Att säkra upp nedlagd tid av släktforskning

Tips om backup

av Daniel Johnsson


I Släkthistoria nr 6/2014 skrev Sten Nolin en utmärkt artikel om fotohantering, men i slutet av den
artikeln skrev han ”Spara bilderna på minst två olika ställen, till exempelvis på externa hårddiskar. Är
det inte så många bilder kan USB-minnen med stor lagringskapacitet också fungera”. För mig är inte
USB ett lagringsmedia, utan något du använder för att flytta filer mellan två datorer. Jag tänkte om
någon är intresserad så kommer här min ödmjuka syn (som arbetar dagligen med IT) på att säkra upp
alla de mödosamt nerlagda timmarna av släktforskning som ligger på våra datorer.

1. Originalfilerna har du på din dators hårddisk. Lättåtkomliga för uppdatering.

2. Ta backup till en USB-disk med adekvat lagringsutrymme. Ta regelbunden backup till denna, men ha den inte inkopplad i datorn när du inte tar backup. Denna backup är behändig och ha när (inte om) din dators hårddisk går sönder.

3. Ta en identisk backup till ytterligare en USB-disk och förvara den utanför ditt hem, exempelvis hos en familjemedlem. Brinner ditt hus ner, så spelar det ju ingen roll hur många backuper du har liggande hemma.
God disciplin krävs, det är lätt och glömma bort att ta backup, framför allt den under punkt 3. Men
du kommer vara glad den dag du behöver den.
Att bränna en CD/DVD/Blu Ray är inget bra media för långtidslagring, då det är ett media som åldras.
Undvik också USB-minnen. Lagring på internet, typ DropBox, är för mig ett sätt att dela med mig av
min information till andra, inte för långvarig lagring (de kan aldrig trots påstående garantera sin tjänst, och företag och dess produkter köps och säljs vilket kan ändra villkoren).

4. Skriv ut all din släktforskning på papper - om du är rädd för krig där neutronbomber slår ut
elektronik. En utskrift är också bra att ha till hands när du får besök av släkt som är nyfiken på
din forskning.

5. Tryck upp en bok (helst flera och dela med dig) med din forskning. När du är död kanske
inte din familj/släkt tänker på din dammiga gamla dator och vad som finns på den. Det kan
också vara en god idé och ge ett exemplar till ditt lokala bibliotek. Vänta inte för länge med
att trycka en bok, är du en genuin släktforskare kommer du aldrig bli klar med din forskning.

Bättre att byta ut boken om tio år istället för att aldrig komma till skott, man vet aldrig hur länge man får vara kvar på jorden.

Det här är mina tankar och idéer, finns säkert många andra sätt, men huvudsaken är att ni är rädda
om det arbete ni har lagt ner tid på. Mest värdefullt är förstås det som inte går att forska fram igen,
intervjuer och avskrifter av lånade brev och dokument som kanske inte finns kvar framöver.

Skrivet av Daniel Johnsson, aktiv släktforskare i Småland sedan tio år tillbaka, men som haft intresset
för ämnet sedan tonåren.

De 100 bästa genealogisajterna i världen

Jag gratulerar min släktforskartjänst på Internet – GeneaNet - som i amerikanska GenealogyIn Time Magazine's årliga ranking placerats som den sjunde bästa genealogisajten vid årets ranking. Före på listan är idel amerikanska drakar med stora ekonomiska resurser, som dessutom tar betalt. Det är inte dåligt för en liten europeisk organisation med bara 20 anställda och huvudsakligen europeiskt material. Den enda övriga gratissajten som placerar sig bättre är FamilySearch, men de har ju hela mormonkyrkan i ryggen med dess stora resurser och religiösa engagemang. Enda Europeiska sajt som placeras högre är brittiska versionen av Ancestry på plats 6. 

Imponerande är att norska Arkivverket Digitalarkivet kniper en 13:e plats och DIS-Norge en 34:e plats. Även den danska Dansk Genealogisk Database har lyckats ta sig in på listans plats 78. Ingen helsvensk sajt finns med på Top 100 – bara de svenska versionerna av de stora utländska tjänsterna MyHeritage och Ancestry, men de ligger långt ned på listan.

Jag är personligen förvånad över att inte ArkivDigital uppmärksammas med sin höga tekniska kvalitet. Att DIS-Sverige inte platsar är närmast genant, speciellt som DIS-Norge, som representerar ett ännu mindre språkområde lyckats ta en ganska framskjuten plats. Inte heller svensk släktforsknings "flaggskepp" Rötter låter tala om sig internationellt.

Ett radikalt steg

Jag har tråkigt nog tvingats ta ett radikalt steg för att förhindra andra att ta del av mina släktforskardata på Internet.

Eftersom jag tycker det är praktiskt har jag haft versioner av mitt släktträd både på MyHeritage och Ancestry. Det är framför allt möjligheten att kunna ta fram mitt släktträd på min surfplatta när jag träffar andra forskare eller släktingar, som jag funnit praktiskt. Både MyHeritage och Ancestry har mycket fina sådana Appar, medan min huvudsakliga service GeneaNets App fortfarande är ganska rudimentär.

Problemet är, som jag nämnt tidigare, att det inte utan stora nackdelar går att uppdatera mitt träd på MyHeritage och Ancestry om man vill göra det med en Gedcom-fil. Jag är nämligen inte beredd att byta till deras egna släktforskarprogram även om det skulle lösa problemet och de är väldesignade. Med så många poster som jag har är jag nog tvingad att stanna kvar med mina data hos Disgen. 

Att mina träd på MyHeritage och Ancestry är ett år gamla och innehåller både felaktigheter och inaktuella data generar mig inte själv, men det generar mig däremot att mina data kopieras hejvilt utan kontroll av riktigheten. Ändå har jag på alla tjänster jag använder skrivit en ”disclaimer” som säger att mitt träd är ett privat arbetsmaterial som inte skall kopieras utan att man i varje situation kontrollerar riktigheten i källorna.

Vad jag nu gjort är att radera mitt träd på MyHeritage och stängt av sökmöjligheten på Ancestry. Att jag inte raderat mitt träd på Ancestry beror på att de inte på samma aggressiva sätt som MyHeritage uppmanar till och förenklar kopiering av data. På GeneaNet är mitt träd fortfarande sökbart, men där kan jag enkelt uppdatera hur ofta jag vill och lägger dessutom all min energi på att korrigera alla fel som smugit sig in.

Som jag nämnt tidigare är Geni ett kapitel för sig eftersom mina data har hamnat där mig oförskyllt och det kan jag inte göra något åt. Om ni finner felaktiga uppgifter i mitt namn där så ber jag er komma ihåg att det inte är jag som lagt in dom.

Jag har även mina data på Disbyt och även där är uppgifterna i många stycken inaktuella. Så snart jag rensat bort alla felaktigheter med hjälp av GeneaNets felsökarfunktion avser jag att skicka en ny version till Disbyt. Under tiden vill jag be alla som hittar gemensamma anor med mig att först och främst kontrollera om mina uppgifter är riktiga, i andra hand ta personlig kontakt via mail eller via Facebook och framför allt kopiera inget okritiskt.

Till alla nybörjare vill jag påpeka att det inte är släktforskning att söka sina anor i olika anbytarprogram på nätet. Släktforskning skall alltid ske i originalskällorna, dvs. kyrkböcker, mantalslängder, domböcker, folkräkningar, skattelängder och i annat arkivmaterial. Andra källor som har ganska hög tillförlitlighet trots att de inte är originalkällor är nyare herdaminnen, Riddarhusets material, universitetsmatriklar, Svenskt Biografiskt Lexikon, sammanställningar av döda under 1900-talet, samt de indexerade sammanställningar som vissa föreningar säljer.

Anbytarprogrammens främsta nytta är att förmedla vad andra forskare föreslår, samt ge möjlighet till personlig kontakt för att gemensamt lösa forskningsproblemet.

Vad händer egentligen på Geni?

Med hänsyn till att jag inte är en van Genianvändare, eller snarare inte alls, så får ni ta mina funderingar som mina egna. Ingen djup undersökning ligger bakom. Nu anser jag mig emellertid både normalbegåvad och ganska datorvan, så mina erfarenheter kanske kan vara till hjälp för majoriteten av läsarna.

För mycket länge sedan testade jag Geni genom att ladda ned min Gedcom. På den tiden gick det för sig. Numera kan man bara bygga träd genom inmatning post för post. Det strulade emellertid på olika sätt så jag tröttnade och bad Geni att ta bort mitt träd eftersom jag inte ville fortsätta att underhålla det. Som jag minns fick jag ett positivt svar på detta. 

I mitten av förra året var emellertid en anättling vänlig nog att mata in en anlinje till sitt eget träd där jag och mina föräldrar utgjorde de senaste tillskotten. Han bjöd också in mig till sitt träd och jag accepterade genom att bli basmedlem i Geni. Jag har emellertid inte matat in några egna poster, men med täta mellanrum får jag meddelanden per mail att personer i andra träd har konstaterat att de är släkt med mig. Genom att klicka på den bifogade länken kan jag i detalj se hur detta släktskap ser ut. Ganska kul och ibland innebär det spännande nyheter. Givetvis kommer erbjudanden upp om 14 dagars fullt medlemskap i Geni så fort jag närmar mig det minsta, men jag passar mig för sådant eftersom det är ganska dyrt och jag redan har en utmärkt tjänst på annan plats som är gratis. Basmedlemskapet fyller mina behov väl fram till nu.

Allt var frid och fröjd tills en annan anättling – en mycket noggrann och kunnig forskare på en av mina anlinjer påpekade att hon funnit fel i mitt träd, som hon gärna vill att jag rättar till. Det är för övrigt på samma linje som den förergående anättlingen finns. Jag var givetvis tacksam för påpekandet, men kunde inte finna de felaktiga uppgifter som hon refererade till någonstans i mitt träd (som den andra anättling var upphov till). Vad som var än mer konfunderande var att de fel hon påpekade var skrivna i ett format som jag aldrig skulle komma på att använda i min forskning – nämligen att namnge kvinnor med efternamn som gifta med patronymikon inom parentes.

Nåväl min anättling och vän skickade mig en skärmdump på sidan och mycket riktigt – där fanns en post med just de felen som hon påpekade. Dessutom stod det att jag var ansvarig för trädet, som jag aldrig sett och aldrig upprättat. Hur går nu detta till?

Ärligt talat vet jag inte, men jag har mina funderingar. Geni har ju numera som ambition att upprätta ett världsträd. Om man läser på Geni så lär man att man sammankopplat 69 336 948 profiler i detta träd. Se ovanstående figur från Geni - klicka och studera vad som har hänt med mina uppgifter utan att jag matat in en enda egen post. Om jag har förstått det rätt så innebär det att man har utformat en mjukvara som kan koppla ihop befintliga träd och tydligen också konstruera nya träd från befintliga snuttar och även komplettera de träd som finns. Kanske det då går till så att när man finner ett träd eller en uppgift som verkar passa i någon annans träd så konstruerar men ett nytt som blir en gren på världsträdet. Eftersom någon medlem skall stå för denna nya gren så kan det blir exempelvis proband i grenen som i det här fallet är jag.

Att jag tror att det gått till på något sätt liknande detta beror också på en annan konstighet. Eftersom jag har en lång internationell historia som forskare i ett helt annat ämne under mitt fullständiga namn Jan Åke Granath (alternativt Jan A. Granath) så har jag som släktforskare, i alla medlemskap och på alla sociala medier, efter pensionering, valt att använda namnet Jan Granath, dels för att särskilja mina ”karriärer”, dels för att Åke, har jag kommit på, är helt omöjligt när man bor utomlands. Däremot står jag givetvis i alla mina träd som Tommy Jan Åke Granath (huva) med markering att Jan Åke är tilltalsnamn. Det är troligen därför Geni tillskriver Jan Åke Granath dessa för mig okända släktträd.

Vi har både på den här bloggen och på andra ställen diskuterat vem som har äganderätt till de uppgifter vi anförtror åt en släktforskartjänst på internet. Jag har egentligen inte tagit det här så allvarligt hittills, men nu börjar även jag blir orolig. Vad är det som händer med våra uppgifter egentligen och vem ansvarar för det som tillskrivs oss? Kommer Geni att ta bort våra uppgifter om vi begär det eller kommer dom att neka,  alternativt klona dom först för att inte tappa grenar och rötter i sitt stora projekt Världsträdet?

Varningstext på släktträd på Internet

Något av det mest pinsamma jag kan tänka mig som släktforskare är när någon annan forskare kontaktar mig och påpekar att han/hon hittat fel i mitt publicerade släktträd. Det enda som är ännu värre är när jag upptäcker att mina misstag fortplantat sig till andras släktträd på Internet. Detta har hänt några gånger och jag är djupt tacksam mot de kollegor som tar modet till sig och påpekar mina misstag.

Det är oundvikligt att det smyger sig in felaktigheter i ens släktträd även om man är oerhört noggrann med att kontrollera att allt är korrekt. Så länge man håller släktträdet för sig själv på sin egen dator så är det ingen stor skada skedd även om det naturligtvis är trist att inte allt är korrekt.

Om man vill arbeta aktivt med sitt släktträd är det emellertid svårt att åstadkomma att allt är absolut riktigt in i minsta detalj. Det man matar in är ju ett arbetsmaterial där man studerat vissa grenar djupare och kanske inte haft tid att kontrollera alla källor lika noga. Ändå vill man ibland föra in de senaste fynden från litteraturen eller från en kollega som skickat delar av sin forskning. Givetvis gör man då en notering  från vem eller varifrån man fått uppgifterna med ambitionen att senare kolla i primärkällan.

Det enklaste sättet att undvika pinsamheter är givetvis att aldrig låta sina resultat lämna den egna datorn, men dels är det ju roligt att byta uppgifter med andra forskare, dels kanske man vill att släktingar skall ta del av det man åstadkommit. Det är emellertid då som pinsamheterna kan uppstå och kommer med all säkerhet att uppstå för eller senare.

Jag har löst detta på följande sätt. På varje ställe på Internet där mina rön publiceras har jag skrivit en inledande text där jag påpekar att mitt släktträd är ett arbetsmaterial där det med stor sannolikhet finns felaktigheter. Jag avråder således var och en från att kopiera mina uppgifter utan att själva ha kontrollerat i primärkällorna eller kontaktat mig för vidare information om vad jag grundar mina rön på. Om man ändå kopierar gör man det på eget ansvar.

Givetvis tar inte det här bort mitt ansvar för felaktigheter som jag publicerat, men skälet till att jag skriver dessa förbehåll, trots att jag efter bästa förmåga försöker göra allt korrekt, är pedagogiskt. Jag skulle önska att det på ett tydligare sätt gjordes klart från dom som tillhandahåller andrahandsinformation på  Internet att kvaliteten är ojämn. Om Ancestry, Geni, MyHeritage, GeneaNet och andra på ett tydligare sätt förklarade för nybörjare att det medlemmarna publicerar är andrahandsuppgifter och arbetsmaterial skulle kvaliteten på släktforskningen öka avsevärt. Det är därför med tillfredsställelse jag läser GeneaNets råd i de här frågorna. Den typen av information borde samtliga de företag som tillhandahåller Internettjänster skriva ut lika tydligt och på lika framträdande plats som varningstexterna på cigarettpaketen.

Att ha sitt släktträd på MyHeritage, Ancestry och GeneaNet - en jämförelse i Juletider

Det finns två frågor som berör många som står inför att välja ett program på Internet att spara sin släktforskning på. Det ena är hur man håller sitt träd aktuellt, det andra är vad företaget gör med de uppgifter som man laddar ned. Jag har tittat lite på det och kommer att skriva några texter om det. Den första kommer att behandla hur man kan underhålla sitt släktträd på olika tjänster.

Jag kommer att jämföra tre tjänster, som jag själv använder och därför vet lite om. Det är Ancestry, GeneaNet och MyHeritage. Alla tre ger möjlighet att både ladda ned en GEDCOM-fil från ditt vanliga släktforskningsprogram som utgångspunkt och att bygga sitt träd on-line genom att mata in person för person. Detta innebär att samtliga tre program kan användas för att inom familjen eller släkten bygga gemensamma släktträd. Min personliga uppfattning är emellertid att varje seriös släktforskare bör bygga sina släktträd på sin egen dator och sedan ladda upp materialet med hjälp av en GEDCOM-fil till allmänt beskådande först när det är kontrollerat och korrekt.
Av det skälet anser jag det vara mycket viktigt hur uppgradering av trädet fungerar på de tre tjänsterna.

Nu haltar jämförelsen lite mellan de här tre programmen. GeneaNet och MyHeritage är huvudsakligen program för att bygga släktträd med tillhörande uppgifter, knyta kontakter mellan forskare och byta uppgifter med varandra. Även om även Ancestry har en sådan funktion så är denna tjänst huvudsakligen en sökportal med ett stort antal associerade söktjänster som ställs till förfogande. Man kanske skulle kunna säga att för de två första tjänsterna är utbyte och presentation av privata släktuppgifter huvudsaken, medan för Ancestry är denna gratistjänst ett sätt att hänvisa användarna till uppgifter dom kan finna i Ancestrys alla söktjänster, vilka utgör företagets huvudverksamhet. I den här texten kommer jag emellertid bara att behandla de tre tjänsternas kvaliteter för att bygga släktträd.

En annan skillnad mellan de tre tjänsterna är att MyHeritage och Ancestry erbjuder gratisprogram för din dator som är synkroniserade med ditt släktträd på webben. Fördelen är att vissa funktioner förenklas vad gäller att hålla samma uppgifter aktuella på såväl datorn som på Internet, men för den som väljer ett annat släktforskningsprogram innebär det klara nackdelar när man använder dessa två tjänster.

MyHeritage tillåter att du gratis laddar upp träd med 250 personer, därefter får du köpa någon av deras betaltjänster. Nästa nivå heter Premium och då kan du ha 2500 personer i ditt träd och som PremiumPlusmedlem får du ha obegränsat stora träd. I samtliga abonnemang kan du ha flera träd så länge dom inte tillsammans överstiger gränsen för antalet personer.

Att ladda upp en GEDCOM-fil är enkelt. Det enda som gör mig lite osäker är att det inte finns någon "statustermometer" som talar om att programmet arbetar, men det gör det, men det tar lite tid. Du måste tänka på att ditt släktträd får samma namn som den GEDCOM-fil som du laddar upp, men det kan du ändra senare om du vill.

Nu är huvudtanken i MyHeritage att du laddar upp en GEDCOM i början av ditt abonnemang och underhåller ditt träd on-line genom inmatningar person för person, kanske tillsamman med familj och släkt. Detta fungerar utmärkt. Alternativet är att du använder Family-Tree-Builder, men det alternativet passar ju inte alla.

I mitt fall försöker jag ladda upp de senaste uppgifterna från mitt DISGEN-träd minst en gång per månad. Jag brukar ge GEDCOM-filerna namn enligt principen DEC_2011.ged etc. Det här fungerar olika på de tre tjänsterna.

Om jag nu vill uppdatera mitt träd med hjälp av en GEDCOM på MyHeritage så måste jag lägga upp ett nytt träd, som får namn efter den senaste GEDCOM-filen jag använde. Lämpligen bör jag då radera det gamla inaktuella trädet och sedan döpa om det nya trädet till samma namn som den gamla för att andra som läser mitt träd skall känna igen sig. Vad jag förstår tar det också lite tid innan MyHeritage behandlat det nya trädet så det kan jämföras med hjälp av funktionen SmartMatches. Vad som under tiden händer med dom som var medlemmar i mitt gamla träd vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag förlorar alla porträtt och andra länkade dokument, som jag lagt in i mitt gamla träd on-line, eftersom MyHeritage ju betraktar mitt uppgraderade släktträd som ett nytt släktträd, som inte har något att göra med den tidigare versionen.

GeneaNet tillåter mig att ha hur många personer som helst i mitt släktträd i sitt gratisabonnemang. Att starta ett träd är enkelt och följer samma procedur som uppdatering. Att uppdatera sitt släktträd i GeneaNet är även det enkelt. Man har två val - det ena är att byta ut det gamla trädet mot det nya uppdaterade, det andra är att lägga till en gren till sitt släktträd. GeneaNet anser att man bara bör använda det andra alternativet i nödfall, då man då måste lägga ihop grenarna senare. Processen visas tydligt på en "termometer" och den går snabbt. När trädet är på plats får du frågan om du vill indexera trädet, dvs. göra det sökbar för andra. Även denna process går snabbt. En bra sak är att alla porträtt och annat som länkats till personer i ditt släktträd behåller sin plats så länge du inte ändrat personernas namn för då blir programmet lite förvillat och du får fixa till det manuellt. Om man huvudsakligen bedriver sin släktforskning med hjälp av ett program på sin dator så behöver man bara byta ut sitt träd på GeneaNet genom att ladda upp en GEDCOM med rimliga intervaller och allt sköter sig automatiskt. Namngivningen av ditt träd på GeneaNet följer ditt användarnamn, varför du måste skapa ett nytt gratismedlemskap under ett annat användarnamn om du vill ha flera träd. Även i GeneaNet kan du bygga på ditt träd on-line tillsammans med andra. Sådana tillägg av personer går emellertid förlorade, liksom i övriga tjänster, om du laddar upp en ny GEDCOM-fil som inte innehåller dessa nya personer.

Ancestry låter dig ladda upp obegränsat stora träd utan kostnad. Man har visserligen en gräns på 75 Mb, men det är väldigt generöst. Mitt träd på 13 000 personer är bara på knappt 4 Mb. Att starta ett träd med hjälp av en GEDCOM-fil är enkelt. Man får en fråga vad man vill kalla sitt träd och det behöver inte vara samma namn som GEDCOM-filen. Proceduren är ganska snabb och man får reda på hur långt processen fortskridit. Om man däremot vill uppdatera sitt träd så är proceduren följande. Även Ancestry startar ett helt nytt träd. Jag försökte vara klurig och gav det nya trädet samma namn som det gamla, men det resulterade bara i två träd med samma namn - ett gammalt och ett nytt. Tråkigt nog hade alla porträtt jag lagt in i det gamla trädet försvunnit i den uppdaterade versionen. Om man vill undvika förluster får man använda programmet Family Tree Maker, som är gratis, men på engelska.

Sammanfattningsvis kan man konstatera följande: Eftersom ingen av de tre tjänsterna förmådde importera bildmaterial från min GEDCOM-fil som var genererad från DISGEN så är det väldigt viktigt för mig hur uppdateringarna fungerade utan förluster. Jag måste ju mata in exempelvis porträtt eller klipp ur husförhör direkt on-line, vilket är OK om jag inte förlorar dom vid nästa uppdatering. Vad jag förstår så måste man använda Ancestry's och MyHeritage egna datorprogram för att inte förlora gjorda on-lineinmatningar. Det är helt enkelt inte tänkt att man skall uppdatera med återkommande GEDCOM-filer i MyHeritage och Ancestry, men i GeneaNet funkar det enkelt.

Tillägg onsdag kväll: Ancestry meddelar att Family Tree Maker kostar 31,99 dollar och är inte gratis som jag påstod.
Tillägg torsdag före Jul: Jag har fått veta att även GeneaNet kan erbjuda ett gratis släktforskningsprogram, men det är lite annorlunda så det kräver en egen kria senare.
Tillägg 2013: Såväl FamilyTreeMaker som FamilyTreeBuilder är numera gratis och även FTM finns i svensk version.

Tillägg 2016 i januari: En del har hänt sedan denna text skrevs, och eftersom den är den i särklass mest lästa texten på min blogg så krävs en uppdatering, komplettering och sammanfattning.
- Fortfarande är det så att Geneanet är den enda tjänst som återkommande kan uppdateras från oberoende datorprogram som exempelvis MinSläkt, Disgen m.fl., utan förluster av redan länkade bilder och andra mediafiler. Geneanet har gjort omfattande förbättringar av sina sökfunktioner under 2015.
-  Återkommande uppdatering av MyHeritage kan göras utan förluster om man använder FamilyTreeBuilder.
- Ancestry har meddelat att man kommer att avveckla och sluta utvecklingen av sin motsvarighet FamilyTreeMaker. Användare kan emellertid använda sina befintliga programversioner fortsättningsvis.
- MyHeritage har slagits samman med tjänsten Geni, men båda existerar parallellt.
- Tillgång till vissa externa databaser  finns även, oftast mot avgift, på Geneanet och MyHeritage, men det är endast Ancestry som tillhandahåller svenska kyrkböcker, samt motsvarande material främst från USA. Bilder av kyrkböcker hos Ancestry är emellertid relativt svårlästa svartvita bilder från mormonfilmerna som dessutom inte har samma adresser som SVAR och ArkivDigital har, vilket kan ställa till besvär.

