Dalarnas digitaliserade domböcker

Idag fick jag två USB-pinnar på posten innehållande delar av ”Dalarnas domböcker” samt ”Bergskollegiums handlingar”. Båda är mycket användbara för mig som har stora delar av min släkt i Bergslagen och det vet vi ju att kyrkböckerna snart når sin begränsning när man närmar sig 1700-talet.

Jag vill inte påstå att det är lätt att ta till sig detta material – handskrivet som det är på gammaldags svenska med ofta kuriösa stavningar och ordval samt bokstäver som ofta har lite gemensamt till och med med den skrivstil som vi äldre fick lära oss bemästra med lutningslinjer i skrivboken från första klass i småskolan. Hur det uppfattas av yngre som knappt fått lära sig modern ”skrivstil” kan jag bara ana.

Om någon undrar så är det inte indexerat – man kan således inte söka efter namn och orter i materialet. Det är emellertid fotograferat med fin skärpa på bilderna och om man har ett bra läsprogram så kan man förbättra bilderna ytterligare så de blir än tydligare, vilket knappast behövs. Själv fann jag att appen Microsoft Foton som följer med Windows 10 fungerade utmärkt.

Nästan omedelbar jag öppnade den första domboken för Norrbärke från 1656 fann jag intressanta domar. Min ana Matz Olufsson i Sloberget förekom i ett rättsfall och jag kunde inte heller låta bli att läsa ett annat rättsfall där detaljerade och ganska underhållande vittnesbeskrivningarna av hur hustru Elin Andersdotter och skomakaren Nils Staffansson tumlat runt i hennes äkta säng så fort maken Jonas gav sig iväg till skogs för att titta till kolmilan.

Det tar tid att lära sig läsa dessa domböcker, men det är en bra träning och ger verkligen lön för mödan. Jag insåg emellertid snart att jag skulle vilja minnas vilka som nämndes i varje domslut så jag kan gå tillbaka till det. Jag skulle således vilja indexera varje sida så den blir sökbar på vissa begrepp. Nu är varje sida representerad av en JPG-fil så det låter sig enkelt göras.

I Utforskaren kan man göra en inställning så att man ser alla egenskaper hos en fil i en sidospalt. Där står allt som kan vara av intresse om en JPG-fil. Ett av dessa fält är Taggar. Där skriver jag in de personnamn jag funnit på sidan och de kommer då att sparas med filen. Jag kan sedan söka och sortera alla sidor i boken utifrån de namn jag funnit på sidan. Väldigt behändigt och användbart för framtiden. Så lär jag mig ju att läsa gammal handskriven text också.

Att söka kan vara lite olika i olika versioner av Utforskaren. I min Win 10 version klickar man i sökrutan och då ändrar sig menyn till ett Sökverktyg. Där väljer man Andra egenskaper och Taggar. Nu kan man fylla i vad man letar efter i sökrutan. Jag vill gärna läsa en gång till om skomakaren som besökte grannfrun när maken var i skogen, men jag har glömt vad han hette. Jag skriver då bara ”skomakare” i sökrutan efter att ha valt Taggar och där kommer rätt sida upp fast jag skrivit taggen ”Skomakaren Nils Staffansson”. Det behöver således varken vara hela taggen eller hela de ord man skrivit i taggen för att hitta tillbaka. Jag behöver väl inte säga att alla andra skomakare som uppträtt på tinget också kommer upp vid sökningen om de är taggade med yrke av mig.

För den som är intresserad av dessa domböcker är det bara att klicka på rätt ruta i högerspalten här bredvid eller klicka här.

Mormors släkt genomgången och kontrollerad

Jag berättade för en tid sedan hur jag tagit mig för med att gå igenom mitt arbete för att komplettera och korrigera det som inte är korrekt. Jag har också i en tidigare text berättat om hur jag gick igenom min fars fadersanor. Skälet till att jag i detalj berättar om detta arbete är dels att det ger andra många tips om vilka källor man kan behöva när man söker efter främst tidiga anor, dels att det skall vara ”allom till skräck och varnagel”, som var ett vanligt uttryck på 1600-talet, men också flitigt användes i det pedagogiska ordförrådet i min barndoms söndagsskola. Jag skriver detta med anledning av den aldrig avsomnade diskussionen om hur allvarligt man skall se på att sprida felaktiga eller ogrundade uppgifter på nätet med hjälp av allehanda praktiska släktforskartjänster.

Den här gången tar jag mig an min mors modersanor, som borde vara betydligt enklare än den förra genomgången, men på grund av vissa omständigheter ändå vållar mig en del besvär. De främsta problemen grundar sig i min egen okunnighet som släktforskare, en del uppstår utan egen förskyllan. En fördel är att släkten är koncentrerad huvudsakligen till nuvarande Årjängs kommun, främst Holmedal-Karlanda församling.

