Äntligen en riktig bov i släkten?

Visst finns det många skumma typer i min släkt, men inga riktigt erkända bovar. Jag har ett otal präster som tillbringade mer tid vid tinget än i predikstolen, eller som uppvisat bristande människokärlek och empati, eller som den smått galne, men duktige förkunnaren, Aron Kihlgren i Holmedal, den berömde häxbrännaren Elavus Skragge i Mora, den blasfemiske konstmästaren Stor Hemming Andersson i Norrbärke och ett otal personer som skaffat sig pengar, ära och berömmelse på andras bekostnad.

Nu får jag ett meddelande från Geni om att jag har släktband till kungamördaren Jacob Johan Anckarström. Nåja – släkt och släkt. Genis uppfattning om att vara släkt är ganska vidsynt, vilket väl skall förklaras av att man bygger ett världsträd och i slutänden kommer vi ju alla att vara släkt. Hur är jag då släkt mer J J Anckarstöm enligt Geni? Jo “Jakob Johan Anckarström is Jan Granath's 6th great grandmother's husband's wife's brother's wife's husband's first cousin!” Översatt till något man kanske kan begripa innebär det att han är min mf mm ff mm makes hustru i ett tidigare/senare äktenskaps brors hustrus makes mosters son. Hängde ni med? Jag behöver kanske inte säga att jag avstår från att föra in kungamördaren i mitt släktträd.

Hur kommer det sig då att jag får dessa "spännande" meddelanden får Geni? Jo – dels har en medlem i Laxbrosläkten varit vänlig att föra in min gren så jag kan ta del av nytillskott som förs in på Geni. Jag finns således registrerad. En annan anättling, som är mycket aktiv på Geni har funnit att vi är släkt på min mors sida och kopplat på en liten kvist av mitt släktträd. Jag har genom detta ett gratis basabonnemang, men antalet anor som är registrerade av mig eller genom Laxbrosläkten inskränker sig till några dussin. Det är främst genom den senare släktingen, på min mors sida, som alla dessa fantastiska släktband dyker upp varje vecka, med automatik, allt eftersom hon kopplar till fler och fler grenar till sitt träd. Under senaste året har jag också fått veckoliga träffar från MyHeritage eftersom de två tjänsterna är sammankopplade. MyHeritage är emellertid mer återhållsamma i sin syn på släktskap än sin partner Geni.

Varför har jag då en massa olika tjänster igång samtidigt? En förklaring är att jag vill följa med i utvecklingen, Jag insåg emellertid tidigt att jag inte förmår hålla alla a jour så därför är det bara mitt träd på Geneanet som uppdateras regelbundet och som är tillgängligt att läsa - dock på egen risk. Mina andra träd på MyHeritage och Ancestry är privata och kan inte nås av andra. De använder jag bara för att provköra tjänsterna när det kommer nyheter. De små ”kvistar” som ligger på Geni finns där enbart för att de ovan nämnda personerna har önskat samverka med mig om gemensamma anor, vilket är värdefullt.

Jag får nog vänta ytterligare något innan jag hittar min första riktigt hederliga skurk i släkten.

Min farfars gren kontrollerad - Inte bara kyrkböcker

Jag berättade ju nyligen att jag ser över allt jag hittills matat in och kompletterar, restaurerar och underhåller. Nu har jag betat av första grenen av mitt släktträd – det som utgår från min farfar. Att jag berättar hur jag lyckats och hur jag gör beror på att jag dels tror att praktikfall är nyttiga att ta del av för både nybörjare och lite mer vana. De vana kan också känna igen sig i mina vedermödor och känna att de inte är ensamma om att ha klantat till det lite i sina tidiga forskningsaktiviteter. Ett annat skäl är att jag kände mig lite vilsen när jag kom till det stadiet när kyrkböckerna började sina som källor. Jag lärde mig att det finns mycket mer att hämta på andra ställen och det berättar jag om.

Anorna på farfars sida fanns framför allt i Dalarna – Norrbärke och Floda var vanligast förekommande, men några kom också från Grangärde. En liten problematisk gren kom från Värmland, då närmast Lungsund, Övre Ullerud och Filipstad/Nordmark. När jag kom längre tillbaka i tiden dyker det också upp anor från Falun och några få stockholmare. En liten gren fanns också i Västergötland.

Så länge jag kunde förlita mig på kyrkboksmaterialet var allt väl och mitt största bekymmer var bara att hitta och översätta referenserna från Genline till den mer generella källhänvisningen som ArkivDigital kan erbjuda. Turligt nog har just Dalarna ganska gamla kyrkböcker så jag kunde klara mig ganska bra genom 1700-talet och i några fall ända ned i 1600-talet. Att prästernas skrivförmåga och ordningsamhet gav mycket övrigt att önska ställde emellertid till med stora problem.

Min far som ung

En stor fördel för den som forskar på Dalarna är att det allt sedan före 1500-talet varit en industriellt betydande bygd där det funnits skrivkunnigt folk som dokumenterat både det ena och det andra. Detta i kombination till ett nutida mycket aktivt släktforskarintresse gör att det finns många kunniga både amatörforskare och mer professionella som kunnat göra sammanställningar och skrivit böcker om traktens historia även ur genealogisk synvinkel. I flera fall har jag hänvisat till sådana källor i mitt tidiga arbete, men nu måste det kontrolleras. Det är detta kontrollarbete och de källor jag har använt som jag vill förmedla till er. Min målsättning är att byta ut andrahandskällor mot primärkällor där det går eller åtminstone att uppgradera källorna till sådana som har högre trovärdighet. I de fall jag endast kan hitta andrahandskällor strävar jag efter att kontrollera dessa med andra källor av samma dignitet, men inte samma typ. Med detta menar jag att det inte är någon idé att kolla en forskare på exempelvis Disbyt, med en annan på Disbyt, eftersom risken för kopiering är stor. Det måste således vara en annan typ av källa som stödjer andrahandskällans uppgifter.

Norrbärke
Norrbärkes husförhör går tillbaka till 1671, födelseböckerna går tillbaka till 1661, liksom vigselböckerna och död- och begravningsböckerna. Stora delar av de första hundra årens husförhör är emellertid svårlästa och saknar för släktforskaren nödvändig information. De normalt mycket informativa död-och begravningsböckerna är här fram till 1742 bestående endast om notering om inkomster från testamente som socknen fått in. Där finns visserligen namnet på den döde, men exakta datum och annan intressant information saknas. Dock har jag lyckats verifiera det mesta inom den möjliga tidsperioden.

Kjell Vadfors arbeten
När det gäller Norrbärke, Söderbärke och Grangärde finns de sammanställningar som Kjell Vadfors gjort av sina studier av domböcker, byalängder och kyrkboksmaterial. Detta material är inte felfritt eftersom det är en tolkning av gamla primärkällor, men till oerhört stor nytta. Man kan också ta del av domboksmaterialet i renskriven form och göra sina egna fynd. Problemet är att Vadfors inte anger källor till sina fynd.

Lungsund
På den privata sajten http://www.bondetorp.se/lungsund/ finns utskrifter av födda, döda och vigda från slutet av 1600-talet och 100 år framåt.

Flodaboken
Floda har varit ett problem i mitt kontrollarbete eftersom kyrkböckerna är rudimentära. Här finns emellertid en Flodabok sammanställd av folkskolläraren Elfving som täcker större delarna av 1600-talet. Problemet är emellertid två – dels finns den bara digitalt på Genline, numera Ancestry, dels innehåller den en del fel. Jag har studerat den i analog form på biblioteket i Falun och det är ett imponerande verk, men som helt saknar källor. Eftersom jag inte har tillgång till några originalkällor får man helt enkelt hänvisa till boken och inse att längre kommer man inte utan de okända källor 

Elfving använt.

Herdaminne för Västerås stift av Gunnar Ekström
Denna bok har varit till nytta i några fall, men har kommit mer till användning i andra grenar av min släkt. Viktigt är emellertid att använda de senaste versionerna av herdaminnen. Den äldre versionen av Johan Muncktell finns på nätet, men innehåller felaktigheter. Nyare herdaminnen finns på bibliotek och arkiv.

Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott av Bertil Boëthius
Denna bok är ett klassiskt verk om Kopparbergslagen där även många genealogiska uppgifter kan hittas. Kan köpas antikvariskt, samt finns ofta på bibliotek.

Jöns Pederssons Dombok
Detta verk finns i ett exemplar som avskrift i Falu bibliotek och har varit till stor hjälp när det gäller forskning om Svinhufvudssläkten.

Persbo - En by med anor från medeltiden av Lillian Gustavsson

En rikt illustrerad bok om en bergsmansgård och dess ägare och bygden

Torp och Torpare under Starbo Bruk, Skisshyttan och Wäster Silfberg

Ett innehållsrikt grupparbete framställt av Väster Silfbergscirkeln.

Släkthistorisk Forum av Kjell Lindblom, nr 3, 1996: "Fanns släkten de la 

Tuange i Värmland?

DISBYT
I de fall jag inte lyckats finna andra källor har jag litat till ett litet antal erkända forskares bidrag på DISBYT.

Stockholms stads tankeböcker
Dessa har jag främst använt för att följa släktgrenen Westfal, som i generationer var borgmästare i Stockholm från mitten av 1400-talet. Finns numera på nätet.

Släktforskaren – Västerbergslagens Släktforskares medlemstidning
Denna skrift är fullspäckad med artiklar av traktens skickligaste släktforskare som Hans Gillingstam, Anders Winroth, Torsten Berglund, Björn Isheden, Kjell Wadfors, Lisa Norman och många flera. En guldgruva där tidigare artiklar oftast följs upp med rättelser när forskningen gått framåt.

Släkt och Hävd
Denna skrift, som ges ut av Genealogiska föreningen har också mängder av användbara artiklar av kunniga släktforskare. Hos Genealogiska föreningen finns också mängder av andra resurser, bl.a. ett omfattande klipparkiv samt Inrikes pass.

Projekt Runeberg
Vissa äldre biografiska verk samt uppslagsverk finns på nätet och kan vara till hjälp, men bör användas med försiktighet och kontrolleras med senare uppgifter.

Google Books
Även här kan man finna äldre intressanta källor, men samma försiktighet bör vidtas som för Projekt Runeberg

Som ni ser är det ett ganska knepigt arbete att få allt rätt och det krävs många källor, en del svårtillgängliga. Den som försöker ta den enkla vägen och googla sig fram till sina anor eller lita till andras släktträd på nätet kommer att göra sina ättlingar besvikna i framtiden. En tråkig effekt av detta är också att den bild barn och barnbarn haft om din släktforskning allvarligt kommer att få sig en knäck – och kanske inte bara uppfattningen om forskningen.

Trots detta noggranna arbete så vet jag att det fortfarande finns osäkerheter, men förhoppningsvis inga grova felaktigheter. Jag hoppas vidare att framtida läsare kan tydligt se var tveksamheterna och ofullständigheterna finns och främst koncentrera sig på dessa med övertygelsen om att de primärkällor jag angett i de flesta fall är korrekta och kan lämnas därhän.

Bilden ovan visar min farfars far, farfar, samt min halvfarbror

15 generationer tillbaka - är det möjligt?

Jag skrev en lite provokativ text för några år sedan där jag ifrågasatte om det var lönt att forska längre tillbaka än medeltiden. Jag påpekade då att om jag lyckades fylla min antavlas alla positioner i 20 generationer skulle den innehålla 4 194 304 personer (om jag räknat rätt). Så mycket folk fanns inte i Sverige på den tiden.

Om jag går tillbaka 15 generationer i mitt släktträd år det således av naturliga skäl ganska glest. Det mest påtagliga år just att det är glest. Om jag hade hittat alla mina anor i 15:e generationen skulle det finnas 32 768 personer i just den generationen och jag har funnit bara 63 personer och inte ens de är fullständiga. Många känner jag bara till förnamnet på grundat på närmaste ättlings patronymikon och det är ganska glest med kvinnor. Det är spännande att gå framåt i tiden och se hur kunskapen om anorna ökar för varje generation och att fundera över orsakerna – bortsett från att det är länge sedan.

Studerar jag de anor jag funnit i 15:e generationen ser jag att de källor jag tvingats söka mig till är helt andra än de man normalt använder sig av när man forskar på ”modernare” tid. Kanske en genomgång kan ge någon inspiration att forska på tiden före kyrkobokföringen även om det är svårt.

För att göra studien mer intressant har jag tittat på mina fyra huvudgrenar var för sig och funnit intressanta skillnader.

Farfars anlinje

Farfars anlinje kommer främst från södra Dalarna och domineras av bergsmän och bergsbrukare men det finns också ett antal prästsläkter. Invandrare från Finland är inte ovanliga, samt som sig bör i dessa trakter några utländska grenar som lockats till Bergslagen för att verka inom gruvnäringen.

I denna gren finns endast 9 personer säkert dokumenterade i 15:e generationen. Glädjande nog är min anlinje i ”rakt nedstigande led”, som det ofta kallas när man följer anorna på fädernet, en av de som sträcker sig så långt tillbaka. Vi befinner oss nu vid sekelskiftet mellan 1400-tal och 1500-tal. Jag finner där den finske invandraren Anders Finne på Gammelgården i Övre Starbo i Norrbärke. Anders var född omkring år 1500. Varifrån han kom i Finland är okänt. Anders var verksam inom bergshanteringen och är känd för mig främst genom Kjell Vadfors avskrifter av gamla domböcker samt det utmärkta arbete som Väster-Silfbergscirkeln dokumenterat i skriften ”Torp och Torpare under Starbo Bruk, Schisshyttan och Wäster Silfberg”. I domboksmaterialet kan man läsa att Anders vid ett slagsmål i Marnäs råkat dräpa Olof Jonsson, ett brott som han gottgjorde Olofs familj för och av rätten därför önskade ett fribrev för att undvika framtida repressalier. Historien finns beskriven i min text ”Dråpare och horkarlar, tillika rika bergsmän - ….”. Ytterligare två anor finns dokumenterade från Norrbärke under sent 1400-tal till mitten av 1500-talet.

Ett skäl till att jag haft svårt att finna anor så långt tillbaka som 15:e generationen är avsaknaden av dokumenterade präster vid den tiden. Präster är totalt sett mycket frekventa i mitt släktträd, men kunskapen om dem är liten före reformationen på 1500-talet. Senare, redan från 14:e generationen, har herdaminnen över främst Karlstad och Västerås stift varit värdefulla källor för mig.

Det är också genom att följa prästsläkten Nassenius i Nås och Floda bakåt i tiden som jag finner de nästa två anorna i 15:e generationen – bröderna Erik och Hans Hanssöner Westfal. Om vi går tillbaka två generationer finner vi dels Lambrickt Hansson Westfal, dels Jeppe Hansson Svinhufvud, vilka var respektive svärföräldrar till Hans Lambrechtsson Westfahl och Birgitta Jeppesdotter Svinhufvud, vilka var föräldrar till Erik och Hans Hanssöner Westfal – båda mina anor. Släkten Westfal var den i Stockholm och Kopparbergslagen verksamma släkten, som under en tid på sent 1400-tal tillhörde de styrande i Stockholm.

För att finna dessa personer förslår inte vanliga källor. Här får man studera Älvsborgs lösen, Jöns Pedersson dombok, Stockholms tankeböcker, samt ta del av den källforskning som gjorts kring Svinhufvudsläkten. Inte ens detta har varit nog utan det finns fortfarande vissa osäkerheter om dessa rön, något som jag berättar om i texten ”Svinhufvud – länge en tveksam ana”, med ett antal länkade tidigare texter.

Nästa anlinje i denna generation stannar fortfarande i Norrbärke i Dalarna, men denna gång i Furbo där Esbjörn Gregersson (~1520) vars svärson Mickel Håkansson levde i mitten av 1500-talet. Mickel var anfader till en lång rad bergsmän som kanske är mest kända för eftervärlden eftersom hans sonsons son Herman Michelsson (~1658) var morfars far till skalden Carl Michael Bellman. Att just detta faktum är viktigt i bygden bevisas av att Herman Michelssons gård numera finns på friluftsmuseet i Smedjebacken och kallas Bellmansgården trots att C M Bellman troligen bara övernattade där en natt i slutet av sitt liv.

