Kvalitet eller kvantitet - viktigt inte bara för släktforskare

Den senaste av de alltid lika välskrivna och läsvärda texterna av Ted Rosvall handlar denna gång om Ancestry’s senaste tillägg till deras databaser – 12 miljoner poster med döda under perioden 1840-1942. Ted testar den nya databasen och finner att den trots ett antal ofrånkomliga felaktigheter ändå är ett oerhört värdefullt tillskott till släktforskningen. (http://www.genealogi.se/blog/entry/tolv-miljoner-nya-doeingar)

Han ställer emellertid frågan varför Ancestry valt att använda SCB’s avskrifter, som ju är en andrahandskälla, när man har tillgång till Genlines gamla avfotograferade filmer. Han menar att Ancestry skulle ha kunnat fråga någon kunnig svensk specialist på släktforskning innan man tog detta beslut. Ted menar att användning av bilderna av originalmaterialet hade gett färre felaktigheter.

Jag har några funderingar över detta och kanske några förklaringar till Ancestry’s beslut. Jag tror nämligen inte att det beror på okunskap eller tanklöshet utan på företagsekonomiska och marknadsmässiga överväganden – områden som jag förutsätter Ancestry har storkompetens inom.

Till en början så är det inte säkert att tolkning och indexering av de avfotograferade filmerna hade gett mindre fel. Vi vet att Ancestry vid indexering av Genlinematerial tidigare anlitat kinesiska företag för detta. Det förekommer flera bud om var i Asien man gjort arbetet, men jag litar här till de uppgifter jag fått direkt från Ancestry. Alla som använt dessa indexerade databaser vet hur tokigt det kan bli när personer som har bristande kunskap i svenska språket och om svensk namnskick och dessutom skall läsa gammal handskrift utför det. Det kan vara ett skäl till att Ancestry valt att använda de mer lättlästa SCB-utdragen denna gång. Jag tror emellertid inte att detta är huvudorsaken.

På grund av ovanstående skäl kommer naturligtvis kostnaderna för indexeringen att bli mycket lägre om man använder de mer homogen SCB-utdragen än om man använder de fotograferade filmerna. Kompetensen hos det indexerade företaget behöver inte vara så hög och det går fortare – således får man fler anbud på sin förfrågan och det blir billigare.

Det avgörande skälet tror jag emellertid är det marknadsmässiga. Samhället genomsyras idag även inom avsevärt viktigare områden än släktforskningen och i stora delar av västvärlden av att man prioriterar kvantitet framför kvalitet. Min egen erfarenhet kommer från universitetsvärlden, där detta är en markant utveckling. Där belönas de lärare som sänker kraven på studenternas kunskaper för att öka genomströmning och antalet examina. Där graderas de högskolor högre som kan producera flest publicerade artiklar, trots att alla forskare vet att mycket bara är samma alster som med små variationer skickas runt och där kvalitén ofta är undermålig. Den kände historieprofessorn Dick Harrysson har skrivit några skrämmande berättelser om hur han blir kritiserad av sina överordnade för att han avkräver sina elever historiekunskaper för att godkänna dem. (https://www.svd.se/dick-harrison-hogre-utbildning-ar-ett-haveri)

Vad har nu detta att göra med Ancestry? Jo – det absolut viktigaste för Ancestry och deras konkurrenter är att få marknadsandelar och det får man genom kvantitet – att ha flest poster i sina databaser. ”Men” - säger ni då – ”nog vill väl vi släktforskare att uppgifterna skall vara korrekta?” Givetvis är det att föredra för de flesta och primärt för några, men hur viktigt är kvantiteten och enkelhet i förhållande till kvalitén ur framgångshänseende på en konkurrensutsatt marknad? Och – vad får det kosta? Ancestry’s analytiker vet säkert genom erfarenhet att för tillräckligt många av deras kunder är det viktigare att hitta en uppgift än att den är garanterat korrekt. Om man skall vara lite kritisk så bygger ju hela konceptet med att man byter anor på just detta att det är enklare att forska genom att lita till en uppgift som någon annan tagit fram, än att traggla sig igenom kyrkboksmaterialet själv.

Har vi detta i tankarna, är kritiska och kontrollerar allt i primärkällorna så är det bara att tacka Ancestry för ytterligare 12 miljoner poster från en tidsperiod som vi har problem med.

Varför har vi inte viruskontroll i släktforskningen?

Visserligen är jag upptagen med att organisera om min nybörjarkurs så den passar bloggformatet och så att den kommer ut en gång per vecka, men ibland tränger sig tankarna på. Då får det bli en mellantext.

Då och då säger mitt virusprogram till att den fil jag tänker ladda ned eller öppna kan innehålla kod som är skadlig för min dator. Jag får öppna den på egen risk. Min stilla undran är varför våra anbytartjänster inte inför en liknande varning för poster som kan skada inte bara min egen släktforskning, utan faktiskt hela släktforskarvärldens funktionalitet.

Jag har lagt märke till på Facebook att vi får fler och fler unga nybörjare till vår hobby, vilket är mycket glädjande. Samtidigt märker jag på frågorna att deras förkunskaper är mycket ringa, men deras vana att söka information på Internet väl utvecklad. I deras värld bedrivs släktforskning på Internet med hjälp av Google, eller med hjälp av anbytartjänster som MyHeritage, Ancestry, GeneaNet, Geni eller FamilySearch. Ibland känner man inte ens till att man bör använda kyrkböcker och andra förstahandskällor och när någon mer erfaren forskare påpekar detta menar man att de ju är så svårlästa och dessutom skrivna för hand. Detta förhållande är bidragande till att jag erbjuder en gratis nybörjarkurs.

Det finns faktiskt en anbytartjänst som försökt möta detta problem. DISBYT klassar de uppgifter som medlemmarna skickar in i förhållande till hur väl materialet är åtföljt av källhänvisningar. Man markerar posterna med stjärnor utifrån dess kvalitet. Det borde inte vara så svårt att göra det för alla våra anbytartjänster.

För Ancestry och MyHeritage borde det vara en enkel åtgärd att rekommendera sina användare att främst använda deras släktforskarprogram FamilyTreeMaker och FamilyTreeBuilder och lägga in spärrar för synkronisering till det publika trädet om inte källhänvisningar finns. En mindre drastisk åtgärd skulle vara att det är obligatoriskt att fylla i källa innan man kan mata in en post i sitt träd. Om alternativet ”källa saknas” markeras borde den posten åtföljas av meddelandet: ”Varning – denna uppgift saknar källhänvisning och kan allvarligt skada din släktforskning”.

För den tvivlande kan jag bara konstatera liknande spärrar redan förekommer hos åtminstone GeneaNet när det gäller upphovsrättsskyddat material eller bilder på personer där sekretessgränsen inte är nådd. Av egen erfarenhet inser jag att en sådan åtgärd skulle upplevas som irriterande och försinkande av många. Det företag som tar lätt på dessa kvalitetsfrågor skulle säkert skaffa sig en konkurrensfördel framför de andra genom att strunta i sådana åtgärder, men jag oroar mig ganska mycket för vad som kommer att hända om inte något görs. Själv använder jag idag aldrig en uppgift på Internet där man inte uppgett eller jag kan ange eller härleda en källa, varför jag sällan utnyttjar ”råd” från någon annan anbytartjänst än DISBYT, vilket är tråkigt eftersom det allra mesta är korrekt, men löss har en förmåga att föröka sig oerhört snabbt. Jag litade alltför ofta på uppgifterna i anbytartjänsterna som nybörjare och får fortfarande lida av sviterna av det.