Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 4 maj 2015

Mormors släkt genomgången och kontrollerad


Jag berättade för en tid sedan hur jag tagit mig för med att gå igenom mitt arbete för att komplettera och korrigera det som inte är korrekt. Jag har också i en tidigare text berättat om hur jag gick igenom min fars fadersanor. Skälet till att jag i detalj berättar om detta arbete är dels att det ger andra många tips om vilka källor man kan behöva när man söker efter främst tidiga anor, dels att det skall vara ”allom till skräck och varnagel”, som var ett vanligt uttryck på 1600-talet, men också flitigt användes i det pedagogiska ordförrådet i min barndoms söndagsskola. Jag skriver detta med anledning av den aldrig avsomnade diskussionen om hur allvarligt man skall se på att sprida felaktiga eller ogrundade uppgifter på nätet med hjälp av allehanda praktiska släktforskartjänster.

Den här gången tar jag mig an min mors modersanor, som borde vara betydligt enklare än den förra genomgången, men på grund av vissa omständigheter ändå vållar mig en del besvär. De främsta problemen grundar sig i min egen okunnighet som släktforskare, en del uppstår utan egen förskyllan. En fördel är att släkten är koncentrerad huvudsakligen till nuvarande Årjängs kommun, främst Holmedal-Karlanda församling.

Mormors morfar Anders Ersson
i Upsal, Holmedal (1798-1889)
Eftersom denna gren var den jag visste mest om i nära tid, att min mor är i livet och har ett klart huvud, samt att det fanns ganska många fotominnen var det naturligt att jag som nybörjare tog mig an den. Kvalitén på källhänvisningar är ofta därefter, trots att jag som forskare av professionen borde ha vetat bättre. Ett problem är att jag i viss mån litat till andra forskares uppgifter – inte för att de är fel även om sådant förekommer, men för att jag bara angett deras namn som referens inte sökt upp originalkällan själv i flera fall. Nu hjälper inte detta ens i de fall där det finns en hänvisning till en originalkälla eftersom jag då använde Genline och de hänvisningarna har litet värda när jag försöker finna dem i ArkivDigital. Det är inte det att jag använt GID-nummer utan problemet är att Genline samlat materialet i en annan struktur än Arkiv Digital gör så jag får helt enkelt söka rätt på sidorna i kyrkböckerna igen. Men å andra sidan kan man se det som en extra koll om man är lagd åt det ständigt positiva hållet och ser självplågeri som en dygd.

Jag har också använt andra forskares fynd från Disbyt i viss utsträckning, samt privata släktträd på Internet och där finns flera uppgifter om födelse och död innan kyrkbokföringen för nämnda socknar. Troligen har forskarna funnit uppgifterna i domböcker, mantalslängder eller andra äldre dokument, men det kan jag inte veta. Jag har därför börjat att kontakta mina sagesmän/kvinnor för att få reda på var uppgifterna kommer ifrån. Jag väntar på svar – om jag inte får några får jag väl abonnera på SVAR, där många originalkällor finns.

En sak som underlättar är att många av anorna vad bönder och därför rörde sig inom ett begränsat område. En annan lycklig omständighet är att min släkt på mormors sida sedan generationer är religiösa, vilket gör att inslaget av präster bland anorna är stort även om man i senare tid förfallit till att utöva sin religion i alternativa samfund. Präster är dock en välsignelse (ursäkta blasfemin) även om många av dessa gudsmän var allt annat än moraliska rättesnören till sitt levnadssätt. Herdaminnen är verkligen en bra källa för oss släktforskare, men som utlandsboende måste man ha ett eget exemplar och Karlstads stift herdaminne är en dyr historia.

