Putte efter pappa .....

Namnskick i äldre tider är en intressant historia. Daniel Johnsson skriver om det på sin blogg i dagarna och jag har ett särskilt kapitel i min kurs om det.

Jag träffade på ett lustigt exempel för någon dag sedan. En nyfunnen femtonmänning i USA skrev och frågade om en ana Johan Johansson som helt plötsligt ståtar med det extra efternamnet Schang och uppträder i husförhöret som Johan Johansson Schang. Han undrade om detta kan vara ett svenskt soldatnamn. Jag trodde inte på det, men gjorde några pliktskyldiga sökningar för att se om det fanns någon vedertagen förklaring till namnet, vilket det ju inte fanns. Jag svarade honom att varken namnet eller stavningen lät svenskt, men presenterade honom en teori om hur det kan ha uppstått.

Johan Johansson var från Grangärde, således mitt i Bergslagens gruvdistrikt. En enkel Googling på Johan Johansson med födelseår 1722 gav flera träffar. Det intressanta var att många hade skaffat sig extra efternamn. Det var namn som Parpala, Birling, Skönberg, Skött, Söör och som sagt - Schang. Det var nog inte så lätt att skilja alla Johan Johansson från varandra. Hade han bott i Göteborg numera hade han väl fått heta Dubbel-Johan. Men frågan var ju var Schang kom ifrån. Där har jag en, ur egen erfarenhet sprungen, förklaring till.

Johan hade troligen många valloner som arbetskamrater och de talade främst franska eftersom de ofta kom från nuvarande Belgien eller norra Frankrike. Jag bor sedan 11 år i Frankrike och heter som ni alla vet Jan, vilket är en variant av Johan, John eller det franska Jean. Det är bara att konstatera att de flesta fransktalande inte kan säga varken Jan eller Johan utan uttalar det just Schang.

Min teori är således att han, när han valde ett ytterligare namn, valde det många ändå kallade honom och att han valde att stava det som det lät. Ibland kan förklaringen vara ganska enkel och jordnära så man kan bilda sig en teori om det om man känner till de lokala förhållandena, vilka som levde där och vilka erfarenheter de hade.

Fotnot: Den något underliga rubriken travesterar på Povel Ramels visa om pojken med öknamnet Putte Fnask.