Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

söndag 12 juni 2016

En reflektion över tre släktgrenars öden


När jag först fann min ana Johan Daniel Styffe och vidare insåg att han hade tre linjer av ättlingar som hade mycket olika levnadsöden skrev jag texten ”Fattiga och rika i Västra Värmland”. Jag utgick då från just skillnaden vad gäller ekonomiska förutsättningar. Efter att ha studerat de tre linjerna mer ingående så har jag funnit att det finns andra sätt att reflektera över skillnaderna i karriärer för de tre linjerna som utgått från tre skilda mödrar.

Givetvis kan man reflektera utifrån den klassiska diskussionen huruvida arv eller miljö spelar störst roll i en människas liv. I denna diskussion kommer många parametrar fram. Givetvis är de omedelbara ekonomiska förutsättningarna viktiga, liksom det kontaktnät och det inflytande som familjen har, samt den intellektuella miljö som individerna växer upp i. I det senare inräknas då vilka förväntningar som ställs på framtiden i familjen och i den nära kretsen och vilken den lägsta nöjaktiga, respektive högsta realistiska nivå man kan drömma om att nå i sitt liv. I dagens läge kommer också rent genetiskt arv in som numera kan härledas genom DNA-forskning. Givetvis spelar det även roll för efterkommande släktens framgångar ifall linjen levt vidare genom kvinnor eller genom män. Vilken betydelse dessa aspekt har i relation till de andra kommer säkert att bli föremål för såväl diskussion som för forskning i framtiden.

För att friska upp minnet hos läsarna så erinrar jag om de tre linjerna: 
Brita Greta Blankefjells linje. Detta var Daniel Johan Styffes första äktenskap och Brita Greta dog i barnsäng vid det tredje barnets födelse och barnet dog kort efteråt.

Maria Nilsdotter linje. Maria var piga hos styvmodern/svärmodern och blev sedermera piga hos Daniel och Brita Greta och återvände som piga till svärmodern när hustrun dog. Dottern Maria Danielsdotter föddes utom äktenskapet några år efter hustruns död.

Elin Olofsdotters linje. Daniel gifte sig med Elin under sin tjänst som tullnär i Dalby och levde med henne resten sitt liv.

Vi vet att Johan Daniel Styffe hade åtminstone 8 barn, varav 5 var söner och 3 döttrar. En av hans döttrar var oäkta. 3 barn – varav två uppnådde vuxen ålder - en av varje kön kom från hans första äktenskap med Brita Greta Blankenfjell och 4 barn, varav 3 söner och en dotter avlades i det andra äktenskapet med Elin Olofsdotter - två av dessa barn uppnådde giftasvuxen ålder. Av Daniels barn kom således endast 5 att bilda egna familjer. Detta resulterade i att 25 barnbarn, dvs. kusiner föddes. 12 av dessa nedkomster kan härledas till den första familjen, 3 emanerade från den ”oäkta sängen” och 10 från hans andra äktenskap.

Av naturliga skäl har jag studerat min egen linje från Maria Nilsdotter i detalj och lyckas följa den i nio generationer fram till våra dagar. Vad gäller Elin Olofsdotters gren har jag följt denna under sex generationer, men det är bara tidsbrist som gjort att jag inte fullföljt alla spår. Dessutom finns flera ättlingar som succesivt kan fylla på och dela med sig. Man kan emellertid konstatera att generationerna är betydligt kortare i Maria Nilsdotters linje än i Elin Olofsdotters linje. Min tolkning är att ättlingarna under de första generationerna i min linje var kvinnor som levde under mycket fattiga och oordnade förhållanden där ovälkomna graviditeter med ibland inte medvetet valda partners var vanligare än i den mer ordnade miljö som Daniels officiella familj gav upphov till.

Vad gäller de ekonomiska förutsättningarna för det tre linjerna så upptogs livet bland Maria Nilsdotters ättlingar under flera generationer av att klara livets nödtorft ända tills hennes dotterdotter gifte sig med den fattige, men driftige Olof Månsson från Fjäll i Eda. Den linjen är numera vitt förgrenad inte bara i Västra Värmland utan också i Norge.

Även Elin Olofsdotters linje har förgrenat sig rikligt främst i Norra Värmland, men också i USA och liksom för Maria Nilsdotters linje består ättlingarna av vad man ibland kallar ”vanligt hederligt folk” med yrkesval som utgör ett utsnitt av arbetar- och medelklass. Dock har Elins ättlingar under ett par generationer en viss förkärlek för lägre tjänstemannayrken och militära karriärer, som ett arv från anfadern Daniel kan man tänka. Elins släktgren kännetecknas under flera generationer av strävsamhet ekonomiskt sett, men inte den sociala och djupa fattigdom som Marias döttrar och barnbarn fick genomleva.

Man kan således se hur linjen förs vidare genom ibland oplanerade relationer med personer i närmiljön, som kunde vara fallet i min linje till att söka sin partner och utkomst i faderns miljö av tullare och statstjänare, som inom Elins linje, eller strategiska val av såväl partners som yrkeskarriär som i Brita Gretas linje.

Om man jämför de karriärerna hos de manliga kusiner som uppnådde vuxen ålder så finner vi att Brita Gretas fyra manliga barnbarn alla har avlagt doktorsexamen. Tre har innehaft professurer, en blev Riksarkivarie, samtliga har tagit plats i Svenska akademin eller motsvarande upphöjda sällskap och två har varit riksdagsmän eller ministrar. I min linje gifte sig Marias dotterdotter Maria Månsdotter med Olof Månsson, som sedermera blev självägande bonde och hennes bror var skräddarlärling. Bland Elins barnbarn finner man yrken som arbetare, timmermärkare, hemmansägare och torpare.

