Hjälp Västerbergslagens Släktforskare att få tak över huvudet

Utflykt med Västerbergslagens Släktforskare

Jag läser i Dalarnas Tidning att Ludvika kommun ensidigt har beslutat att den 30 år gamla knytningen som Västerbergslagens Släktforskare har haft till kommunens bibliotek inte längre gäller. Konkret betyder detta att föreningens ekonomi i ett slag försämras med  30 000 kronor, vilket är mycket för en förening med en omsättning på 50 000 kronor. Trots att jag bor utomlands är jag sedan mer än ett år stolt medlem av föreningen..

Att skära ned på en sån verksamhet kommer naturligtvis inte att uppröra särskilt många i kommunen. Det är på samma sätt som att skära i omsorgen om andra svaga grupper - det kostar så lite i förlorad goodwill och röster. Frågan är om det är ett långsiktigt klokt beslut.

Man kan konstatera att Västerbergslagens Släktforskare är en mycket framgångsrik förening när det gäller att bevara och vårda ortens kultur och historia. Jag har tidigare skrivit att deras tidning Släktforskaren under åren haft några av Sveriges yppersta skribenter som medarbetare. Man kan också konstaera att Dalarna är något av den svenska släktforskningens högborg, mycket på grund av den stora betydelse som Kopparbergslagen haft i svensk historia. En följd av detta är att det finns få områden i Sverige där historien och befolkningen är så väl dokumenterad som i Dalarna. Följaktligen är dalmasarna också mycket aktiva släktforskare, vilket gör att landskapets kulturarv förs vidare till kommande generationer och ger berömmelse åt inte minst Ludvika kommun.

En annan aspekt som man bör tänka på är att många av dom som har tid och intresse att ägna sig åt denna kulturgärning är pensionärer. Det är inte bara så att det är en grupp som inte utan vidare kan bära ökade kostnader för sin hobby, det är också så att släktforskning och andra intressen och gemensamma aktiviteter som ordnas för pensionärer direkt påverkar deras välbefinnande och därmed deras vårdbehov. Det är väl dokumenterat inom forskningen att sociala kontakter och meningsfulla aktiviteter motverkar demenssjukdomar och andra åldersrelaterade sjukdomar, något som sparar stora kostnader för kommun och landsting.

Med detta som bakgrund är det ganska tveksamt om man verkligen på sikt sparar några pengar på att lägga en ytterligare kostnad på 30 000 kronor på denna förening. Jag vill ogärna spela ut olika intressen mot varandra, men man kan ju spekulera i om det skulle vara möjligt att göra ens minimala inskränkningar på exempelvis idrottens område. Nu är idrotten också viktig för att fostra den yngre generationen, men här talar vi ändå om mycket stora pengar, genomkommersialiserade företag och ersättningar till utövare som en vanlig pensionär knappast har sett under hela sin livstid. 30 000 kronor är väl ungefär vad puckarna kostar i ett allsvenskt ishockeylag under en säsong eller vallning för ett ordinärt klubblag i skidor.