Mormors morfar Anders Ersson
i Upsal, Holmedal (1798-1889)

Eftersom denna gren var den jag visste mest om i nära tid, att min mor är i livet och har ett klart huvud, samt att det fanns ganska många fotominnen var det naturligt att jag som nybörjare tog mig an den. Kvalitén på källhänvisningar är ofta därefter, trots att jag som forskare av professionen borde ha vetat bättre. Ett problem är att jag i viss mån litat till andra forskares uppgifter – inte för att de är fel även om sådant förekommer, men för att jag bara angett deras namn som referens inte sökt upp originalkällan själv i flera fall. Nu hjälper inte detta ens i de fall där det finns en hänvisning till en originalkälla eftersom jag då använde Genline och de hänvisningarna har litet värda när jag försöker finna dem i ArkivDigital. Det är inte det att jag använt GID-nummer utan problemet är att Genline samlat materialet i en annan struktur än Arkiv Digital gör så jag får helt enkelt söka rätt på sidorna i kyrkböckerna igen. Men å andra sidan kan man se det som en extra koll om man är lagd åt det ständigt positiva hållet och ser självplågeri som en dygd.

Jag har också använt andra forskares fynd från Disbyt i viss utsträckning, samt privata släktträd på Internet och där finns flera uppgifter om födelse och död innan kyrkbokföringen för nämnda socknar. Troligen har forskarna funnit uppgifterna i domböcker, mantalslängder eller andra äldre dokument, men det kan jag inte veta. Jag har därför börjat att kontakta mina sagesmän/kvinnor för att få reda på var uppgifterna kommer ifrån. Jag väntar på svar – om jag inte får några får jag väl abonnera på SVAR, där många originalkällor finns.

En sak som underlättar är att många av anorna vad bönder och därför rörde sig inom ett begränsat område. En annan lycklig omständighet är att min släkt på mormors sida sedan generationer är religiösa, vilket gör att inslaget av präster bland anorna är stort även om man i senare tid förfallit till att utöva sin religion i alternativa samfund. Präster är dock en välsignelse (ursäkta blasfemin) även om många av dessa gudsmän var allt annat än moraliska rättesnören till sitt levnadssätt. Herdaminnen är verkligen en bra källa för oss släktforskare, men som utlandsboende måste man ha ett eget exemplar och Karlstads stift herdaminne är en dyr historia.

En lite speciell forskningsinsats är fyndet av min mm mf mf mor Stina Simonsdotter Skragge (1701-1774), vars släkthistoria inte var helt enkel att kartlägga, men innebar ändå bara idogt arbete med traditionella källor. Vad som emellertid kom att intressera många var hennes far Simon Anderssons (1661-1703) och hennes farfar Anders Simonssons i Vagge i Ny (S) (1624?-1709) förmodade släktskap med den gamla Skraggesläkten med rötter i Huggenäs. Detta startade en flera år lång kollektiv forskaraktivitet på Anbytarforum, som så småningom fick sitt genombrott när Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson fann att släktskapet och namnet Skragge ärvts på kvinnosidan från den tidigast kände Simon Skragge. För den som inte läst den sammanfattande texten av Christian Juliusson och Carl-Johan Ivarsson bland annat på Släktforskning för noviser samt alla där länkade texter vill jag rekommendera det. Det är en spännande beskrivning av hur man tillsamman kan, steg för steg, finna lösning på ett forskningsproblem som till en början förefaller övermäktigt.

Sammanfattningsvis kan man väl säga att forskningen på min mormors sida följer huvudfåran vad gäller forskningsmetodik och källor. Kyrkböcker så långt bakåt de sträcker sig, mantals- och skattelängder dessförinnan, domböcker och bouppteckningar, samt givetvis herdaminnen och ibland matriklar från svenska och utländska universitet när det gäller de akademiskt utbildade. Jag vill speciellt nämna Anbytarforum som en oerhört bra resurs – det var där ett antal forskare tillsammans förmådde kartlägga en gren av Skraggesläkten.

Jag har också fått ett bidrag från den senaste tekniken inom släktforskningen – DNA-test. Genom en FamilyFinder-test har jag funnit en 7-männing (6th cousin) i USA. Den gemensamma anan är bonden Brynte Bryntesson i Tveten i Holmedal (S) (1735-1810).

Vinjettbilden föreställer Augusta Eugenia Aronsdotter född i Myrvarv, Holmedal 1881 - min mormor.

