Google Books är en pärla och dessutom gratis.

Eftersom jag bor utomlands har jag svårighet att få tag på äldre skrivna handlingar. Varje gång jag besöker Sverige blir det därför ett par dagar på landsarkivet i Göteborg samt Stadsbiblioteket och framför allt Universitetsbiblioteket. Senast jag var hemma misslyckades jag emellertid med att finna flera av dom källor jag sökte. Det var inte helt lätt att få fram dom ur UBs källarvalv och en del måste beställas. Att sedan få ut något meningsfullt ur dessa omfattande verk genom att under stress sitta och läsa dom i läsesalen är inte helt idealiskt, för att inte tala om att skriva av eller kopiera det man vill bevara. Visserligen har jag ett utmärkt hjälpmedel i min C-Pen 10 som jag bara behöver dra över texten så kopieras det in i datorn, men den har lite svårt för äldre frakturstil.

Ni kan ju förstå min förvåning och glädje när jag av en tillfällighet på Google Books fann hela Diplomatarium Dalekarlicum av Carl G. Kröningssvärd, vilket är en ofta citerad källa när man forskar om tiden före kyrkobokföringen. Andra godbitar jag fann var den kompletta upplagan av Svenska Adelns Ättartavlor av Gabriel Anrep samt äldre upplagor av Svensk Biografiskt Lexicon. Samtliga dessa kan laddas ned som PDF-filer så man kan studera dom i lugn och ro. Man kan också spara dem i ett privat Google-bibliotek så man lätt hittar tillbaka till dom. Detta är praktiskt eftersom åtminstone den version av Acrobat Reader jag har inte kunde söka i de nedladdade dokumenten. Däremot kan man lätt söka i texterna på Google Books. Om man exempelvis söker på ett namn får man genast upp en lista på exakt vilken sida i boken som detta namn förekommer. Sedan är det bara att i lugn och ro läsa i sin egen PDF-kopia när det passar.

Nu är inte allt man hittar på Google Books tillgängligt i sin helhet. Om man exempelvis söker på termen "Diplomatarium" så hittar man både Svenskt diplomatarium, Diplomatarium Norvegicum och många fler. På en del finns en grön markering som säger "Fullständig vy" och då vet man att man kan komma åt hela texten. Dessuom skall man titta efter länken "Flera upplagor". Detta markerar att fler band av denna handling finns. I sökfönstret visas nämligen endast ett band av verket, men om man klickar på länken får man upp alla band som är skannade.

Ofta när man finner antavlor på nätet som berör medeltiden har författaren angett referenser till olika sekundära källor. De ovan nämnda källorna är ofta ursprunget till dessa citat som gått genom flera händer. Det känns därför väldigt bra att nu kunna läsa texten så nära ursprunget som är möjligt.

Jag vill emellertid utfärda en liten varning för speciellt Gabriel Anreps verk och även de äldre versionerna av Bibliografiskt Lexikon. Uppgifterna kan vara felaktiga. Senare forskning har ofta granskat dessa källor och kommmit fram till nya rön. En bra idé är därför att söka på samma saker i Anbytarforum, där det förvånansvärt ofta tas upp sådana nya rön. Vill man vara än mer ambitiös och lägga ut lite pengar är artikelsamlingar som Tidningen Släktforskaren från Västerbergslagens Släktforskare, nya upplagorna av Svenskt Biografiskt Lexikon samt Sveriges Genalogiska Förenings samling av artiklar ur Släkt & Hävd från 1950 - 1970 mycket användbara.

Att det finns felaktigheter i dessa källor bör emellertid inte avskräcka från användning. Även uppgifterna i många moderna källor kommer säkert att omvärderas med tiden, dels ger det en bra bild av kunskapsutvecklingen att ta del av de äldre uppgifterna, dels är de flesta uppgifterna i dessa källor helt korrekta och kan bara finnas här.

Släktböcker på löpande band - åtminstone till hela släkten

Det här blir den sista texten om att göra släktbok för tillfället. Jag behöver väl inte säga att presenten i form av en släktbok på CD blev mycket uppskattad. Jubilaren hade själv börjat släktforska för några decennier sedan och väckt förhoppningar hos många släktingar om att kunna leverera en släktbok så småningom. Trots idogt arbete och kurs i släktforskning hade arbete och andra intressen inkräktat på tiden och anorna förblivit till stora delar höljda i dunkel. Den spännande hobbyn blev mer och mer ett dåligt samvete. När jag som en sidosyssla till min egen forskning tog mig an min frus och jubilarens släkt var det således välkommet. Jubilaren själv bidrog entusiastiskt till att kartlägga kusiner och tremänningar, medan jag ägnade mig åt historien. Jubilaren var helt ovetande om att han själv bidrog till sin födelsedagshyllning.

