Arkiv Digital har kommit med en ny Betaversion av AD OnLine - en mycket trevlig bekantskap!

Nu har jag blivit bönhörd! Arkiv Digital har kommit ut med en ny Betaversion av AD OnLine. Det finns två förbättringar med den nya versionen som jag uppskattar mycket. Den första är att man, som i dom flesta program, kan spara sitt lösenord till nästa inloggning. Jag har klagat högljut på min Blogg över hur besvärligt det är att leta rätt på sitt lösenord varje gång man skall logga in, men varje gång har jag blivit bemött av anhängare till AD som ansett att jag inte har någon fog för mina klagomål. Eftersom man nu ändrar inloggningen verkar det som om AD inte varit helt nöjda med den gamla.

Den andra förbättringen är att AD numera är ganska snabbt även på min långsamma franska "lina". Jag skulle, utan att ha mätt förnyelsetiderna för en bild, vilja påstå att AD nu kan mäta sig med Genlines betydligt sämre bilder i hastighet. Det verkar som att det var ett bra val att göra sig av med Java-applikationen.

Första intrycket när man öppnar första sidan är att det inte hänt så mycket, men när man börjar klicka runt inser man att det är mycket enklare att hitta vissa funktioner än förut samt att navigera. Första bilden visar alla socknar och häradsrätter i bokstavordning, numera med angivande av länsbokstav. Om man vill söka någon specifik socken skriver man bara in den i sökrutan. Man behöver inte som förut välja län innan något dyker upp. Om man däremot klickar på rutan "Avancerad sökning" kommer det upp mängder av godis som kanske inte ännu är helt fyllt med material, men som lovar gott för framtiden. Här kan man välja bland allehanda arkivmaterial och tryckt material som AD scannat in. Det är verkligen oerhört ambitiöst upplagt. Man kan välja län eller landskap eller också lämna det öppet så hela landet visas. Man kan också välja typ av arkiv . En liten bugg i sökfunktionen är att om man glömt att nollställa - dvs markera "Inget val" - och stänger den avancerade sökningen så fungerar inte snabbsökningen. Jag skall förklara; om man har lämnat kvar valet Värmland i den avancerade sökrutan, stängt den och sedan söker på Grythyttan, som ligger i Örebro län så funkar inte sökningen. Det kan vara lite svårt att inse eftersom ju den avancerade sökrutan är stängd. Samma sak gäller om man skulle ha lämnat "Tryckt litteratur" kvar i den avancerade sökningen - inte heller då fungerar det att söka på socknar - såvida det inte finns något tryckt om den socknen man söker förstås, men det var ju inte det man tänkt sig.

Säg att jag nu valt Grythyttan - den kommer nu upp i den vänstra kolumnen och jag kan markera den som vanligt. Genast kommer alla handlingar upp i högra kollumnen precis som förut. Dessutom tänds två rubriker, den ena är den välkända "NAD koden" - Nationella Arivdatabasen, den andra är "Släktdata om Grythyttan". Genom att klicka på NAD-koden kommer man som tidigare till Riksarkivet och SVAR. Jag måste erkänna att jag har haft och har ett abonnemang på SVAR men jag är helt enkelt inte tillräckligt smart för att ens logga in på mitt konto än mindre hitta något bland alla lager av bilder man måste ta sig igenom för att komma dit man kan komma med ett par enkla klick i alla konkurrerande databaser. Hur man bär sig åt för att åstadkomma något så användarovänligt begriper jag inte, men har man stora resurser så klarar man väl det mesta.

Då blir man betydligt lyckligare av att klicka på länken till Släktdata. Där finns mängder av intressanta data. Inte minst får man veta en massa om Grythyttan, man får se kartor och lära sig lite om socknens historia. Dessutom finns ganska mycket släktforskningsdata som frivilliga medlemmar i Släktdata har sammanställt och ställt till allas förfogande. Jag rekommenderar verkligen en lite rundklickning i det materialet.

En ytterligare förbättring är den instrumentpanel som styr bildvisningen. Där kan man ändra ljusinställning och be programmet justera kontrasten automatiskt. De redan ypperliga bilderna blir på så sätt ännu mer läsbara.

Det enda negativa jag kan komma på är att det nu blir ännu svårare att välja mellan Genline och Arkiv Digital. Nu har AD inte bara bildkvalitén och ett stort utbud av material, men också en bra hastighet. Genline har fortfarande sin koppling till DIS och därmed DISGEN samt GIDx och texttolkningprojektet som lovar gott för framtiden.

Jag hoppas innerligt att inte AD tänker förlita sig på det nya texttolkningprojektet som Mormonerna och SVAR startat, som motmedel mot Genlines initiativ. Efter att ha tagit del av detta projekt tycker jag inte att det vore värdigt ett modernt företag som Arkiv Digital att delta i ett så ålderdomligt och dåligt genomtänkt databasprojekt som jag får intryck av att det är när jag läser instruktionerna till projektet.

Forskning i min fars matrilinjära rötter - några ytterligare erfarenheter

Om ni följt mina råd om hur man söker sina matrilinjära anor har ni säkert kommit en bit längre bakåt i tiden. Om ni bara har tillgång till kyrkböckerna på nätet har ni nog återigen kommit till vägs ände. Nu är det ju så fint ordnat att det finns forskare som är mycket duktigare än vad vi är. Det finns dom som har tillgång till helt andra källor och det finns dom som kan läsa gammal handskrift som om det var recept på inlagd sill. Dessutom finns det oerhört envetna personer som orkar gå igenom hela födelse- och dödböcker, sida för sida och på så sätt hitta anor som inte går att finna på något annat sätt eftersom det inte finns hänvisning till dom i några husförhör. Ofta är nämligen födelse- och dödböckerna mycket äldre än husförhören. Många gamla husförhör uppger heller inte födelseår. Det finns personer som nagelfarit liggarna för Älvsborgs lösen, som studerat alla mantalslängder, alla landskapshandlingar och dessutom förmått tyda de oerhöra textmassorna i domböckerna. Dom har gått igenom alla dom där kyrkohandlingarna som vi vanliga dödliga inte ens vet vad dom är till för. Dessutom har dom läst all litteratur från trakten, lusläst alla nedtecknade Svenska antavlor och suttit timmar i olika arkiv. Dessa duktiga och envetna forskare har ofta kommit längre än du och jag mäktar med. Tänk om vi kunde ta del av deras resultat. Nu kan man faktiskt ofta göra det i vår moderna tid. Oftast har dom publicerat sina rön på internet så det är bara att hitta knep för att hitta dom. Det finns inga färdiga metoder att hitta all den information som kan finnas om våra anor på nätet, men låt mig ge några tips om hur man kan gå tillväga. Mer tips här. Givevis börjar man med att söka på namnen på de anor som man är intresserad av. Ett bra sätt är att låta namnet följas av socknen eller födelseår eller båda. Han man tur hittar man någon annan som har forskat på ens ana. Ett knep jag använder som ofta är än mer effektivt är att söka på byn och/eller gården. Folk rörde sig ju inte så mycket förr och dessutom var många släkt med varandra inom en by så det brukar ge resultat. Börja gärna med väldigt specifika sökord som Margareta Ersdotter, Svartälvstorp Grythyttan 1723. Ger det igen träff kan man variera sig på olika sätt tills dess man hittar något intressant. För varje ord man tar bort blir sökningen bredare. I sökningen ovan bör man prova med namnet Greta och Eriksdotter också. Det finns lite olika typ av fräffar man kan få. Har man tur har någon på Anbytarforum diskuterat den ana man är intresserad av. I sådana fall kan man få väldigt fyllig och korrekt information. Ibland finns det artiklar på Rötter som är relevanta. Lokala släktforskarföreningar kan ha publicerat texter - dessa föreningar är för övrigt ofta riktiga guldgruvor. Det är också vanligt att det finns publicerade antavlor av olika forskare som berör ens ana indirekt. I vissa fall hittar man ett riktit proffs som verkligen ägnat sig åt källforskning och då kan man lägga flera generationer bakåt till sin tavla. Ibland hittar man gamla dokument som nämner ens anor eller kanske uppsatser av hembygdforskare. Genom sökning på Svartälvstorp Grythyttan hittade jag en riktig pärla. Det var en amerikans sajt som heter History of an American Family och är en sajt som man bör besöka bara för att den är så oerhört välgjord. Det visade sig att min fars mm mm mm mormor var en gemensam ana med den släkten och jag kunde inte bara lägga till ett par generationer bakåt utan fick också en helt ny gren av anättlingar som landade i USA. Ni kommer också att få en massa träffar från kommersiella släktforskarsajter som bara fyller i det namn ni sökt efter i sitt träffresultat och låtsas att det finns något att hämta hos dom. För att ta reda på att det är ett blindskott måste man anmäla sig och betala en summa pengar. Nu skall man inte ta allt man hittar på nätet för sanningar. Det finns dom som har en oerhörd förmåga att hitta anor ända bort till Kristi födelse och alla är dom grevar, baroner, härförare och kungar. Ni märker ganska snart om en sajt verkar seriös, men ändå måste ni kontrollera alla uppgifter själva. Då undrar ni kanske vad ni har för nytt av att söka på nätet efter andras resultat om ni ändå måste gå till källorna själv. Det skall jag förklara. Ofta har någon genom att plöja igenom sida efter sida i kyrkböckerna hittat en födelsenotis eller dödsnotis. Det kan ha tagit personen timmar av arbete. För dig är det bara att se vad forskaren kommit fram till och kontrollera om det verkligen finns där. Om vi tar domböckerna som ett annat exempel så är det få som kan eller orkar läsa dessa i original. Om man däreremot får reda på att det står si och så där och där kan man ganska enkelt - nåja - kolla om detta stämmer. På samma sätt är det lättare att tolka en handskrift om man vet vad det står där - men se upp så ni inte önsketolkar texten. Nu kan man inte hitta allt på internat genom att söka med hjälp av Google. Man hittar exempelvis inte det som finns i DISBYT. Om man emellertid har DISGEN finns det en funktion som söker i DISBYT. Annars är det en bra idé att bli medlem i DIS. När det gäller mer udda källor som Älvsborg lösen, mantalslängder och landskapshandlingar får man bekväma sig att gå till arkiven och leta rätt på rätt volym och se om man kan tolka det som står där på samma sätt som ens källa har gjort. Det är naturligtvis oerhört mycket enklare att hitta rätt uppgifter om någon har gått före och visat på var uppgifterna finns att läsa. Skulle det nu vara så att man inte har möjlighet att kolla källorna så får man göra en bedömning hur tillförlitlig forskaren i fråga är och sedan avgöra om man kan ange denne som källa med hänvisning till vilken originalkälla han/hon hänvisar till. Ur vetenskapligt hänseende är detta fullt korrekt eftersom det gör att någon annan senare kan kontrollera dina uppgifters riktighet. Med hjälp av de här metoderna har jag faktiskt på kort tid lagt 3 generationer till min fars matrilinjära släkttavla och åtskilligt fler på utvikningar på såväl fädernet som mödernet från den räta linjen. Jag har dock inte hunnit kolla alla källorna ännu, men det får ta den tid det tar. I vissa fall måste jag besöka ett bibliotek nästa gång jag är i Sverige.

