Under huven på GeneaNet

Jag skrev nyligen en text där jag jämförde GeneaNet med Ancestry och MyHeritage. I den texten visade jag att både MyHeritage och Ancestry fungerade bra tillsammans med de program som man själva utvecklat - Family Tree Builder respektive Family Tree Maker - för användning på den egna dator. På så sätt kan man i lugn och ro mata in sitt material på hemdatorn och sedan synkroniseras det med det släktträd som man lagt upp på Interner. Om man däremot använder något av Sveriges mest populär släktforskningsprogram Disgen, MinSläkt eller Holger, som står för nära 75% av den svenska marknaden, så fungerar inte uppdateringen av ditt släktträd via en GEDCOM-fil för Ancestry och MyHeritage utan att man förlorar alla dokument och fotografier som man matat in sedan senaste uppdateringen.

I samma text skrev jag att uppdateringen med hjälp av Gedcom fungerade utan förluster om man använde GeneaNet, men påstod samtidigt att GeneaNet inte kunde tillhandahålla ett släktforskningsprogram för din dator. Detta var på sätt och vis sant, med samtidigt inte helt med sanningen överensstämmande. Något som jag aldrig reflekterat över är den diskreta raden längst ned på sidan där släktträdet presenteras i GeneaNet. Där står följande: "Släktträdet använder programmet Geneweb 6.03".

Innan jag fortsätter måste jag göra en liten utvikning. Många kritiker av Internetbaserade släktträd, och även jag, reagerar på att vi i praktiken ger bort all vår forskning till ett multinationellt företag, som till och med i några fall tar betalt för att andra släktforskare skall få tillgång till vårt material. En del av dessa kritiker brukar förorda att man skall lägga ut sitt släktträd på en egen server där man har full kontroll över hur materialet används och hur personuppgifter hanteras. Hur skyddat ens material är så snart man lägger ut det på Internet helt oavsett HUR det läggs ut på kan ju diskuteras och även hur känsliga och begärliga våra släktforskardata egentligen är, liksom hur skyddade nu levande personer är mot den som vill ta reda på saker när vem som helst ändå kan ringa och få ut personuppgifter för vem som helst från Skatteverket och dessutom ett foto från Körkortsregistret.

De personer som förordar att man har sitt släktträd på egen server brukar rekommendera Public Domainprogrammet PhpGedView. Att det är ett Public Domainprogram innebär att det är gratis att använda och dessutom utvecklas i samverkan mellan entusiaster världen över. Detta program är bl.a. motorn i släktforskartjänsten Snabber som kom för någon tid sedan. PhpGedView är emellertid enligt min uppfattning svårt att installera och vad jag vet så finns det endast i en serverversion för uppläggning på Internet. Det är här jag återkommer till min ursprungliga tråd.

Programmet GeneWeb är precis som PhpGedView ett gratisprogram utvecklat av frivilliga krafter och liksom PhpGedView mycket kraftfullt. GeneaNet är från och med i höst den största aktören i utvecklingen av programmet, som utgör motorn under huven på GeneaNets släktträd. Det fina är att GeneWeb finns i en version som man kan köra på sin egen dator helt frikopplad från Internet, men man kan också bygga upp ett privat släktträd på en server så man kan dela sin forskning med andra utan att blanda in tredje part. Precis som när det gäller PhpGedView krävs då lite estra kunskaper. Om man vill ha en snygg webapplikation med GeneWeb som motor så är GeneaNet just en sådan serverapplikation som är fix och färdig att använda.

GeneaNet kan således, genom samverkan med GeneWeb, erbjuda ett gratis program för din dator som fungerar likadant och genererar rapporter som ser precis likadan ut som de du får i GeneaNet. Dessutom kan du när som helst exportera din Gedcomfil från GeneWeb till GeneaNet utan förluster av inmatade bilder och dokument. Om det finns ytterligare synkroniseringsmöjligheter mellan programmen vet jag inte, eftersom jag bara provat GeneWeb en kort tid och inte har för avsikt att fördjupa mig i det eftersom jag är nöjd med att använda Disgen och GeneaNet i kombination.

När jag nu ändå skriver om vad som finns "under huven" på olika program så upptäckte jag att MyHeritage använder min favorit bland rapportgeneratorer för släktböcker för just detta ändamål. Jag talar om The Complete Genealogy Reporter -TCGR, som ges ut av Nigel Bufton. Jag har använt TCGR för att framställa flera släktböcker under de senaste två åren. Jag föredrar emellertid det fristående programmet framför inbäddade lösningar, eftersom det ger fler valmöjligheter och större kontroll.

GOD JUL och GOTT NYTT ÅR

Anmodern i byns grisfarm regerar över ett suveränt matriarkat där galten, alla suggor, samt kultingar i alla åldrar och av båda könen lever i harmonisk lösdrift året om.

Nog blir det många anförluster!

Jag önskar alla släktforskarvänner en riktig god helg och ett fantastiskt släktforskarår 2012. En speciell tanke ägnar jag alla nätsläktingar och anättlingar jag lärt känna genom min blogg.

Att ha sitt släktträd på MyHeritage, Ancestry och GeneaNet - en jämförelse i Juletider

Det finns två frågor som berör många som står inför att välja ett program på Internet att spara sin släktforskning på. Det ena är hur man håller sitt träd aktuellt, det andra är vad företaget gör med de uppgifter som man laddar ned. Jag har tittat lite på det och kommer att skriva några texter om det. Den första kommer att behandla hur man kan underhålla sitt släktträd på olika tjänster.

Jag kommer att jämföra tre tjänster, som jag själv använder och därför vet lite om. Det är Ancestry, GeneaNet och MyHeritage. Alla tre ger möjlighet att både ladda ned en GEDCOM-fil från ditt vanliga släktforskningsprogram som utgångspunkt och att bygga sitt träd on-line genom att mata in person för person. Detta innebär att samtliga tre program kan användas för att inom familjen eller släkten bygga gemensamma släktträd. Min personliga uppfattning är emellertid att varje seriös släktforskare bör bygga sina släktträd på sin egen dator och sedan ladda upp materialet med hjälp av en GEDCOM-fil till allmänt beskådande först när det är kontrollerat och korrekt.
Av det skälet anser jag det vara mycket viktigt hur uppgradering av trädet fungerar på de tre tjänsterna.

Nu haltar jämförelsen lite mellan de här tre programmen. GeneaNet och MyHeritage är huvudsakligen program för att bygga släktträd med tillhörande uppgifter, knyta kontakter mellan forskare och byta uppgifter med varandra. Även om även Ancestry har en sådan funktion så är denna tjänst huvudsakligen en sökportal med ett stort antal associerade söktjänster som ställs till förfogande. Man kanske skulle kunna säga att för de två första tjänsterna är utbyte och presentation av privata släktuppgifter huvudsaken, medan för Ancestry är denna gratistjänst ett sätt att hänvisa användarna till uppgifter dom kan finna i Ancestrys alla söktjänster, vilka utgör företagets huvudverksamhet. I den här texten kommer jag emellertid bara att behandla de tre tjänsternas kvaliteter för att bygga släktträd.

En annan skillnad mellan de tre tjänsterna är att MyHeritage och Ancestry erbjuder gratisprogram för din dator som är synkroniserade med ditt släktträd på webben. Fördelen är att vissa funktioner förenklas vad gäller att hålla samma uppgifter aktuella på såväl datorn som på Internet, men för den som väljer ett annat släktforskningsprogram innebär det klara nackdelar när man använder dessa två tjänster.

MyHeritage tillåter att du gratis laddar upp träd med 250 personer, därefter får du köpa någon av deras betaltjänster. Nästa nivå heter Premium och då kan du ha 2500 personer i ditt träd och som PremiumPlusmedlem får du ha obegränsat stora träd. I samtliga abonnemang kan du ha flera träd så länge dom inte tillsammans överstiger gränsen för antalet personer.

Att ladda upp en GEDCOM-fil är enkelt. Det enda som gör mig lite osäker är att det inte finns någon "statustermometer" som talar om att programmet arbetar, men det gör det, men det tar lite tid. Du måste tänka på att ditt släktträd får samma namn som den GEDCOM-fil som du laddar upp, men det kan du ändra senare om du vill.

Nu är huvudtanken i MyHeritage att du laddar upp en GEDCOM i början av ditt abonnemang och underhåller ditt träd on-line genom inmatningar person för person, kanske tillsamman med familj och släkt. Detta fungerar utmärkt. Alternativet är att du använder Family-Tree-Builder, men det alternativet passar ju inte alla.

I mitt fall försöker jag ladda upp de senaste uppgifterna från mitt DISGEN-träd minst en gång per månad. Jag brukar ge GEDCOM-filerna namn enligt principen DEC_2011.ged etc. Det här fungerar olika på de tre tjänsterna.

Om jag nu vill uppdatera mitt träd med hjälp av en GEDCOM på MyHeritage så måste jag lägga upp ett nytt träd, som får namn efter den senaste GEDCOM-filen jag använde. Lämpligen bör jag då radera det gamla inaktuella trädet och sedan döpa om det nya trädet till samma namn som den gamla för att andra som läser mitt träd skall känna igen sig. Vad jag förstår tar det också lite tid innan MyHeritage behandlat det nya trädet så det kan jämföras med hjälp av funktionen SmartMatches. Vad som under tiden händer med dom som var medlemmar i mitt gamla träd vet jag inte. Vad jag däremot vet är att jag förlorar alla porträtt och andra länkade dokument, som jag lagt in i mitt gamla träd on-line, eftersom MyHeritage ju betraktar mitt uppgraderade släktträd som ett nytt släktträd, som inte har något att göra med den tidigare versionen.

GeneaNet tillåter mig att ha hur många personer som helst i mitt släktträd i sitt gratisabonnemang. Att starta ett träd är enkelt och följer samma procedur som uppdatering. Att uppdatera sitt släktträd i GeneaNet är även det enkelt. Man har två val - det ena är att byta ut det gamla trädet mot det nya uppdaterade, det andra är att lägga till en gren till sitt släktträd. GeneaNet anser att man bara bör använda det andra alternativet i nödfall, då man då måste lägga ihop grenarna senare. Processen visas tydligt på en "termometer" och den går snabbt. När trädet är på plats får du frågan om du vill indexera trädet, dvs. göra det sökbar för andra. Även denna process går snabbt. En bra sak är att alla porträtt och annat som länkats till personer i ditt släktträd behåller sin plats så länge du inte ändrat personernas namn för då blir programmet lite förvillat och du får fixa till det manuellt. Om man huvudsakligen bedriver sin släktforskning med hjälp av ett program på sin dator så behöver man bara byta ut sitt träd på GeneaNet genom att ladda upp en GEDCOM med rimliga intervaller och allt sköter sig automatiskt. Namngivningen av ditt träd på GeneaNet följer ditt användarnamn, varför du måste skapa ett nytt gratismedlemskap under ett annat användarnamn om du vill ha flera träd. Även i GeneaNet kan du bygga på ditt träd on-line tillsammans med andra. Sådana tillägg av personer går emellertid förlorade, liksom i övriga tjänster, om du laddar upp en ny GEDCOM-fil som inte innehåller dessa nya personer.

Ancestry låter dig ladda upp obegränsat stora träd utan kostnad. Man har visserligen en gräns på 75 Mb, men det är väldigt generöst. Mitt träd på 13 000 personer är bara på knappt 4 Mb. Att starta ett träd med hjälp av en GEDCOM-fil är enkelt. Man får en fråga vad man vill kalla sitt träd och det behöver inte vara samma namn som GEDCOM-filen. Proceduren är ganska snabb och man får reda på hur långt processen fortskridit. Om man däremot vill uppdatera sitt träd så är proceduren följande. Även Ancestry startar ett helt nytt träd. Jag försökte vara klurig och gav det nya trädet samma namn som det gamla, men det resulterade bara i två träd med samma namn - ett gammalt och ett nytt. Tråkigt nog hade alla porträtt jag lagt in i det gamla trädet försvunnit i den uppdaterade versionen. Om man vill undvika förluster får man använda programmet Family Tree Maker, som är gratis, men på engelska.

Sammanfattningsvis kan man konstatera följande: Eftersom ingen av de tre tjänsterna förmådde importera bildmaterial från min GEDCOM-fil som var genererad från DISGEN så är det väldigt viktigt för mig hur uppdateringarna fungerade utan förluster. Jag måste ju mata in exempelvis porträtt eller klipp ur husförhör direkt on-line, vilket är OK om jag inte förlorar dom vid nästa uppdatering. Vad jag förstår så måste man använda Ancestry's och MyHeritage egna datorprogram för att inte förlora gjorda on-lineinmatningar. Det är helt enkelt inte tänkt att man skall uppdatera med återkommande GEDCOM-filer i MyHeritage och Ancestry, men i GeneaNet funkar det enkelt.

Tillägg onsdag kväll: Ancestry meddelar att Family Tree Maker kostar 31,99 dollar och är inte gratis som jag påstod.
Tillägg torsdag före Jul: Jag har fått veta att även GeneaNet kan erbjuda ett gratis släktforskningsprogram, men det är lite annorlunda så det kräver en egen kria senare.
Tillägg 2013: Såväl FamilyTreeMaker som FamilyTreeBuilder är numera gratis och även FTM finns i svensk version.

Tillägg 2016 i januari: En del har hänt sedan denna text skrevs, och eftersom den är den i särklass mest lästa texten på min blogg så krävs en uppdatering, komplettering och sammanfattning.
- Fortfarande är det så att Geneanet är den enda tjänst som återkommande kan uppdateras från oberoende datorprogram som exempelvis MinSläkt, Disgen m.fl., utan förluster av redan länkade bilder och andra mediafiler. Geneanet har gjort omfattande förbättringar av sina sökfunktioner under 2015.
-  Återkommande uppdatering av MyHeritage kan göras utan förluster om man använder FamilyTreeBuilder.
- Ancestry har meddelat att man kommer att avveckla och sluta utvecklingen av sin motsvarighet FamilyTreeMaker. Användare kan emellertid använda sina befintliga programversioner fortsättningsvis.
- MyHeritage har slagits samman med tjänsten Geni, men båda existerar parallellt.
- Tillgång till vissa externa databaser  finns även, oftast mot avgift, på Geneanet och MyHeritage, men det är endast Ancestry som tillhandahåller svenska kyrkböcker, samt motsvarande material främst från USA. Bilder av kyrkböcker hos Ancestry är emellertid relativt svårlästa svartvita bilder från mormonfilmerna som dessutom inte har samma adresser som SVAR och ArkivDigital har, vilket kan ställa till besvär.

Läs även "Vad händer med mitt släktträd på Internet när jag avlider"

Även Ancestry delar ut julklappar i år

Även Ancestry har kommit ut med en uppgradering av sin app för smartphones av typ iPhone, samt för iPad lagom till Jul. Jag har visserligen ett abonnemang på begränsad tid på Ancestry för att söka vissa uppgifter, men jag har inte laddat upp något träd. Nu blev jag ju nyfiken så jag var ju tvungen att ladda upp mitt träd för att testa den nya appen. Vad jag skall göra med mitt träd när min abonnemangstid går ut har jag ingen aning om, men det löser sig väl på något sätt. Det gick smidigt att ladda upp mina 13 000 poster till Ancestry och dom dök snällt upp på min iPad efter en liten stund.

Det första som möter mig när jag loggat in är en lista på de träd jag har tillgång till, vilket är enkelt eftersom det är bara mitt eget och exempelträdet över familjen Kennedy som alltid finns med. Appen är föredömligt enkel, men ändå kraftfull. Man hittar den man gjort till centralperson på välkomstsidan och sedan är det bara att surfa runt. Det är väldigt intuitivt och elegant att röra sig i släktträdet och man hittar lager efter lager av ny information på ett enkelt sätt. Ändå är det aldrig någon tvekan om ur man hittar tillbaka till utgångsläget. Någon har tänkt till på ett mycket bra sätt vid systemeringen av appen. I mitt tycke fungerar den bättre än Ancestry's hemsidan som man har på sin stationära dator.

En bra funktion är sökfunktionen där man dels kan söka i en sökruta, men också genom att rulla i listan av namn eller klicka på begynnelsebokstaven i efternamnet. Smart! Jag har ju inte använt Ancestry's app förrut, men enligt pressreleasen finns två viktiga nyheter. Den ena är att man precis som i huvudprogrammet kan utnyttja funktionen med skakande löv som indikerar att det finns mer uppgifter om en viss person. Det andra är att man även om man inte har abonnemang på Ancestry kan köpa uppgifter direkt från appen om de anor som det finns uppgifter om.

Jag gjorde också ett litet experiment genom att ladda upp ett porträtt för en person i mitt släktträd via datorn. Det tog bara några sekunder innan bilden dök upp på min iPad utan att jag behövde röra ett finger. Det här är en snyggt utformad, no-nonsense-app som fungera elegant.

Ännu en utmärkt app som gör det möjligt att ta med sig sitt släktträd på tåget, till biblioteket eller till släktträffen på annandag jul. Synd bara att man inte har råd att använda alla.
 
Tillägg tidig morgon 2011-12-20: Som novis på Ancestry har jag missat en viktig sak som Johan Malmros nedan uppmärksammar mig på. Det är gratis att ha sitt träd på Ancestry och kräver inte medlemskap. Så förstod jag av den nya appen att man kan köpa TIPS i "lösvikt" även som icke medlem.

Gratis Julkapp från MyHeritage

Lagom till Jul lanserar MyHeritage sin App för smartphones för såväl iPhone som Android. Den är gratis och kan användas av alla som har sitt släktträd på MyHeritage. Eftersom jag bl.a. har mitt släktträd på MyHeritage så laddade jag omedelbart ned applikationen och loggade in.

Välkomstsidan är enkel och illustrativ. Överst till vänster kan man välja några inställningar. Det viktigaste är vilken av de släktplatser man är medlem av och som man vill visa. På välkomstsidan har man tre val: Släktträd, Dela foton samt MyCeleb.

Släktträd är naturligtvis den viktigaste och jag var lite spänd på hur appen skulle klara mina över 13 000 poster. Det gick utmärkt! Man kan välja mellan att bara visa släktträdet eller ha en informationsspalt till vänster. Släktträdet kan visas i alla tänkbara zoomnivåer och informationen följer med och detaljeras automatiskt i förhållande till zoomnivå. Har man långsamt bredband kan zoomen "hacka" lite, men det är obetydligt. Det finns mängder av praktiska visningsfunktioner, som helskärm, en liten navigationssymbol i nedre hörnet så man inte tappar bort sig i trädet, sökruta mm.

Appen har emellertid samma egenhet som storebror på nätet. Jag kommer alltid till en början till någon avlägsen NN Bertilsdotter i tidernas begynnelse och sedan tar det en massa tid att finna vägen till de mer centrala anorna. Troligen finns det någon inställning någonstans där man kan välja ingångsperson i släktträdet, men den har jag inte hittat trots idogt sökande. Jag får lära mig mer.

Om man arbetar i helskärm och klickar på en person kommer genast informationsspalten upp för den personen. Där står de väsentliga uppgifterna om personen, men man har två ytterligare lägen att arbeta med - Händelser och Släkt.
Händelseläget visar de uppgifter som du matat in, födelse, vigsel, barns födelse och deras giftermål samt död mm.
Släktläget visar alla de närmaste familjerelationer som personen har.

Funktionen Dela foton är trevlig att ha när man träffar släkten. Man kan bläddra på vanligt smartphonevis mellan bilderna, men tråkigt nog visas dom kvadratiska i bläddringsläget. Detta gör att delar av huvudet kapas på personer fotograferade i stående format. Visserligen kan man genom ett klick på bilden se den i sin helhet, men det är lite bökigt.

Funktionen MyCeleb begriper jag inte nyttan av. Den jämför hur lik du är en kändis, som du ofta inte ens visste är en kändis. Att man har en sådan här tramsfunktion på Internetsiten där det finns gott om utrymme kan jag acceptera, men på en app för mobiler verkar det lite onödigt. Vad det har med släktforskning att göra förstår jag inte. Om man vill roa barnbarnen så tycker jag den härmande katten Talking Tom är mycket bättre och roligare.

Trots mina sura kommentarer på slutet så är jag imponerad av MyHeritage app som är den bästa för släktforskning som jag använt hittills på min iPad och jag har även provat den på min iPod Touch och även där funkar det utmärkt, men man får ju ha bra syn på den lilla skärmen. Jag ser förresten att MyCeleb finns som en separat app att ladda ned. Där hör den hemma, inte bland släktforskare. Vill man springa omkring i Jul och fotografera släkten och få dom att tro att dom är på pricken likt Richard Gere så må så vara. Alltid blir någon glad.

Gratis ordbehandling i "molnet" och för datorn

Olika abonnemang och programvaror drar stora kostnader för oss släktforskare. Dom pengarna vill man ju gärna lägga på det man bäst behöver för sin släktforskning. Utöver släktforskarprogrammen behöver man ju emellertid en del andra program, som kostar ganska mycket. De flesta har väl någon version av Microsoft Officepaketet i sin dator och inser att det gör ett jättehål i plånboken när man skall uppgradera det, även om man nöjer sig med billigaste versionen.

Numera finns emellertid ett ganska stort antal gratis program som gör liknande saker som Microsofts paket och dom flesta är riktigt bra om man inte är en väldigt avancerad användare.

Det finns lite olika typer av gratispaket. Det är dels de som precis som Microsoft Office har både ordbehandlare, kalkylprogram, presentationsprogram och en del andra funktioner. Det finns dom som bara är ordbehandlare. Bland ordbehandlare finns allt från oerhört enkla till mer avancerade. Det finns också två olika lösningar rent tekniskt. Den ena är det vanliga att man laddar ned ett program på sin dator och sparar alla filer på datorn, det andra arbetar mot, det man idag kallar, "molnet".

Att arbeta mot "molnet" innebär enkelt uttryckt att man inte har några program på sin dator och inga filer heller om man inte vill. Precis som det länge varit på stora företag ligger alla program på en server som man kopplar upp sig mot. Skillnaden är att servern i det här fallet ligger någonstans ute i världen, inte på en annan våning i huset.

Att arbeta mot "molnet" kan ju tyckas lite riskabelt ur integritetssynpunkt och där är det lite olika för olika tjänster. I en del fall, som Microsoft Office Web App måste du vara registrerad i Windows Live och dom vet ju vem du är. Andra som exempelvis Google Docs begär visserligen en registrering, men du behöver bara ange en emailadress och ett lösenord, inga andra personuppgifter.

Det som är speciellt när man arbetar mot "molnet", förutom att det är aningen långsammare än när man arbetar med ett program på datorn, är att man är totalt flexibel. Man kan använda sitt program och komma åt sina filer precis var som helst där det finns en Internetkopplad dator. Däremot ligger man risigt till om man inte har Internetkoppling tillgänglig. En annan funktion som är fullt utbyggd med dessa program är att många kan arbeta på samma texter samtidigt och alla har den senaste versionen tillgänglig hela tiden. Att samarbeta om texter har man även kunnat göra på vanliga program, men det har varit väldigt bökigt med skickande hit och dit och hålla reda på versioner.

För oss släktforskare är det speciellt värdefullt att kunna arbeta flexibelt. En del av dom här programmen kan användas i en smartphone och då har man ju sin ordbehandlare och alla dokument med sig var man än bedriver sin forskning.

De mest avancerade programmen som du kan ladda ned gratis till din dator är Open Office och LibreOffice. Båda är gjorda med utgångspunkt från Microsoft Office och man känner sig hemma om man är van vid att arbeta med de programmen.

Även på "molnet" finns hela officepaket, till och med en gratis version av Microsoft Office. Det heter Office Web Apps och fungerar i stort sett som du är van vid från den vanliga versionen. Den stora konkurrenten är Google Docs, som trots namnet är ett helt officepaket. Ett annat paket är ThinkFree.
Förutom dessa paket finns ett antal mer eller mindre avancerade text- och ordbehandlare gratis. Några exempel är QuietWrite, Etherpad, ZohoWriter och WriteBoard. Det finns många fler, som man kan testa gratis en tid och som sedan tar en lite kostnad för användning och lagring, men dom nämner jag inte i här.

Min relation till Vidik Hansson i Norrbo och hustru Malin

Alltsedan jag började släktforska, vilket inte var så länge sedan, har jag intresserat mig för Vidik Hansson i Norrvik och hans släkt. Den senare tidens diskussion har tillfört mycket till min kunskap. Speciellt två texter som jag tidigare missat av Anders Winroth med titlarna "Arvet i Norrvik I och II, införda i Släktforskaren 94-95:2005.

Skälet till mitt tidiga intresse för Vidik Hansson var att jag lyckades härleda mina anor på min fars sida till honom via bergsidkarsläkten Olaussons i Grangärde. Den grenen gick tillbaka till Vidik Hansson och Malin E-dotters son Hans Vidiksson. Länge kände jag mig mycket nöjd med dessa intressanta anor i mitt släktträd, men när jag senare använde mig av funktioner i ett program på nätet (GeneaNet) dök fler intressanta anlinjer upp som ledde till Vidik Hansson. Det visade sig att jag var ättling till såväl Hans Vidiksson som hans bror Per Vidiksson och systern Sara Vidiksdotter.

Grenen till Hans Vidiksson går från stamfadern till Olaussonsläkten bergsmannen och sexmannen på Broby Olaus Matsson (1763-1816). Hans mor var Lisa Stina Ullberg, vars farfars mor var dotter till kyrkoherden i Skultuna Johannes Vidichindus Grangius, son till Hans Vidiksson.

Grenen till Per Vidiksson går via Olaus Matsson hustru Anna Maria Jansdotter (1759-1804). Hon var dotterdotters sondotter till Catharina Persdotter Ihrstadia och Per Danielsson, bergsman i Snöån, dotterson till Per Vidiksson.

Den tredje grenen, till Sara Vidiksdotter, går från Olaus Matssons sonhustru Christina Halvarsdotter, gift med bergsmannen i Orrnäset Per Olausson (1790-1829). Christinas farmors farmor var Anna Adriansdotter Rebock, dotter till Karin Hansdotter Meunick och  glasmästaren och nämndemannen Hans Adrian Henriksson Rebock. Karin Hansdotter Meunick var dotterdotter till Sara Vidiksdotter.

Min farmor farmor var Johanna Persdotter Olausson (1845-1915), sondotter till Per Olausson och Christina Halvarsdotter. Johannas make var Jan Erik Andersson, stalldräng vid Nyhammars bruk, en anställning som han med all sannorlikhet fått genom sin mer välsituerade svåger Carl Olof Persson Olausson, som var bokhållare på bruket.

Jag publicerar detta dels för att få synpunkter på korrektheten, dels för att jag vet att det finns många som kanske kan passa in dessa pusselbitar i sitt eget släktträd.

Figuren framställd med GeneaNet

Harald Edelstam, Selma Lagerlöf och Per Evind Svinhufvud

För en tid sedan presenterade jag ett par udda släktskap, det mellan Raoul Wallenberg och Ray Bradbury och det mellan Raoul Wallenberg och Carl Michael Bellman. Skälet var att jag med hjälp av en funktion i GeneaNet kunde hitta just den här typen av oväntade släktskapsrelationer i mitt ganska omfattande släktträd.

Jag kunde ju inte ana att detta experiment skulle få en sådan uppmärksamhet från eliten av svenska släktforskare. Mina texter gav upphov till en mycket initierad diskussion om släktskapsrelationer i Västerbergslagen. Jag måste tillstå att jag känner mig hedrad av den uppmärksamhet mina texter fått och väldigt tillfreds med det sätt på vilket sakförhållandena har tillrättalagts.

Det har också gett mig blodad tand att publicera ytterligare ett antal udda släktrelationer, men den här gången kommer jag att förekomma mina läsare genom att bättre redovisa mina källor. Att det troligen ändå finns detaljer som kan diskuteras och korrigeras är jag övertygad om och välkomnar.

Jag fortsätter på samma tema som tidigare och fokuserar mitt intresse på en annan av våra hjältar bland svenska diplomater, nämligen Harald Edelstam, hjälten från Santiago de Chile. Han kanske inte är lika internationellt berömd som Raoul Wallenberg och kanske inte lika uppskattad i vissa kretsar, men ändå en person som jag känner stor respekt för på grund av hans insatser efter militärkuppen som inleddes 07.00, 11 september 1973 och där han räddade mängder av människor av olika nationaliteter under militärjuntans grymheter.

Jag kommer att visa släktskapet mellan Harald Edelstam och Selma Lagerlöf samt släktskap mellan Harald Edelstam och Finlands förre president Pehr Evind Svinhufvud.

När det gäller Harald Edelstams släktskap med Svinhufvudssläkten har jag främst litat till den omfattande forskning som bedrivts om denna gamla släkt från Kopparbergslagen, dels till Västerås stift herdaminnen i 1971 års upplaga (Ekström). Svinhufvudsforskningen är grannlaga. Det har publicerats oerhört mycket och Internet översvämmas av uppgifter som ofta, i viktiga detajer, är inaktuella i förhållande till forskningsläget. Jag har under resans gång tagit del av de flesta texter som har skrivits om Svinhufvudsläkten och successivt reviderat mitt släktträd utifrån senaste rön. Jag har emellertid i det här fallet främst litat till den text som Torsten Berglund, Elisabeth Hemström, Leif Olofsson och Anders Winroth publicerade i Släktforskarnas årsbok 2008 under rubriken "Om Svinhufvudsläktens ursprung", samt den antavla över Klara Johansdotter som presenteras av Torbjörn Näs, Torsten Berglund och Martin Casterud på Dalarötter. Skälet är att dessa texter är de senaste jag funnit och därför de mest tillförlitliga.

När det gäller Selma Lagerlöfs anor har jag så långt det gått använt mig av Västerås stifts herdaminnen från 1971 (Ekström) och 1939 och 1949 (Ekström), samt ovanstående källor när det gäller Svinhufvudsanknytningen. För att fylla luckorna har sammanställningen av Selma Lagerlöfs anor på Rötter av Håkan Skogsjö, med rubriken "Selma Lagerläfs förfäder" varit till stor hjälp.

Den andra släktrelationen jag visar mellan Harald Edelstam och Pehr Evind Svinhufvud blir ju på grund av ovanstående aningen trivial. Att finna anättlingar där släkten Svinhufvud är gemensam nämnare kan tyckas lite långsökt och är ju inte särskilt originellt. Det må emellertid vara tillåtet numera när Svinhufvudsläkten "dammats av" för att visa att Daniel Westling är en värdig gemål till vår kronprinsessa i kraft av sitt avlägsna släktskap med Svinhufvudsläkten.

Huvudsakliga källor jag använt:

Ekström, G. 1939, 1949, 1971: Västerås stifts herdaminnen.
Berglund, T. et al., 2008: Om släkten Svinhufvuds ursprung, ur Släktforskarnas årsbok 2008; Sveriges Släktforskarförbund, red. Håkan Skogsjö.
Skogsjö, H.: Selma Lagerlöfs förfäder. Nättidningen Rötter, http://www.genealogi.se/lagerlof.htm
Näs, T. et al.: Antavla för Klara Johansdotter, Nättidningen Dalarötter, http://www.genealogi.se/dalarna/klara.htm
Winroth, A. 2001: Svinhufvud-ätternas gemensamma ursprung. Släkt och Hävd 2001:2-3
Spridda texter på Anbytarforums forum, främst, grupperna Medeltida släkter: Svinhuvud (Kopparbergsätten), samt Introducerad adel: Svinhufvud i Westergötland
Illustrationerna är framställda med GeneaNets funktion för släktskaprelationer

Nyheter till vår hjälp

 Eftersom jag tagit semester från bloggandet några dagar har jag missat några nyheter som är till glädje för oss släktforskare, men det tänker jag kompensera nu.

Från GeneaNet kommer följande tidiga julklapp:

"Sedan GeneaNet startade 1996 har vi alltid haft ett nära samarbete med släktforskarföreningarna. Även om vi tror att vi är delvis ansvariga för spridningen av släktforskarviruset, vet vi att förbund och föreningar spelar en avgörande roll i alla länder där vi finns representerade. Detta är mycket synligt i Sverige.
För att markera vårt stöd har vi tagit fram ett särskilt erbjudande för alla medlemmar av svenska släktforskarföreningar. Erbjudandet gäller från och med idag.

• Publicera och sätt en personlig prägel på ditt släktträd. Läs mer
• Sök efter dina förfäder i vårt bibliotek med gamla verk. Prova
• Använd våra mest effektiva sökverktyg. Läs mer
• Jämför automatiskt ditt släktträd med GeneaNets databas (släktträd, dokument, bilder ...) Prova
• Få ett meddelande via e-post varje gång nya uppgifter om dina förfäder har lagts till av andra medlemmar. Läs mer

Detta erbjudande är tillgängligt för alla medlemmar i svenska släktforskarföreningar som har ett konto på GeneaNet.
(erbjudandet är inte giltigt för de medlemmar som tidigare varit medlemmar i Guldklubben eller som har utnyttjat tidigare provkampanjer).

Viktigt: I slutet av dessa 3 månader kommer du att avregistreras automatiskt från Guldklubben. Du kan då välja att lämna GeneaNet, använda GeneaNet kostnadsfritt eller registrera dig i Guldklubben.

Vill du prova Guldklubben under tre månader helt kostnadsfritt, beställ en blankett genom att skicka ett meddelande till oss:

 Från MyHeritage meddelar man följande nyhet som är till vår nytta:

 

MyHeritage köper FamilyLink.com och WorldVitalRecords.com och gör entré på den amerikanska marknaden

Betydande flytt in i USA och tillägg av historiskt innehåll markerar viktig utveckling för världens populäraste familjenätverk

Stockholm, Sverige & PROVO, Utah & LONDON & TEL AVIV, Israel–MyHeritage, det populäraste familjenätverket på webben tillkännagav i dag förvärvet av FamilyLink.com, Inc., grundarna av de släkthistoriskawebbsidorna FamilyLink.com och WorldVitalRecords.com. Detta är MyHeritages sjunde och största uppköp sedan 2007. Köpet markerar ett viktigt steg in på den amerikanska marknaden kommersiellt och operationellt, och kommer att öka vad MyHeritage kan erbjuda familjer, med ett tillägg av en enorm databas med flera biljoner historiska dokument. Med kontor och personal i Europa, Australien och Israel, kommer MyHeritage nu att lägga till sitt första USA-baserade kontor i Utah, hem till FamilyLink.com och ofta kallad släkthistorians världshuvudstad. 

 

Slutligen vill jag slå ett slag för ett privat initiativ. Det är den nya sajten  SLÄKTFORSKARE PÅ NÄTET som har som ambition att samla alla bloggar och hemsidor som rör släktforskning. Den är väldigt välgjord och du bör anmäla din släktforskarsida så snart som möjligt.

Wallenberg och Bradbury - sammanfattning av diskussion

För en tid sedan publicerade jag en artikel om släktskapet mellan Raoul Wallenberg och Ray Bradbury, som ett exempel på att ett släktträd kan innehålla mycket mer information än man själv har avsett - information som man kan komma åt med rätt verktyg. Artikeln har rönt stort intresse och gett upphov till kommentarer från ett flertal personer, däribland några välrenomerade släktforskare, som har tillfört ovärderlig kunskap till sakfrågan.

Jag var emellertid slarvig med att ange källor för detaljerna i släktträdet, i några fall felunderrättad och dessutom hade jag övertolkat enigheten bland forskarna om ett eller flera sakförhållanden. Med anledning av detta och samt en tidigare text som behandlade Vidik Hanssons hustrus identitet skrev Anders Winroth, professor i nutidshistoria vid Yale University, USA ett antal kommentarer till mina blogginlägg. Jag kommer nu att i mån av kunskap rätta till mina tidigare misstag.

Först och främst kanske skall sägas att huvudfrågan, att Raoul Wallenberg och Ray Bradbury har gemensamma anor, är korrekt. För den intresserade är det emellertid viktigt att ta del av den här texten samt samtliga de länkar jag angett för att få en fullständig bild av diskussionen och för att få detaljerna rätt.

Först vill jag redogöra vad jag grundar mig på när det gäller Ray Bradburys anor. Så långt tillbaka som Susanna Persdotter stödjer jag mig på uppgifter ur boken "24 Swedish Americans and their Ancestors" där S. Jernberg, B. Ullander, B. Johansson, U. Berggren och B. Lindwall har redogjort för hans anor. Så långt som till Susanna Persdotter kunde jag följa boken och henne kunde jag även finna i "Västerås stift herdaminne" som dotter till Catharina Persdotter Ihrstadia - dotter till kyrkoherden i Romfartuna Petrus Andreae Ihrestadius och hans hustru Susanna Björk - och Per Danielsson, bergsman i Snöån.

Enligt Vadfors Norrbärkeskiva var Per Danielsson son till Daniel Israelsson från Snöån och hans hustru Elisabeth Persdotter från Norrvik i Grangärde. De gifte sig 1645 och vigselnotisen finns bevarad, dock inte födelsenotisen för sonen Per utan där har jag litat till Kjell Vadfors. Beträffande Elisabeth Persdotters identitet har jag dels vägletts av att hon i vigselnotisen anges komma från Norrgovik (Norrvik) i Grangärde, dels av uppgifter från Vadfors. Av detta har jag slutit mig till att hon var dotter till Per Vidiksson och således sondotter till Vidik Hansson, sonson till Lasse Ravaldsson.

Den svaga punkten i den här antavlan är, vad jag förstår, Vadfors renskrivningar och tolkningar av mantalslängder och domböcker i Västerbergslagen. Eftersom han ofrånkomligen gjort några övertolkningar och misstag så har han, bland vissa forskare, ifrågasatts. En bidragande orsak till kritiken är också att han inte angivit källor, andra än de uppenbara, som just är domböcker och mantalsängder. Själv är jag, som amatör, emellertid djupt tacksam mot Kjell Vadfors och andra entusiaster för att de lagt ned detta enorma arbete på att tolka svårtydda originalhandlingar. På samma sätt är jag tacksam mot de forskare som påpekar att uppgifter jag tagit från Vadfors inte är korrekta. Felaktigheter kan således inte skyllas på Vadfors utan på mig, som utan källforskning, litar till hans uppgifter.

Från de texter jag tagit del av hade jag gjort följande tolkningar (senare rättelser inom parentes):

• Lasse Ravaldsson var först gift med Ingrid (detta är alla överens om, även om det är tveksamheter om hennes patronymikon)
• Lasse Ravaldsson var sedan gift med Marit (Där har Anders Winroth funnit att hennes första mans namn började på E, kanske Ersson. Winroth ställde sig, i en tidigare kommentar, frågande till att hon skulle varit gift med Lasse Ravaldsson, något han senare korrigerade)
• Marit var gift tre gånger - första gången med okänd E-son och fick dottern Malin, andra gången med Lasse Ravaldsson och tredje gången med Arvid Bengtsson (giftemålet med Arvid Bengtsson är en misstolkning av mig)

Dessa slutsatser är inte resultat av någon egen, av mig utförd, källforskning utan enbart resultat av läsning av andra släktforskares arbete och studier av Vadfors renskrivningar av äldre handlingar.

Anders Winroth kommenterar detta 18/5 på min blogg:

Såvitt jag begriper /.../ så är resonemangen kring Lasse Ravalssons och hustru Marits giften inte korrekta. Detta är ett ovanligt fall av en hel hönsgård som skapats av en liten fjäder.
Fjädern är en domboksnotis i vilket det sägs att Widik Hanssons svärmor är hustru Marit i Norrvik. Denna notis har sedan använts som utgångspunkt för spekulationer (jag är själv skyldig), som resulterat i att hon fått tre män. Först antog min framlidne vän Björn Isheden att hon måste ha varit gift med Lasse Ravalsson. Sedan sade jag att så kan det inte vara och om hon vore gift i Norrvik så var det med Arvid Bengtsson. Sedan sade Kjell Vadfors att så kan det inte vara (och han hade rätt), men hon borde ha varit gift i Stockholm eller i Munktorp, eftersom en mycket senare domboksnotis sade att Widik Hanssons hustru Malin var född antingen på det ena eller andra stället (man visste då inte längre vilket som var riktigt, inte ens hennes ålderstigne svärson Knut Persson som kallades in som vittne). Men att från dessa tre forskares spekulationer dra slutsatsen att hustru Marit var gift tre gånger är inte sund forskning. Jag visade ju att Isheden hade fel, och Vadfors visade att jag hade fel, så de två giftena kan man genast stryka.

Alltså: såvitt jag vet så var inte Marit och Lasse Ravalsson gifta med varandra. Den enda hustru vi vet att Lasse hade var Ingrid, vars patronymikon inte anges i någon källa. Den enda man vi vet att Marit hade var den anonyme som kan ha bott i Munktorp eller i Stockholm. Jag har i en annan artikel föreslagit att hans namn började på bokstaven E. Om det är någon källa eller något resonemang jag har missat så är jag tacksam för information.

I en kommentar 26/11 skriver Anders Winroth:

.../Sedan har jag nu också fått domboksnotiserna om hustru Marit framför mig, och jag ser att vad jag sade att hon inte var gift med Lasse Ravalsson helt enkelt är fel. Hon var nästan helt säkert gift med honom, men de exakta förhållandena är ytterst förvirrande och komplicerade./...

Domboksnotisen (fjädern) som är orsaken till missförstånden är följande från 1593:

"Kom hustru Marit i Norrgudvik och biöd upp en täkt som hennes man henne bebreffuat
haffuer, benemd Norr Täkten, om det var någon i släkten som henne till sig kiöpa, så bödhhennes mågh, Vidik Hansson, efter och vart så förlikte, att han skall gifva hustu Marit 10 jatjärn, loffuades breff."¶
/Laga ting Grenge 9 januari 1593 i Vadfors tolkning/

"Någon i släkten" kan ju helt enkelt avse att Vidik hansson var hennes måg, inte att hon varit gift med hans farfar, men det behöver inte vara så.

Detta citat har även en annan lustig historia, eftersom det är upphov till en annan berömd feltolkning, nämligen att Malins fader skulle heta "Hence Babelsfurt" (hennes man henne bebreffuat). Isheden skriver om detta i Släktforskaren nr 55:1995. Kontrollera gärna på Internet så kommer ni att finna ganska många släktträd där Malins patronymikon är Hencesdotter. 

Björn Ishedens citerar även från Lagmansrättsdomboken för Västerbergslagen den 6/2 1619. Där står följande. (Jag har skrivit det på mer modern svenska så som jag förstår det):

"Denne forne Lars Ravaldsson upprev, uppröjde och uppbröt en täkt med sin förra hustru och sedan, när han fick den andra gav han henne sitt "avflinge" (kanske nedlagda) arbete, det nu hennes dotter H. (hustru?) Malin i Norrgovik besitter/..."

Här talas 1619, dvs vid pass 45 år efter Lasse Ravaldsson död om hans förra och nuvarande hustru. Jag grundade mig på detta i min första text när jag antog att Lasse Ravaldsson var gift mer än en gång och att hans andra hustru var just Marit och att hennes dotter avser Malin, som senare gifte sig med Vidik Hansson. Man kanske bör observera att det står "hennes dotter", vilket kan tolkas som att de inte var Lasse Ravaldssons dotter utan en dotter från ett tidigare äktenskap. Detta överensstämmer dessutom helt med Anders Winroths artikel i Släktforskaren Nr. 21 där han säger: " ... Det finns ingen anledning att betvivla att Lasses andra hustru vad mor till Malin - detta bestyrkes också ...".

Däremot, vilket jag tidigare trott, finns inget som tyder på att Marit var gift en tredje gång.

Således kan jag sammanfatta.

• Marit, mor till Vidik Hanssons hustru var inte gift med Arvid Bengtsson, däremot med Lasse Ravaldsson
• Hustru Marit var högst gift två gånger, första gången med en person som hade ett förnamn som började på E, troligen Erik.

Vad gäller Raoul Wallenbergs släktlinje så kan jag känna mig relativt säker. Hans Gilligstam har i en artikel i Släktforskaren visat att Wallenberg härstammar från Henicke Bengtsson i Vad i Söderbärke och Anders Winroth har i ett tillägg visat på hur Wallenberg är släkt med Lasse Ravaldsson i Norrvik i Grangärde. Även här har jag gjort ett misstag, nämligen att jag angett att det är Lasse Ravaldssons dotter Marit som är mor till Sigrid Jonsdotter. Sigrids mor var enligt aktuell forskning en icke namngiven dotter till Lasse Ravaldsson.

Sammanfattningsvis så kan man konstatera att Raoul Wallenberg och Ray Bradbury båda var ättlingar till Lasse Ravaldsson.


Relevanta artiklar ur Släktforskaren - Västerbergslagens Släktorskarförenings medelmstidning

RAOUL WALLENBERGS HÄRSTAMNING FRÅN VÄSTERBERGSLAGEN av Hans Gillingstam och Anders Winroth: Släktforskaren NR 5 (1982)
LASSE RAVALSSON I NORRVIK OCH HANS SLÄKT av Anders Winroth NR 8 (1984)
BIDRAG TILL NORRVIKS OCH KLENSHYTTANS HISTORIA av Björn Isheden NR 10
VAR WIDIK HANSSON GIFT MED SIN FASTER? Av Björn Isheden NR 16 (1985)
VAR WIDIK HANSSON VERKLIGEN GIFT MED SIN FASTER? av A. Winroth. N 21 (1986)
VARNING FÖR 1500-TALSANOR FÖDDA PÅ 1900-TALET av Björn Isheden, NR 55 (1995)
ANTAVLA OCH BYALÄNGDER RÖRANDE KLENSHYTTAN, upprättade av Kjell Vadfors, Nyhammar. NR 57 (1996)
ÄN EN GÅNG VEM VAR WIDIK HANSSONS HUSTRU ?, av Arne Nilsson, Örsundsbro. NR 58 (1996)
KOM WIDIK HANSSONS HUSTRU FRÅN STOCKHOLM ELLER MUNKTORP ? av Kjell Vadfors, Nyhammar. NR 59 (1996)
ARVET I NORRVIK. 1. CREDENTZET OCH DE FEMTON SYSTERDELARNA, författat av Anders Winroth NR 94-2005
ARVET I NORRVIK. II. LASSE WIDIKSSON I NORSA, MUNKTORPS SOCKEN, insänt av Anders Winroth NR 95-2005

Dessutom:
24 Swedish Americans and their Ancestors. Sveriges Släktforskarförbund.
Gunnar Ekström, 1971: Västerås stift herdaminne, del II, 1600-talet.

Tillägg 28/11 2011.

Efter jag publicerat detta inlägg fick jag från Anders Winroth adressen till hans intressanta blogg GRATIANUS, där han skriver om ovanstående diskussion. Jag bifogar också den släkttavla som Anders nämner i sin  blogg och som föregår citatet ur Lagmansprotokollen för 1619 (efter Björn Isheden, korr. 28/11 efter påpekande av Torsten Berglund)

En ytterligare kommentar har jag fått från vännen Elisabeth Thorsell som förklarar termen "aflinge" ovan, som jag var osäker på. Hon säger: "Jag är tämligen säker på att det betyder jord som han själv förvärvat på ett eller annat sätt, och som han kan förfoga som han vill över - sälja, skänka bort eller sätta i pant .t.ex.. Detta i motsats till arvejord, som han inte kunde sälja till vem som helst, utan att första kolla om någon släkting ville utnyttja sin bördsrätt."

Tillägg den 6 december 2011:

Anders Winroth skriver på sin blogg Gratianus en utmärkt detaljerad tolkning av de aktuella domboksnotisen. Där skriver han bl.a.:
"Widik ville alltså köpa täkten (han "bjöd efter" enligt dombokens typiska formulering). Han hade "bördsrätt" till täkten, dvs han var besläktad till en tidigare ägare. Var det för att han var "måg" till Marit som han kunde köpa den? Det visar sig att han också var sonson till Marits man, så det är egentligen mer troligt att det var därför han hade bördsrätt till täkten. Men detta är något man inte kan läsa ut ur bara den här domboksnotisen."

Den 6/12 har Anders Winroth  analyserad texten vidare och gör följande tillägg här nedan:
"Orsaken till att gör inlägg här är alltså att jag är intresserad av att diskutera de här människornas släktförhållanden, och jag är alltid intresserad av nya rön när forskare hittar tidigare okända källor. Både Isheden och Vadfors drog ju fram källor som tidigare inte beaktats.
Jag skulle kanske också säga vad jag tror om "hustru Marit i Norrvik," som hon kallas i den där domboksnotisen. Både Isheden och jag antog ju att formuleringen betydde att hon var gift med någon som bodde eller hade bott i Norrvik. Det tror jag inte längre. Det skulle helt enkelt kunna vara så att hon på ålderdomen bodde hos sin dotter Malin och sin måg Widik Hansson, efter att tidigare ha varit gift någon annanstans. Detta är i varje fall möjligt, och det är ju en "minimal" tolkning som man väl får utgå ifrån tills dess att man hittar källor som säger något annat."

Man kan således konstatera att vi fortfarande inte kan var säkra på vem hustru Marit var och om hon hade någon annan relation till Vidik Hansson än i egenskapen svärmor, men vi kan kanske hoppas på att något dokument dyker upp som sprider ljus över frågan.

Wallenberg, Bradbury och Ravaldsson - hur det hänger ihop

Den alltid lika observante Christer Gustafsson ställde en fråga angående släktskapet mellan Raoul Wallenberg och Ray Bradbury och hur det kunde ha att göra med Bergsfogden Lasse Ravaldsson. Det var en väldigt befogad fråga eftersom det hör samman med en släkthistorisk gåta som ställt till problem under många är, nämligen vem Vidik Hansson hustru var och om det kunde vara så att han gift sig otillbörligt med sin faster. För dom som inte kan Västerbergslagens bergsmän utan och innan kan det vara värt att nämna att Vidik Hansson var sonson till Bergsfogden Lasse Ravaldsson. Hela den snåriga diskussionen mellan framstående forskare kring Vidik Hanssons hustru kan läsas i ett tidigare inlägg. Från den diskussionen framgår följande:

Lasse Ravaldsson var gift två gånger - först med Ingrid Hansdotter. De fick sonen Hans Larsson, far till Vidik Hansson. Med sin andra hustru Marit fick han döttrarna Marit, Britta och Ingeborg samt sonen Jon.

Det framgår också att hustru Marit var gift tre gånger. Första gången med okänd person och fick dottern Malin, som sedemera gifte sig med Lasse Ravaldssons sonson Vidik Hansson. Marits andra gifte var med Lasse Ravaldsson, vilket resulterade i ovanstående barn. Tredje giftet var med Arvid Bengtsson och de fick tillsammans sonen Per Arvidsson.

Med detta som bakgrund kan vi reda upp släktskapet mellan Raoul Wallenberg och Ray Bradbury.

• Båda två är ättlingar till Marit, hustru till bl.a. Lasse Ravaldsson.
• Raoul Wallenberg är ättling till Marits och Lasses dotter Marit.
• Ray Bradbury är ättling till Marits äldsta dotter Malin med okänd fader - sedemera hustru till Vidik Hansson.
• Ray Bradbury är emellertid också ättling till Lasse Ravaldsson genom sonen Hans Larsson som Lasse fick med hustrun Ingrid Hansdotter.
• Således är Raoul Wallenberg och Ray Bradbury släkt med varandra dels genom hustru Marit, men genom olika äktenskap, men dessutom är båda ättlingar till hennes andre make Lasse Ravaldsson.

Jag välkomnar alltid svåra frågor och hoppas att de inte avslöjar slarv och misstag från min sida utan att jag förmår besvara dom. Dessutom välkomnar jag fler mindre kända släktskap att foga till "min samling".


Här är den felande tavlan (klicka på bilden så blir den större):

Från GeneaNets Släktskapsberäkning

OBS! Diskussion och rättelser i följande text (27/11 2011)

Mindre kända anättlingar - Raoul Wallenbergs släktingar

Jag har roat mig att använda en funktion i GeneaNet som heter "Släktskapsberäkning" på det material som är inmatat i mitt släktträd. Det roliga med den funktionen är att man hittar släktskap som man inte var medveten om. Kanske några är mindre kända så därför tänker jag lite "pö om pö" berätta om dom här på min blogg.

Varför inte börja med en mycket känd svensk utomlands, nämligen Raoul Wallenberg. Att Raoul Wallenberg blev en diplomat av lägre rang och hjälte i stora delar av världen var delvis en tillfällighet. Han utbildade sig egentligen till arkitekt vid University of Michigan, Ann Arbor. Raoul Wallenberg praktiserade aldrig arkitektyrket dock. Trots det var UofM mycket stolta över sin forna elev och det år jag arbetade där instiftades en designtävling till hans minne, i vars jury jag ingick, svensk som jag var.

Raoul Wallenbergs anor är ganska väl kända men kanske det är mindre känt att han var släkt med Anders Zorn, Carl Michael Bellman och Ray Bradbury.

Släktskapet med den kände amerikanske science-fictionförfattaren Ray Bradbury går tillbaka till den gemensamma anan bergsfogden för Västerbergslagen, sexmannen och nämndemannen Lasse Ravaldsson, 1490-1572, och hans hustru Marit från Norrgovik (Norrvik) i Grangärde.

§

Släktskapet mellan Carl Michael Bellman och Raoul Wallenberg går tillbaka till bergsmannen Hännicke Bengtsson i Vad i Söderbärke, 1494-1564.

Samma släktlinje sammanbinder Raoul Wallenberg med Anders Zorn, men här är det Hännicke Bengtssons son bergsmannen Peder Hännickesson, 1521-1593, som är gemensam ana.

Givetvis innebär detta att även Carl Michael Bellman och Anders Zorn är släkt.

Fler ovanliga släktskap följer allt eftersom.

Förenklad dokumentation med ny teknik

När jag besökte Sverige i september passade jag på att gå till olika arkiv för att leta fram material som jag sedan kan studera i lugn och ro. Jag har provat olika metoder för att samla mitt material under åren. Det har varit:

Fotokopior som jag tagit med hem för att studera vidare. Problemet med den metoden är att man får en bamsebunt med kopior, som dels kostar mycket pengar  - 1 till 4 kronor per kopia beroende på var man är. Ett annat problem är att de väger en del och tar plats. Jag har ett skåp fullt av kopior, som skall gås igenom någon gång.

Nästa metod var att ha en liten läspenna som var kopplad till min dator. Med den kunde man markera den text man ville kopiera och vips kopierades den in på rätt plats i datorn. Den här metoden var väldigt bra för kortare texter, men blev lite jobbig om det var större textmassor. Ett annat problem var också att OCR-tolkaren i pennan inte var helt felfri när det gällde äldre dokument eller specialtecken, som exempelvis finns gott om i Herdaminnen. Man insåg också, när man kom hem att man skulle kopierat fler rader, men då var det så dags.

Jag köpte mig då en liten miniskanner som fungerade utan dator. Nu kunde jag visserligen få med hela sidorna enkelt, men eftersom jag inte kunde köra en bok genom den så fick jag först ta en kopia. Visserligen slapp jag släpa på en dator, men fick återigen en mastig kopiekostnad. Nu har jag sett att det finns en liten handskanner som man kan föra över en boksida och då behövs ju inga mellankopior, men jag har valt en annan väg. Den metoden är tillgänglig för dom som har en sk. smartphone eller en iPad.

Jag använder en sk. app på min iPad som heter CamScanner Pro. Den finns både för iPad och för iPhone, samt för Androidtelefoner och fungerar alldeles utmärkt. Det går till så att man tar en bild av boksidan eller av flera boksidor i en följd. Programvaran innehåller dels en skakningseliminator, dels en fuktion som låter dig markera det fält du vill skanna, precis som på en vanlig skanner. Programmet rätar sedan upp bilden och skärper den så läskvaliten blir bra. Om man bara sparar bilden hamnar den som en JPG-bild i bildmappen på din iPad, iPhone eller annan smartphone. Programmet kan emellertid omvandla bilden till en OCR-tolkad PDF-fil som öppnar helt andra möjligheter.

Jag har provat med att läsa mina sidor direkt från JPG-filerna och det går väldigt bra på en iPad. Om man har en iPhone så får man nog läsa bilderna i sin dator på grund av skärmens storlek. Jag saknade emellertid möjligheten att göra noteringar och markeringar/förstrykningar på PDF-bilderna. Jag fann då appen GoodReader, som också det finns både för iPad och för iPhone och en liknande lär finnas för Android. Man måste emellertid vara observant så man får rätt version både vad gäller operativsystem och vilken maskin man skall ha den till.

När man gjort om sin bild till PDF är det bara att låta CamScanner öppna dokumetet i GoodReader. Nu kan man bearbeta sin PDF-fil på alla möjliga sätt. Exempelvis tycker jag det är bra att stryka för de delar i texten som jag vill ta med och referera till. Jag vill också gärna skriva någon liten kommentar, som att den och den är släkt med den eller den anan.

Fördelen med den här metoden är följande:

• Jag behöver inte köpa dyra kopior
• Jag behöver inte släpa med mig datorn. Jag har mitt släktträd tillgängligt på min iPad så jag kan kolla vilka personer jag är intresserad av.
• Jag kan var som helst läsa igenom materialet och göra bearbetningar utan att ha en dator.
• Slutligen kan jag föra in det material jag valt ut i mitt släktforskningsprogram på datorn. 
• Jag har kvar en originalbild av den skannade sidan om jag vill gå tillbaka till den senare och den tar ingen plats i skåpet.

Makten över våra gravstenar - en uppföljning

Laxbrograven - familjen Ericsson i Ljusnarsberg

Refuseringen av Irene Jonssons inlägg på Anbytarforum har fått igång en intressant och bra diskussion. Daniel Berglund som är Moderator för Teknikfrågor på Anbytarforum (AF) har svarat på flera ställen, men mest utförligt i en kommentar till mitt förra blogginlägg. Daniel beklagar det skedda och på tråden "Rädda gravstenar" på AF säger han även: "Ja, det är synd att det tog den här vändningen. Det hade gått att sköta snyggare bakom kulisserna så att säga. Länken som sådan var det ju inget fel på!" Daniel försäkrar att AF och Sveriges Släktforskarförbund (Rötter) inte har några ambitioner att motarbeta eller censurera konkurrerande eller kompletterande initiativ. Faktum kvartår dock att det skäl för refusering som Irene fick i sitt mail var just att hennes Facebookgrupp konkurrerade med Rötters egen gravstensinventering. Detta förhållande kommenteras inte av Daniel Berglund. Däremot är han kritisk till att moderatorn missuppfattat andra ordningsregler och kanske varit överambitiös.

Givetvis vill vi alla tro att Rötter inte har några ambitioner vare sig att motarbeta eller censurera andra initiativ. Framtiden får väl visa om moderatorn i det här fallet har tyckt sig handla i Rötters anda, men kanske inte riktigt förstått vad man kan föra ut utanför den interna diskussionen eller om hans ordval är helt ur hans egen fatabur. Att döma av den återgivna korrespondensen mellan Christian Andersson och den anonyme Tom-moderator saknas kanske något av den smidighet och goda omdöme som krävs av en moderator.

Jag antydde i min förra text att det kanske finns en historisk förklaring, till reaktionen på Irenes påstådda övertrramp. När jag började med släktforskning fann jag tidigt Anbytarforum och blev både förundrad, avskräckt och föragad av debattklimatet och språket som alltför ofta förekom mellan de skrivande. Som universitetsforskare var tonen för mig fullständigt främmande. Om man som nybörjare ställde frågor som inte var så välformulerade eller om någon medlem ifrågasatte andras forskarrön uppstod det ofta både kränkande och ilskna ordväxlingar som hade mycket lite med ämnet att göra. Tråkigt nog deltog även några av våra mest kunniga forskare i denna ohövliga och förnedrande behandling av dom som inte var lika kunniga eller vågade ha en avvikande uppfattning. Samma beteende förekom tråkigt nog även i andra fora på den tiden.

Anbytarforum har sedan dess gjort ett berömvärt arbete att hyfsa till diskussionen och lyckats bra med det. Moderatorerna har tvingats bli tuffare och inte lägga fingrarna emellan när någon spårar ur, vilket sällan händer idag. Kanske har några av moderatorerna blivit lite för taggade av sin uppgift, sitt ansvar och den makt de kan utöva. När jag började släktforska (omkr. 2005) blev jag varnad av en gammal räv att det finns ganska mycket intolerans och fundamentalism i våra kretsar. Jag märkte av detta i början, men allt eftersom vi har blivit fler har dom som stod för detta tunnats ut och blivit mer sällsynta. Kanske Facebook inte är den mest lämpliga mötesplatsen och inte lever upp till de höga ambitioner som ligger bakom Anbytarforum, men det är effektivt, trivsamt, snabbt och väldigt opretensiöst. Idag är det en mötesplats för tusentals släktforskare alltfrån mycket erfarna till totala nybörjare som hjälper och stödjer varandra på ett väldigt kollegialt sätt.
Jag tror många, speciellt nybörjare, anser det vara mer attraktivt att ställa sina frågor på Facebook än på Anbytarforum. Trots att jag själv startat en grupp på Facebook så är jag fortfarande stor anhängare av AF när det gäller "tyngre" och mer ämnesfokuserade forskningsfrågor.

