Noreborg och Adolfsfors i Eda socken i Värmland

En "tremänning" till mig - Tore Hohlfält - skickade mig följande intressanta historiska berättelse, som han är författare till. Tore berättar att han har starka barndomsminnen från Noreborg där han lekte "gömme" i herrgården och fiskade abborre vid kraftstationen när han besökte sin mormor. Även min familj har starka knytningar till Noreborg - herrgåden, bruket och tillhörande industrier. Den näst siste nämnde disponenten nedan Rolf Hansens hustru Hilde Fabicius Hansen blev min gudmor då jag föddes 1946.

Bilderna visar:  Minnessten över L.M. Uggla i Noreborgs park, Noreborgs herrgård 1905, samt Alfred Nordström

Adolfsfors nedre, kallades Nore bruk, Norums bruk eller  Noreborgs bruk byggdes åren 1750-1751 av brukspatron Leonard Magnus Uggla vid Adolfsfors där han hade uppfört Adolfsfors järnbruk 1743.  Nore bruk var i drift under 1752-1885. Startade med en dubbel stålugn och 3 knipphammare.  År 1773 priviligerades 1 hammare och 2 härdar för 900 skålpund stångjärnssmide. Stångjärnsmidet upphörde 1779, en del svartsmide tillverkades dock till 1885.

          Råmaterialet vid järnförädlingen och tackjärn som i huvudsak levererades av bruken i östra Värmland som var gruvornas och masugnarnas hemort. Det fraktades på den s.k. tackjärnsleden till Sulvik och Ränkesed där det omlastades i mindre skutor med Noreborg, Charlottenberg, Adolfsfors och Koppom som destinationsorter. Ibland förekom det att tackjärnet lossades vid Ragnilsrud vid Hugn varifrån det transporterades med hästskjutsar till Lyreds bruk i Gunnarskog. Några årtionden i mitten av 1800-talet gick transporten från Sulvik till Ränkesed på en smalspårig bana med hästar och oxar som draganordning. Det vid bruken till stångjärn och manufakturer utsmidda järnet skickades i returfrakt till Ränkesed och Sulvik för vidare leverans till köparna.

          Vid mitten av 1800-talet var Nore bruk utrustat med 2 härdar, 1 knipphammare och 6 spikhammare. Produktionen har för 1872 uppgivits till 52 ton stångjärn och 34 ton spik. Bland de svenska köparna av brukets produktion såsom spik och byggnadssmide kan nämnas Eda Skans före 1814 och statens järnvägsbygnader då banan till Kristiania anlades.

          De förekommande uppgifterna om brukets produktion av järn och manufakturer äro inte tillförlitliga. Inte ens Jernkontoret som har en utmärkt statistik över de svenska brukens tillverkningar har kunnat meddela exakta uppgifter. Det kan tänkas att felaktiga siffror har meddelats om produktionen vid Nore bruk den tid då det under namn av nedre Adolfsfors ingick i moderbolaget Adolfsfors bruk eller när det ingick som systerbruk till Sölje bruk.

          På 1830-talet då patronen Lars Daniel Larsson försattes i konkurs drog den nedre Adolfsfors med i fallet. Då bruket kom i nya händer gavs det namnet Noreborgs bruk i vars första led hemmansnamnet Norum ingår.

          De nya ägarna blev brukspatronerna Jonas Niklas Nordström och hans son Alfred Nordström vid Sölje och Stömne. Alfred Nordström även kallad ”Kongen på Nore” uppförde år 1852 nuvarande Noreborgs herrgård.

          Järnbruksrörelsen nedlades 1885 sedan den i över 130 år givit bygden liv och människorna dess utkomst. Alfred Nordström gick ur tiden hösten samma år.

Det blev nu Wermlandsbankens lott att taga hand om det gamla bruket  och försöka sälja det och hjälpa det på fötter igen. Det gick fortare än beräknat. Det såldes 1886 till norrmannen H.A. Breien som även förvärvade Kroppstadsfors bruk av banken. Liksom där uppförde Breien ett träsliperi vid Noreborg för produktion av 2000 ton 90-procentig trämassa per år.

Bilderna visar: H.A. Breien samt Noreborgs bruk 1918

Efter Breiens försäljning av Noreborg 1906 och avflyttning från orten blev Noreborg representationsbostad för det nya ägarintresset disponent Rolf Hanssen och hans maka, född Fabricius av den dansk-norska släkten.

Bilderna visar: Rolf Hansen samt Noreborgs herrgård

Då sulfatfabriken uppfördes vid pappersbruket för produktionens omläggning till kraftpapper nedlades träsliperiet som hade omändrats till elektrisk kraftstation. Den friställda personalen överfördes samtidigt till den nya sulfatfabriken.

          År 1944 såldes Noreborgs herrgård med delar av skogsarealen och åkerjorden till disponent Gösta Schotte som bodde där från1958 och till sin död år 1981. Gården undergick en genomgripande restauration under 1950-60 talen. 

Bilden visar: Noreborgsmusiken 1900-1924

Övre raden från vänster: David Nilsson, Helmer Magnusson, Gustaf Johansson, Rickard Andersson.

Andra raden från vänster: Tor Andersson, Einar Ullström, Gustaf Holfelt, Olof Andersson och längst fram F. Säll. 

Andra som deltog i musiken, men inte är med på kortet var: Hjalmar Johansson, Axel Säll, Erland Johansson, Osvald Eriksson, Ragnar Eriksson och Hilmer Andersson-Brink.

                                                                                              Åmotfors 2008                                                   

                                                               Tore Hohlfält

Källor: Noreborgs arkiv genom Edaboken samt Harry Nyqvists bildarkiv.

Att vara släkt med en tronföljare

Eftersom jag omfattar demokratiska och humanistiska värderingar är det med blandade känslor jag kan konstatera att jag i morse kan räkna en eventuell framtida svensk tronarvinge bland mina anättlingar - om man får tro Björn Engström. Detta släktskap delar jag med några hundra tusen andra svenskar som kan följa sina anor tillbaka till den gamla Svinhufvudssläkten på Kopparberget.

Visst är man lite stolt när man träffar på anättlingar som utmärkt sig i livet som vetenskapsmän, musiker, författare eller på andra sätt visat framfötterna. Att man själv inte har den minsta del i den äran eller på något sätt kan tillgodoräkna sig genetiska likheter som ligger flera hundra år tillbaka i tiden spelar inte så stor roll. Det är kul i alla fall.

Det jag önskar mig just nu är att den lilla flickan som Daniel och Victoria fått skall få möjlighet att uppleva något av de största saker man kan uppleva i ett liv, nämligen att hon av egen kraft och av egen begåvning skall få göra en karriär inom en verksamhet som hon själv valt och har fallenhet för och som hon stolt kan få visa upp när hon närmar sig ålderns höst.

Det skulle också kännas mycket mer tillfredsställande att kunna lägga till en framtida duktig konstnär, författare, företagsledare eller vetenskapskvinna till sina anättlingar än en tronarvinge. Vi får hoppas att Daniel och Victoria får fler barn som kan få förmånen att behålla sina egna liv och drömmar eller att vi befriar den lilla flickan från detta stora och bedövande ok.

Är Facebook en fara eller tillgång för släktforskningen?

Det förs återigen en diskussion på Anbytarforum om aktiviteten på Facebook contra det som erbjuds på Anbytarforum. Diskussionen förs på tråden Förbundsforum - Förbundets mål och medel. Det mesta som behöver sägas i den diskussionen har redan sagts på plats samt på den utmärkta bloggen Släktresan - i dåtid och nutid.

Eftersom en av mina initiativ - Facebookgruppen Släktforskning för noviser är apostroferad på några ställen i debatten vill jag gärna redogöra för min uppfattning i frågan. Först och främst vill jag säga att jag är en stor beundrare av Anbytarforum i sin roll som utbildare och kommunikationskanal mellan oss släktforskare. Att jag vid några tillfällen varit kritisk mot det sätt som diskussionen förs eller hur verksamheten leds, har inget med dess huvudsyfte eller inriktning att göra. Jag skulle vara mycket bedrövad om inte Anbytarforum förmår hävda sin roll i informationsflödet bland andra fora vi släktforskare har. Det måste bli en utmaning för Rötter och för Anbytarforum - en utmaning som inte bör mötas genom att peka på brister hos andra fora, som lockar läsare, utan genom modernisering och utnyttjande av ny teknik och pedagogik som attraherar släktforskare av alla sorter.

Jag anser inte att Anbytarforum och exempelvis min grupp Släktforskning för noviser är konkurrerande verksamheter och det tror jag ingen annan, som är insatt i frågan, tycker heller. På Anbytarforum, förs i de flesta fall, en djupgående diskussion kring forskningsproblem där deltagarna oftast har uppnått en viss kunskapsnivå som släktforskare. Min erfarenhet är att initiativet för ett inlägg ofta kommer av att man har något att dela med sig. Om man ställer raka frågor så är det ofta när man nått vägs ände i sin forskning och svaret får då en mer generell betydelse för andra läsare. Anbytarforum är normalt inte ett forum dit man vänder sig till för att man inte har tillgång till en källa eller bara inte hittar sin farfarsfar. Att få svar från Anbytarforum tar också oftast lite tid eftersom svaren kräver eftertanke och tar lite tid att formulera.

Detta gör också att de rena nybörjarna inte i första hand vill besvära Anbytarforum med "trivialiteter", vilket jag upplevde mycket starkt i början av min släktforskning. Man vill gärna kunna formulera sig på rätt sätt innan man skriver något på Anbytarforum.

Med Facebook är det på ett helt annat sätt. Medlemmarna i den grupp jag startat, som i skrivande stund är drygt 321 och blir ständigt fler, är en blandning av fullständiga nybörjare, medelkunniga som jag själv och oerhört kunniga släktforskare. Det som imponerar så oerhört på mig är att alla hjälper alla på ett väldigt trevligt sätt. Inga frågor är ointressanta och det tar sällan mer än ett dygn, ibland bara någon timma, innan en kunnig person har tolkat den svåra handskrivna texten, letat rätt på den emigrerade släktingen i USA eller slagit upp en uppgift i sina databaser till hjälp för den frågande. Kanske frågan inte har samma generella intresse och svaret inte har samma djup som det har på Anbytarforum, men genom många som bidrar och en levande diskussion kommer vi ofta fram till en lösning.

Som användare av Anbytarforum skulle jag inte vilja att alla de frågor som ställs på Facebookgruppen skulle behandlas på Anbytarforum. Råd om vilket släktforskningsprogam man bör välja, vilken tjänst för kyrkböcker som är bäst eller vad som menas med patronymikon är frågor som är oerhört viktiga för den som just börjat med släktforskning och det är därför så viktigt att det finns ett forum där man kan blanda dessa frågor med frågor av större tyngd utan att någon behöver känna att deras problem är triviala utan tas på största allvar. En styrka är givetvis också att det är tillgängligt och helt kostnadsfritt. Alla kan läsa en öppen grupp. Att man måste ansöka för att bli medlem och för att skriva är bara för att undvika SPAM och för att ge ett personligt välkomnande till varje nyanländ.

En intressant följd av medlemskap i en Facebookgrupp är att man hittar så många anättlingar. Troligen är det följden av att frågor så ofta rör helt "vanliga" anor som andra inser att de är släkt med. Detta rör naturligtvis främst de grupper som behandlar särskilda områden, som smeder eller Valloner, men samma effekt har gruppen Släktforskning för noviser fått där medlemmarna ständigt finner gemensamma släktingar.

En annan mycket kraftfull funktion hos Facebookgruppen är som informationskälla. Alla medlemmar som hittar något intressant är snara att berätta det för andra. Eftersom de flesta stora släktforskartjänster vi har i landet är representerade som medlemmar på Släktforskning för noviser och andra Facebookgrupper så kommer nyheter ut oerhört snabbt. Tråkigt nog har inte Rötter, Anbytarforum och DIS utnyttjat denna informationskanal i någon större utsträckning. Jag brukar därför själv lägga ut information från dessa föreningar så att medlemmarna i gruppen kan följa med.

Jag skulle med glädje se representanter för såväl DIS, Anbytarforum som Rötter i gruppen Släktforskning för noviser och jag hjälper också gärna till att sprida föreningsinformation på min blogg som jag exempelvis gjort i min senaste text. Jag vet att några av medlemmarna i Facebookgruppen är aktiva i de nämnda föreningarna och jag uppmanar er att använda er av möjligheten att sprida viktig information om er verksamhet även på olika Facebookgrupper, gärna med hänvisningar/länkning till era egna huvudkanaler.

För den intresserade finns en lista över de Facebookgrupper jag känner till på min Länksida. Det är väldigt enkelt att följa det som händer på grupperna eftersom man kan, precis som hos Anbytarforum, beställa ett mail när något nytt publiceras.

Tillägg i februari 2016: Idag, nästan exakt fyra år efter den här texten skrevs och då vi var endast några hundra medlemmar, är vi nästan 7000 i gruppen Släktforskning för noviser och Anbytarforum fyller trots det sin plats som alltid.

Hjälp till att göra GIDx komplett - det är en guldgruva

Jag fick följande mail från DIS angående projektet GIDx:

"Bästa släktforskare och DIS-medlem,

Till att börja med önskar vi dig ett bra släktforskarår 2012,

Du känner säkert till att projekt GIDx – platsindexering av
husförhörslängderna – löper vidare också under 2012
med förnyad kraft och med målet att nå så långt det bara
går med att bli komplett.

Antalet klara församlingar närmar sig nu med rask takt 1 900
och med tanke på att det finns ca 2 500 historiska församlingar
är procentsatsen nu ca 75 %. Mot slutet av 2012 är målet 90 %.

Relativt sett många personer har efter artikeln i senaste Diskulogen
aktiverat sig i GIDx-projektet genom att bli registrerare.

Vi skulle stort uppskatta om Du kunde återuppta ditt tidigare
engagemang i projektet, så att målet nås till gagn för alla
Dis-medlemmar. Registreringarna som görs kommer nämligen
också DIS tillgodo bl a i Dispos, och på sikt även i Disgen.

Det är faktiskt så att om var och en av er som får detta mail
adopterar och registrerar ännu en församling, så är projektet i mål.

Varje kvartal lottas några presentkort hos Släktforskarförbundets
Bokhandel ut bland de som registrerat under kvartalet.

Välkommen att höra av dig till GIDx kontaktperson Gunvor
Hjärtström på mejladress gidx-samordnare@genline.se
så hjälper hon dig komma igång igen.

Olof Cronberg Peter Wallenskog
Projektledare för DIS Projektledare för Genline"

Jag har gjort en blygsam insats genom att adoptera min hemförsamling Järnboås i Örebro län. Jag skall inte sticka under stol med att det var ett ganska tidsödande arbete, speciellt som Järnboås är fullt av små torp med de mest bisarra namn, som någon som inte är uppfödd i trakten knappast hade kunnat tolka.

Samtidigt var det väldigt lärorikt och roligt att få gå igenom sin sockens historia på ett så grundligt sätt. Jag rekommenderar verkligen alla att prova på, men välj en socken som du kan och gärna har nytta av själv så blir det dubbelt så trevligt.

Vill du veta hur det gick för mig, vad det betydde för mitt intresse och hur jag gjorde så läs:

Djupdykning i Järnboås socken med GIDx
Vad är egentligen GIDx?
GIDx har fått mig att snöa in på Järnboås
Nu får GIDx tillbaka den adopterade socknen
Att gå igenom Järnboås för GIDx ger upphov till ...

Sveriges populäraste släktforskningsprogram för datorn

 GeneaNet har kommit med sin årliga medlemsundersökning av vilka släktforskarprogram vi använder. Den stora nyheten i år är att MinSläkt har passerat Disgen på förstaplatsen. Fortfarande använder emellertid nära 70% av de svarande en av dessa två program. MinSläkt har ökat nästan exakt lika mycket som Disgen minskat sedan förra året så de tvås dominans tillsammans är oförändrad. På tredje och fjärde plats kommer MyHeritage's datorprogram FamilyTree Builder samt det svenska programmet Holger - vardera knappt 8% av användarna.

GeneaNets undersökning kräver en liten kommentar eftersom den är gjord på deras egen sida bland deras egna medlemmar. Medlemmarna i GeneaNet borde endera vara sådana som valt den tjänsten för att bygga upp sitt släktträd on-line, eller sådana som valt tjänsten för att presentera den forskning som man har på sitt huvudprogram på datorn. Om man uteslutande har sitt material på GeneaNet så har man knappast något program på datorn och borde då inte ingå bland dom som röstar.

Dom som röstat är således personer som använder ett program på sin dator - Disgen, MinSläkt eller annat. En text jag skrev för en tid sedan visar att GeneaNet är det enda av de tre stora - Ancestry, MyHeritage och GeneaNEt som är lämpligt att använda tillsammans med ett huvudprogram på sin dator där man laddar upp Gedcomfiler från. Detta göra att en användarundersökning på GeneaNet troligen är mer tillförlitlig än en motsvarande undersökning gjord på exempelvis Ancestry.

