VERKTYGSLÅDANS ÖVRIGA FACK - Avsnitt 7

Fack 2 - SLÄKTFORSKNINGSPROGRAM

Behöver du ett släktforskningsprogram?
Innan datorer kom i allmänt bruk var släktforskarna hänvisade till mer manuella metoder för att lagra och dokumentera sina forskningsresultat. Många lade då upp kortsystem där man samlade alla uppgifter om en ana – ett kort per ana.

För presentationen av släktrelationer hade man särskilda blanketter där man kunde föra in ett antal generationer. Man samlade dessa blanketter i pärmar som med tiden blev ganska digra. För de slutliga presentationerna ritade man upp konstfärdiga släktträd eller skrev ut släkttabeller där anorna var numrerade utifrån olika vedertagna system.

I princip kan man säga att de flesta datoriserade släktforskningsprogram försöker efterlikna dessa traditionella tillvägagångssätt. Många, framför allt äldre släktforskare, använder fortfarande dessa manuella system under själva forskningsfasen och för inte in sitt material i datorn förrän i ett senare skede. Hur du väljer att göra är en smaksak, men i den här kursen skall jag enbart beröra släktforskningsprogram på dator.

Vi kan först konstatera att du bör skaffa dig ett släktforskningsprogram till din dator på ett tidigt skede. Även om du inte har så mycket att mata in är det bra att träna sig på både att handskas med programmet och att få en disciplin på vad och hur man bör registrera.

Det första blir således att välja ett släktforskningsprogram och då finns det mängder att välja bland.

När jag började trodde jag inte det var så allvarligt vilket program man valde eftersom den officiella uppfattningen är att man lätt kunde byta genom att föra över sitt material med hjälp av en så kallad GEDCOM-fil till ett annat program när man vill byta. Jag vet numera bättre. 

Som nybörjare bytte jag släktforskarprogram på ett tidigt stadium, främst av praktiska skäl, vilket inte medförde några problem. Jag har insett senare att detta berodde på att båda programmen hade liknande anomalier i sin GEDCOM-import och -export. När jag nu många år och flera tusen anor senare vill byta till ett modernt program visar det sig i praktiken vara mycket svårt - länge omöjligt faktiskt , men då jag fick förmånen att kommunicera med författarna av två intressanta program under utvecklingen av nya versioner har jag nu lyckats. Skälet var att mitt tidigare program hade egna uppfattningar om GEDCOM-kod som andra program inte förstod, vilket resulterar i massor av fel när jag försöker exportera mitt träd till ett nytt program. Dessa problem har jag dokumenterat i flera texter, men för den nyfikne kan jag berätta att ett av problemen var att alla par som hade gemensamma barn "släpades till prästen" av mitt gamla program och fick dem att uppträda som gifta i släktböcker eller i andra program ditt jag exporterat materialet. Detta upprörde, med rätta, många av mina släktingar när jag delar med mig av min forskning till dem.(1)

Hur väljer man släktforskningsprogram?
Återigen vet jag numera bättre än jag visste för några år sedan och det jag nu påstår kommer en del att finna kontroversiellt och kanske även bli förargade över. Jag skriver emellertid det jag skriver av omsorg om dig som nybörjare och om kvalitén på släktforskningen i allmänhet. 

I princip kan man säga att det finns två sätt att samla sitt forskningsmaterial med hjälp av datorn. Man kan ha ett program på sin egen dator där man har hela sin databas samlad eller man kan utnyttja någon av de många tjänster som låter oss bygga släktträd och gör det möjligt att byta anor som finns på Internet. Dessa anbytar- och trädbyggarprogram behandlar jag nedan bland avancerade verktyg i Fack 3. 

Kanske på grund av att dessa program är lättillgängliga och ofta gratis använder många nybörjare dem som släktforskningsprogram. De fungerar också som sådana om man är en mycket erfaren forskare och har full kontroll på alla skeden i processen och kan kontrollera kvalitén på sitt material, men för nybörjaren är de inte lämpliga. Låt mig förklara:

En av huvudsyftena med dessa program är att företaget som tillhandahåller dem vill samla på sig så många av dina anor som möjligt. Dessa kan sedan erbjudas till alla andra som nyttjar tjänsten om du inte stänger av dessa funktioner för ditt träd. Mängden anor som  är inmatade är tillsammans med hur avancerade sök- och anbytarfunktioner tjänstens erbjuder dess främsta konkurrensmedel. Detta innebär att alla anor som du matar in, i normalfallet, kan ses av alla andra och du kan se alla andras anor.

Detta får några följder som inte är så trevliga:

• Du har ingen möjlighet att prova dig fram, experimentera och göra fel i din enskildhet - allt sker inför öppen ridå. Även det som du senare inser var helt felaktigt, men då blir det svårt att göra det ogjort eftersom ett okänt antal personer redan har hunnit kopiera dina stolligheter.
• Många nybörjare får uppfattningen att släktforskning går till så att man söker på Internet och bland andra forskares resultat, vilket resulterar i mängder av felaktiga uppgifter i många släktträd.
• Kanske nybörjaren lärt sig att man visserligen skall söka efter de korrekta uppgifterna i kyrkböckerna, men det blir alltför frestande att istället använda sig av Internet eftersom det är så enkelt.

Jag har själv gjort dessa fel som färsk släktforskare och lider fortfarande av sviterna av det. Det finns få saker som är så pinsamma för en seriös släktforskare som när man hittar sina egna tokigheter kopierade i andras släktträd. Då har jag visserligen aldrig använt sådana tjänster som släktforskningsprogram utan bara litat till uppgifter från personer som jag trott hade korrekta uppgifter om anättlingar till mig. Numera inleder jag mina släktträd på Internet med följande text:

"....Jag vill också på det bestämdaste avråda från att använda mitt material utan att ni själva kontrollerat att uppgifterna är korrekta. Hittar ni tveksamheter så är jag mycket tacksam för att få detta påpekat för mig...."

Släktforskningsprogram på den egna datorn

Det finns ett antal tillgängliga släktforskningsprogram som du kan köra på din egen dator. Jag tänker inte rekommendera något utan uppmanar dig i stället att prova dig fram.(2) En del program kan du prova på gratis under en viss tid eller permanent, men i det senare fallet har programmet vissa begränsningar i förhållande till den betalda versionen. Om någon fortfarande känner sig frestad att använda ett anbytar- och trädbyggarprogram som släktforskarprogram bör man tänka på följande:

Att ha ett släktforskningsprogram på den egna datorn ger vissa uppenbara fördelar. Den tydligaste är att du kan använda det utan att behöva vara uppkopplad till Internet. Du kan också vara mer privat med ett sådant program eftersom ingen mer än du själv kan se vad du har matat in. Om du är nybörjare rekommenderar jag dig att skaffa ett program på din dator som du kan prova dig fram med. Många av de speciella funktioner som man kan få i de internetbaserade programmen har du troligen inte någon glädje av förrän du blir mer avancerad som släktforskare och då kanske vill samverka med andra som du har gemensamma anor med. När den tiden kommer att du vill lägga ut din forskning på nätet så tror jag, av egen erfarenhet, att du kommer att se nätpubliceringen som ett komplement. 

Man arbetar således dagligen med sitt släktträd på sin dator, men laddar med jämna mellanrum upp sitt släktträd till ett Internetbaserat program som man valt. Att uppdatera från sitt datorprogram till en nättjänst kan emellertid innebära problem och har vissa restriktioner, men det återkommer jag till i andra sammanhang. När det gäller hur man väljer program för den egna datorn så bör man främst lita till sitt eget omdöme och prova sig fram. Det är vanskligt att ge några råd, men som nybörjare är det viktigt att programmet är lättanvänt, att programmets utseende på skärmen gör att man förstår dess logik, att det har stöd för svenska språket samt att man kan skriva ut de presentationer man önskar från programmet. Det finns ett enormt utbud av program att välja på idag. De vanligaste fristående svenska programmen är Disgen, Min Släkt och Genney. Om du har AppleMac så är urvalet mindre, men där hör Reunion och MacFamilyTree till de populärare, samt Genney som även finns i Mac och Unix-versioner.

Kombinerade program
Om du vill använda någon av de stora anbytar- och trädbyggarprogrammen behöver inte detta stå i motsättning till att ha sin forskning på den egna datorn. Två tjänster inom denna kategori är Ancestry och MyHeritage. Båda dessa tjänster har mycket kraftfulla och väl utformade släktforskningsprogram för din dator som de tillhandahåller utan kostnad och som är på svenska. Ancestry's program heter FamilyTreeMaker (är numera avvecklat och övergått i annan ägo) och MyHeritage program heter FamilyTreeBuilder. Samtidigt som du får ett mycket trevligt program för din dator får du möjlighet att enkelt synkronisera ditt material med respektive anbytartjänst. Att använda dessa program i sin forskning är en mycket bättre idé än att mata in sina anor direkt till allmänt beskådande på Internet. 

Det finns även ett tredje stort anbytar- och trädbyggarprogram som heter GeneaNet, som inte har något eget släktforskningsprogram av modernt snitt. Deras program GeneWeb är visserligen mycket kraftfullt, men det lämpar sig mest för mycket erfarna användare. GeneaNets Internettjänst är emellertid mycket lämplig om du använder något av de fristående släktforskarprogrammen och vill lägga ut ditt material på Internet. GeneaNet är nämligen mycket tolerant vad gäller export och import av GEDCOM på ett korrekt sätt.

Fack 3
ANBYTAR- och TRÄDBYGGARPROGRAM

De Internetbaserade anbytarprogrammen är oftast så mycket mer än bara en plats att lagra sitt släktträd på. De är mer att beskriva som en släktforskartjänst än ett program. Det finns ingen möjlighet att ge någon gemensam beskrivning av funktionerna eftersom det varierar så mycket från program till program. Grundbulten i dessa tjänster är emellertid att du och andra laddar upp sina släktträd som sedan kan användas av alla andra. Du kan ha stor nytta av dessa tjänster utan att bidra med eget material – ibland har du tillgång till andras material bara genom att besöka tjänsten, ibland måste du bli gratis medlem, ibland måste du betala en summa för att få tillgång till andras material eller få tillgång till alla finesser. Jämförelser finns här.

Utvecklingen 

Hela tiden förändras de tjänster vi använder på Internet och nya konstellationer uppstår. Den internationella tjänsten Ancestry köpte för flera år sedan Genline - en svensk tjänst som tillhandahåller bilder av det svenska kyrkboksmaterialet. Genline hade tidigt ett nära samarbete med världens största förening för Datorstöd i släktforskningen - DIS. Släktforskarprogrammet Disgen är tekniskt kopplat till DIS' anbytartjänst DISBYT. Ancestry erbjöd tidigt tillgång till ett stort antal utländska databaser för släktforskning.

MyHeritage och konkurrenten Geni slogs för en tid samman och i dagarna har ett samarbete inletts med mormonernas databas och anbytartjänst FamilySearch. FamilySearch har under många år haft utvecklingssamarbete med Riksarkivet i Sverige. 

GeneaNet ger, förutom ett rikt nordiskt material, även tillgång till ett stort utländskt material med tyngdpunkt på Europa.

En sammanfattning av för- och nackdelar med de stora tjänsterna har jag skrivit om i texten "Att ha sitt släktträd på ...."

Att observera är att vissa tjänster på Internet, som FamilySearch och Geni samt några andra inte erbjuder dig ett eget träd utan dina bidrag kommer att ingå i ett stort världsomfattande träd. Detta har sina konsekvenser som du bör beakta om du väljer en sådan tjänst.
- Om du inser att du fört in felaktigheter så är det ibland mycket svårt att få det korrigerat
- Det är ibland omöjligt att radera sitt träd, om man så skulle vilja, eftersom det är integrerat med alla andras
- En följd av det ovanstående är att det finns risk att felaktiga uppgifterna dröjt kvar som man, som nybörjare, lätt kan förledas att tro på. För den erfarne som kontrollerar allt i originalkällor kan dessa tjänster emellertid vara till stor nytta för att få tips.

Min uppmaning är att noga läsa igenom förutsättningarna när du väljer en tjänst på Internet så du vet vad som gäller i fråga om din egen integritet, kontroll och säkerhet.

Släktboksprogram

De flesta släktforskarprogram och anbytarprogram har rapportmoduler som kan sammanställa ditt material i en pedagogisk och estetiskt tilltalande form. Det finns också ett stort antal fristående program som enbart genererar rapporter grundade på GEDCOM-exporter från dina andra program. 

Jag har ägnat mig ganska mycket åt att göra släktböcker med större och mindre framgång. I den här texten kan du finna länkar till de övriga texter som berör ämnet.

Det finns idag en utmärkt grupp på Facebook där man berättar om sina erfarenheter av att göra släktböcker. Den heter Släktforskares släktböcker.

"Man inser inte vad man har åstadkommit förrän man försöker få det ogjort"

/okänd tänkare/ 

LITE EXTRA GREJOR

Föreningen DIS har ett nätverk av faddrar runt om i landet som kan hjälpa dig. De kan hjälpa till med Disgen på olika plattformar samt med Reunion och MinSläkt. Man har även faddrar i övriga Norden.

Släktforskningprogrammet Min Släkt har en gästbok  där användarna byter erfarenheter med varandra samt en mycket fyllig länklista där man kan hitta mängder av privata hemsidor  som är lärorika.

Min senaste text om kvalitet på nätet kan du läsa här

TÄNK PÅ följande när du hittar något trevligt program eller tjänst på Internet:

• Tänk på att "Ladda ned gratis" inte nödvändigtvis betyder att du får använda programmet gratis.
• Tänk också på att löftet om att "söka gratis i miljoner poster" inte alltid innebär att du får veta resultatet av din sökning utan att betala. Många gånger får du beskedet att "vi vet något om dina anor, men det kostar att få ta del av det". Tråkigt nog visar det sig ofta, när man betalat, att informationen var närmast obefintlig, felaktig eller gäller en annan person.
• Var försiktig när en tjänst begär dina kontokortsuppgifter även när du inte köper något utan bara utnyttjar en prova-på-tjänst. Dels är det onödigt att sprida uppgifterna på Internet utom när du köper något, dels är det lätt att glömma att avbeställa när provperioden upphör.
• Många svenska betaltjänster kräver dig på personnummer även om du betalar med kort - det är ett oskick och onödigt.

Direktlänkar till texter i bloggen:

Hur jag lär mig använda mitt släktboksprogram

Om att ha sitt släktträd på nätet

Under huven på GeneaNet

Sveriges populäraste släktforskningsprogram

Om DISGEN och frihet att byta program

Varför jag bytte släktforskningsprogram

Får jag presentera en viktig person för oss släktforskare

Stephan Kekulé von Stradonitz är mannen bakom det system vi oftast använder för att hålla ordning på våra anor. I Sverige kallar vid det helt enkelt Kekulé. Principen är att ge proband nummer 1 och sedan tilldela anorna stigande nummer generation för generation. 2 blir fadern, 3 modern, 4 farfar, 5 farmor, 6 morfar osv. Kvinnor får därmed udda nummer och män jämna. Om man dubblar sonens nummer får man faderns. En ana med nummer 1220 har då en fader med nummer 2440 och en moder med nummer 2441. Alla släktforskningprogram kan numrera dina inmatade anor efter detta system. Det är mycket praktiskt att förstå detta system när du får långa listor av anor från andra forskare eller hittar dom på Internet. Du kan då enkelt plocka ut den anlinje som intresserar dig.

Noter:
(1) På grund av mina skriverier om Gedcomexportens brister har jag bidragit genom att testa dessa funktionaliteter vid utveckling av den nya versionen av Disgen 2016. Jag har också haft regelbunden dialog med utvecklaren av det nya programmet Genney i denna fråga.
(2) På grund av ovanstående har jag skrivit en del om och jämfört de nya versionerna av Genney, Disgen och MinSläkt. Dessa texter kan kanske hjälpa dig i ditt val. Du finner dem på min blogg från slutet av 2015 och början av 2016. Jag har också i flera texter jämfört anbytar- och trädbyggarprogram på Internet.

NÄSTA AVSNITT

Varför har vi inte viruskontroll i släktforskningen?

Visserligen är jag upptagen med att organisera om min nybörjarkurs så den passar bloggformatet och så att den kommer ut en gång per vecka, men ibland tränger sig tankarna på. Då får det bli en mellantext.

Då och då säger mitt virusprogram till att den fil jag tänker ladda ned eller öppna kan innehålla kod som är skadlig för min dator. Jag får öppna den på egen risk. Min stilla undran är varför våra anbytartjänster inte inför en liknande varning för poster som kan skada inte bara min egen släktforskning, utan faktiskt hela släktforskarvärldens funktionalitet.

Jag har lagt märke till på Facebook att vi får fler och fler unga nybörjare till vår hobby, vilket är mycket glädjande. Samtidigt märker jag på frågorna att deras förkunskaper är mycket ringa, men deras vana att söka information på Internet väl utvecklad. I deras värld bedrivs släktforskning på Internet med hjälp av Google, eller med hjälp av anbytartjänster som MyHeritage, Ancestry, GeneaNet, Geni eller FamilySearch. Ibland känner man inte ens till att man bör använda kyrkböcker och andra förstahandskällor och när någon mer erfaren forskare påpekar detta menar man att de ju är så svårlästa och dessutom skrivna för hand. Detta förhållande är bidragande till att jag erbjuder en gratis nybörjarkurs.

Det finns faktiskt en anbytartjänst som försökt möta detta problem. DISBYT klassar de uppgifter som medlemmarna skickar in i förhållande till hur väl materialet är åtföljt av källhänvisningar. Man markerar posterna med stjärnor utifrån dess kvalitet. Det borde inte vara så svårt att göra det för alla våra anbytartjänster.

För Ancestry och MyHeritage borde det vara en enkel åtgärd att rekommendera sina användare att främst använda deras släktforskarprogram FamilyTreeMaker och FamilyTreeBuilder och lägga in spärrar för synkronisering till det publika trädet om inte källhänvisningar finns. En mindre drastisk åtgärd skulle vara att det är obligatoriskt att fylla i källa innan man kan mata in en post i sitt träd. Om alternativet ”källa saknas” markeras borde den posten åtföljas av meddelandet: ”Varning – denna uppgift saknar källhänvisning och kan allvarligt skada din släktforskning”.

För den tvivlande kan jag bara konstatera liknande spärrar redan förekommer hos åtminstone GeneaNet när det gäller upphovsrättsskyddat material eller bilder på personer där sekretessgränsen inte är nådd. Av egen erfarenhet inser jag att en sådan åtgärd skulle upplevas som irriterande och försinkande av många. Det företag som tar lätt på dessa kvalitetsfrågor skulle säkert skaffa sig en konkurrensfördel framför de andra genom att strunta i sådana åtgärder, men jag oroar mig ganska mycket för vad som kommer att hända om inte något görs. Själv använder jag idag aldrig en uppgift på Internet där man inte uppgett eller jag kan ange eller härleda en källa, varför jag sällan utnyttjar ”råd” från någon annan anbytartjänst än DISBYT, vilket är tråkigt eftersom det allra mesta är korrekt, men löss har en förmåga att föröka sig oerhört snabbt. Jag litade alltför ofta på uppgifterna i anbytartjänsterna som nybörjare och får fortfarande lida av sviterna av det.

VERKTYGSLÅDANS HUVUDFACK 1 - Avsnitt 6

VERKTYGSLÅDANS OLIKA FACK

Fack 1 är viktigast och innehåller redskap som utgör grunden för din släktforskning. De redskap som gör att du kommer åt alla officiella originalarkiv som du behöver för att släktforska. För enkelhetens skull kan vi kalla det för KYRKBÖCKER.

I sidofack 1A finns också lite redskap som gör att du kan ta del av visst material som andra har sammanställt grundat på de officiella originalarkiven - vi kan kalla det för DATABASER. 

I sidofack 1B finns lite grannlaga prylar som du skall vara försiktig med eftersom de kräver lite erfarenhet och kunskap för att använda - vi kallar det för SLÄKTUTREDNINGAR.

Fack 2 innehåller de redskap som du behöver för att registrera, dokumentera, systematisera och underhålla din släktforskning - vi kallar det SLÄKTFORSKNINGSPROGRAM.

Fack 3 innehåller lite specialverktyg som du behöver så småningom för att presentera din forskning, för att dela med dig till andra forskare och släktingar samt för att kommunicera med andra som delar ditt intresse - vi kallar dessa redskap för ANBYTARPROGRAM och SLÄKTBOKSPROGRAM.

Man bör vara observant på att man ibland kan finna flera av de här redskapen på samma ställe och i samma tjänst, men det är viktigt att som forskare kunna skilja på dessa funktioner  så man använder dom rätt. Ofta är en tjänst bra på en sak, men sämre på de andra. Då måste man söka sig till olika tjänster för att komma åt de bästa verktygen.

Det bör också sägas att den här kursen helt bejakar användning av datorn i släktforskningen.

Fack 1 - KYRKBÖCKERNA

Kyrkböckerna är en original- eller förstahandskälla och innehåller mängder av uppgifter om våra förfäder och skall att utgöra vår huvudsakliga och viktigaste källa för vår forskning. Kyrkböckerna är också att betrakta som ganska tillförlitliga källor. Av flera skäl är inte allt som står där helt korrekt, men det finns inget, utom en tidsmaskin, som kan ta oss närmare sanningen. Vi måste således söka bekräftelse i och kunna hänvisa till kyrkboksmaterialet innan vi för in en ana i vårt släktträd. Om vi kan göra det uppfyller vi grundläggande krav på seriös forskning. Kyrkböckerna består av ett antal olika handlingar som beskrivs nedan.

Kyrkboksvolymerna markeras med olika bokstäver. AI:1 osv. betecknar husförhörslängder. Födelse-, dop- och vigselböcker finner man oftast under bokstaven C och in-och utflyttningslängder under B. Detta är emellertid inte konsekvent utan andra bokstäver kan förekomma, som E, F och H för dessa och andra handlingar. AI:n betecknar emellertid alltid husförhörslängder.

I födelse- och dopböckerna kan man läsa när en person är född och/eller döpt. Man får veta vem fadern var och oftast också moderns namn och ibland hur gammal modern var vid nedkomsten. Ibland står det vilken by eller gård föräldrarna bodde i och kanske också vad prästen som förrättade dopet hette. Det finns också ett antal dopvittnen angivna som kan ge viktig information. När det gäller en persons födelse är dessa böcker mer tillförlitliga än andra volymer av Kyrkböckerna. Även vad gäller den föddes namn bör man följa det som står här.

Utförlig dödnotis över
Simon Andersson Skragge,
Edet, Skillingmark.
ArkivDigital [1]

I död- och begravningsböckerna får man naturligtvis veta när en person avled och när han/hon begravdes. En del dödsnotiser kan innehålla hela biografier, men oftast är de mer kortfattade. Vad man ofta kan utläsa är emellertid när personen är född, på dagen hur gammal han/hon var vid dödsfallet samt dödsorsaken. Ibland får man veta om personen levt ett tadelfritt liv, vem han/hon var gift med, hur många barn som fanns och hur många av dem som var i livet vid dödsfallet. När det gäller en persons dödsdag är denna handling mer tillförlitlig än övriga volymer i Kyrkböckerna. Om födelsenotis inte finns kan man med hjälp av dödsnotisen ofta räkna fram födelsedagen.

Lysnings- och vigselböckerna innehåller för det mesta endast de två inblandade parternas namn och mannens sysselsättning. Ibland finns emellertid uppgifter om vem som var brudens förmyndare och således överlämnade henne i makens vård, samt hemgift. Man kan ibland också få veta vilken by de båda kom från.


Husförhören är kanske den viktigaste källan till kunskap om våra förfäder. Oftast höll prästen husförhör årligen med varje hushåll i socknen och dokumenterade detta i husförhörslängden. Det som för prästen var det väsentliga dvs. huruvida sockenborna hade erforderlig kunskap om Luthers katekes och huruvida de förstod de väsentliga delarna av salighetsläran finns antecknat. Detta är inte det vi är mest intresserade av, men där finns också mycket annat. Detaljer om Husförhören kan du läsa här.

I husförhöret finns varje individ inskriven by för by och gård för gård. Där kan man läsa sig till faderns och moderns namn, var och när de föddes och när de gifte sig. Samtliga barn finns nedtecknade med födelsedata och födelseort. In- och utflyttning till socknen samt flyttning inom socknen finns ofta noterat. Man ser namnet på de drängar och pigor som fanns på gården, samt noteringar om vaccinationer och sådant som avvek från det normala. Husförhören ger en helhetsbild av familjen, men om uppgifterna där skiljer sig från de i födelse- och dop, samt död- och begravningsböcker bör de senare gälla. Namn på personer kan variera från husförhör till husförhör.

In- och utflyttningslängder berättar för oss när en person flyttar in eller ut ur socknen. Konfirmationslängder berättar om dem som konfirmerats och kyrkans räkenskaper ger oss uppgifter om gåvor och avgifter som betalats av enskilda personer till kyrkan vid dop, kyrktagningar och annat.

Bouppteckningar  - ingår ofta i domböckerna, men få dokument säger så mycket om livet förr som bouppteckningarna. Det intressanta är att de förr ofta tog upp varenda sprucken kaffekopp så man får verkligen en inblick i familjens ekonomi. Många gånger får man också veta vilka arvingarna var och genom uppräkningen av skulder med borgenärens namn kan man hitta ytterligare släktskapsrelationer. ArkivDigital har fotograferat bouppteckningarna för många socknar.

Övriga handlingar som anses vara förstahandskällor är skattelängder, mantalslängder, domböcker, saköreslängder m.fl.

 
Händelserna är inte alltid införda i rätt ordning i födelse- och dödböckerna. Olika omständigheter kan ha gjort att man inte tog sig till kyrkan i samband med födseln eller någons död. En ovanligt kall vinter kan vara en orsak. Händelsen blir då inte införd förrän prästen får kännedom om den, eller när dopet, respektive begravningen sker. Jag har senare fått lära mig att uppgifterna ibland inte ens infördes i samband med tillfället utan att det skrevs ned på lösa lappar som skrevs in när tid gavs - ibland till och med av klockaren. Detta kan ibland förklara felaktigheter och sammanblandningar då både minnet och lapparna kan komma på avvägar.
Ett annat problem kan vara att du fått en födelseuppgift från ett husförhör och då har det blivit fel födelseår av någon anledning. Du letar således på fel år efter din ana.
En del präster förde in de "oäkta" barnen på särskild plats efter alla de "äkta" barnen.
I vissa böcker kombinerar man födelse-, vigsel- och dödsnotiser. I vilken ordning dessa står kan vara väldigt olika, så det kan vara svårt att hitta rätt. Ibland delas husförhören upp i flera volymer och numreringen är inte alltid logisk.

Om du inte hittar din ana bör du därför söka åren före och efter där du tror det är. Sök också i slutet av boken. Vad gäller husförhör kan det vara klokt att titta några sidor bakåt och framåt från där du tror det skall vara om du inte hittar en person i "rätt" by.
Olika präster har olika system för husförhörsboken. I en del finns gårdsregister - ofta renskrivna på maskin. Det jag gillar bäst är där byarna är införda i bokstavsordning då det är lätta att hitta, men ofta läggs de in efter den geografiska väg som prästen tog mellan gårdarna och då är det bra att ha registren eller känna till bygden.

Ovanstående material tillhandahålls i Sverige mot avgift av några företag:

 
Ancestry/Genline tillhandahåller fotograferade bilder av kyrkboksmaterialet som grundar sig på de s.k. mormonfilmerna. Bilderna är svartvita.

Riksarkivet/SVAR tillhandahåller likaså bilder som har sitt ursprung i mormonfilmerna och är även de i svartvitt.

ArkivDigital tillhandahåller nyfotograferade bilder av originalkyrkböckerna i högupplöst färg.

Exempel på bild från husförhör i Grangärde från ArkivDigital

Man bör observera att systematiken hos de tre leverantörerna skiljer sig något på grund av hur originalmaterialet man fotograferat varit organiserat. Referensen till en enskild sida i kyrkboksmaterialet kan därför skilja mellan leverantörerna. En källhänvisning från den ena tjänsten fungerar således inte självklart i en annan tjänst om den inte är utformad på ett visst sätt.

Samtliga tre leverantörerna erbjuder mycket mer än de avfotograferade kyrkböckerna så det kan vara lämpligt att använda mer än en tjänst om man har råd. Här kan du läsa en jämförelse av de tre.
En annan jämförelse mellan redskap kan du läsa här.
Jag har nyligen jämfört de vanligaste tjänsterna utifrån hur de behandlar materialet när kunden avlider. Fack 1A - DATABASER

Kyrkböckerna är skrivna för hand av prästen. Det förekommer emellertid numera flera databaser där kyrkböckerna har tolkats och skrivits av - detta kallas ofta indexering eftersom det gör materialet sökbart i en dator.

Folkräkningar
har genomförts regelbundet i Sverige.  För vissa år finns de att tillgå på CD-skivor eller på Internet, som för åren 1880, 1890, 1900 och 1910 att tillgå i form av CD-skivor och är även tillgängliga på vissa tjänster. För den som forskar på nutida ättlingar finns liknande material för åren 1970, 1980 och 1990. Arkiv Digital tillhandahåller även material från 1950 och 1960 i sitt abonnemang. Det tillkommer nya databaser över befolkning då och då från de olika leverantörerna så man bör hålla sig underrättad.

SCB-materialet
är avskrifter av det officiella materialet och är bra att ha för tiden efter husförhören. Det finns tillgängligt bl.a. på Genline och SVAR.

Indexerade kyrkböcker
Många tjänster har indexerat delar av kyrkboksmaterialet för vissa perioder. Se emellertid upp - kvalitén på indexeringen är mycket ojämn och kan vara riktigt vilseledande i några fall.

Dödböcker på CD-skiva
Sveriges Släktforskarförbund har återkommande utgivit dödböcker på CD allt eftersom lagen har tillåtit. Senaste upplagan är 1860-2017. En än mer omfattande produkt är Begravda i Sverige där gravstenar inventerats av frivilliga och de äldsta härstammar från 1500-talet.

Genealogiska Föreningen
har databaser över familjenotiser från ett antal tidningar under 1700-1900-talen, samt databaser över inrikes pass.

Släktdata
Släktdata är en ideell förening med uppgiften att genom indexering göra så många svenska kyrkböcker som möjligt fritt tillgängliga för släktforskare.

Fack 1B - SLÄKTUTREDNINGAR och biografier

Släktutredningar
Dessa kan man finna på biblioteket, i olika släktforskningspublikationer och på Internet. De är endera skrivna utifrån en stamfader till en släkt eller för att beskriva någon känd persons anor. Tillförlitligheten av dessa publikationer beror helt på vem som skrivit dem och var och när de publicerats. Även om man finner en uppgift i en till synes tillförlitlig källa tryckt på ett känt förlag kan man inte alltid lita till uppgifterna. Skälet är att släktforskningen går framåt och nya källdokument hittas och kan tolkas med ny teknik, varför de gamla uppgifterna måste ifrågasättas. Dessutom finns en del äldre tryckta beställningsarbeten som närmast måste betraktas om sagor

Google som källa

Internet flödar idag över av privata släktträd som är lätt tillgängliga. Vissa tjänster har som huvudinriktning att samla och publicera sådana. Dessa kan vara intressanta och värdefulla att ta del av för att komma vidare i sin släktforskning, men jag måste utfärda en skarp varning ändå. Man måste förhålla sig kritisk till dess innehåll. Man har inte en aning om vilken kunskap författaren har och därmed inte heller vilken kvalitet materialet har. Man måste alltid kontrollera själv i originalkällan för att försäkra sig om att det som står är riktigt. Om inte originalkällan är tillgänglig bör man söka litteratur skriven av professionella släktforskare i modern tid som kan verifiera uppgifterna.

Problemet är att om någon skriver in ett fel så kopierar andra detta fel utan att kontrollera riktigheten och på så sätt så sprids felet vida omkring bland oss släktforskare. Att en uppgift är ofta förekommande är således inget bevis på äkthet. Det finns en del riktigt dråpliga exempel på hur sådana fel spridits. Läs om den beryktade Hence Babelsfurt som såväl Torsten Berglund som Björn Isheden skrivit om [2].

Det finns emellertid en databas, som även den har problem med felaktigheter, men som har ett system som gör att man kan kontrollera kvalitén på en uppgift. DISBYT heter en tjänst som tillhör föreningen Datorstöd i släktforskningen – DIS. Liksom på så många andra ställen bidrar medlemmarna själva med materialet, men här klassas det sedan utifrån om uppgiften åtföljs av korrekta källhänvisningar eller inte. På så sätt kan man enkelt själv se om uppgiften har grund för sig och även kontrollera riktigheten direkt i kyrkböckerna.

Bild från Disbyt - stjärnorna betecknar kvalitet, boken länkar till rätt bild i Ancestry, SVAR och Arkiv Digital.

Några viktiga exempel på i huvudsak tillförlitliga källor:

• Ett mycket omfattande verk är Riddarhusets sammanställning av svenska adliga familjer.
• De svenska stiften har sammanställt Herdaminnen som sträcker sig tillbaka till reformationen. Dessa innehåller biografier över svenska präster. Om flera upplagor finns bör den senaste användas.
• Äldre svenska frälsesläkter från Riddarhuset
• Norsk biografisk leksikon
• Svenskt biografisk lexikon - SBL - är en sammanställning av biografier över bemärkta personer och familjer i Sverige.
• Många yrkessammanslutningar har sammanställt medlemsmatriklar över sina medlemmar.
• Såväl utländska som svenska universitet började tidigt ge ut matriklar över sina studenter. Dessa kompletteras av de olika studentföreningarnas matriklar. I dessa finns ofta uppgifter om studentens familj.

Vad som händer om man inte följer ovanstående råd

Jag har nyligen börjat sona gamla synder från min nybörjartid, som du kan läsa om här.

LITE ÖVRIGT

Vad betyder kyrktagning?
Kyrktagning var en ceremoni där kvinnan, enligt 1686 års kyrkolag, återupptogs i den kyrkliga gemenskapen efter barnafödandet. Det upphörde 1948.

Läsa kyrkböcker
Om du vill prova dig fram lite bland de tjänster som finns så skall du passa på när det är gratis, vilket det är ibland hos de kommersiella aktörerna. Dessutom har man specialpris då och då. Du får även rabatt om du är medlem i en Släktforskarförening.

EXTRALÄSNING

Prästernas handstil kan vara knepig
Du kan också läsa om mina problem i början - ja nu med faktiskt - att tyda gammal handstil. Det var när jag sökte efter en person som du kommer att få veta mer om senare. 

Husförhören får man se upp med
Här beskriver jag hur jag insåg att Husförhören (Hfl) inte alltid var att lita på. Läs på Släktforskning för noviser.

Jag berättar om min första kontakt med bouppteckningar i "Bouppteckningar ger en bild av livet förr"

Vinjettbilden ovan föreställer den pedagogiska målningen av helvetets fasor som är målat över orgelläktaren i Järnboås kyrka (T). Detta var det minne kyrkobesökare och konfirmander fick bära med sig när man lämnade kyrkan. Målningen är från 1745 och målades över 1795 och återupptäcktes vid restaurering 1959. Läs gärna om en resa i trakterna.

Noter
1. Denna dödsnotis var upphov till en anmärkningsvärd kollektiv forskarinsats. Läs  - http://slaktforskning.blogspot.fr/2013/05/en-ny-gren-av-slakten-skragge.html samt länkade texter
2. Torsten Berglund och Björn Isheden är erfarna släktforskare som har en riklig publicering, främst om släkter i Dalarna.

TILL NÄSTA AVSNITT

DE FÖRSTA STEGEN - Avsnitt 5

Tolvsbörd, Järnboås (T) - sent 40-tal

NÅGRA VANLIGA NYBÖRJARFÄLLOR

Jag skulle nog kunna räkna upp både de sju dödssynderna och tio budord för släktforskning, men jag skall till en början nöja mig med fyra uppmaningar:

Börja inte leta efter din släkt med hjälp av Google eller andra anbytartjänster på Internet och notera inte dina rön med hemmagjorda noteringsmetoder. Skaffa dig tillgång till kyrkböckerna och skaffa ett släktforskningsprogram. Tids nog, när du lärt dig grunderna, är du mogen att bedöma riktigheten av det du hittar på Internet.
OBS! Med släktforskningsprogram menar jag ett privat program på den egna datorn som endast du har tillgång till. Om du väljer tjänster som Ancestry eller MyHeritage bör du således skaffa deras gratis släktforskningsprogram som heter FamilyTreeMaker och FamilyTreeBuilder såvida du inte väljer ett fristående program som Disgen eller MinSläkt. Mer om detta i senare avsnitt.

Leta inte efter adelsmän och kungligheter i första hand. Det är väldigt stor risk att du hittar dem där de inte finns. Att bestämma sig för vad man vill komma fram till innan man börjar sin forskning kan lätt leda till att man bara ser de tecken som pekar i den önskade riktningen. 

Bli inte släktsamlare. Det är väldigt lätt att man drivs av önskan att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt och att samla på sig så många släktingar som det bara går. Om du tycker att mängden släktingar du har i din databas och hur långt tillbaka du lyckats komma är bevis på din skicklighet, eller din släkts betydelse, så är det mycket lätt att det går ut över kvalitén i din forskning. Om du har den inställningen kan du på Internet hitta antavlor som leder ända tillbaka till hunnen Attila och Karl den Store. Det förekom, främst i äldre tider, beställningsforskning som ”bevisade” att konungar, politiker och andra betydande personer hade stamtavlor som var politiskt korrekta och åtrådda vid den tiden. Speciellt Europas kunga- och adelsfamiljer skaffade sig ibland ”bevis” på att de härstammade från både Adam, Jungfru Maria, hunnen Attila, Karl den Store och Guden Oden. En del sådana släkttavlor kan man fortfarande se spår av i privata släktutredningar på Internet. 

Var noga med att ange källor. Ditt arbete kommer att vara i det närmaste värdelöst som forskning betraktat om du inte på ett korrekt sätt anger var du har funnit de uppgifter du har fört in i din databas. Huvudprincipen är att vem som helst i efterhand skall kunna gå tillbaka till samma källa som du använt och där kontrollera att du har uppfattat det som står där på ett riktigt sätt eller värdera huruvida källan kan anses vara tillförlitlig. I linje med det skall du aldrig lita på en uppgift som inte åtföljs av en källhänvisning som, åtminstone teoretisk sett, kan kontrolleras.

Hur man anger källor återkommer vi till senare.

Madame Roland (1754-1793)

• "Att vilja glänsa genom sina förfäder är som att söka frukter i rötterna när man borde hitta dem i grenarna."

/Lånat från GeneaNet/

UPPGIFT: Fundera ärligt på om du riskerar att bryta mot just dom här fyra reglerna om du börjar med släktforskning.

GRÄV DÄR DU STÅR

Jag vet att du är oerhört ivrig att få sätta dig vid datorn och leta efter grevar och baroner och dödsdömda fångar från 1500-talet, eller varför inte farfars far som ingen vet vem han var, men först måste du ta reda på så mycket du kan om den närmaste historien. Jag tror att de flesta som börjat med släktforskning har gjort misstaget att inte dokumentera det som ligger närmast i tiden. Innan man vet ordet av är det för sent. Den gamla släktingen har avlidit, vinden har röjts och med den har alla gamla "värdelösa" brev och fotografier försvunnit för att inte tala om alla minnen som bokstavligen gått i graven med gamla moster Märta.

Myndighetsarkiv
Sverige var mycket tidigt med att införa offentliga register över befolkningen. Redan 1628 infördes mantalslängder och i Linköpings stift föreskrevs kyrkobokföring 1633. 1686 blev det lag på att alla präster skulle föra kyrkböcker över församlingen. Just kyrkböckerna är den främsta källan till kunskap om våra förfäder. Andra officiella källor är folkräkningar, skattelängder, domböcker, mantalslängder, militära rullor, bouppteckningar, Ålvsborgs lösen m.fl. Intressanta är också herdaminnen som är biografier över svenska präster, universitetens matriklar mm. De professionella släktforskarna går ofta direkt in i arkiven och tolkar gamla handskrifter, brev, avtal, köpehandlingar och bouppteckningar för att lära sig mer om levnadsförhållanden och släktskapsförhållanden. Mycket av detta material finns idag digitaliserat och kan nås via Riksarkivet och ArkivDigital.

Intervjuer
Det första du måste göra som släktforskare är att söka upp alla dina gamla släktingar. Bjud gärna på en god middag och till kaffet kan ni börja prata om minnen från gamla tider. Låt gamla moster Ester berätta om sitt liv. Försök att få reda på så mycket som möjligt om de tidigare generationerna, skrönor eller fakta spelar inledningsvis inte så stor roll. Det viktiga är att vaska fram det som är tidstypiskt. Du måste ändå kontrollera alla uppgifters rimlighet senare. Ha en liten frågelista diskret i bakfickan. När var farfar född? Var? Vad hette hans föräldrar? Vad gjorde dom? Vad hette hans syskon och deras barn och vem gifte dom sig med? Målet måste vara att få veta så mycket som möjligt om släkten under 1900-talet och gärna en bit in på 1800-talet.

Den nära tiden
Den svåraste biten för oss släktforskare är ofta att ta reda på släkten under 1900-talet och i nutid. Skälet till detta är flera. Personuppgiftslagen (PUL) och Offentlighets- och sekretesslagen är två viktiga orsaker. Ett annat är att det är svårt att leta fram uppgifter från den första halvan av 1900-talet. Det börjar bli bättre med detta tack vare ansträngningar från flera håll att göra registren sökbara, men fortfarande är det svårt. Det är således oerhört viktigt att dokumentera den kunskap som finns bland levande personer. Be att få spela in samtalet. Ibland fälls nämligen kommentarer som man inte förstår vikten av förrän långt senare.

Bilder
Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att spara gamla fotografier. Inte bara bilder av personer utan även av byggnader, miljöer och situationer. Spara även sådant som du inte har en aning om vad det föreställer. Det kanske visar sig senare att det är något du saknade, men inte förstod vikten av, eller det kan vara viktigt för en annan släktforskare.


Brev
Brev är en annan guldgruva. Det kan vara brev mellan släktingar, vänner eller till kärestan. Sådana brev kan lösa gåtan om oäkta barns ursprung eller släktskapsförhållanden som tidigare varit okända. Om inte annat så ger det en autentisk tidsfärg åt din släktforskning.

Tidningar och klipp
Gamla tidningar och tidningsurklipp är viktiga. Det finns ofta en anledning till att någon sparar en tidning eller ett urklipp. Du kanske inte förstår det nu men en dag blir det den lilla biten som får puzzlet att blir fullständigt. Min egen okände farfar hade, i ett litet skrin på vinden, samlat klipp från min farmors vigsel, bilder av henne i tjugoårsåldern och noteringar om min fars placering i fosterhem. Allt detta väl gömt för hans nuvarande familj. Efter hans död blev detta tydliga bevis som min fars halvsyskon kunde överlämna till min far som bevis på att han inte var bortglömd av sin okände far. Detta var naturligtvis en oerhörd upplevelse för min far, som under 75 år av sitt liv varit ovetande om sitt ursprung. Det var också grunden till att jag, till honom på hans 80-årsdag, kunde överlämna en släktbok med 2000 anor.

Men återigen figurerar den ypperlige läraren verkligheten. Sju år efter att jag ursprungligen skrev den här texten inser jag genom DNA-test att den farfar som samlat klipp om min far varken var min farfar eller att hans livslånga sorg över en förlorad son var annat än en chimär, men det vet ni ju redan vid det här laget.

Genealogiska Föreningen har sammanställt ett stort klipparkiv som är tillgängligt på Internet. Det finns en mängd klipparkiv samlade av hembygdsföreningar eller andra organisationer, men tråkigt nog är de flesta inte digitaliserade utan måste läsas på plats. Sök på Internet efter de som rör din forskning och avtala besök.

På bloggen Släktforskning för noviser finns mängder av länkar till både bildarkiv och till tjänster som lagt ut gamla tidningsklipp på Internet

Prylar
Man glömmer ofta att olika saker i ett gammalt hem kan berätta sin historia. Fråga de gamla släktingarna om de har några minnessaker från svunna generationer. Det kan vara bilder eller vävnader som framställts av äldre släktingar. Inte sällan gavs fästmansgåvor som ibland var förfärdigade för hand av den förälskade ynglingen eller åtminstone valda med stor omsorg. Sådana saker berättar om färdigheter och talanger hos personerna och ger en mer fullständig bild av deras liv. Ofta finns också inskriptioner tillsammans med sådana gåvor.

Läs på och besök
Du kanske inte bor där din släkt kommer ifrån. Försök då att läsa på om dina anors hemtrakter. Även skönlitteratur kan vara av värde. Det underlättar väldigt mycket om du kan geografin och traktens historia - besök gärna trakten. Om det finns en släktforskarförening där dina anor verkade - gå med i den på distans.

LITE UNDERHÅLLANDE OCH NYTTIG LÄSNING

Några exempel på släkthistorier
Här nedan finner du några historier som berättats för mig av äldre släktingar. Läs och begrunda och framför allt lär dig att man måste förhålla sig kritisk och vara ytterst noggrann i sin uppföljning när man undersöker riktigheten av berättelser om sin släkt.

Min frus "kungliga" anor?
Det har alltid cirkulerat en historia inom min frus familj, som hon och jag har förhållit oss mycket avvaktande till, men som jag fann intressant att reda ut när jag började med släktforskning. Läs här om Fredrik Bernhard Lustig - "prins av blodet"
Oäkta barn kan vara ett elände - historien om Fredrik Bernhard Lustig och hans kungliga anor
Oäkta barn kan vara spännande - fortsättningen på historien

Ytterligare en "prins" dyker upp?
Av en händelse snubblade jag över en familjehistoria på min farfars sida som också handlade om en förment prins. Läs har familjehistorien om Kolarsonen från norrbärke som kanske var en prins.

Min mors minnen från barn- och ungdomen
 Minnen från min barn- och ungdom i Norra By
Fortsättning - Kriget kommer

Min fars minnen från barn- och ungdomen
Järnboås - ett tidsdokument med början i 20-talet

Min mor har skrivit ned ovanstående minnen för hand och jag har sedan skrivit rent dom. Med stigande ålder har emellertid hennes handstil blivit något darrig så hon har nu fått ett lättanvänt fickminne av mig, som hon kan tala in berättelser på när hon känner för det.

EN YTTERLIGARE UPPGIFT: Skaffa ”bandspelare” och noteringsblock och börja intervjua släkten. Tag på dig arbetskläder och skyddsmask och ge dig i kast med dom dammiga lådorna på vinden. Be att få titta i alla mormors gömmor. Skriv ned små historier om dina släktingars liv eller be dom skriva själv om dom vill.

En lite annorlunda frågelista saxad från Släktdata:

12 frågor som kanske kan sätta igång berättandet:

1. Berätta om hur ditt barndomshem såg ut
2. Vilka var dina favoritämnen i skolan?
3. Vilket var ditt första jobb?
4. Vilket var ditt första jobb, och gjorde du med din din första lön?
5. Vad gjorde du den dagen Olof Palme mördades? (Eller annan lämplig händelse, t.ex när John F Kennedy mördades, den första månlandningen, när regalskeppet Wasa bärgades, när Berlinmuren föll, när andra världskriget tog slut)
6. Vilket är det första TV-program/radioprogram du minns?
7. Vet du hur dina föräldrar träffades?
8. Vilken är den äldsta släkting du minns och vad kommer du ihåg om honom/henne?
9. Hur firade ni jul i din barndom?
10. Vilket är det svåraste beslut du har tagit i ditt liv?
11. Fanns det några speciella saker i ditt barndomshem som du kan berätta om? Finns några kvar?
12. Vilka är dina hjältar?

Bilder ur gömmorna
Får jag presentera Carl Johan G. som du kommer att få stifta nära bekantskap med i kursen. Här är några bilder på hans familj, deras hem och honom själv.

NÄSTA KURSAVSNITT

EN STRATEGI FÖR DIN SLÄKTFORSKNING - Avsnitt 4

OLIKA SÄTT ATT ANGRIPA SLÄKTFORSKANDET

Enkelt beskrivet kan släktforskningen ta två vägar. Endera söker man sina släktingar bakåt i tiden så långt man kan komma – sina anor - eller också så intresserar man sig för en historisk anfader och försöker kartlägga alla ättlingar fram till vår tid. Man har som mål att antingen upprätta en antavla, oftast utifrån sig själv, eller en stamtavla utifrån någon intressant stamfader.

Som nybörjare från en ”vanlig” familj tror jag det första alternativet inledningsvis lockar mest. Skälet är helt enkelt att man är nyfiken på sina anor. Det är ju därför man vill släktforska. Det naturligaste och vanligaste är nog då att man väljer att forska i sina kognatiska anor, dvs. man intresserar sig för både fädernet och mödernet i varje generation. Det kan vara på sin plats att redan nu påpeka att det blir ganska många personer så småningom eftersom antalet fördubblas för varje generation. Om man lyckas forska fram 10 kompletta generationer bakåt i tiden blir det så många som 1024 personer i 10:e generationen, eller totalt 4092 personer, dig själv oräknat. Sedan blir tillskottet dubbelt så många för varje ytterligare generation. Nu blir det inte så många i verkligheten eftersom du troligen inte lyckas finna dina anor komplett i alla generationerna. Det kommer att fattas fäder på grund av "oäkta" barn och det kommer att fattas mödrar på grund av brister i kyrkböckerna. Det kommer också att förekomma s.k. anförluster. En anförlust uppstår då personer som är släkt med varandra har ingått äktenskap. Eftersom de då har delvis gemensamma anor kommer dom ju att dela på några av dom 4092 anorna så det blir något färre. Ett typiskt exempel på en anförlust är när kusiner gifter sig. Eftersom de ha gemensamma mor- eller farföräldrar så blir det ju färre personer att föra in i den generationen och såldes även i alla generationer innan.

Det finns de som är mest intresserade av att undersöka sina agnatiska anor, dvs. släktskapet i rakt nedstigande led på fädernet. Det är ofta vanligt om man vill följa ett släktnamn bakåt i tiden. Likaså finns det dom som främst vill undersöka sina matrilijnära anor, dvs. i rakt nedstigande led på mödernet. Om man vill vara någorlunda säker på att man finner sina genetiska släktingar kan det vara en bra metod. Helt säker kan man emellertid inte vara ens då eftersom ”fint folks” döttrar som ”hamnat i olycka” ibland överlämnade mödraskapet på någon annan [1].

Om man tillhör någon mycket känd släkt eller vet med sig att man har en mycket intressant ana långt tillbaka i historien är det kanske mest intressant att forska i alla ättlingar till denna bemärkta person. Denna typ av studier brukar resultera i släktkrönikor och liknade historiska verk. Det är vanligt i den professionella släktforskningen där adliga och kungliga släkter har studerats med en berömd stamfader som utgångspunkt. Det finns emellertid ganska många exempel på denna typ av forskning även bland amatörer. Ett resultat av denna typ av forskning är ju att man så småningom kommer fram till alla nu levande släktingar som härstammar från samma stamfader eller stammoder. Ofta brukar släktföreningar bildas där endast ättlingar till stamfadern/modern äger tillträde. Olaus Laurentii släktförening är ett exempel, liksom den s.k. Buresläkten och Långarydsläkten som med sina 150 000 registrerade ättlingar lär vara störst i världen. Många har publicerat släktkrönikor som kan vara intressant läsning. Ett exempel är den värmländska släkten Skragge som blivit upphov till flera adelssläkter [2]. Andra släkter har blivit föremål för mängder av professionella släktforskares intresse och genererat mängder av publikationer. Ett exempel på detta är den gamla Svinhufvudsläkten [3] från Kopparberget i Dalarna.

I min egen forskning har jag insett att jag med säkerhet är en ättling till Svinhufvudsläkten - eventuellt på farfars sida,[4] men helt säkert på farmors sida, samt Skraggesläkten på min mors sida. Troligen är jag också ett litet löv på Olaus Laurentii stamträd. Det bäst utredda stamträdet som jag tillhör är emellertid den sk. Laxbrosläkten från Ljusnarberg som på ett förtjänstfullt sätt utreds av min anättling Margareta Ericsson.
Det där med farfars sida visade sig så småningom vara ett villospår, men sökandets vedermödor är lärorika att ta del av, för att inte tala om att det är ett bra exempel på att man bör ifrågasätta även det som man helst vill tro på. Men den historien får ni ta del av om ni följer min Fb-grupp och mitt bloggande framåt i tiden.

Vad är lättast?

Om man skall gradera vilken uppläggning av släktforskning som är enklast – om någon – så skulle jag nog säga att forskning i rakt nedstigande led på faderssidan (agnatiskt) är enklast. Det finns flera orsaker.

Dels beror det på att barnens efternamn (patronymicon) anges av faderns förnamn, dels att det ofta är lätt att följa fadern geografiskt under livet. Givetvis underlättar det också att man vet att det bara är en ny person man behöver finna i varje generation. Att söka sina anor på mödernet (matrilinjärt) är mer komplicerat främst på grund av att man inte alltid vet varifrån modern kom så det geografiska problemet kan ställa till det. På samma sätt så blir det svårare att söka på båda sidor (kognatiskt), förutom att antalet personer som man skall finna ju fördubblas för varje generation.

Den riktiga utmaningen är att forska framåt från en viss historisk person. Skälen är många. Dels kan man ju inte veta om man funnit alla barn eller ens alla äktenskap, dels kan det vara svårt att finna partners i senare generationer. Detta gör ju att man inte kan veta när man löst sin uppgift. Det dyker ständigt upp nya grenar och antalet personer kan i princip bli oändligt många. Till detta kommer att ättlingarna flyttar på sig geografiskt utan något mönster, vilket avsevärt förvårar forskningen. Till en hjälp i detta arbete har dock DNA-forskningen kommit under senare år, men inte ens med dess hjälp kommer man alltid dit man vill.

UPPGIFT: Fundera på vilken strategi du skulle vilja ha för din släktforskning. Om du redan bestämt dig förslår jag att du funderar över vad det skulle innebära att göra på någon av de andra sätten.

Bomärken, prästsigill och adliga vapen

Oavsett om man kommer från en släkt av bönder, präster eller adelsmän är historien lika spännande och innehåller många intressanta och färgstarka personer.



Erik Ersson i Kyrkbyn, Grangärde



De Wael - en holländsk ana till Laxbrosläkten



Petrus Laurentii - kyrkoherde i Filipstad

Mitt eget irrande i början
Om du vill läsa om mina tankar i början kan du ta del av texten "Det hjälper att ha en strategi när man släktforskar"

Noter:
1) Man kan läsa historien om "Kolarsonen från Norrbärke som kanske var en prins" där lokala historien säger att uppgifterna i Födelseboken inte är korrekta.

2) Från Värmlandsläkten Skragge härstammar de adliga släkterna Hermelin, Skraggensköld, Skraggenstjerna och Lagerborg.

3) Den tidigast kände stamfader för släkten Svinhufvud är Jöns på Höjen som omnämns 1386. Från den släkten härstammar de adliga släkterna Svinhufvud av Qvalstad och Svinhufvud från Wästergötland.

4) http://slaktforskning.blogspot.fr/2007/03/ett-prstsigill-som-gjorde-mig-nyfiken.html samt

http://slaktforskning.blogspot.fr/2007/03/gamla-svinhufvudstten-och-israel-perti.html

Läs även "Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?"

Vinjettbilden ovan är en tolkning av Laxbrosläktens anor

Förfalskningar inom släktforskningen
På Släktforskning för noviser kan man läsa om önsketänkanden, godtrogenhet och direkta förfalskningar inom släktforskningen.

Om du vill ta del av andras tankar kring hur man kommer igång med släktforskning kan du läsa följande sidor:

Släktforskaren

TILL NÄSTA AVSNITT

LITE INLEDANDE TEORI - Avsnitt 3

VAD INNEBÄR DET ATT SLÄKTFORSKA?

Att släktforska kan låta lite pretentiöst för många. Inte kan man väl forska som amatör - som hobby? Jag har varit forskare till yrket inom ett helt annat område i 30 år och för mig innebär ordet forskning främst ett sätt att söka, behandla, analysera, strukturera och presentera information som man samlar in. Det viktigaste för att få kalla sig forskare är att behärska en viss metod, samt att vara ärlig mot kunskapen, vilket främst handlar om att förhålla sig kritiskt till alla uppgifter man finner och alla slutsatser man kommer fram till, samt till alla kunskapskällor och metoder man använder. Det innebär också att man måste presentera det man kommer fram till på ett absolut ärligt sätt - en sak som det tråkigt nog syndas allt mer mot i mycken forskning idag. Jag kommer att återkomma till detta flera gånger.

Det vetenskapliga ordet för släktforskning är genealogi och räknas till de historiska hjälpvetenskaperna. Det finns professionella släktforskare och oerhört kunniga amatörer som bedriver släktforskning och personhistorisk forskning på mycket hög nivå. Dessa forskare gör unika studier av källmaterial i våra arkiv i syfte att kartlägga enskilda personers eller hela släkters ursprung och släktförhållanden. Det du kommer att syssla med, åtminstone inledningsvis, är emellertid inriktat mot din egen släkt och dina egna förfäder. Jag har hört erfarna släktforskare som anser att man inte skall studera sin egen släkt när man lär sig grunderna. Det må vara riktigt, men jag tror du kommer att tycka det är roligare att få forska i dina egna anor redan från början. Av det skälet kommer jag att illustrera kursen med forskning om min egen släkt.

Släktforskning sysslar således med att studera en persons släktingar, deras
släktskapsförhållanden och historia.

Vad menas med att vara släkt?

Att vara släkt är inte ett begrepp som är så klart definierat som man kan tro. I vår kultur säger vi att vi är släkt med alla som vi har gemensamma anor med. Med anor menas far-mor, farfar-farmor, morfar-mormor osv. så långt bakåt i tiden vi kan finna ut. Det är underförstått att detta också innebär ett genetiskt släktskap, dvs. att vi är släkt med våra anor i rent biologisk mening. Nu är det ju inte så enkelt eftersom vi vet att det i alla tider funnits utomäktenskapliga förbindelser som dolts på olika sätt. Detta är säkert en anledning till att vissa kulturer bara erkänner släktskap genom modern, medan andra kulturer går ännu längre och anser att alla byns män är fäder till alla byns barn även om detta mer är för att markera ett gemensamt socialt ansvar.

Vi kommer i den här kursen studera de släktskap som kan härledas från de källor vi har till förfogande även om vi vet att en del som står där rent objektivt inte alltid stämmer med verkligheten. Givetvis är då de skrivna källorna i form av kyrkobokföringen de viktigaste, men vi kommer också att behöva förhålla oss till muntliga berättelser i släkten som kan gå emot det officiellt erkända. I sådana fall kan det bli riktigt spännande.

Som jag ser det har inte släktforskningen riktigt hängt med i utvecklingen, eller man har snarare alltid blundat för obekväma sanningar. Hur du i din forskning vill förhålla dig till s.k. oäkta barn, fosterbarn och adopterade barn får du själv ta ställning till när sådana dyker upp.

EN FÖRSTA ÖVNING: Jag vill nu att du tar ett stort papper och försöker skriva ned alla släktingar - döda som levande - som du kan komma på. Försök också med hjälp av pilar eller rutor med text eller hur du nu vill göra det, beskriva deras släktskapsförhållande.Du kommer säkert att göra det här på ett fint sätt, men målet med den här övningen är att du skall få klart för dig vilka svårigheter man stöter på när man skall beskriva släktskapsförhållanden utan att ha viss grundläggande teori- och metodkunskap och förfoga över vissa verktyg.

Ett utökat släktskapsbegrepp

Det engelska ordet "kinship" som närmast betyder frändskap har en vidare betydelse än vårt släktbegrepp. Här innefattas inte bara biologiskt utan också kulturellt och socialt släktskap. Om man har anor i andra kulturer måste man förhålla sig till detta utvidgade släktskapsbegrepp.
Det utvidgade släktskapsbegrepp i andra kulturer innebär ofta även att familjen definieras mycket vidare. En ingift kvinna i sådana kulturer blir således snabbt moster/faster till flera dussin små barn, som inte nödvändigtvis behöver vara barn till svågern/svägerskan utan lika väl till kusiner, sysslingar osv.

I ett land så nära oss som Frankrike kallas alla släktingar utanför familjen för kusiner.

Fördomsfulla släktforskningsprogram

De flesta släktforskningsprogram förutsätter att ett barn bara har en uppsättning föräldrar, dessutom att de är biologiska. Föräldrar är heller inte av samma kön. Om du har okonventionella familjeförhållanden i din släkt bör du söka efter ett program som kan klara av detta. Idag har flera släktforskningsprogram utvecklats så att de inte är begränsade till traditionella familjestrukturer. Det tillåter likakönade föräldrar och att barn kan ha flera föräldrakonstellationer. Numera finns flera program som klarar detta - bland annat de svenska Disgen och Genney.

Kinesiskt ordspråk
"Att glömma sina förfäder är som att vara en bäck utan källa, ett träd utan rötter."
/Lånat av GeneaNet/

NÅGRA BEGREPP MAN MÅSTE KÄNNA TILL

Jag kommer att förklara olika begrepp, som man använder inom släktforskningen, när de dyker upp, men några kan vara bra att förklara redan från början.

Släktingar är alla som man har minst en gemensam ana med.

Anor till en person avser släktingar bakåt i tiden, dvs. far-mor, farfar-farmor, morfar-mormor osv.

Ättlingar till en person avser dennes avkomlingar, dvs. barn, barnbarn osv.

Antavla är en uppställning av anor till en person.

Stamtavla är en uppställning av ättlingar till en person

Proband kallas den person man utgår från i en antavla eller en stamtavla. Om du vill beskriva dina egna anor är du således proband och då är första ledet i antavlan dina föräldrar, andra är dina mor- och farföräldrar och sedan går det bakåt.

Släktträd kallas en uppställning – ofta mycket konstnärligt utformad i form av ett träd – där probandets alla ättlingar utgör grenar på trädet och rötterna illustrerar probandets anor.

Agnatisk härstamning avser det man ibland kallar rakt nedstigande led på fädernet, dvs. far, farfar, farfarsfar osv.

Matrilinjär härstamning avser släktskap i rakt nedstigande led på mödernet, dvs. mor, mormor, mormorsmor osv.

Kognatisk härstamning avser släktskap på både mödernet och fädernet i samtliga generationer.

Anättlingar avser ättlingar till en persons anor. Det enklaste exemplet är kusiner som ju är barnbarn (ättlingar) till gemensamma mor- eller farföräldrar (anor). En anättling har alltid minst en ana gemensam med proband om än många generationer bakåt i tiden.

En generation i en släkt avser alla de släktingar som befinner sig lika många steg från proband i en antavla eller stamtavla. Mormor, morfar, farmor och farfar tillhör således samma generation, men också samtliga deras syskon. Man kan därför leva samtidigt och vara i samma ålder och ändå tillhöra olika generationer. Min faster och jag är exempelvis lika gamla, men tillhör olika generationer släktforskningsmässigt. Hon tillhör min fars generation medan jag tillhör en senare generation. En generation är tiden mellan föräldrarnas födelse och ett barns födelse. Givetvis varierar detta mycket över tiden och i olika släkter. Förr var generationerna genomsnittligt kortare, kanske närmare 20 år, medan man idag ofta räknar med omkring trettio år i genomsnitt.

Några ytterligare begrepp kan du lära dig på Sveriges Släktforskarförbunds hemsida Rötter.

YTTERLIGARE EN ÖVNINGSUPPGIFT: Ta reda på om det finns några gamla släktträd eller släktutredningar i familjen. Det kan vara till hjälp i början, men tro inte på det som står där förrän du kontrollerat själv. Inte ens om dom är gjorda av "riktiga" genealoger och din familj har "anor" är det säkert att allt är korrekt.

Det här kanske är lite överkurs på det här stadiet, men läs gärna följande texter: 

• Att söka sina matrilinjära rötter
• Forskning i min fars matrilinjära rötter

Ett berömt släktträd som vi som barn undrade över.

Vinjettbilden visar att Selma Lagerlöf och Finlands president Per Evind Svinhufvud var varandras anättlingar - de hade en gemensam ana på 1400-talet. (Bilden framställd med en funktion i GeneaNet)
Släktträdet ovan är utformat av konstnären Anna Murgia
fb-gruppen

TILL NÄSTA AVSNITT

---