Nästa ana är från samma tid men från det närbelägna Grangärde. Det är Olof Bengtsson, son till nämndemannen Bengt Nilsson på Sörgovik. Olof Bengtsson svärfar var den välkände bergsmannen Hännicke Bengtsson. Som medlem i Västerbergslagens släktforskare har jag tillgång till stor kunskap om dessa anor och redan i medlemstidningen Släktforskaren 1:1981 behandlas dessa personer av Anders Winroth. Olof Bengtsson och hans hustru Marit Hännickedotter dyker även upp i farmors anlinje nedan.

Farmors anlinje

Farmors anor levde dels, på moderssidan, i norra Västmanland i Ljusnarsbergs socken, dels på faderssidan i södra Dalarna, främst Grangärde socken. Även denna linje domineras starkt av bergsmän och bergsbrukare med ett ännu större inslag av präster än min farfars anor. Det utländska inslaget står främst järnkrämare från nuvarande Holland för. I denna anlinje har jag funnit 27 dokumenterade anor i 15:e generationen. Vi befinner oss även här huvudsakligen under 1500-talet.

Här möter jag återigen Marit Hännickedotter och hennes make Olof Bengtsson i närbelägna Norrbärke och finner även Gosven Hansson, eller Sven i Hagge som han kallades. Han var nämndeman och bergsman och blev uppmanad av Gustav Vasa i ett personligt brev att ta initiativ till att etablera ett bruk vid den silvertäkt som låg vid Biskopsberga. Några år senare tog emellertid kungen ifrån honom rätten till hemmanet Fösarboda, vilket han skänkt till sonen Peder. Senare fick emellertid Peder hemmanet Marnäs i ersättning av Erik XIV. Marnäs är bevarad inom Ekomuseum Bergslagen och kallas idag Ludvika Gammelgård. Även dessa anor har jag kunnat finna genom artiklar i föreningstidningen Släktforskaren.

Omkring sekelskiftet 1400-1500 finner jag anan Olof Invaldsson Guldsmed och hans hustru Brita. Jag har nu förflyttat mig till Stora Skedvi. Jag får här förlita mig på Anbytarforum och den välrenommerade släktforskaren Stefan Jernberg. Kring Olof Ingvaldssons anor finns många diskussioner, men de är så motsägelsefulla och spekulativa så jag inte ens återger dem här.

I Grangärde finner vi den relativt anonyme Hans Larsson som levde under 1500-talet. Han var son till den allt annat än anonyme och oerhört förmögne Lasse Ravalsson och far till den likaledes betydande Vidik Hansson, samtliga i Norrvik. Om denna släkt har det forskats och skrivits mängder och hur släktskapsrelationerna i detalj ser ut genomgår fortfarande omvärderingar. Här är kanske Yaleprofessorn Anders Winroth den främste kännaren och mina uppgifter vilar i huvudsak på artiklar av honom och andra forskare i Västerbergslagens medlemstidning, samt diskussioner via mail och på min blogg direkt med Anders Winroth.

Nästa ana i denna generation är Bengt Nilsson i Persbo i Norrbärke, son till Nils Jonsson som på 1400-talet var en av de första kända innebyggarna. Intressant är att Nils Jonssons gård Lars-Daniels bergsmansgård fortfarande finns kvar och har gått i arv inom familjen sedan 1400-talet. Tack vare en ättling på 1800-talet som var amatörfotograf och historieintresserad känner man till mycket om gården och släktens historia. Detta har dokumenterats och fördjupats i en innehållsrik bok av den nuvarande ättlingen Lillian Gustavsson tillsamman med framlidna släktforskaren Lisa Norman i boken ”Persbo – En by med anor från medeltiden”

Något som slår mig är hur frekvent anförluster är i dessa trakter. Jag kan ofta räkna ett halvdussin olika släktlinjer som leder från mig till var och en av dessa anor i 15:e generationen. Detta gör också att väldigt många av oss som har anor i dessa trakter är släkt och dessutom är floran av anättlingar rik och intressant. En anmärkningsvärt, lite spännande, förhållande är att så många av oss delar mycket musikaliska släktingar, som Carl Michael Bellman, Jussi Björling, Dan Andersson och Kerstin Tohrborg.

Jag förflyttar mig nu över till norra Västmanland och Ljusnarbergs församling, eller Nya Kopparberg som det också heter, där jag finner en spännande anlinje som på 1500-talet leder till Holland. Det är den betydande bergsmannen Michel Hindersson på Laxbro (numera bergsmansgården på Skansen), vars hustru Maria van Gent kom från nuvarande Holland. I 15:e generationen finner vi Peter Switters van Ghent, samt köpmannen Jan Wranckendz de Wael och hans hustru Cornelia Neeltgen van Amerongen från Amsterdam. För dessa rön har jag dels tagit del av den forskning som Göte Klingberg och Yngve Öhman dokumenterat i artikeln "Van Gent - En 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" i Arboga minne, dels haft ett samarbete med den holländske släktforskaren Marnix Alexander de Paula Lopez som är en anättling, som jag kom i kontakt med genom GeneaNet. Den intresserade kan finna detaljer i texten ”Min fars modersanor - …..” med länkade texter.

En annan exotisk ana finner jag i bergsmannen och finnelänsmannen i Norra Hörken Bertil Bertilsson Kemppainen, som levde i skiftet mellan 1500-tal och 1600-tal. Om Bertil, eventuellt hans far, med samma namn, berättar Carl Axel Gottlund att Bertil överfölls i sitt hem i Savolax av sju ryssar som omringat huset. Han hade emellertid med hjälp av sin lobössa, som han ömsom sköt med, ömsom använde som klubba, lyckas dräpa samtliga ryssar. Eftersom han insåg att ryssarna skulle hämnas flydde han med sin familj med Norge eller Sverige som mål. På sin vandring fick han tillfälle att berätta för kungen - troligen Carl IX - om sitt öde. Kungen blev så imponerad av denne kämpe att han gav honom det kungliga byggningsbrev som han önskade. Man tror också att han då fick namnet Kämppainen.

Länsmannen Bertils dotter, eventuellt sondotter, gifte in sig i den svedjefinska släkt som ledde mig in på släktforskning från början. En släkt som felaktigt getts namnet Osmi i tidigare genealogier, men som enligt flera forskare troligen hette Siikainen. Även här finns den mesta expertisen bland medlemmarna i Västerbergslagens släktforskare. Tidigare texter kan man finna genom texten ”Min far modersanor ….”.

Mormors anlinje

Min mormors släkt skiljer sig markant från de andra anlinjerna. Jag har inte förmått att följa en enda linje till 15:e generationen. Det finns emellertid en linje som sträcker sig till 1500-talet men det inträffar redan efter 13 generationer. Det finns förklaringar till detta. Anorna på min mormors sida är främst ägande bönder från Nordmarks kontrakt i sydvästra Värmland. Att följa bönder till före kyrkobokföringen är ett svårt arbete, men inte omöjligt som det visat sig för den släkt som jag kunnat kartlägga till 1500-talet. Mormors släkt är emellertid inte bara bönder, de var även till en mycket hög grad präster, vilket inte förvånar eftersom, så sent som i min barndom, detta var mycket gudfruktiga trakter.

Den släkt som är undantaget och i 13:e generationen kan härledas till 1500-talet är släkten Skragge. Detta är en släkt från Värmlandsnäs som engagerat mångas fantasi och forskarmödor. På grund av att de i hög grad tjänade staten som krigare eller tullnärer har deras ättlingar i flera fall adlats och är därför omskrivna i sina mer bemärkta manliga grenar. Dessa grenar är väl dokumenterade i  Rolf Lagerborgs bok "En Värmlandssläkts Öden". Mina och några andra forskares anor hörde dock till såväl mindre belönade, som kvinnliga grenar, vilket försvårat forskningen. Jag har berättat om den exceptionella kollektiva forskarbragd som vi genomfört på Anbytarforum och som är sammanfattad i texten ”En ny gren av släkten Skragge …” där länkar finns till en detaljerad beskrivning av forskningen.

Denna forskningsinsats visar att det är möjligt att följa även bondesläkter långt före kyrkobokföringen. Det krävs emellertid stor talang att läsa gamla originaldokument som domböcker skattelängder, mantalslängder och landskapshandlingar och det är inte alla förunnat att behärska.

Morfars anlinje

Om min mormors anor utmärkte sig genom att sluta redan i 13:e generationen och vara mycket svårbeforskade, gäller det totalt motsatta för min morfars anor. Detta när man kommit förbi några inledande svåra generationer. Svårast visade sig min morfars farfar vara. Där är det stopp redan efter 3 generationer och det är inte stort bättre vad gäller hans farmors anor. Det blir på min morfars mors sida som släktforskningen blir närmast trivial med i skrivande stund 27 anor i 15:e generationen och de äldsta hittills sträcker sig tillbaka till 35:e generationen. Att de inte är ännu fler kända i 15:e generationen beror endast på att jag inte hunnit gå igenom alla relativt lätt tillgängliga handlingar och hunnit ”skilja agnarna från vetet” i det jag dokumenterat.

I texten ”Fattiga och rika i Västra Värmland” beskriver jag hur den fattiga pigan Maria Nilsdotter får dottern Maria Danielsdotter med sergeanten och änklingen Daniel Styffe. Detta leder via hans farmor in i den svenska adeln, vidare till de svenska, norska, danska och sydeuropeiska medeltida adeln och kungliga familjerna. Ingången till dessa lättforskade anor var de värmländska grenarna av de svenska adelsfamiljerna – i första hand Daniel Styffes farmor Brita Beata Uggla, men också släkter som Hildring och Roos som levde i trakten. Här finns en så fyllig dokumentation så det knappast kan kallas släktforskning från min sida. Det är inte mycket svårare än att läsa telefonkatalogen. Skillnaden är att telefonkatalogen oftast är korrekt, medan man här får vara mer kritisk till källorna. Det man måste vara observant på är att endast referera till de historiskt säkra linjerna och förkasta alla spekulationer. De namn som här dyker upp i generation 15 är Simla, Svinhufvud, Ekeblad, Anckar, Vångasläkten, Kart, Ulfsax, Ribbing, Stjärna, Gylta, Lillie, m.fl. Här finns mängder av källor där Riddarhuset är en av de viktigaste, men också Svenskt Biografiskt Lexikon - SBL, Store norske leksikon, Norsk biografiskt leksikon, de europeiska kungahusens genealogier, mm. För att vara säker räcker det emellertid inte med en källa, även om den förefaller tillförlitlig. Jag tillämpar sk. triangulering där jag gärna vill ha flera källor från olika tider och olika länder som överensstämmer.

Genom att ganska godtyckligt välja den 15:e generationen ser man hur förhållandena för släktforskning drastisk blir annorlunda när man närmar sig 1500-talet. Det är spännande att se hur bilden av tillgängliga källor förändras om man bara går några generationer framåt i tiden. Jag har nämnt reformationen varefter alla präster täcks in av stiftens herdaminnen. Givetvis är kyrkobokföringens införande på 1600-talet epokgörande, men innan dess finns skattelängder av olika slag samt mantalslängder och domböcker att tillgå. De flesta av dessa är mycket svåra att tolka. Det viktigaste är nog ändå i vilken samhällsklass man finner sina anor. Adeln är närmast trivial att följa, dels för att de är väl dokumenterade dels för att de ”alla är släkt med alla” inom en ganska begränsad krets. Präster är likaså enkla, liksom ofta militärer och utbildade personer. ”Vanligt folk” är svårast, dels för att de ofta inte har efternamn man kan följa och dels inte är speciellt dokumenterade utöver i kyrkböckerna. Fördelen är emellertid att de på landsbygden är relativt bundna till ”sin torva” vilket underlättar.

Således – det finns möjligheter att följa sina anor längre tillbaka än de gängse källorna gör möjligt, men det krävs mycket forskningsarbete, nya färdigheter som forskare och bra kontakter med andra släktforskare. Men – framför allt ett kritiskt sinnelag parat med kreativt tänkande och tålamod.

SVINHUFVUD – länge en tveksam ana

En av mina första ”tolvtaggare” var släkten Svinhufvud. OK – jag erkänner – i början var det väldigt spännande att hitta kända släkter bland mina anor. Nu har jag kommit över det, nog huvudsakligen beroende på att mina anor kommer från trakter där det var ”småpotatis” och även jag fick ”en släng av sleven”. Som ni märker ”står metaforerna som spö’n backen”. Åter till allvaret!

Jag hittade min farfar för inte så många år sedan. Det skall jag berätta om en annan gång. Det intressanta var att man, med lite arbete, kunde följa hans anor på faderssidan i 13 generationer till en invandrare från Finland till Övre Starbo i Norrbärke. Det är emellertid inte det jag skall berätta om, utan hur jag fick korn på en ana som verkade leda till Svinhufvudsläkten. 12 generationer från mig själv räknat fann jag flodaprästen Israël Israëlis Nassenius (1619-1693) i Nås, sedermera Floda. På vägen fann jag några andra intressanta personer, men dessa andra personer sparar jag också till en annan gång.

Till hjälp för att finna släkten i Floda hade jag den så kallade Flodaboken, som är sammanställd av skolläraren Elfvin i Floda och utgör ett imponerande arbete. Den fanns på den tiden i Genline. Givetvis innehåller den några övertolkningar och felaktigheter, vilket det med nödvändighet blir när ett så stort material tolkas av en ensam person. Jag insåg snart detta förhållande så jag kollade alla uppgifter i kyrkböckerna och det visade sig att det mesta stämde bra. En annan handling som jag fann på nätet var den äldre versionen av Herdaminne över Westerås stift, författat av Johan Fredrik Muncktell från 1835. Där kunde jag läsa att Israëls far hette Israël Petri Dalecarlius och hans son Petrus Olai Salamontanus och som sig bör kom från Sala. Han var gift med Karin Hansdotter, dotter till Hans eller Jöns Eriksson på Aspeboda i Kopparberget.

Israël Petri antog ett svinhuvud i sitt sigill, vilket berodde, enligt herdaminnet, på att hans mor tillhörde Svinhufvudsläkten. Det är klart jag blev intresserad på vilket sätt hon var släkt med Svinhufvudssläkten och sökte information på nätet om detta. Jag fann då släktforskarkollegan Ingvar Ilebrand, som forskat på samma frågeställning. Han tipsade mig om att det skulle finnas en gammal dombok efter domaren Jöns Pedersson, dels i Uppsala, dels på biblioteket i Falun. Han hade inte sett den själv, men undrade om jag hade möjlighet att titta på den, vilket jag hade eftersom jag vid den tiden hade ärenden till Falun. Där träffade jag den mycket kunniga svinhufvudforskaren Elisabeth Hemström som lät mig studera den gamla domboken under en eftermiddag. Efter vad jag kom fram till där kände jag att det fanns starka indicier på att Israël Petri Dalecarlius val av Svinhufvudsvapnet i sitt sigill inte var taget ur luften. Men för säkerhets skull kontrollerade jag sannolikheten även i Älvsborgs lösen. Hela denna process finns väl beskriven i texten ”Ett prästsigill som gjorde mig nyfiken”.

Jag kände mig ganska nöjd, men ville ändå försäkra mig om att jag inte var ute och fantiserade. Jag lade därför ut en fråga på Anbytarforum, vilken var första gången. Visserligen fick jag svar, men knappast någon uppmuntran. Jag upplevde att jag inte riktigt hörde hemma där som nybörjare och svaret jag fick hade en någon nedlåtande ton. Att jag inte förstod det där med forskning var ganska uppenbart. Jag fick känna på den attityd som många erfarna släktforskare hade mot nybörjare på den tiden och Bertil Magnusson varnat mig för. Om jag inte hade haft betydligt större erfarenhet av forskning, rent generellt, än de som satte sig på sina höga hästar så kan det hända jag blivit totalt avskräckt från vidare användning av Anbytarforum. Nu tyckte jag bara det var löjligt. Det var emellertid inget fel på sakuppgifterna jag fick, bara sättet de förmedlades på. Jag tyckte emellertid att jag ville skriva en text just om klimatet på Anbytarforum för att varna andra i min situation. Denna upplevelse var också en bidragande orsak till att jag senare startade FB-gruppen ”Släktforskning för noviser” där alla påhopp och nedlåtande attityder är bannlysta och aldrig heller behövt beivras.

Även om jag kände mig ganska säker på att mina rön höll streck, var det ju korrekt att hårda bevis i form av originaldokument, som bevisade alla detaljer i mitt resonemang, inte fanns. Jag förde in uppgifterna i min antavla, med de förbehåll jag visste fanns. Jag blev därför glad när jag flera år senare studerade min farmors far – Karl Johan Jansson Granath och hans modersanor och fann att de ledde till Svinhufvudssläkten på ett sätt som var väl dokumenterat och inte kunde ifrågasättas eftersom de vidimerades av några av landets kunnigaste svinhufvudforskare.

I en av de sista avsnitten i min gratis släktforskarkurs berättade jag att Karl Johans mor hette Johanna Persdotter Olausson (1839- ) och var sonson dotter till bergsmannen Olaus Matsson på Broby, Grangärde (1763-1816) – därav familjenamnet Olausson. Olaus Matsson mor hette Lisa Stina Ullberg (1729-1815) och var dotterdotter till kyrkoherden i Ål Johannes Olai Lundberg, men också dotterdotter dotter till kyrkoherden Laurentius Andreae Fahlander i Grangärde (1653-1713).

Laurentius Andreae (Lars Andersson) var tredje generationen, men inte den sista, i en räcka av präster som härstammade från skräddaren Anders Persson på Falan på Stora Kopparberget. Anders son Lars (ca 1580-1665) är här en nyckelperson. Han var kyrkoherde i Malung mellan 1624 och 1665 och gifte sig med dottern till Vallen Ingelsson Svinhufvud, som var bergsman på Gassarvet i Stora Kopparberg, död 1625. Hans dotters förnamn är inte känt. Lars studerade vid Västerås skola och troligen vid Uppsala universitet, men var med säkerhet inskriven i Wittenberg och försvarade en avhandling 1608 i Rostock, varefter han vid hemkomsten prästvigdes. Han tog namnet Phalander efter födelseplatsen – ursprungligen kallade han sig dock Cupriphalander. Hans hustru NN Vallensdotter Svinhufvud leder sina anor sju generationer bakåt till den förste kände anfadern för Svinhufvudsläkten – Jöns i Höjen Svinhufvud. Lars fader skräddaren Anders Persson blev anfader för ett antal adliga släkter. Från sonen Lars härstammar bl. a. den adliga släkten Edelstam där diplomaten Harald Edelstam nog är den mest kände. Från sonen Erik, som också blev präst, härstammar den finska grenen liksom de adliga släkterna Tigerstedt och Vasastierna.

Att det var så spännande för mig som ny släktforskare att kunna härleda mina anor till släkten Svinhufvud beror nog på att det är en klassisk ”storsvensk” släkt och lite av en favorit inom släktforskningen, som det skrivits massvis om. Namnet väcker ju också fantasin och det var väl inte för inte som man blev så lycklig, i vissa kretsar, när man kunde härleda Daniels Westlings anor till Svinhufvudsläkten. Det finns ju även två adliga grenar av släkten - Svinhufvud av Kvalstad och Svinhufvud av Västergötland. Finlands president Per Evind Svinhufvud (1861-1944) tillhörde den förra grenen.

Det är också spännande att se hur en dotter i en välbärgad och socialt väletablerad släkt som den som min farmors farmor tillhörde kunde ”gifta ned sig” med en stalldräng och sedan när man arbetar sig bakåt i sin forskning finner anor av stort intresse, som verkligen överraskar.

Gång efter gång i min forskning har jag funnit att det oftast döljer sig spännande anor i de ofta svårfunna kvinnliga anorna. Män från enklare förhållanden kunde undantagsvis bryta sina släkttraditioner genom osedvanlig begåvning eller framgångar i krig, men genom kvinnorna kunde en släkt såväl bryta sig in i de högre stånden som genom mesallianser förlora sin sociala position.

Rättelse i mars 2018: Som ni ser i ett påpekande nedan så vet man nu att det inte finns något belägg för prins Daniels släktskap med Svinhufvudssläkten.

Källor

• Gunnar Ekström, 1971: Västerås stifts herdaminne
• Johan Fredrik Muncktell, 1835: Westerås stifts herdaminne
• Antavla för Klara Johansdotter. Denna artikel var ursprungligen publicerad i Dalarötter samt Rötter. Författarna är Torbjörn Näs, Torsten Berglund, Martin Casterud. Jag kan inte finna den efter Rötters omorganisation men den finns nu på en av författarnas egen hemsida - http://genealogi.casterud.com/ancestry
• Berglund, T., Hemström, E., Olofsson, L. och Winroth. A. 2008: Släkten Svinhufvuds ursprung
• Kyrkböcker från Grangärde, Floda och Näs socknar
• Jöns Pederssons dombok vid Falu bibliotek
• Älvsborgs lösen vid Falu bibliotek
• Lars Elfvin: Floda sockens släktbok

Vinjettbilden ovan är framställd från mitt släktträd med GeneaNets släkskapsfunktion.

NÅGRA FRÅGETECKEN RÄTAS UT TILL SLUT - Avsnitt 14

NÅGRA OUPPKLARADE FRÅGOR
Genom att följa mina fortsatta strävanden vill jag visa er några fler sätt att tolka kyrkboksmaterialet.

• Hur klarade sig Carl Johans farmor när den andre maken dog, den yngste sonen emigrerade till Amerika och den äldste sonen flyttade till Nyhammar? 
• Vad kom det sig att Carl Johans mor hade både familjenamnet Olausson och patronymikon Persdotter? 
• Hade detta något att göra med gårdsnamnet Olaussons? 
• Vem är egentligen Carl Johans farfar och vad hände med honom? 

Änkan Anna Andersdotter (farmor till C J)
Om vi följer Anna Andersdotter framåt i tiden så finner vi att hon en tid lever kvar i Kyrkbyn men sedan flyttar till Stakheden där hon dör 14/4 1897. Vi finner henne där i Grangärde AI:21c på sidan 685. Före hennes namn finns ett kors som visar att hon avlidit under husförhörsperioden. Vi ser datum för dödsfallet ute till höger. Att hon bor där hos hemmansägaren Flur Anders Persson och hans hustru Johanna Sofia Anderdotter och deras fyra barn samt arbetaren Flur Karl Erik Andersson.

Grangärde AI:21c (1890-1899) Bild 97 / sid 685 (AID: v130174.b97.s685, NAD: SE/ULA/12220)

Före Annas namn står "svärmodern". Det innebär ju att hustrun i huset måste vara hennes dotter. Om ni minns så var en Flur Anders Persson dopvittne när Carl Johan föddes - det var således Carl Johans ingifta farbror. Arbetaren Flur Karl Erik Andersson som vi finner på sidan är Carl Johans kusin.

Grangärde C:8 (1826-1842) Bild 119 (AID: v130190.b119, NAD: SE/ULA/12220)

På denna sida finns också en ledtråd till frågan om vem som var Carl Johans farfar, dvs. innan styvfadern Oxvål Per Andersson kom in i bilden. Hemmansägaren Flur Anders Perssons hustru Johanna Sofia Andersdotter var född 29/7 1836 i Lillheden. Födelseboken för Grangärde 1836 finns i C:8 1826-1842. Där finner vi Johanna Sofia som nr. 104. Hennes mor var Anna Andersdotter och fadern var hemmansägaren Anders Ersson i Lillheden. Vi kan vidare läsa att vittnen vid dopet var hemmansägaren Anders Ersson och hans hustru Lisa Ersdotter på Holn samt bokhållaren Per Olof Olausson i Kyrkbyn samt pigan Maja Lisa Andersdotter i Östanbjörka.

Anna Andersdotter levde således sina sista år hos sin dotter - Carl Johans faster. Carl Johans farfar hette således Anders Ersson. Senare forskning jag gjort visar att han kallades Rossa Anders Ersson efter den familjegård Rosshaga där hans far och farfar bodde. Fadern var bergsman på Rosshaga och farfadern tillika nämndeman.

Ett intressant namn bland dopvittnena när Johanna Sofia föddes är Per Olof Olausson. Med all sannolikhet är detta den blott femtonårige sonen till bruksidkaren Olof Olausson som är son till bergsmannen, sexmannen och kyrkvärden Olaus Matsson på Broby (1763-1816). Sonsonen Per Olof kom sedermera att titulera sig bruksidkare och var en av de som tog över faderns ledande ställning inom familjens bruksrörelse. Detta visar dels att det fanns en nära relation mellan de två bergsmansfamiljerna på Rosshaga och på Broby sedan generationer.

Olaussons

Vi får således här förklaringen till Carl Johans mors familjenamn Olausson. Det kommer från bergsmannen Olaus Matsson vars ättlingar under lång tid dominerade bergsbruket i Grangärde. Olaus var farfars far till Carl Johans mor. Delar av släkten bodde på gården Olaussons i Grangärde kyrkby.  Vi ser här också bevis på ett mode bland den tidens mer besuttna familjer att ta ett patronymikon och förvandla det till familjenamn - Olaus Matssons ättlingar antar namnet Olausson. Samma sak har jag funnit i en annan av mina anlinjer, nämligen den så kallade Laxbrosläkten, där ättlingarna antog familjenamnet Ericsson efter Eric Magnusson (Ljusnarsberg 1722-1799).

Rossa Anders Erssons dödsnotis

Grangärde F:4 (1844-1860) Bild 188 (AID: v130209.b188, NAD: SE/ULA/12220)

Enligt Grangärde F:4 Dödbok, 1844-1860, bild 188 i ArkivDigital avled arrendatorn Rossa Anders Ersson i lungsot den 21 mars på Lillheden och begravdes den 1 april. Han var 51 år och 16 dagar gammal. Han efterlämnade hustru och 2 söner samt 2 av 4 döttrar. Han hade fört ett kristeligt liv.

Nu har ni fått en något tillrättalagd process beskriven för er. Givetvis gick det inte så här enkelt när jag första gången irrade omkring bland mina anor. Det kan vara intressant för er att följa den verkliga processen som jag genomled. Det kan ni göra genom att följa de länkar som finns här nedan.

Så här gick det till när jag sökte mina anor (Tänk på att alla adresser som förekommer i nedanstående texter kanske inte gäller i din söktjänst för kyrkböcker.)

Läs inläggen i tur och ordning

26/1 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/01/att-hitta-den-frsta-trdndan-fr-att-brja.html
7/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/nu-har-jag-gnllt-ett-par-gnger-s-det-r.html
8/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/vem-var-jan-erik-anderssons-far.html
9/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/anna-andersdotter-och-hennes-man.html
13/2 2007 http://slaktforskning.blogspot.com/2007/02/nr-gifte-anna-om-sig-egentligen.html

Vinjettbilden visar en bergsmansättling i hans naturliga miljö

FÖR ÖVRIGT ÖNSKAR JAG ER EN RIKTIGT TREVLIG HELG!!
Några ytterligare texter kommer efter helgen

TILL NÄSTA AVSNITT

HUSFÖRHÖREN BERÄTTAR OM CARL JOHANS BARNDOM - Avsnitt 13

VI FÖLJER CARL JOHAN EN TID I HUSFÖRHÖREN

Det är ju väldigt frestande att ta sig an de mest intressanta frågorna om varför Carl Johans mor Johanna heter Olausson och vem Carl Johans farfar var. Så gjorde jag naturligtvis också när jag som nybörjare hittade sådana problem. Följden blev att min kunskap om mina anors länge var bristfällig. Jag föll för frestelsen att samla på anor bakåt i tiden och inte lära mig mer om hur personerna levde under den tiden.

Grangärde AI:18a (1863-1871) Bild 26 / sid 13 (AID: v130158.b26.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Vi skall därför nu vara förståndiga och lära oss mer om farmors far Carl Johan och hans familj. Om vi återgår till sidan 13 i husförhöret för Grangärde under tiden 1863-1871 så ser vi att familjen bodde i Arrest Byggnaden i Kyrkbyn (lägg märke till särskrivningen) när Carl Johan föddes. På samma plats bor arbetaren Samuel Herman Bergström och hans hustru Stina Andersdotter och dottern Sofia. Vilka de är vet vi inte. Däremot finns fjärdingsmannen Oxvål Per Andersson och hans hustru Anna Andersdotter med sonen Per Olof samt styvsonen Jan Erik Andersson med familj. Carl Johans bodde således tillsammans med faderns mor Anna Andersdotter och faderns styvfar vid sin födsel. Han har också en endast 11 år äldre halvfarbror som heter Per Olof. Vi ser i husförhöret att farmodern gifte sig med Oxvål Per Andersson 1858 och Per Olof föddes 1860, vilket visar att han är farföräldrarnas gemensamma son. Jag föreslår att vi lämnar Carl Johans fars härkomst till vidare och tittar framåt på Carl Johans uppväxt.

Grangärde AI:18a (1863-1871) Bild 26 / sid 13 (AID: v130158.b26.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Om vi återigen tittar på sidan 13 och går till kolumnen längst ut till höger på uppslaget där det står ”Flyttat till…”

Vi finner familjen på raderna 4-7. Där står ”NB sid. 13”. Detta är prästens notering så han vet var han skall finna familjen. Här betyder det Ny Bok sidan 13. Med Ny Bok avses här nästa omgång av husförhörslängder dvs. för 1872-1881. Om det hade stått GB hade det varit Gammal Bok och angett var man kan finna familjen i föregående husförhörslängd, dvs. den för 1852-1862. Noteringen hade också kunnat bestå endast av en sidangivelse och i så fall hade det varit inom samma husförhörslängd, låt vara kanske i en annan bok med annan numrering som vi såg tidigare. Det kunde också ha stått ett sockennamn ex.vis. Norrbärke och i så fall hade det krävts lite mer arbete för att finna familjen.

Grangärde AI:19a (1872-1881) Bild 25 / sid 13 (AID: v130164.b25.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Vi öppnar nu husförhörslängden för Grangärde 1872-1881 på sidan 13. (Av en händelse råkar det vara samma sida i den nya och den gamla boken. Ofta ligger dom faktiskt ganska nära varandra om personen bor på samma plats). Vi finner här såväl Carl-Johans föräldrars familj på raderna 6-10, som farmoderns familj på raderna 1-3. Carl Johan har nu fått två systrar Johanna Sofia och Julia Maria. Johanna Sofia föddes 5/4 1873 i Sunnansjö och Julia Maria 14/11 1874 i Kyrkbyn. Det verkar som om modern, som här står med hela sitt namn, av något skäl åkte hem till sina föräldrar i Sunnansjö och födde dottern där. Vi ser också i nedanstående födelsenotiser att Johanna Sofia var 2:a barnet och Julia Maria 3:e.

Grangärde C:12 (1865-1879) Bild 285 (AID: v130194.b285, NAD: SE/ULA/12220)

Grangärde C:12 (1865-1879) Bild 327 (AID: v130194.b327, NAD: SE/ULA/12220)

Systrarnas födelsenotiser
Systern Johanna Sofias födelsenotis hittar vi i boken Grangärde C:12, bild 285
Julia Maria finner vi i boken Grangärde C:12, bild 327

Grangärde F:6 (1882-1894) Bild 94 / sid 162 (AID: v130211.b94.s162, NAD: SE/ULA/12220)

Julia Maria dör i lungsot

I Död- och begravningsboken för Grangärde 1890 som heter F:6 (1882-1894) bild 94/sid 162. I ArkivDigital kan man läsa att Julia Maria avlider vid en ålder av 15 år 7 månader och 27 dagar.

Året efter Julias födelse dör Jan Eriks styvfar fjärdingsmannen Oxvål Per Andersson och en ny fjärdingsman anländer – Jan Hermansson från Broby. Han blir inte så gammal i Kyrkbyn för redan efter 14 dagar flyttar han hem till Broby där han sedermera gifter sig. Han är son till bergsmannen Herman Andersson från Broby. (Det var en liten utvikning som lätt hittades genom att läsa högra spalten om ”Flyttning till …”) Vi kan också se hur prästen här angett GB sid.13 för såväl Jan Erik Anderssons som Oxvål Per Anderssons hushåll. Carl Johans farmor Anna Andersdotter har nu blivit änka efter fadern till sitt andra barn.

Grangärde AI:19a (1872-1881) Bild 25 / sid 13 (AID: v130164.b25.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Oxvål Per Anderssons dödsnotis
Uppe i högra hörnet av bilden intill ser vi att fjärdingsmannen Oxvål Per Andersson dog 30/4 1875.

I Oxvål Per Anderssons dödsnotis kan man läsa att han begravdes 9 maj och att dödsorsaken var lungsot. 