Att söka sina matrilinjära rötter

Åtminstone i mitt släktforskningsprogram, Disgen, favoriseras den agnatiska härstamningen kraftigt, dvs. övre raden i antavlan representeras av härstamningen rakt nedstigande på fädernet - farfars farfars farfars far osv. Om man skulle vilja undersöka sin matrilijära härstamning, dvs. mormors mormors mormors mor osv. så måste man leta sig ned till yttersta nedre högra hörnet av sin antavla. Ni vet det där hörnet som man alltid glömmer bort. För fullständighetens skull vill jag också nämna att det finns något som heter kognatiskt släktskap som avser släktskap via såväl mödernet som fädernet. Här räknas också släkt genom exemplevis sin farmor trots att detta i grunden är på fädernet. Ett önskemål skulle vara att man kunde välja agnatisk eller matrilinjär härstamning när man ritar upp sin antavla i Disgen.

Som det är nu så blir den övre delen, dvs. den del av antavlan som avser släktskap på fadernet ofta mer bearbetad och detaljerad. Man hinner liksom inte ned till nedre högra hörnet. Jag tog mig därför för att med hjälp av GeneaNet, där man kan begära vilket släktskap som skall visas, att kontrollera både min matrilinjära antavla, dvs. min mormors mor osv. och del av min kognatiska antavla på fädernet, dvs. farmor mor osv. Skall man vara korrekt så var det väl egentligen min fars matrilijära antavla jag ritade upp.

Nedan visar jag dessa två tavlor och som jämförelse min agnatiska antavla. Resultatet av detta var att jag bestämde mig för att börja nysta i mina kognatiska och matrilinjära anor, vilket visade sig vara lättare sagt än gjort.

Mina matrilinjära anor

Alla vet ju att det kan vara nog så besvärligt när man börjar närma sig mitten av 1700-talet, men redan tidigare kan man stöta på besvär när man söker sina rötter på mödernet.

Hur går man då tillväga när man börjar närma sig gränserna för vad som går att utläsa i kyrkböckerna? I normalfallet så har man hittat en post i husförhöret där mannen, hustrun och ett antal barn finns medtagna. Jag brukar ofta hamna där genom att en av barnen, som är min ana har förekommit i födelseboken och där har man kunnat läsa vad föräldrarna heter och vilken by dom bodde i när min ana föddes. Med hjälp av dom uppgifterna är det relativt lätt att hitta fram till det första husförhör där anan finns med. Man söker upp husförhöret för aktuellt år och finner då oftast en gårdsförteckning i början eller slutet. Där finner man aktuell by och även vilken sida som husförhören börjar på för den byn. Sedan är det bara att bläddra sig fram tills man hittar sin ana med föräldrar och eventuella syskon. Men nu var det således fråga om att gå vidare ett ytterligare steg och söka anans morföräldrar.

Min fars matrilijära anor

I princip går det till på samma sätt att söka modern som fadern, men ofta stöter man på problem när man skall söka efter modern. När det gäller fadern är det oftast bara att gå baklänges i husförhören så finns det stor chans att föräldrarna dyker upp förr eller senare. Speciellt om vår anas fader är ägare av ett hemman är det troligt att farfadern ägt det innan, men över huvud taget är chansen att fadern blivit kvar i sin födelseby ganska stor. Man kommer då så småningom till ett husförhör där modern inte finns med - fadern bor kanske med sina föräldrar eller är ensam upptagen i kyrkboken. Man har då hittat den tidpunkt då föräldrarna fortfarande var ogifta.

Mina agnatiska anor

När det gäller kvinnosidan är det ofta något mer komplicerat. Dels har prästen förvånansvärt ofta utelämnat födelsedata, på sin höjd finns året noterat. Ännu vanligare är att man inte angett kvinnans födelsesocken, vilket är allvarligt eftersom jag tycker mig ha sett att männen inte sällan hämtade sin brud från en annan by eller församling. Ett bra sätt att undvika inavel inser man. För att hitta kvinnans ursprung är det ju oerhört viktigt att veta var hon är född. Hur gör man då om detta inte finns med i husförhöret. Det finns några frågor man kan ställa sig för att uttröna moderns föräldrars identitet. Frågorna erbjuder alternativa vägar till den kunskapen och resultatet avgör vad nästa fråga bör bli.

När föddes modern?

Givetvis försöker man först hitta vigselnotisen. Vi vet ju när den senaste tidpunkten var då de var ogifta. Det är bara att söka igenom de aktuella åren efter för att finna de två. Har man tur anges här hur gammal hon var vid giftermålet och då kan man ju räkna fram ungefärligt fördelseår. Har man ytterligare tur så anges där moderns födelseförsamling och kanske till och med vem hennes far var. Ofta får man emellertid bara reda på när de gifte sig och det ger ju ingen vidare ledning.

Ett annat sätt att ta reda på hennes födelseår är att söka sig fram i tiden till någon av hennes födslar och gå till barnets födelsenotis. Där står ofta kvinnans ålder, ibland bara i intevall som 20-25, men även det är en vägledning. Man bör också notera vittnena eftersom såväl föräldrar som syskon kan återfinnas där. Heter kvinnan Stina Larsdotter bör man således notera alla män med namnet Lars och alla Larsdotter och Larsson och varifrån dom kommer. Vid senare identifikation bland ett antal möjliga Stina Larsdöttrar kan detta vara avgörande.

Om man inte redan gjort det bör man söka efter Stinas dödsnotis också för där kan det finnas uppgifter om hennes ursprång och födelseår.

Om vi nu har varit så tursamma att vi funnit ut kvinnans födelseår på ett ungefär blir nästa steg att försöka finna hennes födelsenotis. Det är ju klokt att börja i den församling där hon gifte sig och leta på åren närmast före och efter det år vi räknat fram. Heter hon Stina Larsdotter så måste vi leta efter Stina och Christina med olika stavningar med en far som hette Lars, med eventuella variationer (Det här gäller åtminstone före mitten av 1800-talet när patronymikon fortfarande var regel). Eftersom det gick mode i namngivningen även på den tiden så kommer man troligen att finna ett antal lämpliga kandidater som kan var ens kvinnliga ana. Nu måste man komma ihåg att det behöver inte vara någon av dessa eftersom vi ju inte vet hennes födelseförsamling. Hur knepigt det kan vara visar sökandet efter min morfars farmor i Eda som har engagerat både mig och en medforskare. Vi fann henne så småningom i grannsocknen Gunnarskog.

Om vi nu antar att vi funnit ett antal lämpliga kadidater - hur vet vi vilken som är den rätta? Nästa fråga man kan ställa är:

Hur träffades de två?

Vi har naturligtvis försökt följa modern i husförhören före giftermålet, vilket ofta är oerhört svårt. Kanske det finns någon notering om att hon kommit från en annan sida i husförhöret eller det kanske finns en notering om att fadern flyttat in från en annan ort. Hur som helst bör man söka igenom sidorna närmast omkring den plats där de bodde vid giftemålet för att se om modern kan ha arbetat eller bott i en granngård. På samma sätt får man göra om fadern vistats på annan ort och kanske där mött sin tillkommande. I sådana här fall är det en fördel om man kan den lokal geografin för då kan man kanske lista ut möjliga platser där de två har träffat varandra. Som vanligt söker jag efter personers födelseår i husförhören eftersom det är enklare att söka efter än att söka efter ett viss namn.

Om man kammar noll i de här försöken brukar jag söka mig bakåt i faderns liv ytterligare för att se om han under yngre år gjort några utflykter till andra socknar eller om han blivande hustru kan ha förekommit i hans närhet. Ett lite mer omständligt sätt är att söka upp födelsenotiserna för moderns och faderns syskonbarn. Har man tur kan någon av parterna dyka upp som vittnen vid dopet. Den tillkommande kan ju vara en vän eller väninna till ett syskon. Ofta anges vittnenas bostadsort och i så fall kan man komma vidare bakåt. Det handlar ju främst om att finna den lösa trådändan där modern förekommer sista gången före giftermålet.

Ett så kallat "långskott" är naturligtvis att tröska igenom hela den aktuella socknen året innan giftemålet för att hitta kvinnan - återigen får man söka på födelseår. Några gånger har jag faktiskt haft turen att hitta min kvinnliga ana på det sättet.

Antingen vi har funnit någon notis som har ett tidigare datum än giftermålet eller misslyckats med detta gäller det att knyta någon av de Stinor vi fann från rätt födelseår med vår kvinnliga ana. Det här är en ren elimineringsprocess. Frågan vi måste ställa oss är:

Vilka kan det inte vara?

Nu är det bra att följa varje möjlig Stina framåt i tiden. I de flesta fall står det i födelsenotisen i vilken by eller gård de olika kandidaterna är födda, men inte alltid. Även där det är angivet kan det vara svårt att tolka om man inte har god lokalkännedom. Jag brukar öppna samma sida i Arkiv Digital för deras färgbilder är ofta mycket lättare att läsa. Att jag inte använder AD hela tiden beror på att det går så långsamt att bläddra i de stora bilderna, så där är Genline bättre. Ett annat trick jag använder mig av är att försöka tyda någon del av namnet och sedan gå till Ortsregistret för att se vilka orter som passar. Slutar det på - torp eller - dammen exemplevis får jag väl kolla om det föddes någon Stina det året i de olika -torp och -dammen. Omständligt - ja!!

Det låter kanske konstigt, men här är det bra om man kan elliminera så många av dom möjliga kandidaterna som möjligt. Dom kanske dör unga eller visar sig omöjliga av andra skäl. Ofta får man följa Stinorna flera husförhör framåt innan man kan avfärda dom som fel personer. Ibland kan man inte se att det är fel personer förrän de gifter sig med någon annan, men se upp - maken kan dö tidigt och de kan gifta om sig.

Ibland finner man ett spår tidigt som verkar speciellt lovande. Ett sådant exempel var min fm mm mm mormor Margareta Ersdotter, som jag hittade efter jag skrev ut ovanstående kognatiska tavla. Jag sökte henne bland många andra med samma namn i en grannsocken. Hennes familj flyttade emellertid tidigt till den socken där hon sedemera gifte sig så i det fallet fick jag vittring på något som var värt att följa upp. Mycket riktigt visade det sig vara rätt person så jag slapp att kolla alla de andra med samma namn och födelsedata.

Om man inte finner någon lämplig person som kan vara ens ana i hemsocknen får man som sagt gå till omkringliggande socknar. En koll i inflyttningsregistret för åren innan giftermålet kan i vissa fall ge resultat. Finner man någon med rätt namn och födelsedata får man försöka finna denna person i den gamla och nya socknen för att kunna koppla ihop dom. Ibland anges i vilken by som den inflyttade bosatte sig, men många gånger saknas denna uppgift. Man får då gå tillväga på följande sätt. Man får gå igenom den nya socknen sida för sida och leta efter den kvinnliga anan, genom att söka efter hennes födelseår. När man funnit henne är det ofta lätt att följa henne framåt till giftermålet. Därefter måste hon kopplas ihop med en av de personer vi fann i födelsenotisen i födelsesocknen. Kanske står motsvarande notis i utflyttningslängden för den socknen, men räkna inte med det. I annat fall får man följa varje kvinna framåt tills dess man finner någon som flyttar till den nya socknen vid rätt tillfälle.

Om man finner en person med rätt namn och fördelsedata som flyttat vid ungefär rätt år till den nya socknen, samtidigt som man finner en person i den nya socknen med samma födelsedata som sedemera gifter sig med ens manliga ana så kan man vara ganska säker på att man funnit sin kvinnliga ana och hennes föräldrar.

Det är viktigt att säga att ibland kan det vara lika svårt att hitta manliga anor, men oftast finns mycket bättre dokumentation över mannen än över hustrun. Vad som också är förbryllande och besvärligt är att det förekommer ganska ofta att kvinnorna förs in med endera fel förnamn eller efternamn i husförhör och även i födelsenotiser. Om man följer en familj över deras levnad är det emellertid lätt att se var felaktigheterna finns, men det ställer till problem när man söker efter en speciell person. En annan egenhet är att vissa födelseböcker bara anger fadern som förälder i födelseboken, vilket utgör ytterligare ett problem. I de fallen får man gå till husförhöret för åren efter födseln för att hitta moderns namn.

När jag håller på och nystar på det här sättet brukar jag registrera alla relevanta personer med hjälp av Genlines texttolkningsfunktion. På så sätt kan jag enkelt söka mig tillbaka till exakt den sida där jag fann olika personer under vägen.

Släktforskningens detektivarbete - sökande efter Nils Johan Moses far

Jag har tidigare skrivit om min farfars mor Sofia Mose och hur hon fick sina födelsedata ändrade. Min farfars morfar Nils Johan Moses härkomst har emellertid gäckat mig länge. Dessutom har han försvunnit för mig i USA så det är en riktigt besvärlig figur. Nils Johan föddes som oäkta son till Brita Nilsdotter Wäfvare den 2/12 1837 i Persbergs gruvor i Färnebo. Brita var gruvpiga. Om man följer Brita i husförhören så finner man, när Nils Johan uppnått vuxen ålder och står i begrepp att gifta sig, efternamnet Mose. Jag gör antagandet att namnet har samband med Nils Johans far. Givetvis måste jag försöka finna honom och eftersom namnet Mose är ganska ovanligt ter det sig inte fullständigt omöjligt. Genom att söka igenom Färnebo hittar jag två Mose som har rätt ålder som jag utser till presumtiva fäder till Nils Johan. Det är bröderna Nils och Lars Ersson Mose, födda 1804 respektive 1800. Efter mycket arbete och letande i kyrkböckerna har jag stannat för antagandet att det nog är Nils Ersson Mose som är far till Nils Johan. Med följande historiska berättelse skall jag beskriva hur jag kommit fram till detta.

Nils Johans mor är gruvpiga och kommer från en gruvarbetarfamilj vid Persbergs gruvor. Hon är dotter till Nils Nilsson Wäfvare och hans hustru Lena Arvidsdotter. Fadern avancerar från gruvdräng till gruvarbetare och får slutligen den ansvarfyllda uppgiften att vara skjutare. Skjutaren var arbetsledare i gruvan och hade ansvar för både borrhålens placering, djup och laddning. Innan skjutaren tillät en salva att gå gick han genom gruvgångarna och ropade "tänt var det här" och "eld i berget". Enligt husförhören 1821 blev fadern emellertid blind på äldre dagar. Nils och Lena hade förutom Britta fyra äldre barn - tre döttrar och en son. Sonen döptes till Jan 1788-06-05, men av någon anledning förekommer han i alla husförhör under namnet Petter Nilsson Wäfvare. Petter kommer att bidra med en viktig pusselbit i jakten på Nils Johans fader.