Läs även "Vad händer med mitt släktträd på Internet när jag avlider"

Gratis Julkapp från MyHeritage

Lagom till Jul lanserar MyHeritage sin App för smartphones för såväl iPhone som Android. Den är gratis och kan användas av alla som har sitt släktträd på MyHeritage. Eftersom jag bl.a. har mitt släktträd på MyHeritage så laddade jag omedelbart ned applikationen och loggade in.

Välkomstsidan är enkel och illustrativ. Överst till vänster kan man välja några inställningar. Det viktigaste är vilken av de släktplatser man är medlem av och som man vill visa. På välkomstsidan har man tre val: Släktträd, Dela foton samt MyCeleb.

Släktträd är naturligtvis den viktigaste och jag var lite spänd på hur appen skulle klara mina över 13 000 poster. Det gick utmärkt! Man kan välja mellan att bara visa släktträdet eller ha en informationsspalt till vänster. Släktträdet kan visas i alla tänkbara zoomnivåer och informationen följer med och detaljeras automatiskt i förhållande till zoomnivå. Har man långsamt bredband kan zoomen "hacka" lite, men det är obetydligt. Det finns mängder av praktiska visningsfunktioner, som helskärm, en liten navigationssymbol i nedre hörnet så man inte tappar bort sig i trädet, sökruta mm.

Appen har emellertid samma egenhet som storebror på nätet. Jag kommer alltid till en början till någon avlägsen NN Bertilsdotter i tidernas begynnelse och sedan tar det en massa tid att finna vägen till de mer centrala anorna. Troligen finns det någon inställning någonstans där man kan välja ingångsperson i släktträdet, men den har jag inte hittat trots idogt sökande. Jag får lära mig mer.

Om man arbetar i helskärm och klickar på en person kommer genast informationsspalten upp för den personen. Där står de väsentliga uppgifterna om personen, men man har två ytterligare lägen att arbeta med - Händelser och Släkt.
Händelseläget visar de uppgifter som du matat in, födelse, vigsel, barns födelse och deras giftermål samt död mm.
Släktläget visar alla de närmaste familjerelationer som personen har.

Funktionen Dela foton är trevlig att ha när man träffar släkten. Man kan bläddra på vanligt smartphonevis mellan bilderna, men tråkigt nog visas dom kvadratiska i bläddringsläget. Detta gör att delar av huvudet kapas på personer fotograferade i stående format. Visserligen kan man genom ett klick på bilden se den i sin helhet, men det är lite bökigt.

Funktionen MyCeleb begriper jag inte nyttan av. Den jämför hur lik du är en kändis, som du ofta inte ens visste är en kändis. Att man har en sådan här tramsfunktion på Internetsiten där det finns gott om utrymme kan jag acceptera, men på en app för mobiler verkar det lite onödigt. Vad det har med släktforskning att göra förstår jag inte. Om man vill roa barnbarnen så tycker jag den härmande katten Talking Tom är mycket bättre och roligare.

Trots mina sura kommentarer på slutet så är jag imponerad av MyHeritage app som är den bästa för släktforskning som jag använt hittills på min iPad och jag har även provat den på min iPod Touch och även där funkar det utmärkt, men man får ju ha bra syn på den lilla skärmen. Jag ser förresten att MyCeleb finns som en separat app att ladda ned. Där hör den hemma, inte bland släktforskare. Vill man springa omkring i Jul och fotografera släkten och få dom att tro att dom är på pricken likt Richard Gere så må så vara. Alltid blir någon glad.

100 000 besökare - några nostalgiska funderingar

Idag - 29 juli 2011 - läste den 100 000e unika besökaren bloggen Släktforskning för noviser. Enligt Googles inbyggda statistik betyder det ca dubbelt så många, dvs 200 000, sidvyer. Inte kunde jag drömma om att det skulle bli så många som hittade vägen till mina texter när jag började skriva 2007.

Skälet till att jag började var abstinens efter att ha föreläst, undervisat samt skrivit böcker och forskningsrapporter i över 30 år. Ett skäl var också att jag tyckte mycket av det jag läste som nybörjare i släktforskning var onödigt invecklat och gärna "förmärkvärdigades" av de insatta, som min gamle lärare i arkitekturhistoria Elias Cornell brukade säga.

En annan sak som retade mig på den tiden var att det rådde en viss snorkighet bland erfarna släktforskare gentemot den kader av nybörjare som kommit till tack vare tillgängligheten på Internet och tillgång till bra släktforskarprogram. Man kände att det var lite finare med microkort, kortläsare, tjocka pärmar med anblanketter och på sin höjd ett hemmagjort Excellprogram på datorn.

Jag skrev också en del bedrövade texter om uppförandet på Anbytarforum och andra fora. Ganska snabbt slutade jag att delta i flera av dom eftersom man ibland fick både heder och ära ifrågasatt om man vågade förespråka fel släktforskningsprogram, ställa enfaldiga frågor eller gilla GID-nummer.

För dom som är nybörjare idag låter det här förmodligen som sagor. Ni som, liksom jag, blivit lite duktigare under det halva decennium vi hållit på känner säkert igen sig och förhoppningsvis kan några av de "gamla rävarna" rodna lite klädsamt vid minnet av den tiden. Det har nämligen blivit oerhört annorlunda på dessa få år.

Anbytarforum, liksom de flesta andra fora är sakliga och hjälpsamma. Kanske jag saknar några av de största bufflarna för vad man än skall säga om dom - dom kunde sina saker. Hjälpsamheten och viljan att bygga upp kunskap har blivit mycket större på alla fora jag besökt. Den största skillnaden tycker jag emellertid är Facebook som betytt oerhört mycket för alla som behöver hjälp att tyda husförhör, leta rätt på anor eller förstå olika termer. Det finns idag ett otal grupper på Facebook där det sällan tar mer än någon dag innan en fråga är besvarad på ett utförligt sätt av andra medlemmar. Den största gruppen idag är den som kom först och heter Släktforskning, men den jag startade före n tid sedan med samma namn som den här bloggen har också vuxit snabbt det senaste året.

Har då inget blivit sämre sedan "den gamla goda tiden". Jo absolut! Det allvarligaste är kanske att allt fler söker sina anor genom Google, dvs. dom plankar det andra forskare funnit ut utan att alltid kontrollera om uppgifterna är korrekta eller ej. Jag kan förstå att man gör det, dels av okunnighet, dels av sparsamhet. SVAR, ArkivDigital och Ancestry/Genline gör ju ett rejält hål i plånboken. Att nybörjarna idag inte heller vill investera i ett släktforskningsprogram utan matar in sina uppgifter efter hand, utan ordentlig källkontroll, i olika program på Internet gör ju att felaktigheter sprider sig som vådeld över Internet.

En annan sak som jag tycker mig märka är att föreningspublikationerna, med något enstaka undantag, har blivit allt sämre. Jag köpte exempelvis alla årgångar av Västerbergslagens släktforskares ganska enkla tidskrift på CD. Kvalitén på artiklarna från 1980-talet var imponerande och författade av dåtidens, och nutidens, bästa släktforskare. På den tiden handlade det verkligen om äkta forskning även med traditionella vetenskapliga mått mätt. Numera kan bottennivån ibland jämställas med Ring P1 i seriositet. Dessutom har även seriösa media som TV och radio börjat konkurrera med den kolorerade veckopressen. Numera vet vi inte bara allt om hur Lill-Babs stickar, lagar mat, inreder sitt hem utan vi får också vara med och ta fram hennes antavla. För säkerhets skull betar man av hennes barn också i separata program och snart kommer väl hennes män att utredas.

Troligen hänger det senare ihop med det ny sättet att släktforska. Det är väldigt få idag som skitar ned sina händer i dammiga arkiv efter originaluppgifter och än färre som har kompetensen att förstå vad dom finner om dom skulle göra det. Det är ju då inte så underligt att artiklar i vår facklitteratur mer liknar veckopressen och sällan tillför något till den genealogiska forskningen. Själv tillhör jag denna nya kategori av släktforskare som, från min horisont i utlandet, får lita till det som finns på Internet. Jag kompenserar mig med att abonnera på såväl SVAR, som Genlne och AD, men min förmåga att läsa domböcker och annan gammal text är väldigt outvecklad. Det är däför jag är så imponerad av de gamla, riktiga släktforskarnas, kompetens.

Man kan kanske sammanfatta att släktforskningen har blivit enklare och trevligare på senare år, men tråkigt nog också mer lättviktig.

10 knep för att öka trafiken till sin hemsida - så kallad Site Engine Optimization, SEO

Jag har tidigare skrivit om hur man skaffar sig en hemsida, hur man gratis kan publicera sin släktforskning och hur man likaså gratis startar en blogg. Nu gäller det bara att någon läser det man skriver också.

Jag läste för inte så länge sedan hur man skall få mycket trafik på sina hemsidor. I översättning lyder det så här:
"Skapa nya, unika och användbara sidor, lägg ut dom på en användarvänlig websajt som Google kan förstå och försäkra dig om att rätt personer känner till hur man hittar dit."

Jag tyckte att det här stämmer bra med mina egna erfarenheter om hur man själv faktiskt kan påverka trafiken till sina hemsidor. Samma källa påpekade att de flesta som påstår att dom kan hjälpa dig optimera din trafik mot betalning eller vet hur man manipulerar Google är att jämföra med gamla tiders försäljare av "Snake oil", dvs. självtillverkad universalmedicin som kurerar allt. De följande råden gäller främst det som heter SEO, dvs. hur man får framför allt Google att hitta och värdera din hemsida, men det handlar också om hur du kan få intresserade att hitta dina sidor genom egna aktiviteter.

Några saker som jag har erfarenhet av och fått bekräftat av experter att det fungerar är följande:

1. Du måste ha ett bra adress på din hemsida.
En bra adress är en som säger vad din sida handlar om. Om den dessutom överensstämmer med de vanligaste sökorden som dina  besökare använder för att hitta inom ditt ämnesområde så är det perfekt. Min bloggadress http://slaktforskning.blogspot.com är således helt perfekt och troligen en av de viktigaste orsakerna att den här bloggen placerar sig på första sidan i alla Googlesökningar som handlar om släktforskning.
Jag har en annan blogg som har namnet http://france-midi.blogspot.com och den adressen är inte särskilt bra, men det bästa jag kunde komma på som var ledigt. Nu uppväger jag den dåliga adressen med ett namn på bloggen som attraherar såväl Google som många av dom jag vill nå - den heter "Livskvalitet som pensionär i Europa". Både "livskvalitet" och "pensionär" är kraftfulla sökord för dem jag vill nå. Hade ja vetat vad jag vet dag hade jag nog bytt ut Europa mot Frankrike.
Jag har också en gammal hemsida som heter http://www.design4change.com. Trots att jag missköter den sidan ganska rejält attraherar den besökare och framför allt får den höga träffresultat på de mest kraftfulla sökorden inom området, nämligen "design" och "change" i kombination, vilket är två sökbegrepp där konkurrensen är stenhård. En lustig detalj är att nästan 30% av besökarna kommer från Indien, 14 % från USA och bara 4% från Sverige. Hälften av alla besökare kommer från Asien.

2. Du måste skriva ofta.
Google och dina läsare gillar att du skriver ofta och regelbundet. För en blogg är det bra om man skriver varje dag om det är möjligt. En hemsida bör förändras någon gång per vecka.

3. Du skall skriva egna unika saker.
Kopiera inte andras texter om det inte finns starka skäl till att göra det. Dina läsare kanske inte märker det, men Google märker det och nedgraderar din sida.

4. Du måste skriva sådant som läsarna har nytta och glädje av - och som håller sig till ämnet.
Givetvis gör det att du får fler läsare och framför allt regelbundna läsare, men det påverkar också hur Google ser på dig. Google märker nämligen om läsarna återkommande väljer din sida när de söker på vissa begrepp.

5. Du måste ha en användarvänlig sida.
Först och främst måste den vara snabb.
Den måste vara lätt att läsa. Jag har på läsarnas begäran ändrat min bakgrundsfärg och ökat typsnittet just av den orsaken.
Det måste vara lätt att navigera på sidan.
Den får inte vara rörig. Försök att undvika rörlig reklam, pop-up rutor, animeringar och annat som stör. Undvik också alltför mycket reklam som tar intresset från ditt budskap. Det senare är en balansgång, men om du har reklam bör den vara relevant och sådant som du vill göra reklam för. Själv använder jag AdSense annonser som väljer ut reklam som passar till ämnet. Jag spärrar emellertid viss  reklam, exempelvis religion, sex och politik.

6. Du måste se till att rätt personer hittar din sajt.
Det här är den svåraste biten. Det har exempelvis att göra med att vissa centrala sökbegrepp leder till din sida som jag nämnde ovan. Som egen aktivitet kan man skicka mail till alla personer, organisationer och publikationer som man tror kan ha nytta och glädje av det du skriver. Man kan leta efter sidor inom samma ämnesområde på Internet och föreslå länkbyten. Man kan vara aktiv med intressanta kommentarer på andra sidor inom ämnesområdet och berätta om sin egen sajt.

7. Du måste välja dina länkvänner.
Länkar in till din sajt kan du få på två sätt. Det ena är att du byter länkar med andra sajter inom samma ämnesområde. Var emellertid försiktig och se till att det är "riktiga" sajter som har ett bra innehåll som du vill bli associerad med. Ibland får du erbjudande om länkbyte med sajter som verkar ha rätt innehåll om man går efter namnet. Det kan emellertid dölja sig såväl porr som rena spamsajter bakom dessa namn.
Dessa råd om länkar är viktiga för att Google skall prioritera din sajt.

8. Skaffa länkar in till din sajt.
Det andra sättet kan du styra genom dina texter. Om du exempelvis skriver om en nyhet från en dagstidning är det lämpligt att länka till källan där du läst om det. Många nyhetssajter har då en ruta som berättar vilka bloggar som kommenterat just den artikeln. Detta ger mycket trafik från personer som vill ta del av vad du skrivit i ämnet. I sådana fall är det viktigt att du har en attraktiv rubrik på din text så att läsaren väljer just din länk.
På samma sätt är det bra om du kan få olika nyhetslistor att bevaka din blogg. Om du kan få de viktigaste listorna inom ämnesområdet att löpande publicera dina inlägg så ger det mycket trafik. Man kan inte göra så mycket mer än att skriva bra inlägg för att åstadkomma detta, men man kan ju mejla och berätta att man finns till och hoppas att det man skriver duger. Viktiga tjänster som tillhandahåller sådana listor finner du bland de gratistjänster som ger dig möjlighet att publicera din forskning.

9. Ordna interna länkar.
Ytterligare ett sätt som Google gillar är interna länkar. Det betyder att du länkar till dina egna tidigare inlägg där det är befogat. Försök alltid få med ett par tre sådana i varje text, men se till att de är relevanta annars motverkar det sitt syfte.

10. Du kan skapa länkmagneter.
En länkmagnet är en text med en rubrik och ett innehåll som är så oemotståndlig att alla måste länka till den. Det här är ju ingen lätt sak att fixa men fundera över vad som skulle kunna vara sådana ämnen inom ditt område. Ett säkert kort är ofta listor av olika slag. "Stockholms 10 hetaste innekrogar just nu enligt Kurre Kändis" eller annat trams säljer exempelvis bra till vissa kategorier människor, men du kan säkert hitta på något som kan attrahera dina läsare.

Alla de här råden ger inte bara mer trafik direkt utan ger dig också en bättre träff på Google. Men allt tar tid . En välskött sajt vinner alltid i längden i Googles ögon. Som exempel kan jag ta min egen sajt "Släktforskning för noviser"- första året var 2007och då kom den upp till 10 000 unika besökare. Det tog två år ytterligare att komma upp i 40 000 besökare vilket visar att antalet besökare var ganska konstant de tre första åren. Nu, efter ytterligare ett år, är det således 73 000 vilket visar att antalet besökare har ökat avsevärt under den senaste året. Under 2010 kommer antalet unika besökarna att vara ca 30 000.
Vad gäller träffbilden på Google så ser den ut så här för de vanligaste sökorden. Siffran anger placering bland träffarna på Google när man söker på ett visst begrepp.

• Släktforskning.............................8, före ligger Rötter, Släktdata, Svar, Genline, MyHeritage, DIS, Helsingborgs Dagblad och dom kan man ju inte konkurrera med
• Släktforskningsprogram...............2, bara DannbergsData är före
• Släktforska gratis........................5
• Släktforska gratis på nätet...........3
• Genline, Disgen, Min Släkt mm....3-8

Då är min andra blogg svårare eftersom det inte finns några lika självklara sökbegrepp. Samma uppställning för "Livskvalitet som pensionär i Europa" ser ut som följer.

• Pensionär......................... ..10
• Livskvalitet.........................10
• Pensionär i Frankrike...........1, 3 och 4, dvs tre träffar bland de 10 första

För fullständighets skull visar jag samma sak för min missskötta, men mycket gamla, sajt "Design for Change". Design och change var för sig är alltför breda sökbegrepp men kombinationer av dem är relevanta för sajtens innehåll.

• Design+change...........................1
• Design for change m. varianter....2

Jag vill återigen betona att dom här tipsen inte är annat än mina egna erfarenheter och det finns säkert många sofistikerade sätt att nå läsare som jag inte känner till, men det fördelaktiga med de här sätten är att vem som helst kan klara av dom och i de flesta fall så går de hand i hand med att skriva en bra och intressant sida.

Att dela med sig av sin forskning - skaffa en blogg

Tidigare har jag skrivit om hur man kan dela med sig av sin släktforskning genom en egen hemsida. Jag har också tipsat om ett enklare sätt där man sprider sitt släktträd genom gratistjänster på Internet. Fördelen med att ha en egen hemsida är att man dels kan visa sitt släktträd, dels presentera andra typer av material och berätta om sin forskning. Nackdelen är att det krävs ganska mycket arbete och kunskap för att konstruera och underhålla en hemsida. Nackdelen med att använda gratistjänsterna på internet för sitt släktträd är att man har begränsade möjligheter att dela med sig av annat material än just sitt släktträd. Där finns emellertid skillnad mellan olika tjänster.

Jag skall därför berätta om ett enkelt sätt som man kan använda i kombination med dessa gratistjänster där man kan förmedla precis allt man önskar om sin forskning till andra. Man kan starta en blogg. Jag har skrivit lite om det förut, men det kan vara dags att uppdatera detta i det här sammanhanget.

Det finns olika sätt att starta en blogg. Om man söker på Internet ser man att det finns närmast oändligt många tjänster som erbjuder att man kan få starta en blogg gratis. Det finns emellertid ett talesätt som säger att om du erbjuds en produkt gratis så är det du som är produkten. Detta gäller många av de här tjänsterna. Med det menar jag att ditt skrivande blir det som attraherar trafik till bloggservicen och på så sätt kan servicen sälja annonser i anslutning till din blogg. Ett exempel på en sådan blogg är Expressens bloggtjänst och Metrobloggen. Den enda fördelen du har är att du får publicera din blogg utan kostnad.

Det finns emellertid bloggtjänster som ger dig något större frihet men ändå inte kostar dig något. De vanligaste är Blogger och WordPress. Den här bloggen är en Bloggerblogg. På de här bloggarna kan du välja adress friare och utforma  dina sidor på ett mer personligt sätt. Du kan också välja om du vill ha annonser eller ej och om du väljer att ha det så går intäkterna till dig eller till något ideellt syfte du själv väljer.

Att skriva ned sina tankar på en blogg istället för på en hemsida är framför allt enklare. Det krävs nästan inga kunskaper alls - eller åtminstone ganska lite - för att utforma och lägga till nya texter eller bilder på en blogg. Man kan också publicera bilder och texter från sin mobiltelefon eller via mail när man inte är hemma vid sin dator.

Dom flesta tänker säkert på fåniga dagboksanteckningar eller tramsiga meddelanden om vem man ser på sta´n eller var man fikat när man hör ordet blogg. Så behöver det inte alls vara. Om du ser på listan över bloggar som finns under fliken Länkar på den här sidan så ser du att man kan skriva både seriösa och informativa och fylliga texter på en blogg, men det visste du ju redan eftersom du funnit den här sidan och är kunnig i att söka information på Internet.

Ta dig lite tid och surfa runt på de olika bloggarna som finns länkade från den här bloggen så får du en del idéer hur du själv kan utforma och använda en blogg.

Min rekommendation är således att du väljer följande kombination - släktforskningsprogram på den egna datorn, publicering av släktträd på en gratistjänst på Internet och en egen blogg för att administrera och kommunicera dina släktforskningsresultat.

Skälet till den rekommendationen är enbart praktiska. Om du är väldigt kunnig och intresserad är givetvis en egen hemsida med en bloggmodul ett alternativ som ger samma funktionalitet om än inte samma flexibilitet.

Slutligen ett litet tips till den som vill dela med sig av bilder. Detta kan man göra på flera av de gratistjänster för att publicera släktträd som jag beskrev för några dagar sedan. Om man vill ha en separat tjänst med många finesser kan jag rekommendera Flickr som är en utmärkt tjänst för detta ändamål. Bland Länkar finns ett stort antal hänvisningar till olika intressanta Flickr-grupper som olika personer och organisationer har skapat.

Jag kan också berätta att den 6:e videon - Hur söker man information nu är publicerad.

Om några dagar kommer en text där jag berättar hur man gör för att andra släktforskare och Google skall hitta vägen till det man publicerat på Internet.

Att dela med sig av sin forskning - skaffa egen hemsida

När man har släktforskat en tid kanske man vill dela med sig av sin forskning till andra. Givetvis är Internet då det naturliga valet för dom flesta och då har man några valmöjligheter. Det har också kommit tjänster som erbjuder att hjälpa till med detta. I min kurs Släktforska gratis skriver jag om detta, men tänkte här sammanfatta mina viktigaste erfarenheter och utveckla det lite i de följande texterna.

Dagens tips handlar om den svåraste vägen - nämligen att skaffa sig och underhålla en egen hemsida.

Oftast ingår en egen hemsida i Internetabonnemanget man har. Då får man också ett så kallad domain-adress som man endast delvis kan påverka. Ibland kan det vara ganska enkelt att utforma en enkel hemsida med det redskap som Internetleverantören tillhandahåller, ibland lite krångligare.

Nu kanske man inte tycker att det blir som man vill ha det med det redskap som tillhandahålls. Då finns det möjligheter att utforma en egen hemsida med någon av de redskap som finns på marknaden. Det går faktiskt till nöds att göra det med en avancerad ordbehandlare. Ett annat sätt är att låta någon som kan sådant göra hemsidan åt sig.

Man kanske inte heller är nöjd med den domain-adress som man får automatiskt av Internetleverantören. Det finns då möjligheter att köpa sig en egen så kallad domain-adress. Detta hjälper ofta Internetleverantören till med och man får då en mer skräddarsydd adress till sin hemsida. Se exempel på detta nedan.

När det gäller att lägga in sin släktforskning på hemsidan så kan de flesta släktforskningsprogram generera de html-filer som krävs för att kunna publicera sitt släktträd på Internet. Nedan ger jag länkar till några slumpvis valda hemsidor som har löst det på olika sätt.

Exempel på en specialgjord hemsida är Martin Bergmans hemsida där han för sin släktforskningssida använt data genererad från MinSläkt.

Ett exempel på en enkel hemsida genererad med hjälp av internetleverantören Bredbandsbolaget är Jonas Öholms webplats där han har kopplat på en släktforskningssida genererad med MinSläkt.

Jens Lindström har även han gjort en egen hemsida men använt Disgen som källa för sin släktforskardel.

En helt egen hemsida gjorde Ulla Hansson för snart 10 år sedan som elevarbete vid Axevalla Folkhögskola. Hon har använt Telias webtjänst för sin hemsida.

Om man väljer att skaffa sig en egen hemsida måste man vara medveten om att man tar på sig ganska mycket arbete och att man bör kunna lägga till nytt material till sidan ganska regelbundet - åtminstone om man vill synas på Internet och få besökare. Givetvis kan man låta någon sköta detta åt sig men det blir ganska kostsamt i längden och opraktiskt.

Fördelen är att man får ett fönster mot omvärlden som man kan utforma efter eget huvud där man kan visa mycket mer än bara sin släktforskning. Att sköta en hemsida kan också vara en trevlig hobby i sig själv om man har intresset för det.

I nästa text kommer jag att beskriva hur man kan kan föra ut sin släktforskning på Internet utan att behöva ta på sig besvär och ansvar för en egen hemsida.

Jag kommer sedan att berätta om andra och enklare vägar att skapa ett fönster mot omvärlden där man kan visa mer än bara släkttavlor och listor.

Slutligen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter av hur man får såväl Google som andra släktforskare att hitta de sidor man skapat.