Är Facebook en fara eller tillgång för släktforskningen?

Det förs återigen en diskussion på Anbytarforum om aktiviteten på Facebook contra det som erbjuds på Anbytarforum. Diskussionen förs på tråden Förbundsforum - Förbundets mål och medel. Det mesta som behöver sägas i den diskussionen har redan sagts på plats samt på den utmärkta bloggen Släktresan - i dåtid och nutid.

Eftersom en av mina initiativ - Facebookgruppen Släktforskning för noviser är apostroferad på några ställen i debatten vill jag gärna redogöra för min uppfattning i frågan. Först och främst vill jag säga att jag är en stor beundrare av Anbytarforum i sin roll som utbildare och kommunikationskanal mellan oss släktforskare. Att jag vid några tillfällen varit kritisk mot det sätt som diskussionen förs eller hur verksamheten leds, har inget med dess huvudsyfte eller inriktning att göra. Jag skulle vara mycket bedrövad om inte Anbytarforum förmår hävda sin roll i informationsflödet bland andra fora vi släktforskare har. Det måste bli en utmaning för Rötter och för Anbytarforum - en utmaning som inte bör mötas genom att peka på brister hos andra fora, som lockar läsare, utan genom modernisering och utnyttjande av ny teknik och pedagogik som attraherar släktforskare av alla sorter.

Jag anser inte att Anbytarforum och exempelvis min grupp Släktforskning för noviser är konkurrerande verksamheter och det tror jag ingen annan, som är insatt i frågan, tycker heller. På Anbytarforum, förs i de flesta fall, en djupgående diskussion kring forskningsproblem där deltagarna oftast har uppnått en viss kunskapsnivå som släktforskare. Min erfarenhet är att initiativet för ett inlägg ofta kommer av att man har något att dela med sig. Om man ställer raka frågor så är det ofta när man nått vägs ände i sin forskning och svaret får då en mer generell betydelse för andra läsare. Anbytarforum är normalt inte ett forum dit man vänder sig till för att man inte har tillgång till en källa eller bara inte hittar sin farfarsfar. Att få svar från Anbytarforum tar också oftast lite tid eftersom svaren kräver eftertanke och tar lite tid att formulera.

Detta gör också att de rena nybörjarna inte i första hand vill besvära Anbytarforum med "trivialiteter", vilket jag upplevde mycket starkt i början av min släktforskning. Man vill gärna kunna formulera sig på rätt sätt innan man skriver något på Anbytarforum.

Med Facebook är det på ett helt annat sätt. Medlemmarna i den grupp jag startat, som i skrivande stund är drygt 321 och blir ständigt fler, är en blandning av fullständiga nybörjare, medelkunniga som jag själv och oerhört kunniga släktforskare. Det som imponerar så oerhört på mig är att alla hjälper alla på ett väldigt trevligt sätt. Inga frågor är ointressanta och det tar sällan mer än ett dygn, ibland bara någon timma, innan en kunnig person har tolkat den svåra handskrivna texten, letat rätt på den emigrerade släktingen i USA eller slagit upp en uppgift i sina databaser till hjälp för den frågande. Kanske frågan inte har samma generella intresse och svaret inte har samma djup som det har på Anbytarforum, men genom många som bidrar och en levande diskussion kommer vi ofta fram till en lösning.

Som användare av Anbytarforum skulle jag inte vilja att alla de frågor som ställs på Facebookgruppen skulle behandlas på Anbytarforum. Råd om vilket släktforskningsprogam man bör välja, vilken tjänst för kyrkböcker som är bäst eller vad som menas med patronymikon är frågor som är oerhört viktiga för den som just börjat med släktforskning och det är därför så viktigt att det finns ett forum där man kan blanda dessa frågor med frågor av större tyngd utan att någon behöver känna att deras problem är triviala utan tas på största allvar. En styrka är givetvis också att det är tillgängligt och helt kostnadsfritt. Alla kan läsa en öppen grupp. Att man måste ansöka för att bli medlem och för att skriva är bara för att undvika SPAM och för att ge ett personligt välkomnande till varje nyanländ.

En intressant följd av medlemskap i en Facebookgrupp är att man hittar så många anättlingar. Troligen är det följden av att frågor så ofta rör helt "vanliga" anor som andra inser att de är släkt med. Detta rör naturligtvis främst de grupper som behandlar särskilda områden, som smeder eller Valloner, men samma effekt har gruppen Släktforskning för noviser fått där medlemmarna ständigt finner gemensamma släktingar.

En annan mycket kraftfull funktion hos Facebookgruppen är som informationskälla. Alla medlemmar som hittar något intressant är snara att berätta det för andra. Eftersom de flesta stora släktforskartjänster vi har i landet är representerade som medlemmar på Släktforskning för noviser och andra Facebookgrupper så kommer nyheter ut oerhört snabbt. Tråkigt nog har inte Rötter, Anbytarforum och DIS utnyttjat denna informationskanal i någon större utsträckning. Jag brukar därför själv lägga ut information från dessa föreningar så att medlemmarna i gruppen kan följa med.

Jag skulle med glädje se representanter för såväl DIS, Anbytarforum som Rötter i gruppen Släktforskning för noviser och jag hjälper också gärna till att sprida föreningsinformation på min blogg som jag exempelvis gjort i min senaste text. Jag vet att några av medlemmarna i Facebookgruppen är aktiva i de nämnda föreningarna och jag uppmanar er att använda er av möjligheten att sprida viktig information om er verksamhet även på olika Facebookgrupper, gärna med hänvisningar/länkning till era egna huvudkanaler.

För den intresserade finns en lista över de Facebookgrupper jag känner till på min Länksida. Det är väldigt enkelt att följa det som händer på grupperna eftersom man kan, precis som hos Anbytarforum, beställa ett mail när något nytt publiceras.

Tillägg i februari 2016: Idag, nästan exakt fyra år efter den här texten skrevs och då vi var endast några hundra medlemmar, är vi nästan 7000 i gruppen Släktforskning för noviser och Anbytarforum fyller trots det sin plats som alltid.

Makten över våra gravstenar - en uppföljning

Laxbrograven - familjen Ericsson i Ljusnarsberg

Refuseringen av Irene Jonssons inlägg på Anbytarforum har fått igång en intressant och bra diskussion. Daniel Berglund som är Moderator för Teknikfrågor på Anbytarforum (AF) har svarat på flera ställen, men mest utförligt i en kommentar till mitt förra blogginlägg. Daniel beklagar det skedda och på tråden "Rädda gravstenar" på AF säger han även: "Ja, det är synd att det tog den här vändningen. Det hade gått att sköta snyggare bakom kulisserna så att säga. Länken som sådan var det ju inget fel på!" Daniel försäkrar att AF och Sveriges Släktforskarförbund (Rötter) inte har några ambitioner att motarbeta eller censurera konkurrerande eller kompletterande initiativ. Faktum kvartår dock att det skäl för refusering som Irene fick i sitt mail var just att hennes Facebookgrupp konkurrerade med Rötters egen gravstensinventering. Detta förhållande kommenteras inte av Daniel Berglund. Däremot är han kritisk till att moderatorn missuppfattat andra ordningsregler och kanske varit överambitiös.

Givetvis vill vi alla tro att Rötter inte har några ambitioner vare sig att motarbeta eller censurera andra initiativ. Framtiden får väl visa om moderatorn i det här fallet har tyckt sig handla i Rötters anda, men kanske inte riktigt förstått vad man kan föra ut utanför den interna diskussionen eller om hans ordval är helt ur hans egen fatabur. Att döma av den återgivna korrespondensen mellan Christian Andersson och den anonyme Tom-moderator saknas kanske något av den smidighet och goda omdöme som krävs av en moderator.

Jag antydde i min förra text att det kanske finns en historisk förklaring, till reaktionen på Irenes påstådda övertrramp. När jag började med släktforskning fann jag tidigt Anbytarforum och blev både förundrad, avskräckt och föragad av debattklimatet och språket som alltför ofta förekom mellan de skrivande. Som universitetsforskare var tonen för mig fullständigt främmande. Om man som nybörjare ställde frågor som inte var så välformulerade eller om någon medlem ifrågasatte andras forskarrön uppstod det ofta både kränkande och ilskna ordväxlingar som hade mycket lite med ämnet att göra. Tråkigt nog deltog även några av våra mest kunniga forskare i denna ohövliga och förnedrande behandling av dom som inte var lika kunniga eller vågade ha en avvikande uppfattning. Samma beteende förekom tråkigt nog även i andra fora på den tiden.

Anbytarforum har sedan dess gjort ett berömvärt arbete att hyfsa till diskussionen och lyckats bra med det. Moderatorerna har tvingats bli tuffare och inte lägga fingrarna emellan när någon spårar ur, vilket sällan händer idag. Kanske har några av moderatorerna blivit lite för taggade av sin uppgift, sitt ansvar och den makt de kan utöva. När jag började släktforska (omkr. 2005) blev jag varnad av en gammal räv att det finns ganska mycket intolerans och fundamentalism i våra kretsar. Jag märkte av detta i början, men allt eftersom vi har blivit fler har dom som stod för detta tunnats ut och blivit mer sällsynta. Kanske Facebook inte är den mest lämpliga mötesplatsen och inte lever upp till de höga ambitioner som ligger bakom Anbytarforum, men det är effektivt, trivsamt, snabbt och väldigt opretensiöst. Idag är det en mötesplats för tusentals släktforskare alltfrån mycket erfarna till totala nybörjare som hjälper och stödjer varandra på ett väldigt kollegialt sätt.
Jag tror många, speciellt nybörjare, anser det vara mer attraktivt att ställa sina frågor på Facebook än på Anbytarforum. Trots att jag själv startat en grupp på Facebook så är jag fortfarande stor anhängare av AF när det gäller "tyngre" och mer ämnesfokuserade forskningsfrågor.

Om vi skall återgå till gravstensinventering så har jag själv, liksom de flesta andra, ofta störts av hur tidigare insatser fallit i glömska och hur de frivilliga insatserna splittras. Jag har med vemod tänkt på de hyllmeter av pärmar innehållande inskickade bilder och beskrivningar som vår släktforskarvän Kent Andreasson hade i klubblokalen i Högsbo i Göteborg på den tid det begav sig. Det låg ett oerhört arbete bakom det från mängder av frivilliga, men inte var det så lätt att ta del av inte, varken texten eller bilderna. Sedan dess har flera initiativ uppstått förutom Irenes Facebookgrupp. GeneaNet har en internationell databas för gravstenar och minnesmärken där man lägger stor vikt vid kvalitén på bilder och dokumentation. Den databasen såg för övrigt dagens ljus före Rötters gravstensinventering. BillionGraves är ett annat internationellt initiativ som är genialt i sin enkelhet. Man kan bara knäppa en bild med sin smartphone och bilden laddas automatiskt upp till databasen. Här har vi en överlägsen teknologi och fullständig sökbarhet. Både GeneaNet och BillionGraves är gratis. I ett mail jag nyligen fått framgår det emellertid att BillionGraves har problem med engagemanget hos medlemmarna efter de första månadernas fotoyra. Till dessa viktiga initiativ kommer ett antal internetsajter anordnade av kyrkor och begravningstjänster som erbjuder gravstensinventeringar. Detta är bara en del av vad som finns idag.

Nog skulle det finnas fördelar i om man kunde samla alla gravsstenar i en enda indexerad databas, men detta är utopiskt av flera skäl. Ett starkt skäl är att det troligen skulle vara svårt att samsas och diskussionen om huvudmannaskap och tolkningsföreträde skulle säkert ta den mesta tiden. Ett skäl till att det kanske inte skulle vara helt lyckat är att vi frivilliga lätt tröttnar på att bidra när organisationen stelnar, blir byråkratisk och förlorar nyhetens behag. Det behövs nog lite nya tag och nya idéer då och då för att mobilisera oss "fotsoldater". Det är säkert just på grund av nyhetens behag och känslan av delaktighet som Irenes Facebookgrupp och BillionGraves får en sådan skjuts under en tid.

Intervju med mannen bakom Bygdeband och Familjeband

Det är ganska intressant att konstatera hur affärsidéer föds ur fritidsintressen. Jag tror jag läst någon stans att grundarna av Arkiv Digital själva är hängivna släktforskare. Undrar om dom hinner med det numera? Samma sak är det med David Fogelberg på Genline som är mannen bakom Familjeband och Bygdeband. Också hans arbete har sitt ursprung i ett intresse för familje- och bydgeforskning. Christian Rudolf på Mjukvara.se gjorde en intervju med David nyligen där han berättar om sin bakgrund och sitt genuina intresse för bygde- och personhistoria. Lyssna till intervjun här.

För att vara rättvis så skall jag väl också berätta att jag nu lyckats beställa mina böcker och CD-skivor från Rötters bokhandel. Felet låg i att deras näthandel inte riktigt kunde acceptera att jag ville ha böckerna levererade till Sverige fastän jag bor i Frankrike. Jag fick helt enkelt ljuga och låtsas att jag bor i Sverige - då gick det fint.

RÖTTER vill ha synpunkter på hur den nya nätbokhandeln fungerar

Inom näthandeln är allt alltid kundens fel. Det spelar ingen roll hur svårbegripliga, buggtäta eller felutformade näthandlarnas webbsidor är - om du trycker på fel knapp eller ett tekniskt fel gör att det blir helgalet så får du stå ditt kast. Riktigt illa är det om man trycker fel eller något går fel när man köper flygbiljetter för då får man köpa en ny biljett.

Jag har nu ett par dagar försökt köpa lite godis till Jul från Rötters bokhandel, med föga framgång. Visserligen blev det lite mer jag stoppade i korgen än vad plånboken tillät men det struntar jag i, tänkte jag - man betalar ju med kort. Trodde jag. När jag skulle klicka på kortbetalning så stannade världen. Absolut inget hände. Där stod jag med en blank ram och väntade och väntade på att få mata in mina kortuppgifter, men inte då. Det var bara att börja om igen, men det blev samma resultat gång efter gång.

Då ringde jag till Rötter och tänkte att jag kanske kunde få beställa per telefon, men si dom har bara öppet halva dagar tre dagar i veckan i julbrådskan. Man kan emellertid mejla. Sagt och gjort. Jag skrev följande:

Hej....Jag har nu i två dagar försökt beställa från rötterbokhandeln, men varje gång jag går till kortbetalning låser sig datorn. Mvh Jan Granath.

Jag vet ju av erfarenhet att så mycket kan gå snett när det gäller Internet och näthandel. Min dator kan vara trög, mitt nätverk kan vara trögt, någon liten 1:a eller 0:a någonstans på vägen kan ha bestämt sig att sätta sig på tvären, så man vet ju aldrig var felet ligger. Det kan vara någon instruktion på sidan som jag har missuppfattat eller som är otydligt uttryckt. Så har ju Rötter just byggt om sin Bokhandel också och vill gärna att man skall berätta vad man tycker. Det kan ju vara något inkörningsproblem. Det är nog därför som sista rutan på beställningen bad om synpunkter på hur den nya bokhandlen fungerade.

Jag fick ganska snart svar:

Hej! ...Den fungerar! Vi får in beställningar hela tiden. Det måste vara något fel som du gör. Du ska INTE logga in i kolumnen till höger. Det är endast för våra medlemsföreningar. Och om du ska betala med kort så ska du skriva alla siffror i en följd. Och CV-koden är endast de tre sista siffrorna på baksidan av kortet.
Lycka till! Med vänlig hälsning xxxx

Skönt med folk som är tvärsäkra på var felet ligger. Men har man att göra med gaggiga pensionärer och äldre vimsiga fruntimmer som ju är majoriteten av medlemmarna så vet man ju hur DOM kan virra till det. Och ingen av dom som har lyckats göra beställningar dom senaste dagarna har ju haft problem och det är ju bevis nog att det är kunden som tokat sig.

Min undran är om det möjligen kan ha blivit överbelastning på Rötters server eller kanske hos personalens tålamod när nu alla skall handla bara för att det är JUL. Vi hade en sporthandlare hemma i Nora som avskydde att det kom in kunder och köpte slut så fort han beställde hem något.

Jag får se om jag vågar besvära Rötterbokhandeln om några dagar igen.

