Bouppteckningar ger en bild av livet förr

Tillägg i mars 2014

Ända sedan jag var liten parvel har jag beundrat ett litet skrin i masurbjörk som stått på min mormors spiselkrans. Det är just det skrin som jag berättar om nedan. På äldre dagar, när jag själv arbetat mycket med trä, har min beundran för skaparens skicklighet ständigt ökat. Att kunna åstadkomma ett hantverk med sådan precision med de enkla verktyg man hade i mitten av 1800-talet är oerhört svårt, speciellt som slöjdaren, min mormors far, var en bonde till professionen och inte hantverksutbildad. 

Skälet till att jag skriver om det nu är att jag fick skrinet i gåva av min mor när jag besökte henne i Nora i veckan.

Det är också en påminnelse till oss släktforskare att även ting, som den här fästmansgåvan, är viktiga att bevara och vårda.

Observera att det som skrivs om Arkiv Digital nedan uppenbarligen inte gäller idag. Idag är det blixtsnabbt och fungerar som en dröm.

Håll således till godo med denna gamla uppdaterade repris från 2007 av Aron Anderssons bouppteckning, som på det här sättet har blivit aktualiserad.

Jag har gjort en ny bekantskap – eller kanske två. Den ena är att läsa bouppteckningar, den andra, som gjort det möjligt, är Arkiv Digital – tack för det. Bara för att testa försökte jag hitta min mormors far, Aron Andersons bouppteckning från 1888 i Holmedal i Värmland. Det visade sig nu inte vara så lätt att hitta eftersom Nordmarks Häradsrätts arkivs bouppteckningsregister inte går längre fram än till 1864. Jag fick alltså leta manuellt bland bouppteckningarna som var registrerade 1888, vilket var ett mycket tidsödande jobb, speciellt som AD är pinsamt långsamt trots att jag har en bredbandsuppkoppling som jag upplever som snabb i alla andra sammanhang. Jag skall emellertid skriva om AD i ett separat inlägg. Nu gäller det Bouppteckningar.

Jag hittade så småningom bouppteckningen och fann en mycket intressant läsning som jag kunde relatera till på olika sätt. Jag har hört från min mormor att hennes familj var relativt välbärgad och att hon hade ett arv med sig i boet som blev grundplåt när hon och morfar byggde sitt första egna hus. Min mor har också ett litet skrin i masurbjörk som Aron tillverkat och gett i fästmansgåva till sin blivande hustru Anna Britta Andersdotter. Detta skrin har alltid sedan jag var liten fascinerat mig eftersom det är gjort med sådan precision. När jag som vuxen börjat intressera mig för träarbete har jag blivit än mer imponerad av hur man kunde göra ett sådant precisionsarbete på mitten av 1800-talet med enbart handverktyg.

Bouppteckningen är mycket detaljerad och upptar tio handskrivna sidor, vilket jag fann var anmärkningsvärt mycket eftersom de flesta jag bläddrat igenom var på max fyra sidor.
Man kunde se att Aron var en person som satte värde på hur han såg ut. Han var relativt välförsedd då det gällde helgdagskläder där han hade kavajer, rockar och västar i både kläde och vadmal medan det på det intima området inte var lika väl ställt då han ägde två undertröjor och två par kalsonger. Att han ville föra sig med stil ser man också av att han hade både kappsläde, som kunde liknas vid den tidens sportbil och en åksläde där hela familjen kunde rymmas för färd till julottan. Min mormor berättade ofta om dessa färder som var något alldeles extra för en liten flicka. Då var det bloss på släden som gällde och stor entré vid kyrkan. Man fann också i bouppteckningen de skinnfällar som mormor och hennes syskon packades in i för ottefärden.

För mig var emellertid hans snickarverktyg mest intressanta. Där fanns en utförlig lista över alla de handverktyg han ägde för snickeriändamål. Att det var en syssla som han med åren ägnade sig mindre och mindre åt framgick av att samtliga verktyg antecknades som ”sämriga” av boutredningsmannen. Jag har själv tillverkat liknande saker med hjälp av de modernaste snickerimaskiner man kan tänka sig och att någon skulle kunna framställa saker med de verktyg Aron hade till sitt förfogande är ofattbart.

Med dagens mått mätt verkade familjen leva ganska enkelt utan den flärd – bortsett från kappsläden – som utmärker dagens liv. Jag började nästan betvivla mormors berättelse om ett ganska burget bondehem tills jag läste den detaljerade lista över fordringar som dödsboet hade. Han hade lånat ut pengar till flera av sina bröder och i övrigt var det främst släktingar och grannar som fått låna pengar mot revers och det var enligt tidens förutsättningar ganska stora summor. Om ni skulle vara intresserade av denna bouppteckning är det Nordmarks häradsrätts arkiv FII:22:bild 1024-1028.
Annars är vädret här i Frankrike strålande soligt med över 20º. Huset vi bor i är från 1769 och har en väl dokumenterad historia. Kan man ha bättre miljö för släktforskning. Läs gärna mina övriga bloggar om livet Frankrike.
http://www.france-midi.blogspot.com