FRÅN IDEL BÖNDER TILL IDEL PRÄSTER – kanske min bästa forskning
I väldigt många familjer vårdar man historier om anor som kommer från ”finare” folk, speciellt är det populärt att ha en ana som avlats under någon av våra moderna svenska konungars resor genom landet. En sådan historia omhuldas fortfarande av många i min frus familj - även om hon själv inte tillhör dem - så jag bestämde mig för att undersöka hur väl den var underbyggd. När jag började forska i frågan kom jag i kontakt med den skicklige släktforskaren Hans Andersson – en anättling till min fru - som även han hade hört och forskat kring detaljer i historierna. De var tydligen djupt rotade i släktens olika grenar och grundade sig huvudsakligen på berättelser och drömmar av huvudpersonen – ”kungasonen” Fredrik Bernhard Lustig (1834-1910) – själv och som sedan broderats, tolkats och förgyllts av de efterkommande. Det är en ganska trevlig och lärorik historia som jag har skrivit om i detalj tidigare.
Hur det nu var med de kungliga anorna så hör det till saken att min frus familj, i modern tid, har släktingar på modersidan, som man i kraft av deras egen begåvning, med rätta kan vara stolta över. En nära släkting är kompositören och dirigenten Sixten Eckerberg, som under många år var dirigent för Göteborgs Symfoniorkester, en annan bemärkt anättling är landshövdingen Per Eckerberg i Östergötland. Det var mer eller mindre underförstått att bondsonen Anselm Ringquist - min svärfar - ”gifte upp sig” socialt när han äktade min svärmor. Detta tilltalade min nyfikenhet så jag bestämde mig för att tillsammans med min svåger – Jan Ringquist - göra en djupdykning i de Ringquistska anorna.
Mycket var gjort sedan åratal av min svåger och han hade funnit idel småländska bönder, någon soldat och i stora drag sådant som inte väcker något särskilt uppseende eller är något att yvas speciellt över. Vägs ände hade nåtts med Johanna Ulrika Uhrström (1805-1888) hustru till korpralen Nils Jonasson Raffel (1792-1847) – han född i Väckelsång, hon i Östra Torsås. I födelseboken anges hon som oäkta – modern är Catharina Schieutz (1779- ), vilket är ett namn som vi inte på något sätt kan finna i sammanhanget. Att dotter bar namnet Uhrström gör inte saken lättare. Hon hade nämligen adopterats av moderns make coopervaerdietimmermannen Magnus Uhrström (1767-). Detta uppdagades med hjälp av Chris Bingefors och Helena Jorsell via Anbytarforum. Här var det emellertid stopp.
Detta var situationen 2009 när jag tog mig an problemet Catharina Schieutz. Så här i efterhand ser jag nog den forskarinsats som följde som en av de jag är mest stolt över. Åtminstone var de en av de mest komplicerade vid det tillfället och processen är väl värd att följa för andra som, liksom jag, inte släktforskat i decennier. Den är också väl beskriven i sina detaljer i fyra separata texter som börjar med att jag undersöker Ulrikas födelsenotis. Jag hittar sedan hennes morfar, hur jag villar bort mig och slutligen åtminstone kan knyta ihop några saker. Jag skall sammanfatta de viktigaste stegen. För att ni inte skall tröttna, utan läsa vidare, kan jag berätta att genombrottet ledde mig tillbaka ända till intressanta anor på tidigt 1500-tal. Det är denna fortsättning jag översiktligt skall beskriva.
I huvudsak kan jag ju berätta att jag under en tid tog moderns namn bokstavligt och irrade iväg till en helt annan familj än den som det visade sig vara. På grund av slarv och okunnighet lyckades jag dessutom hamna en tid i fel stad i Blekinge, men det kan ni som sagt läsa om i min tidigare text.
Att jag slutligen lyckades finna Johanna Ulrikas anor, då främst modern Catarinas föräldrar beror på ett antal trick jag lärt mig under den korta tid jag släktforskat. Det ena var att jag studerade dopvittnena, som var anmärkningsvärt välsituerade för att vara ett dop av ett oäkta barn. Det andra var att jag inte litade fullständigt på vad som stod i dopnotisen utan dels tog moderns efternamn med en nypa salt, dels letade på gårdarna runt omkring där dopnotisen sade att hon bodde, vilket hon inte gjorde.
