Att göra en bok av sina bilder


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 29 januari 2015

Att hjälpa, få hjälp och att lära sig


På senare tid har jag frågat er till råds i FB-gruppen ”Släktforskning för noviser” hur man skall se på personer som synes utnyttja andras hjälpsamhet på ett otillbörligt sätt.

Låt mig då först säga att ingen skall behöva känna sig träffad av detta om ni har ett ärligt intresse av släktforskning och en ärlig vilja att lära er så att ni på sikt klarar er själva och senare kan hjälpa andra. Det är första gången jag har observerat att någon gått över den osynliga gräns som ändå finns. Att inte kunna är något övergående och det är för att avhjälpa detta jag har startat gruppen. Fortsätt således att ställa frågor som är relevanta i förhållande till er kunskapsnivå, MEN ta även emot råd om hur ni själva kan lära er mer genom att ta del av kurser och om hjälpmedel och att själv lära sig söka i anvisade källor.

Det finns flera skäl utöver ovana till att man kan behöva hjälp – även elementär sådan – fast man gjort allt i sin makt att lösa problemet själv. Man kan som jag bo långt från svenska bibliotek och arkiv, man kanske inte haft råd eller möjlighet att köpa just den CD:n som man bara behöver just nu, eller ens kyrkbokstjänst saknar just den socknen eller den tjänsten som fattas för ögonblicket. Man kan också ha ”särskilda behov” som gör att man har problem med vissa delar av vår hobby och därför behöver lite extra hjälp ibland. Alla ni som behöver hjälp av dessa eller andra naturliga skäl skall fortsätta att fråga och så småningom, när ni blir duktigare, hjälpa andra. Jag anser emellertid att det viktiga är att vi alla försöker utveckla oss och tar de råd vi får även om det ibland är lättare att låta någon annan lösa vårt problem. I längden kan man inte lita till att andra bekostar alla hjälpmedel eller behärskar alla forskningsknep – på sikt måste man bygga upp en egen kunskap och skaffa en egen ”verktygslåda” och då ge lika mycket hjälp som man får.

”Annars tröttnar grannen på att låna ut sin gräsklippare och dessutom hålla med bränsle och slipa knivarna.”

I det specifika fallet jag diskuterat är personen INTE en nybörjare utan tvärtom erfaren och framställer sig i olika tidningsartiklar som halvprofessionell, men orkar tydligen inte med att lösa de triviala problemen själv. Flera av gruppens medlemmar vittnar om att hon motiverar sig med olika fantasifulla historier för att få hjälp, men att de anor hon söker inte alltid rör hennes egen släkt. Hon är dessutom ganska känd från kvällspressen som entreprenör inom vår hobby. Det akuta problemet för mig har varit att hon genom nya möjligheter i FB lyckats att gömma sin profil så, åtminstone jag, inte kan varken kommunicera med henne, utesluta eller blocka henne. Att som många föreslår, förklara gruppens syfte för henne låter sig således inte göras. Om man blockar gruppens administratör, som man aldrig har haft kontakt med, vet man troligen att man gör något olämpligt ändå. Problemet är emellertid nu löst och hon är inte mer medlem av vår grupp.

Det är viktigt att säga att det bara är andra gången ett sådant uteslutande skett under alla år. Den tidigare medlem kunde inte avhålla sig från att förolämpa andra medlemmar.

I en tidigare text diskuterade jag problemet många har att deras släktforskningsaktivitet kan läsas av deras FB-vänner. Tänk på att om ni använder någon av FB:s tekniker för att åtgärda detta så får ni inte göra det omöjligt för administratörerna i era grupper att nå er för kommentarer. I framtiden kommer jag därför att kontrollera alla nya medlemmar genom att ”hovra” över deras namn. Om inte deras profilbild visas då kommer jag att ignorera deras begäran om medlemskap.

onsdag 28 januari 2015

En driftig kvinnas levnadsöde

I flera texter har jag skrivit om Fredrik Bernhard Lustig och myterna kring hans härkomst. Mycket av materialet har forskats fram av Hans E.B. Andersson ättling till densamme och tremänning till min hustru. Hans har speciellt fördjupat sig i Fredrik Bernhards yngsta dotter Ida om vars livsöde han berättar i nedanstående text..

Ida Gustafva Lustigs öden
av Hans E B Andersson
dotterson till Idas bror Per August


Ida Gustafva var min morfars syster och var under min barndom en närmast mytisk person som vi barn hörde talas om men aldrig träffade. Uppgifterna om henne i den muntliga släktberättelsen var sparsamma. Hon var en person som vi då och då hörde omnämnas med aktning men inte mycket mer. Min syster har hört att hon skulle ha en dotter.

Ida föddes i torpet Enlund i Rystad socken, Östergötland den 1 september 1876. Hon var yngsta barnet i en familj som bestod av fadern Fredrik Bernhard Lustig (*1834, †1910), modern Johanna Lustig född Englund (*1833, †1892), syskonen Hulda (*1858, †1931), Karl (*1860, †1883), Axel (*1862. †1941), Amanda (*1865, †1890), Emilia (*1867, †1933), Per August (*1871, †1947) och Anna (*1874, †1961). Fredrik var och sönerna blev möbelsnickare med egen tillverkning och försäljning.
Hon levde fram till mitten av 1920-talet ett rörligt liv och var anställd hos många arbetsgivare, nästan alltid inom restaurangbranschen.

Linköping
Vid 10 års ålder, år 1886, flyttade Ida med familjen från Rystad till Domkyrkoförsamlingen i Linköping, där fadern etablerade sig i byggnadsbranschen.

Östra Harg
Familjen flyttade till Asplund i Östra Hargs socken 1889 där fadern åter tog upp sitt yrke som möbelsnickare. Modern dog där i lungsot i april 1892 och begravdes i Östra Harg.

Linköping
Ett och ett halvt år efter moderns död flyttade Ida med sin far åter till Linköping. Ida blev där piga hos bryggmästare Jon Gustaf Svensson.

Rappestad
Ett år senare, 16 november 1894, flyttade Ida till Ekströmmen Säteri i Rappestad.

Stockholm
Ida flyttade vid 19 års ålder till Jacobs församling i Stockholm, den 20 november 1895. Hon blev där ”kvinnligt biträde” hos Källarmästare Karl August Söderlund på Jakobsgatan 6 (där nu Gallerian ligger).
Hon flyttade 1896 till adressen Herkulesgatan 5 vid nuvarande Malmskillnadsgatan och angavs där höra till Steinwalls Pigor.

Norrköping
Den 18 november 1897 flyttade hon till Hedvigs församling i Norrköping och anställdes på Hejdelberg Standard Hotell.

Linköping
Efter drygt tre år i Norrköping flyttade Ida 13 januari 1901 åter till Domkyrkoförsamlingen i Linköping, till sin fars adress vid Hunnebergsgatan, där hon stannar bara över sommaren. 

Eskilstuna
Ida flyttade till Kloster och Fors församling i Eskilstuna 9 november 1901. Hon noteras där som Källarmästare Johanssons folk, dvs hon blev kvar i restaurangbranschen.

Stockholm
Den 30 december 1904 var det dags för flyttning till Stockholm igen. År 1905 skrivs Ida som Tjänare å Hotell Rydberg. Enligt släktberättelsen blev hon kallskänka där och ansågs duktig.

Finland
År 1909 den 19 november skrevs hon på ”Tillfällig adress i Finland”. Hon var då 34 år. Några uppgifter om anledningen till hennes tillfälliga bosättning i Finland finns inte i arkiven.
Vid bouppteckningen efter Idas far Fredrik Bernhard Lustig den 25 februari 1911 antecknades Ida som boende i Helsingfors. Hon var inte närvarande utan företräddes av brodern Axel Lustig.
Några uppgifter om när hon återvände från Finland har jag inte hittat. Enligt släktberättelsen flydde hon under första världskriget hem till Sverige i en båt med många andra. Möjligen återvände hon till Sverige 1914 på hösten eller möjligen 1915. 

Stockholm
Under åren 1912 – 1918 var Ida skriven i Rote 7 i Jacobs församling i Stockholm. 

Norrköping
Ida flyttade från Stockholm den 4 april 1918 till Norrköpings Norra där hon bodde hon sin syster och svåger.
År 1921 flyttade systerns familj och Ida skrevs ”å församlingen” dvs utan angiven adress. Hon fanns kvar med den beteckningen fram till 1926 då hon formellt flyttade till Helsingfors.

Helsingfors
Den 24 november 1926 fick Ida flyttningsbetyg för flyttning från Matteus församling i Norrköping till Sv. Olaus Petri församling i Helsingfors. Från Magistraten i Helsingfors har jag uppgiften att Ida skrevs in i Svenska Olaus Petri församling den 3 februari 1927.
Men formalia är en sak och verkligheten kan vara en annan. Det jag har funnit om Ida i Finland tyder på att hon troligen fysiskt flyttade till Helsingfors redan 1921 eller 1922 strax efter att systerns familj hade flyttat ut från Norrköping. Hur hon försörjde sig i Helsingfors i början av 1920-talet har jag inga dokumenterade uppgifter om. Släktberättelsen säger att hon var anställd på Operarestaurangen i Helsingfors. Några arkivuppgifter om det har jag inte.

