Sveriges mest populära släktforskningsprogram 2013

Så var det dags igen för GeneaNet att publicera sin lista över de program som de flesta av deras medlemmar använder under det gångna året. Liksom förra året tar MinSläkt förstaplatsen med Disgen på andra plats. Skillnaderna är obetydliga sedan förra året, men man kan konstatera att Disgen förlorat ytterligare 1 % av användarna sedan föregående år. MinSläkt används av 34,7 %, medan Disgen används av 29,9 %. Det tredje svenskspråkiga fristående (off-line) programmet Holger används av 6,4 %, vilket innebär en ytterligare minskning med 0,6 % sedan förra året.

Liksom förra året lyckas två program som egentligen är off-line-program integrerade med stora on-line-tjänster ta tredje och femte plats. MyHeritage’s Family Tree Builder ligger på tredje plats med 9,8 % medan Ancestry’s Family Tree Maker har 3,3 % av användarna. För båda innebär det ganska stora ökningar av andelen användare. Det mest populära specialiserade Mac-programmet Reunion har 1,8 % av användarna, vilket är nästan lika som förra året.

Som alltid kräver listan vissa förklaringar för att förstås. Varför det är intressant hur medlemmarna av en on-line-tjänst som GeneaNet använder off-line-program är för att GeneaNet skiljer sig från andra on-line-tjänster på ett avgörande sätt. Konkurrenterna Ancestry, MyHeritage och Geni kan näpperligen användas med andra än sina egna off-line-tjänster, eftersom varje uppdatering med Gedcom från en off-line-tjänst raderar det befintliga trädet och förstör alla länkar i de två första programmen. Vad gäller Geni så erbjuder den tjänsten inte Gedcomexport. Dessa problem gäller inte med GeneaNet, varför tjänsten kan samanvändas med de flesta off-line-program. Användarna av GeneaNet har därför total frihet att välja vilket off-line-program man vill, inklusive konkurrenternas.

Med det som bakgrund är det intressant att ett inte föraktligt antal av FamilyTreeBuilder’s och FamilyTreeMaker’s användare använder GeneaNet som sin on-line-tjänst, endera framför, eller som komplement till de on-line-program – dvs. MyHeritage och Ancestry, som är integrerade med de program de arbetar med. Givetvis innebär det också att de verkliga användarna av FamilyTreeBuilder och FamilyTreeMaker är avsevärt större, men inte just bland GeneaNets kunder. Majoriteten av användarna av dessa off-line-program använder rimligtvis den egna on-line-tjänsten.

Man kan tycka att skillnaderna mellan användarnas preferenser har varit små under de senaste åren. Tendensen att Disgen tappar mark är emellertid tydlig. Min tolkning, som bygger på egen erfarenhet, är att rörelserna bland användarna skulle vara än större om inte det vore så oerhört svårt att byta program på grund av usel förmåga att exportera och importera Gedcomfiler. Som frustrerad Disgenanvändare under många år tror jag att Disgen skulle ha tappat än fler användare om det inte vore så svårt att överföra sitt träd från Disgen till någon modernare konkurrent. Detta gör också att GeneaNet har fördelar eftersom min erfarenhet är att tjänsten är mycket tolerant vad gäller import av Gedcom och exporterar en mycket ren Gecomkod, som kan överföras till många andra program. Jag har till och med använt GeneaNet som ”tvättmaskin” för dålig Gedcomkod genom att importera filen till GeneaNet och sedan med lyckat resultat exporterat den till program som inte accepterat den ursprungliga koden.

Med off-line-program menar jag program som man kan arbeta med på sin dator utan att de är uppkopplade till Internet. Trädet ligger på den egna datorn

Med on-line-program menar jag program som bara kan användas då man är uppkopplad till Internet. Trädet ligger på Internet.

Med fristående off-line-program menar jag program som inte är en del av ett on-line-program. Disgen, MinSläkt och Holger är sådana program medan FamilyTreeMaker och FamilyTreeBuilder är off-linedelar av sina respektive on-line-program.

Sveriges populäraste släktforskningsprogram 2012

GeneaNet har just publicerat listan över de mest populära släktforskarprogrammen i Sverige. Listan bygger på uppgifter från användare av svenska GeneaNet. 

I oförändrad ledning finner vi fortfarande programmet MinSläkt med Disgen på andra plats. MinSläkt har emellertid utökat försprånget något sedan föregående år. Idag attraherar MinSläkt 34,6% av GeneaNet-användarna, medan Disgen fallit tillbaka något till 30,9%. Dessa två program är emellertid i särklass de mest populära programmen bland GeneaNets användare. Family Tree Builder, som erbjuds av MyHeritage ligger på tredje plats med 8,5% av användarna. Det tredje svenska fristående programmet Holger attraherar 7,0% i undersökningen, vilket är en liten minskning från föregående år. 

Att undersökningen gjorts bland användare av GeneaNet kräver några kommentarer för att kunna tolkas. GeneaNet är en konkurrent till Ancestry och MyHeritage i det avseendet att de alla tre erbjuder möjlighet att bygga upp släktträd på Internet utan att man behöver ha någon av de program som undersökningen avser. Ancestry har det egna programmet Family Tree Maker (2,7%) och MyHeritage har det egna programmet Family Tree Builder (8,5%). Det kan tyckas anmärkningsvärt att någon som använder dessa program föredrar GeneaNet framför/parallellt med det ”egna” Internetprogrammet. Förklaringen ligger troligen i att många presenterar sitt material på flera plattformar. En annan skillnad mellan de tre programmens webplattformar är att GeneaNet till skillnad mot de två konkurrenterna kan uppdateras med Gedcomfiler från snart sagt alla befintliga släktforskningsprogram utan förlust av data, vilket gör den webtjänsten attraktiv oavsett vilket program man har på sin dator. Eftersom man utan problem kan exportera data från Holger, Disgen och MinSläkt till GeneaNet så ger undersökningen en god bild av hur populära dessa fristående släktforskningsprogram är. Ett motsvarande undersökning bland användare av Ancestry eller MyHeritage skulle troligen ge ett helt annat utfall eftersom släktträd gjorda på MinSläkt, Disgen eller Holger inte kan uppdateras på dessa plattformar utan betydande dataförluster.

Redan förra året hade MinSläkt tagit en liten ledning över Disgen – den har nu utökats. Ett skäl till MinSläkts popularitet torde, förutom att det är ett utmärkt program, vara att det erbjuds en fullt fungerande gratisversion som man kan prova på innan man köper den fulla versionen. Ett mycket attraktivt pris bidrar säkert också. 

Själv har jag använt både MinSläkt och Disgen, men använder sedan många år dagligen Disgen. Skälet är historiskt då Disgen tidigare varit nära kopplat till Genline, vilket gett mängder av fördelar. När jag nu mer och mer gått över till att använda Arkiv Digital kompletterat med SVAR och Ancestry dessutom köpt upp Genline så skulle jag mycket väl kunna bli MinSläkt-användare igen, men det innebär oerhörda problem att byta program när man har över 12 000 personer och dessutom mängder av textmaterial i sin databas.

Sveriges populäraste släktforskningsprogram - ny lista från GeneaNet

GeneaNet har återigen undersökt vilket släktforskningsprogram som är populärast i Sverige. Man kan konstatera att det hårdnar mellan de som ligger i täten.

Kampen står liksom förra året mellan Disgen och MinSläkt med en ny bronsmedaljör. Skillnaden är emellertid "inom felmarginalen", som man säger när man mäter väljarröster, både vad gäller tätplatserna och bronsmedaljen.

Disgen har fått 33,6% av rösterna mot 35,8% förra året. MinSläkt har 32,8% mot 31,1% förra året. Förra årets tredjeplats har Holger fått lämna till Family Tree Builder, men det är verkligen tätt med 7,5% för den förra och 7,3 för den senare.

Jag resonerade lite kring dessa placeringar förra året utifrån de olika programmens affärsidéer och hävdade att fullt fungerande gratisversioner är ett koncept som röner framgång.

Det som mest intresserar mig i år, som motsträvig Disgenanvändare, är på vilket sätt Genline/Ancestrys nya samarbete kommer att påverka mitt val av släktforskningsprogram. Som jag nämnt tidigare är ett av huvudskälen till att jag använder Disgen det funktionella samband man har med DIS andra funktioner och Genline. Frågan är alltså hur Genlines framtid ser ut.

Kommer det att försvinna på sikt och bytas ut mot den nya portalen på Ancestry,

- eller kommer det att finnas kvar som en ålderdomligare tjänst som kan samverka med Disgen,

- eller återigen, kommer nya Ancestryportalen att samverka med Disgen och DIS på samma sätt som Ginline gjort hittills,

- eller kommer vi att få se nya konstellationer mellan förslagsvis Arkiv Digital och något släktforskarprogram eller DIS?

Min gissning är att nästa års lista över de populäraste programmen kommer att se annorlunda ut, detta helt beroende på hur de olika företagen sköter sina kort.

Disgen, MinSläkt och Holger - Sveriges populäraste släktforskningsprogram

GeneaNet har gjort en förfrågan bland sina medlemmar om vilket släktforskningsprogram som är populärast i Sverige. Inte särskilt förvånande kom Disgen (35,8%) i topp tätt följt av MinSläkt (31,1%) och Holger (8,6%) på tredje plats. När jag själv började med släktforskning för inte alltför länge sedan var det MinSläkt jag startade med efter att också ha tittat på Holger. Efter en tid bytte jag emellertid, med visst motstånd till Disgen, men saknade ändå MinSläkt, som jag då och då återkommer till och laddar in mina data i parallellt. Hur kommer det sig då att så många andra uppenbarligen har samma favoriter som jag har?

Jag har nu under en dryg månad arbetat med att utforma en Internetkurs i Släktforskning för noviser. Jag börjar nu se slutet på det arbetet och är ivrig att få ut den på Internet. Jag ställdes då inför problemet att säga något rättvisande och informativt om valet av släktforskningsprogram till en nybörjare som aldrig syssat med släktforskning förrut. Jag vill ju gärna att de som läser kursen skall skaffa ett program så dom kan börja mata in sina anor i, men samtidigt inser jag att det finns ett visst motstånd mot att lägga ut pengar på något man inte riktigt förstår sig på. Jag upptäcker då att det är bara från MinSläkt som man kan ladda ned ett fullt fungerande program gratis. Visserligen har det inte alla funktioner och visserligen får man en påminnelse om att man kör ett gratisprogram då och då, men man kan använda programmet utan några restriktioner av betydelse tills man vet om man vill fortsätta med sin nya hobby eller tills man anser sig vilja prova ett annat program.

Både Disgen och Holger erbjuder särskilda demo-program som man bara kan mata in 100 personer i. Vad gäller Disgen är det än mer restriktivt för där är det 100 poster, vilket innebär att även giften räknas som en person. Inget av dessa program är således särskilt lämpade om man vill testa hur det är att släktforska eller delta i en kurs som min eller någon annans nybörjarkurs. Däremot fungerar det för att ge den erfarne släktforskaren en idé om vad programmet går för.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag tror detta är en av orsakerna till att MinSläkt har en så hög popularitet. Visst, jag är den förste att erkänna att det är ett väldigt välgjort program, lätt att förstå för en nybörjare och en strålande grafik som ser ut precis som man förställer sig att ett släktforskarprogram skall se ut. Att jag och många andra ändå valt Disgen får nog främst förklaras med dess mycket avancerade funktioner och funktionella koppling till såväl DIS som Genline.

Jag tror att just möjligheten att använda en något begränsad version av MinSläkt gratis är nyckeln. Har man börjat med programmet blir man lätt förtjust och vänjer sig vid dess funktioner och blir obenägen att byta. Eftersom man blir så förtjust i programmet så tror jag också dom flesta känner ett litet stygn av dåligt samvete varje gång som meddelandet om att man kör ett gratisprogram kommer upp. Nog kan man väl betala 300 kronor för något som funkar så bra tycker man nog.

Som affärsidé tror jag MinSläkt valt helt rätt väg och att det är en av orsakerna till att så många favoriserar MinSläkt framför Holger. Säkert finns också funktionella skillnader, men jag kan för lite om Holger för att avgöra det. Man kan ju också undra över hur många som kör Disgen på en piratkopia, vilket ju lätt blir följden när man distribuerar program på skiva och inte har någon kontroll över hur skivorna användes. Den risken löper ju inte MinSläkt eftersom begreppet piratkopia saknar relevans i det fallet.

DISGEN – Den fula ankungen som aldrig tycks växa upp till en svan

Jag arbetar med DISGEN 8.1e – inte för att jag tycker det är så speciellt bra, utan enbart för de kopplingar det har till DISBYT, DISPOS och GENLINE. Från industrin vet jag att man helst inte utvecklar någon produkt vidare förrän man måste av konkurrensskäl. Det vore ju slöseri att marknadsföra en förbättring när man kan suga ut lite till ur den gamla versionen.

Nu tycker jag inte att en sådan policy borde gälla för vårt ideellt arbetande DIS utan istället att försöka tillhandahålla ett program som i allt är bättre än konkurrenterna Min släkt, Legacy, Holger och andra.

Det är speciellt några funktioner som jag verkligen skulle önska mig. Min databas börjar bli ganska stor nu och jag hittar ständigt nya grenar genom andra släktforskare som jag har gemensamma anor med. Ibland dyker nya grenar upp liksom i förbigående när jag letar på nätet efter något annat. Just då har jag inte tid att mata in det ens provisoriskt och absolut inte att kolla riktigheten i kollegans uppgifter. Det blir att lägga länken som en Favorit i Explorer under någon rubrik jag kommer att minnas senare. Listan över favoriter under flikar med namn som Osmi, Svinhufvud, Klack, Busk, Schubert, de la Montagne, Zätzman, Skragge osv. i all oändlighet börjar bli ganska lång nu, liksom namn på andra släktforskare. Ofta glömmer jag bort alltihop och missar på så sätt intressanta delar i mitt släktträd.

Tänk vad bra det vore om man hade en naturlig flik för en person i DISGEN där man kunde lägga in en länk eller anmärkning om var det finns mer att hämta senare. Gärna skulle detta markeras med någon liten signal eller färg i an- eller stamtavlan. Det bästa vore ju om man med ett enkelt klick kunde välja att ha denna signal synlig eller inte. På så sätt skulle man genast när man tar fram en tavla kunna se att man någonstans har information som gör det möjligt att bygga vidare på släktgrenen uppåt eller nedåt.

Vidare skulle jag önska mig att färgerna på personerna i tavlan skulle kunna ändras enkelt – ungefär som man formaterar vanlig text. Ofta är det åtminstone så för mig att jag funnit någon annan forskare som har forskat på en ny gren och jag för då in den i min tavla utan att just då kontrollera alla uppgifter. Som det är nu får jag ha en log vid sidan om för att minnas dess okollade uppgifter. Tänk om jag kunde sätta en färg på provisoriska poster. Vad kul det skulle vara att släcka alla sådana! Jag har ibland använt mig av andra trick som att bara skriva exempelvis DISBYT, vilket då betyder att DISBYT är källan men att den inte är kontrollerad med kyrkböckerna. Ibland skriver jag ingen källa alls, vilket är en signal till att jag måste kolla. Detta ser jag emellertid inte utan att öppna posten eller dra ut en lista – bökigt!! Jag skulle också önska mig en bra ”Att göra” lista baserad på de markeringar jag gjort eller varför inte något enkelt sätt att se var källor och annan data fattas..

Nu säger vän av ordning att det finns ju flaggor i DISGEN. Det finns dessutom ett antal flikar att skriva in information i. Visst, men som någon påpekade i ett debattforum: Hela DISGEN andas gammalt DOS-program inte bara vad gäller användarinterfejset utan även då det gäller funktionella detaljer. Dessutom vill jag inte använda de befintliga flikarna till annat än det de är avsedda för – inte för arbetsnoteringar. Jag erkänner också att det finns många fina funktioner i DISGEN, men inte är programmet särskilt användarvänligt inte. Nu vet jag att mycket av arbetet görs ideellt av hängivna personer. Jag är också övertygad att dessa personer är skickliga programmerare. Jag är mycket tacksam för allt arbete som läggs ned och resultatet är i många stycken imponerande, men visst kan det bli bättre. Det är ju därför jag vågar önska förbättringar.

Jag är ingen programmerare annat än till eget husbehov. Jag har emellertid arbetat med datorer sedan tidigt 80-tal och det har lärt mig följande; (Jag minns den gamla goda tiden när en lösning för Göteborgs datacentrals programmerare var att använda åtta fingrar på vänster hand för att kunna skriva ett semikolon i ordbehandlaren). Programmerare är bra på att överföra de önskade funktionaliteterna i ett program till källkod, men inte nödvändigtvis bra på vare sig funktionaliteten eller användbarheten. Systemerarna är bra på att strukturera de olika funktionaliteterna men ofta inte nödvändigtvis bra på att förstå hur de används i verkligheten på ett för användaren intuitivt sätt. Om ett program skall fungera bra måste det utgå från det dagliga arbetet med släktforskning, inte utifrån vad som är möjligt tekniskt, är programmeringsestetiskt, eller ur programutformarnas utgångspunkt systematiskt.

Visst, vi släktforskare kanske inte är så smarta alltid så vi förstår hur vi skall använda programmet på bästa sätt, men då får man göra programmet ”dummare” så det passar vår intellektuella kapacitet och förmåga att organisera arbetet.

Jag vill återigen framhålla att jag har stor respekt för det arbete som utförs av inblandade experter, men kanske man skulle komplettera utvecklingsgänget med någon kreativ dumskalle som vet tillräckligt lite om datorer och tillräckligt mycket om släktforskning för att våga ifrågasätta de tekniska realiteterna och begära det omöjliga av programmet.

