With a Little Help from My Friends … (Sgt. Pepper’s Lonely Heart Club Band)

Den här berättelsen skall visa att det aldrig är läge att helt ge upp - men man kan ju vila sig lite - något år ibland.

Jag har i flera texter berättat om hur jag hittade min morfars mormors mor Maria Danielsdotter. Hon hade fyra dokumenterade relationer, varav de två första resulterade i utomäktenskapliga barn och de två senare var barnlösa, men med dessa två var hon gift. Hennes andra relation var med Måns Jansson, fader till min ana – således min morfars mormors far. Trots att han var ganska väl beskriven i dotterns födelsenotis så kunde jag inte identifiera honom eller finna honom. I notisen står att han kommer från Tobol i Gunnarskog, men nu befinner sig i Långvak och att han är soldat representerande Lerot i Eda. När vi löst problemet inser vi varför det var så svårt. Dels var Måns försvunnen under en tid i bokföringen, dels lade han till ett nytt namn och kallade sig Måns Jansson Fredrics, dels blandade prästen ihop honom med en avliden äldre bror med samma namn så han uppträdde i Hfl med felaktig födelsetid.

Arvika landsförsamling (S) CI:7 (1809-1827) Bild 36 / sid 59

Forskarkollegan Christer Gustavsson i Arvika och jag har under flera år arbetat med den här släktgrenen och gemensamt funnit lösningar. Sista utvägen har även tidigare varit att helt enkelt läsa notis för notis i de intilliggande socknarna tills vi hittade en person som kunde passa. Även denna gång föreslog Christer att kanske Måns fader kunde vara Jan Skåresson från Bortan i Gunnarskog. Det här var verkligen ett långskott eftersom vi inte hade något födelseår för Måns, bara en ungefärlig ålder och några ortsangivelser. Hur som helst fick det ligga till sig under lång tid, men häromdagen bestämde jag mig för att ta itu med Måns ursprung. Med ledning av en födelsenotis från Gunnarskog 1785 fann jag lätt paret J. Skåresson och hustrun Malin Mattsdotter med barnen Ingegärd, Anna och Karin, men ingen Måns till min besvikelse. I efterföljande Hfl finns emellertid Måns född 1785 med. Systern Ann finns också med men såväl Ingegerd som Karin har avlidit. Att jag skriver J. beror på att Hfl. AI:1 anger Joh., medan AI:2 anger Jan. I andra referenser förekommer både Jon och Joen. Nu tycker man kanske att det inte skulle vara så svårt att knyta ihop en logisk kedja med ett så ovanligt namn som Skåre, men då känner man inte till Gunnarskog. Det finns gott om Skåre, liksom det finns gott om det ovanliga Källar i socknen. Men – vad kan man förvänta sig i en bygd som själva uttalar socknens namn Gônnǝskǝ?

För att få andra forskares syn på Måns identitet gör jag en sökning på Google på Jan Skåresson och får flera träffar på en person född 1720. Många träffar var från sociala släktforskartjänster och saknade källor så jag ignorerade dem eftersom jag misstänkte att de mestadels var kopior av varandra och knappast tillförlitliga som källor. Nu var ju den jag sökte född 1748 och gift med Malin så det var bara att ta nya tag. Sökningar enbart på Skåresson 1748 gav bättre utdelning och glädjande nog var flera på Anbytarforum så det tyckte jag att jag kunde ta på allvar. Nu visade det sig att Anbytarforum blivit smittad av samma sjuka som resten av ”molnet” så flera påståenden var bara delvis korrekta och hänvisade bara i andra hand och till andra släktforskare på nätet.

Lyckligtvis fann jag de korrekta uppgifternas upphovsman och kunde dessutom identifiera och hitta mailadressen till Kent Carlsson, som kan Gunnarskog på sina fem fingrar och dessutom visade sig vara en avlägsen släkting. Med hans hjälp kunde jag fastställa att jag funnit rätt Måns Jansson och dessutom härleda hans anor tre generationer tillbaka.

Måns föddes i Bortan (Bôrtan) i Gunnarskog 1785 och fick samma namn som sin äldre bror som avled året innan några månader efter födseln. Han blandades samman med brodern i flera källor och fel födelsedata fick följa honom under hela livet. Måns finns emellertid inte med i Hfl för födelseåret, vilket kan bero på att prästen Westman inte riktigt kunde bestämma sig vad fadern hette utan kallade honom Skåre Jonsson istället för Jon Skåresson. I nästa Hfl hade emellertid både föräldrarna och Måns kommit på plats på ett korrekt sätt, men nu befinner de sig i Tobol i Gunnarskog. Från 1806 finns inte Måns hos föräldrarna i Tobol, men dyker åter upp 1816 då det anges att han haft ”utlandstjänst”. 1820 uppträder han som Måns Jansson Fredrics där Jansson är inskjutet och hans födelseår är helt felaktigt, men i nästa Hfl har han fått broderns födelsedata och namnet Måns Fredrics med Jansson skrivet på sniskan efteråt. Han har gift sig och fått fyra barn varav det första föddes redan 1823. Hustrun heter Marit Jonsdotter från Grafsås.

I husförhören fick jag reda på än mer om min ana Måns. Måns var fältjägare och deltog 1813 i 2:a Napoleonkriget (1803-1815), där Sveriges mål var att erövra Norge från Napoleons allierade Danmark, samt tillsammans med Storbritannien och Ryssland störta Napoleon. Man lyckades också i sitt uppsåt att tillskansa sig Norge, som kompensation för det förlorade Finland. Måns fick tapperhetsmedalj och pension. Kriget förklarar hans osynlighet i Hfl under några år. Efter kriget bildade han familj med Marit och fick barnen Johannes, Maria, Magdalena och Marta. Tydligen förde de ett eländigt och fattigt liv för 1839 tog Måns sitt liv och modern hamnade på fattigstugan.

Tillägg i maj 2017: Måns fick två barn med Maria Danielsdotter - Maria 1811 och Anders 1813. Maria måste ha blivit gravid precis innan han gav sig ut i kriget eftersom hon nedkom under hans krigstjänst. Maria gifte sig med Per Nilsson 1820, vilket var vid samma tid som Måns återkommer i böckerna. Måns äktade Marit senast 1821 och de fick sitt första barn 1823.

QR-kod till sidan:

Det blir lite för mycket!

Jag berättade nyligen om hur jag fann att pigan Maria Nilsdotter, min morfars mormors mormor blev med barn med änklingen sergeanten Daniel Styffe på Skog under Vik i Arvika. Dottern hette Maria med patronymikon Danielsdotter. Att hon verkligen är min ana har jag genom omfattande kontroller kunnat fastställa. Likaså framgår det tydligt att fadern var Daniel Styffe då han dels anges som fader i födelseboken, dels att modern Maria och dottern Maria bodde kvar hos Daniels styvmoder, tillika svärmor Hedvig Ljungblom på Skog där också Daniels två ”äkta” barn togs om hand av svärmodern.

Jag angav också i den föregående texten att Daniel på mödernet, via sin mor och mormor – Brita Beata Uggla  -  var släkt med stora delar av den svenska adeln. Jag var då osäker på vart detta skulle leda eftersom min kunskap om den svenska adeln är bristfällig. Många släktforskare skulle se ett sådant fynd som drömmen och höjdpunkten på sin släktforskning, men jag har drabbats av mycket blandade känslor när jag fördjupat mig i några av släktgrenarna. Vad är då mitt problem?

En tjusning med släktforskning är just sökandet i originaldokument bland mestadels obetydliga anor där det blir spännande när man hittar en präst eller bergsman och i förlängningen en anättling som är berömd - kanske Carl Michael Bellman - som var mitt första fynd. Själva motståndet och kämpandet har då ett värde i sig själv.

När det gäller den svenska adeln är förhållandet det motsatta. Här är inte bristen på uppgifter om anorna problemet, utan här blir överinformationen ett problem. Varför skall man grotta ned sig i kyrkböckerna när dussintals erkända släktforskare har skrivit spaltmeter om just de här anorna, när varenda biografi och uppslagsbok behandlar anorna i minsta detalj? Problemet blir istället att viss litteratur presenterar anor som är mer önsketänkande än underbyggd forskning. Arbetet kommer således att bestå mer i att ifrågasätta det man läser och sovra i källorna än att bedriva släktforskning. Det är inte lika roligt som att forska på egen hand och ändå har jag tvingats följa pigan Maria Danielsdotters anor bakåt i tiden till oanade höjder i Sveriges och Europas översta skikt så långt tillbaka att det svindlar.

Återigen frågar en del vad mitt problem är. Problemet är att jag tycker släkttavlor som presenterar anor där Karl den Store, hunnen Attila och de egyptiska faraonerna finns med är lite löjliga och nästan alltid felaktiga. Detta gör att sådana tavlor drar ett oseriöst skimmer över författaren och förutsätts av läsaren vara övertolkade, vilket i sin tur gör att den som presenterar sådana tavlor får även sin övriga forskning ifrågasatt. Jag vill inte råka ut för det.

Jag har nu följt några linjer bakåt i tiden och varit oerhört restriktiv med vad jag tar med. Jag accepterar inga källor på nätet utan sådana som är officiella och vill gärna att två eller tre oberoende källor skall överensstämma för att jag skall föra in resultatet. Ännu har jag inte kommit så långt, men ändå är det är främst två linjer som bekymrar mig på grund av dit de leder.

Den ena är den linje som har sitt ursprung i släkten Roos av Hjelmsäter. Jag kan inte komma fram till annat än att den linjen leder till det norska och danska kungahusen och därifrån ut i Europa till de portugiska, spanska och franska kungahusen. Den andra linjen är den som från Botvid Karlsson Anckars giftermål med Karin Svensdotter Kart leder till släkten Bölja och vidare till Karl Knutsson Bonde och hans anor, bl.a. Bjälboätten. 

Egentligen inser jag att de här släkterna är så väl studerade att de flesta tvivel som finns är redovisade på ett detaljerat sätt. För någon som heter Uggla - som ju ledde in på detta – är det säkert ingen underligt att anorna ser ut så här, men att en fattig piga som attraherat en sergeant i Västra Värmland kan leda till så kosmopolitiska och bemärkta anor får åtminstone mina tankar att svindla. 

När jag så småningom tar mod till mig och presenterar dessa rön så ber jag alla som läser mitt släktträd att omedelbar höra av er till mig och påpeka felaktigheter. Varje felaktighet och övertolkning ni kan hitta åt mig gör det resterande materialet mer värdefullt.

Fattiga och rika i Västra Värmland på 1700-talet

En fattig uppväxt

Jag började min bana som släktforskare med min mors föräldrar i Eda i Värmland. Det höll på att få mig att tappa sugen eftersom redan min morfars far visade sig vara oäkta son till en 42-årig änka vilket gjorde det helt omöjligt att komma vidare. Efter mycket arbete i samarbete med en forskarkollega Christer Gustafsson lyckades vi identifiera den 42-åriga änkan och hennes anor, men det ledde inte särskilt långt. Forskningen kring min morfars anor har legat i träda i många år när jag bestämde mig för att undersöka morfars mors anor. Eftersom jag faktiskt har en bild av henne så var det naturligt att börja i den änden.

Morfars mor hette Marta Olsdotter, mer känd som Ol'Månssons Marta. Hon var född 1844 i Södra Fjäll i Eda och levde sina sista dagar på Torpet i Norra By i Eda församling, inte långt från min mors barndomshem, där hon tillbringade mycken tid hos sin sons familj. Hon var en duglig och respekterad kvinna. Maken Ol'Månsson hade avlidit redan 1915, medan hustrun levde ända till 1927. Ol´Månsson var sågare på Noresågen vid Noreborgs bruk. Hustruns folkliga namn hade inget med maken att göra utan var en sorts patronymikon som kom sig av att hennes far även han hette Olof Månsson. Fadern Olof Månsson, som var född 1803 var hemmansägare på herrgården i Fjäll i Eda där den blivande svärsonen Olof Månsson tjänade som dräng.

Morfars mormor, Olof Månssons hustru, hette Maria Månsdotter och var född 1811. I husförhörslängden för år 1837-1843 ser man att Marias mor Maria Danielsdotter levde med dottern och mågen. Där finns också en Per Nilsson som anges vara svärfar, vilket knappast kan vara riktigt eftersom dottern hette Månsdotter. Det visar sig också i Per Nilssons  dödsnotis från 1842 att hans död anmäldes av styvsvärsonen Olof Månsson. Maria visar sig vara oäkta dotter till en Måns Jansson, vars ursprung är okänt.

Efter en komplicerat forskande har jag lyckats identifiera vem min morfars mormors mor Maria Danielsdotter var. Man kan konstatera att Maria Danielsdotter haft ett mycket ambulerande liv där hon flyttat från tjänst till tjänst i västra Värmlands socknar, varit gift två gånger och fått två oäkta barn med Måns Jansson, varav sonen Anders dog blott dagar gammal. Att hon haft det svårt visas av att hon, även under de tider hon varit gift, varit befriad från skatt och dessutom finns noteringar om att hon "levt i osämja" med åtminstone en av sina makar.

En så kallad fin familj

Sekreteraren Petter Styff anländer till Vik säteri i Arvika någon gång mellan 1752 och 1757 där han bosätter sig på Skog. Han kommer närmast från By-Säffle socken. Han levde där med hustrun Stina Lisa Ramzell. Tillsammans med henne hade han sex söner - Erik (1745), Johannes (1746), Friedrich (1748), Daniel (1749), Jean (1751) samt Sven (1753). Hustrun Stina Lisa Ramzell avlider, okänt när, men Petter gifter om sig med Hedvig Ljungblom den 10 mars 1757. Familjen består nu, förutom av Hedvig och Petter av Petters två söner Erik och Daniel samt Hedvigs dotter i ett tidigare äktenskap Britta Greta Blankenfjell. Britta Greta är en ung kvinna född 1743 och 6 år äldre än sin styvbror Daniel. Trots detta utvecklas succesivt en romans mellan de två och de gifter sig 1778 och samma år kommer första barnet, Gustav. Daniel är nu 30 år gammal och har blivit sergeant - Britta är 36 år gammal. Redan året efter blir Britta återigen gravid och dottern Hedvig Ulrika föds. Nu drabbas emellertid familjen av en katastrof då Britta avlider i barnsäng. Daniel är emellertid inte ensam med sin uppfostrarbörda utan har hjälp av sin styvmoder, tillika svärmor, Hedvig Ljungblom. På gården finns även ett antal pigor och drängar som också de underlättar livet för den ensamstående fadern och hans styvmor.

Efter år som änkeman fattar Daniel tycke för den två år yngre pigan Maria Nilsdotter född 1751 i Bålgård. Resultatet blir dottern Maria som föds 1786 och får patronymikon Danielsdotter efter fadern. Enligt födelsenotisen är Maria oäkta, men Daniel Styffe utpekas officiellt som fader i födelsenotisen. Daniel försvinner nu ur husförhörslängden för Arvika, men Hedvig Ljungblom tar på sig ansvaret för styvsonens oäkta dotter och modern. De bor alla tillsammans med Daniels två barn på Skog. Daniel lämnar sin familj och återfinns i Östmark där han 1791 ingår äktenskap med pigan Elin Olofsdotter från Lima i Dalarna. Daniel tituleras tullnär. Han har nu en son Petter född 1792, som följs av åtminstone två ytterligare barn, Brita Stina och Magnus.

1787, när sonens oäkta dotter Maria är endast ett år gammalt, avlider emellertid Hedvig av ålderdomskrämpor och spåren efter Maria Nilsdotter och dottern Maria Danielsdotter blir svåra att följa. Det är här det kringflackande livet börjar för Maria Danielsdotter och hennes mor. Inte heller blir det särskild mycket lugnare för Maria Danielsdotter när hon på egen hand, i vuxen ålder, försöker skapa sig ett meningsfullt liv. Det går att följa henne år för år från den ena församlingen i västra Värmland efter den andra och det visar sig att den fattiga pigan som är min morfars mormors mor är identisk med dottern till sergeanten och tullnären Daniel Styffe på Skog under Vik säteri i Arvika.

En fattig piga med anor i den absoluta överklassen

Det här skulle kunna vara en helt vanlig pikant historia som vi släktforskare ser så många av, men när man börjar forska i Daniel Styffes anor blir bilden betydligt intressantare än så. Nu vill jag för säkerhets skull påpeka att mina kunskaper om äldre svenska släkter är begränsad och jag är medveten om att det finns både övertolkningar och skrönor i litteraturen. Jag är därför inte beredd att skriva under på riktigheten av den svenska medeltida adelns anor, men att Daniel Styffe och därmed min morfars mormors mor Maria Danielsdotter  är släkt med ett stort antal medeltida svenska adelssläkter är otvetydigt.

Daniels fader sekreteraren Petter Styffes ursprung är höljt i dunkel, men hans mor var Maria Elisabeth Ramzell, dotter till Johan Ramzell och Brita Beata Uggla. Johan Ramzell var son till kyrkoherden Johannes Andreae SalaMontanus i Ramsberg och hans hustru Catharina Fellenia. Johan Ramzells anor består av idel präster inom Västerås stift ända tillbaka till Petrus Svärdsjöensis som var präst i Grangärde i mitten av 1500-talet. Det visar sig dessutom att denna prästsläkt genom Catharina Fellenia knyter ihop min mors släkt från västra Värmland med min fars släkt i Ljusnarsberg och södra Dalarna.  

Återigen är det emellertid anorna på kvinnosidan som är intressanta. Genom Maria Ramzells moder Brita Beata Uggla leder anorna direkt in i den svenska adeln så långt tillbaka som tidig medeltid. Brittas far var Lennart Hildebrandsson Uggla och modern Catharina Margareta Bengtsdotter Rosenbielke. I varje generation bakåt i tiden finner vi nu släkter som Ribbing, Hård, Hildring, Roos af Hjelmsäter, Anckar, Ulfsax, Krumme, Stjärna, Sparre m.fl. - många medlemmar av den svenska uradeln. Jag har nu ett styvt arbete framför mig att sovra bland de anlinjer som är underbyggda och vilka som bara har antagits av forna tiders genealoger. Som alltid med anor från tidig medeltid råder det stor oenighet om vad som är korrekt och inte. Enligt riddarhusets uppfattning kan en av grenarna härledas tillbaka till Heliga Birgitta, men där är den genealogiska forskningen mer tveksam.

Även framtiden visade sig bli olika för Daniel Styffes ättlingar

Den gren som emanerar från Daniel Styffes barn inom någon av hans äktenskap fick en något annan karriär än ättlingarna till den oäkta dottern Maria Danielsdotter, varav jag är en. Inom vår släktgren har man funnit huvudsakligen människor bland arbetare och bönder som skapat bra liv för sig och så småningom, under generationer, förflyttat sig upp i medelklassen..

När man studerar Daniel Styffes ”äkta” barnbarn finner man bemärkta och berömda män i akademia, som historikern och professorn Carl Gustaf Styffe, rektorn för Kungliga tekniska högskolan Knut Styffe, professorn, ecklesiastikministern och historikern Carl Gustaf Malmström, samt professorn och lyrikern Bernhard Elis Malmström. Kusinen Maria Månsdotter var troligen ganska lycklig över att hon blivit gift med den driftige torparen Olof Månsson som lyckats arbeta sig upp till positionen hemmansägare i Fjäll i Eda i Värmland. Speciellt som hon troligen inte hade en aning om hur fint folk hon hade bland sina kusiner.

Källor: 
Kyrkboksmaterial från Värmland, Västerås stift herdaminnen, samt ett antal hemsidor över adliga familjer
Bilder: 
Arbetslaget på Noresågen där min morfar Nils Olofsson poserar med en katt och där hans far Ol' Månsson syns bredvid honom till vänster i bilden.
Kvinnan är Ol'Månssons Marta, min morfars mor.
Kyrkoherde SalaMontanus med familj
Heliga Birgitta