Brunnsgatan 6, Ekenäs
Ekenäs
Det som därefter hände Ida kom att för resten av hennes liv ha samband med två restauranger i staden Ekenäs vid Finlands sydkust ca 8 mil från Helsingfors. Det var sommarrestaurangen Knipan och vinterrestaurangen Monopol. Båda ägdes av Utminuterings- och utskänkningsbolaget. Ida gavs titeln Restauratris dvs. hon drev restaurangerna.
Uppgifterna om Idas engagemang för de båda restaurangerna tyder på att Ida fysiskt bodde i Ekenäs redan från 1926 eller 1927.
År 1929 var hon mantalsskriven i gården vid Guldsmedsgränd 3 (tomt 142 i kvarter 31) som hyresgäst hos handl. W Armfelt. På gården finns idag radhus som byggdes på 1950 – 1960-talen, de gamla husen är rivna.
Ida fick den 7 september 1932 flyttningsbetyg från Svenska Olaus Petri församling i Helsingfors till staden Ekenäs.
Åren 1937 och 1944 var hon mantalsskriven i gården vid Brunnsgatan 6 (tomt 202 i kvarter 41) som hyresgäst hos änkefru E Sundströms arvingar. Den gården ligger i Gamla staden i Ekenäs och husen finns kvar i restaurerat skick.
Att Ida ordnade formalia för flyttning från Norrköping till Helsingfors år 1927 måste ha samband med att hon det året antogs att förestå sommarrestaurangen Knipan och troligen samtidigt även vinterrestaurangen Monopol. Hon kom att stanna på den befattningen i 20 år.
Eftersom Ida fortfarande var svensk medborgare, och förblev så under hela sitt liv, måste hon ha en finsk medborgare som partner och formell föreståndare för restaurangerna. Det blev första året en fröken Forsström, men redan andra året inträdde fru Aina Linderman i den funktionen, vilken hon behöll under alla år fram till 1946.

Restaurang Knipan
Restaurang Knipan
Knipan är en restaurang som ligger ute vid vattnet i Ekenäs hamn. (Se bild) Den första restaurangen med det namnet byggdes 1868. Den blev med tiden sliten och otidsenlig och 1907 byggdes den restaurangbyggnad som fortfarande finns kvar, om än renoverad och tillbyggd vid flera tillfällen.
Restaurangens öden från 1868 och framåt finns beskrivna i boken Knipan av Sture Lindholm. Det är en jubileumsskrift inför den nuvarande restaurangbyggnadens 100-årsdag år 2008.
Lindholm skriver i sin bok om Idas tid på Knipan: ”År 1927 antogs fröken Ida Lustig, svensk medborgare, till ansvarig föreståndarinna för Knipan. I nästan två decennier skulle hon sätta sin prägel på Knipan och hon skötte restauranten förtjänstfullt fram till hösten 1946, dvs. så länge som Knipan drevs av Utminuterings- och utskänkningsbolaget.” Så vitt jag har kunnat finna har ingen annan förestått restaurangen under så lång och sammanhängande tid. Ida var när hon tillträdde 51 år gammal.
Ida höll alltså ut på Knipan i 20 år, även över krigsåren 1939 – 1945. Under åren renoverades Knipan flera gånger och byggdes även ut något. Till säsongen 1946, som blev Idas sista, var restaurangen nyrenoverad och delvis ombyggd för att rymma flera gäster. Restaurangen rymde då 235 gäster mot tidigare 204.
r 1946 såldes restaurangen av Utminuteringsbolaget till Ekenäs stad. Samtidigt slutade Ida och hennes kompanjon Aina Linderman som föreståndare för restaurangen. Ida var då 70 år gammal. Staden behöll restaurangen till 2014 då den såldes till en privat företagare.

Restaurang Monopol låg i huset till höger om Rådhuset på bilden
Restaurang Monopol
Restaurang Monopol öppnades 1916 och stängdes någon gång på 1940-talet, oklart vilket år. Några detaljuppgifter om restaurang Monopol har jag inte lyckats få fram, mer än att den endast var öppen vintertid när Knipan var stängd.

De sista åren
Ida levde sin sista tid på Blomsterhemmet i Ekenäs där hon dog 21 oktober 1957. Bouppteckning förrättades 1 november 1957. Den inlämnades till rådstuvurätten i Ekenäs stad den 12 december 1957.
Till bouppteckningens handlingar hör ett Ämbetsbetyg från pastorsämbetet i Ekenäs församling undertecknat av kyrkoherden och daterat den 1 november 1957. Där står att f.d. restauratrisen Ida Gustava Lustig född den 1/9 1876 dog den 21 oktober 1957. Hon var ogift och inflyttade till Ekenäs församling år 1932 från Svenska Olaus Petri församling i Helsingfors.

Bland handlingarna finns också ett testamente:

”Undertecknad förklarar härmed min yttersta vilja och testamente vara, att sedan jag avlidit, skall all min kvarlåtenskap av vad namn och beskaffenhet den vara må med full äganderätt tillfalla skoleleven Gunvor Cecilia Marianne Nyquist. … ”

Testamentet är undertecknat i Ekenäs den 18 mars 1933. Ingen ålder finns uppgiven för Gunvor. När Ida dog hade Gunvor gift sig och hette då Valovirta.
Enligt släktberättelsen hade Ida en dotter vid namn Gunhild. Rimligen föddes dottern i Helsingfors i början av år 1910 när Ida i Stockholms arkiv skrevs på ”Tillfällig adress i Finland”.
Var Gunvor den dotter Gunhild som släktberättelsen uppger? Det är troligt men några bevis har jag inte kunnat hitta. Om så är fallet var Gunvor troligen född 1910 och var när testamentet skrevs 23 år gammal. Trots det kallas hon ”skolelev” i testamentet. Hon måste ha blivit adopterad till en familj Nyquist i Helsingfors. Några personuppgifter om Gunvor Nyquist har jag inte lyckats få fram. Se dock släktbilden.
Bouppteckningen förrättades i Idas hem på Blomsterhemmet i Ekenäs stad. Enda arvingen var fru Gunvor Valovirta, född Nyquist, med Helga Hällsten som närvarande. Båda anges bosatta i Helsingfors stad.
Var Ida är begravd har jag inte lyckats få något svar på. Enligt uppgift från Ekenäs församling finns inte Ida på någon av Ekenäs begravningsplatser. I så fall är en gravplats i Helsingfors det mest troliga. Gunvor bodde ju där.
Familjen Eckerberg (1) samlad i trädgården till "Kråkslottet" i Tranås,
Mitt intryck av Ida är att hon var en impulsiv och handlingskraftig person som ägnade sig åt byråkratiska formaliteter bara när det blev absolut nödvändigt. På flera sätt liknar hon sin far Fredrik Bernhard. Kanske var det tur att hon hade en kompanjon när hon drev restaurangerna. Rik blev hon i vart fall inte. Vid bouppteckningen framgick det från Gunvor att behållningen bara täckte halva begravningskostnaden.

Källor
Det är inte lika lätt att släktforska i Finland som i Sverige. Arkiven är där ännu inte digitaliserade i den omfattning som de är i Sverige. Dessutom har man en 100-årsgräns för tillgängligheten på internet vilket gör att inga uppgifter från 1900-talet finns lätt tillgängliga. Man får skriva till myndigheter och personer man tror vet något och fråga sig fram. Där har jag mötts av stort tillmötesgående.

I Sverige
Utöver släktuppgifter har jag använt i första hand:

* Arkiv Digitals inskannade material på internet.
* Rotemansarkivet vid Stockholms Stadsarkiv.
* Emiweb.eu.

Jag skrev också till Sveriges Släktforskarförbund och blev hänvisad till Ingemar Ekman i Järfälla som kände till boken om Knipan. Det som stod i den boken öppnade för fortsättningen i de finska arkiven.

I Finland
Jag har frågat mig fram och fått tillgång till det jag har efterfrågat, om det har funnits tillgängligt. I annat fall har man hänvisat till andra.

* Svenska Olaus Petri församling i Helsingfors
* Magistraten i Helsingfors
* Ekenäs församling i Ekenäs
* Raseborgs stads arkiv
* Blomsterhemmets styrelse

Stor hjälp har jag fått från ordföranden för Raseborgs släkt- och hembygdsforskare Anita Valtonen, som vid flera tillfällen har slussat mig vidare.

VIDARE LÄSNING OM IDAS FAR FREDRIK BERNHARD LUSTIG
  • http://slaktforskning.blogspot.fr/2008/12/okta-barn-r-ett-elnde-historien-om.html
  • http://slaktforskning.blogspot.fr/2009/01/oakta-barn-kan-vara-spannande.html
  • http://slaktforskning.blogspot.fr/2009/04/fredrik-bernhards-lustigs-oakta-barn.html
Not 1: Axel Hjalmar Eckerberg, 3:e från vänster i bilden var gift med Idas syster Anna Maria Lustig - 5:e från vänster. Ida står 4:e från vänster. Idas dotter står 2:a från höger. Bilden är tagen omkr. 1936.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers