En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

onsdagen den 16:e april 2014

Daniel Styffes ättlingar - fortsättning på Maria Nilsdotters gren från Västra Värmland



Marta Olsdotter – min morfars mor

Marta Olsdotter var, enligt min mor, en ”gudagod” och mycket driftig kvinna. Hon gick under namnet Ol’Månssons Marta och hon gifte sig således med en namne till sin fader. Hon bodde mycket nära min mors hem då hon var liten och spenderade mycket tid i familjen. Hon kom att bli involverad i en familjetragedi. Hon hade hällt upp hett potatisvatten i en skål - man sparade allt på den tiden. Det ville sig inte bättre än att vattnet välte över det endast ett år gamla barnbarnet Claes-Göran som fick omfattande brännskador. Läkaren som kom var emellertid berusad och gav en behandling som orsakade den lilles död. Detta hände 1920. Min mor var inte född ännu, men andrahandsberättelsen satte så stora spår i hennes medvetande att min yngre bror tre decennier senare fick andranamnet Claes-Göran.

Martas make Olof Månsson var troligen en något äventyrlig person som noterats som ”lösdrivande dräng” under perioder och även tillbringat vissa tider i Norge. Han avled 1915 och hans hustru 1927. Hans anor har gett mig själv och en medforskare närmast gråa hår utan att vi kommit särskilt långt då hans fader är okänd och hans moder i det längsta gäckade våra forskningsinsatser. När Olof Månsson hamnade som dräng hos bonden Olof Månsson på herrgården i Fjäll lyckades han emellertid inte bara röna respekt från husbonden utan också från dennes dotter som blev hans hustru. Kanske mindes bonden Olof Månsson sina egna strävanden som kringflackande fattig dräng. Eller kanske det helt enkelt var så att dottern Marta blev med barn och fadern tvingades acceptera den ofrivillige svärsonen.

Olof Månsson den yngre hade en son Olof i ett förhållande med Kerstin Andersdotter från Långelanda i Eda då han 1872 gifte sig med Marta Olsdotter. Trots noteringar i husförhören om tidvis osämja mellan makarna lyckades de avla sex barn varav min morfar Nils Olofsson (1887-1962) var den näst yngste. Eftersom det var i brytningstiden mellan olika namnskick har Olof Månssons barn valt ömsom namnen Olsson, Olofsson och Månsson och genom ingifte finner vi i senare generationer släktnamn som Holfeldt, Magnor och Brefält, samt från den ”oäkta” sonen till Olof Månsson släkten Bohlin.

Morfar
Mormor











Min morfar Nils Olofsson (1887-1962) var en stilig karl och en duktig arbetare som gifte sig med den några år äldre skönheten Augusta Eugenia Aronsdotter (1881-1965) från Holmedal – då kokerska på Noreborgs herrgård. Morfar var en tid kusk och privatchaufför till disponent Hansen på Noreborg och skaffade senare Västra Värmlands första droska. Han berättade gärna hur han kört Fridolf Rudin och andra kända personer. Disponentens fru Hilde Fabricius Hansen kom senare att bli min gudmor, vilket var en ära som jag som liten uppskattade föga på grund av de årliga vattenkammade inspektioner som jag tvingades genomlida på den vackra, men skrämmande, Vistegården där de då bodde.

Min morfar Nils Olofsson var en viktig person i mitt liv, som lärde mig alla de färdigheter som en liten pojke bör kunna, som att handskas med hästar, skjuta med hagelbössa, fiska, fånga kräftor, ro en eka, slå med lie, klyva ved, förstå sig på trav, spela kort, samt att arbeta på en gård. Han avled alltför tidigt, vid 75 års ålder, i sviterna efter att ha blivit påkörd av en norsk bilist som glömt att det var vänstertrafik i Sverige trots att han befann sig flera mil in i landet.

Eftersom vi nu befinner oss i nära nutid skall jag beskriva släkten genom mina ögon, dvs. som en liten grabb, som jag var på den tiden jag vistades i Västra Värmland på somrarna.

Släkten är stor och min mor hade 21 kusiner, 4 halvkusiner och minst 4 som endast var socialt betingade, men inte desto mindre ansågs vara kusiner. Jag tror min mor är den sista levande bland de "riktiga" kusinerna. Många av dessa umgicks vi med. Trots att jag var liten minns jag flera av dom.

Minstingen bland min morfars syskon Karl Gottfrid var gift med Jenny Johannesson och de hade döttrarna Ruth, Aina och Maja. Jag minns inte min farbror men döttrarna besökte vi ofta. Vad jag minns var alla barnlösa och mycket förtjusta i barn. Ruth var gift med Åke Björk och Aina med Gustav Brefält, medan Majas man hette Olle Merkel - han var rolig tyckte jag.

Ford Edsel
Min morfars något äldre bror Oskar var gift med Maria Öman och de hade dottern Dagmar och sonen Hilding. Dagmar var gift med Sven Svensson som var en elegant direktionschaufför på Norma projektilfabrik och körde en Ford Edsel. De var ett stillsamt, men barnlöst par, som det alltid var lika trevligt att besöka som liten. Hilding var en mer exotisk person som var bonde i Hälle. Vad jag främst minns av honom var att han körde det då ovanliga bilmärket Peugeot som han var mycket stolt över.

Peugeot 203 - 1950
Morfars syster Karolina gifte sig med Viktor Olsson. De hade sönerna Bertil, Folke och Ivar, samt döttrarna Märta och Karin. Bertil och hans hustru Signe minns jag väl. Han hade en tid i livet kört ambulans, vilket han var mäkta stolt över och bar därför skärmmössa med emblem resten av livet. Båda var snälla människor, som också var barnlösa och därför uppskattade när man som liten grabb kom på besök. Signe kokade emellertid bedrövligt svagt kokkaffe minns jag även fast jag var liten. Så hade de en stor Show show, som var deras ögonsten, samt två kanariefåglar.

Märta var gift Dahl i Gävle och hennes familj ansågs lite finare så dom hade man inte så mycket kontakt med. Dottern Karin och deras barn Kjell-Erik och Bibbi var emellertid goda vänner som vi hade kontakt med ofta. Sonen Ivar med hustrun Inger var kanske de närmaste vännerna, framför allt deras son Tommy som var en god vän med mig.

Sonen Folke och hans hustru Karin bodde i Blötberget, inte långt från Nora där jag växte upp så dem träffade vi då och då under min uppväxt. Mitt minne av dem var att de var mycket stora djurvänner – främst hundar älskade dom. Även de var barnlösa och uppskattade besök av småfolk som min bror och mig.

En stor släktgren emanerade från min morfars syster Maria som gifte sig med August Holfeldt och de fick nio barn. Mitt minne av dem är diffust. Dock minns jag den yngste sonen Bror, vars son jag undervisade i skolan i Charlottenberg och jag minns att fadern spelade gitarr och var en trevlig person även i en ung persons ögon. Jag minns också den äldste sonen Gustavs son Arne (min tremänning) som var frisör i Åmotfors och alltid klippte mig när jag var liten. Då måste man sitta stilla. Marias dotter Signe var god vän med min mor och hon gifte sig med Erik Magnor, Hans son Jan kom att bli en av mina bästa vänner under den tid jag arbetade som lärare i Charlottenberg i mitten av 1960-talet.

Min morfars bror Magnus kom att bidra med kanske de mest komplicerade släktingarna genom dels hans förhållande med Maria Johannesdotter, dels med Betty Björk. Underligt nog var man inte så noga med genetiken på den tiden utan synen på släktskap var väldigt vidsynt och socialt betingat. Således betraktar min mor ett antal personer som kusiner trots att de inte alls är så. De råkar bara vara avkomlingar till de två ovanstående kvinnorna i andra relationer. Senast jag träffade två av dessa mors "kusiner" var på min mors 90-årsdag. På den tiden kanske det var lite annorlunda, men när framtidens släktforskare skall reda ut kusinrelationer med dagens komplicerade sam-, sär- och kulbo, med åtföljande lager av verkliga- och plastföräldrar blir det inte lätt.

På liknade sätt umgicks mina föräldrar ofta under min barndom med en ”kusin” till min mor som jag nu insett faktiskt var tremänning till mig. Hon var dotterdotter till min morfars halvfarbror Olof som var gift med Inga Fredrika Hult. Olof var den son som Ol’Månsson hade innan han gifte sig med Ol’Månssons Marta. ”Kusinen” Milreds dotter Yvonne var en rolig lekkamrat till mig när vi träffades och hon blev också min första ”brud” iförda hatt, rock, slöja och krona och allt, samt stort allvar från kontrahenterna. Detta hände vid pass fem års ålder, en händelse som hennes far Sven Carlberg förevigade – passionerad amatörfotograf som han var.

