Jag har fått en erfarenhet jag gärna kunde ha varit utan

Jag fick en önskan om att arbeta om nybörjarkursen till en tryckbar version. Eftersom jag var osäker på hur stor efterfrågan var på detta gjorde jag en förfrågan i gruppen om hur många som kände sig i behov av detta. På bara några timmar anmälde nästan 100 personer intresse, vilket fick mig att ta på mig arbetet med att ordna detta även om jag inte var särskilt positiv till det då det troligen skulle minska trafiken på min blogg och det även skulle innebära en hel del arbete för mig. Det blev ganska bra om jag får säga det själv även om det var en del pyssel att få till det.

När jag publicerade på Facebookgruppen att kursen nu fanns inte bara i tryckbart skick utan också fungerade som e-bok blev responsen enorm. På bara några timmar läste 1500 personer min bloggpost och över 150 personer visade sin uppskattning i gruppflödet. Dessutom har det blivit två delningar, vilket jag tackar för. Det är alltid kul när det arbete man lägger ned blir uppskattat. Jag var överväldigad över den fina responsen och har under veckan sett till att ”puffa up” posten i FB-flödet varje dag.

Jag är också glad över de 4 personer som köpt mitt arbete – hoppas ni fyra har glädje av det - men nog tycker jag att det trots det var lite bortkastade timmar att lägga ned när intresset för det jag framställt i verkligheten är närmast obefintligt. När alla som uppmuntrade mig att lägga energi på att framställa dessa filer insåg att jag inte har för avsikt att återigen skänka bort mitt arbete så försvann intresset.

Således - de som anser att jag bör och väntr på att jag skall ge bort mitt arbete som vanligt – Det kommer inte att hända!

Jag kan emellertid glädja mig själv åt att ha skickat min framställda fil till en trycktjänst för att före Jul få en inbunden kopia av kursen som minne att ställa i bokhyllan. Den kostade mig 63 euro plus frakt om någon undrar varför jag inte levererar en färdig bok för 100 kronor utan bara en fil.

Sluten eller offentlig grupp på Facebook

Då och då kommer det önskningar från medlemmar i Facebookgruppen Släktforskning för noviser att gruppen skulle göras sluten. Det är inte så ofta nu för tiden och de flesta brukar förstå mina motiv till att inte hörsamma detta. För att inte behöva upprepa mig varje gång jag får sådana förslag så vill jag emellertid motivera varför gruppen skall vara offentlig.

Det vanligaste skälet är att de inlägg och kommentarer medlemmarna gör i gruppen kan läsas av deras vänner på den privata Facebooksidan. En del tycker detta är generande. Innan jag kommenterar detta skall jag emellertid motivera varför jag har valt att göra gruppen öppen. Huvudsyftet var för många år sedan att hjälpa nybörjare och de som inte ännu vågat sig på släktforskning att ta steget in i denna trevliga hobby. Jag hade själv mött många företeelser inom den etablerade släktforskningen som vände sig mot alla ”enfaldigheter” som vi noviser kunde företa oss och alla de ”dumma” frågor vi kunde ställa. Åtminstone jag var till en början lite rädd att delta i olika fora eftersom det var så lätt att göra bort sig. Nu gick det här över ganska snart eftersom jag ansåg mig vara väl så kvalificerad forskare, om än inom ett annat område, som många av de ”märkvärdiga” släktforskare jag mötte på nätet. Jag bestämde mig således för att hjälpa andra som var i min situation, men kanske inte hade den bakgrund jag hade att så de vågade ta för sig och inse att det inte är något att skämmas för att inte ännu vara kunnig.

Skillnaderna är inte så många mellan en sluten och en offentlig grupp. En avgörande skillnad finns dock – i en offentlig grupp kan även icke medlemmar läsa det publicerade materialet, vilket man inte kan i en sluten grupp. För en absolut nybörjare eller någon som bara funderat över att börja släktforska, men vet mycket lite om vad det rör sig om är detta av avgörande betydelse. Genom att läsa de inlägg som finns på vår grupp kan en novis lära sig mycket, men framföra allt kan man se vilka frågor som ställs, hur avancerad nivån är, hur bra svaren är, hur hjälpsamma gruppmedlemmarna är och framför allt hur stämningen är i gruppen och hur man bemöter de som ställer elementära frågor. Kommer jag att kunna förstå det som sägs och vågar jag be om att få bli medlem? Att den som är osäker och inte så kunnig vågar bli medlem är oerhört väsentligt för mig och en central idé med gruppen och även med min blogg. För att råda bot på problemet med alltför många upprepningar av de mest elementära frågorna har jag, som ni vet, sammanställt en gratiskurs som jag för allas bästa hoppas att de oerfarna eller ringrostiga läser inledningsvis.

Vad säger jag då till de medlemmar som tycker det är obehagligt att deras vänner och familjen läser vad de har för sig inom släktforskningen? Först och främst anser jag att man skall vara varsam med vad man publicerar på Facebook. Är det något känsligt kan man skicka det som ett privat meddelande till de som man tror kan hjälpa till. Ett annat sätt är att skaffa sig en alternativ identitet just som släktforskare. Det behöver inte vara konstigare än att man har en alternativ identitet där man tar med ett mellannamn. Den identiteten skyddar man på alla de sätt som FB ger möjlighet till och lämnar bara ut till de man tycker kan få ta del av en hobby. Man kan ju också se det lite relativt. Vi är snart 5000 medlemmar i vår grupp nu och oavsett om gruppen är offentlig eller sluten kan alla dessa läsa allt de andra skriver. Det är stor risk att några av dessa bor på samma gata eller känner ens vänner eller släktingar. Man måste då fråga sig om några dussin vänner på FB gör en så stor skillnad ur integritetssynvinkel?

Avslutningsvis vill jag sammanfatta med att säga att förslagen om att stänga gruppen är en av de få saker som inte är förhandlingsbara, eftersom det skulle göra att hela min idé med tillgänglighet för de som bäst behöver hjälp skulle gå förlorad.

Jubileumserbjudande till alla släktforskare

Släktforskning för novisers Facebookgrupp har just passerat 3000 medlemmar och det måste vi fira med ett alldeles fantastiskt erbjudande till alla släktforskare.

Från och med idag och två veckor framåt kommer alla som har kört fast i sin släktforskning eller behöver råd att helt gratis få hjälp av 3000 oerhört kunniga och hjälpsamma släktforskare. Det enda man behöver göra är att bli medlem i gruppen Släktforskning för noviser. Svar på dina frågor får du oftast inom några timmar. Om du är mer erfaren kan du hjälpa till att svara på andras frågor.

Det är emellertid inte nog med det. Alla får också tillgång till en NYBÖRJARKURS i släktforskning helt gratis under vår jubileumsperiod – det är bara att besöka denna adress och börja studera. Dessutom kan du på samma blogg, som för övrigt också heter Släktforskning för noviser, läsa mer än 300 artiklar om släktforskning fullständigt utan kostnad. Om du har något att berätta från din egen forskning kan du till och med få bli gästbloggare och berätta för andra. Du kommer att ha sällskap med över 40 000 unika besökare årligen på den sidan.

Förutom allt detta kan du följa hundratals länkar till intressanta bloggar, databaser och andra resurser på Internet som kommer att underlätta din släktforskning.

OJDÅ! Ni har alldeles rätt – "...tänkte inte på det" - allt detta har ju alla tillgång till hela tiden så det blir ju ingen jubileumsgåva värt namnet. MEN VI KAN VÄL FIRA ÄNDÅ - och varför inte dela den här artikeln så ännu fler får reda på vad vi håller på med.

DE FÖRSTA STEGEN - Avsnitt 5

Tolvsbörd, Järnboås (T) - sent 40-tal

NÅGRA VANLIGA NYBÖRJARFÄLLOR

Jag skulle nog kunna räkna upp både de sju dödssynderna och tio budord för släktforskning, men jag skall till en början nöja mig med fyra uppmaningar:

Börja inte leta efter din släkt med hjälp av Google eller andra anbytartjänster på Internet och notera inte dina rön med hemmagjorda noteringsmetoder. Skaffa dig tillgång till kyrkböckerna och skaffa ett släktforskningsprogram. Tids nog, när du lärt dig grunderna, är du mogen att bedöma riktigheten av det du hittar på Internet.
OBS! Med släktforskningsprogram menar jag ett privat program på den egna datorn som endast du har tillgång till. Om du väljer tjänster som Ancestry eller MyHeritage bör du således skaffa deras gratis släktforskningsprogram som heter FamilyTreeMaker och FamilyTreeBuilder såvida du inte väljer ett fristående program som Disgen eller MinSläkt. Mer om detta i senare avsnitt.

Leta inte efter adelsmän och kungligheter i första hand. Det är väldigt stor risk att du hittar dem där de inte finns. Att bestämma sig för vad man vill komma fram till innan man börjar sin forskning kan lätt leda till att man bara ser de tecken som pekar i den önskade riktningen. 

Bli inte släktsamlare. Det är väldigt lätt att man drivs av önskan att komma så långt tillbaka i tiden som möjligt och att samla på sig så många släktingar som det bara går. Om du tycker att mängden släktingar du har i din databas och hur långt tillbaka du lyckats komma är bevis på din skicklighet, eller din släkts betydelse, så är det mycket lätt att det går ut över kvalitén i din forskning. Om du har den inställningen kan du på Internet hitta antavlor som leder ända tillbaka till hunnen Attila och Karl den Store. Det förekom, främst i äldre tider, beställningsforskning som ”bevisade” att konungar, politiker och andra betydande personer hade stamtavlor som var politiskt korrekta och åtrådda vid den tiden. Speciellt Europas kunga- och adelsfamiljer skaffade sig ibland ”bevis” på att de härstammade från både Adam, Jungfru Maria, hunnen Attila, Karl den Store och Guden Oden. En del sådana släkttavlor kan man fortfarande se spår av i privata släktutredningar på Internet. 

Var noga med att ange källor. Ditt arbete kommer att vara i det närmaste värdelöst som forskning betraktat om du inte på ett korrekt sätt anger var du har funnit de uppgifter du har fört in i din databas. Huvudprincipen är att vem som helst i efterhand skall kunna gå tillbaka till samma källa som du använt och där kontrollera att du har uppfattat det som står där på ett riktigt sätt eller värdera huruvida källan kan anses vara tillförlitlig. I linje med det skall du aldrig lita på en uppgift som inte åtföljs av en källhänvisning som, åtminstone teoretisk sett, kan kontrolleras.

Hur man anger källor återkommer vi till senare.

Madame Roland (1754-1793)

• "Att vilja glänsa genom sina förfäder är som att söka frukter i rötterna när man borde hitta dem i grenarna."

/Lånat från GeneaNet/

UPPGIFT: Fundera ärligt på om du riskerar att bryta mot just dom här fyra reglerna om du börjar med släktforskning.

GRÄV DÄR DU STÅR

Jag vet att du är oerhört ivrig att få sätta dig vid datorn och leta efter grevar och baroner och dödsdömda fångar från 1500-talet, eller varför inte farfars far som ingen vet vem han var, men först måste du ta reda på så mycket du kan om den närmaste historien. Jag tror att de flesta som börjat med släktforskning har gjort misstaget att inte dokumentera det som ligger närmast i tiden. Innan man vet ordet av är det för sent. Den gamla släktingen har avlidit, vinden har röjts och med den har alla gamla "värdelösa" brev och fotografier försvunnit för att inte tala om alla minnen som bokstavligen gått i graven med gamla moster Märta.

Myndighetsarkiv
Sverige var mycket tidigt med att införa offentliga register över befolkningen. Redan 1628 infördes mantalslängder och i Linköpings stift föreskrevs kyrkobokföring 1633. 1686 blev det lag på att alla präster skulle föra kyrkböcker över församlingen. Just kyrkböckerna är den främsta källan till kunskap om våra förfäder. Andra officiella källor är folkräkningar, skattelängder, domböcker, mantalslängder, militära rullor, bouppteckningar, Ålvsborgs lösen m.fl. Intressanta är också herdaminnen som är biografier över svenska präster, universitetens matriklar mm. De professionella släktforskarna går ofta direkt in i arkiven och tolkar gamla handskrifter, brev, avtal, köpehandlingar och bouppteckningar för att lära sig mer om levnadsförhållanden och släktskapsförhållanden. Mycket av detta material finns idag digitaliserat och kan nås via Riksarkivet och ArkivDigital.

Intervjuer
Det första du måste göra som släktforskare är att söka upp alla dina gamla släktingar. Bjud gärna på en god middag och till kaffet kan ni börja prata om minnen från gamla tider. Låt gamla moster Ester berätta om sitt liv. Försök att få reda på så mycket som möjligt om de tidigare generationerna, skrönor eller fakta spelar inledningsvis inte så stor roll. Det viktiga är att vaska fram det som är tidstypiskt. Du måste ändå kontrollera alla uppgifters rimlighet senare. Ha en liten frågelista diskret i bakfickan. När var farfar född? Var? Vad hette hans föräldrar? Vad gjorde dom? Vad hette hans syskon och deras barn och vem gifte dom sig med? Målet måste vara att få veta så mycket som möjligt om släkten under 1900-talet och gärna en bit in på 1800-talet.

Den nära tiden
Den svåraste biten för oss släktforskare är ofta att ta reda på släkten under 1900-talet och i nutid. Skälet till detta är flera. Personuppgiftslagen (PUL) och Offentlighets- och sekretesslagen är två viktiga orsaker. Ett annat är att det är svårt att leta fram uppgifter från den första halvan av 1900-talet. Det börjar bli bättre med detta tack vare ansträngningar från flera håll att göra registren sökbara, men fortfarande är det svårt. Det är således oerhört viktigt att dokumentera den kunskap som finns bland levande personer. Be att få spela in samtalet. Ibland fälls nämligen kommentarer som man inte förstår vikten av förrän långt senare.

Bilder
Det kan inte nog betonas hur viktigt det är att spara gamla fotografier. Inte bara bilder av personer utan även av byggnader, miljöer och situationer. Spara även sådant som du inte har en aning om vad det föreställer. Det kanske visar sig senare att det är något du saknade, men inte förstod vikten av, eller det kan vara viktigt för en annan släktforskare.


Brev
Brev är en annan guldgruva. Det kan vara brev mellan släktingar, vänner eller till kärestan. Sådana brev kan lösa gåtan om oäkta barns ursprung eller släktskapsförhållanden som tidigare varit okända. Om inte annat så ger det en autentisk tidsfärg åt din släktforskning.

Tidningar och klipp
Gamla tidningar och tidningsurklipp är viktiga. Det finns ofta en anledning till att någon sparar en tidning eller ett urklipp. Du kanske inte förstår det nu men en dag blir det den lilla biten som får puzzlet att blir fullständigt. Min egen okände farfar hade, i ett litet skrin på vinden, samlat klipp från min farmors vigsel, bilder av henne i tjugoårsåldern och noteringar om min fars placering i fosterhem. Allt detta väl gömt för hans nuvarande familj. Efter hans död blev detta tydliga bevis som min fars halvsyskon kunde överlämna till min far som bevis på att han inte var bortglömd av sin okände far. Detta var naturligtvis en oerhörd upplevelse för min far, som under 75 år av sitt liv varit ovetande om sitt ursprung. Det var också grunden till att jag, till honom på hans 80-årsdag, kunde överlämna en släktbok med 2000 anor.

Men återigen figurerar den ypperlige läraren verkligheten. Sju år efter att jag ursprungligen skrev den här texten inser jag genom DNA-test att den farfar som samlat klipp om min far varken var min farfar eller att hans livslånga sorg över en förlorad son var annat än en chimär, men det vet ni ju redan vid det här laget.

Genealogiska Föreningen har sammanställt ett stort klipparkiv som är tillgängligt på Internet. Det finns en mängd klipparkiv samlade av hembygdsföreningar eller andra organisationer, men tråkigt nog är de flesta inte digitaliserade utan måste läsas på plats. Sök på Internet efter de som rör din forskning och avtala besök.

På bloggen Släktforskning för noviser finns mängder av länkar till både bildarkiv och till tjänster som lagt ut gamla tidningsklipp på Internet

Prylar
Man glömmer ofta att olika saker i ett gammalt hem kan berätta sin historia. Fråga de gamla släktingarna om de har några minnessaker från svunna generationer. Det kan vara bilder eller vävnader som framställts av äldre släktingar. Inte sällan gavs fästmansgåvor som ibland var förfärdigade för hand av den förälskade ynglingen eller åtminstone valda med stor omsorg. Sådana saker berättar om färdigheter och talanger hos personerna och ger en mer fullständig bild av deras liv. Ofta finns också inskriptioner tillsammans med sådana gåvor.

Läs på och besök
Du kanske inte bor där din släkt kommer ifrån. Försök då att läsa på om dina anors hemtrakter. Även skönlitteratur kan vara av värde. Det underlättar väldigt mycket om du kan geografin och traktens historia - besök gärna trakten. Om det finns en släktforskarförening där dina anor verkade - gå med i den på distans.

LITE UNDERHÅLLANDE OCH NYTTIG LÄSNING

Några exempel på släkthistorier
Här nedan finner du några historier som berättats för mig av äldre släktingar. Läs och begrunda och framför allt lär dig att man måste förhålla sig kritisk och vara ytterst noggrann i sin uppföljning när man undersöker riktigheten av berättelser om sin släkt.

Min frus "kungliga" anor?
Det har alltid cirkulerat en historia inom min frus familj, som hon och jag har förhållit oss mycket avvaktande till, men som jag fann intressant att reda ut när jag började med släktforskning. Läs här om Fredrik Bernhard Lustig - "prins av blodet"
Oäkta barn kan vara ett elände - historien om Fredrik Bernhard Lustig och hans kungliga anor
Oäkta barn kan vara spännande - fortsättningen på historien

Ytterligare en "prins" dyker upp?
Av en händelse snubblade jag över en familjehistoria på min farfars sida som också handlade om en förment prins. Läs har familjehistorien om Kolarsonen från norrbärke som kanske var en prins.

Min mors minnen från barn- och ungdomen
 Minnen från min barn- och ungdom i Norra By
Fortsättning - Kriget kommer

Min fars minnen från barn- och ungdomen
Järnboås - ett tidsdokument med början i 20-talet

Min mor har skrivit ned ovanstående minnen för hand och jag har sedan skrivit rent dom. Med stigande ålder har emellertid hennes handstil blivit något darrig så hon har nu fått ett lättanvänt fickminne av mig, som hon kan tala in berättelser på när hon känner för det.

EN YTTERLIGARE UPPGIFT: Skaffa ”bandspelare” och noteringsblock och börja intervjua släkten. Tag på dig arbetskläder och skyddsmask och ge dig i kast med dom dammiga lådorna på vinden. Be att få titta i alla mormors gömmor. Skriv ned små historier om dina släktingars liv eller be dom skriva själv om dom vill.

En lite annorlunda frågelista saxad från Släktdata:

12 frågor som kanske kan sätta igång berättandet:

1. Berätta om hur ditt barndomshem såg ut
2. Vilka var dina favoritämnen i skolan?
3. Vilket var ditt första jobb?
4. Vilket var ditt första jobb, och gjorde du med din din första lön?
5. Vad gjorde du den dagen Olof Palme mördades? (Eller annan lämplig händelse, t.ex när John F Kennedy mördades, den första månlandningen, när regalskeppet Wasa bärgades, när Berlinmuren föll, när andra världskriget tog slut)
6. Vilket är det första TV-program/radioprogram du minns?
7. Vet du hur dina föräldrar träffades?
8. Vilken är den äldsta släkting du minns och vad kommer du ihåg om honom/henne?
9. Hur firade ni jul i din barndom?
10. Vilket är det svåraste beslut du har tagit i ditt liv?
11. Fanns det några speciella saker i ditt barndomshem som du kan berätta om? Finns några kvar?
12. Vilka är dina hjältar?

Bilder ur gömmorna
Får jag presentera Carl Johan G. som du kommer att få stifta nära bekantskap med i kursen. Här är några bilder på hans familj, deras hem och honom själv.

NÄSTA KURSAVSNITT

Nya tag med släktforskningen och lite nya idéer

Mormor Augusta Eugenia Aronsdotter

Det har inte blivit så mycket nytt skrivet på senaste tiden av flera orsaker. Av naturliga skäl blir aktiviteten lägre när man fyllt sina antavlor så långt man förmår och kyrkböckerna inte ger någon mer vägledning. Visserligen kan man då börja arbeta med mantalslängder och domböcker, men det kräver väldigt mycket kunskap och arbete och är i många stycken osäkra källor. Osäkerheten i mantalslängderna ligger främst i att de ofta bara anger namn, ibland bara förnamn, på familjens huvudman och det kan vara väldigt osäkert om huruvida man funnit rätt person. Både vad gäller mantalslängder och domböcker är det ett stort problem att de är handskrivna med ofta svårtydd handstil och kräver mycket träning för att ta del av. Mitt stora projekt kommer att bli att lära mig att tyda handskrift från 1600- och 1700-talet.

Ett annat arbete jag påbörjat är att revidera mina Internetkurser inför Julen så de innehåller den mest aktuella kunskapen om någon skulle vilja fresta någon vän eller släkting med en introduktion till vår ädla sport.

Jag funderar också lite över hur jag skall nå nya läsare för min blogg och min Facebookgrupp, vilket också innebär att jag får fler forskarvänner, hittar fler anättlingar och kan hitta fler att samarbeta med och lära mig av. Jag har lite idéer om hur det skall gå till.

Jag har också börjat gå igenom allt material som jag samlade in under senaste besöket i Sverige. Eftersom jag använde lite ny teknik för det så kommer jag att berätta om det inom kort. Dessutom har jag kommit över lite nya fina bilder som måste skannas och identifieras.

En annan kul sak som jag sysslar med är att finna okända och oväntade släktskap, utifrån det jag lagrat i min databas. Visste ni exempelvis att Raoul Wallenberg var släkt med Ray Bradbury? Sådana lite pikanta släktskap tänkte jag skriva en text om inom kort, men först måste jag rota lite i mina databaser.

Årets julklapp kan vara både billig, intellektuell och spännande

Det lackar mot Jul. Visst är det svårt att hitta på bra julkappar till dom som har det mesta och inte vill ha/behöver någon i-Pad. Det skall gärna vara lagom dyrt, men ändå uppskattat. Det skall vara något som man vet är populärt, men samtidigt visar din goda smak. Det får gärna vara lite originellt, men ändå inte så knepigt att det hamnar i någon låda någonstans. Om det är lite nyttigt så gör det inget, men samtidigt vill man ju inte vara alltför präktig.

Det har ju blivit ganska populärt att släktforska, men det är inte så där helt enkelt att komma igång och att veta hur man gör. Lite gratis vägledning kan du få genom att titta på mina videosnuttar som ger grunderna. Du kan också få lite ytterligare rådgivning genom att studera den här bloggen. Om du tycker det låter spännande eller vet någon som du tror skulle gilla att släktforska så har jag också ett julerbjudande.

Ända fram till nyår har jag julpris på mina släktforskarkurser. Om du köper kursen Släktforskning för noviser till julpriset 195 kronor så kommer du att få kursen Släktforska gratis utan extra kostnad. Normalpris är 245 kronor för Släktforskning för noviser och 100 kronor för Släktforska gratis. Det är nästan halva priset, men vad gör man inte för att dela med sig av sin spännande hobby och få ännu fler släktforskarvänner på den här bloggen.

Du kan beställa den till dig själv eller till någon annan. Se bara till att kursen blir registrerad på mottagarens e-mailadress så att personen kan logga in på kursen. Du kan betala med faktura eller med kort. Seniorrabatter gäller inte för det här erbjudandet.

