15 generationer tillbaka - är det möjligt?

Jag skrev en lite provokativ text för några år sedan där jag ifrågasatte om det var lönt att forska längre tillbaka än medeltiden. Jag påpekade då att om jag lyckades fylla min antavlas alla positioner i 20 generationer skulle den innehålla 4 194 304 personer (om jag räknat rätt). Så mycket folk fanns inte i Sverige på den tiden.

Om jag går tillbaka 15 generationer i mitt släktträd år det således av naturliga skäl ganska glest. Det mest påtagliga år just att det är glest. Om jag hade hittat alla mina anor i 15:e generationen skulle det finnas 32 768 personer i just den generationen och jag har funnit bara 63 personer och inte ens de är fullständiga. Många känner jag bara till förnamnet på grundat på närmaste ättlings patronymikon och det är ganska glest med kvinnor. Det är spännande att gå framåt i tiden och se hur kunskapen om anorna ökar för varje generation och att fundera över orsakerna – bortsett från att det är länge sedan.

Studerar jag de anor jag funnit i 15:e generationen ser jag att de källor jag tvingats söka mig till är helt andra än de man normalt använder sig av när man forskar på ”modernare” tid. Kanske en genomgång kan ge någon inspiration att forska på tiden före kyrkobokföringen även om det är svårt.

För att göra studien mer intressant har jag tittat på mina fyra huvudgrenar var för sig och funnit intressanta skillnader.

Farfars anlinje

Farfars anlinje kommer främst från södra Dalarna och domineras av bergsmän och bergsbrukare men det finns också ett antal prästsläkter. Invandrare från Finland är inte ovanliga, samt som sig bör i dessa trakter några utländska grenar som lockats till Bergslagen för att verka inom gruvnäringen.

I denna gren finns endast 9 personer säkert dokumenterade i 15:e generationen. Glädjande nog är min anlinje i ”rakt nedstigande led”, som det ofta kallas när man följer anorna på fädernet, en av de som sträcker sig så långt tillbaka. Vi befinner oss nu vid sekelskiftet mellan 1400-tal och 1500-tal. Jag finner där den finske invandraren Anders Finne på Gammelgården i Övre Starbo i Norrbärke. Anders var född omkring år 1500. Varifrån han kom i Finland är okänt. Anders var verksam inom bergshanteringen och är känd för mig främst genom Kjell Vadfors avskrifter av gamla domböcker samt det utmärkta arbete som Väster-Silfbergscirkeln dokumenterat i skriften ”Torp och Torpare under Starbo Bruk, Schisshyttan och Wäster Silfberg”. I domboksmaterialet kan man läsa att Anders vid ett slagsmål i Marnäs råkat dräpa Olof Jonsson, ett brott som han gottgjorde Olofs familj för och av rätten därför önskade ett fribrev för att undvika framtida repressalier. Historien finns beskriven i min text ”Dråpare och horkarlar, tillika rika bergsmän - ….”. Ytterligare två anor finns dokumenterade från Norrbärke under sent 1400-tal till mitten av 1500-talet.

Ett skäl till att jag haft svårt att finna anor så långt tillbaka som 15:e generationen är avsaknaden av dokumenterade präster vid den tiden. Präster är totalt sett mycket frekventa i mitt släktträd, men kunskapen om dem är liten före reformationen på 1500-talet. Senare, redan från 14:e generationen, har herdaminnen över främst Karlstad och Västerås stift varit värdefulla källor för mig.

Det är också genom att följa prästsläkten Nassenius i Nås och Floda bakåt i tiden som jag finner de nästa två anorna i 15:e generationen – bröderna Erik och Hans Hanssöner Westfal. Om vi går tillbaka två generationer finner vi dels Lambrickt Hansson Westfal, dels Jeppe Hansson Svinhufvud, vilka var respektive svärföräldrar till Hans Lambrechtsson Westfahl och Birgitta Jeppesdotter Svinhufvud, vilka var föräldrar till Erik och Hans Hanssöner Westfal – båda mina anor. Släkten Westfal var den i Stockholm och Kopparbergslagen verksamma släkten, som under en tid på sent 1400-tal tillhörde de styrande i Stockholm.

För att finna dessa personer förslår inte vanliga källor. Här får man studera Älvsborgs lösen, Jöns Pedersson dombok, Stockholms tankeböcker, samt ta del av den källforskning som gjorts kring Svinhufvudsläkten. Inte ens detta har varit nog utan det finns fortfarande vissa osäkerheter om dessa rön, något som jag berättar om i texten ”Svinhufvud – länge en tveksam ana”, med ett antal länkade tidigare texter.

Nästa anlinje i denna generation stannar fortfarande i Norrbärke i Dalarna, men denna gång i Furbo där Esbjörn Gregersson (~1520) vars svärson Mickel Håkansson levde i mitten av 1500-talet. Mickel var anfader till en lång rad bergsmän som kanske är mest kända för eftervärlden eftersom hans sonsons son Herman Michelsson (~1658) var morfars far till skalden Carl Michael Bellman. Att just detta faktum är viktigt i bygden bevisas av att Herman Michelssons gård numera finns på friluftsmuseet i Smedjebacken och kallas Bellmansgården trots att C M Bellman troligen bara övernattade där en natt i slutet av sitt liv.

Nästa ana är från samma tid men från det närbelägna Grangärde. Det är Olof Bengtsson, son till nämndemannen Bengt Nilsson på Sörgovik. Olof Bengtsson svärfar var den välkände bergsmannen Hännicke Bengtsson. Som medlem i Västerbergslagens släktforskare har jag tillgång till stor kunskap om dessa anor och redan i medlemstidningen Släktforskaren 1:1981 behandlas dessa personer av Anders Winroth. Olof Bengtsson och hans hustru Marit Hännickedotter dyker även upp i farmors anlinje nedan.

Farmors anlinje

Farmors anor levde dels, på moderssidan, i norra Västmanland i Ljusnarsbergs socken, dels på faderssidan i södra Dalarna, främst Grangärde socken. Även denna linje domineras starkt av bergsmän och bergsbrukare med ett ännu större inslag av präster än min farfars anor. Det utländska inslaget står främst järnkrämare från nuvarande Holland för. I denna anlinje har jag funnit 27 dokumenterade anor i 15:e generationen. Vi befinner oss även här huvudsakligen under 1500-talet.

Här möter jag återigen Marit Hännickedotter och hennes make Olof Bengtsson i närbelägna Norrbärke och finner även Gosven Hansson, eller Sven i Hagge som han kallades. Han var nämndeman och bergsman och blev uppmanad av Gustav Vasa i ett personligt brev att ta initiativ till att etablera ett bruk vid den silvertäkt som låg vid Biskopsberga. Några år senare tog emellertid kungen ifrån honom rätten till hemmanet Fösarboda, vilket han skänkt till sonen Peder. Senare fick emellertid Peder hemmanet Marnäs i ersättning av Erik XIV. Marnäs är bevarad inom Ekomuseum Bergslagen och kallas idag Ludvika Gammelgård. Även dessa anor har jag kunnat finna genom artiklar i föreningstidningen Släktforskaren.

Omkring sekelskiftet 1400-1500 finner jag anan Olof Invaldsson Guldsmed och hans hustru Brita. Jag har nu förflyttat mig till Stora Skedvi. Jag får här förlita mig på Anbytarforum och den välrenommerade släktforskaren Stefan Jernberg. Kring Olof Ingvaldssons anor finns många diskussioner, men de är så motsägelsefulla och spekulativa så jag inte ens återger dem här.

I Grangärde finner vi den relativt anonyme Hans Larsson som levde under 1500-talet. Han var son till den allt annat än anonyme och oerhört förmögne Lasse Ravalsson och far till den likaledes betydande Vidik Hansson, samtliga i Norrvik. Om denna släkt har det forskats och skrivits mängder och hur släktskapsrelationerna i detalj ser ut genomgår fortfarande omvärderingar. Här är kanske Yaleprofessorn Anders Winroth den främste kännaren och mina uppgifter vilar i huvudsak på artiklar av honom och andra forskare i Västerbergslagens medlemstidning, samt diskussioner via mail och på min blogg direkt med Anders Winroth.

Nästa ana i denna generation är Bengt Nilsson i Persbo i Norrbärke, son till Nils Jonsson som på 1400-talet var en av de första kända innebyggarna. Intressant är att Nils Jonssons gård Lars-Daniels bergsmansgård fortfarande finns kvar och har gått i arv inom familjen sedan 1400-talet. Tack vare en ättling på 1800-talet som var amatörfotograf och historieintresserad känner man till mycket om gården och släktens historia. Detta har dokumenterats och fördjupats i en innehållsrik bok av den nuvarande ättlingen Lillian Gustavsson tillsamman med framlidna släktforskaren Lisa Norman i boken ”Persbo – En by med anor från medeltiden”

Något som slår mig är hur frekvent anförluster är i dessa trakter. Jag kan ofta räkna ett halvdussin olika släktlinjer som leder från mig till var och en av dessa anor i 15:e generationen. Detta gör också att väldigt många av oss som har anor i dessa trakter är släkt och dessutom är floran av anättlingar rik och intressant. En anmärkningsvärt, lite spännande, förhållande är att så många av oss delar mycket musikaliska släktingar, som Carl Michael Bellman, Jussi Björling, Dan Andersson och Kerstin Tohrborg.

Jag förflyttar mig nu över till norra Västmanland och Ljusnarbergs församling, eller Nya Kopparberg som det också heter, där jag finner en spännande anlinje som på 1500-talet leder till Holland. Det är den betydande bergsmannen Michel Hindersson på Laxbro (numera bergsmansgården på Skansen), vars hustru Maria van Gent kom från nuvarande Holland. I 15:e generationen finner vi Peter Switters van Ghent, samt köpmannen Jan Wranckendz de Wael och hans hustru Cornelia Neeltgen van Amerongen från Amsterdam. För dessa rön har jag dels tagit del av den forskning som Göte Klingberg och Yngve Öhman dokumenterat i artikeln "Van Gent - En 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" i Arboga minne, dels haft ett samarbete med den holländske släktforskaren Marnix Alexander de Paula Lopez som är en anättling, som jag kom i kontakt med genom GeneaNet. Den intresserade kan finna detaljer i texten ”Min fars modersanor - …..” med länkade texter.

En annan exotisk ana finner jag i bergsmannen och finnelänsmannen i Norra Hörken Bertil Bertilsson Kemppainen, som levde i skiftet mellan 1500-tal och 1600-tal. Om Bertil, eventuellt hans far, med samma namn, berättar Carl Axel Gottlund att Bertil överfölls i sitt hem i Savolax av sju ryssar som omringat huset. Han hade emellertid med hjälp av sin lobössa, som han ömsom sköt med, ömsom använde som klubba, lyckas dräpa samtliga ryssar. Eftersom han insåg att ryssarna skulle hämnas flydde han med sin familj med Norge eller Sverige som mål. På sin vandring fick han tillfälle att berätta för kungen - troligen Carl IX - om sitt öde. Kungen blev så imponerad av denne kämpe att han gav honom det kungliga byggningsbrev som han önskade. Man tror också att han då fick namnet Kämppainen.

Länsmannen Bertils dotter, eventuellt sondotter, gifte in sig i den svedjefinska släkt som ledde mig in på släktforskning från början. En släkt som felaktigt getts namnet Osmi i tidigare genealogier, men som enligt flera forskare troligen hette Siikainen. Även här finns den mesta expertisen bland medlemmarna i Västerbergslagens släktforskare. Tidigare texter kan man finna genom texten ”Min far modersanor ….”.

Mormors anlinje

Min mormors släkt skiljer sig markant från de andra anlinjerna. Jag har inte förmått att följa en enda linje till 15:e generationen. Det finns emellertid en linje som sträcker sig till 1500-talet men det inträffar redan efter 13 generationer. Det finns förklaringar till detta. Anorna på min mormors sida är främst ägande bönder från Nordmarks kontrakt i sydvästra Värmland. Att följa bönder till före kyrkobokföringen är ett svårt arbete, men inte omöjligt som det visat sig för den släkt som jag kunnat kartlägga till 1500-talet. Mormors släkt är emellertid inte bara bönder, de var även till en mycket hög grad präster, vilket inte förvånar eftersom, så sent som i min barndom, detta var mycket gudfruktiga trakter.

Den släkt som är undantaget och i 13:e generationen kan härledas till 1500-talet är släkten Skragge. Detta är en släkt från Värmlandsnäs som engagerat mångas fantasi och forskarmödor. På grund av att de i hög grad tjänade staten som krigare eller tullnärer har deras ättlingar i flera fall adlats och är därför omskrivna i sina mer bemärkta manliga grenar. Dessa grenar är väl dokumenterade i  Rolf Lagerborgs bok "En Värmlandssläkts Öden". Mina och några andra forskares anor hörde dock till såväl mindre belönade, som kvinnliga grenar, vilket försvårat forskningen. Jag har berättat om den exceptionella kollektiva forskarbragd som vi genomfört på Anbytarforum och som är sammanfattad i texten ”En ny gren av släkten Skragge …” där länkar finns till en detaljerad beskrivning av forskningen.

Denna forskningsinsats visar att det är möjligt att följa även bondesläkter långt före kyrkobokföringen. Det krävs emellertid stor talang att läsa gamla originaldokument som domböcker skattelängder, mantalslängder och landskapshandlingar och det är inte alla förunnat att behärska.

Morfars anlinje

Om min mormors anor utmärkte sig genom att sluta redan i 13:e generationen och vara mycket svårbeforskade, gäller det totalt motsatta för min morfars anor. Detta när man kommit förbi några inledande svåra generationer. Svårast visade sig min morfars farfar vara. Där är det stopp redan efter 3 generationer och det är inte stort bättre vad gäller hans farmors anor. Det blir på min morfars mors sida som släktforskningen blir närmast trivial med i skrivande stund 27 anor i 15:e generationen och de äldsta hittills sträcker sig tillbaka till 35:e generationen. Att de inte är ännu fler kända i 15:e generationen beror endast på att jag inte hunnit gå igenom alla relativt lätt tillgängliga handlingar och hunnit ”skilja agnarna från vetet” i det jag dokumenterat.

I texten ”Fattiga och rika i Västra Värmland” beskriver jag hur den fattiga pigan Maria Nilsdotter får dottern Maria Danielsdotter med sergeanten och änklingen Daniel Styffe. Detta leder via hans farmor in i den svenska adeln, vidare till de svenska, norska, danska och sydeuropeiska medeltida adeln och kungliga familjerna. Ingången till dessa lättforskade anor var de värmländska grenarna av de svenska adelsfamiljerna – i första hand Daniel Styffes farmor Brita Beata Uggla, men också släkter som Hildring och Roos som levde i trakten. Här finns en så fyllig dokumentation så det knappast kan kallas släktforskning från min sida. Det är inte mycket svårare än att läsa telefonkatalogen. Skillnaden är att telefonkatalogen oftast är korrekt, medan man här får vara mer kritisk till källorna. Det man måste vara observant på är att endast referera till de historiskt säkra linjerna och förkasta alla spekulationer. De namn som här dyker upp i generation 15 är Simla, Svinhufvud, Ekeblad, Anckar, Vångasläkten, Kart, Ulfsax, Ribbing, Stjärna, Gylta, Lillie, m.fl. Här finns mängder av källor där Riddarhuset är en av de viktigaste, men också Svenskt Biografiskt Lexikon - SBL, Store norske leksikon, Norsk biografiskt leksikon, de europeiska kungahusens genealogier, mm. För att vara säker räcker det emellertid inte med en källa, även om den förefaller tillförlitlig. Jag tillämpar sk. triangulering där jag gärna vill ha flera källor från olika tider och olika länder som överensstämmer.

Genom att ganska godtyckligt välja den 15:e generationen ser man hur förhållandena för släktforskning drastisk blir annorlunda när man närmar sig 1500-talet. Det är spännande att se hur bilden av tillgängliga källor förändras om man bara går några generationer framåt i tiden. Jag har nämnt reformationen varefter alla präster täcks in av stiftens herdaminnen. Givetvis är kyrkobokföringens införande på 1600-talet epokgörande, men innan dess finns skattelängder av olika slag samt mantalslängder och domböcker att tillgå. De flesta av dessa är mycket svåra att tolka. Det viktigaste är nog ändå i vilken samhällsklass man finner sina anor. Adeln är närmast trivial att följa, dels för att de är väl dokumenterade dels för att de ”alla är släkt med alla” inom en ganska begränsad krets. Präster är likaså enkla, liksom ofta militärer och utbildade personer. ”Vanligt folk” är svårast, dels för att de ofta inte har efternamn man kan följa och dels inte är speciellt dokumenterade utöver i kyrkböckerna. Fördelen är emellertid att de på landsbygden är relativt bundna till ”sin torva” vilket underlättar.

Således – det finns möjligheter att följa sina anor längre tillbaka än de gängse källorna gör möjligt, men det krävs mycket forskningsarbete, nya färdigheter som forskare och bra kontakter med andra släktforskare. Men – framför allt ett kritiskt sinnelag parat med kreativt tänkande och tålamod.

Min fars modersanor - en släktforskarresa

Den grundläggande delen av kursen är nu avslutad. Visserligen har jag några avsnitt liggande om hur man kan släktforska (nästan) gratis, men de avsnitten kräver ganska mycket uppdatering så de får vänta lite.

Jag kommer därför att, förhoppningsvis, en gång per vecka, göra er uppmärksamma på frågor jag snuddat vid tidigare, men nu utifrån ett tema eller en speciell ana som vållat mig stora bekymmer som forskare. Jag kommer sedan att följa hur jag kommit vidare med just den grenen under åren. På det viset hoppas jag att ni skall känna igen er och lära av mina framgångar och misstag och kanske bli lite inspirerade. Kanske ni då och då också hittar anor bland mina som ni själva har i ert träd.

Jag kommer att lägga upp det så att jag grundat på de gamla texterna ser tillbaka och beskriver ”vad hände sedan” för att på så sätt både för mig själv och för er göra det tydligt att släktforskning sällan är avslutad utan är en kontinuerlig process som sällan kan förutses. Vad som en gång upplevs som oöverstigliga hinder blir i historiens ljus närmast banala problem som man knappt kan förstå att de existerade.

Texterna är upplagda som en sammanläggning av äldre texter och satta in i ett sammanhang som jag inte såg när de skrevs. För att få behållning bör ni således följa länkarna i texten och ta del av de detaljerade texterna.

Ni som följt kursen kan i vissa delar ha läst några av de här texterna tidigare – ni får ursäkta. De här nya texterna är emellertid utökade och dessutom avsedda för nya läsare som inte ansett sig behöva ta del av kursen.

Farmors mor Hilma och hennes anor
Den första berättelsen handlar om en gammal bekant från kursen, nämligen min farmors mor och hennes anor. Jag talar om Hilma Charlotta Adler (1878-1962) – Karl Johan Jansson Granaths hustru.

Den första texten är från 2007 och jag är mycket färsk släktforskare med mer entusiasm än kunskap. Mitt problem var att hitta Hilmas far, som enligt, den inte alltid tillförlitliga, CD-skivan Sveriges dödbok 1947-2003, skulle heta Adler – ett namn som då inte sade mig ett skvatt. Som ni kan läsa i texten ”Hur jag hittade Hilmas far” utarbetade jag en hypotes, som emellertid inte blev fullt bevisad förrän nästan exakt fyra år senare. I texten ”Ibland är vägen lång till visshet” berättar jag hur jag genom studier av dopnotiser och dopvittnen fick större insikt i hur det förhöll sig. Det var som jag vagt trodde att Hilmas far var Johan Fredrik Adler (1824-1907). Det intressant var också att vissa dopvittnen pekade på släktskap som jag då inte fullt förstod betydelsen av, men som senare föll på plats.

Jag fann således åtminstone två trådar att nysta i bakåt i tiden. Den ena var släkten Adler, den andra var den släkt som fanns beskriven på den handskrivna släkttavla som jag fått av min fars morbror – där ett namn Osmi förekom.

Släkten "Osmi"
Redan i starten av min forskning hade jag fått korn på den finske invandraren Pekka Osmi som skulle vara den tidigast kände anfadern till Hilma på modersidan. Han lär ha kommit till Hörken i början på 1600-talet med en tillåtelse från konung Karl IX att bryta mark som torpare i Hörken i Ljusnarsbergs socken. Pekka var en av de första nybyggarna i trakten.

Enligt min ”fådda” släkttavla hette således Hilmas morfars far Erik Matsson (1774-1844) och var bergsman och sexman i Ljusnarsberg. Hur släktskapet mellan honom och Pekka Osmi såg ut var emellertid höljt i dunkel för mig. Genom enträget Googlande fann jag emellertid en erfaren forskare i Partille som just hade forskat på Pekka Osmi och hans ättlingar. Detta gav till följd en av de viktigaste lektioner i släktforskning jag fått och dessutom ingående kunskap om Hilmas anor.

Att denne Pekka Osmi spelat en viktig roll i släktens saga blev jag emellertid varse när jag studerade Hilmas morfars syskon, som var elva till antalet. Yngste sonen till bergsmannen Erik Matsson – Anders Johan Eriksson (1823-1892) gifte sig ”fint” med Emmy, dottern till brukspatron Johan Steffenburg på Stora Karlborn i Sundborn. Hans son gifte sig i sin tur in sig den än finare familjen Breitholtz. Deras barn kallade sig emellertid Erholtz. Äldste sonen döptes till Stig Osmé (1899-1986), som en tribut till de gamla anorna med den invandrade finske nybyggaren Pekka Osmi. Det kan ju synas något underligt, men detta var 1899 och nationalromantiken, historieintresset och nationalismen frodades i Sverige. I detta läge var det en fjäder i hatten att kunna visa att man även i ”finare” familjer hade anor inte bara i adeln utan också i en heroisk, för sin utkomst kämpande, nybyggare från Finland.

Allt detta föll emellertid platt till marken när jag åkte med Västerbergslagens Släktforskare på en resa runt Hörkensjöarna och fick lära mig mycket av de lokala experterna. Det är nämligen högst troligt att namnet Osmi aldrig existerat utan bygger på en missuppfattning av bergmästaren Erik Odelstierna i hans ”Bergsjordebok öfver Nya Kopparberget”, som författades ca 150 år efter det Pekka kom till Hörken. Flera lokala forskare hävdar nämligen att den otydliga notering "Osm-", som Odelstierna tolkat som ett namn egentligen är en notering om att Pekka, som troligen hette Siikainen, hade rätt att betala sin skatt i form av osmundjärn. Jag har försökt följa familjen Siikainen tillbaka till Finland, men det visade sig inte vara helt enkelt. Skam den som ger sig. Jag sökte vidare efter medforskare som kunde hjälpa mig och lyckades faktiskt hitta kunniga personer som kunde berika min kunskap. Det visade sig vara en ganska spännande historia som även innefattar svenskars problem med att förstå finska. Nu skall man emellertid ta dessa äldre skogsfinska anor med en nypa salt eftersom det fortfarande dyker upp mer eller mindre väl underbyggda rön om det mesta som gäller de första invandrade torparna runt Hörkensjöarna.

Släkten Adler

Så var det släkten Adler. Den ganska obemärkte fadern till Hilma – Johan Fredrik Adler - hade dock mer bemärkta anor, som går tillbaka till den på 1600-talet från Preussen invandrade sadelmakaren Heinrich Adler. Hans ättlingar etablerade sig snart inom bergsnäringen och skapade sig en position i bygden. Johan Fredriks farfar, konstmästaren Fredrik Fredriksson Adler (1761-1819) gifte sig med Beata Charlotta Ericsson (1769-1818), dottern till riksdagsmannen Eric Magnusson på Laxbro i Ljusnarsberg (1722-1799).

Genom denna upptäckt i släktträdet kom jag i kontakt med Margareta Ericsson på Ramsbergs bruk som ägnat sin forskargärning åt att kartlägga Laxbrosläktens alla grenar så detaljerat som möjligt både vad gäller anor och ättlingar. Detta gav mig möjlighet att få ta del av unik kunskap om denna gren eftersom Margareta har tillgång till Ramsbergs bruks arkiv, där annars för gemene man, otillgängligt material om släkten finns.

Laxbrosläktens med säkerhet äldste ana i Sverige var bergsmannen och köpmannen Michel Hindersson (-1689), som byggde Laxbrogården i Kopparberg, Gården finns nu på Skansen och kallas bergsmansgården. Det förekom emellertid en diskussion om huruvida laxbrosläkten är ättlingar till Michels första hustru – Anna Lybecker (-1655) – eller hans andra hustru – Maria van Gent (1642-ca1711). Den viktiga frågan var huruvida vår anmoder Brita Michelsdotter Lindberg (1666-1751) var dotter till Anna Lybecker eller till Maria van Gent. I denna fråga har kunniga forskare som Göte Klingberg och Yngve Öhman å ena sidan och Göran Fredriksson å andra sidan diskuterat. Med tillkomsten av nya fynd kunde, åtminstone jag, bli övertygad om att det faktiskt var Michels andra hustru Maria som var anmoder till släkten. Detta var viktigt eftersom släkten i det senare fallet skulle leda till Holland under 1500-talet. Den forskningsinsatsen har jag redogjort för ganska detaljerat.

Släkterna Ericsson och Öhman

Visserligen går laxbrosläkten tillbaka till Michel Hindersson, men av någon anledning har senare forskning mycket tagit sin början i riksdagsmannen och bergslagsfullmäktige Eric Magnusson (1722-1799), som genom sitt giftermål med Catharina Andersdotter Öhman (1739-1820) - barnbarnsbarn till Michel Hindersson - blev anfader för det som kallas Laxbrosläkten. De två betydelsefulla huvudgrenarna av Michel Hinderssons ättlingar är Öhman och Ericsson. Enligt tidens mode antog Ericssongrenen ett patronymikon som familjenamn. Min egen gren kommer från dottern till Eric Magnusson -  Beata Charlotta Ericsson (1769-1818), som gifte sig med Fredrik Fredriksson Adler (1761-1819). Om detta äktenskap har en sägen förekommit som redogörs för av den ganska kände skolmannen och nykterhetskämpen Jalmar Furuskog (1887-1951) i ett brev som Margareta Ericsson skickade till mig. Så här lyder brevet från Jalmar Furuskog:

Min mormors mormor hette som flicka Beata Lotta Ericsson (född 1769) och bodde i Laxbro i Ljusnarsberg i den gård som nu är känd som Laxbrostugan på Skansen. Om henne hörde jag min mor berätta följande historia. Hon hade gått ut en nyårsnatt och ställt sig vid en korsväg för att få något budskap om sitt kommande liv. Vad hon fick se fyllde henne med förfäran och kom henne att springa hem så fort som möjligt. Hon hade sett en skjuts med svarta hästar, och på kuskbocken satt en underlig man som det sprakade gnistor ur och eldslågor från. Det var ett olycksbådande varsel men hon försökte inte att tänka på det.
När konstmästaren Fredrik Adler kort därefter friade till den sjuttonåriga skönheten Beata Lotta gav hon honom utan tvekan sitt ja. Att det var han som hade suttit i baksätet i den ondes släde hade hon inte observerat. I många år var äktenskapet lyckligt, men en dag överraskade hon sin make när han var inne hos kökspigan. Då brast allt inom henne. Förståndets ljus slocknade, och under sitt återstående liv gick hon omkring som en stackars dåre. Det där är väl inte mycket att tro på, en vanlig vandringssägen som kan slå sig ner var som helst, tänkte jag länge om denna berättelse. Men så fick jag veta vad kyrkböckerna har att säga. De bekräftar historien, åtminstone en bra bit. Efter att ha fött
nio barn blev Beata Lotta svagsint och bodde de sista åren skild från mannen. Han fick tre oäkta barn med sin hushållerska Anna Mässing. När Beata Lotta dog legitimerade han dessa barn och gifte sig med Anna. Den dystra släktsagan byggde alltså på verklighetens grund.

De holländska anorna

I Ramsbergs bruks arkiv fanns dokument som visade på att Maria van Gent härstammade från holländska köpmän och järnkrämare, Denna forskning har i stora delar gjorts av den holländske forskaren van Vink och studerats av Göte Klingberg och Yngve Öhman. Det är redovisat i uppsatsen "Van Gent - En 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" i ”Arboga Minne” och reder ut Marias anor bakåt till den inflytelserika holländska släkten de Wael som tillhörde Amsterdams mest inflytelserika familjer under 1500-talet. Till hjälp att reda ut detaljer kring dessa anor fick jag, genom GeneaNet, kontakt med en avlägsen släkting i Holland – eller ”distant cousin”, som man säger utomlands – Marnix Alexander de Paula Lopez. Han lade ned mycket arbete på att, i källmaterial, forska fram detaljer om de olika grenarna av Maria van Gents anor, men det har ni redan läst om till vissa delar. Detta material är så rikt och dessutom på holländska så det väntar fortfarande på att bearbetas och redovisas.

Det här är den första i raden av berättelser om hur jag under åren genom envishet, tur och vanlig hederlig forskningsmetodik, samt inte minst med hjälp av nya och gamla forskarvänner lyckats kartlägga några grenar av mina anor. Eftersom det finns mycket mer spännande att se tillbaka på och många spännande grenar att undersöka så återkommer jag. Kanske någon av er har kunskaper som kompletterar eller modifierar det jag funnit. I så fall är jag tacksam för att få ta del av det.

Bilderna ovan förställer:
Hilma Charlotta Adler
Hilma med fadern Johan Fredrik Adler
Släkten Adlers gravvård utförd i gjutjärn. Finns på Ljusnarsbergs kyrkogård
Släkten Ericssons gravvård på Ljusnarbergs kyrkogård
En version av Maria van Gents släktträd

GÖMDA ANLINJER - avsnitt 15

Många av er kanske har använt någon av anbytarprogrammen på Internet och är då bekanta med det de kallar matchningar. Det kan vara en bra vägledning för att plocka upp ett tappat spår i sin forskning eller komma i kontakt med en annan forskare som man har gemensamma anor med så ni kan hjälpas åt att komma vidare. Att använda de uppgifterna och med ett klick inkludera dem i ditt eget träd, som ibland är möjligt, är emellertid vanskligt och kommer att innebära att man inte kan lita på det du fört in i ditt träd. Ofta är uppgifterna korrekta, men bör ändå kollas, speciellt om de är lite utöver det vanliga. 

Bara som exempel kan jag nämna att jag, som test, för några dagar sedan matade in föräldrarnas namn ”Adam” och ”Eva” och sonen ”Kain” i Geni och fick omedelbart ett antal träffar. Med all respekt för att olika religiösa sägner är centrala ”sanningar” för dem som tror på det, men det har knappast med seriös forskning att göra. Trots det kan du få liknande anor i ditt träd om du kopplar ihop och accepterar andras träd på en del tjänster utan att kontrollera. De inmatade träden är nästan alltid inmatade i god tro, eller att anorna ”är sanna för mig” – en hållning till kunskap som blir mer och mer vanligt i samhället idag.

Då finns det en betydligt mer intressant företeelse som redan förekommer i ditt eget träd. Den ena företeelsen är förekomsten av dubbletter. Du kanske har närmat dig forskningen efter två olika linjer och funnit en Stina Olsdotter som dotter och en Stina Olsdotter som ingift i en annan linje, eller hustru i andra äktenskapet till en person i en tredje linje. Vad du oftast inte kan se är att ett antal Stina Olsdöttrar faktiskt är samma person. Om du insåg det skulle du kunna koppla ihop linjerna och få intressanta släktskapsförhållanden.

En annan företeelse som förekommer är besläktad. Du har forskat fram ett antal anlinjer. Några är speciellt intressanta eftersom det finns spännande anättlingar i den linjen – det kan vara någon känd person som du vill ta med. Vad du inte observerar är att vissa av de anättlingar du funnit redan finns som anor i en annan linje, eller du kanske har en okänd hustru i en generation. När du studerar ett herdaminne, Svensk Biografiskt Lexikon eller liknande kanske den okända hustrun dyker upp från ett annat håll, vilket du inte observerar.

Det här kan du oftast inte reda ut själv utan måste ha speciella program till din hjälp. Ofta finns sådana program som specialfunktioner i olika släktforskningsprogram eller i anbytarprogram på Internet. Jag skall visa några exempel från min egen forskning där jag använder GeneaNets Släktskapsberäkning för det här ändamålet.

Jag fick en förfrågan från en medforskare på vilket sätt jag härstammar från Vidik Hansson i Norrvik När jag matade in mitt eget namn och Vidik Hansson i funktionen släktskapsberäkning i GeneaNet, visade sig resultatet var förvånande. Jag härstammar från Vidik i 3+ olika anlinjer direkt från tre av hans barn. Om ni läser den texten finner ni hur jag också kunde se på hur många sätt jag var släkt med två andra anor till min släktforskarvän.

Än mer intressant för mig var när jag gjorde samma sak med mina föräldrar. Min far härstammar från Ljusnarsberg i Örebro län och min mor från Västra Värmland. Trots att inga som helst kontakter fanns mellan dem eller deras släkt innan de träffades visade det sig att de faktiskt är släkt. När jag matade in mina föräldrar fann jag dussintals släktskapslinjer mellan dem – om jag inkluderade släktskap genom gifte blev det än fler.

Så sent som för en dag sedan fann jag att min morfar och mormor även de var släkt. Båda har anlinjer som leder till Simon Skragge – anfadern för den stora och välbeforskade Skraggesläkten i Värmland. Hur en grupp forskare på Anbytarforum forskat om den släkten har jag beskrivit tidigare. Ursprunget till mitt intresse är att min mormor härstammar från släkten Skragge. Nu ser jag till min förvåning att ett annat fynd jag gjorde och beskrivit för inte så länge sedan på min morfars sida kopplar ihop mina morföräldrar.

Som ni ser gömmer sig mycket intressant i det material ni har i ert släktträd. En del av denna information kommer i dagen när man även matar in anättlingars linjer, dvs. går framåt från en ana och undersöker anans syskons ättlingar. Även djupare studier av de matrilinjära rötterna kan ge dessa insikter, även om det just är på kvinnosidan det ofta blir svårt tidigast i forskningen är det mödan värt att kämpa på. Det är ofta där jag funnit de intressanta anlinjerna. Attraktion till, eller för den del utnyttjande av, en kvinna är ofta oberoende av klassgränser i stundens hetta.

För att undersöka dessa dolda skatter i ert material måste ni emellertid ofta ha analysfunktioner som inte alltid ingår i ert släktforskningsprogram. Då måste ni exportera ert material med en Gedcomfil till något annat program.

NÅGRA FRÅGETECKEN RÄTAS UT TILL SLUT - Avsnitt 14

NÅGRA OUPPKLARADE FRÅGOR
Genom att följa mina fortsatta strävanden vill jag visa er några fler sätt att tolka kyrkboksmaterialet.

• Hur klarade sig Carl Johans farmor när den andre maken dog, den yngste sonen emigrerade till Amerika och den äldste sonen flyttade till Nyhammar? 
• Vad kom det sig att Carl Johans mor hade både familjenamnet Olausson och patronymikon Persdotter? 
• Hade detta något att göra med gårdsnamnet Olaussons? 
• Vem är egentligen Carl Johans farfar och vad hände med honom? 

Änkan Anna Andersdotter (farmor till C J)
Om vi följer Anna Andersdotter framåt i tiden så finner vi att hon en tid lever kvar i Kyrkbyn men sedan flyttar till Stakheden där hon dör 14/4 1897. Vi finner henne där i Grangärde AI:21c på sidan 685. Före hennes namn finns ett kors som visar att hon avlidit under husförhörsperioden. Vi ser datum för dödsfallet ute till höger. Att hon bor där hos hemmansägaren Flur Anders Persson och hans hustru Johanna Sofia Anderdotter och deras fyra barn samt arbetaren Flur Karl Erik Andersson.

Grangärde AI:21c (1890-1899) Bild 97 / sid 685 (AID: v130174.b97.s685, NAD: SE/ULA/12220)

Före Annas namn står "svärmodern". Det innebär ju att hustrun i huset måste vara hennes dotter. Om ni minns så var en Flur Anders Persson dopvittne när Carl Johan föddes - det var således Carl Johans ingifta farbror. Arbetaren Flur Karl Erik Andersson som vi finner på sidan är Carl Johans kusin.

Grangärde C:8 (1826-1842) Bild 119 (AID: v130190.b119, NAD: SE/ULA/12220)

På denna sida finns också en ledtråd till frågan om vem som var Carl Johans farfar, dvs. innan styvfadern Oxvål Per Andersson kom in i bilden. Hemmansägaren Flur Anders Perssons hustru Johanna Sofia Andersdotter var född 29/7 1836 i Lillheden. Födelseboken för Grangärde 1836 finns i C:8 1826-1842. Där finner vi Johanna Sofia som nr. 104. Hennes mor var Anna Andersdotter och fadern var hemmansägaren Anders Ersson i Lillheden. Vi kan vidare läsa att vittnen vid dopet var hemmansägaren Anders Ersson och hans hustru Lisa Ersdotter på Holn samt bokhållaren Per Olof Olausson i Kyrkbyn samt pigan Maja Lisa Andersdotter i Östanbjörka.

Anna Andersdotter levde således sina sista år hos sin dotter - Carl Johans faster. Carl Johans farfar hette således Anders Ersson. Senare forskning jag gjort visar att han kallades Rossa Anders Ersson efter den familjegård Rosshaga där hans far och farfar bodde. Fadern var bergsman på Rosshaga och farfadern tillika nämndeman.

Ett intressant namn bland dopvittnena när Johanna Sofia föddes är Per Olof Olausson. Med all sannolikhet är detta den blott femtonårige sonen till bruksidkaren Olof Olausson som är son till bergsmannen, sexmannen och kyrkvärden Olaus Matsson på Broby (1763-1816). Sonsonen Per Olof kom sedermera att titulera sig bruksidkare och var en av de som tog över faderns ledande ställning inom familjens bruksrörelse. Detta visar dels att det fanns en nära relation mellan de två bergsmansfamiljerna på Rosshaga och på Broby sedan generationer.

Olaussons

Vi får således här förklaringen till Carl Johans mors familjenamn Olausson. Det kommer från bergsmannen Olaus Matsson vars ättlingar under lång tid dominerade bergsbruket i Grangärde. Olaus var farfars far till Carl Johans mor. Delar av släkten bodde på gården Olaussons i Grangärde kyrkby.  Vi ser här också bevis på ett mode bland den tidens mer besuttna familjer att ta ett patronymikon och förvandla det till familjenamn - Olaus Matssons ättlingar antar namnet Olausson. Samma sak har jag funnit i en annan av mina anlinjer, nämligen den så kallade Laxbrosläkten, där ättlingarna antog familjenamnet Ericsson efter Eric Magnusson (Ljusnarsberg 1722-1799).

Rossa Anders Erssons dödsnotis

Grangärde F:4 (1844-1860) Bild 188 (AID: v130209.b188, NAD: SE/ULA/12220)

Enligt Grangärde F:4 Dödbok, 1844-1860, bild 188 i ArkivDigital avled arrendatorn Rossa Anders Ersson i lungsot den 21 mars på Lillheden och begravdes den 1 april. Han var 51 år och 16 dagar gammal. Han efterlämnade hustru och 2 söner samt 2 av 4 döttrar. Han hade fört ett kristeligt liv.

Nu har ni fått en något tillrättalagd process beskriven för er. Givetvis gick det inte så här enkelt när jag första gången irrade omkring bland mina anor. Det kan vara intressant för er att följa den verkliga processen som jag genomled. Det kan ni göra genom att följa de länkar som finns här nedan.

Så här gick det till när jag sökte mina anor (Tänk på att alla adresser som förekommer i nedanstående texter kanske inte gäller i din söktjänst för kyrkböcker.)

Läs inläggen i tur och ordning

26/1 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/01/att-hitta-den-frsta-trdndan-fr-att-brja.html
7/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/nu-har-jag-gnllt-ett-par-gnger-s-det-r.html
8/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/vem-var-jan-erik-anderssons-far.html
9/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/anna-andersdotter-och-hennes-man.html
13/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/nr-gifte-anna-om-sig-egentligen.html

Vinjettbilden visar en bergsmansättling i hans naturliga miljö

FÖR ÖVRIGT ÖNSKAR JAG ER EN RIKTIGT TREVLIG HELG!!
Några ytterligare texter kommer efter helgen

TILL NÄSTA AVSNITT

ATT SÖKA EFTER SLÄKTEN UNDER 1900-TALET - Avsnitt 8

Nu skall vi ganska snart börja med lite släktforskning och inte "torrsimma" som vi gjort hittills. Visserligen fick du en uppgift i avsnitt 5, men nu skall vi börja söka i olika databaser. Om du börjat arbetet med att "gräva där du står" så har du nu tagit reda på så mycket du bara kan om dina anor närmast bakåt i tiden. Har du haft tur så kanske du kan fylla i din antavla med både föräldragenerationen och deras föräldrar och även generationen före. Jag hoppas att du har tänkt på att även i möjligaste mån få med kusiner och tremänningar (sysslingar), men troligen har du en del luckor i de generationerna. Hur man hittar de fortfarande okända släktingar som är i livet ingår emellertid inte i den här kursen. Nu skall vi koncentrera oss på det som är riktigt kul, nämligen att gå bakåt i tiden.

Vi har ju talat om kyrkböckerna och hur centrala de är för din släktforskning. Problemet är bara att de iden form vi känner dem under äldre tid med husförhör slutade föras någon gång under sent 1800-tal och. Senare upprättas Församlingsböcker och de samt andra uppgifter om födslar och död finns numera lätt tillgängliga bland annat hos Arkiv Digital, SVAR och andra leverantörer. Detta material finns relativt enkelt tillgängligt till 1991 när Skatteverket tog över uppgiften.

Under senare år har det blivit mycket enklare att forska under 1900-talet eftersom Församlingsböckerna, som i princip har samma uppgifter som Husförhören har blivit enkelt tillgängliga genom flera tjänster, som exempelvis Arkiv Digital och SVAR.

Det finns en CD-skiva som heter Sveriges Dödbok. Den aktuella versionen, som är nummer 7 tar med alla personer som har avlidit mellan 1860 och 2017. Om du kan finna din ana i den så får du reda på när personen är född samt i vilken församling. Man får också reda på om personen har blivit änka eller änkling och när detta skedde. Ofta står också personens yrke och, för kvinnor, ibland flicknamnet. Sökfunktionen på skivan är emellertid mycket känslig för stavning så man måste prova sig fram med olika stavningar på för- och efternamn för att finna en person. Det är inte alltid säkert att namnets stavning överensstämmer med vad familjen anser är korrekt. I Sveriges Dödbok får man inte reda på personens föräldrar, men födelsedatum och födelseförsamlingen skall leda oss vidare till det senare. Man skall emellertid komma ihåg att det finns en del felaktigheter i skivan och många personer saknas.

Är personen född före 1900 finns tre folkräkningar att tillgå. De finns tillgängliga på tre CD-skivor som heter Sveriges befolkning 1880, 1890 och Sveriges befolkning 1900. Du kan här söka på vuxna personer och på barn. Även dessa två skivor är väldigt känsliga för stavning när man skall söka så man får experimentera. I dessa två databaser får man reda på alla familjemedlemmar och deras födelseår och födelseförsamling. Ett annat sätt att komma åt det här materialet är att abonnera på Riksarkivet/SVAR. Där finns även folkräkning för 1910 för vissa socknar.

Skulle det nu vara så besvärligt att man söker en person som föddes efter 1900 och inte kommit med i skivan Begravda i Sverige får man hoppas man genom muntlig berättelse eller dokument man funnit har någon uppgift om personen. Viktigast att ta reda på är då i vilken församling personen föddes och om man vet födelseåret så är det riktigt bra. Har man dessa uppgifter kan man gå in i SCB-materialet på Genline/Ancestry eller SVAR eller i födelseböckerna på ArkivDigital och finna personens födelsenotis. Där kan man läsa vad föräldrarna hette och ibland lite ytterligare uppgifter. Med detta i bagaget kan man oftast gå in i folkräkningarna för 1890 eller 1900 och få reda på föräldrarnas födelseuppgifter. SCB-materialet är avskrifter av kyrkböckerna och liksom Dödböckerna att betraktas som andrahandskällor.

Nyligen har Ancestry, som är en tjänst på Internet, indexerat alla födelseböcker mellan åren 1880 och 1930, samt kyrkböckerna mellan 1500 och 1941. Att indexera innebär att man har läst allt handskrivet eller maskinskrivet material och matat in det i en databas så man kan söka på det. De här tjänsten är emellertid än mer lynnig än de ovanstående, eftersom man låtit ett kinesiskt företag tolka de svenska handskrivna dokumenten och det kan bli ganska underligt ibland. Det blir lätt lite tokigt när man inte förstår svenska och svenskt namnskick. Då reagerar man inte på att en person som man tolkar som Anders har patronymikon Jansdotter. Ett annat företag som indexerat kyrkböcker är mormonernas  FamilySearch. Omfattningen och kvalitén på deras material är för mig okänt. Indexering av källor är ett bra hjälpmedel när man söker, men har problemet att de är tolkade av någon vars kunskap man vet lite om. detta innebär, förutom att det kan vara svårt att få träffar, att originalkällan kan vara feltolkad. Även MyHeritage erbjuder genom Samarbete med Arkiv Digital idag visst kyrkboksmaterial.

Även om jag inte berör det i denna kurs så kan jag nämna att det idag finns folkräkningar på CD eller USB-sticka att köpa från Sveriges Släktforskarförbund för åren 1970, 1980 och 1990 och fler kommer allt eftersom lagen tillåter. Arkiv Digital erbjuder även folkräkningar för åren 1950 och 1960 mot abonnemang.

De som prenumererar på Arkiv Digital har ett otal register att botanisera i och ständigt nya fylls på. Dessa register är mycket användbara om man vill följa en person/familj bakåt i tiden eftersom de tar upp alla förekomster av en person genom den offentliga statistiken och kyrkböckerna. Ofta finns också direkt länkar till rätt sida i Husförhören eller rätt volym i Födelseboken.

Ett sentida problem i och med DNA-forskningen har blivit att identifiera släktingar i nutid som man inte hade en aning om att de existerade för att knyta dessa till sitt släktträd. Är de dessutom lite yngre så finns de inte i folkräkningar som egna individer. Jag har därför nyligen skrivit en text som bland anat behandlar detta problem och hur man använder några moderna databaser för när personer är födda och var de bor.

För att illustrera hur man använder ovanstående tjänster skall jag ta dig med på sökandet efter min farmors farfar. Observera att denna forskning skedde innan Dödböckerna 1901-2009 samt Ancestry's och andra företags indexering fanns.

UPPGIFT: Nu har du kanske skaffat ett släktforskningsprogram och kommit ganska långt i din nutidsforskning. Du har matat in resultatet av ditt "grävande" och nu är det dags att börja söka efter dina släktingar under 1900-talet. Använd de källor du lärt dig om i det här avsnittet. Det kanske går lite trögt i början men i nästa avsnitt skall jag ta dig med när jag gör samma forskning på mina anor.

HUR JAG FANN MIN FARMORS FARFAR

C J Granath, fm far

Intervjuer med släkten har gett följande. Min farmors far hette Karl Johan Granath och var gift med Hilma Granath. De bodde i Ljusnarsberg eller Nya Kopparberg, som det även kallas, i Örebro län. Granath är ett soldatnamn. Karl Johan hade egentligen ett vanligt son-namn. Min far trodde sig veta att de var Andersson, vilket på sätt och vis visade sig vara både fel och rätt. Ryktet säger att han kom från Grangärde. Han var stationsskrivare vid järnvägen i Kopparberg.

Jag börjar med att söka honom i Sveriges Dödbok 1947-2006. Jag söker efter Granath i socknen Ljusnarsberg och finner inget. Jag gör då sökandet bredare och söker på hela Örebro län. Jag utelämnar förnamnet eftersom jag inte vet om Karl stavas med C eller K. Jag söker på Granat* så får jag med både dom som stavar med h på slutet och utan h på slutet. Jag hittar då 25 personer i länet varav en faktiskt heter Karl Johan och passade in på min farmors far.

Han dog faktiskt i Ljusnarsbergs kyrkobokföringsdistrikt i Kopparbergs kommun som jag trodde och kommer från Grangärde. Hans namn var Jansson Granath. Han föddes 1871-02-04 och dog 1952-05-21. Han gifte sig 1899-12-29. Så varför hittade jag honom inte när jag sökte på Ljusnarsbergs församling? Inte heller Jansson Granath gav utdelning, men när jag anger Kopparbergs kommun hittar jag honom. Som du ser måste man experimentera i den här databasen för att finna det man söker. Är detta nu verkligen min farmors far? Troligen eftersom det är ett ganska ovanligt namn, men helt säker kan jag inte vara. För att dubbelkolla söker jag efter farmors mor Hilma – hans hustru. Den här gången söker jag brett i hela Örebro län och finner Hilma Charlotta Granath född Adler i Kopparberg. Hon föddes i Ljusnarsberg 1878-12-24 och dog 1962-08-08, men vad som är mest intressant är att hon blev änka 1952-05-21, vilket var Karl Johans dödsdatum. Jag kan således konstatera att Hilma var gift med den Karl Johan jag fann. Jag har dessutom fått veta att Hilma hade flicknamnet Adler, vilket var mycket intressant eftersom jag vet, sedan tidigare, att hon i födelseboken står som oäkta dotter utan att faderns identitet anges.

Nu skulle väl de flesta vara nöjda och anse att det är min morfars far och mf mor jag hittat. Det är jag också, men bara för fullständighetens skull vill jag kontrollera med folkräkningarna också.

Jag börjar med Sveriges befolkning 1890 och söker brett i hela landet efter alla Karl Johan Granath födda 1871. Jag vet ju inte var han fanns vid den tiden. Detta ger ingen träff. Jag provar då med alla varianter på Granath, Granat och Jansson, alla födda 1871, utan framgång. Slutligen söker jag alla Granat* i hela Sverige som är födda 1871 utan att ange förnamn. Då hittar jag artilleristen Carl Johan Jansson Granat vid 2:a kompaniet Vaxholms garnison. Som du ser är här både förnamn och efternamn annorlunda stavade än dom var i Dödboken. Om jag hade använt *-tecken på ett smart sätt hade jag nått målet snabbare.