Det är därför anmärkningsvärt att MyHeritage FamilyTree Builder kommer så högt upp på listan. Rimligtvis borde de som använder denna paketlösning från MyHeritage inte vara medlemmar på GeneaNet samtidigt. Jag tolkar det så att andelen användare av MyHeritage i kombination med FamilyTree Builder i verkligheten är större än denna undersökning visar.

En annan intressant insikt är hur viktigt det är att ett program är på svenska. Detta verkar inte bara gälla de rapporter som skrivs ut utan också menyer och hjälpfunktioner. De tre svenska programmen MinSläkt, Disgen och Holger parkerar sig alltid i topp tillsammans med FamilyTree Builder som finns i svensk version. Världens största släktforskarföretag Ancestry som också har ett integrerat desk-topprogram likt det MyHeritage har kommer avsevärt längre ned på listan. Det heter FamilyTree Maker och finns inte i svensk version.

Hur viktigt det är för svenska användare att programmen är på svenska har jag insett den senaste tiden när jag sökt efter ett alternativ till Disgen. Jag inser då hur ålderdomligt Disgen är i jämförelse med många internationella konkurrenter och den enda slutsatsen jag kan dra är att de svenska programmens popularitet vilar på språkfrågan. Här finns en stor marknad för de bästa internationella programmen om man utvecklar sina program så att de kan "tala" de skandinaviska språken.

Ett subjektivt råd

Maria skrev följande på Facebookgruppen Släktforskning för noviser:

Hej! Ber om lite tips för hur jag enkelt skapar en hemsida med min släktforskning. (Har aldrig gjort en hemsida tidigare). Har forskat i ett 10-tal år nu och fler i den övriga familjen och släkten vill, över internet, ta del av denna forskning som jag nu bara har i Disgen och på min dator. Hur gör man och hur har ni gjort? Helst av allt skulle jag vilja ha en hemsida med möjlighet att låsa hela eller delar av den med lösenord under dess uppbyggnad och främst när det gäller forskning av nu levande personer. Jag vill gärna dela med mig av antavlor, bilder och dokument till dem utan att behöva skriva en släktbok i dagsläget.

Långa svar passar inte på FB, så jag svarar Maria på bloggen istället. Dessutom så tror jag många är i Marias situation. Svaret är mycket subjektivt och bygger helt på mina egna erfarenheter.

Först och främst Maria - skaffa inte en hemsida! En hemsida är jobbig att underhålla, kan bli dyr och är ett väldigt långsamt sätt att kommunicera. Jag har arbetat med och haft hemsidor i några decennier så jag har viss erfarenhet.

Du säger att du vill dela din forskning med släkt och vänner över Internet. För det finns ett flertal utmärkta tjänster. Eftersom du har din forskning på Disgen är det emellertid en tjänst som är bättre än de andra - det är GeneaNet. Skälen är flera:

Dels är GeneaNet gratis att lägga in sin forskning på oavsett hur stort släktträd du har. Dessutom är det gratis att söka i alla träd som inte uttryckligen gjorts privata - också det utan kostnad. Som du förstår kan du göra ditt släktträd privat och sedan ge rättigheter av olika slag till dina släktingar.

Ett annat skäl varför den är bra för dig som normalt har din forskning på den egna datorn är att du kan uppdatera ditt släktträd på GeneaNet hur ofta du vill utan förluster av bilder och dokument du lagt in. Låt mig förklara. Om du lägger in porträtt eller andra bilder på exempelvis Ancestry eller MyHeritage så försvinner dom varje gång du laddar upp en ny Gedcomfil från Disgen. Detta händer inte på GeneaNet. Där lägger du in dina bilder en gång för alla och sedan finns dom där.

Om du dessutom vill ha en möjlighet att berätta om din forskning för dina släktingar, skriva små texter eller tips av olika slag så föreslår jag att du skaffar en blogg. En blogg på exempelvis Blogger, som den du nu läser är gratis, väldigt lätt att hålla aktuell och ganska flexibel. Du kan inte gör allt som man kan göra på en hemsida, men en blogg är mycket enklare. Du ser exempelvis hur jag på bloggen lagt upp separata sidor i flikar överst och i högerspalten länkat till mina släktbilder på Flickr och mitt släktträd på GeneaNet.

Tillägg 16/2 2012: Om man har sin forskning på datorn i exempelvis Disgen får man tänka sig för innan man låter släktingar lägga in nya personer eller göra ändringar på GeneaNet - eller någon annan nättjänst. Då sitter man snart med två versioner av sitt släktträd, ett på  datorn och ett på nätet och vet varken ut eller in. Det bästa är att bara ändra på datorn i Disgen och ladda upp nya gedcomfiler med täta mellanrum. Släktingar som har synpunkter kan skicka interna meddelanden inom GeneaNet till dig. Däremot kan man låta släkt och vänner lägga in bilder och dokument utan risk.

Vem företräder svensk släktforskning?

Jag har inte sysslat med släktforskning särskilt länge. Dessutom har jag svårt att från min utsiktspunkt utomlands följa föreningslivet och delta i minglet släktforskare emellan. Jag vet således inte vilka personer som är av betydelse inom svensk släktforskning och har således inte heller träffat dem, med något enstaka undantag.

Som släktforskare och konsument av släktforskartjänster är jag därför ganska medelmåttig och har lite svårt att förstå allt, vilket jag inte skäms för på något sätt eftersom jag delar detta handikapp med det stora flertalet som börjat intressera sig för den här hobbyn under de senaste expansiva åren. Eftersom jag som pensionär har tid och dessutom en viss fallenhet, genom mitt tidigare yrke, att uttrycka mig i skrift har jag därför, helt självpåtaget, börjat att påtala när något inte fungerar som jag som nybörjare och konsument förväntat mig.

Givetvis innebär det att jag ibland skjuter över målet eller missuppfattar saker, men lika ofta kanske det sätter igång en debatt om något viktigt. Nu är jag emellertid väldigt förvirrad. Jag skrev för en tid sedan en text där jag hade synpunkter på att vår medlemstidning Diskulogen hade publicerat en artikel där författaren hade, utan några som helst belägg, redogjort för sina anor ned till de egyptiska faraonerna. Min synpunkt var att sådana sagor inte hörde hemma i en seriös facktidskrift, alternativt om det varit korrekt, skulle ha varit en så stor sensation att Diskulogen hade blivit berömd i hela den genealogisk världen. Jag fick omedelbart svar och motargument från den ansvarige utgivaren för Diskulogen - Daniel Berglund.

Någon tid senare skrev jag på min blogg till försvar för Irene Johansson som helt ideellt byggt upp en fin grupp på Facebook där man kunde registrera gravstenar. Hon hade blivit censurerad och dessutom utsatts för en ganska sårande behandling av Rötters Anbytarforum, vilket störde mig. Det dröjde inte länge förrän en person med namn Daniel Berglund gick i svaromål och försvarade Anbytarforums beteende. Att jag skriver "en person med namn Daniel Berglund" är inte av brist på respekt, bara en markering att jag inte var säker på om det var samme Daniel Berglund som ansvarar för Diskulogen och nu gick i svaromål mot kritiken, denna gång inom en helt annan förening.

Jag har nyligen skrivit en kritisk text om Disgens Gedcomexport, som vållar mig mycket problem. Återigen möts jag av genmälen från Daniel Berglund! Det är ju inte något särskilt vanligt namn så jag lutar nog åt att det är samme person alla tre gångerna. Argumentationstekniken tyder också på att det är så. Jag blir nu lite konfunderad eftersom jag alltid trott att jag är medlem i ett antal olika släktforskarorganisationer och blir då lite vilsen över att, även om jag skriver om de mest skilda ämnen inom släktforskningen, så möts jag av Daniel Berglund. Jag inser givetvis att detta måste vara en oerhört erfaren och kunnig släktforskare som har många järn i elden och därför stör det mig lite rent personligt att han nästan alltid har diametralt motsatta uppfattningar mot vad jag har.

Som medlem och konsument vore det intressant att få en överblick över hur maktstrukturen ser ut i det officiella Släktforskarsverige. Skälet till att detta är intressant är givetvis att det är mycket svårt att föra en dialog och få en allsidig diskussion kring såväl innehållsliga, tekniska som policyfrågor om det är så att vart man än vänder sig så möter man samma person hur kunnig och kompetent denne än är.

Bilden är lånad av MyHeritage och med den vill jag påminna om att det blir mycket skugga under stora träd.

Utlämnad till Disgen på deras villkor?

GEDCOM betyder GEnealogy Data COMmunication. Detta innebär att en Gedcomexport skall vara så beskaffad att man kan överföra sina data till vilket annat släktforskningsprogram som helst. Jag har tidigare påpekat problem med Gedcomexporten från Disgen, men under de senaste dagarna  har jag fått bättre insyn i problemet. Jag skall här bara nämna ett exempel som är allvarligt i sig, men än mer besvärande är filosofin bakom, så som jag har uppfattat det.

Ett akut problem har varit att släktingar hört av sig och, med olika grader av upprördhet, påpekat att mina släktrapporter har släpat personer till altaret som de inte själva har någon åstundan att gifta sig med. Skämt åsido - alla relationer som avlat barn har angetts som gifta i mina släktböcker oavsett om dom varit registrerade som "gifta" eller "sambo" och oavsett om barnen varit registrerade som "utom äktenskap" eller "före äktenskap" i Disgen. Jag lusläste min Gecomexport från Disgen och kunde konstatera att alla relationer var taggade som giftermål. För säkerhets skull kontrollerade jag mina data på GeneaNet, MyHeritage och Ancestry samt i mitt släktboksprogram TCGR. I samtliga fall hade  alla relationer från min Disgenexport tolkats som giftermål.

Eftersom jag tidigare fått hjälp med anomalier i Disgens Gedcomfil av Nigel Bufton som skrivit mitt släktboksprogram kontaktade jag honom. Med risk för att bli tekniskt så vill jag ändå beskriva problemet så som han såg det. Disgen har använt en TAG som normalt används internationellt för olika typer av äktenskapskontrakt. I Frankrike gifter sig exempelvis alla borgerligt och sedan eventuellt en extra gång religiöst i den kyrka man föredrar. Detta beskrivs i Gedcomspråk med tagen TYPE. Alla dessa äktenskapskontrakt är i Gedcom-språk bara varianter av giftemål som kodas MARR. Disgen använder däremot denna TAG för sina föräldra/barnrelationer - en lösning som tydligen bara Disgen själva kan förstå. Därför blir alla relationer från en Disgenexport översatta som giftermål. Nigel Buftons förslag var att man skulle använda tagen EVEN och där lägga in samtliga varianter av föräldra/barnelation från Disgen. En ganska enkel lösning som skulle göra att Gedcomexporten från Disgen skulle kunna läsas och förstås av alla andra program.

Jag kontaktade nu en ansvarig person på Disgen och skickade detta förslag inklusive dokumentation. Vi hade också ett långt och trevligt samtal per telefon om problemet och han lovade att föra mina synpunkter vidare, men kunde inte lova något. Det var då jag fick en inblick i tänkandet hos Disgen som gjorde mig betänksam. Dels förstod jag att Disgen inte hade något stort intresse av att deras Gedcomexport skall kunna läsas av "utländska program" och i synnerhet inte av Internetbaserade släktforskningsprogram som Ancestry, MyHeritage och GeneaNet. Däremot hade man förbättrat och hade planer på att ytterligare förbättra Disgens möjlighet att importera Gedcomfiler från andra program. Dessutom avsåg man att i nästa version gör det möjligt att registrera flera föräldrarelationer för ett barn, något jag har efterlyst länge.

Jag kan förstå om man, med ett ålderdomligt konkurrenstänkande, kan anse det vara smart att se till att användarna inte kan flytta sitt material till ett konkurrerande program. Om man tror att detta lockar kunder i längden och gör att man kan behålla sina användare så tror jag emellertid att man misstar sig. För min egen del skulle ett byte av släktforskningsprogram innebära att jag måste leta rätt på varje barn/föräldrageneration bland över 13 000 personer jag registrerat och sedan manuellt mata in de korrekta uppgifterna i mitt nya släktforskningsprogram, vilket jag nu skulle välja. I praktiken innebär detta att jag inte kan byta från Disgen, men inte är jag särskilt glad och nöjd som kund inte.

I min förtvivlan ber jag återigen om råd från Nigel Bufton, som efter en halv dag återkommer och meddelar att han skrivit om proceduren för import från Disgen så att mina Gedcomfiler blir rätt kodade och kan förstås av TCGR. Fortfarande kan emellertid varken Ancestry, MyHeritage eller GeneaNet förstå min Gedcom från Disgen. Återigen kommer Nigel Bufton till min hjälp och meddelar att han gjort samma förändring i sitt släktforskningsprogram TCGB - The Complete Genealogy Builder. Detta innebär att jag nu kan importera en Disgenfil till TCGB och sedan exportera en "tvättad" Gedcomfil till Ancestry, MyHeritage eller GeneaNet. Nigel Bufton har också lagt till en funktion i den senaste uppdateringen av TCGB som gör att man kan exportera från TCGB till Disgen och därmed använda Disgen och TCGB i kombination om man så önskar. På så sätt har en helt oberoende programförfattare med några enkla handgrepp gjort det som Disgen själv borde ha gjort för länge sedan. Så agerar en programmerare som förstått att samverkan och underlättande mellan konkurrenter är bättre än att försvåra för varandra.