En lite speciell forskningsinsats är fyndet av min mm mf mf mor Stina Simonsdotter Skragge (1701-1774), vars släkthistoria inte var helt enkel att kartlägga, men innebar ändå bara idogt arbete med traditionella källor. Vad som emellertid kom att intressera många var hennes far Simon Anderssons (1661-1703) och hennes farfar Anders Simonssons i Vagge i Ny (S) (1624?-1709) förmodade släktskap med den gamla Skraggesläkten med rötter i Huggenäs. Detta startade en flera år lång kollektiv forskaraktivitet på Anbytarforum, som så småningom fick sitt genombrott när Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson fann att släktskapet och namnet Skragge ärvts på kvinnosidan från den tidigast kände Simon Skragge. För den som inte läst den sammanfattande texten av Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson bland annat på Släktforskning för noviser samt alla där länkade texter vill jag rekommendera det. Det är en spännande beskrivning av hur man tillsamman kan, steg för steg, finna lösning på ett forskningsproblem som till en början förefaller övermäktigt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att forskningen på min mormors sida följer huvudfåran vad gäller forskningsmetodik och källor. Kyrkböcker så långt bakåt de sträcker sig, mantals- och skattelängder dessförinnan, domböcker och bouppteckningar, samt givetvis herdaminnen och ibland matriklar från svenska och utländska universitet när det gäller de akademiskt utbildade. Jag vill speciellt nämna Anbytarforum som en oerhört bra resurs – det var där ett antal forskare tillsammans förmådde kartlägga en gren av Skraggesläkten.

Jag har också fått ett bidrag från den senaste tekniken inom släktforskningen – DNA-test. Genom en FamilyFinder-test har jag funnit en 7-männing (6th cousin) i USA. Den gemensamma anan är bonden Brynte Bryntesson i Tveten i Holmedal (S) (1735-1810).

Vinjettbilden föreställer Augusta Eugenia Aronsdotter född i Myrvarv, Holmedal 1881 - min mormor.

För den som vill använda mina misstag och lärdomar för egen del rekommenderar jag att läsa följande texter:

http://slaktforskning.blogspot.fr/2014/11/komplettering-restaurering-och-underhall.html

http://slaktforskning.blogspot.fr/2014/12/min-farfars-gren-kontrollerad-inte-bara.html

http://slaktforskning.blogspot.fr/2010/03/en-helt-obetydlig-gren-pa-skraggetradet.html
inklusive länkade texter




tisdag 21 april 2015

Är vi släktforskare värda att driva med?

Kan vi släktforskare uppfattas lite fåniga, insnöade och lite antikverade? Svaret på det är nog tveklöst JA. Är det därför tillåtet att driva med oss och det vi anser viktigt – Det tycker jag inte.

Nyligen besöktes vi av en yngling, som ställde vissa frågor kring släktforskning. Han ville lära sig hur man kunde importera ett träd med 30 000 poster på MyHeritage eftersom hans eget träd bara omfattade några få anor och han ansåg att det var enklare att kopiera vad någon annan redan gjort.

Han bemöttes mycket seriöst, men också av ett visst avståndstagande till hans inställning till släktforskning. Många, liksom jag själv, varnade honom och påpekade att det knappast var släktforskning han sysslade med. Andra mer liberala röster försvarade hans metod och ansåg att det var OK att kopiera så länge man gjorde det medvetet. Det rörde ingen annan än han själv. Alla var artiga och argumenterade på ett sakligt sätt.

Nåväl – den frågan var snart utagerad varför han fortsatte med frågor där han gjorde gällande att han inte kände till kyrkböcker, inte visste vad begreppet anor stod för och inte kunde läsa handstil på grund av Sveriges bristande skolsystem. Här blev jag misstänksam och undrade om han skojade med oss. Han dementerade inte detta, men inte heller medgav han det. Han undrade varför jag undrade. Jag svarade att det var grundat på hans frågor, hans yrke som anställd på ett teknikföretag, samt hans högskoleutbildning, som kunde läsas på hans profil. Flera medlemmar engagerade sig emellertid i hans frågor och lade ned tid på att hjälpa honom. Själv föreslog jag att han skulle läsa gratiskursen eftersom det är svårt att släktforska om man inte ens förstår grundläggande begrepp.

Svaret på våra ansträngningar blev LMAO, vilket han troligen inte trodde vi stofiler skulle begripa. Det betyder på Internetslang ”Laughing My Ass Off” (skrattar aslet av mig), vilket är en ganska grov förolämpning riktat mot oss idioter som låtit oss luras att ta honom på allvar och hjälpa honom under flera dagar. Det intressanta är att han framställt sig själv som novisen som är offer när vi har invänt mot vad han hävdat och han har fått flera av oss – snälla som vi är - att inte bara ursäkta oss utan även ibland ta hans parti.

Hur som helst så påpekade jag efter hans LMAO att jag inte accepterade den umgängestonen och sa att jag skulle radera tråden om han inte bättrade sig. Det resulterade i att han själv raderade tråden och gick ur gruppen. Det var väl inte roligt längre nu när han var genomskådad, vilket han säkert inte räknat med.


Share It

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers