De Wael, van Amerongen och van Gent - några holländska anor

På Skansen finns en byggnad som heter Bergsmansgården. Egentligen heter den Laxbro gård och kommer från Nya Kopparberg, numera Ljusnarsberg. Den byggdes troligen kring 1655 av bergsmannen Michel Hindersson i Nya Kopparberg. Man känner inte till Michel Hinderssons anor, men eftersom både hans första hustru Anna Lybecker och hans andra hustru Maria van Gent kom från invandrade familjer antas att han själv också hade utländskt ursprung. Eventuellt var hans farfar den av konungen 1613 förordnade före detta fogden Michel Hindersson, som på begäran av bergsmännen, av konungen utsågs till konstmästare för att förfärdiga en gruvkonst i Linde Bergslag, samt lära upp yngre gruvdrängar. Denne Michel Hindersson skötte sitt uppdrag så väl att konungen utnämnde honom till förståndare för samtliga kronans järnbruk i Noraskog, Linde, Grangärde, Norr- och Söderbärke, samt Norberg Bergslag.(1)

Hans namne, två generationer senare, var även han en dominerande bergsbrukare i samma trakter, nämligen i Nya Kopparberget, där han år 1660 stod för mellan 20 och 25% av den totala kopparproduktionen från Nya Kopparberget. Eftersom flera av hans barn tog namnet Lindberg antas det att han föddes i Linde eller inom Linde Bergslag.

Michel Hindersson har nämnts i en uppsats skriven av två ättlingar till honom, nämligen Göte Klingberg och Yngve Öhman. Uppsatsen med titlen "Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" behandlar främst Michel Hinderssons hustru Maria van Gent, hennes mor Bartha van Gent (de Cocq) och brodern Pieter van Gent. Maria och Pieters holländska anor berörs också. Uppsatsen grundar sig på ett 70-tal brev från dels Bartha van Gent, dels från sonen Pieter van Gent till räntmästaren Börje Cronberg och har sitt ursprung i hans samlingar.(2)

Eftersom jag är ättling till Michel Hindersson på Laxbro och hans hustru Maria van Gent har de holländska anorna intresserat mig och jag tänkte jag att jag kanske kunde få hjälp av någon holländsk släktforskare som intresserat sig för släkten van Gent. Den webbtjänst där jag publicerar mitt släktträd på är GeneaNet, som är ganska populärt bland holländska släktforskare så jag såg en möjlighet där. Mycket riktigt kom jag i kontakt med en "distant cousin" i Holland, vilket utvecklades över all förväntan och många, åtminstone för mig, nya kunskaper kom i dagen.

För att inte gå händelserna i förväg måste jag emellertid berätta att jag intresserat mig för den här släktgrenen tidigare med hjälp av andra anättlingar. Det har främst varit Margareta Ericsson, som utgående från arkivmaterial vid Ramsbergs Bruk studerat släkten Ericsson på Laxbro ingående. Anfader för den släktgrenen är Eric Magnusson, gift med Catharina Andersdotter Öhman, sondotter till Brita Michelsdotter Lindberg i hennes äktenskap med Johan Erik Öhman.* Jag härstammar från Eric Magnussons dotter Beata Charlotta (Lotta) Ericsson, gift med konstmästaren Fredrik Adler. Jag har vidare fått information från Anders Pemer som specialstuderat en gren av Laxbrosläkten, nämligen släkten Pemer där Nikolas Pemer IV var Michel Hinderssons svärson och Brita Michelsdotter Lindbergs förste make. Nikolas Pemer IV's syster var dessutom gift med Maria van Gents bror Pieter van Gent i Arboga.

Jag måste också påpeka att i den diskussion som förts huruvida Michel Hinderssons dotter Brita Michelsdotter Lindberg var dotter till Anna Lybecker eller till Maria van Gent är jag av uppfattningen att den senare är Britas mor. Diskussionen har sitt ursprung i en artikel i Släkt och Hävd 1954 där Elis Wettergren i en fotnot diskuterar frågan, dock utan några hänvisningar till säkra källor. På Anbytarforum har så sent som 2004 Göran Fredriksson hävdat att han från genomgång av kyrkliga räkenskaper slutit sig till att Michel Hindersson vad gift med Anna Lybecker så sent som 1669, vilket skulle visa på att Anna var mor till Brita.(3)(4)

Den andra uppfattningen stödjer sig på ett brev från Maria van Gents mor Bartha Jacobs de Cocq till Börje Cronberg där hon söker förmedla köp av koppar från svärsonen Michel Hindersson. Detta brev tyder på att Maria van Gent var gift med Michel Hindersson redan 1663 då brevet är daterat. Bartha van Gent skriver: "mijn mach Michel Hindrickss bij Nieu Kopperberch". Hon kallar således Michel "sin måg". Om Michel Hindersson och Maria var gifta vid denna tidpunkt visar det att Maria var mor till Brita.(3)

För mig har en notering i Lindesbergs dopbok varit avgörande i denna fråga. Där uppträder Maria van Gent, benämnd som hustru till Michel Hindersson, som vittne vid ett dop (20 Trinitatis) 24/10 1658, vilket visar att Maria och Michel var gifta vid det tillfället. Brita Michelsdotter Lindberg föddes enligt beräkning, utgående från hennes dödnotis, den 16/12 1666.(5)

I den ovanstående nämnda uppsatsen av Klingberg och Öhman hänvisas till forskning som utförts av de holländska genealogerna A.K. Vink och W. Niekerk angående Maria och hennes bror Pieter van Gents anor. A.K. Wink har sedan publicerat ett antal artiklar om familjen i den holländska släktforskningstidskriften Gens Nostra 1974/1977/1989. Från Margareta Ericsson har jag också fått en bild av den handkolorerade släkttavla grundad på A.K. Vinks studier. Sammanfattningsvis fann A.K. Vink att släkten van Gent härstammade från främst två familjer - de Wael och van Amerongen. Den stora frågan för A.K. Vink var huruvida det var den mycket inflytelserika och kända köpmansläkten de Wael som avsågs eller ej. Såväl namnet van Gent som de Wael förekommer i många släkter i nuvarande Belgien och Nederländerna. Avgörande för att härleda släkten anor har emellertid det vapen som Marias bror Pieter van Gent låtit avbilda på sin gravhäll i Arboga. Med hjälp av de vapen som avbildas där kan anorna härledas.

Det visade sig att min efterlysning på GeneaNet ledde mig till en ättling till ovanstående släkter - Marnix Alexander de Paula Lopes. Han hade emellertid ingen vetskap om att det fanns en svensk anknytning till hans släkt. Min egen insats i det här arbetet har varit blygsam. Jag har kunnat bidra med de rön som andra svenska forskare kommit fram till samt tillhandahålla det arbete som A.K. Vink, Klingberg och Öhman sammanställt. Min holländske "cousin" har sedan med stor skicklighet lyckats finna ett stort antal dokument som i stora drag stödjer A.K. Vinks resultat, på några avgörande punkter förtydligar och kanske i viss mån förändrar dem. På grund av att den på A.K. Vinks arbete grundade antavlan är delvis svår att tyda kan man inte veta om det är förtydliganden eller nya rön. I vilket fall så har det kommit fram betydligt mer detaljerade uppgifter om anorna och framför allt är de grundade i mer solitt källmaterial än det vi, eller åtminstone jag, kände till tidigare.

Detaljerna om den holländska släkten kommer att presenteras successivt i senare texter.

Huvudsakliga källor:

(1) Swederus, M.B. (1910). "Bidrag till kännedom om Sveriges bergshantering". Ur Jernkontorets annaler/sextiofemte årgången 1910, sid. 133-135. http://runeberg.org/jernkont/1910/0137.html

(2) Klingberg, G. och Öhman, Y. (1975)."Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen", publicerad av Hembygdsföreningen Arboga Minne 1975, sid. 11-39. Denna artikel innehåller mängder av källhänvisningar, vilka jag inte tagit del av. Den som är intresserad av originalkällorna hänvisas till artikeln. Den finns tillgänglig på Arboga Bibliotek-http://opac.arboga.se/pls/bookit1/pkg_www_misc.print_index?in_user_id=opac-arb

(3) Wettergren, Elis, (1954). "Min mödernesläkt (Flodin)" i Släkt och Hävd 2-3/1954.

(4) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/3142.html

(5) Lindesberg CI:2 (1658-1677) Bild 12 / sid 6 (AID: v53500.b12.s6, NAD: SE/ULA/10851)

* Margareta Ericsson har påpekat att inga officiella källor visar att Eric Johansson Öhman bar namnet Johan. Denna uppgift finns endast i SBL (Svenskt biografiskt lexikon). SBL anger också Anna Lybecker som mor till Brita Michelsdotter Lindberg, vilket diskuteras ovan.

Bilder i ordning: 
Laxbrogården på 1800-talet
Släkttavla grundad på A.K. Vinks rön
Peter van Gents gravhäll i Arboga

Tillägg november 2013: Professor Göte Klingberg, Lund: En bevarad
köpmansbyggnad från 1600-talet

Hur jag hittade Hilmas far

Jag sitter nu på ett plan till Hong Kong och har ungefär 8 timmar kvar till målet. Jag kan knappast tänka mig en bättre sysselsättning än att skriva några bloggar.

Det är lätt att tappa sugen i början som ny släktforskare. Oftast börjar man ju med sina föräldrars föräldrar och om de är födda under sista halvan av 1800-talet eller dött före 1947 så har man ett problem. Förutsatt att man är född på 40-talet som jag är; annars får man räkna om det. Anledningen är att husförhören slutade i mitten på 1800-talet och det innebär att kyrkböckerna ofta inte ger någon hjälp. Det finns en CD-skiva tillgänglig över folkräkningen 1890 samt en folkräkning 1900, men den måste man ha ett abonnemang på SVAR för att nå. Dessutom finns en Dödbok över de som har avlidit mellan 1947 och 2003, men den är inte helt tillförlitlig har jag upptäckt.

Det är lätt för en nybörjare att tro att om början är så svår så blir det bara värre. Icke så! När man bara klarat det första steget och nått till tidigt 1800-tal så är det ganska enkelt, eftersom den svenska kyrkobokföringen är otroligt bra. Man kommer enkelt tillbaka till 1700-talet och om man har förmånen att ha sin släkt i exempelvis Dalarna kan man genom kyrkoböckerna komma tillbaka till mitten av 1600-talet.

Som jag tidigare lovat skall jag visa ett exempel på de problem man kan stöta på. Vi återvänder till min farmors mor Hilma, gift med soldaten och sedermera tjänsteman i staten Karl Johan. I Dödboken 1947-2003 finns hon upptagen och hennes flicknamn är då Adler. Hennes födelseår anges till 1878. Inte för att jag vet särskilt mycket om henne, men namnet Adler har aldrig nämnts i min familj. Jag söker således efter hennes födelsenotis men det var på den tiden som SCB’s register inte ingick i Genline så jag hittade henne inte. Jag ringde då pastorsexpeditionen i Kopparberg, dvs. Ljusnarbergs församling. De var mycket hjälpsamma men hade inga kyrkböcker kvar. Däremot hänvisade de mig till en av kyrkvärdarna i församlingen som var en aktiv släktforskare. Jag fick också hennes telefonnummer. Sagt och gjort! Jag ringde henne och när jag presenterade mej hörde jag hur hon lystrade. Vårt efternamn är ganska känt i Kopparberg så hon kände väl till det. Jag beskrev mitt problem som bestod i att jag försökte hitta vem som var Hilmas far. Hennes mor kände jag till från den handskrivna släkttavlan jag berättat om tidigare. Världen är liten! Det visade sig att denna hjälpsamma och trevliga dam hade arbetat inom vården och var den person som hade suttit med min farmors mor då hon dog. Hon berättade om detta och vi fick en väldigt bra kontakt. Hon lovade att gå ner i släktforskarlokalen och se om hon kunde finna någon notering om Hilmas födelse. Hon berättade också för mej att släkten Adler var en stor och välkänd släkt i Kopparberg. Resultatet av hennes efterforskningar var att Hilma angavs som oäkta i födelsenoteringen. Så då var man tillbaka på scratch igen!

År 1990 var Hilma bara 12 år så att hitta henne som barn i Folkräkningen var svårt eftersom jag inte hade hennes fars namn. Jag provade då med modern Katarina Charlotta Eliasdotter, men utan resultat. Jag fick då idén att prova med Eriksson som var Katarina Charlottas fars efternamn. Nu fick jag träff och fann att Katarina Charlotta och dottern Hilma bodde hos föräldrarna Stina Brita Björklund och Elias Eriksson, känd som son till Bergs- och sexmannen Erik Matsson i Hörken enligt min handskrivna släkttavla.

Jag insåg nu att jag behövde se folkräkningen från 1900. Jag betalade därför ett abonnemang på SVAR och fann där att Hilma och hennes moder fanns upptagna i samma familj som en Johan Fredrik Adler. Nu hör det till saken att jag sökt efter lämpliga kandidater som fader till Hilma med namnet Adler i folkräkningen 1890. Jag antog då att det borde finnas en Adler som inte bodde alltför långt borta och som var i passande ålder för att uppvakta Hilmas mor Kataina Charlotta Eliasdotter. Det fanns ingen självklar kandidat eftersom de antingen var gifta eller för gamla. Vilket i och för sig inte behövde innebära något hinder. En av mina kandidater var en Jan Fredrik Adler som var ogift och något "ofärdig", men lite väl gammal. Om han var den rätte skulle han ha varit 54 år och Kartina Charlotta 35 när Hilma föddes men värre saker har man ju hört om. Ålderskillnaden kan ju också vara skälet till hemlighetsmakeriet. Han var emellertid min huvudkandidat, men bara rent hypotetiskt eftersom det inte fanns ens särskilt starka indicier på att han skulle vara rätt person. När jag nu i folkräkningen 1900 finner att Katarina Charlotta levde tillsammans med Johan Fredrik Adler, om än inte som gifta, ansåg jag att mina aningar var riktiga. Hilma hade 1899 gift sig med sin soldat Karl Johan och skaffat eget hem. Troligen flyttade Katarina Charlotta ihop med Johan Fredrik i samband med det. Jag fick senare fotografier från min farmors bror där Hilma, som liten, poserar tillsammans med sin far Johan Fredrik Adler. Det är för övrigt en av de bilder som illustrerar min blogsida.

Att döma av hennes utseende borde bilden vara tagen senast 1890, vilket visar att Johan Fredrik erkände sitt faderskap redan under den tid Hilma och modern var skrivna hos Hilmas morfar. Det förargliga i hela historien är att i min farmors familj, som jag har haft mycket liten kontakt med, har det alltid varit känt att Johan Fredrik är far till Hilma, men de har inte haft en aning om de komplikationer i familjen som jag funnit genom källforskning.

Detta lär oss två saker. Fråga alltid ut släktingar om allt de vet om anorna, men tro inte att de vet allt. Jag har funnit att det förekommer allt från sakfel till myter i släkten om hur anorna ser ut. Så kolla allt själv.

Läs om fortsättningen på historien som kommer fram 4 år senare.

Släkten Osmi – ett första staplande steg i min släktforskning

Jag sysslade fortfarande inte med släktforskning utan var bara intresserad av den gamle finnen Peder Persson Osmi som skulle ha kommit till Sverige på tidigt 1600-tal. Anbytarforum gav mej intressanta uppgifter om en Per Osmi som genom kungligt brev från Karl IX hade fått tillåtelse att som förste nybyggare bosätta sig i Hörken. Men, fortfarande visste jag inte om denne Per Osmi var anfader till min Erik Matsson. Med erfarenhet från min läsning av inläggen på Anbytarforum insåg jag att sådana antaganden gör man inte lättvindigt, enbart grundade på en gammal handskrift från tidigt 1900-tal. Hur jag sedan jonglerade med olika sökord på Google är omöjligt att minnas i detalj, men plötsligt fanns den där. En antavla där en av de äldsta anorna var Per Persson Osmi. Den var sammanställd av redaktören för Nättidningen Glimten - http://www.glimten.net/ - som födelsedagspresent till familjen Roggentin. Här kunde jag följa släkten Osmi fram till våra dagar. Här fanns också en Erik Matsson född 1774 i Hörken i Ljusnarsberg son till bergsmannen Mats Henriksson Osmi. Enligt min egen källa fick Erik Matsson sitt första barn 1799 så, så långt verkar det stämma. Problemet var emellertid att jag inte kunde vara helt säker att det handlade om samma Erik Matsson eftersom det inte fanns några födelsedata i min handskrift. Jag visste emellertid vem han var gift med och att han hade åtminstone 12 barn. Jag tog mod till mej och ringde Bertil Magnusson, författaren av Roggentins antavla. Det var så jag fick min första lektion i släktforskning. Under nära två timmars samtal i hans hem vände vi och vred på problemet och kom fram till att det med största sannolikhet var samma Erik Matsson vi talade om men inte med absolut säkerhet.

Det avgörande beviset fann jag återigen på Anbytarforum genom att söka på Stråtgården i Google. Under kategorin Ljusnarberg hade Harald Stråth skrivit om sin släktgårds historia.
Han skriver: ” Bergs- och sexmannen Erik Mattsson född år 1774 vid Sa Höken, blev den nye på Stråtgården. Han gifte sig år 1803 med Christina (Stina) Hansdotter från Kyrkbacken. Dom hade 13 barn tillsammans. Hustrun dog år 1839. Erik Mattsson gifte om sig vid 77 års ålder med Elisabeth Catharina Hammar född år 1774 från Linde. Erik Mattsson dog år 1844 och hustrun nr 2 flyttade tillbaka till Linde.”

Voila! Här talar vi tydligen om samma person eftersom födelseåret 1774 stämmer med ättlingen till Per Osmi och alla andra uppgifter överensstämmer med min släkting. Jag har senare kollat upp lite andra detaljer och funnit att vissa uppgifter såväl i Roggentins antavla som i Harald Stråths uppgifter om min ana inte är helt riktiga, men inget som förändrar faktum att vi talar om samma person. Det lärde mej att vara källkritisk så till vida att många släktforskare har större noggrannhet ju mer central en person är för deras egen släkt. Perifera personer lägger man av naturliga skäl inte ned lika mycket arbete på att dubbelkolla. Eftersom Erik Matsson var central för min forskning har jag därför senare – när jag började med släktforskning - kollat honom extra noga i kyrkböckerna och exempelvis funnit att han inte är född 1774-03-05 utan 1774-05-15. Troligen kommer den förra uppgiften från ett husförhörsprotokoll över Mats Henrikssons familj och pga. prästens handstil kan det ibland vara svårt att tolka siffrorna. Jag har kollat i födelseboken vilken torde vara det närmaste sanningen man kan komma eftersom det skrivs i anslutning till födseln. Jag har också kollat uppgifterna om Osmi i Ljusnarsbergs krönika vid ett besök i Kopparberg. Jag har numera tagit för vana att alltid titta i året efter och före en påstådd födsel om jag inte hittar en person direkt i födelseboken. Det har ofta gett resultat.

En kul händelse var när jag långt senare sökte efter min farfars mor Sofia Mose. Hon skulle enligt Sveriges dödbok 1947-2003 vara född 1873 i Färnebo. Samma uppgift hade jag fått från släktingar som minns henne. Det föddes emellertid inte någon Sofia Mose i Färnebo 1873 - däremot en Amanda Mose 4/11 och även en yngre syster Sofia finns upptagen i husförhörslängden med födelsetid 1874-06-12. Det hör till saken att modern dog 1880 och fadern Nils Johan Mose stod ensam med fyra minderåriga barn. Uppenbarligen blev detta för mycket för honom och han emigrerade till Amerika 1882 och lämnade barnen kvar i Sverige. Om man följer Sofia Mose i husförhörslängderna finner man att hon år 1888, vid endast 14 års ålder flyttade från Pärlby till Björnhyttan för att ta arbete som piga. Utflyttningsuppgiften uppger den korrekta födelsetiden men i inflyttningsnoteringen har hon blivit ett halvt år äldre och således 15 år på ett par veckor när. Kan hon ha varit så företagsam att hon uppgav fel födelsetid på det nya stället för att dölja sin låga ålder? Visst är det spännande att försöka sätta sig in i hennes belägenhet?

Det här var emellertid en historia som kom mycket senare och vid tidpunkten för mina studier av släkten Osmi hade jag aldrig sett en kyrkbok. Inte heller hade jag något medvetet sätt att dokumentera mina upptäckter.
Men så var jag ju ingen släktforskare heller!

Hur jag började med släktforskning

Som jag tidigare berättat var det klent med släkt på min fars sida eftersom han var barnhemsbarn som blev ”utackorderad” hos olika bönder som liten. Min far har skrivit några mycket intressanta artiklar om detta. Min farmor, som jag visste vem hon var, men inte hade särskilt mycket kontakt med dog 1996 vid hög ålder. Hon vägrade ända till sin död att avslöja vem min farfar var. Några år senare fick jag av hennes bror en kopia av en handskriven släktöversikt gjord omkring 1905. Den var på min farmors mors sida och hade få födelse- och dödsår angivna och nästan inga efternamn. Den sträckte sig tillbaka till en Bergsman i Ljusnarsberg på sent 1700-tal. Hursomhelst - rullen blev liggande och jag glömde bort den.

Samma år som min farmor dog, lagom till min fars 75 årsdag, fick han ett telefonsamtal från en kvinna som påstod sig vara hans halvsyster och att han dessutom hade en halvbror. Sedan faderns död hade man känt till min fars existens men inte ansett det passande att avslöja något förrän hans mor dog. Så helt plötsligt hade jag en släkt på faderssidan, vilket var ganska spännande. Min nya faster, som är jämngammal med mej, gav min far en bunt gamla bilder på fadern samt en del dokument om släktens anor. Även detta blev liggande i en låda hos min far.

Nästan tio år gick och i slutet av 2005 hittade jag den gamla rullen med bergsmanssläkten. Jag började studera den och fann att det överst stod: ”Erik Matsson från Hörken, Bergsmansson boende på Stråtgården av gammal finnslägt, från 1600-talet nämligen Peder Persson Ossmi enligt Ljusnarsbergs krönika 1607. Gift med Kristina Katarina Hansdotter från Kyrkobacken Klastorp i Ljusnarsbergs församling, Örebro län”. Samtliga Eriks 12 barn var upptecknade samt deras ättlingar fram till början av 1900-talet. Det här var ju intressant och eftersom jag har haft forskning (inte släktforskning dock) som min profession i 25 år angrep jag problemet på det enda sätt jag visste om när man är helt nollställd. Jag sökte på Internet. Jag var ju främst intresserad av att gå bakåt i tiden eftersom det var mest spännande. Vem var denne Ossmi? Sökningar på Ossmi gav inga resultat men väl på Osmi. Det gav mängder av internationella organisationer och bolag med OSMI som akronym. Så småningom skrev jag Osmi Ljusnarsberg och då rasslade det till i Google. (Google hittar ni på www.google.com och det är en av flera sk. sökmotorer som kan söka igenom hela webben efter vissa ord. En lista över fler sökmotorer finns på Immigrant Institutets hemsida på adressen http://www.immi.se/motorer.htm#listor).

Det visade sig att flera andra forskare hade intresserat sig för en Osmi i Hörken i Ljusnarberg och jag hittade nu deras inlägg på Anbytarforum. Vidare öden och äventyr kring Osmi återkommer jag till så snart jag tagit en paus. Då skall jag berätta vad Anbytarforum är för något också.