Nu slumpade det sig inte bättre än att en kusin till jubilaren och min hustru, boende i USA, fyllde 80 år i dagarna. Givetvis blev en släktbok över hans gren av släkten den naturliga presenten från de svenska kusinerna. Det väckte viss förvåning när jag bara behövde lägga ned 30 minuters arbete för att framställa en ny version av släktboken skräddarsydd för den amerikanske kusinen.

Så här går det till med The Complete Genealogy Reporter:

1. Om man förändrat något i sin Disgen-databas sedan man gjorde förra släktboken måste man göra en ny Gedcom-export
2. Man öppnar sedan TCGR och om man inte gjort det förrut så går man till fliken Preferences och sparar inställningarna med ett namn som associerar till den förra släktboken
3. Man öppnar sedan fliken Sections och sparar likaså de inställningarna
4. Man får nu en fråga om vem man väljer som ny huvudperson - välj ny
5. Nästa steg är att importera den nya Gedcomfilen
6. Öppna sedan Preferences och Sections och skriv in nya inställningar - spara dem för den nya släktboken. Tänkt på att det framför allt är rubriker för boken, omslagsbild, samt eventuella andra kapitelnamn som bör ändras. Om man lagt in Custom sections kan någon av dess behöva tas bort eller några läggas till.
7. Det sista jag gjorde var att välja engelska som språk eftersom den nye jubilaren inte talar svenska. Visserligen kommer alla biografier man lagt in att fortfarande vara på svenska, men det kan man inte göra så mycket åt.
8. Sedan är det bara att trycka ut den nya släktboken

Detta innebär att när man en gång har gjort grovarbetet kan man förse hela släkten med skräddarsydda släktböcker. Har man sedan en printer som kan skriva på CD-skivorna så man får snygga illustrationer på skivan så blir gåvan extra flott.

Egenheter med TCGR när man använder Disgen: Programmet kan inte förstå markeringen av tilltalsnamn i Disgen. Man kan i TCGR välja mellan att använda första namnet eller samtliga namn som tilltalsnamn. Min brorson som kallas Fredrik har alltså att välja på att bli benämnd Claes Fredrik eller Claes - vilka båda skulle göra honom smått förargad. Själv får jag stå ut med Tommy. Det här är ju framför allt ett problem med nu levande och personer i den nära historien där vi känner dom under ett visst namn. Någon lösning har jag inte funnit på problemet.

För min svåger var det nästan lika välkommet som den egna släktboken att han nu, med min hjälp, kunde infria alla förväntningar om släktutredningar som kusiner och tremänningar i Sverige och utomlands haft genom åren. Som extra grädde på moset var det givetvis att släkten nu kunde härledas både till den stora Wieselska prästsläkten i Vislanda med rötter i 1500-talet samt till den kände kyrkoheden Halvardus Petri som man spekulerar i kan ha  släktskap med Vångasläkten.

Gillar!

Blått Blod - Jakten på de försvunna svenska prinsarna

Vi har hört talas om den en tid - men nu är den här. Jag talar om Laika Films filmprojekt Blått Blod där man söker efter de försvunna svenska prinsarna och prinsessorna. Man benämner själva filmen som en dokumentär komedi. Man har under fem års tid letat rätt på människor som kan vara oäkta ättlingar till släkten Bernadotte. Dom har stött på en hel del "lik i garderoben" under arbetet med faktamaterialet till filmen. Nu kommer den att ha premiär den 28 maj på bigraferna Rio i Stockholm, Roy i Göteborg och Spegeln i Malmö. Jan Bernadotte har bjudit in kungafamiljen till premiären i Stockholm. Om dom kommer att närvara vet man inte. Man kan följa utvecklingen samt se en trailer på hemsidan eller här.

Som släktforskare kan man ju fundera över varför det är sådan mörkläggning kring just Bernadottefamiljens oäktingar. Vad jag har lärt mig har det alltid varit en sed bland Europas furstehus ända sedan medeltiden att inte bara erkänna sina oäktingar utan även upphöja dem och ge dem förläningar. Så gjorde de gamla svenska kungafamiljerna och så har det engelska kungahuset av hävd gjort.

Kan förklaringen var så enkel att Bernadottefamiljen på grund av sin bakgrund i borgarklassen inte har denna självklara heder utan att det i de kretsarna främst gällde att smita sig om det var möjligt. Kan faderns yrke som jurist satt sina kulturella spår. Att den förste Bernardotte var bra på trixande visar ju hans icke infriade löfte om att betala den svenska statsskulden om han blev vald till regent.

För en furstefamilj var det egna blodet troligen så oerhört värdefullt att alla med en droppe av det måste upphöjas. Samma sak gäller naturligtvis inte för en person med flera generationer av rötter i medelklassen.