Ibland är vägen lång till visshet - Barndop som tillfälle att mötas

Elias Erikssons dopnotis

För nästan exakt fyra år sedan när jag var ganska nybliven släktforskare skrev jag om hur jag sökte efter min farmors mors anor. Med hjälp av en släktforskarkollega i Ljusnarsberg, samt senare besök på släktforskarföreningen i Kopparberg fick jag det nedslående beskedet att min farmors mor - Hilma -  var född med okänd fader. Jag hade visserligen i Sveriges dödbok sett att hon uppgavs ha flicknamnet Adler och mina efterforskningar kring teoretiskt sett lämpliga kandidater ledde mig till den 19 år äldre Johan Fredrik Adler. Studier av folkräkningen visade att Hilmas mor - Katharina Charlotta - år 1900 bodde hos denne Johan Fredrik Adler, men kallades hushållerska. Jag hade också fått bilder där Johan Fredrik poserar tillsammans med den 12 åriga Hilma och inom familjen, som jag har haft lite kontakt med, hade man uppfattningen att han var hennes far. Nu skulle man ju tycka att saken är avgjord, men det fanns fortfarande ett korn av osäkerhet som skavde hos mig.

Man skulle ju kunna tänka sig att Katharina Charlotta avancerat från att vara hushållerska till att bli officiell partner och att Johan Fredrik ansåg det vara lämpligt att adoptera hennes dotter. Det kanske inte var något man ville prata om i Hilmas familj då det såg bättre ut att glömma födelsenotisen om "fader okänd".

I mina studier bakåt i anorna utgick från sexmannen Erik Matsson, som jag berättat om nyligen, gjorde jag emellertid ett fynd. Det var när jag kom till hans son Elias Eriksson och hans familj som bodde på och ägde Lövåstorp i Ljusnarsberg. Elias var far till Katharina Charlotta och således morfar till Hilma. Katharina bodde hos sin far Elias med sina två "oäkta" döttrar Alma och Hilma 1872. På gården bodde också Katharina Charlottas bror Karl Johan med familj. Karl Johan tar över Lövåstorp 1882 och fadern blir fördelsman på gården, men också Katharina Charlotta bor kvar med dottern Hilma som i husförhöret för år 1891 står med efternamnet Adler. Detta bevisar att hon inte var adopterad av Johan Fredrik Adler utan verkligen var hans dotter. Modern flyttade ju inte in hos Johan Fredrik förrän långt senare.

Jag kan nu betrakta flera uppgifter i ett annat ljus. Jag måste nog idag erkänna att valet av Johan Fredrik Adler som presumptiv fader till Hilma byggde på ganska svaga indicier 2007. Tillsammans med en del annat blev jag emellertid ganska säker. Frågan är ju emellertid hur de träffades. Givetvis kan jag inte veta det, men studier av födelse- och dopböcker ger en bra bild av de sociala nätverken vid tiden.

En gren som jag inte studerat tidigare är Hilmas mormors - Katharina Björklunds - anor. Jag skall inte fördjupa mig i det, men en intressant sak är att namnet Öhman dyker upp vid ett antal tillfällen som vittnen vid dop av barn i hennes familj. Det är intressant eftersom Johan Fredrik Adlers farmor hette Beata Charlotta Ericsdotter, som var yngsta dotter till Eric Magnusson från Kaveltorp och Catharina Andersdotter Öhman av Laxbrosläkten. Det var genom detta gifte de två släkterna Öhman och Ericsson förenades. Beata Charlotta var således syster till "Laxbrogubben" eller Johan Niclas Ericsson, brukspatron, bergsgevaldiger och ägare av Laxbro, Högfors och Ljusnarbergs gårdar.

Interiör från Laxbrogården på Skansen

Det visar sig också att vid Hilmas morfars - Elias - födelse var en Erik Kronberg och hans hustru Kristina Ulrika Törnblom vittnen. Kristina Ulrikas bror Bengt Fredrik gifte sedemera med Laxbrogubbens dotter Catharina Lovisa och Erik Kronbergs son gifte sig sedemera med en flicka från en annan gren av Ericssons på Laxbro. Tydligen uppstod flera romanser inom umgängeskretsen. Ett annan intressant par som var vittnen när Elias föddes var komministern Erik Schillander från Lindesberg och hans hustru Hedvig Elisabeth Fegraeus från Asker.

Av det här lär jag mig några saker. Det första är att aldrig tro att man har uttömt möjligheterna att komma vidare. Det andra är hur värdefulla dopböckerna är för att studera sociala mönster och därmed se vilka familjer som stod varandra nära vid den tiden. Genom de här fynden har jag således visat att det var högst sannorlikt att familjerna Adler, Öhman och Ericsson på Laxbro umgicks i samma kretsar och fattade tycke för varandra. Jag har också visat att även ättlingarna till sexmannen Erik Matsson -  mina anor -  passar in i detta social mönster, varför det var förklarligt att de möttes och att det uppstod tycke mellan Johan Fredrik och Katharina Charlotta trots åldersskillnaden.

Jag leker nu med tanken på hur man skulle kunna illustrera dessa sociala nätverk på ett bra sätt. Våra redskap som släktforskare räcker inte till här. Däremot finns några redskap som jag använt i mitt arbete som just illustrerar och analyserar sociala nätverk. Jag måste undersöka om de är användbara.

Källor:

Ljusnarsberg AI:20d (1872-1881) Bild 168 / sid 879 (AID: v51905.b168.s879, NAD: SE/ULA/10860)
Ljusnarsberg AI:21e (1882-1891) Bild 26 / sid 1179 (AID: v51912.b26.s1179, NAD: SE/ULA/10860)
Ljusnarsberg AI:22d (1891-1896) Bild 89 / sid 1129 (AID: v51917.b89.s1129, NAD: SE/ULA/10860)
Ljusnarsberg C:12 (1815-1829) Bild 66 (AID: v53561.b66, NAD: SE/ULA/10860)
Disbyt

Släktforskning som affär - ett exempel från mörkaste Småland

Jag har ibland klagat på att mer erfarna släktforskare avskräcker nybörjare genom en mindre förlåtande attityd till dom som inte är lika erfarna. Något som jag emellertid uppskattar oerhört är den generositet med information som präglar släktforskningen. Tänk bara på alla de personer som lägger ned hundratals timmar på att gå igenom domböcker, och kyrkböcker och annat material som inte är tillgängligt genom de vanliga källorna för att sedan lägga ut dom på internet gratis eller låter prägla CD-skivor som dom säljer till rimliga priser till alla som vill dela informationen med dom. Själv lägger jag ned oerhört många timmar på att skriva den här bloggen och gläds åt den belöning jag får då andra forskare kontaktar mig, kommenterar mina inlägg eller länkar till min sida. Det finns också mängder av resurser på nätet som den som inte har så mycket pengar att lägga ut på sin hobby kan använda.

Det här är ju oerhört viktigt eftersom en stor del av oss släktforskare är pensionärer med begränsade ekonomiska resurser. Det är därför så fantastiskt bra att man genom att vara medlem i någon förening inom gemenskapen ofta kan få rabatt på material och tjänster man behöver. Det är ju så att vi ofta har våra rötter i någon speciell landsända, men när man kommer lite bakåt i tiden så behöver man material från andra delar av landet. Jag insåg det när jag började titta på min frus släkt där en av grenarna leder mig till Kronobergs län, medan huvuddelen finns i Jönköpings län och Östergötlands län. Man är ju ganska bortskämd med att hitta fantastiskt fin information på de olika regionala föreningarnas hemsidor.

Jönköpingsbygdens Genealogiska Förening har exemplevis Ministerialboksavskrifter utlagda på nätet, vilket ju är fantastiskt för den som vill leta efter en gren inom deras område.
Döm om min förvåning när jag besöker Kronobergs Genealogiska Förening för att se om dom har något intressant material som kan hjälpa mig att söka efter några fåtal anor inom deras domvärjo. Visst där finns en CD till försäljning. Bra tycker jag tills jag läser mera. Först och främst säljes CDn endast till medlemmar om man inte är en förening. Dessutom kostar den 350 kronor och innehåller inte något mer än det man kan läsa sig till i Genline, Arkiv digital eller de Dödböcker som ges ut av Rötter. Bara det är ovanligt för i alla fall jag vet så har CD-skivor som getts ut av föreningarna innehållit något material som man inte kan hitta annars, som domböcker, mantalsskrivningar, byalängder eller annat material. Om man blir medlem för 140 kronor per år kan man således få köpa skivan för 350 kronor. Om man förblir medlem får man uppgraderingar för 100 kronor per år, men om man skulle göra paus i sitt medlemsskap så är man omedelbart portat eller så, efter att ha betalat nytt medlemsskap, får man betala nytt fullpris. Snacka om höga kostnader för att söka två generationer anor som råkar ha förirrat sig till Kronoberg.

Jag är övertygad om att ledningen i föreningen är oerhört skickliga småföretagere av den gamla hederliga och mytomspunna småländska sorten, men nu är inte släktforskargemenskapen en arena för att bli rik och sko sig på andra i gemenskapen. Det är en sammanslutning av frivilliga krafter, entusiaster, ofta äldre människor med små resurser som vill göra det de älskar mest av allt utan att behöva försaka alltför mycket av sin livskvalitet och spendera alltför mycket av sina slantar.

Jag vet att det inte är möjligt men nog skulle jag önska att jag kunde lägga en avgift på alla besökare från Kronoberg på min blogg - och dom är inte så få kan jag berätta.