För den som är intresserad av mer detaljerade minnen från förra seklets första halva kan jag rekommendera min mors nedtecknade minnen som finns på den här bloggen. Det är två texter, dels ”Minnen från min barn och ungdom i Norra By”, dels ”….Kriget kommer”. Båda är skrivna av min nu 91 år gamla mor, med mina kommentarer inom hakparentes. Båda är verkligen värda att läsa eftersom de ger en bra bild av en än mer svunnen tid.

Källor
Noreborgsmusiken där
 flera släktingar ingick
Den här texten bygger huvudsakligen på mina egna minnen, men vilar också på bidrag från flera av mina anättlingar, samt kyrkboksmaterial från främst Eda socken i Värmland.
Detaljerad släkttavla med källor kan läsas på GeneaNet



Vidare läsning


Vinjettbilden visar min morfar och hans droska inför en utflykt med släkten till Värmlands Eda

TACK TILL: Christer Gustafsson som tillsammans med mig sökt Ol'Månsson anor, samt till Tore Hohlfält, som skulle kunna vara en tremänning, för att han rett ut komplicerade och inbillade släktförhållanden och bidragit med släktbilder. Bilder har också Thomas Carlsson (en tremännings son), bidragit med. När det gäller den norska grenen har jag litat till Charlotte Korsnes Hagens uppgifter på Geni. När det gäller Olof Olssons gren har Yvonne Molnberg och Peter Carlberg bidragit med uppgifter och bilder.

söndagen den 13:e april 2014

Daniel Styffes avkomlingar utifrån min ana Maria Nilsdotter – Del 1 (1700-1900)


Bakgrund
I de följande texterna skall jag mer detaljerat beskriva hur livet gestaltat sig för Johan Daniel Styffes (1749-) ättlingar från de tre relationer han hade. Jag har översiktligt berört det i en tidigare text – Fattiga och rika i Västra Värmland – men tycker det är värt en mer detaljerad studie. Jag börjar med min ana Maria Nilsdotter (1751-1808), med vilken han fick en oäkta dotter – Maria Danielsdotter (1786-1864). I senare texter beskriver jag ättlingarna utgående från de barn han fick med sin första hustru Brita Greta Blankenfjell (1743-1782), samt med sin andra hustru Elin Olofsdotter (1759-1820).

Anledningen till att jag beskriver detta är att det ger en bra bild av hur olika öden barn födda av samma fader och deras efterföljande kunde få beroende på skilda socioekonomiska förhållanden i övrigt.

För att vara riktigt säker på att mina anor bakåt till sergeanten Daniel Styffe är korrekta har jag följt hans dotter Maria Danielsdotter år för år från plats till plats genom hennes liv. Det har inte varit lätt eftersom hon levde ett kringflackande och utfattigt liv som piga från by till by och från gård till gård – huvudsakligen inom Arvika socken. Jag har lyckats ganska väl med detta och för den intresserade finns hennes vistelseorter dokumenterade på GeneaNet.

Maria Nilsdotter – min mf mm mormor
För att få lite bakgrund har jag studerat hennes mors, Maria Nilsdotters (1751-1808), historia innan det hon blev gravid med Maria, änklingen Daniel Styffes dotter. Henne liv började inte särskilt lätt. Hon föddes i Bålgård 1751 och hennes föräldrar var Nils Andersson (~1712-1752) och hans hustru Karin Karlsdotter (1723-1801). Redan året efter Marias födelse dog fadern endast 40 år gammal. Paret hade fyra barn varav Maria var yngst.

Modern gifte om sig med Anders Jonsson (1729-1790) den 15 november 1755. De fick åtminstone fem barn. 1790 avlider även Anders Jonsson och modern blir änka för andra gången. De sista åren av sitt liv levde hon med äldste sonen Sven från sitt andra äktenskap. Hon dog 1801 vid en ålder av 78 år.

Maria Nilsdotter upptas oftast i husförhören separerad från, men på samma plats som modern Karin. År 1773 noteras att hon flyttar till Knut Andersson i Dahln i Arvika, som tydligen var en välbärgad bonde med många tjänstepigor och tjänstedrängar. Det förefaller emellertid som han successivt lämnat över till sin svärson, som var gift med dottern Anna Knutsdotter. Hon stannar emellertid endast ett år i Dahln.

1774 återfinns Maria Nilsdotter bland tjänstefolket hos sekreteraren Petter Styffe (1716-1781) och Hedvig Ljungblom (1710-1787) på Skog under Vik i Arvika. Omsättningen av tjänstefolk har varit stort och Maria är en av de 4 av totalt 16 som finns kvar under perioden 1774-1787.

Hedvig Ljungblom hade varit gift med Johan Blankenfjell (1700-1749) på Vik som avled 1749 och har nu gift sig med sekreteraren Petter Styffe sedan hans hustru Maria Elisabeth Ramsell (1720-) likaså har avlidit. Även Hedvigs andre make Petter Styffe avlider emellertid 1781 och Hedvig lämnas med en familjekonstellation, som skulle komma att bli ganska intressant. Familjen består nu av den andre makens son Daniel Styffe, samt hennes egen dotter Brita Greta Blankenfjel. Som jag berättat tidigare vill det sig så att Daniel och den sex år äldre Brita Greta blir förälskade och gifter sig. Hedvig är nu såväl styvmor som svärmor till Daniel.

Till en början ingår Maria Nilsdotter i Daniels och Brita Gretas hushåll, men flyttas strax efter giftermålet över till Hedvigs hushåll där det finns ytterligare en piga samt en dräng. Brita Greta och Daniel får 1779 sonen Gustav och 1780 dottern Hedvig Ulrica. Vid tredje barnet dör Brita Greta i sviterna efter förlossningen och även sonen Petter dör inom ett år. Daniel är nu änkling med två minderåriga barn, men får stöd av sin svärmor tillika styvmor Hedvig.

Efter någon tid blir emellertid änklingståndet för svårt för Daniel, som inleder en förbindelse med pigan Maria Nilsdotter – en förbindelse som resulterar i dottern Maria Danielsdotter. Att han är fadern anges i födelseboken. Daniel försvinner nu från Skog och Hedvig lämnas att sörja för såväl sina två barnbarn som för hans ”oäkta” dotter och hennes mor. Hedvig dör emellertid av ålderdomssvaghet inom ett år och såväl Daniels två barn med Brita Greta, som Maria Nilsdotter och hennes dotter lämnas utan hem och försörjning. I den här texten kommer jag att beskriva Maria Danielsdotters och hennes ättlingars öde.

Maria Danielsdotter – min mf mm mor
Modern Maria Nilsdotter gifter sig 1789 med änklingen Nils Olsson (1757-) och de får åtminstone tre barn. De bor i Kärrsmossen där hon avlider 1808.

Marias dotter Maria Danielsdotter kommer att leva mer eller mindre i armod, från plats till plats inom Arvika socken. Hon nedkommer med tre barn. Den förste - Nils föds 1807 med fader okänd. Hans öde har jag inte kunnat följa. 1811 föds emellertid dottern Maria Månsdotter (1811-1895) utom äktenskapet, men Måns Jansson erkänner faderskapet. Huruvida Måns är far även till Nils är inte känt. 1813 föds sonen Anders som dör några dagar efter födseln. Trots upprepade försök har jag inte kunnat identifiera Måns Jansson varken i födelse- eller dödbok. Han uppges komma från Tobol i Gunnarskog och vara före detta vargeringskarl. dvs. reservsoldat för Lerot i Eda.

1820 gifter sig emellertid Maria Danielsdotter med Per Nilsson (1774-1842) från Gunnarskog och de båda bosätter sig i Eda socken där de bor i Södra Fjäll hos Marias dotter Maria Månsdotter och svärsonen Olof Månsson. De får ganska många år tillsammans fram till 1842 då Per Nilsson avlider. Maria Danielsdotter lever nu ensam med dottern och svärsonen, men träffar 1845 änklingen Per Andersson (1801-1862), också han från Gunnarskog, och gifter sig. De flyttar till Fjäll där de bor tillsamman med Pers son Anders Persson (1826-) och från 1854 även med hans dotter Kerstin Persdotter (1824- ). Anders har emellertid, efter att ha drabbats av slag, klen fattningsförmåga, en bruten axel och har svårt med uttalet och är ”rörd” i vänster sida. Per Andersson går bort 1862 och Maria Danielsdotter, då 78 år gammal, går bort två år senare, 1864.

Ett problem med kyrkböckerna är att Maria Danielsdotters ständiga flyttningar krånglat till det för prästerna. Om Maria kanske inte var läs- och skrivkunnig och kunde redogöra för sina egna uppgifter eller om hennes pass varit slarvigt skrivna vet man inte men att hennes födelseår blivit förvanskade vid något tillfälle kan man konstatera. I husförhören för Gunnarskog har Per Nilsson i Grötvål för 1826-1831, plötsligt blivit begåvad med en hustru Maria Danielsdotter som är 7 år än den hustru med samma namn han enligt vigselnotisen äktade 1820, med en dotter Maria Månsdotter som blivit 5 dagar äldre. Givetvis föranledde det omfattande kontroll från min sida, men det finns inga tveksamheter om att det rör sig om samma Maria Danielsdotter med dotter Maria. Det är en fördel med patronymikon Danielsdotter eftersom det vid tiden var ganska unikt i trakterna. Det avgörande beviset för att jag följt rätt person genom livet fick jag dock helt nyligen då jag tog del av bouppteckningen för Olof Månsson (1803-1893) i Fjäll i Eda, som var make till hennes dotter Maria Månsdotter (1811-1895).

Maria Månsdotter – min mf mormor
Dottern, Maria Månsdotter, hade haft större tur i livet. Den 31/10 1830 gifte hon sig med drängen Olof Månsson från Fjäll i Eda. Hon bodde och arbetade då i Gunnarskog. Snart efter giftermålet flyttade paret till Kroppstad i Ny socken, vilket låg precis på gränsen till Eda och till Åmotfors. Olof var bonde och brukade under en tid frälsegården Öna i Ny socken, men flyttade 1841 till sin hembyggd Södra Fjell i Eda där han brukade ett hemman. Familjen bestod nu av hans hustru, tre barn, samt svärmodern Maria Danielsdotter och hennes man Per Andersson, samt en dräng och en piga. Hans karriär kröntes 1861 då han anges som ägare till herrgården i Södra Fjell.

Olofs öden och äventyr är intressant att följa, vilket jag gjort i detalj. Som var brukligt flyttade han som dräng från husbonde till husbonde, men uppenbarligen hade han både ambitionen och talangen att spara ihop så han kunde skaffa sig ett hemman för att så småningom återvända till sin hembygd som relativt burgen man. I hans bouppteckning anges hans kvarlåtenskap till omkring 90 000 kronor i dagens penningvärde och då togs herrgården endast upp till taxeringsvärdet.

Olof och Maria fick åtminstone sju barn. Flera av grenarna har jag inte studerat, men äldste sonen Magnus avkomlingar blev hembygden trogna. Sonen Per flyttade 1868 till brodern Magnus, som var hemmansägare i Haget i Fjäll där Per anges som dräng. Han flyttar 1871 till Gullbrandsdalen i Norge och har där avkomlingar med namnen Mostuen och Hagen. Sonen Olof flyttar till Dalarna 1874 och gifter sig i Stora Tuna. Den gren jag av naturliga skäl studerat i detalj är min egen som är avkomlingar till dottern Marta Olsdotter (1844-1927). Marta flyttade 1867 till Ny socken. Hon benämns nu piga. I 1872 år husförhör dyker min morfars far Olof Månsson (observera namnlikhet med husbonden, min mf morfar) upp för första gången. Olofs status ändras snabbt i husförhöret från dräng till inhysing till måg när han gifter sig med dottern Marta som återvänder från Ny socken 1872. Olof har oäkta sonen Olof (1865-1936) med sig i boet och året efter giftermålet får han och Marta sonen Magnus (1873-1926), 1875 dottern Maria, 1883 föds dottern Karolina och 1885 sonen Oskar Vilhelm. Min morfar Nils Olofsson (1887-1962) kommer att bli nummer fem av sex barn i parets äktenskap, Olofs oäkta son Olof oräknad. Det sjätte barnet är Karl Gottfrid som föds 1889.

I nästa text kommer jag att fortsätta berättelsen om Maria Nilsdotters avkomlingar och då har vi kommit in i nutid. I den berättelsen dyker det upp anor till flera av medlemmarna i Facebookgruppen Släktforskning för noviser.

Källor
Kyrkböcker för Arvika, Gunnarskog, Köla, Eda och Ny socknar i Värmland. Detaljerade källhänvisningar kan läsas under Maria Nilsdotter med avkomlingar på GeneaNet

Sammanfattning i PDF-form

Vinjettbilden föreställer arbetare vid Noresågen i Eda. Min morfar Nils Olofsson (med katten) och hans far Ol'Månsson (2:a från vänster fr.r.).

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers