Att lära andra och att lära sig själv

Så här i helgtider när vi skall vara snälla och hjälpsamma mot varandra så vill jag dela med mig av några tankar. Det är trevligt att se all den hjälpsamhet som visas på olika fora för släktforskning nu för tiden. Den lite vrånga och nedlåtande stämning man kunde finna för några år sedan är som bortblåst. Inte minst på den grupp som hör till den här bloggen är det anmärkningsvärt hur hjälpsamma vi är mot varandra. Även hjälpsamhet kan emellertid gå till överdrift.

Det är sällan jag numera behöver kommentera de frågor som ställs – det är nästan alltid någon kunnigare än jag som snabbt ger svaret på frågorna. Jag har tagit för vana att mest kommentera när det är något jag tror mig ha speciell kunskap om, som mina egna anor, min hembygd eller forskningsfrågor.

Kanske ni också märkt att jag sällan ger svaret på frågan utan istället hänvisa den frågande till den källa där svaret finns så personen själv kan söka det. Det är en medvetenhet bakom detta. Att servera svar på forskningsfrågor gör ofta att den frågande även nästa gång en liknande fråga dyker upp måste fråga andra efter svaret. Man lär sig inte särskilt mycket på att få svar serverade för sig. När någon söker en uppgift i en kyrkbok brukar jag klippa ut sidan så får den frågande själv se om svaret finns där och tolka det.

En stor fördel med att hjälpa andra är att man lär sig själv. Jag tar därför så ofta som möjligt tillfället i akt att tolka de handskrifter som frågas om. Ibland om jag är säker besvarar jag också frågan, men när jag kommit fram till en tolkning har oftast någon kunnigare redan löst problemet. Men träning har jag fått. Det är samma sak med att söka personer i kyrkböckerna eller i databaser. Även om jag finner svaret tycker jag det är bättre att låta den frågande själv komma fram till det i den källa eller den bild jag anvisar.

Jag lärde mig det här sättet från diskussionerna på Anbytarforum när jag själv var riktig färsk nybörjare. Där fick man ofta inte raka svar men däremot en hänvisning till en webbsida, bok eller databas där jag kunde forska själv efter svaret. Det var bara att gå till biblioteket och leta själv och nästan alltid blev jag belönad med ett fylligt och korrekt resultat. Dessutom hade jag lärt mig att forska själv. Jag hyllar således principen om hjälp till självhjälp, som gör att man lär sig mer och mer för att så småningom kunna hjälpa andra på samma sätt.

Hoppas ni får ett lärorikt 2014 och lär er massor om era anor.