google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: Min första präst – en intressant person

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 27 februari 2014

Min första präst – en intressant person


Tidigt i min släktforskning träffade jag på Aron Birgersson från Stora Kil utanför Karlstad. Han var född 1648 och son till Börje Aronsson som var bonde och gästgivare i Illbergstorp i Stora Kil. Arons mor hette Karin med patronymikon Tolsdotter. I vissa handlingar kallas hon Elika Töresdotter. Aron var min mm fm mf farfar och gift med Katharina Hellenia, dotter till kaplanen i Holmedal, sedermera kyrkoherden i Holmedal, Petrus Olavi Andreae Hellenius.

Illbergs gästgiveri var beläget i en gammal kulturbygd där man genom fynd i gravfält vet att människor levt åtminstone sedan järnåldern. Kanske var gästgivaren Börje en relativt förmögen man och sonen Aron studiebegåvad för han skrevs in vid Karlstads skola och gymnasium och fortsatte sina studier vid Uppsala universitet 1675 där han avlade prästexamen och prästvigdes 1678, varefter han omgående fick en komministertjänst i Karlanda och Västra Fågelvik. I Uppsala gick han under namnet Aron Birgeri Kijlgreen Vermlandus. Detta var hans latinska patronymikon av Aron Birgersson från Kil i Värmland, som var obligatoriskt bland akademiker vid den tiden. Han agerade respondent vid prästmötet 1689. Även Arons 22 år yngre bror Eric studerade sedermera till präst och fick tjänst som regementspastor och garnisonspastor i Landskrona.

Aron gifte sig 1682 med kyrkoherde Hellenius dotter Katharina. Svärfadern hade dött 1679 och änkan Elisabeth Larsdotter bodde kvar på Sållom i Holmedal, som emellertid skövlades av norrmännen samma år som maken dog. 1683 födde sonen Petrus som den förste i raden av fyra säkert kända barn. Eftersom sonen Petrus föddes endast fyra månader efter äktenskapet blev Aron suspenderad på tre månader av domkapitlet - den första av ett antal suspenderingar för hans del.

Aron bodde efter tillträdet på Töcksmarks stom, troligen med medgivande från dåvarande kyrkoherden i Holmedal Michael Olavi Dusenius, som disponerade stommen. Gården var i uselt skick och hade dessutom skövlats av norrmännen det året, varför Aron tvingades utföra stora renoveringsarbeten samt även tillbyggnader. Bland annat uppförde han ny mangårdsbyggnad, kvarn och sågverk samt odlade upp stora nya arealer. Några år senare fick han återigen problem med norska timmerflottare som trampade ned hans åkrar och förstörde hans fiskeredskap för vilket rätten ådömde honom ersättning.

Allt var lugnt och bra tills den nye kyrkoherden i Holmedal Johannes Thostani Holmdalius tillträdde 1694 och krävde att Aron skulle lämna ifrån sig halva stommen till honom utan ersättning för det arbete han lagt ned. Herr Johannes, som kyrkoherdar titulerades, var en inflytelserik person som stod högt i kurs hos Karl XII, som bekostade hans sons magistergrad. Eftersom Aron inte stillatigande ville acceptera att hans arbete blev olönat började kyrkoherden att trakassera honom inför domkapitlet vilket resulterade i att Aron 1695 åter blev suspenderad från sin tjänst – troligen för uppstudsighet.

1690 blev Aron sjuk - en sjukdom som med åren förvärrades av hans kamp för en rättvis behandling och så småningom övergick i mentala problem, aggressivitet och förföljelsemani. Under sin sjukdom sökte han hjälp hos en trollkunnig finne som sedan åtalades och Aron blev instämd till rätten som vittne.

Aron begärde vid två tillfällen intyg från domkapitlet om sin ämbetsutövning, dels 1703, då han återinträdde i tjänst efter sin första sjukdom, dels 1709. Vid båda tillfällena fann man inget att erinra mot hans sätt att predika Guds ord utan gav honom tvärtom beröm för hans klarhet. Tvisten med kyrkoherden vågade dock nämnden inte beröra utan kommenterade vid det senare tillfället att man inte ville uttala sig varken för eller emot eftersom Arons tvister i flera fall väntade på avgörande.

När Aron 1703 återinträdde i tjänst fann han att domkapitlet tillsatt komministern Johannes Kjellman som fått ta Stommen i besittning och lämnat Aron hemlös. Han fick nu bo hos sin gamla och blinda svärmor i Sållom i hennes rökstuga. Johannes Kjellman vanskötte emellertid Stommen till sådan grad att superintendenten tvingades ta beslutet att Aron åter skulle kunna bo på halva stommen och Kjellman på ett likvärdigt torp på egendomen.

Arons ”huvudyra” (sinnesrubbningar) förvärrades emellertid gradvis på grund av alla tvister och han blev suspenderad ett flertal gånger för att 1715 avsättas som komminister. Detta var samma år som hans hustru efter en tids sjukdom avled. Trots sina kontroverser hade han bygdens förtroende och döpte ett trettiotal barn efter avsättningen. Han uppträdde ofta aggressivt mot sina antagonister och hotade dem till livet och att bränna ned deras hus. Han bar alltid med sig en yxa för att försvara sig. Slutligen bad domkapitlet landshövdingen att se till att Aron togs in, endera på Örebro hospital eller Danvikens dårhus, vilket tydligen inte bifölls. Snart förbättrades emellertid hans tillstånd och de sista åren av hans liv levde han ett lugnare liv. Han dog 1739.

Aron hade bevisligen fyra barn med sin första hustru - Petrus 1683, Johan 1685, Nils 1687, samt Anders 1690,  men i flera genealogier tillskrivs han mer än det dubbla antalet. Dessa var emellertid hans barnbarn och Erikus Kihlgren, regementspastor och garnisonspastor i Landskrona, var egentligen hans bror trots åldersskillnaden, även om vissa källor påstår att han var en son.

Som kuriosum kan nämnas att Arons son Petrus Kihlgren blev kyrkoherde i Skåne. Petrus son Gabriel Kihlgren valde dock den militära banan och blev landsfiskal och hovkvartermästare. Han gifte sig i sitt andra äktenskap med Maria Catharina von Borneman, dotter till ryttmästaren Johan Gabriel von Borneman och hans hustru Margareta Charlotta von Unge. Deras son Johan Aron Kihlgren valde också den militära banan och blev överste. På kunglig befallning var han i tjänst som  rådgivare i skeppsbyggeri till turkiska flottan under tiden 1794-1801. Han blev adlad af Borneman med nummer 2261 i riddarhusets rullor.  Han var riddare av Svärds-Orden samt riddare och kommendör av Wasa-Orden.En kuriositet är att han fick i uppdrag att inventera det svenska ekbeståndet för flottans räkning. I den moderna versionen av Svenska adelns ättartavlor anges att han hette Kihlberg, men i den äldre versionen av Anrep har han namnet Kihlgren liksom sina förfäder.

Spekulationer och tankar

Vad som låg bakom kyrkoherden herr Johannes avoghet mot Aron är svårt att förstå eftersom Arons hustru Catharina Persdotter Hellenia och herr Johannes var kusiner, vilket normalt sett borde vara positivt – eller kanske det var där anledningen låg. Deras mödrar var nämligen systrar och döttrar till kyrkoherden i Sunne Laurentius Birgeri Victorius. Johannes Thorstani Holmdalius fader Thorstanus Johannis Holmdalius hade också fram till 1657 varit komminister i Holmedal. Aron var tre år yngre än herr Johannes och båda studerade vid Karlstad skola och gymnasium samt vid Uppsala universitet. Aron prästvigdes efter tre års studier år 1678, medan herr Johannes valde att disputera och avlade doktorsexamen först 1682 varefter han undervisade några år vid Karlstads skola och fick en tjänst i Holmedal först 1694. Aron hade då haft tjänst inom pastoratet i 16 år och var väl etablerad, medan herr Johannes, som var både äldre och mer välutbildad var oerfaren i rollen. Man kan ju spekulera i om detta kan ha legat till grund för antagonismen.

Kanske ett spår till Arons andra hustru Anna Maria Brask /GeneaNet/
För att finna ovanstående släktskap i min databas använde jag en funktion i GeneaNet – släktskapsberäkning. Med hjälp av samma funktion upptäcker jag att Arons son Anders Aronsson var svåger till min ana Stina Simonsdotter Skragge eftersom Anders gifte sig med Stinas syster Lena. I de tillgängliga källorna anges att inga uppgifter finns om Arons andra hustru Anna Maria Brask, men kanske har inte hennes eventuella släktskap med Arons sonhustru beaktats. Sonhustrun Lena och hennes syster Stina var båda döttrar till tullnären Simon Andersson Skragge och Christina Carlinia i hennes andra äktenskap. Christina Carlinia var tidigare gift med tullnären Samuel Brask. Genom dopböckerna kan vi se att relationen var mycket tät mellan Stina, Lena och deras halvsyskon från moderns första äktenskap. Stina antog också vid slutet av sitt liv namnet Brask som tillnamn till sitt patronymikon och familjenamnet Skragge. Jag tror därför att det är troligt att Aron träffat sin andra hustru genom sin sonhustru och hennes syster. Detta kräver vidare forskning.

Källor

  • Svenska adelns ättar-taflor av Gabriel Anrep. Projekt Runeberg - http://runeberg.org/anrep/1/0287.html
  • Svenska adelns ättartavlor CD-versionen - Riddarhuset.
  • Karlstads stifts herdaminne av Anders Edestam
  • En serie texter från bloggen Släktforskning för noviser - sammanfattning av Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson med länkar till mina egna texter om släkten Skragge - http://slaktforskning.blogspot.fr/2013/05/en-ny-gren-av-slakten-skragge.html
  • Kyrkboksmaterial från Holmedals församling

Vinjettbilden visar vapnet för den utdöda adliga släkten af Borneman (2261)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...