Petter blir liksom fadern gruvdräng och gifter sig med Brita Larsdotter från Brattfors. De får åtminstone två döttrar - Stina Lisa och Britta Cajsa och två söner - Nils och Jan. Vid äldsta dotterns dop 1821 är en Nils Ersson vittne. Husförhöret visar att paret har en granne, den blott 17-årige gruvdrängen Nils Ersson Mose som vid dopkalaset troligen träffade barnafadern Petters yngsta syster, den sex år äldre Britta.

NIls Ersson Mose bor kvar i Persberget till 1825 då han flyttar till Yngshyttan No 293 och blir där granne med sin fyra år äldre bror som bor på No 294. Brodern är gift med Greta Larsdotter, sedemera med namnet Blomberg, från Nedre Ullerud. Lars har två styvdöttrar födda i Nedre Ullerud samt en egen dotter Maria Greta och sonen Lars. Eventuellt är styvdöttrarna hustruns barn i ett tidigare äktenskap.

Nils har någon gång under perioden 1826-1830 blivit utnämnd till fältjägare och gift sig med den 13 år äldre Greta Svensdotter. Greta och Nils bor kvar på No 293 men de återfinns 1837 under Persberget. I samma husförhör finns noteringen att Nils fått/tagit avsked som fältjägare och tituleras åter gruvdräng. Hustrun Greta är nu 46 år gammal och de är barnlösa. Detta år nedkommer emellertid Britta Nilsdotter Wäfvare, syster till grannen och vännen från Perberget med en son Nils Johan som sedemera får namnet Mose. Lagen vid den tiden tvingade inte modern att uppge faderns namn, men kanske ändå de militära myndigheterna fått kännedom om sin fältjägares snedsprång och inte ansett honom lämplig för att inneha tjänsten.

Att jag ansett troligt att Nils Ersson Mose är far till Nils Johan bygger jag på följande indicier:

• Det är troligt att Nils Johan fått sitt namn efter fadern, definitvt namnet Mose, men kanske också Nils
• Det finns bara två Mose i lämplig ålder i Färnebo vid den tiden - bröderna Nils och Lars Ersson Mose
• Nils Ersson Mose är med all sannolikhet identiskt med den Nils Ersson som är vittne vid Nils Johans kusin Stina Lisas dop. Nils, då 17 år, torde då ha träffat den 6 år äldre Britta.
• Nils gifter sig sedemera med en kvinna som är 13 år äldre, vilket visar att han attraheras av kvinnor som är äldre än han själv, men kan också vara ett skäl till ett snedsprång några år senare med sin väns syster.
  
  Brodern Lars förefaller inte vara en lika trolig kandidat trots att han är mer jämngammal med Britta. Detta grundar jag på följande:
• Han har ingen dokumenterad kontakt med Britta sedan tidigare, annat än i så fall genom brodern.
• Han har en stor familj varav två döttrar är styvdöttrar och uppvisar en till det yttre stabil familjesituation

Det finns mycket kvar att göra i det här fallet och många hål att täta till:

• Jag har exempelvis inte lyckats finna vigselnotisen för Nils och hustru Greta.
• Jag har inte lyckats finna födelsenotiserna för Petter Nilsson Wäfvare äldsta son Nils och dottern Britta Cajsa för att kolla vittnena.
• Jag måste kontrollera eventuella bouppteckningar efter Nils
• Jag skulle gärna vilja komma åt skälet till Nils avsked som fältjägare
• Jag skulle gärna vilja kontrollera om några uppgifter finns i gruvans register som knyter ihop Nils och Britta

Däremot vet jag ganska mycket om Nils och Lars Ersson Mose. Båda är födda på Mosudden i Lungsund och deras farfars farfar farfar var kolaren Jehan de la Montagne (Lemontain) från Boulzicourt i Belgien (1), nuvarande Frankrike. Men det är en helt annan historia som jag återkommer till, liksom mitt tröstlösa sökande efter Nils Johan i Amerika. När jag skriver detta finner jag emellertid att Nils Johan faktiskt kom fram till Rock Island, Illinois.

Skulle någon ha uppgifter som kan hjälpa mig vidare på något av områdena är jag evigt tacksam.

1) En bra artikel om Johan de la Montagne fanns tidigare i Rötter, men är borttagen i nya Rötter och måste nu köpas.