För den som vill använda mina misstag och lärdomar för egen del rekommenderar jag att läsa följande texter:

http://slaktforskning.blogspot.fr/2014/11/komplettering-restaurering-och-underhall.html

http://slaktforskning.blogspot.fr/2014/12/min-farfars-gren-kontrollerad-inte-bara.html

http://slaktforskning.blogspot.fr/2010/03/en-helt-obetydlig-gren-pa-skraggetradet.html
inklusive länkade texter

Min farfars gren kontrollerad - Inte bara kyrkböcker

Jag berättade ju nyligen att jag ser över allt jag hittills matat in och kompletterar, restaurerar och underhåller. Nu har jag betat av första grenen av mitt släktträd – det som utgår från min farfar. Att jag berättar hur jag lyckats och hur jag gör beror på att jag dels tror att praktikfall är nyttiga att ta del av för både nybörjare och lite mer vana. De vana kan också känna igen sig i mina vedermödor och känna att de inte är ensamma om att ha klantat till det lite i sina tidiga forskningsaktiviteter. Ett annat skäl är att jag kände mig lite vilsen när jag kom till det stadiet när kyrkböckerna började sina som källor. Jag lärde mig att det finns mycket mer att hämta på andra ställen och det berättar jag om.

Anorna på farfars sida fanns framför allt i Dalarna – Norrbärke och Floda var vanligast förekommande, men några kom också från Grangärde. En liten problematisk gren kom från Värmland, då närmast Lungsund, Övre Ullerud och Filipstad/Nordmark. När jag kom längre tillbaka i tiden dyker det också upp anor från Falun och några få stockholmare. En liten gren fanns också i Västergötland.

Så länge jag kunde förlita mig på kyrkboksmaterialet var allt väl och mitt största bekymmer var bara att hitta och översätta referenserna från Genline till den mer generella källhänvisningen som ArkivDigital kan erbjuda. Turligt nog har just Dalarna ganska gamla kyrkböcker så jag kunde klara mig ganska bra genom 1700-talet och i några fall ända ned i 1600-talet. Att prästernas skrivförmåga och ordningsamhet gav mycket övrigt att önska ställde emellertid till med stora problem.

Min far som ung

En stor fördel för den som forskar på Dalarna är att det allt sedan före 1500-talet varit en industriellt betydande bygd där det funnits skrivkunnigt folk som dokumenterat både det ena och det andra. Detta i kombination till ett nutida mycket aktivt släktforskarintresse gör att det finns många kunniga både amatörforskare och mer professionella som kunnat göra sammanställningar och skrivit böcker om traktens historia även ur genealogisk synvinkel. I flera fall har jag hänvisat till sådana källor i mitt tidiga arbete, men nu måste det kontrolleras. Det är detta kontrollarbete och de källor jag har använt som jag vill förmedla till er. Min målsättning är att byta ut andrahandskällor mot primärkällor där det går eller åtminstone att uppgradera källorna till sådana som har högre trovärdighet. I de fall jag endast kan hitta andrahandskällor strävar jag efter att kontrollera dessa med andra källor av samma dignitet, men inte samma typ. Med detta menar jag att det inte är någon idé att kolla en forskare på exempelvis Disbyt, med en annan på Disbyt, eftersom risken för kopiering är stor. Det måste således vara en annan typ av källa som stödjer andrahandskällans uppgifter.

Norrbärke
Norrbärkes husförhör går tillbaka till 1671, födelseböckerna går tillbaka till 1661, liksom vigselböckerna och död- och begravningsböckerna. Stora delar av de första hundra årens husförhör är emellertid svårlästa och saknar för släktforskaren nödvändig information. De normalt mycket informativa död-och begravningsböckerna är här fram till 1742 bestående endast om notering om inkomster från testamente som socknen fått in. Där finns visserligen namnet på den döde, men exakta datum och annan intressant information saknas. Dock har jag lyckats verifiera det mesta inom den möjliga tidsperioden.

Kjell Vadfors arbeten
När det gäller Norrbärke, Söderbärke och Grangärde finns de sammanställningar som Kjell Vadfors gjort av sina studier av domböcker, byalängder och kyrkboksmaterial. Detta material är inte felfritt eftersom det är en tolkning av gamla primärkällor, men till oerhört stor nytta. Man kan också ta del av domboksmaterialet i renskriven form och göra sina egna fynd. Problemet är att Vadfors inte anger källor till sina fynd.

Lungsund
På den privata sajten http://www.bondetorp.se/lungsund/ finns utskrifter av födda, döda och vigda från slutet av 1600-talet och 100 år framåt.

Flodaboken
Floda har varit ett problem i mitt kontrollarbete eftersom kyrkböckerna är rudimentära. Här finns emellertid en Flodabok sammanställd av folkskolläraren Elfving som täcker större delarna av 1600-talet. Problemet är emellertid två – dels finns den bara digitalt på Genline, numera Ancestry, dels innehåller den en del fel. Jag har studerat den i analog form på biblioteket i Falun och det är ett imponerande verk, men som helt saknar källor. Eftersom jag inte har tillgång till några originalkällor får man helt enkelt hänvisa till boken och inse att längre kommer man inte utan de okända källor 

Elfving använt.

Herdaminne för Västerås stift av Gunnar Ekström
Denna bok har varit till nytta i några fall, men har kommit mer till användning i andra grenar av min släkt. Viktigt är emellertid att använda de senaste versionerna av herdaminnen. Den äldre versionen av Johan Muncktell finns på nätet, men innehåller felaktigheter. Nyare herdaminnen finns på bibliotek och arkiv.

Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott av Bertil Boëthius
Denna bok är ett klassiskt verk om Kopparbergslagen där även många genealogiska uppgifter kan hittas. Kan köpas antikvariskt, samt finns ofta på bibliotek.

Jöns Pederssons Dombok
Detta verk finns i ett exemplar som avskrift i Falu bibliotek och har varit till stor hjälp när det gäller forskning om Svinhufvudssläkten.

Persbo - En by med anor från medeltiden av Lillian Gustavsson

En rikt illustrerad bok om en bergsmansgård och dess ägare och bygden

Torp och Torpare under Starbo Bruk, Skisshyttan och Wäster Silfberg

Ett innehållsrikt grupparbete framställt av Väster Silfbergscirkeln.

Släkthistorisk Forum av Kjell Lindblom, nr 3, 1996: "Fanns släkten de la 

Tuange i Värmland?

DISBYT
I de fall jag inte lyckats finna andra källor har jag litat till ett litet antal erkända forskares bidrag på DISBYT.

Stockholms stads tankeböcker
Dessa har jag främst använt för att följa släktgrenen Westfal, som i generationer var borgmästare i Stockholm från mitten av 1400-talet. Finns numera på nätet.

Släktforskaren – Västerbergslagens Släktforskares medlemstidning
Denna skrift är fullspäckad med artiklar av traktens skickligaste släktforskare som Hans Gillingstam, Anders Winroth, Torsten Berglund, Björn Isheden, Kjell Wadfors, Lisa Norman och många flera. En guldgruva där tidigare artiklar oftast följs upp med rättelser när forskningen gått framåt.

Släkt och Hävd
Denna skrift, som ges ut av Genealogiska föreningen har också mängder av användbara artiklar av kunniga släktforskare. Hos Genealogiska föreningen finns också mängder av andra resurser, bl.a. ett omfattande klipparkiv samt Inrikes pass.

Projekt Runeberg
Vissa äldre biografiska verk samt uppslagsverk finns på nätet och kan vara till hjälp, men bör användas med försiktighet och kontrolleras med senare uppgifter.

Google Books
Även här kan man finna äldre intressanta källor, men samma försiktighet bör vidtas som för Projekt Runeberg

Som ni ser är det ett ganska knepigt arbete att få allt rätt och det krävs många källor, en del svårtillgängliga. Den som försöker ta den enkla vägen och googla sig fram till sina anor eller lita till andras släktträd på nätet kommer att göra sina ättlingar besvikna i framtiden. En tråkig effekt av detta är också att den bild barn och barnbarn haft om din släktforskning allvarligt kommer att få sig en knäck – och kanske inte bara uppfattningen om forskningen.

Trots detta noggranna arbete så vet jag att det fortfarande finns osäkerheter, men förhoppningsvis inga grova felaktigheter. Jag hoppas vidare att framtida läsare kan tydligt se var tveksamheterna och ofullständigheterna finns och främst koncentrera sig på dessa med övertygelsen om att de primärkällor jag angett i de flesta fall är korrekta och kan lämnas därhän.

Bilden ovan visar min farfars far, farfar, samt min halvfarbror

Med kameran i högsta hugg på arkivet

Den här veckans gästbloggare är Leif G-son Nygård vars stora intresse är att göra gammalt arkivmaterial tillgängligt för oss som inte så enkelt kan besöka arkiven själva. Han berättar här hur han går tillväga.

MED KAMERAN I HÖGSTA HUGG PÅ ARKIVET
av Leif G:son Nygård

Den digitala tekniken och internet har verkligen inneburit ett lyft för släktforskningen. Annat var det när jag började för 20 år sedan; då var man hänvisad till en undanskymd och mörk vrå av biblioteket. (Mörkret tackade vi dock för eftersom det var en förutsättning för att kunna läsa negativfilmen). Timme ut och timme in ägnades åt vevande på rullfilmsläsaren. Microfichen var på intåg men hade ännu inte slagit igenom i full skala.