Forskning i min fars matrilinjära rötter - några ytterligare erfarenheter

Om ni följt mina råd om hur man söker sina matrilinjära anor har ni säkert kommit en bit längre bakåt i tiden. Om ni bara har tillgång till kyrkböckerna på nätet har ni nog återigen kommit till vägs ände. Nu är det ju så fint ordnat att det finns forskare som är mycket duktigare än vad vi är. Det finns dom som har tillgång till helt andra källor och det finns dom som kan läsa gammal handskrift som om det var recept på inlagd sill. Dessutom finns det oerhört envetna personer som orkar gå igenom hela födelse- och dödböcker, sida för sida och på så sätt hitta anor som inte går att finna på något annat sätt eftersom det inte finns hänvisning till dom i några husförhör. Ofta är nämligen födelse- och dödböckerna mycket äldre än husförhören. Många gamla husförhör uppger heller inte födelseår. Det finns personer som nagelfarit liggarna för Älvsborgs lösen, som studerat alla mantalslängder, alla landskapshandlingar och dessutom förmått tyda de oerhöra textmassorna i domböckerna. Dom har gått igenom alla dom där kyrkohandlingarna som vi vanliga dödliga inte ens vet vad dom är till för. Dessutom har dom läst all litteratur från trakten, lusläst alla nedtecknade Svenska antavlor och suttit timmar i olika arkiv. Dessa duktiga och envetna forskare har ofta kommit längre än du och jag mäktar med. Tänk om vi kunde ta del av deras resultat. Nu kan man faktiskt ofta göra det i vår moderna tid. Oftast har dom publicerat sina rön på internet så det är bara att hitta knep för att hitta dom. Det finns inga färdiga metoder att hitta all den information som kan finnas om våra anor på nätet, men låt mig ge några tips om hur man kan gå tillväga. Mer tips här. Givevis börjar man med att söka på namnen på de anor som man är intresserad av. Ett bra sätt är att låta namnet följas av socknen eller födelseår eller båda. Han man tur hittar man någon annan som har forskat på ens ana. Ett knep jag använder som ofta är än mer effektivt är att söka på byn och/eller gården. Folk rörde sig ju inte så mycket förr och dessutom var många släkt med varandra inom en by så det brukar ge resultat. Börja gärna med väldigt specifika sökord som Margareta Ersdotter, Svartälvstorp Grythyttan 1723. Ger det igen träff kan man variera sig på olika sätt tills dess man hittar något intressant. För varje ord man tar bort blir sökningen bredare. I sökningen ovan bör man prova med namnet Greta och Eriksdotter också. Det finns lite olika typ av fräffar man kan få. Har man tur har någon på Anbytarforum diskuterat den ana man är intresserad av. I sådana fall kan man få väldigt fyllig och korrekt information. Ibland finns det artiklar på Rötter som är relevanta. Lokala släktforskarföreningar kan ha publicerat texter - dessa föreningar är för övrigt ofta riktiga guldgruvor. Det är också vanligt att det finns publicerade antavlor av olika forskare som berör ens ana indirekt. I vissa fall hittar man ett riktit proffs som verkligen ägnat sig åt källforskning och då kan man lägga flera generationer bakåt till sin tavla. Ibland hittar man gamla dokument som nämner ens anor eller kanske uppsatser av hembygdforskare. Genom sökning på Svartälvstorp Grythyttan hittade jag en riktig pärla. Det var en amerikans sajt som heter History of an American Family och är en sajt som man bör besöka bara för att den är så oerhört välgjord. Det visade sig att min fars mm mm mm mormor var en gemensam ana med den släkten och jag kunde inte bara lägga till ett par generationer bakåt utan fick också en helt ny gren av anättlingar som landade i USA. Ni kommer också att få en massa träffar från kommersiella släktforskarsajter som bara fyller i det namn ni sökt efter i sitt träffresultat och låtsas att det finns något att hämta hos dom. För att ta reda på att det är ett blindskott måste man anmäla sig och betala en summa pengar. Nu skall man inte ta allt man hittar på nätet för sanningar. Det finns dom som har en oerhörd förmåga att hitta anor ända bort till Kristi födelse och alla är dom grevar, baroner, härförare och kungar. Ni märker ganska snart om en sajt verkar seriös, men ändå måste ni kontrollera alla uppgifter själva. Då undrar ni kanske vad ni har för nytt av att söka på nätet efter andras resultat om ni ändå måste gå till källorna själv. Det skall jag förklara. Ofta har någon genom att plöja igenom sida efter sida i kyrkböckerna hittat en födelsenotis eller dödsnotis. Det kan ha tagit personen timmar av arbete. För dig är det bara att se vad forskaren kommit fram till och kontrollera om det verkligen finns där. Om vi tar domböckerna som ett annat exempel så är det få som kan eller orkar läsa dessa i original. Om man däreremot får reda på att det står si och så där och där kan man ganska enkelt - nåja - kolla om detta stämmer. På samma sätt är det lättare att tolka en handskrift om man vet vad det står där - men se upp så ni inte önsketolkar texten. Nu kan man inte hitta allt på internat genom att söka med hjälp av Google. Man hittar exempelvis inte det som finns i DISBYT. Om man emellertid har DISGEN finns det en funktion som söker i DISBYT. Annars är det en bra idé att bli medlem i DIS. När det gäller mer udda källor som Älvsborg lösen, mantalslängder och landskapshandlingar får man bekväma sig att gå till arkiven och leta rätt på rätt volym och se om man kan tolka det som står där på samma sätt som ens källa har gjort. Det är naturligtvis oerhört mycket enklare att hitta rätt uppgifter om någon har gått före och visat på var uppgifterna finns att läsa. Skulle det nu vara så att man inte har möjlighet att kolla källorna så får man göra en bedömning hur tillförlitlig forskaren i fråga är och sedan avgöra om man kan ange denne som källa med hänvisning till vilken originalkälla han/hon hänvisar till. Ur vetenskapligt hänseende är detta fullt korrekt eftersom det gör att någon annan senare kan kontrollera dina uppgifters riktighet. Med hjälp av de här metoderna har jag faktiskt på kort tid lagt 3 generationer till min fars matrilinjära släkttavla och åtskilligt fler på utvikningar på såväl fädernet som mödernet från den räta linjen. Jag har dock inte hunnit kolla alla källorna ännu, men det får ta den tid det tar. I vissa fall måste jag besöka ett bibliotek nästa gång jag är i Sverige.

Släktforskning på Internet för Dummies

Om du passerat nybörjarstadiet så kan du sluta läsa det här genast för då kan du det mesta. Jag minns emellertid hur vilsen jag var i början och när jag tänker tillbaka på den tid – inte så lång – som jag släktforskat så inser jag att mycket av det jag skriver här skulle jag ha haft nytta av att veta när jag började. Framför allt hade det blivit billigare.

Hur man börjar leta efter sina anor beror på vad man vet när man startar. Har man en ganska bra bild av släkten bakåt till sent artonhundratal så är det naturligast att börja söka i kyrkböckerna. Det finns då i huvudsak två tjänster man kan använda sig av – Genline och Arkiv Digital. Det är tjänster som fotograferat av kyrkböckerna – eller i genlines fall microfilmer av kyrkböckerna - sida för sida och lagt ut dom på Internet. Båda kostar pengar att använda. Mitt råd är emellertid att inte lösa ett fullt abonnemang till normalpris utan utnyttja de möjligheter som finns att prova på till en billig penning. Även sedan man valt sitt huvudsakliga program bör man inte betala fullt pris eftersom man, främst från Genline, får ständiga erbjudanden om billiga abonnemang vid jul, semester, när solen skiner, när det regnar och lite då och då dess emellan. Själv använder jag båda tjänsterna. Det finns faktiskt en gratistjänst också för att studera kyrkböcker – Släktdata – men då får man kolla att de socknar man söker är med.

Genline är den mest heltäckande och omfattar hela landet. Deras bilder är emellertid inte fotograferade med senaste teknik och därför inte alltid så skarpa. De är dessutom svartvita. Genline håller dock på att fotografera sitt material med ny teknik för att få högupplösta bilder. Fördelen med den gammalmodiga tekniken är emellertid att bilderna laddas upp ganska fort så man kan bläddra i dem utan att less ihjäl av väntan. Har man en långsam internetuppkoppling är Genline det rätta valet. Oftast räcker kvalitén utom när prästen varit ovanligt slarvig, kyrkböckerna är skadade eller mycket gamla.

Den största fördelen med Genline är det samarbete man har med DIS – Datorstöd i Släktforskningen. Genom kopplingar mellan Genline och funktionerna DISBYT, DISGEN och GIDx kan man mycket lätt hitta de sidor i kyrkböckerna som man är ute efter, vilket ibland kan vara svårt annars. Man får hoppas att inte de nya högupplösta bilderna kommer att minska hastigheten alltför mycket. Å andra sidan kommer GIDx-funktionen när den är fullt utbyggd till stora delar ha eliminerat behovet av att bläddra sig igenom mängder av sidor på jakt efter en specifik ort.

Arkiv Digital är en modernare databas. Här är allt material fotograferat i färg och med en teknik som ger högupplösta bilder. En stor fördel med AD är att man fotograferat även annat än själva kyrkböckerna. Här finns gamla domböcker och bouppteckningar och annat intressant material.

En nackdel med AD som blir mindre med tiden är att man inte hunnit med hela landet ännu. Det är därför viktigt att kolla om de socknar man är intresserad av finns med. Den mest irriterande nackdelen tycker jag är att det tar så lång tid att ladda upp de högupplösta bilderna, vilket gör att man knappast kan bläddra sig fram. Själv använder jag mig mest av AD när jag inte kan läsa vad det står i Genline. Det är fantastiskt hur mycket färgbilderna underlättar läsbarheten!

Mer om detta:
Vad är egentligen GIDx
Djupdykning i Järnboås socken med GIDx
GIDx har fått mig att snöa in på Järnboås
Nu får GIDx tillbaka den adopterade Järnboås socken...
Släktforskning för noviser: Arkiv Digital i praktiken
DISGEN – Den fula ankungen som aldrig tycks växa u...
Eller om de första stapplande stegen som släktforskare:Släkten Osmi – ett första staplande steg i min slä..
Hur jag blev riktig släktforskareAtt hitta den första trådändan för att börja nysta...
När man nått vägs ände i kyrkböckerna

Så småningom kommer man till en punkt bakåt i tiden där kyrkböckerna upphör eller blir så svåra att läsa så man behöver andra källor för att komma vidare. Husförhörslängderna, som är den viktigaste delen av kyrkböckerna upphörde ju också någon gång under 1800-talet i de flesta socknar. Det kan därför vara svårast att hitta anor från sent 1800-tal och från första halvan av förra seklet, för att inte tala om nutida okända sysslingar och fyrmänningar och andra avlägsna släktingar. Men även här finns hjälp!

I Genline finns numera Statisktiska Centralbyråns – SCB – material för sent 1800-tal med så där kan man finna den delen. En, i mitt tycke, knölig databas, som också kostar för mycket i relation till nyttan, är SVAR som har uppgifter från förra seklet. Den använder jag inte just av dessa skäl.

Det finns naturligtvis ett antal CD-skivor med material man kan köpa:

Inom en inte alltför avlägsen framtid kommer projektet ”Ge namn åt de döda” att presenteras. Det är ett projekt där medlemmar i Sveriges Släktforskarförbund genom frivilligt arbete gått igenom alla de år under förra seklets tidiga decennier som inte varit tillgängligt för gemene man förut. Redan nu finns en skiva med ”Begravda i Sverige” att tillgå från Sveriges Släktforskarförbund.

Såväl 1890, 1900, 1970 som 1980 gjordes befolkningsinventeringar som finns utgivna på CD-skiva. I år har fjärde versionen av Sveriges Dödbok kommit ut. Den täcker åren 1947-2006. Dessa kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund.

Eftersom varje skiva kostar några hundra kronor och man kanske är intresserad av några dussin personer som nybörjare blir det en ganska dyr investering. Då finns det faktiskt hjälp att få helt gratis på nätet.

Släktforskarsajten GenealogiQ [1] är en sammanslutning av släktforskare som hjälper varandra. De som har köpt någon av skivorna hjälper gärna till med att söka efter dina släktingar om du bara lägger ut en efterlysning. Det är imponerande hur snabbt och hur många svar man faktiskt får om man ber om hjälp. Detta är ett bra sätt att utnyttja de samlade resurserna hos många släktforskare. Nu kan man invända att föreningarna som säljer skivorna går miste om intäkter på det här viset, men jag kan inte tänka mig i min vildaste fantasi att man skulle jämföra detta med illegal nedladdning, piratkopiering eller när bibliotek lånar ut samma skivor utan att betala för sig eller släktforskarföreningar gör kopior till sina medlemmar.

Som hjälp i arbetet finns ett antal andra gratistjänster på Internet. Eniro.se och Hitta.se är två sökmotorer där du kan hitta nu levande personer, var de bor, kontaktinformation samt vilket datum de har födelsedag. Tillsammans med CD-skivorna Sveriges befolkning 1970 och 1980 kan det vara väldigt användbart eftersom man på dom skivorna kan söka på vilka personer som bor på samma adress. På så sätt kan man sluta sig till vilka andra familjemedlemmar som finns. En av de nyttigaste tjänsterna om man bara har ett namn är Birthday.se där man får reda på alla i landet som har samma eller liknande namn och dessutom kan räkna ut när dom är födda. Inte lika matnyttig för släktforskare men ändå till viss nytta är Stayfriends.se där man kan hitta personer som gått i en viss skola ett visst år – om dom har registrerat sig vill säga.

Om man vill komma längre bakåt i tiden än kyrkböckerna tillåter får man lita till egen källforskning eller andra forskares insatser. Det svåra är ju att veta vad som är gjort av andra, men även här finns gratis hjälp på Internet.

DISBYT

Datorhjälp i släktforskningen – DIS – har en databas med 18,3 miljoner poster som lagts in av medlemmarna. Man kan göra sökningar i den helt gratis, men jag rekommenderar att man blir medlem eftersom man får ut så mycket mera information då. Lägger man dessutom in eget material får man en ännu bättre service och det är det verkligen värt. Svagheten med DISBYT är att den inte blir bättre än det medlemmarna matar in. Man måste kolla själv att det som står där är riktigt.

Släktforskarsajter

Det finns nästan hur många sajter om släktforskning som helst – en del kan man söka på gratis men många får man betala för att få ut något ur. En uppsjö av dom är privata och tar upp olika personers antavlor. Det är knappast någon mening med att försöka rekommendera någon särskild. Jag skall emellertid nämna två som täcker det mesta: Cyndi’s List som kanske är världens största samling av länkar för släktforskare samt Progenealogist som har samlat på sig de 50 mest populära släktforskarsajterna i välden. Botanisera och döm själv vad du gillar bäst.

Jag vill emellertid nämna en speciellt sajt och det är GLIMTEN som ges ut av Bertil Magnusson sedan 11 år tillbaka. Förutom att det är en bra sajt nämner jag den av nostalgiska skäl eftersom Bertil har stor skuld till att jag har blivit biten av den här hobbyn.