När jag ser att du köpt kursen Släktforskning för noviser så kommer jag manuellt att lägga till kursen Släktforska gratis till kurskontot utan kostnad. Hoppas du eller den som får kurserna som gåva skall ha mycket nöje av dom. Några fritidssysselsättningar kommer ni inte att ha i framtiden om ni blir bitna av detta allt uppslukande intresse.

Jag önskar en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2011 i släktforskningens tecken

Hälsningar
Jan Granath

Helt plötsligt händer det

Min förra text illustrerade jag med en champagneflaska där korken flyger ut med en smäll och de gudomliga dropparna fullständigt väller ut. Jag har senaste dagarna upplevt något liknande i släktforskningen.

Under lång tid har jag försökt finna ut mer om min ana Simon Andersson Skragge - tullnär vid Edet i Skillingmark. Jag har läst allt som står att finna om släkten Skragge för att komma underfund med hur han är befryndad med den kända släkten från Hammarön utanför Karlstad, samt därmed också med Skraggarna från Huggenäs. Det finns mycket skrivet om den släkten bl. a. av Lagerborg [1] som härstammar från Simon Skragge på Hammarön.

Under ganska lång tid har jag haft små trevare utlagda på Rötters Anbytarforum och fått viss respons från några andra Skraggeforskare. I stort sett har dom kört fast på samma saker som jag men vi har i alla fall kunnat enas om vad vi inte vet. Jag måste säga att jag hade lagt undan Skragge eftersom jag inte kunnat se hur jag skall komma vidare. Där har Skragge legat och mognat i släktorskningens källare som en champagneflaska som håller på att jäsa ut till ett stilla, men inte särskilt intressant vin. Så helt plötsligt händer något.

En forskare publicerar en notis på Anbytarforum där han berättar vad han läst om Simon Andersson Skragges far Anders Simonson i Vagge i Ny socken. Han har hittat honom i Magnells samlingar på Arkiv Digital. Magnells samlingar är tolkningar av domböcker för Jösse och Gillberga häraden i Värmland och där är Simons far flitigt förekommande. Detta inlägg fungerar som när man tillsätter den lilla extratillsatsen av socker i den slutjästa champagnen för att åstadkomma bubblorna. Det blir en hiskelig aktivitet på Anbytarforum. Kommentarena och rönen strömmar in och bilden av familjen Simonsson från Vagge i Ny socken i Värmland blir allt mer nyanserad och detaljerad. Bland annat lär Anders ha bitit av en bit av näsan på en antagonist vid ett tillfälle.

Nu är det bara att alla vi Skraggeforskare vårdar detta, vänder på våra data då och då och låter kunskapen utvecklas tills vi helt plötsligt har en fullständig bild av om, och i så fall hur, Anders Simonson, född i Huggenäs är befryndad med de andra Skraggarna där.

Kanske kan jag så småningom sammanfatta detta i en taxt här och då blir det plats för ännu en champagnekork som flyger i luften.

1) Lagerborg, Rolf. 1919. En Värmlandssläkts Öden, Södeström & Co Förlagsaktiebolag, Helsingfors.

Hurra - Min släktforskningskurs är klar!

Min släktforskningskurs för nybörjare är klar och jag känner mig jättenöjd över att ha fått till det riktigt skapligt, som vi säger i Örebro, när vi riktigt vill ta i. Jag har jobbat med den några månader och det har varit både arbetsamt och roligt.

För alla dom som läser den här bloggen är stilen och upplägget av kursen välbekant. Jag använder min egen erfarenhet som nybörjare som grundsten i kursen, men försöker vara mer strukturerad än man kan vara i en blogg där det är tillfället som styr ganska mycket.

Jag vill tacka Genline, ArkivDigital, Släktdata, GeneaNet samt Illustra Murgia för att jag fått använda deras material i kursen, samt Kenneth och Eva som provat den innan den publiceras. Det har varit kul att samarbeta med MinKurs.se som hjälper oss entusiaster att utforma kurser om det vi tror oss veta något om. Dom tar hand om allt tekniskt så man kan koncentrera sig på innehållet.