Intressant nog så finner man att även Brita Gretas dotter Hedvig Ulrika och hennes tre vuxna barn fick leva under mycket små ekonomiska omständigheter efter makens död, kanske dock på en annan lägstanivå än kusinerna. Brodern Gustafs barn hade emellertid en stabilare ekonomisk tillvaro. En stor skillnad mellan de tre släktlinjerna är att det var en självklarhet i Brita Gretas linje – åtminstone bland sönerna - att de skulle ta studentexamen även om inte ekonomiska möjligheter egentligen fanns. Det fanns alltid någon släkting eller mecenat som kunde engagera sig uppmuntra, tillskjuta medel eller ordna ett stipendium eller gratisplats. Samma sak gällde anställningar, som bara fanns där när sönerna genomgått sin utbildning. För döttrarnas del fanns ofta en lämplig make i bekantskapskretsen med goda framtidsutsikter som kunde trygga deras framtid.

Om man skall ge sig på det vanskliga att spekulera i nedärvda fallenheter och färdigheter så slår det mig att flera av Elin Olofsdotters ättlingar har omnämns som duktiga musiker och spelemän. Samma gäller i min linje där inte så få, åtminstone i senare led, varit duktiga musiker och i något fall ägnat sig åt estetiskt inriktade yrken. Kanske kan man här också nämna Bernhard Elis Malmström av Brita Gretas linje, som var poet och professor i estetik.

Slutligen kan man konstatera att såväl Elins som Marias grenar har förgrenat sig och i våra dagar är mycket omfattande, medan Daniels första familj med Brita Greta troligen inte har några ättlingar idag. Denna gren är troligen utdöd. Jag vill här reservera mig för att jag inte vet vad som hände med Maria Gustafva Styffe (f. 1826), som flyttade med sin mor till Götene vid fadern Gustafs död.

Jag tycker det har varit intressant att jämföra tre moderslinjer med så olika förutsättningar. Alla med samma förutsättningar så till vida att fadern har rötter i den svenska adeln och tjänstemannaklassen, medan en kommer från en moder med adelsanor, en med en moder med arbetar/bondebakgrund, samt en där modern varit en fattig piga och barnet avlat utom äktenskapet.

onsdag 8 juni 2016

Jag har bara väntat på det

Nog är det ett grovt förbiseende från den alenavetande moraliska kultureliten att de hittills låtit en så populär hobby som släktforskning vara ifred. Det måste ju vara något fel när nästan varenda människa med tillgång till en dator eller ett folkbibliotek kan bedriva avancerad forskning ”nästan på riktigt”. Men – nu är ordningen återställd av Kristina Lindquist på DN Kultur. Inte kan det gå för sig att kreti och pleti ägnar sig åt så – i förhållande till deras intellektuella kapacitet – avancerade saker. Bara att det är populärt i stugorna är ju skumt och måste framkalla åtminstone en liten varning av något slag. Redan att gräva i sitt förflutna är ju lite skumt och egocentrerat och därifrån är ju steget inte långt till något än värre, men det har varit lite svårt att angripa det på något riktigt självklart sätt fram till nu.

DNA-forskningen har gett denna öppning och genast springer DN Kultur i luckan och lyckas placera en riktig fin rasistpassning alldeles framför målet. Det är bara för någon av de kända avslutarna med killerinstinkt att klippa in den i mål.

Många har ju sett videon där ett antal mer eller mindre fördomsfulla människor får sitt livs tankeställare när de inser att delar av deras DNA kommer från allehanda hörn av världen och att de inte är så ”renrasiga” som de trodde utan till och med delade DNA med folkslag som de föraktar. Jag minns själv när man till ett amerikanskt soffprogram – jag tror det var Oprah - hade bjudit in en ledare för ett betydande amerikanskt rasist/nazistparti och kunde visa honom att hans DNA angav att han var 1/8 afroamerikan. Han blev ”skogstokig” som Leif GW skulle ha sagt. Alla vi normaltoleranta människor blir glada när vi hör sådana historier, men det beror ju bara på att vi inte begripit djupet av våra egna strukturella fördomar och då måste ju de som vet bättre upplysa oss.

Så här avslutar Kristina Lindquist sin krönika i DN Populära dna-tester avslöjar en otäck syn på människan: "Resonemanget om släktskap som botemedel mot rasism är deprimerande, men kanske också logiskt. Vi lever i en tid då det politiska försvaret för tanken om en universell mänsklighet – med gemensamma rättigheter – tycks svikta. Och då återstår kanske bara att sätta sitt hopp till att folk upptäcker nya kusiner på andra sidan gränsen.”

Att hon inte begripit vad hon talar om är tydligt. Hon tror tydligen bokstavligen att man finner kusiner genom DNA-forskning. Att det handlar om mikroskopiska gemensamma spår av DNA som har sitt ursprung hundratals eller tusentals år bakåt i tiden förstår hon inte. Det är således inte förekomsten av kusiner som vi kan anknyta till, som får oss att se på oss i ett större sammanhang och bli mer ödmjuka. Det är insikten om att vi delar en historia även biologiskt med människor som vi i bästa fall inte visste något om i värsta fall hade en nedlåtande attityd till. Om man upplever att intresset för detta är ”deprimerande” så har man stora problem med sin inställning och tillit till andra människor. För att använda Lindquists egna ord så ”avslöjar det en otäck syn på sina medmänniskor”.


Det är inte min vana att skriva politiska texter på den här bloggen, men som vi sa i skolan: "Det var inte jag som började slåss - så retade hon mej också".

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers