När källorna sinar ... eller vem var Hans Widichsson i Persbo?

Jag känner en viss leda över att traggla mig igenom husförhör och dödsböcker. Likaså är det urbota tråkigt att leta sig igenom DISBYT efter någon som har samma ana som jag. Jag börjar bli lite trött på släktforskning och behöver göra något nytt. Det skulle vara kul att kunna gå på biblioteket eller Landsarkivet eller någon annan stans där det finns riktiga dammiga ursprungsdokument. Nu är det ju så att jag i likhet med många andra inte kan göra det. Jag bor utomlands, men många bor i Hotaheiti ute i norrlandskogarna eller har svårt att ta sig till de större städerna av andra skäl så då får man rätta sig efter sina förutsättningar. Sagt och gjort – jag tar fram skivan av Kjell Vadfors över Norrbärke och Grangärde, där jag har massor av släkt. Kanske man skulle läsa lite i domböckerna för att se om det finns några maffiga grejor att gotta sig åt. Jag börjar således läsa sida efter sida som om det vore underhållningslitteratur. Släktforskare är ibland lika galna som golfare och jag råkar vara bådadera! Jag letar inte efter något särskilt, men alltid lär man sig något.

I den av Kjell Vadfors upptecknade Saköreslängden för Grangärde 1605 kan man läsa att Hans Widichsson i Pedersbo fick böta 1200 osmundjärn för förbudsbrott uppdelat så att 800 skulle tillfalla kronan, 200 tillfalla kyrkan och 200 tillfalla domaren. Vad innebär detta och vem är Hans Widichsson. Namnet förefallen mig bekant.

Genom att söka på förbudsbrott med hjälp av Google finner man att det kunde gälla snart när vad som helst som var förbjudet. Köra timmer på vissa vägar, stanna med sitt timmerlass på vissa ställen, köpa stöldgods, plocka ved på vissa ägor eller handla med visst gods. Att det måste ha varit något ganska allvarligt Hans fälldes för framgår ju av böternas storlek. Andra i saköreslängden har fått sina böter utmätta i daler men här anges böterna i osmundjärn. Ny sökning på Google visar att osmundjern var ett vedertaget betalningsmedel ända fram till denna tid.
De tillverkades således med en enhetlig vikt på omkring 350 gram (olika uppgifter finns om vikten). Osmundjärnet var tillsammans med koppar och smör Sveriges viktigaste exportvaror under medeltiden. År 1604 slutade man exportera osmundjärn och stångjärnet infördes som även det tillverkades i enhetlig storlek om 3,5 meter långa stänger som vägde 30-40 kilo. Ett något mer otympligt betalningsmedel kan tyckas.

Osmundjern i sig intresserar mig eftersom en av mina anor Peder Pedersson Osmi påstås ha fått sitt namn på grund av att han och hans familj hade tillåtelse att betala sin skatt just i osmundjern. Den som är specialintresserad av järnets historia kan läsa en artikel av Nils Björkenstam i jernkontorets historiska serie.

Men åter till Hans Widichsson. Han fick således böta 420 kilo järn, vilket förföll mig ganska mycket. Efter mycket läsande och kalkylerande kommer jag emellertid fram till att det nog inte var mer än 8-9 daler silvermynt, vilket skall jämföras med de 6 daler som Oloff Erlandsson i Erlandsbo fick böta för mökränkning vid samma tillfälle.

Hans Widichsson föreföll mig bekant sa jag. Mycket riktigt – jag finner honom i min databas. Han är min fm fm ff fm ff mf far och en av alla mina anor från Grangärde. Jag har inte antecknat särskilt mycket om honom så han är ganska anonym för mig. OK- jag måste med skam erkänna att jag hämtat uppgifterna från DISBYT där alla de mer aktiva grangärdesforskarna har honom med. Troligen har uppgifterna om honom sitt ursprung i Vadfors Byalängder så varför inte kolla denna, av många föraktade, källa.

På sidan 62 i Grangärdes Byalängder (Vadfors) för 1628-50 hittar man under Persbo (Pedersbo) Bergsmannen Hans Widichsson född ca 1570 i Norrvik, död 28/9 1651, man får förmoda i Persbo. Han gifter sig 1590 med Karin Larsdotter född ca 1570 i Persbo och död 18/5 1645.

I byalängden upptas en son Bengt Hansson född 1604 i Persbo och gift ca 1638 med Rebecka Siffredsdotter. De har 1655 tillsammans 6 barn.

