Noreborg och Adolfsfors i Eda socken i Värmland

En "tremänning" till mig - Tore Hohlfält - skickade mig följande intressanta historiska berättelse, som han är författare till. Tore berättar att han har starka barndomsminnen från Noreborg där han lekte "gömme" i herrgården och fiskade abborre vid kraftstationen när han besökte sin mormor. Även min familj har starka knytningar till Noreborg - herrgåden, bruket och tillhörande industrier. Den näst siste nämnde disponenten nedan Rolf Hansens hustru Hilde Fabicius Hansen blev min gudmor då jag föddes 1946.

Bilderna visar:  Minnessten över L.M. Uggla i Noreborgs park, Noreborgs herrgård 1905, samt Alfred Nordström

Adolfsfors nedre, kallades Nore bruk, Norums bruk eller  Noreborgs bruk byggdes åren 1750-1751 av brukspatron Leonard Magnus Uggla vid Adolfsfors där han hade uppfört Adolfsfors järnbruk 1743.  Nore bruk var i drift under 1752-1885. Startade med en dubbel stålugn och 3 knipphammare.  År 1773 priviligerades 1 hammare och 2 härdar för 900 skålpund stångjärnssmide. Stångjärnsmidet upphörde 1779, en del svartsmide tillverkades dock till 1885.

          Råmaterialet vid järnförädlingen och tackjärn som i huvudsak levererades av bruken i östra Värmland som var gruvornas och masugnarnas hemort. Det fraktades på den s.k. tackjärnsleden till Sulvik och Ränkesed där det omlastades i mindre skutor med Noreborg, Charlottenberg, Adolfsfors och Koppom som destinationsorter. Ibland förekom det att tackjärnet lossades vid Ragnilsrud vid Hugn varifrån det transporterades med hästskjutsar till Lyreds bruk i Gunnarskog. Några årtionden i mitten av 1800-talet gick transporten från Sulvik till Ränkesed på en smalspårig bana med hästar och oxar som draganordning. Det vid bruken till stångjärn och manufakturer utsmidda järnet skickades i returfrakt till Ränkesed och Sulvik för vidare leverans till köparna.

          Vid mitten av 1800-talet var Nore bruk utrustat med 2 härdar, 1 knipphammare och 6 spikhammare. Produktionen har för 1872 uppgivits till 52 ton stångjärn och 34 ton spik. Bland de svenska köparna av brukets produktion såsom spik och byggnadssmide kan nämnas Eda Skans före 1814 och statens järnvägsbygnader då banan till Kristiania anlades.

          De förekommande uppgifterna om brukets produktion av järn och manufakturer äro inte tillförlitliga. Inte ens Jernkontoret som har en utmärkt statistik över de svenska brukens tillverkningar har kunnat meddela exakta uppgifter. Det kan tänkas att felaktiga siffror har meddelats om produktionen vid Nore bruk den tid då det under namn av nedre Adolfsfors ingick i moderbolaget Adolfsfors bruk eller när det ingick som systerbruk till Sölje bruk.

          På 1830-talet då patronen Lars Daniel Larsson försattes i konkurs drog den nedre Adolfsfors med i fallet. Då bruket kom i nya händer gavs det namnet Noreborgs bruk i vars första led hemmansnamnet Norum ingår.

          De nya ägarna blev brukspatronerna Jonas Niklas Nordström och hans son Alfred Nordström vid Sölje och Stömne. Alfred Nordström även kallad ”Kongen på Nore” uppförde år 1852 nuvarande Noreborgs herrgård.

          Järnbruksrörelsen nedlades 1885 sedan den i över 130 år givit bygden liv och människorna dess utkomst. Alfred Nordström gick ur tiden hösten samma år.

Det blev nu Wermlandsbankens lott att taga hand om det gamla bruket  och försöka sälja det och hjälpa det på fötter igen. Det gick fortare än beräknat. Det såldes 1886 till norrmannen H.A. Breien som även förvärvade Kroppstadsfors bruk av banken. Liksom där uppförde Breien ett träsliperi vid Noreborg för produktion av 2000 ton 90-procentig trämassa per år.

Bilderna visar: H.A. Breien samt Noreborgs bruk 1918

Efter Breiens försäljning av Noreborg 1906 och avflyttning från orten blev Noreborg representationsbostad för det nya ägarintresset disponent Rolf Hanssen och hans maka, född Fabricius av den dansk-norska släkten.

Bilderna visar: Rolf Hansen samt Noreborgs herrgård

Då sulfatfabriken uppfördes vid pappersbruket för produktionens omläggning till kraftpapper nedlades träsliperiet som hade omändrats till elektrisk kraftstation. Den friställda personalen överfördes samtidigt till den nya sulfatfabriken.

          År 1944 såldes Noreborgs herrgård med delar av skogsarealen och åkerjorden till disponent Gösta Schotte som bodde där från1958 och till sin död år 1981. Gården undergick en genomgripande restauration under 1950-60 talen. 

Bilden visar: Noreborgsmusiken 1900-1924

Övre raden från vänster: David Nilsson, Helmer Magnusson, Gustaf Johansson, Rickard Andersson.

Andra raden från vänster: Tor Andersson, Einar Ullström, Gustaf Holfelt, Olof Andersson och längst fram F. Säll. 

Andra som deltog i musiken, men inte är med på kortet var: Hjalmar Johansson, Axel Säll, Erland Johansson, Osvald Eriksson, Ragnar Eriksson och Hilmer Andersson-Brink.

                                                                                              Åmotfors 2008                                                   

                                                               Tore Hohlfält

Källor: Noreborgs arkiv genom Edaboken samt Harry Nyqvists bildarkiv.