För fullständighetens skull går jag även in i Sveriges Befolkning 1900 och finner där min farmors far. Han kallas nu Karl Johan Jansson Granat och är kontorsbiträde och bor i Kopparberg. Han är nu gift med sin Hilma och har fått sin första dotter Karin Linnéa, född 1900 - min farmor.

Eftersom jag just fått CD-skivan Begravda i Sverige så söker jag även på den. Där finner jag samma uppgifter som jag fann i Dödboken, men också när han begravdes, numret på gravplatsen, hur länge den är upplåten, att han var det förste som jordfästes i familjegraven samt att han kremerades.

Släktdata

En gratistjänst man kan prova är Släktdata. När jag söker efter Carl Johan Jansson visar det sig att jag får en träff eftersom Släktdata faktiskt har Sveriges dödbok i sitt arkiv.

Som du ser finns det många vägar att finna sina anor under de senaste 100-åren. Ibland finner man dom på flera ställen, ibland gäckar dom oss in i det sista.

Men – det var ju farmors fars föräldrar jag skulle leta efter. Jag har nu hittat de absolut viktigaste uppgifterna för att finna dem, nämligen Karl Johan Granaths födelsedatum - 4 februari 1871 - och hans födelsesocken - Grangärde. Har man hittat de uppgifterna så har man kommit en bra bit på väg i sökandet efter hans föräldrar. Så nu är det dags för nästa kapitel i kursen, nämligen forskning i kyrkböckerna. Vi tar en liten förhandstitt innan vi går igenom det på allvar.

 

Genline - SCB:401,1871 p. 0/0, 270

Vi skall tillsammans leta efter Carl Johans födelsenotis i Grangärdes födelsebok för året 1871. För att komma åt den skall vi använda en av de tjänster på Internet som gör det möjligt för oss att sitta hemma vid datorn och bläddra i kyrkböckerna. Den tjänst jag använde här heter Genline och programmet man använder för att läsa kyrkböcker heter Genline Family Finder. Jag kommer att visa hur man gör i följande avsnitt. För den som vill följa mig i spåren går det lika bra med någon av tjänsterna Arkiv Digital, SVAR eller Ancestry.

För mer detaljer om jakten på Carl Johan kan du läsa HÄR!
Den som tycker hustru Hilmas ursprung är spännande kan läsa om denna gåta från 2007, samt lösningen från 2011.

Några tips
Du kommer att upptäcka att om du matar in alla uppgifter du vet om en person när du söker i en databas så får du ofta ingen träff. Det beror på att de data som matats in inte alltid överensstämmer med vad du tror dig veta - det kan till och med vara fel i databasen. Tricket är då att söka bredare. Om du inte finner något i församlingen kanske du får söka i länet eller hela landet. Du kanske måste utelämna ett eller flera förnamn och prova varianter på stavningar. Personen kanske inte dog eller föddes där du tror så det kanske man skall utelämna inledningsvis. Var kreativ och ge inte upp för att du får negativt svar på din sökning. Detta gäller i än högre grad indexerade tjänster av kyrkböcker.

När man söker på Sveriges Släktforskarförbunds CD-skivor måste man lära sig den logik de använder för sökning. Man behöver bara mata in början av ett namn så hittar man alla som börjar på samma bokstäver. Söker jag på Granat så kommer således även Granath med. Söker jag på Gran så kommer även Granberg och alla andra som börjar på Gran med. Om jag däremot är osäker på hur namnet börjar, exempelvis Karl eller Carl så får jag skriva *arl och får på så sätt med båda stavningarna. Underligt nog får jag med Jansson Granath när jag söker på Granat*. Det borde ju ha krävts *Granat* för att hitta detta sammansatta namn. Skälet till detta är att de två namnen är inmatade separata i databasen och inte som ett sammansatt namn.

Du kan köpa alla de här CD-skivorna från Rötters bokhandel, men de är ganska dyra. Åtminstone nu i början är det klokt att gå till biblioteket som ofta har dom på en släktforskardator eller bli medlem i din lokala släktforskarförening där du också kan få tillgång till skivorna och dessutom hjälp. För de som vill komplettera nutida ättlingar och anättlingar finns numera folkräkningar på CD för åren 1970, 1980 och 1990, samt för 1950 och 1960 på Arkiv Digital..

Eftersom utvecklingen går snabbt framåt på det här området bör du alltid se om inte din tjänst eller någon annan tjänst har utökats med nya databaser, CD-skivor eller söktjänster. Det är inte alltid jag hinner med att uppdatera kursen med ny information.

En utmärkt steg-för-steg vägledning till forskning under 1900-talet har skrivits av Daniel Johnsson. Den finner du här: SLÄKTFORSKA OM 1900-TALET

Vinjettbilden föreställer Uddenäs i Kopparberg - Carl Johans och Hilmas hem nära hans arbetsplats vid stationen. Ett barnbarn till honom berättar för mig att folk i samhället sade att stalldrängens son fått storhetsvansinne när han byggde sig ett slott.

NÄSTA AVSNITT

Fattiga och rika i Västra Värmland på 1700-talet

En fattig uppväxt

Jag började min bana som släktforskare med min mors föräldrar i Eda i Värmland. Det höll på att få mig att tappa sugen eftersom redan min morfars far visade sig vara oäkta son till en 42-årig änka vilket gjorde det helt omöjligt att komma vidare. Efter mycket arbete i samarbete med en forskarkollega Christer Gustafsson lyckades vi identifiera den 42-åriga änkan och hennes anor, men det ledde inte särskilt långt. Forskningen kring min morfars anor har legat i träda i många år när jag bestämde mig för att undersöka morfars mors anor. Eftersom jag faktiskt har en bild av henne så var det naturligt att börja i den änden.

Morfars mor hette Marta Olsdotter, mer känd som Ol'Månssons Marta. Hon var född 1844 i Södra Fjäll i Eda och levde sina sista dagar på Torpet i Norra By i Eda församling, inte långt från min mors barndomshem, där hon tillbringade mycken tid hos sin sons familj. Hon var en duglig och respekterad kvinna. Maken Ol'Månsson hade avlidit redan 1915, medan hustrun levde ända till 1927. Ol´Månsson var sågare på Noresågen vid Noreborgs bruk. Hustruns folkliga namn hade inget med maken att göra utan var en sorts patronymikon som kom sig av att hennes far även han hette Olof Månsson. Fadern Olof Månsson, som var född 1803 var hemmansägare på herrgården i Fjäll i Eda där den blivande svärsonen Olof Månsson tjänade som dräng.

Morfars mormor, Olof Månssons hustru, hette Maria Månsdotter och var född 1811. I husförhörslängden för år 1837-1843 ser man att Marias mor Maria Danielsdotter levde med dottern och mågen. Där finns också en Per Nilsson som anges vara svärfar, vilket knappast kan vara riktigt eftersom dottern hette Månsdotter. Det visar sig också i Per Nilssons  dödsnotis från 1842 att hans död anmäldes av styvsvärsonen Olof Månsson. Maria visar sig vara oäkta dotter till en Måns Jansson, vars ursprung är okänt.

Efter en komplicerat forskande har jag lyckats identifiera vem min morfars mormors mor Maria Danielsdotter var. Man kan konstatera att Maria Danielsdotter haft ett mycket ambulerande liv där hon flyttat från tjänst till tjänst i västra Värmlands socknar, varit gift två gånger och fått två oäkta barn med Måns Jansson, varav sonen Anders dog blott dagar gammal. Att hon haft det svårt visas av att hon, även under de tider hon varit gift, varit befriad från skatt och dessutom finns noteringar om att hon "levt i osämja" med åtminstone en av sina makar.

En så kallad fin familj

Sekreteraren Petter Styff anländer till Vik säteri i Arvika någon gång mellan 1752 och 1757 där han bosätter sig på Skog. Han kommer närmast från By-Säffle socken. Han levde där med hustrun Stina Lisa Ramzell. Tillsammans med henne hade han sex söner - Erik (1745), Johannes (1746), Friedrich (1748), Daniel (1749), Jean (1751) samt Sven (1753). Hustrun Stina Lisa Ramzell avlider, okänt när, men Petter gifter om sig med Hedvig Ljungblom den 10 mars 1757. Familjen består nu, förutom av Hedvig och Petter av Petters två söner Erik och Daniel samt Hedvigs dotter i ett tidigare äktenskap Britta Greta Blankenfjell. Britta Greta är en ung kvinna född 1743 och 6 år äldre än sin styvbror Daniel. Trots detta utvecklas succesivt en romans mellan de två och de gifter sig 1778 och samma år kommer första barnet, Gustav. Daniel är nu 30 år gammal och har blivit sergeant - Britta är 36 år gammal. Redan året efter blir Britta återigen gravid och dottern Hedvig Ulrika föds. Nu drabbas emellertid familjen av en katastrof då Britta avlider i barnsäng. Daniel är emellertid inte ensam med sin uppfostrarbörda utan har hjälp av sin styvmoder, tillika svärmor, Hedvig Ljungblom. På gården finns även ett antal pigor och drängar som också de underlättar livet för den ensamstående fadern och hans styvmor.

Efter år som änkeman fattar Daniel tycke för den två år yngre pigan Maria Nilsdotter född 1751 i Bålgård. Resultatet blir dottern Maria som föds 1786 och får patronymikon Danielsdotter efter fadern. Enligt födelsenotisen är Maria oäkta, men Daniel Styffe utpekas officiellt som fader i födelsenotisen. Daniel försvinner nu ur husförhörslängden för Arvika, men Hedvig Ljungblom tar på sig ansvaret för styvsonens oäkta dotter och modern. De bor alla tillsammans med Daniels två barn på Skog. Daniel lämnar sin familj och återfinns i Östmark där han 1791 ingår äktenskap med pigan Elin Olofsdotter från Lima i Dalarna. Daniel tituleras tullnär. Han har nu en son Petter född 1792, som följs av åtminstone två ytterligare barn, Brita Stina och Magnus.

1787, när sonens oäkta dotter Maria är endast ett år gammalt, avlider emellertid Hedvig av ålderdomskrämpor och spåren efter Maria Nilsdotter och dottern Maria Danielsdotter blir svåra att följa. Det är här det kringflackande livet börjar för Maria Danielsdotter och hennes mor. Inte heller blir det särskild mycket lugnare för Maria Danielsdotter när hon på egen hand, i vuxen ålder, försöker skapa sig ett meningsfullt liv. Det går att följa henne år för år från den ena församlingen i västra Värmland efter den andra och det visar sig att den fattiga pigan som är min morfars mormors mor är identisk med dottern till sergeanten och tullnären Daniel Styffe på Skog under Vik säteri i Arvika.

En fattig piga med anor i den absoluta överklassen

Det här skulle kunna vara en helt vanlig pikant historia som vi släktforskare ser så många av, men när man börjar forska i Daniel Styffes anor blir bilden betydligt intressantare än så. Nu vill jag för säkerhets skull påpeka att mina kunskaper om äldre svenska släkter är begränsad och jag är medveten om att det finns både övertolkningar och skrönor i litteraturen. Jag är därför inte beredd att skriva under på riktigheten av den svenska medeltida adelns anor, men att Daniel Styffe och därmed min morfars mormors mor Maria Danielsdotter  är släkt med ett stort antal medeltida svenska adelssläkter är otvetydigt.

Daniels fader sekreteraren Petter Styffes ursprung är höljt i dunkel, men hans mor var Maria Elisabeth Ramzell, dotter till Johan Ramzell och Brita Beata Uggla. Johan Ramzell var son till kyrkoherden Johannes Andreae SalaMontanus i Ramsberg och hans hustru Catharina Fellenia. Johan Ramzells anor består av idel präster inom Västerås stift ända tillbaka till Petrus Svärdsjöensis som var präst i Grangärde i mitten av 1500-talet. Det visar sig dessutom att denna prästsläkt genom Catharina Fellenia knyter ihop min mors släkt från västra Värmland med min fars släkt i Ljusnarsberg och södra Dalarna.  

Återigen är det emellertid anorna på kvinnosidan som är intressanta. Genom Maria Ramzells moder Brita Beata Uggla leder anorna direkt in i den svenska adeln så långt tillbaka som tidig medeltid. Brittas far var Lennart Hildebrandsson Uggla och modern Catharina Margareta Bengtsdotter Rosenbielke. I varje generation bakåt i tiden finner vi nu släkter som Ribbing, Hård, Hildring, Roos af Hjelmsäter, Anckar, Ulfsax, Krumme, Stjärna, Sparre m.fl. - många medlemmar av den svenska uradeln. Jag har nu ett styvt arbete framför mig att sovra bland de anlinjer som är underbyggda och vilka som bara har antagits av forna tiders genealoger. Som alltid med anor från tidig medeltid råder det stor oenighet om vad som är korrekt och inte. Enligt riddarhusets uppfattning kan en av grenarna härledas tillbaka till Heliga Birgitta, men där är den genealogiska forskningen mer tveksam.

Även framtiden visade sig bli olika för Daniel Styffes ättlingar

Den gren som emanerar från Daniel Styffes barn inom någon av hans äktenskap fick en något annan karriär än ättlingarna till den oäkta dottern Maria Danielsdotter, varav jag är en. Inom vår släktgren har man funnit huvudsakligen människor bland arbetare och bönder som skapat bra liv för sig och så småningom, under generationer, förflyttat sig upp i medelklassen..

När man studerar Daniel Styffes ”äkta” barnbarn finner man bemärkta och berömda män i akademia, som historikern och professorn Carl Gustaf Styffe, rektorn för Kungliga tekniska högskolan Knut Styffe, professorn, ecklesiastikministern och historikern Carl Gustaf Malmström, samt professorn och lyrikern Bernhard Elis Malmström. Kusinen Maria Månsdotter var troligen ganska lycklig över att hon blivit gift med den driftige torparen Olof Månsson som lyckats arbeta sig upp till positionen hemmansägare i Fjäll i Eda i Värmland. Speciellt som hon troligen inte hade en aning om hur fint folk hon hade bland sina kusiner.

Källor: 
Kyrkboksmaterial från Värmland, Västerås stift herdaminnen, samt ett antal hemsidor över adliga familjer
Bilder: 
Arbetslaget på Noresågen där min morfar Nils Olofsson poserar med en katt och där hans far Ol' Månsson syns bredvid honom till vänster i bilden.
Kvinnan är Ol'Månssons Marta, min morfars mor.
Kyrkoherde SalaMontanus med familj
Heliga Birgitta

Att dela med sig av sin forskning via nätet

Man skaffar sig många nätsläktingar när man hållit på några år med släktforskning. Om man dessutom publicerar sin forskning på Intenet med någon av de tjänster som finns till förfogande så ökar kretsen av personer som man delar anor med ständigt. Jag är väldigt positiv inställd till detta, men samtidigt har jag upplevt att det många gånger blir besvärande.

Jag har provat flera tjänster med vars hjälp man kan lägga ut sin forskning på nätet - Släktband, Ancestry, Geni, MyHeritage, GeneaNet för att bara nämna några. Flera av dom är välgjorda och har många fina finesser, men en del hade jag gärna sluppit att komma i kontakt med. Det mest besvärande problemet beror på mig själv. Det är att om jag har gjort några misstag i min släktforskning så ser "hela världen" det och dessutom tror man att det jag lagt ut är korrekt och kopierar utan tvekan mina dumheter. Ett annat problem är att man måste vara väldigt ordentlig med att uppdatera sina uppgifter så fort de förändras och det slarvar åtminstone jag med ibland. I en del tjänster är det dessutom så krångligt att uppdatera, eller ger sådana konsekvenser, så man drar sig för det. Det är plågsamt! Att jag dessutom vet att många andra också för in felaktigheter gör att jag inte utan vidare kan lita till alla de "träffar" jag får bland de släktträd gör inte saken bättre.

Eftersom jag dessutom har kommit till det stadiet i min släktforskning så jag försöker hitta "distant cousins" som man säger på engelska så ställer offentligheten till lite problem. De seriösa tjänsterna döljer nämligen personer som är i livet eller föddes mellan 70-100 år innan dagens datum. Det gör ju att jag själv, som proband, inte kan ses av dom flesta. Visst, jag kan ge utökade rättigheter till olika personer och det är bra, men det finns också andra nackdelar, men vilka skall jag ge dessa rättigheter till och vilka skall jag neka?.

Några av de övriga problem som irriterar mig mest är utan rangordning följande:

De tjänster som, om jag hamnar i deras garn av eget initiativ, eller genom någon välmenande vän, skickar upprepade mail som vill att jag skall betala för något jag inte har beställt.

Besläktat med detta är oskicket att, utan att jag bett om det, tala om att dom hittat okända släktingar, som jag får reda på om jag betalar. Speciellt irriterande är att det alltför ofta är falskt alarm.

Om man publicerar på vissa tjänster så får man hundratals förslag på andra träd som man har gemensamma personer med utan att man bett om det. När man undersöker dessa "tips" inser man ofta att ett antal av de nya tipsen är kopierade från mina eller andras uppgifter rakt av. Det blir som den gamla "viskleken" och innehållet i träden kan bära iväg vart som helst efter en tid. I början förleds man att tro att om många har samma uppgift i sina träd så är det sant, men det kan faktiskt vara tvärtom på grund av kopiering av felaktigheter. Det är ju dom som inte kollar källorna som kopierar utan urskiljning i första hand.

Nu har jag ändå mitt släktträd på ett fåtal tjänster, av vilka några bara är tillfälligt för att testa och lära mig, men jag har också mitt träd på en tjänst som jag har valt som min huvudsakliga. Valet beror främst på att tjänsten inte har en aggressiv marknadsföring och dessutom bara levererar de tjänster som jag ber om - inte tvingar på mig en massa annat. Jag har emellertid också valt en annan lösning för mer nära samarbete med utvalda nätsläktingar som jag tycker fungerar riktigt bra. Det är egentligen den lösningen jag vill berätta om. Kanske passar den även någon annan som komplement.

Grunden är att jag har ett vanligt släktforskningsprogram på min dator som kan generera olika släktboksfiler och andra rapporter. Mitt program har det, men jag föredrar ändå ett släktboksprogram som heter TCGR. En annan viktig komponent i min lösning är DropBox, som är en tjänst på nätet där jag kan spara mina filer och ge andra personer rättighet att ta del av filerna. Det blir som en vanlig mapp på min och mottagarens dator. Det finns ett flertal sådana tjänster och dom är ofta gratis för den användning som vi släktforskare behöver.

Vad jag gör är således att lägga upp en mapp på DropBox som innehåller en specifik släktbok för en viss familj eller ana. Jag kan också lägga upp undermappar som innehåller bilder, dokument eller kommentarer och korrigeringar. Det fina med den här lösningen är att jag kan dela med mig av släktböcker till personer som inte själva släktforskar och därför inte är villiga att bli medlemmar i en nättjänst. Eftersom alla som jag gett tillgång till mappen även kan lägga till material är det också ett bra sätt att samla material inom släkten. Man kan säga att det här är ett sätt att leverera släktböcker inom släkten istället för att bränna CD-skivor och skicka till dom. Det jag huvudsakligen lägger i mappen är PDF-filer, Word-filer, JPG-file, men man kan också lägga in Gedcom-filer eller till och med videosnuttar om man vill.

Det här sättet är för mig inte istället för att publicera mitt material på nätet, det är ett komplement för familjen och de mest intresserade nätsläktingarna att ta del av färdigt material utan att behöva vara mer än tillfälligt uppkopplade till nätet. Alla filer kan nämligen kopieras eller skrivas ut om man vill. På det här sättet kan andra enkelt hjälpa till att komplettera eller rätta felaktigheter. Man skriver bara ett meddelande och lägger i mappen så alla kan se det. Att sedan uppdatera släktboksfilerna för mig är lika enkelt som om dom fanns på min egen dator. Det är bara att här dyker allt upp på samtliga andras datorer med några minuters fördröjning. Den största fördelen är emellertid att jag kan styra exekt vilka som skall få ta del av materialet och slipper dessutom att personer som jag inte vet något om kommer med begäran om att få tillträde. Dom som jag nu ger tillträde till materialet är anättlingar som inte bara är ute för att samla anor utan verkligen vill samverka i forskningen.

För tillfället har jag gjort ett antal sådana släktboksmappar på DropBox. Det är:

Olof Månsson Eda (S) (1839-1915)
Smedsläkten Eckerberg - Proband Axel Hjalmar Klasson Eckerberg (1878-1957) Flisby (F)
Ringqvist släktbok - Proband Anders Gustaf Ringqvist, f. Nilsson (1861-1918) Jät (G)
Bergsmannen Michel Hindersson, Laxbro (-1689) Ljusnarsberg (T)

Länkar till tjänster jag använder:

DropBox - normalt sett går det till så att man får en inbjudan till DropBox från den som vill dela mapparna, men om man själv vill prova att använda DropBox så använder man följande länk -
http://db.tt/i5m4xeX
Om ni använder den länken får jag mer utrymme på DropBox, som jag kan använda för släktböcker.

TCGR - det är en tjänst som framställer släktböcker som även en icke släktforskare förstår och kan läsa. Om ni vill prova den så använder ni länken
http://hotdownloads.com/trialware/download/Download_tcgrinst2.exe?item=14184-1&affiliate=586597
Länken går direkt till nedladdning av 30 dagars gratis provperiod.

De Wael, van Amerongen och van Gent - några holländska anor

På Skansen finns en byggnad som heter Bergsmansgården. Egentligen heter den Laxbro gård och kommer från Nya Kopparberg, numera Ljusnarsberg. Den byggdes troligen kring 1655 av bergsmannen Michel Hindersson i Nya Kopparberg. Man känner inte till Michel Hinderssons anor, men eftersom både hans första hustru Anna Lybecker och hans andra hustru Maria van Gent kom från invandrade familjer antas att han själv också hade utländskt ursprung. Eventuellt var hans farfar den av konungen 1613 förordnade före detta fogden Michel Hindersson, som på begäran av bergsmännen, av konungen utsågs till konstmästare för att förfärdiga en gruvkonst i Linde Bergslag, samt lära upp yngre gruvdrängar. Denne Michel Hindersson skötte sitt uppdrag så väl att konungen utnämnde honom till förståndare för samtliga kronans järnbruk i Noraskog, Linde, Grangärde, Norr- och Söderbärke, samt Norberg Bergslag.(1)

Hans namne, två generationer senare, var även han en dominerande bergsbrukare i samma trakter, nämligen i Nya Kopparberget, där han år 1660 stod för mellan 20 och 25% av den totala kopparproduktionen från Nya Kopparberget. Eftersom flera av hans barn tog namnet Lindberg antas det att han föddes i Linde eller inom Linde Bergslag.

Michel Hindersson har nämnts i en uppsats skriven av två ättlingar till honom, nämligen Göte Klingberg och Yngve Öhman. Uppsatsen med titlen "Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" behandlar främst Michel Hinderssons hustru Maria van Gent, hennes mor Bartha van Gent (de Cocq) och brodern Pieter van Gent. Maria och Pieters holländska anor berörs också. Uppsatsen grundar sig på ett 70-tal brev från dels Bartha van Gent, dels från sonen Pieter van Gent till räntmästaren Börje Cronberg och har sitt ursprung i hans samlingar.(2)

Eftersom jag är ättling till Michel Hindersson på Laxbro och hans hustru Maria van Gent har de holländska anorna intresserat mig och jag tänkte jag att jag kanske kunde få hjälp av någon holländsk släktforskare som intresserat sig för släkten van Gent. Den webbtjänst där jag publicerar mitt släktträd på är GeneaNet, som är ganska populärt bland holländska släktforskare så jag såg en möjlighet där. Mycket riktigt kom jag i kontakt med en "distant cousin" i Holland, vilket utvecklades över all förväntan och många, åtminstone för mig, nya kunskaper kom i dagen.

För att inte gå händelserna i förväg måste jag emellertid berätta att jag intresserat mig för den här släktgrenen tidigare med hjälp av andra anättlingar. Det har främst varit Margareta Ericsson, som utgående från arkivmaterial vid Ramsbergs Bruk studerat släkten Ericsson på Laxbro ingående. Anfader för den släktgrenen är Eric Magnusson, gift med Catharina Andersdotter Öhman, sondotter till Brita Michelsdotter Lindberg i hennes äktenskap med Johan Erik Öhman.* Jag härstammar från Eric Magnussons dotter Beata Charlotta (Lotta) Ericsson, gift med konstmästaren Fredrik Adler. Jag har vidare fått information från Anders Pemer som specialstuderat en gren av Laxbrosläkten, nämligen släkten Pemer där Nikolas Pemer IV var Michel Hinderssons svärson och Brita Michelsdotter Lindbergs förste make. Nikolas Pemer IV's syster var dessutom gift med Maria van Gents bror Pieter van Gent i Arboga.

Jag måste också påpeka att i den diskussion som förts huruvida Michel Hinderssons dotter Brita Michelsdotter Lindberg var dotter till Anna Lybecker eller till Maria van Gent är jag av uppfattningen att den senare är Britas mor. Diskussionen har sitt ursprung i en artikel i Släkt och Hävd 1954 där Elis Wettergren i en fotnot diskuterar frågan, dock utan några hänvisningar till säkra källor. På Anbytarforum har så sent som 2004 Göran Fredriksson hävdat att han från genomgång av kyrkliga räkenskaper slutit sig till att Michel Hindersson vad gift med Anna Lybecker så sent som 1669, vilket skulle visa på att Anna var mor till Brita.(3)(4)

Den andra uppfattningen stödjer sig på ett brev från Maria van Gents mor Bartha Jacobs de Cocq till Börje Cronberg där hon söker förmedla köp av koppar från svärsonen Michel Hindersson. Detta brev tyder på att Maria van Gent var gift med Michel Hindersson redan 1663 då brevet är daterat. Bartha van Gent skriver: "mijn mach Michel Hindrickss bij Nieu Kopperberch". Hon kallar således Michel "sin måg". Om Michel Hindersson och Maria var gifta vid denna tidpunkt visar det att Maria var mor till Brita.(3)

För mig har en notering i Lindesbergs dopbok varit avgörande i denna fråga. Där uppträder Maria van Gent, benämnd som hustru till Michel Hindersson, som vittne vid ett dop (20 Trinitatis) 24/10 1658, vilket visar att Maria och Michel var gifta vid det tillfället. Brita Michelsdotter Lindberg föddes enligt beräkning, utgående från hennes dödnotis, den 16/12 1666.(5)

I den ovanstående nämnda uppsatsen av Klingberg och Öhman hänvisas till forskning som utförts av de holländska genealogerna A.K. Vink och W. Niekerk angående Maria och hennes bror Pieter van Gents anor. A.K. Wink har sedan publicerat ett antal artiklar om familjen i den holländska släktforskningstidskriften Gens Nostra 1974/1977/1989. Från Margareta Ericsson har jag också fått en bild av den handkolorerade släkttavla grundad på A.K. Vinks studier. Sammanfattningsvis fann A.K. Vink att släkten van Gent härstammade från främst två familjer - de Wael och van Amerongen. Den stora frågan för A.K. Vink var huruvida det var den mycket inflytelserika och kända köpmansläkten de Wael som avsågs eller ej. Såväl namnet van Gent som de Wael förekommer i många släkter i nuvarande Belgien och Nederländerna. Avgörande för att härleda släkten anor har emellertid det vapen som Marias bror Pieter van Gent låtit avbilda på sin gravhäll i Arboga. Med hjälp av de vapen som avbildas där kan anorna härledas.

Det visade sig att min efterlysning på GeneaNet ledde mig till en ättling till ovanstående släkter - Marnix Alexander de Paula Lopes. Han hade emellertid ingen vetskap om att det fanns en svensk anknytning till hans släkt. Min egen insats i det här arbetet har varit blygsam. Jag har kunnat bidra med de rön som andra svenska forskare kommit fram till samt tillhandahålla det arbete som A.K. Vink, Klingberg och Öhman sammanställt. Min holländske "cousin" har sedan med stor skicklighet lyckats finna ett stort antal dokument som i stora drag stödjer A.K. Vinks resultat, på några avgörande punkter förtydligar och kanske i viss mån förändrar dem. På grund av att den på A.K. Vinks arbete grundade antavlan är delvis svår att tyda kan man inte veta om det är förtydliganden eller nya rön. I vilket fall så har det kommit fram betydligt mer detaljerade uppgifter om anorna och framför allt är de grundade i mer solitt källmaterial än det vi, eller åtminstone jag, kände till tidigare.

Detaljerna om den holländska släkten kommer att presenteras successivt i senare texter.

Huvudsakliga källor:

(1) Swederus, M.B. (1910). "Bidrag till kännedom om Sveriges bergshantering". Ur Jernkontorets annaler/sextiofemte årgången 1910, sid. 133-135. http://runeberg.org/jernkont/1910/0137.html

(2) Klingberg, G. och Öhman, Y. (1975)."Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen", publicerad av Hembygdsföreningen Arboga Minne 1975, sid. 11-39. Denna artikel innehåller mängder av källhänvisningar, vilka jag inte tagit del av. Den som är intresserad av originalkällorna hänvisas till artikeln. Den finns tillgänglig på Arboga Bibliotek-http://opac.arboga.se/pls/bookit1/pkg_www_misc.print_index?in_user_id=opac-arb

(3) Wettergren, Elis, (1954). "Min mödernesläkt (Flodin)" i Släkt och Hävd 2-3/1954.

(4) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/3142.html

(5) Lindesberg CI:2 (1658-1677) Bild 12 / sid 6 (AID: v53500.b12.s6, NAD: SE/ULA/10851)

* Margareta Ericsson har påpekat att inga officiella källor visar att Eric Johansson Öhman bar namnet Johan. Denna uppgift finns endast i SBL (Svenskt biografiskt lexikon). SBL anger också Anna Lybecker som mor till Brita Michelsdotter Lindberg, vilket diskuteras ovan.

Bilder i ordning: 
Laxbrogården på 1800-talet
Släkttavla grundad på A.K. Vinks rön
Peter van Gents gravhäll i Arboga

Tillägg november 2013: Professor Göte Klingberg, Lund: En bevarad
köpmansbyggnad från 1600-talet