Släktforskningens detektivarbete - sökande efter Nils Johan Moses far

Jag har tidigare skrivit om min farfars mor Sofia Mose och hur hon fick sina födelsedata ändrade. Min farfars morfar Nils Johan Moses härkomst har emellertid gäckat mig länge. Dessutom har han försvunnit för mig i USA så det är en riktigt besvärlig figur. Nils Johan föddes som oäkta son till Brita Nilsdotter Wäfvare den 2/12 1837 i Persbergs gruvor i Färnebo. Brita var gruvpiga. Om man följer Brita i husförhören så finner man, när Nils Johan uppnått vuxen ålder och står i begrepp att gifta sig, efternamnet Mose. Jag gör antagandet att namnet har samband med Nils Johans far. Givetvis måste jag försöka finna honom och eftersom namnet Mose är ganska ovanligt ter det sig inte fullständigt omöjligt. Genom att söka igenom Färnebo hittar jag två Mose som har rätt ålder som jag utser till presumtiva fäder till Nils Johan. Det är bröderna Nils och Lars Ersson Mose, födda 1804 respektive 1800. Efter mycket arbete och letande i kyrkböckerna har jag stannat för antagandet att det nog är Nils Ersson Mose som är far till Nils Johan. Med följande historiska berättelse skall jag beskriva hur jag kommit fram till detta.

Nils Johans mor är gruvpiga och kommer från en gruvarbetarfamilj vid Persbergs gruvor. Hon är dotter till Nils Nilsson Wäfvare och hans hustru Lena Arvidsdotter. Fadern avancerar från gruvdräng till gruvarbetare och får slutligen den ansvarfyllda uppgiften att vara skjutare. Skjutaren var arbetsledare i gruvan och hade ansvar för både borrhålens placering, djup och laddning. Innan skjutaren tillät en salva att gå gick han genom gruvgångarna och ropade "tänt var det här" och "eld i berget". Enligt husförhören 1821 blev fadern emellertid blind på äldre dagar. Nils och Lena hade förutom Britta fyra äldre barn - tre döttrar och en son. Sonen döptes till Jan 1788-06-05, men av någon anledning förekommer han i alla husförhör under namnet Petter Nilsson Wäfvare. Petter kommer att bidra med en viktig pusselbit i jakten på Nils Johans fader.

Petter blir liksom fadern gruvdräng och gifter sig med Brita Larsdotter från Brattfors. De får åtminstone två döttrar - Stina Lisa och Britta Cajsa och två söner - Nils och Jan. Vid äldsta dotterns dop 1821 är en Nils Ersson vittne. Husförhöret visar att paret har en granne, den blott 17-årige gruvdrängen Nils Ersson Mose som vid dopkalaset troligen träffade barnafadern Petters yngsta syster, den sex år äldre Britta.

NIls Ersson Mose bor kvar i Persberget till 1825 då han flyttar till Yngshyttan No 293 och blir där granne med sin fyra år äldre bror som bor på No 294. Brodern är gift med Greta Larsdotter, sedemera med namnet Blomberg, från Nedre Ullerud. Lars har två styvdöttrar födda i Nedre Ullerud samt en egen dotter Maria Greta och sonen Lars. Eventuellt är styvdöttrarna hustruns barn i ett tidigare äktenskap.

Nils har någon gång under perioden 1826-1830 blivit utnämnd till fältjägare och gift sig med den 13 år äldre Greta Svensdotter. Greta och Nils bor kvar på No 293 men de återfinns 1837 under Persberget. I samma husförhör finns noteringen att Nils fått/tagit avsked som fältjägare och tituleras åter gruvdräng. Hustrun Greta är nu 46 år gammal och de är barnlösa. Detta år nedkommer emellertid Britta Nilsdotter Wäfvare, syster till grannen och vännen från Perberget med en son Nils Johan som sedemera får namnet Mose. Lagen vid den tiden tvingade inte modern att uppge faderns namn, men kanske ändå de militära myndigheterna fått kännedom om sin fältjägares snedsprång och inte ansett honom lämplig för att inneha tjänsten.

Att jag ansett troligt att Nils Ersson Mose är far till Nils Johan bygger jag på följande indicier:

• Det är troligt att Nils Johan fått sitt namn efter fadern, definitvt namnet Mose, men kanske också Nils
• Det finns bara två Mose i lämplig ålder i Färnebo vid den tiden - bröderna Nils och Lars Ersson Mose
• Nils Ersson Mose är med all sannolikhet identiskt med den Nils Ersson som är vittne vid Nils Johans kusin Stina Lisas dop. Nils, då 17 år, torde då ha träffat den 6 år äldre Britta.
• Nils gifter sig sedemera med en kvinna som är 13 år äldre, vilket visar att han attraheras av kvinnor som är äldre än han själv, men kan också vara ett skäl till ett snedsprång några år senare med sin väns syster.
  
  Brodern Lars förefaller inte vara en lika trolig kandidat trots att han är mer jämngammal med Britta. Detta grundar jag på följande:
• Han har ingen dokumenterad kontakt med Britta sedan tidigare, annat än i så fall genom brodern.
• Han har en stor familj varav två döttrar är styvdöttrar och uppvisar en till det yttre stabil familjesituation

Det finns mycket kvar att göra i det här fallet och många hål att täta till:

• Jag har exempelvis inte lyckats finna vigselnotisen för Nils och hustru Greta.
• Jag har inte lyckats finna födelsenotiserna för Petter Nilsson Wäfvare äldsta son Nils och dottern Britta Cajsa för att kolla vittnena.
• Jag måste kontrollera eventuella bouppteckningar efter Nils
• Jag skulle gärna vilja komma åt skälet till Nils avsked som fältjägare
• Jag skulle gärna vilja kontrollera om några uppgifter finns i gruvans register som knyter ihop Nils och Britta

Däremot vet jag ganska mycket om Nils och Lars Ersson Mose. Båda är födda på Mosudden i Lungsund och deras farfars farfar farfar var kolaren Jehan de la Montagne (Lemontain) från Boulzicourt i Belgien (1), nuvarande Frankrike. Men det är en helt annan historia som jag återkommer till, liksom mitt tröstlösa sökande efter Nils Johan i Amerika. När jag skriver detta finner jag emellertid att Nils Johan faktiskt kom fram till Rock Island, Illinois.

Skulle någon ha uppgifter som kan hjälpa mig vidare på något av områdena är jag evigt tacksam.

1) En bra artikel om Johan de la Montagne fanns tidigare i Rötter, men är borttagen i nya Rötter och måste nu köpas.

Hur jag blev riktig släktforskare

Jag hade verkligen fått en flygande start! Jag hade inte bara lyckats visa på att Per Persson Osmi faktiskt var min släkting utan dessutom kommit ända tillbaka till 1600-talet på en släktgren. Och det utan alltför stor ansträngning! Jag började nu intressera mej mer för de dokument jag fått av olika släktingar. Jag bad min far om de papper som hans halvsyster gett honom och det visade sej vara intressant. Dels kände de naturligtvis till några led tillbaka i tiden så jag fick nu veta namnet på såväl min farfar som min farfars far och farfars farfar och deras hustrur. Det var här Sofia Mose, som jag berättat tidigare om, dök upp. Här fanns också en Johanna Katarina Klingert. Jag har senare upptäckt att det är lyckosamt om man har lite ovanliga namn i släkten eftersom det är mycket lättare för en nybörjare att följa sådana familjer i kyrkböckerna. Tydligen hade min faster gjort vissa försök till släktforskning för det fanns en bunt papper med uppgifter från Kajsa Östberg som forskat på släkten Hägerman. Johanna Katarinas mor hette nämligen Hägerman. Nu hade jag ganska mycket material men inget bra sätt att strukturera det på. Jag hade läst att det fanns något som heter ansedlar och även förstått att ett bra spiralblock är grundstenen i släktforskningen. Nu har jag aldrig under hela min utbildning eller min tid som forskare någonsin antecknat en rad, (annat än namn och telefonnummer och andra hårda data) trots att jag suttit av hundratals föreläsningar, så spiralblocket och handskrivna ansedlar attraherade mej inte. Datorn har varit mitt käraste redskap sedan 1980 så jag började leta efter släktforskarprogram för datorn. Ni börjar inse hur okunnig jag var – eller hur? Som alla vet finns det ett antal. Jag hittade Holger och Min släkt först. Jag provade dem och båda två verkade fantastiskt bra, men jag fastnade för Min släkt som jag tyckte hade ett otroligt fint utseende. Precis så hade jag föreställt mej ett släktforskningsprogram – alla personer i tydliga boxar med klara och tydliga relationer mellan. Själva grafiken på skärmen fick mej att förstå vad det handlade om. Toppen!

Ni förstår säkert att jag snabbt började mata in alla uppgifter jag fått från olika källor. Att komma ihåg att ange alla källor för de inmatade uppgifterna var inga problem, det är en yrkessjukdom hos mej som gammal forskare. Jag vill emellertid trycka på hur viktigt det är eftersom det kan finnas fel i uppgifter även från de mest erfarna släktforskare. Det är därför bra att direkt se på en post (post är datorspråk som här helt enkelt betyder de data som är inmatade för en specifik person) om den grundar sig på en ursprungskälla eller på andrahandsuppgifter från andra forskare. Då kan man efteråt gå in och kolla i exempelvis i Födelseboken om födelsedata är korrekta.

Det var tur att jag hade mina egenheter för vid det tillfället hade jag inte sett en enda kyrkbok. Jag hade emellertid många gånger sett konstiga hänvisningar som C:7, 1837-1856, 0/0, p169 när jag surfat runt på Anbytarforum (det är hänvisningen till Födelseboken i Norrbärke för den ovan nämnda Johanna Katarina Klingert). Fortfarande hade jag emellertid bilden av att kyrkböckerna finns i kyrkan och det kändes jobbigt att åka till Dalarna för att leta i originalhandlingarna. Lyckligtvis ledde mina websökningar mej till Genline och då raserades det sista motståndet mot att bli släktforskare. Inte kunde jag väl ana att man kunde sitta hemma vid köksbordet och bläddra i alla Sveriges kyrkböcker. Här kunde man klicka sig runt mellan socknarna som om man reste i en tidsmaskin med ljusets hastighet. Det var annat det än att slänga sig på cykeln och trampa iväg till grannsocknen! Samtidigt sa den gamla Lutheranen inom mej att: ”det här är ju ingen sport längre”. Lyckligtvis tog min än starkare inneboende bekvämlighet över och jag njöt i fulla drag av att läsa om torparen med 12 barn varav hälften dog unga och flera hamnade på fattighuset när fadern fick ett träd över sig i skogen och dog. Visst blir man lite bisarr av det här?

Nu fanns inget som kunde hejda mej. Årsabonnemang på Genline inköptes, medlemskap i DIS samt medlemskap i Sveriges Släktforskarförbund. Jag har alltid varit sådan! Skall man göra något skall man göra det ordentligt!

Släkten Osmi – ett första staplande steg i min släktforskning

Jag sysslade fortfarande inte med släktforskning utan var bara intresserad av den gamle finnen Peder Persson Osmi som skulle ha kommit till Sverige på tidigt 1600-tal. Anbytarforum gav mej intressanta uppgifter om en Per Osmi som genom kungligt brev från Karl IX hade fått tillåtelse att som förste nybyggare bosätta sig i Hörken. Men, fortfarande visste jag inte om denne Per Osmi var anfader till min Erik Matsson. Med erfarenhet från min läsning av inläggen på Anbytarforum insåg jag att sådana antaganden gör man inte lättvindigt, enbart grundade på en gammal handskrift från tidigt 1900-tal. Hur jag sedan jonglerade med olika sökord på Google är omöjligt att minnas i detalj, men plötsligt fanns den där. En antavla där en av de äldsta anorna var Per Persson Osmi. Den var sammanställd av redaktören för Nättidningen Glimten - http://www.glimten.net/ - som födelsedagspresent till familjen Roggentin. Här kunde jag följa släkten Osmi fram till våra dagar. Här fanns också en Erik Matsson född 1774 i Hörken i Ljusnarsberg son till bergsmannen Mats Henriksson Osmi. Enligt min egen källa fick Erik Matsson sitt första barn 1799 så, så långt verkar det stämma. Problemet var emellertid att jag inte kunde vara helt säker att det handlade om samma Erik Matsson eftersom det inte fanns några födelsedata i min handskrift. Jag visste emellertid vem han var gift med och att han hade åtminstone 12 barn. Jag tog mod till mej och ringde Bertil Magnusson, författaren av Roggentins antavla. Det var så jag fick min första lektion i släktforskning. Under nära två timmars samtal i hans hem vände vi och vred på problemet och kom fram till att det med största sannolikhet var samma Erik Matsson vi talade om men inte med absolut säkerhet.

Det avgörande beviset fann jag återigen på Anbytarforum genom att söka på Stråtgården i Google. Under kategorin Ljusnarberg hade Harald Stråth skrivit om sin släktgårds historia.
Han skriver: ” Bergs- och sexmannen Erik Mattsson född år 1774 vid Sa Höken, blev den nye på Stråtgården. Han gifte sig år 1803 med Christina (Stina) Hansdotter från Kyrkbacken. Dom hade 13 barn tillsammans. Hustrun dog år 1839. Erik Mattsson gifte om sig vid 77 års ålder med Elisabeth Catharina Hammar född år 1774 från Linde. Erik Mattsson dog år 1844 och hustrun nr 2 flyttade tillbaka till Linde.”

Voila! Här talar vi tydligen om samma person eftersom födelseåret 1774 stämmer med ättlingen till Per Osmi och alla andra uppgifter överensstämmer med min släkting. Jag har senare kollat upp lite andra detaljer och funnit att vissa uppgifter såväl i Roggentins antavla som i Harald Stråths uppgifter om min ana inte är helt riktiga, men inget som förändrar faktum att vi talar om samma person. Det lärde mej att vara källkritisk så till vida att många släktforskare har större noggrannhet ju mer central en person är för deras egen släkt. Perifera personer lägger man av naturliga skäl inte ned lika mycket arbete på att dubbelkolla. Eftersom Erik Matsson var central för min forskning har jag därför senare – när jag började med släktforskning - kollat honom extra noga i kyrkböckerna och exempelvis funnit att han inte är född 1774-03-05 utan 1774-05-15. Troligen kommer den förra uppgiften från ett husförhörsprotokoll över Mats Henrikssons familj och pga. prästens handstil kan det ibland vara svårt att tolka siffrorna. Jag har kollat i födelseboken vilken torde vara det närmaste sanningen man kan komma eftersom det skrivs i anslutning till födseln. Jag har också kollat uppgifterna om Osmi i Ljusnarsbergs krönika vid ett besök i Kopparberg. Jag har numera tagit för vana att alltid titta i året efter och före en påstådd födsel om jag inte hittar en person direkt i födelseboken. Det har ofta gett resultat.

En kul händelse var när jag långt senare sökte efter min farfars mor Sofia Mose. Hon skulle enligt Sveriges dödbok 1947-2003 vara född 1873 i Färnebo. Samma uppgift hade jag fått från släktingar som minns henne. Det föddes emellertid inte någon Sofia Mose i Färnebo 1873 - däremot en Amanda Mose 4/11 och även en yngre syster Sofia finns upptagen i husförhörslängden med födelsetid 1874-06-12. Det hör till saken att modern dog 1880 och fadern Nils Johan Mose stod ensam med fyra minderåriga barn. Uppenbarligen blev detta för mycket för honom och han emigrerade till Amerika 1882 och lämnade barnen kvar i Sverige. Om man följer Sofia Mose i husförhörslängderna finner man att hon år 1888, vid endast 14 års ålder flyttade från Pärlby till Björnhyttan för att ta arbete som piga. Utflyttningsuppgiften uppger den korrekta födelsetiden men i inflyttningsnoteringen har hon blivit ett halvt år äldre och således 15 år på ett par veckor när. Kan hon ha varit så företagsam att hon uppgav fel födelsetid på det nya stället för att dölja sin låga ålder? Visst är det spännande att försöka sätta sig in i hennes belägenhet?

Det här var emellertid en historia som kom mycket senare och vid tidpunkten för mina studier av släkten Osmi hade jag aldrig sett en kyrkbok. Inte heller hade jag något medvetet sätt att dokumentera mina upptäckter.
Men så var jag ju ingen släktforskare heller!