Nu består släktforskningen av forskning efter lättillgängliga källor via internet, databaser och digitala skivor. Det ska gå snabbt att hitta material som tills för inte så länge sedan förvarades svåråtkomligt för gemene man. Och det ska vara enkelt att ta del av; en skiva i datorn och/eller några knapptryckningar på en länk – och vips är historien hemma hos dig! Och det är här jag sett behov och möjligheter att tillfredsställa, i alla fall från sådant som rör min del av världen.

Jag bedriver därför sedan några år, när tiden medger, ett digitaliseringsprojekt. Det syftar till att tillgängliggöra svårtillgängligt och udda arkivmaterial genom fotografier i färg som återges på CD och DVD och via direktlänkar. I syfte därmed har jag också skapat en sida på Facebook – Digitaliserade källor, https://www.facebook.com/digitizedsources – där jag lägger ut framställt material och en del annat.

Eftersom jag på min fars sida är djupt rotad i Bergslagens mylla rör materialet i första hand dessa områden, företrädesvis Dalarna, Närke och Västmanland. Men då min mor kommer ifrån Österbotten försöker jag även lyfta fram ett och annat därifrån. Så mina forskningsresor riktas allt som oftast till Landsarkivet (Uppsala) och Riksarkivet (Marieberg, Stockholm). För där finns det viktiga och mest omfattande arkivmaterialet, t ex domstolsarkivalier.

Och domstolsarkiv har varit lite av min ”specialité” under 15 år tid. Ja, i själva verket innebar starten av min släktforskning stapplande försök att tolka en bouppteckning Och det gick så där kan jag säga... Domböcker är en utomordentlig källa till släktens och hembygdens historia. De är också tillförlitliga; vittnesmål beskriver händelser som nyligen har inträffat. Vid t ex brottmål kan de vara mycket ingående.

Jag har inte någon avancerad utrustning vid fotografering utan bara en enkel digitalkamera, ingen systemkamera. Och det har fungerat. Bilderna har blivit bra. Bara vid något enstaka tillfälle har jag blivit tvungen att gör en omtagning. Dessutom har jag aldrig kontrollerat bilderna på plats vilket var en chansning, men det har varit tidsbesparande och visat sig fungera utan missöden. För att säkerställa kvalitén har jag synat alla bilder efter varje fotosession. Och ingen har (ännu) klagat vilket jag ser som ett gott betyg åt insatsen.

Och även om det finns särskilda platser avsedda för fotografering på både Landsarkivet och Riksarkivet har jag valt att fotografera med fri hand; vänster hand med ett lätt tryck över sidan som ska fotograferas och kameran i högra handen. Med tiden har jag blivit stadigare på hand så att jag ”känt” att bilden blivit bra. Det är dock viktigt att man har en kamera med autofokus och optisk bildstabilisering så att den automatiskt scannar av objektet och ”låser” motivet. På så sätt undviks suddiga bilder. Dessa funktioner kompenserar också de handskakningar som kan uppstå. Att tänka på: 1/På Riksarkivet råder fotoförbud; du kan inte utan tillstånd fotografera i läsesalen. Tillstånd begärs i Forskarexpeditionen. 2/Blixt får inte användas. 3/Ställ in kameran på ljudlös fotografering.

Hanteringen av gamla och tjocka luntor kräver också varsamhet. Det är t ex viktigt att lägga volymerna på en kudde för att skydda rygg och pärmar. Dessutom kan man staga upp boken så att sidan som ska fotograferas ligger så plant som möjligt. (Ett enkelt dokument kräver naturligtvis inga sådana förberedelser). Sedan finns fler hjälpmedel som t ex vikter för att hålla sidor på plats och rygghållare, som kan justeras efter volymens höjd. Att tänka på: När det gäller äldre arkivalier har Riksarkivet också den regeln att material före 1700 inte lämnas ut utan tillstånd. Det går att söka tillstånd. Blankett tillhandahålls genom Forskarexpeditionen. Och besked ges oftast utan dröjsmål.

Hittills har jag fotograferat ett par 10 000 sidor av diverse arkivalier. Och arbetet fortsätter för ”mina” områden. Domboksmaterialet är fortfarande det mest intressanta. För fortfarande är i stort sett bara de s/v negativen från mormonernas fotografering på 1950- och 1960-talet tillgängliga. Arkiv Digital håller förvisso på att ändra på detta. Men de, liksom andra kommersiella aktörer, har också andra projekt att ägna sig åt samtidigt vilket ger tidsförskjutningar. Så tillgängliggörandet tar tid.

Fysiska besök på arkiv innebär också att oväntade saker dyker upp. Noggrann planering före kan gå om intet – därför att man plötsligt finner något som måste dokumenteras! Ett fynd helt enkelt. Och det är den stora tjusningen med att besöka arkiv på plats: källor kan upptäckas som jag inte visste fanns och som öppnar nya vägar. Att tänka på: Ha alltid kameran eller smartphonen i beredskap och gräm dig inte alltför mycket om planeringen spricker!

Nya tag med släktforskningen och lite nya idéer

Mormor Augusta Eugenia Aronsdotter

Det har inte blivit så mycket nytt skrivet på senaste tiden av flera orsaker. Av naturliga skäl blir aktiviteten lägre när man fyllt sina antavlor så långt man förmår och kyrkböckerna inte ger någon mer vägledning. Visserligen kan man då börja arbeta med mantalslängder och domböcker, men det kräver väldigt mycket kunskap och arbete och är i många stycken osäkra källor. Osäkerheten i mantalslängderna ligger främst i att de ofta bara anger namn, ibland bara förnamn, på familjens huvudman och det kan vara väldigt osäkert om huruvida man funnit rätt person. Både vad gäller mantalslängder och domböcker är det ett stort problem att de är handskrivna med ofta svårtydd handstil och kräver mycket träning för att ta del av. Mitt stora projekt kommer att bli att lära mig att tyda handskrift från 1600- och 1700-talet.

Ett annat arbete jag påbörjat är att revidera mina Internetkurser inför Julen så de innehåller den mest aktuella kunskapen om någon skulle vilja fresta någon vän eller släkting med en introduktion till vår ädla sport.

Jag funderar också lite över hur jag skall nå nya läsare för min blogg och min Facebookgrupp, vilket också innebär att jag får fler forskarvänner, hittar fler anättlingar och kan hitta fler att samarbeta med och lära mig av. Jag har lite idéer om hur det skall gå till.

Jag har också börjat gå igenom allt material som jag samlade in under senaste besöket i Sverige. Eftersom jag använde lite ny teknik för det så kommer jag att berätta om det inom kort. Dessutom har jag kommit över lite nya fina bilder som måste skannas och identifieras.

En annan kul sak som jag sysslar med är att finna okända och oväntade släktskap, utifrån det jag lagrat i min databas. Visste ni exempelvis att Raoul Wallenberg var släkt med Ray Bradbury? Sådana lite pikanta släktskap tänkte jag skriva en text om inom kort, men först måste jag rota lite i mina databaser.

Anders Simonsson i Ny socken - Stina Simonsdotter Skragges farfar

Vi har nu funnit Stina Skragges far och mor och dessutom hennes farfar Anders Simonsson i Vagge i Ny socken. Anders föddes i Västra Ugglesäter i Huggesäs socken 1624. Han avled 1709 i Västra Sälboda i Gunnaskogs socken. Han var gift med Elin Persdotter från Karlstad som avled i Västra Sälboda 1705. Man kan inte i några handlingar se att Anders använde namnet Skragge. Däremot vet vi att Västra Ugglesäter var Skraggarnas gård och att det var brukligt i släkten att ge namnet Simon till äldste sonen.

Vi har sett i sonen Simons dödsnotis att han förde ett ganska vilt liv. Fadern var inte en stillsammare natur. Hans liv kantades av konflikter och dispyter med omgivningen och han var flitig besökare på tinget antingen på kärande- eller svarandesidan. Låt mig ge några smakprov.

Kanske han fick smak för processande när han på vårtinget i Jösse härad 1661 inte kunde bli överbevisad om att han olaga hade avverkat skog på änkan Elin Olofsdotters ägor i Fiskevik. Hennes talan fördes av Halvard Jonsson från samma by. De fick böta 3 mark för den olaga stämningen.

1668 fick tinget ta ställning till en begäran från änkan efter Germund Olofsson i Vagge som enligt ett brev från Drottning Kristina skulle ha rätt att bruka kronohemmanet Vagge i Ny socken mot att de höll med tillbörlig rustning. Detta var vidimerat genom två brev från Krigskollegiet 30 juni 1662. Änkan Gertrud Mårtensdotter ville nu att hon och hennes efterkommande skulle röna samma privilegier i evärdeliga tider. Problemet var emellertid att hennes nye man Erlands Johansson Brun inte red för hela gården utan hennes son i första äktenskapet Gustaf Germundsson red för halva gården, men brukade den inte. Gustaf hade skrivit kontrakt med Anders Simonsson att han skulle bruka den halvan som Gustaf red för. Rätten insåg problemet och fastslog att de två familjerna Anders Simonsson och Erland Johansson Brun inte fick osämjas. För att understryka detta satte man ett vite på 40 mark om de två, deras hustrur eller deras tjänstefolk inte kunde hålla sams.

Friden varade emellertid inte så länge. Redan vid hösttinget i Gillberga härad 1668 fick man sina onda aningar besannade. Erland Johansson i Vagge klagade då på att hans granne Anders Simonson på ett bröllop i Fiskevik gett honom två örfilar, dragit honom i håret och fått ned honom på golvet och dessutom bitit en bit av hans näsa. Eftersom de båda brutit den påbjudna freden - Erland genom otidigt tal och Simon genom att slåss fick de båda böta 40 mark vardera och dessutom fick Anders böta 6 mark för det två örfilarna, 6 mark för att han dragit Erland i håret samt 12 mark för att han bitit av en bit av Erlands näsa, 20 mark för det bestående lytet och dessutom 3 mark för sveda och värk.

Vid Jösse härads ting 1676 avslöjades en mindre skandal. Det visade sig att två soldater från Gunnarskog, Olof Håkansson i Gräfsås och Nils Persson i Tållersrud tagit sig för att råna två andra soldater från Bergslagens kompani som passerade på väg från Eda skans. De hade tagit ifrån soldaterna deras gevär. Detta hade skett på Julaftonen. När soldaterna vägrade hade Nils och Olof hävdat att de gjorde det på order av överste Jöns Gyllenspets. Man hade sedan sålt bössorna och delat på inkomsten. Vid samma ting kom det nu i dagen att tredjedag Jul hade de tillsammans med Börje, Olof och Erik Matsson samt nämndemannen Per Persson i Rexed gjort samma sak och delat vinsten. Det visade sig emellertid att även fjärdingsmannen Anders Simonsson i Vagge och Erik Sme i Rud ägnat sig åt samma extraknäck, men denna gång var det soldater från Närkes kompani som råkade illa ut. Även i detta fall hade man åberopat översten order, vilket man tillstod var taget ur luften.
Rätten dömde de tidigare till 40 mark böter vardera för dubbelt rån och de senare till 20 mark för rån. De skulle dessutom ersätta målsägarna. Alla åtta fick böta 40 mark vardera föra att falskeligen ha åberopar överste Gyllenspets vid sina dåd.

Anders Simonsson flyttar emellertid från Vagge och bosätter sig på Stommen i Ny socken. Han blir vid tinget 1677 krävd av efterträdarna Nils och Anders Pärsson att ersätta takröta som de funnit på Vagge. Anders döms att betala 6 daler silvermynt för reparationen.

Vid samma ting ålades Anders Simonsson att böta 40 mark samt ersätta ägaren till hemmanet Olsby för att han hade slagit och bärgat hö på en äng som av hävd tillhörde hemmanet. Anders hävdade att han hade gjort detta på uppdrag av herr commendanten wählborne Johan von Seülenbärgh då Anders brukade krono- och militiehemmanet Stommen i Ny socken. Rätten erkände emellertid kronohemmanets rätt att låta lagen pröva till vilket hemman ängen hörde.

Senare på samma ting hade dock Anders viss framgång eftersom rätten beslutade att Gunnar Andersson i Flogned inte skulle återbetala en summa som härrörde sig från en "bördeskilling"[1] till arvingarna till halva Rudsgården. I stället skulle han betala dessa pengar till Anders, till vilken arvingarna stod i skuld.

På tinget 1680 vädjar den gamla pigan Dårdi Bängsdotter om att någon skall, mot hennes lilla jordplätt på 12 4/5 riksdalers jord i Järperud, ta hand om henne och ge henne mat och husrum till dödagar. Detta eftersom hon inte har några släktingar som kan ta hand om henne. Anders Simonsson på Stommen i Ny accepterar detta eftersom Dårdi tjänat där i 12 år.

Vid tinget 1683 tillkännages att Anders Simonsson på prästgården i Ny har köpt hemmanet Västra Shölbo (Sälboda) för 230 riksdaler silvermynt av löjtnanten Karl Örnberg.

Vid tinget 1686 fastslogs att köpet mellan Anders å ena sidan och löjtnant Karl Örneberg och hans hustru Catharina Blankenfield vunnit laga kraft, samt att Anders årligen skulle betala 19 Daler Courant till säljaren i skatt.

Vid vårtinget 1689 beslutades att socknarna Arvika, Älgå, Ny, Brunskog, Gunnarskog och Boda skulle ersätta Anders Simonsson i Sälboda och Bengt Torstensson i Freböhl, 2 öre silvermynt per gård för att de reste till Karlstad på nämnda socknars uppdrag och förhandlade om knekthållningen. Köla och Eda socknar var emellertid undantagna då de hade egna representanter.

