Att vara släkt med en tronföljare

Eftersom jag omfattar demokratiska och humanistiska värderingar är det med blandade känslor jag kan konstatera att jag i morse kan räkna en eventuell framtida svensk tronarvinge bland mina anättlingar - om man får tro Björn Engström. Detta släktskap delar jag med några hundra tusen andra svenskar som kan följa sina anor tillbaka till den gamla Svinhufvudssläkten på Kopparberget.

Visst är man lite stolt när man träffar på anättlingar som utmärkt sig i livet som vetenskapsmän, musiker, författare eller på andra sätt visat framfötterna. Att man själv inte har den minsta del i den äran eller på något sätt kan tillgodoräkna sig genetiska likheter som ligger flera hundra år tillbaka i tiden spelar inte så stor roll. Det är kul i alla fall.

Det jag önskar mig just nu är att den lilla flickan som Daniel och Victoria fått skall få möjlighet att uppleva något av de största saker man kan uppleva i ett liv, nämligen att hon av egen kraft och av egen begåvning skall få göra en karriär inom en verksamhet som hon själv valt och har fallenhet för och som hon stolt kan få visa upp när hon närmar sig ålderns höst.

Det skulle också kännas mycket mer tillfredsställande att kunna lägga till en framtida duktig konstnär, författare, företagsledare eller vetenskapskvinna till sina anättlingar än en tronarvinge. Vi får hoppas att Daniel och Victoria får fler barn som kan få förmånen att behålla sina egna liv och drömmar eller att vi befriar den lilla flickan från detta stora och bedövande ok.