Nu tänker jag spara det bästa till sist och det är en gammal vän till oss alla.

GOOGLE

Alla specialiserade databaser för släktforskning får ursäkta, men, enligt mitt tycke, är ändå den allmänna sökmotorn Google den viktigaste och mest allsidiga källan till kunskap. Det är just genom Google man får korn på om det finns information om det man söker i många andra databaser. Ja skall ge ett exempel:

Genom traditionella källor som kyrkböcker, herdaminnen och Disbyt har jag funnit att en av mina anor var malungsprästen Laurentius Fahlander – LF - som levde på 1600-talet. En sökning på ”Laurentius Fahlander” på Google ger 345 träffar varav ganska många är intressanta och ökar min kunskap. Här är några axplock:

På databasen Geni har en sentida släkting lagt upp hela släkten i nutid med anor bakåt till LF.

Wikipedia har två träffar som lär mig att LF var stamfader till adelsätterna Edelstam och Wasastjerna. Man får vidare veta att en känd ättling är diplomaten och hjälten från Santiago de Chile, Harald Edelstam.

Man finner två upplysande diskussioner på Anbytarforum där det framgår att kyrkoherdesläkten Fahlanders hustrus anor kan härledas ända till Svinhufvudsläktens anfader Jöns Svinhufvud som föddes på senare delen av 1300-talet. Från Anbytarforum hänvisas också till Dalarötter där Torbjörn Näs presenterar en antavla över Klara Johansdotter med bidrag av Torsten Berglund – en av de mest framstående Svinhufvudkännarna – där man i detalj får släktskapet redovisat från NN Vallensdotter Svinhufvud – LF’s hustru - till Jöns Svinhufvud.

Man finner även några träffar med uppgifter om svenska adeln som är relevanta.

Vidare finner man ett stort antal privata antavlor som visar på ett flera grenar av LF’s ättlingar. Där finns ”Stora tjocka släkten”, ”Jan Eurienius Database”, ”Olof Flanks anor”, ” Ancestors of Jorma Kalervo Kalajoki”, ”familjen Dicander” mm.

Som sagt, det är 345 träffar att gå igenom och det här var vad jag vaskade ut bland de första 30. Nu är det naturligtvis tacksamt att ha ett så ovanligt namn att söka på, men även en sökning på ett vanligare namn, exempelvis ”Hemming Andersson, Norrbärke” som är en annan av mina anor från sent 1500-tal ger 103 träffar varav flera redan på första sidan är både relevanta och intressanta.

Här finner man ”robertedlund.net” som beskriver släkten Grufman. Även här dyker ”Per Eurenius Database” upp fastän jag här har sökt på farfars sida och det ovanstående var på morfars sida. Jag lär mig att Hemmings far hette Anders Jonsson Sågmäster och återigen dyker Torbjörn Näs upp med en artikel på Rötter som visar att Hemming var fmmfmffff till operasångerskan Kerstin Thorborg.

En hänvisning till Anbytarforum ger intressant information om Anders Jonsson Sågmäster och dessutom ett litteraturtips om boken ”TORP OCH TORPARE under Starbo Bruk och Schisshyttan och Wäster Silfberg". Allt detta hittar jag bland de 10 första posterna.

Vill man sedan söka vidare kan man variera eller bygga på det som kommit fram. Exempelvis kan man söka på Stor Hemming Andersson, som han ibland kallades, eller gå vidare med Anders Jonsson Sågmäster. Det är bara att vara kreativ. Nu lyckas man inte alltid få så här många träffar, men då och då hittar man en guldklimp som gör att man kommer vidare ett par generationer.

Slutligen

Jag ber alla sajter på Internet, som jag inte nämnt, om ursäkt. Nog borde jag väl nämnt Rötter mer ingående liksom Släktdata och många andra utmärkta sajter också? Jag ser det så att om dom är bra och populära så finns dom troligen på Syndi’s List eller Progenealogist och om inte men ändå är relevanta för just dig så hittar du vägen till dom på Google genom en specialiserad sökning på din ana. Något som för övrigt Rötter insett eftersom dom numera låter besökarna söka i Rötters databas med hjälp av just Google.

[1] Tillägg 4/2 2015 Den svenska hjälpsiten GenealogiQ var utmärkt, men har tråkigt nog insomnat. Länken leder nu till en annan sida som jag inte vet så mycket om. Facebookgruppen Släktforskning för noviser, som jag startat, har emellertid liknande idé som gamla GenealogiQ, dvs. att hjälpa varandra med även elementära frågor inom vår hobby.