Hur jag blev riktig släktforskare

Jag hade verkligen fått en flygande start! Jag hade inte bara lyckats visa på att Per Persson Osmi faktiskt var min släkting utan dessutom kommit ända tillbaka till 1600-talet på en släktgren. Och det utan alltför stor ansträngning! Jag började nu intressera mej mer för de dokument jag fått av olika släktingar. Jag bad min far om de papper som hans halvsyster gett honom och det visade sej vara intressant. Dels kände de naturligtvis till några led tillbaka i tiden så jag fick nu veta namnet på såväl min farfar som min farfars far och farfars farfar och deras hustrur. Det var här Sofia Mose, som jag berättat tidigare om, dök upp. Här fanns också en Johanna Katarina Klingert. Jag har senare upptäckt att det är lyckosamt om man har lite ovanliga namn i släkten eftersom det är mycket lättare för en nybörjare att följa sådana familjer i kyrkböckerna. Tydligen hade min faster gjort vissa försök till släktforskning för det fanns en bunt papper med uppgifter från Kajsa Östberg som forskat på släkten Hägerman. Johanna Katarinas mor hette nämligen Hägerman. Nu hade jag ganska mycket material men inget bra sätt att strukturera det på. Jag hade läst att det fanns något som heter ansedlar och även förstått att ett bra spiralblock är grundstenen i släktforskningen. Nu har jag aldrig under hela min utbildning eller min tid som forskare någonsin antecknat en rad, (annat än namn och telefonnummer och andra hårda data) trots att jag suttit av hundratals föreläsningar, så spiralblocket och handskrivna ansedlar attraherade mej inte. Datorn har varit mitt käraste redskap sedan 1980 så jag började leta efter släktforskarprogram för datorn. Ni börjar inse hur okunnig jag var – eller hur? Som alla vet finns det ett antal. Jag hittade Holger och Min släkt först. Jag provade dem och båda två verkade fantastiskt bra, men jag fastnade för Min släkt som jag tyckte hade ett otroligt fint utseende. Precis så hade jag föreställt mej ett släktforskningsprogram – alla personer i tydliga boxar med klara och tydliga relationer mellan. Själva grafiken på skärmen fick mej att förstå vad det handlade om. Toppen!

Ni förstår säkert att jag snabbt började mata in alla uppgifter jag fått från olika källor. Att komma ihåg att ange alla källor för de inmatade uppgifterna var inga problem, det är en yrkessjukdom hos mej som gammal forskare. Jag vill emellertid trycka på hur viktigt det är eftersom det kan finnas fel i uppgifter även från de mest erfarna släktforskare. Det är därför bra att direkt se på en post (post är datorspråk som här helt enkelt betyder de data som är inmatade för en specifik person) om den grundar sig på en ursprungskälla eller på andrahandsuppgifter från andra forskare. Då kan man efteråt gå in och kolla i exempelvis i Födelseboken om födelsedata är korrekta.

Det var tur att jag hade mina egenheter för vid det tillfället hade jag inte sett en enda kyrkbok. Jag hade emellertid många gånger sett konstiga hänvisningar som C:7, 1837-1856, 0/0, p169 när jag surfat runt på Anbytarforum (det är hänvisningen till Födelseboken i Norrbärke för den ovan nämnda Johanna Katarina Klingert). Fortfarande hade jag emellertid bilden av att kyrkböckerna finns i kyrkan och det kändes jobbigt att åka till Dalarna för att leta i originalhandlingarna. Lyckligtvis ledde mina websökningar mej till Genline och då raserades det sista motståndet mot att bli släktforskare. Inte kunde jag väl ana att man kunde sitta hemma vid köksbordet och bläddra i alla Sveriges kyrkböcker. Här kunde man klicka sig runt mellan socknarna som om man reste i en tidsmaskin med ljusets hastighet. Det var annat det än att slänga sig på cykeln och trampa iväg till grannsocknen! Samtidigt sa den gamla Lutheranen inom mej att: ”det här är ju ingen sport längre”. Lyckligtvis tog min än starkare inneboende bekvämlighet över och jag njöt i fulla drag av att läsa om torparen med 12 barn varav hälften dog unga och flera hamnade på fattighuset när fadern fick ett träd över sig i skogen och dog. Visst blir man lite bisarr av det här?

Nu fanns inget som kunde hejda mej. Årsabonnemang på Genline inköptes, medlemskap i DIS samt medlemskap i Sveriges Släktforskarförbund. Jag har alltid varit sådan! Skall man göra något skall man göra det ordentligt!