Som ni läst vid det här laget kom Catharina från en klockare- och prästsläkt vid namn Schutz, med stavningsvarianter. Fadern hette Elias Schutz (1739-1821) och var klockare i Jät socken. Han var son till komministern Christian Georgii Schutz (1711-1777), som verkade i Jät och Kalvsvik mellan 1742 och 1777. Han var i sin tur son till klockaren Jöran Schütz. Det är emellertid Catharinas farfar Christian Georgii, som ur forskarsynpunkt visade sig vara den intressante. Han var gift med Christina Margaretha Alander (1673-1714) - på fadersidan ättling till den i Härlunda verksamma prästsläkten. Hennes farfar var gift med Maria Krook som på fadersidan härstammade från fyra generationer präster med namn Krook eller Krookius. Det var inte mindre kyrkliga anor på Christina Margarethas modersida. Modern hette Märta Wiesel (1686-1714) och var ättling till den prästsläkt som under flera generationer innehaft det kyrkliga ämbetet i Vislanda. Denna gren kan följas till mitten av 1500-talet till skattebonden Simon Haraldsson (~1550-) i Virestad.
Än längre tillbaka kan man följa Märta Wiesels mors anor. Hennes namn var Christina Dimberg (Dimbodius)(1662-1716) och hennes anor kan följas bakåt till den smått legendariska Christina Halvardsdotter (~1575-), som ibland jämförs med Stormor i Dalom. prästfrun Margareta Säbråzyntia Burea. Christina Halvardsdotter fick genom sina tio kända, till mogen ålder komna, barn i tre giften och sina 25 barnbarn räkna en mängd nu levande svenskar, förutom åtskilliga personer i andra europeiska länder och i Amerika bland sina ättlingar. Av mera bemärkta personer, som härstammar från henne kan nämnas biskoparna Johannes Gezelius d.y. och Johannes Gezelius nepos, Isak Heurlin och Thure Annerstedt, vidare Samuel Ödmann, Gunnar Olof Hyltén-Cavallius, Lina Sandell, Emilia Fogelklou och Sven Lidman. Allt enligt en artikel i Släkt och Hävd nr 1981:1 i en artikel med namn "Kristina Halvardsdotter - En Västgötsk "Stormor" och släktkretsen kring henne". I samma artikel visas att ett otal svenska adliga släkter härstammar från henne. Vidare spekuleras i om Kristinas anor kan härledas till den medeltida Vångasläkten på grund av att fadern bar ett vapen som mycket liknade det som bars av Vångasläkten. I S & H nr 3:1982 finns ytterligare en artikel om Kristina Halvardsdotter.
Som parentes kanske man bör förklara att förekomsten av dessa "supermödrar" berodde på seden vid den tiden att ”konservera” prästänkorna. Detta innebar att den präst som efterträdde en avliden präst förväntade sig att gifta sig med prästänkan för att få tjänsten. Troligen var det Domkapitlets sätt att ge prästänkorna en pensionsförsäkring. Det var därför inte ovanligt att prästänkor var gifta med ett antal präster efter varandra och avlade barn under lång tid. Detta innebar också att prästänkorna besatt ett inte föraktligt inflytande i samhället både i kraft av sina giftermål och så småningom i kraft av sina barn.
Som pensionerad forskare är jag hängiven rollen att ifrågasätta det som inte bör ifrågasättas och att uppdaga det som inte är förväntat. Det är kanske därför den här historien ligger mig så varmt om hjärtat. Både att reda ut vad som är fakta och vad som är myt i en gammal släkthistoria tilltalar mig, liksom att uppdaga att en gren av en släkt som ingen ansett var något att skryta med var den verkligt anrika och historiskt intressanta.
En av mina käpphästar är: ”Ju mer man önskar att en ana skall var sann - ju mer kritisk till det bör man vara”.
Fullständig antavla för Johanna Ulrika Uhrström inklusive källor finns på GeneaNet
OBS! Arbetsmaterial som inte skall kopieras utan egen kontroll i källorna.
Huvudsakliga källor var:
- Kyrkboksmaterial från berörda socknar
- Herdaminnen från berörda stift
- Urval av artiklar från Släkt & Hävd
- Svensk Biografiskt Lexikon
- Allbo härads dombok 1613
- Biographiskt Lexicon öfver namnkunnige svenske män. 1852
- Albert Liljas blekingska samlingar
- m.fl.
Inlägg
