google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: februari 2007

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 26 februari 2007

Hur startar man en Blog?

Dagens Blog handlar inte om släktforskning. Jag har emellertid fått en del frågor från personer i mogen ålder hur man gör för att starta en Blog. Man tänker ju mest på ungdomar när det gäller bloggande och då kanske främst på den typen av Bloggar där man ägnar sig åt allmänt tjôt eller skriver dagbok och berättar vem man såg på sta'n och vilken bio man gick på i går kväll och liknande. Man kan emellertid blogga på många sätt. Det speciella med en Blog, som skiljer den från en vanlig webbsida, är att man lägger till material ganska ofta och regelbundet och att tekniken tillåter interaktion med läsarna, vilket ju gör att andra kan bidra till Bloggens innehåll.
Det fina är att det finns speciell programvara som hjälper en att sätta upp Bloggen och den behöver inte kosta något alls. Tvärtom kan man faktiskt få några kronor i bidrag till sin hobby om man vill.
Man kan blogga om precis vad som helst som intresserar en. Man kan debattera, berätta om sin hobby, skriva poesi – ja bara fantasin sätter gränser. Det är emellertid viktigt att skriva ganska regelbundet så läsarna inte tröttnar. Nu behöver man ju inte vända sig till allmänheten med sin Blog. Man kan faktiskt ha en Blog inom familjen eller i föreningen eller kamratgänget som bara inbjudna har tillgång till. Ett trevligt sätt är att man kan skriva en Blog när man är på semester och rapportera till alla som är intresserade var man är, vad man gör, vad man ser och hur man mår. Det fina är att man kan skicka in blogtexter direkt från sin mobiltelefon eller genom ett vanligt e-mail så man är väldigt flexibel.
Hur gör man då? Ja först skall man bestämma ett ämne, sedan välja en blogtjänst. Det finns både gratis sådana och dem man betalar för. För nybörjaren är gratistjänsterna bra eftersom det kräver mycket lite teknisk kunskap. De man betalar för kan man styra mycket mer själv, men de kräver också mer av kunnande. Själv använder jag Googles blogtjänst som heter Blogger och är gratis. Om man väljer en betaltjänst kan man alltid välja att ha en egen domain som det heter, dvs. en egen webbadress. Den får man betala separat. Även många gratistjänster accepterar egna webbadresser men de tillhandahåller också en gratis adress om man tycker att den duger. I Blogger som jag använder får man en adress som ser ut så här: http://blognamn.blogspot.com. Blognamn bestämmer du själv. Om man vill fördjupa sig i hur man väljer blogplattform så kan man gå till Problogger som kan allt om sådant.
Om man skulle vilja starta en Blog och använda Blogger så klickar man bara på länken Skapa en blog överst till höger på denna sida och så öppnar man ett konto. Vad man bör tänka till lite kring är dels vad Bloggen skall heta, dels vilket namn man skall ha i adressen. Undertexten i rubriken är också viktig eftersom de har ganska stor betydelse när exempelvis Google skall hitta just din Blog. Hur som helst är det bara att följa instruktionerna. Det är naturligtvis lite olika för olika blogplattformar.
Du har säkert också sett att Bloggar ofta har annonser på sidan. Dessa annonser är placerade där av en speciell tjänst. Mina kommer från Google och kan fås genom att man anmäler sig till en tjänst som heter Google AdSense. Det är en smart tjänst som automatiskt läser av din blogtext och placerar annonser som har anknytning till ditt ämne. Vitsen med detta är dels att besökaren lätt kan hitta andra Bloggar eller webbsidor som handlar om det du skriver om, dels att du som äger Bloggen få en lite summa varje gång någon klickar på en sådan länk. Det är olika för olika annonser. Det är samma sak om man placerar en sökruta från Google på sin blogsida så besökaren inte behöver öppna en ny webbsida när han vill söka. Då får man någon krona varje gång någon klickar på de annonser som kommer upp i anslutning till sökresultatsidan.
Huruvida det blir inkomster eller inte beror dels på hur många besökare man har, vilket ju i sin tur beror på ämnet man skriver om. Så har det ju att göra med hur intressanta annonser man får och då är det inte lika enkelt med en släktforskarblog som det är med exempelvis en Blog om datorprogram eller en Blog om Bloggar. Till sist beror det på om de som besöker webbsidan tycker annonserna är av intresse. Kanske det blir mycket klickar om man har något väldigt populärt ämne som popmusik, mode eller datorprogramvara, men oftast blir det någon eller några kronor om dagen som bäst. Men det är ganska kul.
Varning! – Man får inte klicka på sina egna annonser eller uppmana läsarna att göra det.
Google AdSense kan man ansluta till vilken Blog eller hemsida som helst, inte bara de som är knutna till Google. När man anmält sig kommer Google att kolla om ens hemsida överensstämmer med deras regler. Det gäller dels teknik men också att den inte innehåller pornografiskt eller stötande innehåll eller annat som strider mot Googles regler. Man får besked efter några dagar. Under tiden lägger Google ut annonser till ideella organisationer på din sida. Du kan behålla dem även sedan om du tycker det är trevligare än att ha mer kommersiellt innehåll.
Det kanske är på sin plats att påpeka att det bara behövs ett klick för att radera en Blog man startat om man ångrar sig eller tröttnar, så man förbinder sig inte till något för längre tid än man själv vill.

fredag 16 februari 2007

Karin och Anton – en olycklig kärlekshistoria

Jag har tidigare berättat om hur jag sökt mina anor på min fars sida. Historien bakom mina anor på den sidan är både tragisk och romanisk, men också ett tidsdokument över dubbelmoral och heder i en gammal bruksort.
Jag har aldrig haft någon farfar! Min far berättade om sin barndom, hur han blev bortadopterad och flyttades från fosterhem till fosterhem allt eftersom kommunen hittade lämplig familj att ”utackordera” honom till. Min farmor Karin var en främmande människa som jag bara träffade några enstaka gånger i vuxen ålder. När jag nått mycket mogen ålder löstes gåtan med min farfar, som jag emellertid aldrig fick träffa, men jag fick en halvfaster som är årsbarn med mig själv. Här kommer historien om Karin och Anton:
Anton och Karin hade, vad man förstår, sällskap i slutet på 10-talet då de båda var i tjugoårsåldern. Familjerna umgicks med varandra och ungdomarna blev förälskade. Detta ledde till att Karin blev gravid, vilket av någon anledning inte kunde accepteras av föräldrarna. Vilka skäl de hade för en så oförsonlig hållning eller vem som var drivande i händelseutvecklingen vet ingen idag. När jag senare i min forskning upptäckte att Karins mor också varit oäkta barn föreföll det än mer besynnerligt. Karin blev emellertid skickad till Kungsholmen i Stockholm där hon den 2 juli 1921, på Fleminggatan 23A, födde sonen Nils Erik, som kom att bli min far. Antons far tog med sonen på en resa till Tyskland och Berlin i förhoppningen om att han skulle bli distraherad och glömma.

Både Karin och Anton levde under lång tid ensamma men Karin gifte sig 20 december 1939 med Waldemar och Anton gifte sig 1928 med Wiola med vilken han fick två barn. Karin och Waldemars äktenskap blev barnlöst.
Huruvida någon kontakt förekom mellan Karin och Anton under åren vet vi inte men deras förhållande hölls hemligt för deras barn. Antons barn hade ingen aning om att de hade en halvbror och för Nils var hans ursprung en gåta större delen av livet. Nils hade viss kontakt med sina morföräldrar, eller rättare sagt, de höll reda på var han fanns och skickade några år julklappar till mig och min bror. Någon gång då och då besökte jag tillsammans med min mor Kopparberg för att ”visas upp” för Hilma och Karl Johan, min Farmors mor och farmors far. Jag minns att de bodde i ett mycket imponerande hus med torn. Min far Nils följde aldrig med på dessa resor.
Så länge Waldemar levde tog inte Karin kontakt med min far men efter Waldemars död bjöds vi, en gång per år, under några år till Bromma och gick ut och åt på någon fin restaurang. Något närmare familjeliv uppstod emellertid aldrig och hon nekade envist att avslöja vem min farfar var, vilket gav upphov till många spekulationer. Karin dog 7 januari 1996, 96 år gammal utan att ha avslöjat något för någon.
Samma år kontaktades Nils av Kerstin, Antons dotter - Nils halvsyster. Även i den familjen hade förhållandet med Karin och existensen av ett tidigare barn varit okänt. Det visade sig emellertid att Anton aldrig förmådde glömma sin ungdomskärlek eller slutade fundera över sin son. Han hade sparat alla foton av Karin, klippt ur hennes vigselannons och gjort anteckningar om sin förste sons födelse. Han höll till och med reda på adressen till Nils fosterföräldrar. Allt detta hade han sparat i en ask. Strax innan sin död 1988, när han efter ett stroke inte längre kunde tala utan endast kunde kommmunicera med lappar, kallade han till sig sin son Mats och visade sina minnen och berättade mycket känslosamt att syskonen hade en halvbror.
Ödet har gjort att min far och hans halvbror under lång tid, även innan de kände till varandra, bott i samma stad. Jag har sporadisk kontakt med min nyvunna faster eftersom vi båda är frankofiler och vistas stora delar av året i samma sydfranska trakter.

Tillägg i september 2016: Min fars släkt har inte velat acceptera Antons uppfattning att han är min farfar. I dagarna har jag fått kontakt med två personer vars DNA visar att de är rellativt nära släkt med mig och som har samma anor som Anton. Detta indikerar att Anton verkligen var min farfar - vi får se om det håller för vidare granskning.

Det är lätt att läsa fel i gamla handskrifter.

Jag hade tolkat Rossa Anders Ersson födelsedag till 5 april. När jag söker honom i födelseboken finns han inte där. Vis av tidigare erfarenheter söker jag under hela året och hittar honom 5 mars samma år. Ibland har jag funnit personer på åren efter eller före det som jag först funnit. I det här fallet var det en felläsning av mig. Jag har lite svårt för treorna som lutar sig framåt.

Det händer inte så sällan att Hf har fel födelsetid på personer. Jag vet inte varför men jag kan tänka mig flera orsaker. Prästen kan helt enkelt ha hört fel eller personer själv var inte helt säker. Det kan ha varit otydligt skrivet i en tidigare bok som sedan har tagits efter av den efterkommande prästen.
Över huvud taget tycker jag det är svårt med handskrifterna, speciellt de riktigt gamla från 1600- och 1700-talen. Det finns böcker där man kan träna på att läsa gammal handskrift. En sådan bok är Läsebok för släktforskare av Anderö och Thorsell, ICA Bokförlaget 2004. En annan nyttig bok är Ordbok för släktforskare av Andersson och Anderö, ICA Bokförlag, 2002.
Kör man fast helt och hållet kan man få hjälp av erfarna släktforskare vid Släktforskarnas hus i Leksand – mot ersättning.
Det blev en kortis den här gången men jag får väl skärpa mej till nästa gång.

tisdag 13 februari 2007

När gifte Anna om sig egentligen?

Äntligen skall jag ta itu med Anna Andersdotter och hennes familj. Hennes man Per Andersson var född i Rönnäset 31/1 1823. Han kom till Kyrkbyn 10/11 1869 från sidan 69. Frågan är när de gifte sig. Det ser ut som det står 1888 men det måste ju vara fel eftersom det ju inte har inträffat ännu. Att sista siffran är en åtta är ganska säkert men vad står innan. Eftersom Annas son Jan Erik är född 1845 och deras gemensamma son Per Olof föddes 1860 måste det således vara 1848 eller 1858 förutsatt att Per Olof var äkta. Gissningen blir nog 1858 för det är mest likt det som står skrivet. Det finns tre sätt att bli säker. Det ena är att börja kontrollera när Rossa Anders Ersson dog. Det andra är att chansa på de två årtalen och gå igenom vigslarna i Grangärde. Ett tredje sätt är att följa familjen bakåt i husförhören. Eftersom Per Andersson flyttande in 1869 från sidan 69 men ingen motsvarande notering finns för Anna så är allt ganska konfunderande. Här kommer det in som i kvalitativ forskning kallas triangulering, dvs. kontrollera från flera håll samtidigt och se hur det stämmer överens. Jag har ju redan GID 169.65.27600 öppen sedan tidigare.



Jag började följa Per bakåt och hittade hela familjen på sidan 69. Han kallades där Petter och hade flyttat in från, vad jag tyder som, sid. 176. Jan Erik står som inflyttan från, vad som ser ut som, sid 76 så här är något fel. Familjen finns inte på någon av sidorna så jag går succesivt igenom alla sidor som slutar på 6 upp till 196. Ingen Per Andersson! Eftersom Per inte är så intressant i sig, eftersom han inte är min ana, så ger jag upp letandet och provar istället att hitta Per och Annas vigsel. Jag gillar att chansa så jag går direkt till vigslar 1858 och hoppas på tur. Det är Grangärde E:3 och jag öppnar den boken och bläddrar fram till rätt år och där finns vårt par på sidan 110 [GID 169.26.61500].



De vigdes 27 december 1858 av Söderström. I kolumnen till vänster står datum för lysningarna – 21/11, 28/11 och 5/12. Nybyggaren Peder Andersson i Rönnäset och Enkan Anna Andersdotter på Lillheden. Han är 35 år och hon är 47. Bruden Enka 1855 21/3. Bouppteckning efter hennes förra man Rossa Anders Ersson på Lillheden hållen d. 30de Nov. samma år med öfverstigande skulden – Masmästaren Anders Andersson i Östanbjörka närvarande.
Att det heter Östanbjörka tar jag reda på med hjälp av Sofi genom att söka på ”Östanbjörka Grangärde Sofi” och får då en träff på byn Östanbjörka. Så fick vi ju på köpet reda på när Rossa Anders Ersson dog också.
Lägg även märke till att vid de tre tillfällen som maken Per har noterats i kyrkböckerna har han i kronologisk ordning fått namnen Peder, Petter och Per. Man får vara ganska liberal när det gäller namnfrågan. Man vet ändå att det rör sig om samma person när resten av familjen och födelseuppgifterna stämmer. Vi kan ju för skoj skull kolla hans dopnamn. Vi letar rätt på födelseboken för år 1823. Den heter Grangärde C:7 och sträcker sig mellan 1813 och 1825. Jag går nästan till slutet efersom jag söker 1823. Där hittar jag "in- och utflyttade!!" Det förekommer inte så sällan att det finns andra uppgifter än de som anges i rubriken till kyrkboken och då blir det ju svårt att hitta. Jag finner födde 1823 ungefär i mitten av boken och där står Petter ifrån Rönnäset född 31 januari. Han är son till Anders Olsson och Carin Olsdotter. Då vet vi det också.
Nu får det räcka för idag.

måndag 12 februari 2007

Hur man hittar svenska orter och dess koordinater

Som ni förstår får Anna och hennes familj vänta ytterligare litet. Eftersom jag nu börjat intressera mig för ortsnamn och gårdar och var de ligger så skall jag ge några tips som jag kommit på. Disgen ger ju möjlighet att mata in koordinaterna för varje plats, i dess ortsdatabas, på metern när. ”Om man nu ska va’ så himla käck att man gör det”, som man skulle ha sagt i Göteborg, så finns det gratis metoder att hitta dessa koordinater. Jag berättade om Sofi i förra bloggen som ger oss alla tänkbara förekomster av namn på svenska orter/platser genom tiderna. Länsstyrelserna har bra databas med kartor över hela Sverige som är gratis att söka i.

När man funnit rätt plats markerar man den och får då upp koordinaterna som man sedan kan klistra in i Disbyts ortsdatabas. Det knepiga är emellertid att kartorna är moderna och det kan hända att det numera ligger en campingplats där morfars farfars torp en gång låg. Om man verkligen vill markera platsen på några meter när och inte känner till platsen får man problem. Det finns ett sätt, men det kostar lite, tråkigt nog. Häradskartor från 1800-talet kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund och med deras hjälp kan man ofta hitta den historiska platsen. Jag kan också tänka mig att det på lokala bibliotek eller museer kan finnas äldre kartor man kan kopiera eller låna om man inte vill lägga ut kostnaden för Häradskartorna. Dessa och andra historiska kartor kan också köpas via Lantmäteriet. Med lite kartläsarkunskap och tålamod kan man jämföra den nya kartan med den gamla och på så sätt sluta sig till var torpet låg. Länsstyrelsens karta är den ovan och den historiska nedan (den historiska kartan är från 1866-67):

Vi ser här på den äldre kartan att det fanns såväl Norra som Södra Rönnäset. Genom att välja en punkt på den historiska kartan till höger och sedan leta rätt på samma punkt på den övre kartan kan man hitta koordinaterna. Klicka på ikonen ”hämta koordinater” på länskartan och peka sedan på den önskade platsen. Koordinaterna kommer då upp i särskild ruta i nederkanten. Ett annat sätt att få koordinater är att använda Google Earth där man kan färdas runt hela jorden virtuellt och finna de platser man letar efter. Google bygger på satellitfoton så här måste man veta var man befinner sig.

Det finns emellertid överlagringar av ortsnamn, vägar och gator, som man kan släcka och tända, för att hjälpa till med orienteringen. Har man anor i utlandet är Google Earth att föredra eftersom man med hjälp av den kan pricka in exakt var den utvandrade farbrodern bodde i Minneapolis. Google Earth kan laddas ned från denna site. När applikationen är nedladdad och installerad skriver man bara in den ort man söker och plötsligt får man en hisnande resa från yttre rymden till den plats man söker. I vissa områden som är väl täckta kan man faktiskt räkna bilarna i gatukorsningarna. Till vänster visas Google Earth’s bild på Rönnäset i Grangärde (inte särskilt skarpt).

Man kan också köpa CD-skivan Svenska ortsnamn för att finna orter. Den vet jag inte så mycket om eftersom jag klarat mig bra med ”min Sofi”. Skatteverket har också en förteckning över alla Sveriges församlingar förr och nu. Den kan vara praktiskt att använda eftersom det har skett sammanslagningar som gör att det kan var svårt att hitta rätt ibland. Jag har själv erfarenhet att det kan vara knepigt i exempelvis Filipstadstrakten. En sista metod att hitta orter och kartor är naturligtvis http://www.hitta.se/ som också är länkat från DISPOS. Den kartan ser du till vänster. Den ger inga koordinater.


Anmärkning: Om man i detalj vill lära sig hur man arbetar med Disgen’s ortsdatabas och kartor kan man gå med i DIS – Datorstöd i Släktforskningen. I deras medlemstidning Diskulogen, har man haft kurser i användning av Disgen och dessa äldre nummer kan man säkert rekvirera.

fredag 9 februari 2007

Anna Andersdotter och hennes man - Fjärdingsmannen

Nu är jag tillbaka framför datorn igen. Släktforskning är beroendeframkallande och man kan inte vara borta från det några långa stunder. I mellantiden har jag lagt till en liten välkomsthälsning på min hemsida, som kanske de som varit inne förut märker.
Vi går tillbaka till sidan där jag hittade min farmors far Carl Johan och hans familj – GID 169.65.27600. Det finns massor att läsa där ännu.

Carl Johans farmor hette tydligen Anna Andersdotter och var född i Kyrkbyn den 10/3 1811. Vi ser att bara på den här sidan skrivs byns namn på tre olika sätt – Kyrkoby i sidhuvudet, längre upp på sidan står det Kyrkobyn och här står det Kyrkbyn. Vad skall man då skriva in? Det var inte för så länge sedan en ganska animerad diskussion på Anbytarforum hur man förhöll sig till olika stavningar och olika versioner av orts- och personnamn. Den ena åsikten var att man skulle normalisera som det heter och kalla alla Persson för Persson även om de under åren får heta både Pärsson, Pährsson och annat. Den andra åsikten, som främst grundade sig i att debattören själv tillhörde en gren av en släkt som vid något tillfälle valt att välja en mer ovanlig stavning av efternamnet, var att det var skillnad på exempelvis Pärsson och Persson och dessa inte fick sammanblandas, vilket den förste tydligen gjort till stor förargelse för den senare. Det blev lite hetsigt där ett tag! Själv har jag svårt att ta ställning. Jag brukar då det gäller personer som heter Katarina och Karin som noteras som Cajsa göra en notering inom parentes att namnet i Hf inte överensstämmer med dopnamnet. När det gäller ortsnamn har jag emellertid en strategi. Om man skriver in ortsnamnet och Sofi i exempelvis Google kommer man in i Ortnamnsregistret hos Institutet för Språk och Folkminnen. Det var så jag kunde påstå att Per Anderssons födelseort var Rönnästet i förra bloggen fastän det är ganska svårt att läsa på sidan. Prova själv att skriva Rönnäset Grangärde Sofi i Goggle får ni se. Ni får en träff – klicka på den. Använd nu sökfunktionen under Redigera menyn i Explorer och skriv in Rönnäset. Ni hittar ny rubriken Rönnäset gårdar. Klicka på den! Ni får tre träffar. Klicka på en efter en. Den sista ser ut så här:

Vad vi har hittat är en databas med registerkort över varje känt tillfälle när ett ortnamn har förekommit i svensk litteratur eller på annat sätt är dokumenterat. Det här är användbar på flera sätt. Dels får vi reda på att det faktiskt finns ett Rönnäset i Grangärde. Vi får dessutom reda på att det är ett antal gårdar NO om sjön Björken, dvs. en by. Den som använder Disgen har säkert ofta varit osäker på hur man skall beteckna orten när man lagrar den. Är det en by, gård, torp eller kanske ett bruk. "Sofi" ger svar.
Ja det blev ju inte mycket om Anna och hennes familj, men jag återkommer.

torsdag 8 februari 2007

Vem var Jan Erik Anderssons far?

Nu har jag samlat nya krafter för att ta en dust med släktforskningen igen. Var var vi nu då? Jo - Jan Erik Andersson var styvson enligt husförhöret (Hf) Grangärde AI:18A, p 13. Ett enkelt sätt att gå dit är om man vet GID för sidan. Den är 169.65.27600. Fyll bara i detta längst upp till höger i Genlines fönster under där det står GID och tryck på bocken. Så här ser ett utsnitt av sidan 13 i Hf ut:


Vi ser att Jan Eriks mor heter Anna Andersdotter och fadern Per Andersson (Det står något innan Per som jag inte kan tyda). Det anges att fadern var Fjärdingsman vilket gör det lättare att tyda gårdens namn till Arrestbyggnaden i Kyrkoby. Frågan är vem av hans föräldrar som var den riktiga och vem som var styvförälder? Min gissning är att modern var hans köttsliga förälder. Jag misstänker att om Per Andersson hade varit hans köttslige far som gift om sig med Anna Andersdotter så hade Jan Eric inte noterats som styvson utan som son.
För att reda ut det här går jag till Födde för Grangärde och letar efter personer födda 1845. Nu är det lite speciellt för det här husförhöret att prästen skrivit ut byarna där personerna föddes. Oftast förekommer bara notering om födelseförsamling. Med det bruket skulle både Jan Erik och Johanna noteras som födda i Grangärde, rätt och slätt. Nu har den här prästen varit ovanligt noggrann så vi vet faktiskt vilken by som Jan Erik är född i. När vi söker i Födde är detta emellertid överloppsinformation eftersom vi helt enkelt söker på församling, dvs. Grangärde och 1845. När vi hittar Jan Erik är det emellertid bra att veta födelsebyn eftersom vi då kan gå till rätt sida i Hf för att hitta honom och hans familj.
Nog snackat – jag öppnar nu ett nytt fönster i Genline och hittar Födde 1845 i C:10. Jag öppnar en sida på måfå en bit in från början eftersom boken börjar på 1843. Jag stegar mig sedan fram till 1845. Det var många som föddes 1845 så jag stegar mig fram med dubbelpilarna, som hoppar fem sidor åt gången, till april (Jan Erik föddes ju 28/4 enligt Hf) och där finner jag följande:


Jan Erik föddes således 28/4 1845 och döptes av prästen Söderström den 30/4. Han var son till Arrendatorn Rossa Anders Ersson och hans hustru Anna Andersdotter på Lillheden. Dopvittnen var Arrendatorn Olof Ersson och hustru Kajsa Persdotter från Lillheden, /…/ Anders Gustav Persson och systern Johanna Persdotter i Bergsbo. I sista spalten står Kyrkotagen 8/6. Kyrkotagen betyder att kvinnan måste återupptas i den kyrkliga gemenskapen efter barnafödandet. Hon får då nattvarden.
Några andra knepigheter som jag brottats med: Jag insåg efter ganska mycket grunnande att hustru inte behöver betyda det det gör idag. Det betyder helt enkelt ”gift kvinna”. Dräng betyder ogift vuxen man och piga ogift vuxen kvinna (jfr danskan). Jag insåg detta när jag i en dombok läste att en bonde var stämd till tinget av hustrun NN, som uppenbarligen inte var hans hustru.
OK – nu har vi konstaterat att Jan Erics far hette Anders Rossa Ersson och att Anna Andersdotter tydligen varit gift tidigare. Vi ser också att hon och Per Andersson 1860 fick en gemensam son Per Olof som troligen föddes 1/8 i L.(alt S.) Rönnäset. Jag är lite osäker på tolkningen av månaden och födelseorten, men jag skall kolla upp det. Hur jag kollar otydliga ortsnamn och vad de står för återkommer jag till senare. Nu behöver jag en kopp kaffe.
Förresten - om någon undrar över klippen så gör jag dem med ett fantastiskt program som heter SnagIt.

onsdag 7 februari 2007

Lite konkret släktforskning

Nu har jag gnällt ett par gånger så det är väl dags att återvända till kämpandet med släktforskningens första stapplande steg. Jag skall berätta lite om mina första möten med kyrkböckerna.
Jag hade tagit ett provapå medlemskap i Genline och började leta efter min mormors far Karl Johan, som jag ju presenterat er för tidigare. Jag hade, genom mycket sökande i folkräkningen 1890 samt i Dödboken 1947-2003 fått fram att han, innan han fick sitt soldatnamn, hette Jansson och var född 1871-02-04 i Grangärde. Jag berättade också vilken otrolig tur jag hade som hittade hans far Jan Erik Andersson (Se tidigare Blog).
Jag startar nu Genline och loggar in. Jag söker på Kopparbergs län och Grangärde och kryssar för Alla kyrkböcker. Jag får nu en lista med Husförhör, Födde, Död, Vigslar, m.m. Ni ser att de ha olika bokstavsbeteckningar AI är Husförhör och C är Födde. Husförhören är numrerade AI:1, AI:2 osv. och ibland finns flera filer för samma tidsperiod och då har de också bokstäver som exempelvis AI:1A. Jag vet ju sedan tidigare att Jan Erik Andersson finns på sidan AI:18A, sid. 13. Följande bild kommer fram (utsnitt):



Eftersom figuren kanske inte är skarp nog råder jag er att gå till originalet i Genline. GID 169.65.27600
Således ser vi att både Jan Erik och hans hustru är födda 1845. Han den 28/4 i Lillheden och hon den 23/2 i Kyrkoby (som är den by de bor i nu, vilket framgår av rubrik överst på sidan).
Lägg märke till den ”framstupa” skrivningen av 3or, vilket kan vara svårt att tyda ibland. Man måste också vara observant i äldre kyrkböcker på hur datum skrivs. Ibland skriver man dag/månad och ibland månad/dag. Jag brukar leta rätt på datum senare än 12e i månaden för att se hur den prästen gjort i just den kyrkboken. Vi ser också att Jan Erik och Johanna gifte sig 4/12 1870. (Lägg märke till att 7an skrivs nästan som en 1a). Någon av dem, troligen Johanna, flyttade från sid. 26 drygt en månad innan giftermålet.
Vi hittar också sonen Carl Johan. Hans födelseort är angiven till ”ib”. Det är förkortning på latin för ”ibidem” som betyder ”på samma ställe”, dvs. Kyrkoby. Samma förkortning kommer ni att finna i mer vetenskapligt inriktade böcker i släktforskning längst ned på sidan bland litteraturhänvisningarna. Då betyder det att man hänvisar till samma källa som hänvisningen innan.
Det sista jag skall göra innan jag tar en paus är att kolla vem det var som flyttade från sidan 26. Jag gör det genom att i Genline öppna ett nytt fönster och öppna sid. 26 (symbolen med ett tomt ark). På så sätt kan jag enkelt gå tillbaka till den första sidan.
Vi hittar Johanna bland pigorna näst längst ner på sidan – rad 29. Gården heter Olaussons i Kyrkoby (Kan det ha något att göra med att hon heter Olausson tro?) Jag har funnit att det är enklare att leta efter födelseår när man har en sida full av namn att söka på. Det är lättare än att hitta ett namn, så jag sökte såldes någon som föddes år 1845. Innan jag slutar för idag vill jag peka på några saker som jag tyckte var knepiga i början. Lägg märke till hur man skriver dubbels s – ungefär som vi skriver ett litet f med skrivstil. Ofta förkortar man –son helt enkelt till ett sådant ss. Dotter förkortar man på samma sätt till dtr. Vi ser också på rad 29 där vi fann Johanna att hon flyttat från pag 97 året innan 1869 18/11. Om vi följer hela raden ut till höger finner vi att hon flyttat till sid. 13 och det var ju där vi fann henne. Märk att prästen skrivit ömsom pag = pagina (latin igen) = sida, ömsom sida i kolumnen för flyttad. Om det bara står ett sidnummer betyder det att personen flyttat inom socknen och dessutom inom samma husförhörsperiod. I det här fallet AI:18A. Annars står det utskrivet vilken den gamla socknen var eller hänvisning till andra husförhör (om man har tur). Jag återkommer till detta. Nästa gång skall jag titta mer på Jan Eriks familj. Att han är styvson intresserar mig nämligen.

tisdag 6 februari 2007

Släktforskning som vetenskap?

I min förra blog skällde jag på dem som klagar på andras oegennyttiga arbete. När man läser en del inlägg på bl. a Anbytarforum får man intrycket av att Släktforskning är en del av naturvetenskapen. Med det menar jag att man ställer sanningskrav på den som bara kan uppfyllas om man var på plats när det begav sig. Så kan man naturligtvis inte se det! Släktforskning är som all historisk forskning en tolkning av källor där man får dra slutsatser grundade på en kombination av logik och indicier i sin tur grundade på kunskap om historien och inlevelse i situationen. Man får också som i all kvalitativ forskning använda sig av flera källor och kunskaper och se om de pekar i någorlunda samma riktning. Den objektiva sanningen kan man aldrig finna även om man har dokument att grunda sig på.
Jag har funnit att det finns en ganska stor rationalism bland vissa släktforskare. Med det menar jag att man litar blint på det som är dokumenterat, men är mer kallsinnig till indiciekedjor grundade på inlevelse i situationen och sunt förnuft. Jag har inte så mycket att invända mot detta i sig om det inte vore så att de hårda fakta man anser vara så sanna, dvs. dokumenten från den tiden, hade så uppenbara svagheter. Jag tänker då främst på kyrkböckerna. I vår kultur är det finaste man kan uppnå som släktforskare att komma riktigt långt tillbaka i s.k. rakt nedstigande led – vilket betyder anor på faderssidan. Hur trovärdigt är det? I andra kulturer som exempelvis judendomen anses inte säkert släktskap kunna bevisas annat än genom modern. Det är på moderssidan man ärver sina judiska anor. Vi vet naturligtvis lika väl som judarna att det enda man inte behöver tvivla på är vem någons mor är – fadern däremot kan alltid ifrågasättas.
Vi ser i de gamla kyrkböckerna hur vanligt det var med oäkta barn fastän det var straffbart. Man inser då lätt att det förekom oftare än som blev officiellt, i synnerhet då ena parten var gift eller tillhörde en annan samhällsklass. Hur många pigor har blivit gravida med husbonden, som sedan har övertalat en dräng att ta på sig faderskapet och gifta sig med pigan mot någon ersättning i form av ett torp eller en summa pengar. På medeltiden var det till och med en regel att resande herremän skulle kunna våldgästa bönderna. Att även kvinnligt umgänge ansågs krävas som gästfrihet är väl inte alltför vågat att anta.
Nu är jag den förste att hävda att det nog är viktigare i vilken familj som barnet växte upp än vilka gener han/hon hade så det kanske inte gör så mycket att vi forskar på den ibland förmente faderns sida. Jag är emellertid inte säker på att de som hävdar petimetersanning i släktforskningen är eniga med mig om detta, utan lägger mer vikt vid genetiken än det sociala arvet. Ett problem med denna fixering vid den osäkra släktskapen genom fadern är att det oftast är mycket svårare att följa sina anor på spinnsidan om man nu verkligen vill veta hur ens genetiska anor ser ut. Dels tycker jag mig sett att prästerna varit mindre noga med kvinnornas härkomst i kyrkböckerna, dels kommer de ofta från andra socknar, vilket ställer till problem om man inte har både födelsetid och födelsesocken. Till detta skall läggas att många släktforskare genom tiderna, liksom i förbigående, noterat ”gift med NN” för hustrun, utan vidare uppgifter än namn och i bästa fall födelseår. Här är emellertid Herdaminnena lysande undantag eftersom man där noggrant redovisar hustruns föräldrar.
Till denna grova osäkerhet i släktforskningen skall vi lägga prästernas egna insatser och där finns nog mycket att fundera över. Jag har många präster i min släkt och har därför läst många Herdaminnen. Det är intressant att se hur upptagna prästerna var av att skaffa sig makt och egendomar och hur mycket tid de ägnade sig åt processande och affärer. Nykterheten var det också si och så med, liksom ibland det sunda förnuftet. Detta gör ju att man kanske skall fundera över riktigheten i speciellt husförhörens korrekthet. Själv har jag ofta hittat uppgifter i husförhören som inte stämmer med exempelvis födelsenotiserna. Trots detta skulle jag inte vilja avråda någon från att använda kyrkböckerna, eller ens husförhören, som källor i sin släktforskning.
Anmärkning: Om du har präster i släkten kan du gå till biblioteket och titta i stiftens Herdaminnen. Där finns i princip alla prästers bibliografier nedtecknade för varje stift. Det är mycket spännande läsning och genom de noggranna förteckningarna av giften, barn och inbördes släktskap är de en ovärderlig källa för släktforskare.

måndag 5 februari 2007

Släktforskning – en hobby med många besserwissrar

Kan man säga besserwissrar - eller hur böjer man ett tyskt substantiv på svenska? Jag är säker på att någon ”messerschmidt” kommer att berätta det för mig.
Jag har funnit att det finns oerhört många entusiaster inom släktforskningen. Jag stötte tidigt på arbetet av folkskolläraren Lars Elfving i Floda som gjort sig besväret att efter bästa förmåga teckna ned alla familjer i Floda socken i nuvarande Gagnef församling från 1600-talet in på 1900-talet. Vilket arbete! Den finns tillgänglig i kopia som P:14 under Floda församling i Genline, men man kan också studera avskriften på Falu bibliotek.
Nästa arbete jag kom i kontakt med var de CD-skivor som finns av det material om Grangärde samt Norr- och Söderbärke av Kjell Vadfors. De kan köpas genom Västerbergslagens Släktforskare. Dessa har varit av oerhört värde för mig i min forskning. Riktigt imponerande verk är Rolf Lagerborgs bok om släkten Skragge för att inte tala om Boëthius bok Kopparbergslagen som ger väldigt mycket information om bl. a släkten Svinhufvud i Dalarna. En mer oansenlig bok som sammanställts av den lokala släktforskarföreningen och heter "Torp och Torpare under Starbo Bruk Schisshyttan och Wäster Silferberg" har gett mig väldigt mycket information om min släkt i rakt nedstigande led.
Visst borde vi vara väldigt tacksamma för att det finns entusiaster som ägnar sin tid åt att inte bara forska i sin egen släkt utan också sammanställa allt annat om en by, en släkt eller något annat som vi andra svårligen skulle kunna hitta utan denna hjälp. Troligen är de flesta, liksom jag väldigt glada över detta. Nu har jag emellertid upptäckt att det finns ganska många släktforskare som är riktiga gnällspikar. Jag har i bl. a Anbytarforum hört negativa kommentarer om flera av de här källorna eftersom vederbörande har hittat felaktigheter och misstolkningar och brist på källhänvisningar eller till och med, hör och häpna, bristande konsekvens i framställningen. Varningar har framförts mot att använda en del källor eftersom de i alla delar inte är korrekta. Det är klart de inte är korrekta i alla delar! En orsak till detta är att källorna inte är korrekta i alla delar. En annan är att det är mänskligt att göra misstag. Jag har aldrig varit med på en doktorsavhandling som inte har presenterat en ganska lång lista med rättelser vid disputationen. Ändå finns det små och kanske till och med större fel kvar i dessa, de förnämsta vetenskapliga produkter vi har i landet. Är det då så förvånande att det blir en del fel i omfattande arbetet som lekmän tagit fram med bara sin egen entusiasm som drivkraft.
Nu är det naturligtvis inget fel att påpeka att det förekommer fel i ett arbete, men då måste man i hederlighetens namn tala om vari felen består. Det är också viktigt för dem som använder källorna att veta om det är några enstaka fel som belackaren hittat eller om det är övervägande stolligheter. På de inlägg jag läst förefaller det som om det skulle vara det senare eftersom belackaren ofta varnar för användningen av källan. Om kritikern vore lika besjälad av släktforskningen och av att hjälpa andra skulle han/hon naturligtvis satt sig ned och gjort en detaljerad förteckning över alla fel som hittats så andra kunde ha hjälp av det.
Nej – min uppfattning är att alla dom som frivilligt tar fram uppgifter som vi andra kan ha nytta av skall beundras och hyllas även om ett och annat fel smyger sig in i deras arbete. Det är faktiskt frivilligt att använda materialet och vi har själva ansvar att kolla källorna till den grad vi anser att våra ambitioner sträcker sig.
TACK alla entusiaster som gör ett fantastisk job med att sammanställa uppgifter som vi andra sedan kan ha nytta av, inspireras av och lära oss mer av.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...