Hans Widichsson var nämndeman liksom hans far Widich Hansson, f.1548, d.1628 och hans farfars far Lasse Ravalsson, f.1490 d.1572. Hans farfar Hans Larsson, f.1520 d.1572 var emellertid en ganska anonym figur som dog redan vid 52 års ålder.

Redan i Saköreslängden för 1551 påträffas farfars fadern Lasse Ravalsson. Han får då böta 100 mark penningar för sin dotters räkning då hon begått ”skylskap” med sin broder. Jag hade nog mina aningar vad ”skylskap” betyder, men kände ändå att jag ville veta mer. En sökning på begreppet gav ett antal träffar på Projekt Runeberg, som samlar och skannar gamla texter som bör bevaras för eftervärlden. Genom att läsa hur ordet användes i olika sammanhang började jag förstå dess betydelse. Vad jag förstår avser det sexuellt umgänge med nära släkting, närmast vad vi kallar incest. Man undrar ju vem som tog initiativet till det? Kan det ha varit den anonyme Hans som var i farten?

Lasse Ravalsson avlider 1572 samma år som hans son Hans Larson avlider. 1574 avslöjas det att hans sonson ”Widiche i Norgudwika”, sedermera Norrvik, hade gömt undan några gamla mynt vid bodelningen efter fadern – och farfadern. För det fick han böta 160 mark.

En intressant incident 1550 var när Lasse Ravalsson som var Bergsfogde för Västerbergslagen anklagade Bergsmannen och Nämndeman Bengt Nilsson i Persbo för att ha smitt alltför lätt osmundjärn. Att det var medvetet framgick klart eftersom Bengts hustru kom utfarande och sparkade omkull vågen och bad Lasse ”att pynta segh dädhan”. Bengt erkände och fick böta trots att han satt ting vid tillfället. Någon fiendskap föreföll det knappast ha orsakat eftersom Bengts sondotter sedermera gifte sig med Lasses sonsonson Hans Widichsson. På så sätt sammanknöts Hans Widichsssons familj med den äldsta och mest inflytelserika släkten i Persbo. Anders Winroth har skrivit en intressant artikel om detta.
Om Lasse Ravalssons son Hans Larsson var en person som inte gjorde så mycket väsen av sig så var hans son Widich, Hans far, desto mer försigkommen. Han nämns som nämndeman första gången 1592 och sitter därefter ting åtminstone till 1618. Han gör en del affärer framgår det av domböckerna. 1593 köper han en täkt av sin svärmor Marit i Norrvik för 10 fat järn. Marit var således mor till hans hustru Malin E-dotter. (2015-06-04: Släktförhållandena kring Lasse R. har reviderats sedan detta skrevs och kan läsas om här.)

1602 bjuder han ut en hytta och smedja som han köpt av sin syster Anna och hennes make Anders Jonsson. Priset är 15 fat osmundjärn samt en silversked på 3 lod.

Annas dotter reser 1615 genom kyrkoherde Erici Holstenii Holstenius i Stora Skedvi anspråk på Widich för en utlovad del i ett arv efter den barnlösa Brita Larsdotter som var syster till Widichs och Annas far Hans Larsson. Det gäller en del i ett hemman i Fline i Husby socken. Till saken hör att Annas dotter och Eric Holstenieus var tremänningar, dvs. Erics mor Sigrid Jonsdotter, Anna Hansdotter och Widich Hansson var kusiner. Ledtrådar till detta har jag fått genom inlägg av Torsten Berglund på Anbytarforum.

Om man går bakåt i tiden från Lasse Ravalsson är det mer osäkert. Hans far anses vara Rawfall Matsson f. 1460 i Klenshyttan, d. i Norrvik. Hans far anses vara Mats Andersson var födelse antas till 1420.
Källkritik
Själva idén med det här exemplet är att jag inte hade tillgång till några primära källor om man inte skall anse att Vadfors avskrift av domböckerna är tillräckligt tillförlitliga. I övrigt har jag använt källor som finns tillgängliga för den som inte kan besöka arkiv eller bibliotek. I några fall får dom anses vara mycket tillförlitliga. Anders Winroths artikel från Genealogiska Nätbiblioteket 2005 liksom Torsten Berglunds inlägg på Anbytarforum betraktar jag som mycket tillförlitliga.

Uppgifterna från DISBYT som väl överensstämmer med Vadfors byalängder ser jag som i stort tillförlitliga, speciellt som dom som passar in i det mönster av släktskap som andra källor beskriver.

Vissa uppgifter kommer från privata databaser på nätet. Det är främst Hässla Släktförening samt Släktföreningen Tingdal som jag använt.

I de fallen måste man iaktta viss försiktighet när inte källorna är angivna. I några fall är uppgifterna emellertid verifierade av kopior jag själv samlat från bl. a. Västerås herdaminnen av Ekström och i dom fallen anser jag uppgifterna styrkta.

De svagaste delarna är därför generationerna före Lasse Ravalsson, varför jag endast nämner dessa utan att ta med dem i antavlan. Viss osäkerhet råder också om syskon till några av personerna i antavlan.

Var och en som har några invändningar eller kompletteringar ber jag att skriva kommentarer så att inga felaktiga uppgifter sprids till andra släktforskare.

Släkten Osmi – ett första staplande steg i min släktforskning

Jag sysslade fortfarande inte med släktforskning utan var bara intresserad av den gamle finnen Peder Persson Osmi som skulle ha kommit till Sverige på tidigt 1600-tal. Anbytarforum gav mej intressanta uppgifter om en Per Osmi som genom kungligt brev från Karl IX hade fått tillåtelse att som förste nybyggare bosätta sig i Hörken. Men, fortfarande visste jag inte om denne Per Osmi var anfader till min Erik Matsson. Med erfarenhet från min läsning av inläggen på Anbytarforum insåg jag att sådana antaganden gör man inte lättvindigt, enbart grundade på en gammal handskrift från tidigt 1900-tal. Hur jag sedan jonglerade med olika sökord på Google är omöjligt att minnas i detalj, men plötsligt fanns den där. En antavla där en av de äldsta anorna var Per Persson Osmi. Den var sammanställd av redaktören för Nättidningen Glimten - http://www.glimten.net/ - som födelsedagspresent till familjen Roggentin. Här kunde jag följa släkten Osmi fram till våra dagar. Här fanns också en Erik Matsson född 1774 i Hörken i Ljusnarsberg son till bergsmannen Mats Henriksson Osmi. Enligt min egen källa fick Erik Matsson sitt första barn 1799 så, så långt verkar det stämma. Problemet var emellertid att jag inte kunde vara helt säker att det handlade om samma Erik Matsson eftersom det inte fanns några födelsedata i min handskrift. Jag visste emellertid vem han var gift med och att han hade åtminstone 12 barn. Jag tog mod till mej och ringde Bertil Magnusson, författaren av Roggentins antavla. Det var så jag fick min första lektion i släktforskning. Under nära två timmars samtal i hans hem vände vi och vred på problemet och kom fram till att det med största sannolikhet var samma Erik Matsson vi talade om men inte med absolut säkerhet.

Det avgörande beviset fann jag återigen på Anbytarforum genom att söka på Stråtgården i Google. Under kategorin Ljusnarberg hade Harald Stråth skrivit om sin släktgårds historia.
Han skriver: ” Bergs- och sexmannen Erik Mattsson född år 1774 vid Sa Höken, blev den nye på Stråtgården. Han gifte sig år 1803 med Christina (Stina) Hansdotter från Kyrkbacken. Dom hade 13 barn tillsammans. Hustrun dog år 1839. Erik Mattsson gifte om sig vid 77 års ålder med Elisabeth Catharina Hammar född år 1774 från Linde. Erik Mattsson dog år 1844 och hustrun nr 2 flyttade tillbaka till Linde.”

Voila! Här talar vi tydligen om samma person eftersom födelseåret 1774 stämmer med ättlingen till Per Osmi och alla andra uppgifter överensstämmer med min släkting. Jag har senare kollat upp lite andra detaljer och funnit att vissa uppgifter såväl i Roggentins antavla som i Harald Stråths uppgifter om min ana inte är helt riktiga, men inget som förändrar faktum att vi talar om samma person. Det lärde mej att vara källkritisk så till vida att många släktforskare har större noggrannhet ju mer central en person är för deras egen släkt. Perifera personer lägger man av naturliga skäl inte ned lika mycket arbete på att dubbelkolla. Eftersom Erik Matsson var central för min forskning har jag därför senare – när jag började med släktforskning - kollat honom extra noga i kyrkböckerna och exempelvis funnit att han inte är född 1774-03-05 utan 1774-05-15. Troligen kommer den förra uppgiften från ett husförhörsprotokoll över Mats Henrikssons familj och pga. prästens handstil kan det ibland vara svårt att tolka siffrorna. Jag har kollat i födelseboken vilken torde vara det närmaste sanningen man kan komma eftersom det skrivs i anslutning till födseln. Jag har också kollat uppgifterna om Osmi i Ljusnarsbergs krönika vid ett besök i Kopparberg. Jag har numera tagit för vana att alltid titta i året efter och före en påstådd födsel om jag inte hittar en person direkt i födelseboken. Det har ofta gett resultat.

En kul händelse var när jag långt senare sökte efter min farfars mor Sofia Mose. Hon skulle enligt Sveriges dödbok 1947-2003 vara född 1873 i Färnebo. Samma uppgift hade jag fått från släktingar som minns henne. Det föddes emellertid inte någon Sofia Mose i Färnebo 1873 - däremot en Amanda Mose 4/11 och även en yngre syster Sofia finns upptagen i husförhörslängden med födelsetid 1874-06-12. Det hör till saken att modern dog 1880 och fadern Nils Johan Mose stod ensam med fyra minderåriga barn. Uppenbarligen blev detta för mycket för honom och han emigrerade till Amerika 1882 och lämnade barnen kvar i Sverige. Om man följer Sofia Mose i husförhörslängderna finner man att hon år 1888, vid endast 14 års ålder flyttade från Pärlby till Björnhyttan för att ta arbete som piga. Utflyttningsuppgiften uppger den korrekta födelsetiden men i inflyttningsnoteringen har hon blivit ett halvt år äldre och således 15 år på ett par veckor när. Kan hon ha varit så företagsam att hon uppgav fel födelsetid på det nya stället för att dölja sin låga ålder? Visst är det spännande att försöka sätta sig in i hennes belägenhet?

Det här var emellertid en historia som kom mycket senare och vid tidpunkten för mina studier av släkten Osmi hade jag aldrig sett en kyrkbok. Inte heller hade jag något medvetet sätt att dokumentera mina upptäckter.
Men så var jag ju ingen släktforskare heller!

Hur jag började med släktforskning

Som jag tidigare berättat var det klent med släkt på min fars sida eftersom han var barnhemsbarn som blev ”utackorderad” hos olika bönder som liten. Min far har skrivit några mycket intressanta artiklar om detta. Min farmor, som jag visste vem hon var, men inte hade särskilt mycket kontakt med dog 1996 vid hög ålder. Hon vägrade ända till sin död att avslöja vem min farfar var. Några år senare fick jag av hennes bror en kopia av en handskriven släktöversikt gjord omkring 1905. Den var på min farmors mors sida och hade få födelse- och dödsår angivna och nästan inga efternamn. Den sträckte sig tillbaka till en Bergsman i Ljusnarsberg på sent 1700-tal. Hursomhelst - rullen blev liggande och jag glömde bort den.

Samma år som min farmor dog, lagom till min fars 75 årsdag, fick han ett telefonsamtal från en kvinna som påstod sig vara hans halvsyster och att han dessutom hade en halvbror. Sedan faderns död hade man känt till min fars existens men inte ansett det passande att avslöja något förrän hans mor dog. Så helt plötsligt hade jag en släkt på faderssidan, vilket var ganska spännande. Min nya faster, som är jämngammal med mej, gav min far en bunt gamla bilder på fadern samt en del dokument om släktens anor. Även detta blev liggande i en låda hos min far.

Nästan tio år gick och i slutet av 2005 hittade jag den gamla rullen med bergsmanssläkten. Jag började studera den och fann att det överst stod: ”Erik Matsson från Hörken, Bergsmansson boende på Stråtgården av gammal finnslägt, från 1600-talet nämligen Peder Persson Ossmi enligt Ljusnarsbergs krönika 1607. Gift med Kristina Katarina Hansdotter från Kyrkobacken Klastorp i Ljusnarsbergs församling, Örebro län”. Samtliga Eriks 12 barn var upptecknade samt deras ättlingar fram till början av 1900-talet. Det här var ju intressant och eftersom jag har haft forskning (inte släktforskning dock) som min profession i 25 år angrep jag problemet på det enda sätt jag visste om när man är helt nollställd. Jag sökte på Internet. Jag var ju främst intresserad av att gå bakåt i tiden eftersom det var mest spännande. Vem var denne Ossmi? Sökningar på Ossmi gav inga resultat men väl på Osmi. Det gav mängder av internationella organisationer och bolag med OSMI som akronym. Så småningom skrev jag Osmi Ljusnarsberg och då rasslade det till i Google. (Google hittar ni på www.google.com och det är en av flera sk. sökmotorer som kan söka igenom hela webben efter vissa ord. En lista över fler sökmotorer finns på Immigrant Institutets hemsida på adressen http://www.immi.se/motorer.htm#listor).

Det visade sig att flera andra forskare hade intresserat sig för en Osmi i Hörken i Ljusnarberg och jag hittade nu deras inlägg på Anbytarforum. Vidare öden och äventyr kring Osmi återkommer jag till så snart jag tagit en paus. Då skall jag berätta vad Anbytarforum är för något också.