Grangärde AI:19a (1872-1881) Bild 25 / sid 13 (AID: v130164.b25.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Grangärde B:1 (1866-1894) Bild 79 (AID: v130181.b79, NAD: SE/ULA/12220)

Vi kan vidare läsa oss till att sonen, Carl Johans halvfarbroder, Per Olof flyttar till N. Amerika 1880 och att Carl Johans föräldrar flyttar till Pag. 145, den 2/2 1876. (Pag. står för pagina och betyder sidan på latin). Det har varit en mycket ordentlig präst för vid Per Olofs utflyttning står numret på Utflyttningsattesten, nämligen 31. Man kan därför lätt gå till boken för In- och utflyttning – den heter Grangärde B:1, 1866-1894 och finner där för år 1880 arbetaren Per Olof Pettersson i Kyrkbyn som den 1/3 1880 får en utflyttningsattest för emigration till N. Amerika.

Grangärde AI:19c (1872-1881) Bild 153 / sid 145 (AID: v130166.b153.s145, NAD: SE/ULA/12220)

Carl Johans far får ett nytt arbete

Vi följer Carl Johan och hans familj till sidan 145. Återigen får vi prova oss fram till vilken bok det avser. Vi finner dem i AI:19c på Nyhammars bruk rad 20-25 på bruksgården där fadern Jan Erik fått arbete som stalldräng. Carl Johan har också fått en bror Karl Henning som fötts i mars 1877 på den nya platsen där man nu bott i lite styvt ett år. Längst upp på sidan kan man läsa att Nyhammars bruk tillhör Stakheds skiftelag - senare delen. Det är viktigt att minnas när vi skall leta efter familjen i nästa husförhör.

Om vi följer familjen ytterligare framåt till åren 1881-1889. Eftersom ingen notering fanns i husförhöret om att de flyttade förutsätter vi att dom bor kvar på samma ställe. Vi gissar också på att de återfinns i motsvarande volym, dvs. i AI:20c 1881-1889. På bild 6 i ArkivDigital finns ett register där vi mycket riktigt finner Stakheds skiftelag - senare delen.

Grangärde AI:20c (1881-1889) Bild 195 / sid 1013 (AID: v130170.b195.s1013, NAD: SE/ULA/12220)

Vi finner familjen på sidan 1013 där vi ser att sonen Erik Alfred föds 5/7 1883 och döps av fadern. Kanske han var för tidigt född eller klen vid födseln så man inte hann till prästen. Han klarar sig emellertid. Fadern har fortfarande sitt arbete som stalldräng. 1890 avlider Carl Johans syster Julia Maria 11 juli.

Det verkar som Carl Johan går sina egna vägar. Redan här gör prästen en bekymrad notering ”? Nattvard” och i efterföljande husförhör noterar prästen ”Icke begått nattvarden!” Carl Johan är nu 19 år och i september 1890 beger han sig till Vaxholm för att ta värvning som artillerist. Prästen har också noterat att näst yngste sonen Karl Henning valt att kalla sig Andersson som fadern till skillnad mot brodern Carl Johan som fortfarande har sitt patronymikon Jansson.

Grangärde AI:21c (1890-1899) Bild 109 / sid 697 (AID: v130174.b109.s697, NAD: SE/ULA/12220)

Det sista husförhöret där Carl Johan fortfarande bor med familjen är Grangärde AI:21c (1890-1899) sidan 697. Där står det ju att han heter Jansson Granat och  flyttar till Vaxholm. Cirkeln är sluten. Tänk så jag jobbade innan jag fann honom i början.

Ett sk. tillfällighetsfynd
När vi bläddrar från första sidan för Stakheden sidan 1010 och framåt på jakt efter familjen finner vi på sidan 1011 rad 18 en Bokhållare Carl Olof Olausson född 1852. Detta är faktiskt Carl Johans morbror, yngre bror till modern. Man kan kanske anta att han haft ett finger med i spelet när Carl Johans far fått arbete som stalldräng. Det lönar sig ofta att studera sidorna runt omkring det man söker efter.

Tillbaka där vi började
Som du ser har vi nu knutit samman den forskning vi gjorde med hjälp av moderna databaser i början av kursen med det historiska materialet som vi hittat i kyrkböckerna.

Vi lämnar nu Carl Johan och hans familj, men eftersom vi har några ouppklarade frågor bakåt i tiden så behövs nog att vi forskar lite vidare.

TILL NÄSTA AVSNITT

VI FINNER CARL JOHAN I HUSFÖRHÖREN - Avsnitt 12

ATT FÖRSTÅ HUSFÖRHÖREN

Ni har väl inte glömt min farmors far Carl Johan?  Vi skall se vad vi kan finna om honom i husförhören. När jag letade efter honom i början av min släktforskarbana var det Genline jag använde. Det är numera en del av Ancestry och har upphört som separat tjänst.

Eftersom Carl Johan är född 1871 kan vi tidigast leta efter honom i husförhören för Grangärde för det året. I födelsenotisen för Carl Johan läste vi att föräldrarna bodde i Kyrkbyn i Grangärde.

Genline-SCB

Bilden ovan visar ett utdrag ur den SCB-sida som vi fann med hjälp av Genline tidigare. I figuren nedan känner du igen Genlines sökfönster. Du ser att jag den här gången valt Husförhör och du ser också att det för perioden 1863-1871 finns inte mindre än 6 volymer från AI:18A-AI:18F. Frågan är vilken man skall börja med. Jag chansar på att Kyrkbyn finns i den första boken och markerar den. Jag hittar då genast Kyrkbyn på sidan 21 som du kan se i den högra delen av sökfönstret. Det föreföll enkelt, men vänta bara tills jag förklarat det och läs sedan kommentaren nedan.

Genline

Det finns ofta, men inte alltid, register över byar och gårdar i söktjänsterna. Genlines medlemmar har också frivilligt matat in varje gårds- och bynamn från kyrkböckerna så man lätt kan söka bland sidorna. Denna funktion kallas GIDx. Jag väljer därför att inledningsvis försöka finna Carl Johans familj med hjälp av Genline, vilket visade sig lite knepigare än jag trodde. Den som matat in bynamnen hade bara angett Kyrkbyn där det faktiskt stod Kyrkbyn som rubrik på husförhörssidan. Att all bebyggelse i centrala Grangärde tillhör Kyrkbyn, vilket också står i registret, hade registreraren inte tänkt på, vilket orsakade onödigt letande.

(Nu är det ju så att detta är förgången historia eftersom ni idag helt enkelt kan gå in i Arkiv Digital och där läsa i Födelseboken för Grangärde 1871. Där finner ni Carl Johans födelse i Grangärde (W) C:12 (1865-1879) Bild 204.)

Men låt mig ändå berätta hur jag gjorde.

Som det angavs i sökrutan började jag leta på sidan 21 och letade mig framåt ända tills jag kom till nästa by men fann inte Carl Johan och hans familj. Eftersom bl.a. prästgården fanns angivet på sidorna före och den borde ju ligga i Kyrkbyn så jag antog att något var fel så jag tittade i registret för volymen AI:18A och fann att Kyrkbyns skiftelag börjar redan på sidan 1 (se bild intill). Om jag varit lite smartare hade jag insett det tidigare. Nu hade jag emellertid en sagolik tur och hittade rätt familj snabbt ändå. Jag började att söka från sidan 1 och fann min familj redan på sidan 13 under rubriken Arrest Byggnaden. 

Nu skall vi studera husförhörsboken och följa Carl Johans familj, men då skall jag byta söktjänst till Arkiv Digital så får du bekanta dig med den också.

Grangärde AI:18a (1863-1871) Bild 26 / sid 13 (AID: v130158.b26.s13, NAD: SE/ULA/12220)

Vi har således funnit Carl Johan på sidan 13 i Husförhöret för Grangärde 1863-1871, men något är underligt. Fadern Jan Erik Andersson känner vi igen, men modern påstås här heta Johanna Olausson. I födelseboken står det ju att hon heter Johanna Persdotter. Vad har hänt? Födelsedata stämmer ju på Carl Johan och födelsetiden stämmer för både fadern Jan Erik och modern Johanna. Har prästen gjort ett misstag eller finns det två Carl Johan med identiska födelsedata och nästan identiska namn på föräldrarna? Det var så mina tankar gick.

Nu minns ju ni som har gott minne att jag redan i kursavsnitt 9 råkade avslöja hur det hänger ihop. Där hittade jag ju Carl Johans födelsenotis i ArkivDigital och där hette hans mor Persdotter Olausson. Således hette modern Persdotter i födelsenotisen från SCB enligt Genline, Persdotter Olausson i den fotograferade födelseboken enligt ArkivDigital och bara Olausson i husförhöret enligt ArkivDigital från det år Carl Johan föddes. Det är inte alltid så lätt att vara släktforskare.

Medan du begrundar detta skall vi titta lite på alla de saker som står på sidan i husförhöret. Högst upp på sidan står byns namn – i det här fallet Kyrkbyn. I den vänstra kolumnen står gårdsnamnet - Arrest Byggnaden - och namn på ett antal personer. Först på rad 7 finner vi ju Jan Erik Andersson som vi antar är Carl Johans far. Före hans namn står St Son, vilket skall tydas som styvson. Under hans namn står Hustru Johanna Olausson och därefter Son Carl Johan.

I nästa spalt kan man läsa deras födelseår och därefter födelseplatsen. Här möter vi en liten annorlunda sak. Som födelseplats står Lillheden för fadern och Kyrkbyn för modern och Ibm för sonen. Ibm står för ibidem och är latin. Det betyder "därstädes", "på samma ort", dvs. som på raden ovan. Lillheden och Kyrkbyn är byar inom Grangärde socken. Det vanligaste är att prästen har angett födelsesocknen och i så fall skulle det ju stått Grangärde. Om de varit födda i Norrbärke, som är en grannsocken, så hade det stått Norrbärke men nu har prästen valt att ange den by i hemsocknen där de föddes. Som nybörjare kan detta vara förvillande eftersom man kanske inte kan geografin så bra på orten så man vet att Lillheden är en by och inte en grannsocken. Ibland kanske man bara kan tyda Lill... och då blir det ju än svårare. Börjar man att leta bland socknar lär man få leta. Jag har ödslat timmar på jakt efter socknar som inte existerar i början innan jag insåg att en del präster blandade byar i hemsocknen med andra sockennamn i husförhören.

Åter till Carl Johans mor och varför hon heter Olausson i husförhöret. Ni vet ju att det faktiskt är Carl Johans mor, men med ett annat namn. Ledtråden till detta finns faktiskt i husförhöret. Om vi följer Johannas rad till höger står det sid. 26 i en kolumn som har namnet "Flyttad från…". Det står också ett datum – 29/10 1870, vilket var strax innan hon gifte sig med Jan Erik. Giftermålsdatumet står i en kolumn innan och är 4/12 1870.

Grangärde AI:18a (1863-1871) Bild 39 / sid 26 (AID: v130158.b39.s26, NAD: SE/ULA/12220)

Vi går nu till sidan 26 och hamnar då på en gård som går under namnet Olaussons (intressant att notera namnlikheten) och ligger även det i Kyrkbyn. Där finner man Johanna Olausson näst längst ned på sidan på rad 29 bland pigorna. Det var väl inte så långt mellan arrestlokalen och Olaussons utan att Jan Erik kunde se sig om bland de fagra pigorna som fanns där, får man anta. Även här finns en hänvisning till att hon skulle ha flyttat in från sidan 97 den 8/11 1869. När vi går till sidan 97 så finns hon emellertid inte där - åtminstone inte i Grangärde AI:18A.

ArkivDigital Grangärde

Här har vi stött på ytterligare en liten knepighet med prästernas bokföring. Om vi tittar i listan över volymer för åren 1863-1871 så finner vi inte mindre än 6 böcker numrerade från AI:18A – AI:18F. Det visar sig att i flera av dessa böcker startar om sidnumreringen från 1. Det är bara att öppna volym efter volym och kolla sidan 97. Mycket riktigt i sista volymen AI:18F hittar vi Johanna på sidan 97 i Sunnansjö by där hon återfinns med sina föräldrar och syskon. Fadern är hemmansägaren Per Olausson från Broby och modern är Stina Andersdotter från Kullen. Johannas fullständiga namn är således Johanna Persdotter Olausson, vilket förklarar att prästens fört in olika namn i födelseboken och husförhöret.

Grangärde AI:18f (1863-1871) Bild 109 / sid 97 (AID: v130163.b109.s97, NAD: SE/ULA/12220)

Vi kan läsa att Johanna hade två yngre bröder - Johan Olof (23), Carl Olof (19) samt en äldre bror Daniel (34), som var garvaregesäll. Vi ser också att Daniel är född i Grangärde, okänt var, Johanna i Kyrkbyn, medan de två yngre bröderna är födda i Norrbärke. Föräldrarna gifte sig 1836 och flyttade in från Norrbärke år 1853. Daniel hade varit i Eskilstuna och återkom till hembygden 1862. Kanske han hade gått i garverilära? Han hade troligen inte så stor lycka med sig för ett par år senare emigrerade han till Amerika framgår det av högra kolumnen på sidan (ej med på utklippet). Om ni har skarpa ögon kan ni se att hela familjen var vaccinerade mot koppor. I den smala spalten till höger om Äktenskap står vacc.

Några svar men många fler frågor
Vi har således funnit min morfars farfar och hans hustru. Samtidigt har, som så ofta inom släktforskningen, några nya och intressanta frågor kommit upp:

• Varför har Johanna förutom sitt patronymikon Persdotter ett familjenamn Olausson, som ju låter som ett patronymikon. 
• Om det är ett gammalt patronymikon – vad är det för märkligheter som gjort att familjen valt att behålla ett patronymikon som familjenamn. 
• Vidare undrar jag om namnet Olausson har något att göra med gårdsnamnet Olaussons som dök upp tidigare i Kyrkbyn. 
• Dessutom undrar jag över varför Carl Johans far står som styvson i husförhöret – vem är hans far och vem är hans styvfar? 
• Hade Carl Johan några syskon?

NB/I början av 2020 fick jag genom DNA-test kontakt med en person som var ättling till ett syskon till Carl Johan och kunde därmed komplettera mitt släktträd med nu levande anättlingar på den linjen/

LITE ANNAT NYTTIGT

Att tolka gammal handskrift
Lägg märke till hur man skriver s. Ibland skrivs det som vi gör ibland mer som ett f. Det kan vara väldigt svårt att tyda gammal handstil men det finns böcker i ämnet. En del kan man lära i:
-Andersson, Kent & Anderö, Henrik. 2002. Ordbok för släktforskare. ICA Bokförlag samt i 
- 41 Handskrifter 1339-1926 (CD)

Det är svårt att tolka viss text redan på 1800-talet, men när man kommer till 1700-talet blir det riktigt knepigt. Man skriver då bokstäverna på helt annat sätt än vad vi gör och dessutom är en del handstilar ganska originella. Västerbergslagens släktforskare har gett ut alla sina medlemstidningar - Släktforskaren - på en CD. Förutom att det finns bidrag från några av landets mest framstående släktforskare på skivan så har man under de första åren haft läsövningar av gamla dokument som stående inslag i tidningen. Detta är mycket lärorikt. Man kan köpa CD:n för 200 kronor från föreningen. Läs mer om detta på min blogg.


Blandning av svenska och latin
Vi ser att på rad 29 där vi fann Johanna Olausson står det att hon flyttat från pag. 97. På raden under står det att Maja Stina Andersdotter flyttat från sid. 19. Pag. står för pagina och betyder sidan.

En del latin finner du i ovanstående "Ordbok för släktforskare" eller i boken "Latin för släktforskare" av Jorge Lintrup, samt ”Latin för släktforskare” av Urban Sikeborg

Det finns också en fyllig ordlista med förkortningar på svenska, finska och latin på nätet.

Hur prästen anger datum
Ni kommer att upptäcka att prästerna under olika tider anger datum på olika sätt i husförhören. Det kan stå 2/9 och ibland betyder det 2 september och ibland 9 februari. Det enda sätt man kan kolla det på är att hitta en rad där prästen har angett ett datum större än 12 för om det står 9/28 så är det ju ingen tvekan om att han vänt upp och ned på det - ur vår synvinkel sett.

Att leta efter en person i husförhören
Ibland har man så lite att gå på att man måste måste leta sida upp och sida ned i husförhören efter en person. Att hitta Lars Svensson på det sättet i ett husförhör är en närmast omöjlig uppgift. Han kan vara införd med pyttesmå bokstäver som är närmast oläsliga. Ett knep är då att söka efter hans födelseår. Det är mycket enklare att snabbt skumma kolumnen för födelseår och stanna till varje gång rätt år passerar. På så sätt hittar man Lars Svensson även om hans namn är närmast oläsligt.

Vinjettbilden visar en sida från ArkivDigital