Givetvis hoppas jag du skall köpa min kurs och dessutom ge bort den i present till alla som du vill förföra in i släktforskningen. Under en introduktionstid kostar den 195 kronor, vilket motsvarar 100 kronors rabatt. Kursen heter som sig bör "Släktforskning för noviser" och finns här. Du kan också klick på loggan uppe till höger. Till kursen finns en Kursblogg där deltagarna kan ställa frågor och utbyta erfarenheter. Även andra får delta med kommentarer där, men bara kursdeltagare får skriva inlägg.

Om du går till kurssidan så kan du titta på en Demo som ger mer information om innehållet.

Disgen, MinSläkt och Holger - Sveriges populäraste släktforskningsprogram

GeneaNet har gjort en förfrågan bland sina medlemmar om vilket släktforskningsprogram som är populärast i Sverige. Inte särskilt förvånande kom Disgen (35,8%) i topp tätt följt av MinSläkt (31,1%) och Holger (8,6%) på tredje plats. När jag själv började med släktforskning för inte alltför länge sedan var det MinSläkt jag startade med efter att också ha tittat på Holger. Efter en tid bytte jag emellertid, med visst motstånd till Disgen, men saknade ändå MinSläkt, som jag då och då återkommer till och laddar in mina data i parallellt. Hur kommer det sig då att så många andra uppenbarligen har samma favoriter som jag har?

Jag har nu under en dryg månad arbetat med att utforma en Internetkurs i Släktforskning för noviser. Jag börjar nu se slutet på det arbetet och är ivrig att få ut den på Internet. Jag ställdes då inför problemet att säga något rättvisande och informativt om valet av släktforskningsprogram till en nybörjare som aldrig syssat med släktforskning förrut. Jag vill ju gärna att de som läser kursen skall skaffa ett program så dom kan börja mata in sina anor i, men samtidigt inser jag att det finns ett visst motstånd mot att lägga ut pengar på något man inte riktigt förstår sig på. Jag upptäcker då att det är bara från MinSläkt som man kan ladda ned ett fullt fungerande program gratis. Visserligen har det inte alla funktioner och visserligen får man en påminnelse om att man kör ett gratisprogram då och då, men man kan använda programmet utan några restriktioner av betydelse tills man vet om man vill fortsätta med sin nya hobby eller tills man anser sig vilja prova ett annat program.

Både Disgen och Holger erbjuder särskilda demo-program som man bara kan mata in 100 personer i. Vad gäller Disgen är det än mer restriktivt för där är det 100 poster, vilket innebär att även giften räknas som en person. Inget av dessa program är således särskilt lämpade om man vill testa hur det är att släktforska eller delta i en kurs som min eller någon annans nybörjarkurs. Däremot fungerar det för att ge den erfarne släktforskaren en idé om vad programmet går för.

Vad vill jag då säga med detta? Jo, jag tror detta är en av orsakerna till att MinSläkt har en så hög popularitet. Visst, jag är den förste att erkänna att det är ett väldigt välgjort program, lätt att förstå för en nybörjare och en strålande grafik som ser ut precis som man förställer sig att ett släktforskarprogram skall se ut. Att jag och många andra ändå valt Disgen får nog främst förklaras med dess mycket avancerade funktioner och funktionella koppling till såväl DIS som Genline.

Jag tror att just möjligheten att använda en något begränsad version av MinSläkt gratis är nyckeln. Har man börjat med programmet blir man lätt förtjust och vänjer sig vid dess funktioner och blir obenägen att byta. Eftersom man blir så förtjust i programmet så tror jag också dom flesta känner ett litet stygn av dåligt samvete varje gång som meddelandet om att man kör ett gratisprogram kommer upp. Nog kan man väl betala 300 kronor för något som funkar så bra tycker man nog.

Som affärsidé tror jag MinSläkt valt helt rätt väg och att det är en av orsakerna till att så många favoriserar MinSläkt framför Holger. Säkert finns också funktionella skillnader, men jag kan för lite om Holger för att avgöra det. Man kan ju också undra över hur många som kör Disgen på en piratkopia, vilket ju lätt blir följden när man distribuerar program på skiva och inte har någon kontroll över hur skivorna användes. Den risken löper ju inte MinSläkt eftersom begreppet piratkopia saknar relevans i det fallet.