Är Facebook en fara eller tillgång för släktforskningen?

Det förs återigen en diskussion på Anbytarforum om aktiviteten på Facebook contra det som erbjuds på Anbytarforum. Diskussionen förs på tråden Förbundsforum - Förbundets mål och medel. Det mesta som behöver sägas i den diskussionen har redan sagts på plats samt på den utmärkta bloggen Släktresan - i dåtid och nutid.

Eftersom en av mina initiativ - Facebookgruppen Släktforskning för noviser är apostroferad på några ställen i debatten vill jag gärna redogöra för min uppfattning i frågan. Först och främst vill jag säga att jag är en stor beundrare av Anbytarforum i sin roll som utbildare och kommunikationskanal mellan oss släktforskare. Att jag vid några tillfällen varit kritisk mot det sätt som diskussionen förs eller hur verksamheten leds, har inget med dess huvudsyfte eller inriktning att göra. Jag skulle vara mycket bedrövad om inte Anbytarforum förmår hävda sin roll i informationsflödet bland andra fora vi släktforskare har. Det måste bli en utmaning för Rötter och för Anbytarforum - en utmaning som inte bör mötas genom att peka på brister hos andra fora, som lockar läsare, utan genom modernisering och utnyttjande av ny teknik och pedagogik som attraherar släktforskare av alla sorter.

Jag anser inte att Anbytarforum och exempelvis min grupp Släktforskning för noviser är konkurrerande verksamheter och det tror jag ingen annan, som är insatt i frågan, tycker heller. På Anbytarforum, förs i de flesta fall, en djupgående diskussion kring forskningsproblem där deltagarna oftast har uppnått en viss kunskapsnivå som släktforskare. Min erfarenhet är att initiativet för ett inlägg ofta kommer av att man har något att dela med sig. Om man ställer raka frågor så är det ofta när man nått vägs ände i sin forskning och svaret får då en mer generell betydelse för andra läsare. Anbytarforum är normalt inte ett forum dit man vänder sig till för att man inte har tillgång till en källa eller bara inte hittar sin farfarsfar. Att få svar från Anbytarforum tar också oftast lite tid eftersom svaren kräver eftertanke och tar lite tid att formulera.

Detta gör också att de rena nybörjarna inte i första hand vill besvära Anbytarforum med "trivialiteter", vilket jag upplevde mycket starkt i början av min släktforskning. Man vill gärna kunna formulera sig på rätt sätt innan man skriver något på Anbytarforum.

Med Facebook är det på ett helt annat sätt. Medlemmarna i den grupp jag startat, som i skrivande stund är drygt 321 och blir ständigt fler, är en blandning av fullständiga nybörjare, medelkunniga som jag själv och oerhört kunniga släktforskare. Det som imponerar så oerhört på mig är att alla hjälper alla på ett väldigt trevligt sätt. Inga frågor är ointressanta och det tar sällan mer än ett dygn, ibland bara någon timma, innan en kunnig person har tolkat den svåra handskrivna texten, letat rätt på den emigrerade släktingen i USA eller slagit upp en uppgift i sina databaser till hjälp för den frågande. Kanske frågan inte har samma generella intresse och svaret inte har samma djup som det har på Anbytarforum, men genom många som bidrar och en levande diskussion kommer vi ofta fram till en lösning.

Som användare av Anbytarforum skulle jag inte vilja att alla de frågor som ställs på Facebookgruppen skulle behandlas på Anbytarforum. Råd om vilket släktforskningsprogam man bör välja, vilken tjänst för kyrkböcker som är bäst eller vad som menas med patronymikon är frågor som är oerhört viktiga för den som just börjat med släktforskning och det är därför så viktigt att det finns ett forum där man kan blanda dessa frågor med frågor av större tyngd utan att någon behöver känna att deras problem är triviala utan tas på största allvar. En styrka är givetvis också att det är tillgängligt och helt kostnadsfritt. Alla kan läsa en öppen grupp. Att man måste ansöka för att bli medlem och för att skriva är bara för att undvika SPAM och för att ge ett personligt välkomnande till varje nyanländ.

En intressant följd av medlemskap i en Facebookgrupp är att man hittar så många anättlingar. Troligen är det följden av att frågor så ofta rör helt "vanliga" anor som andra inser att de är släkt med. Detta rör naturligtvis främst de grupper som behandlar särskilda områden, som smeder eller Valloner, men samma effekt har gruppen Släktforskning för noviser fått där medlemmarna ständigt finner gemensamma släktingar.

En annan mycket kraftfull funktion hos Facebookgruppen är som informationskälla. Alla medlemmar som hittar något intressant är snara att berätta det för andra. Eftersom de flesta stora släktforskartjänster vi har i landet är representerade som medlemmar på Släktforskning för noviser och andra Facebookgrupper så kommer nyheter ut oerhört snabbt. Tråkigt nog har inte Rötter, Anbytarforum och DIS utnyttjat denna informationskanal i någon större utsträckning. Jag brukar därför själv lägga ut information från dessa föreningar så att medlemmarna i gruppen kan följa med.

Jag skulle med glädje se representanter för såväl DIS, Anbytarforum som Rötter i gruppen Släktforskning för noviser och jag hjälper också gärna till att sprida föreningsinformation på min blogg som jag exempelvis gjort i min senaste text. Jag vet att några av medlemmarna i Facebookgruppen är aktiva i de nämnda föreningarna och jag uppmanar er att använda er av möjligheten att sprida viktig information om er verksamhet även på olika Facebookgrupper, gärna med hänvisningar/länkning till era egna huvudkanaler.

För den intresserade finns en lista över de Facebookgrupper jag känner till på min Länksida. Det är väldigt enkelt att följa det som händer på grupperna eftersom man kan, precis som hos Anbytarforum, beställa ett mail när något nytt publiceras.

Tillägg i februari 2016: Idag, nästan exakt fyra år efter den här texten skrevs och då vi var endast några hundra medlemmar, är vi nästan 7000 i gruppen Släktforskning för noviser och Anbytarforum fyller trots det sin plats som alltid.