Kvalitet eller kvantitet - viktigt inte bara för släktforskare

Den senaste av de alltid lika välskrivna och läsvärda texterna av Ted Rosvall handlar denna gång om Ancestry’s senaste tillägg till deras databaser – 12 miljoner poster med döda under perioden 1840-1942. Ted testar den nya databasen och finner att den trots ett antal ofrånkomliga felaktigheter ändå är ett oerhört värdefullt tillskott till släktforskningen. (http://www.genealogi.se/blog/entry/tolv-miljoner-nya-doeingar)

Han ställer emellertid frågan varför Ancestry valt att använda SCB’s avskrifter, som ju är en andrahandskälla, när man har tillgång till Genlines gamla avfotograferade filmer. Han menar att Ancestry skulle ha kunnat fråga någon kunnig svensk specialist på släktforskning innan man tog detta beslut. Ted menar att användning av bilderna av originalmaterialet hade gett färre felaktigheter.

Jag har några funderingar över detta och kanske några förklaringar till Ancestry’s beslut. Jag tror nämligen inte att det beror på okunskap eller tanklöshet utan på företagsekonomiska och marknadsmässiga överväganden – områden som jag förutsätter Ancestry har storkompetens inom.

Till en början så är det inte säkert att tolkning och indexering av de avfotograferade filmerna hade gett mindre fel. Vi vet att Ancestry vid indexering av Genlinematerial tidigare anlitat kinesiska företag för detta. Det förekommer flera bud om var i Asien man gjort arbetet, men jag litar här till de uppgifter jag fått direkt från Ancestry. Alla som använt dessa indexerade databaser vet hur tokigt det kan bli när personer som har bristande kunskap i svenska språket och om svensk namnskick och dessutom skall läsa gammal handskrift utför det. Det kan vara ett skäl till att Ancestry valt att använda de mer lättlästa SCB-utdragen denna gång. Jag tror emellertid inte att detta är huvudorsaken.

På grund av ovanstående skäl kommer naturligtvis kostnaderna för indexeringen att bli mycket lägre om man använder de mer homogen SCB-utdragen än om man använder de fotograferade filmerna. Kompetensen hos det indexerade företaget behöver inte vara så hög och det går fortare – således får man fler anbud på sin förfrågan och det blir billigare.

Det avgörande skälet tror jag emellertid är det marknadsmässiga. Samhället genomsyras idag även inom avsevärt viktigare områden än släktforskningen och i stora delar av västvärlden av att man prioriterar kvantitet framför kvalitet. Min egen erfarenhet kommer från universitetsvärlden, där detta är en markant utveckling. Där belönas de lärare som sänker kraven på studenternas kunskaper för att öka genomströmning och antalet examina. Där graderas de högskolor högre som kan producera flest publicerade artiklar, trots att alla forskare vet att mycket bara är samma alster som med små variationer skickas runt och där kvalitén ofta är undermålig. Den kände historieprofessorn Dick Harrysson har skrivit några skrämmande berättelser om hur han blir kritiserad av sina överordnade för att han avkräver sina elever historiekunskaper för att godkänna dem. (https://www.svd.se/dick-harrison-hogre-utbildning-ar-ett-haveri)

Vad har nu detta att göra med Ancestry? Jo – det absolut viktigaste för Ancestry och deras konkurrenter är att få marknadsandelar och det får man genom kvantitet – att ha flest poster i sina databaser. ”Men” - säger ni då – ”nog vill väl vi släktforskare att uppgifterna skall vara korrekta?” Givetvis är det att föredra för de flesta och primärt för några, men hur viktigt är kvantiteten och enkelhet i förhållande till kvalitén ur framgångshänseende på en konkurrensutsatt marknad? Och – vad får det kosta? Ancestry’s analytiker vet säkert genom erfarenhet att för tillräckligt många av deras kunder är det viktigare att hitta en uppgift än att den är garanterat korrekt. Om man skall vara lite kritisk så bygger ju hela konceptet med att man byter anor på just detta att det är enklare att forska genom att lita till en uppgift som någon annan tagit fram, än att traggla sig igenom kyrkboksmaterialet själv.

Har vi detta i tankarna, är kritiska och kontrollerar allt i primärkällorna så är det bara att tacka Ancestry för ytterligare 12 miljoner poster från en tidsperiod som vi har problem med.