1889 kommer Catharina Blankenfield till tinget och klagar över att Anders Simonsson inte gör de dagsverken för henne som det enligt Kungligt beslut åligger en skattebonde. Han inte bara vägrar göra sina dagsverken utan är också oförskämd mot henne och hon kräver nu att han skall åläggas göra dagsverken samt böta för otidigheterna. Hon företer intyg från 3 februari av Gyri Amundsdotter och Hälseby Christoffersdotter som vittnen på att Anders skulle "ha gifwit henne tusende dieflar".
Anders företräddes av sin son Simon Andersson som med köpebrev från 29 juli 1683 visar att fadern köpt hemmanet av löjtnanten och hans fru samt att han gått med på en årlig skatt på 18 daler, vilket är avsevärt högre än brukligt då företrädaren Anders Nilsson i By endast betalade 12 riksdaler. Simon menar att den höga skatten överenskoms då löjtnanten muntligt intygade att dagsverkena ingick i denna summa.
Catharina Blankenfield vill inte göra sin makes löften emot om det förhåller sig så som Simon Andersson påstår. I denna fråga samt i frågan om otidigheterna måste rätten emellertid ajournera sig eftersom varken Anders Simonsson eller Gyri och Hälseby är närvarande vid tinget. Detta ärende återkommer med jämna mellanrum på tinget, men jag har inte funnit hur det slutade.

Vid samma ting kom änkan efter Måns Nilsson och krävde att få ta bort de två fönster som hennes man satt in på gården Sälboda under den tid han ägde den. Anders Simonsson hävdade att han köpt gården med fönster. Mats i Grötvål vittnade emellertid till änkans förmån och rätten gav henne därmed rätt att ta fönstren.

Vid hösttinget 1689 slöts en överenskommelse mellan Anders Simonsson och löjtnanten Fredrik Wilhelm Bose (ev. Bäck) där parterna föreslog vissa ersättningar för reparationer på kronohemmanet Stommen i Ny som Anders bott på i 11 år och nu beboddes av löjtnanten. Man överenskom att Anders nästkommande vår skulle på egen bekostnad uppföra en ladugårdbygnad i två våningar samt en loge "efter Kungl. Husesyns ordning" och även betala 8 Daler silvermynt till löjtnanten. I och med detta skulle alla krav på Anders vara reglerade eftersom det inte var helt klart på vilket sätt Anders lämnat hemmanet när han tre år tidigare lämnade det.

Vid hösttinget 1692 förde domaren Mats Torstensson i Grötvål Anders Simonsson i Sälbodas talan angående en begäran om brandstodsersättning [2]. Anders torkhus hade på grund av vådeld blivit förstört och där därmed hela hans rågskörd som bestod av 5 tunnor. Eftersom rätten ansåg begäran befogad värderades rågen till 9 Daler tunnan och fördenskull "Hans Nåde Högvälborne Herr Landshövdingen, Anders remittera att i ödmjukhet erhålla om den hjälp som Konglig Majestät resolution i så måhle likmäktigh ähr".
Anders råkade emellertid ut för en eldsvåda redan under sin tid på Vagge 1662, men den gången ansåg man att skulden låg hos Anders folk varför han fick ersätta skadorna. Skadorna var då mer omfattande eftersom mangårdsbyggnaden, sovhus, stallar, brygghus, visthusbodar, fähus och allt som var i dessa hus förstördes.

Vid vårtinget 1693 blossade en strid upp mellan Anders Simonsson och Fredrik Wilhelm Bäck samt löjtnanten Edle. Dessa klagade på Anders för att utanför tingsstugan beskyllt dem för att motarbeta honom och förvägra honom att få sin rätt i en tvist mellan Sälboda och Berg. De hänvisade till ryttmästaren Edle och vählborne herr Gustaf Uggla som vittnen. Anders försvarade sin ståndpunkt men fick inget gehör hos rätten som dömde honom till "att i läppgäld" betala 3 mark silvermynt för hans ogrundade beskyllningar.

Ovanstående är en berättande beskrivning av vad jag funnit i Domböckerna för Jösse härad så som de är tolkade i Magnels samlingar som finns att tillgå på Arkiv Digital. Man kan här utläsa att Anders Simonsson bodde på Vagge i Ny socken fram till 1675 då han bosatte sig på Stommen i Ny socken. Han köpte 1683 Västra Sälboda gård i Gunnarskog där han också bodde fram till sin död 1709. Hans son Simon Andersson nämns 1889 vid tvisten med Catharina Blankenfield där han företräder fadern.

1) Bördeskilling - den summa som bördemannen betalar vid inlösen av jord eller gård. Bördeman - Fäderne- eller mödernesläkt, vilken har förköpts eller lösningsrätt vid försäljning av arvejord "inom natt och år"
2) Brandstod - brandstöd, brandhjälp. Enl 1734 års lag äger den som genom vådeld förlorat hus, säd, foder, boskap,att hos häradsrätten begära brandstod till vilket vart hemman i häradet är skyldigt att bidra (brandstodskassa). (Visserligen är denna dombok från 1600-talet, men troligen fanns en liknande lag på den tiden)
Ovanstående förklaringar är tagna från Andersson, Kent, Anderö, Henrik. 2002. Ordbok för släktforskare. ICA Bokförlag.