Detta gör att jag kan fortsätta att använda Disgen tillsammans med mina andra applikationer, men jag börjar bli mer och mer betänksam huruvida jag vill göra det. För Disgen innebär det att dom kan fortsätta använda en Gedcomexport som bara kan förstås av deras eget program.

Under de år jag använt TCGR för mina släktböcker har jag för min egen skull helt frivilligt och utan ersättning lagt ned många timmar på att förbättra narrationen, dvs. det sätt som programmet tolkar Gedcomkoden till förståelig prosa på svenska. Jag har också samverkat kring att finna lösningar på alla anomalier som Disgen har i sin Gedcomexport. Sedan en tid är jag därför affiliate till TCGR, vilket innebär att jag får några kronor i provision om ni köper programmet genom de länkar jag lagt ut på min blogg. Om ni inte tycker jag gör mig förtjänt av det så kan ni skaffa programmet direkt från TCGRs hemsida - priset är detsamma. Länkarna hittar ni under fliken Mina favoritprogram

Observera att den ena länken startar en nedladdning av en gratis provmånad och den andra länken går direkt till där man köper programmet. Det är inte en spamlänk, bara en fånig lösning som jag inte kan påverka. Om ni bara vill lära er mer innan ni eventuellt testar programmet kan ni gå till hemsidan, men givetvis är jag glad om ni sedan använder min länk när ni bestämt er för att provköra eller köpa det.

Att illustrera sin släktforskning

Det blir inte mycket tid till att skriva om sin släktforskning när man är mitt uppe i arbetet med att ordna upp den. Jag har nu tagit mig för att gå igenom alla mina gamla data, korrekturläsa dom och dessutom komplettera med nya uppgifter.

Det är ju trevligt att ha illustrationer i sin släktbok och då speciellt porträttbilder. Jag har genom att knyta kontakt med personer som jag delar anor med lyckats finna ganska många bilder på historiska personer. Bilder av ättlingar och anättlingar som är samtida kan man ju ofta få om man tar kontakt direkt med familjen och ibland kan man hitta bra bilder på Facebook.

När man går längre tillbaka i tiden så kan man ju hitta målningar på Internet av de anor och anättlingar som var mer berömda och bilder på många av den stora mängd präster som finns i min släkt kan jag hitta i herdaminnen eller på Internet. När det gäller adliga personer eller frälsesläkter så använder jag deras vapen eller sköldemärken som illustrationer. Även prästerna hade ju vapen som dom använde som sigill och dom blir trevliga illustrationer i släktboken. Slutligen har jag i Västerbergslagens släktforskares tidskrift Släktforskaren funnit bomärken för många av mina anor i Dalarna och de ger ju en extra dimension åt personerna i släktboken.

I mitt släktboksprogram TCGR kan man lägga in illustrationer exempelvis i ortsförteckningen. I några fall har jag hittat bilder av gårdar i släkten som Laxbrogården, som nu står på Skansen eller den sk. Bellmansgården i Smedjebacken och Gammelgården i Ludvika. Även mindre bemärkta gårdar i släkten är trevliga att lägga in i ortsdelen. Jag avser också att använda bilder av sockenkyrkorna som illustrationer till de socknar som är speciellt frekventa i min släkt. Givetvis kan man bifoga gravstenar till dödsnotiserna och om man vill kan man bifoga ett klipp ur dopboken till födelsenotisen. Att det är tillåtet att göra så med material från både Arkiv Digital och Genline har jag fått skriftligt på, men däremot går det inte för sig med material från Ancestry. Jag har också frågat SVAR om samma sak men inte fått något svar. Ytterligare en trevlig sak är ju att lägga in detaljer ur äldre kartor i sin släktforkning.

Man kan enkelt konstatera att man aldrig blir sysslolös som släktforskare. Man hittar alltid nya intressanta vinklingar på sin hobby.