Om vi skall återgå till gravstensinventering så har jag själv, liksom de flesta andra, ofta störts av hur tidigare insatser fallit i glömska och hur de frivilliga insatserna splittras. Jag har med vemod tänkt på de hyllmeter av pärmar innehållande inskickade bilder och beskrivningar som vår släktforskarvän Kent Andreasson hade i klubblokalen i Högsbo i Göteborg på den tid det begav sig. Det låg ett oerhört arbete bakom det från mängder av frivilliga, men inte var det så lätt att ta del av inte, varken texten eller bilderna. Sedan dess har flera initiativ uppstått förutom Irenes Facebookgrupp. GeneaNet har en internationell databas för gravstenar och minnesmärken där man lägger stor vikt vid kvalitén på bilder och dokumentation. Den databasen såg för övrigt dagens ljus före Rötters gravstensinventering. BillionGraves är ett annat internationellt initiativ som är genialt i sin enkelhet. Man kan bara knäppa en bild med sin smartphone och bilden laddas automatiskt upp till databasen. Här har vi en överlägsen teknologi och fullständig sökbarhet. Både GeneaNet och BillionGraves är gratis. I ett mail jag nyligen fått framgår det emellertid att BillionGraves har problem med engagemanget hos medlemmarna efter de första månadernas fotoyra. Till dessa viktiga initiativ kommer ett antal internetsajter anordnade av kyrkor och begravningstjänster som erbjuder gravstensinventeringar. Detta är bara en del av vad som finns idag.

Nog skulle det finnas fördelar i om man kunde samla alla gravsstenar i en enda indexerad databas, men detta är utopiskt av flera skäl. Ett starkt skäl är att det troligen skulle vara svårt att samsas och diskussionen om huvudmannaskap och tolkningsföreträde skulle säkert ta den mesta tiden. Ett skäl till att det kanske inte skulle vara helt lyckat är att vi frivilliga lätt tröttnar på att bidra när organisationen stelnar, blir byråkratisk och förlorar nyhetens behag. Det behövs nog lite nya tag och nya idéer då och då för att mobilisera oss "fotsoldater". Det är säkert just på grund av nyhetens behag och känslan av delaktighet som Irenes Facebookgrupp och BillionGraves får en sådan skjuts under en tid.

Är Sveriges Släktforskarförbund en supporterklubb eller en förening för samverkan och stöd?

Irene Jonsson har tagit initiativet och startat Facebookgruppen: Släktforskning - En gravsten och arkiven berättar. Den har efter kort tid blivit väldigt populär och har i skrivande stund 271 medlemmar, de allra flesta mycket aktiva i att samla bilder på gravstenar till ett gemensamt arkiv. Hjälpen i gruppen går även så långt att om någon undrar hur deras anors gravstenar ser ut i en annan del av landet finns det ofta någon som är beredd att ta vägen förbi och ta några bilder.

Som så många andra släktforskare gör Irene detta enbart av intresse och viljan att hjälpa andra och att bidra till vår trevliga hobby. En viktig belöning för allt arbete är att se hur medlemsantalet i gruppen ökar och hur aktiva och hjälpsamma alla är. Jag kan, liksom många andra som lägger ned timmar av frivilligt arbete för vår gemensamma hobby, förstå varför Irene gör detta. Vår strävan är emellertid alltid att få fler medlemmar till vår grupp, att få fler besökare på våra bloggar, att hitta fler personer som har samma anor eller är intresserade av samma områden inom släktforskningen. Vi försöker därfor aktivt att sprida kunskap om vårt arbete, byta länkar med andra entusiaster och ibland, om vi är tursamma, kan vi bli uppmärksammade av någon av de stora släktforskarsajterna. Då blir vi stolta och glada.

Irene har emellertid fått en riktig "käftsmäll" som gjort henne mycket ledsen. Hon ville berätta på Rötters Anbytarforum om sitt initiativ så att fler skulle kunna bli medlemmar i gruppen. Hon publicerade därför en kort text under "Rädda gravstenar". Hennes inlägg blev emellertid omedelbart refuserat av koordinatorn, med följande motivering:

"Inlägget från Irene hänvisar till en annan databas om Gravstenar. Då det redan finns en databas inom Släktforskarförbundet anser vi det inte vara lämpligt att splittra Gravstensinventeringen på flera databaser.
Se även inlägget nedan.

Jag har därför raderat Irenes inlägg.

Tom-Moderator Källor"

Detta mail från Anbytarforum följdes senare upp av ytterligare ett mail där Irene hotades med avstängning från forumet om hon försökte informera om sin Facebookgrupp igen.

Det här ger upphov till några frågor och reflektioner. Om man vill vara positiv och inte döma kan man förutsätta att det här är ett olycksfall i arbetet. Att den för mig anonyme Tom-Moderator har överträtt sina befogenheter och handlat mot Rötters intentioner vore ju den lyckligaste tolkningen. I så fall vore det intressant att få en kommentar från Rötters ledning och en ursäkt till Irene Jonsson. Att hota med avstängning för att man informerar om en alternativ tjänst verkar ovärdigt vår förening.

Med kännedom om Anbytarforums historia och när jag tagit del av den diskussion i ämnet som förs på forumet "Rädda gravstenar" så verkar det emellertid inte vara så enkelt. Då kommer följande frågor:

• Har vi medlemmar gett Sveriges Släktforskarförbund i uppgift att censurera seriös information som inte strider mot Anbytarforums Ordningsregler? 
• Vilka är de VI som moderatorn hänvisar till i mailet till Irene?
• Kan det vidare vara i  medlemmarnas intresse att vår förening motarbetar initiativ som konkurrerar med eller är alternativ till Sveriges Släktforskarförbund? 
• Inser inte Sveriges Släktforskarförbund att vi även är medlemmar i konkurrerande föreningar, nyttjar konkurrerande privata tjänster och använder resurser av alla de slag för vår hobby? Det är till och med så illa att vi bidrar aktivt till arbetet i alla dessa fora, precis som vi gör till arbetet i Sveriges Släktforskarförbund. 

En släktforskargemenskap är inte en supporterklubb där man skall lära sig avsky konkurrenterna och motarbeta dom - här gäller mångfald, öppenhet och samarbete. Dyker några problem upp får man diskutera dom.

I sak kan jag emellertid förstå att man reagerar på att de dyrbara frivilliga insatserna splittras upp, men svaret på det problemet är inte konfrontation utan samverkan. Att Anbytarforum reflexmässigt söker en konfrontationsväg har nog med dess historia att göra, men det återkommer jag till i nästa text.

Nya tag med släktforskningen och lite nya idéer

Mormor Augusta Eugenia Aronsdotter

Det har inte blivit så mycket nytt skrivet på senaste tiden av flera orsaker. Av naturliga skäl blir aktiviteten lägre när man fyllt sina antavlor så långt man förmår och kyrkböckerna inte ger någon mer vägledning. Visserligen kan man då börja arbeta med mantalslängder och domböcker, men det kräver väldigt mycket kunskap och arbete och är i många stycken osäkra källor. Osäkerheten i mantalslängderna ligger främst i att de ofta bara anger namn, ibland bara förnamn, på familjens huvudman och det kan vara väldigt osäkert om huruvida man funnit rätt person. Både vad gäller mantalslängder och domböcker är det ett stort problem att de är handskrivna med ofta svårtydd handstil och kräver mycket träning för att ta del av. Mitt stora projekt kommer att bli att lära mig att tyda handskrift från 1600- och 1700-talet.

Ett annat arbete jag påbörjat är att revidera mina Internetkurser inför Julen så de innehåller den mest aktuella kunskapen om någon skulle vilja fresta någon vän eller släkting med en introduktion till vår ädla sport.

Jag funderar också lite över hur jag skall nå nya läsare för min blogg och min Facebookgrupp, vilket också innebär att jag får fler forskarvänner, hittar fler anättlingar och kan hitta fler att samarbeta med och lära mig av. Jag har lite idéer om hur det skall gå till.

Jag har också börjat gå igenom allt material som jag samlade in under senaste besöket i Sverige. Eftersom jag använde lite ny teknik för det så kommer jag att berätta om det inom kort. Dessutom har jag kommit över lite nya fina bilder som måste skannas och identifieras.

En annan kul sak som jag sysslar med är att finna okända och oväntade släktskap, utifrån det jag lagrat i min databas. Visste ni exempelvis att Raoul Wallenberg var släkt med Ray Bradbury? Sådana lite pikanta släktskap tänkte jag skriva en text om inom kort, men först måste jag rota lite i mina databaser.

Arkiv Digital gratis i två dagar

Följande mail kom idag:

ArkivDigital är gratis 12-13 november

Arkivens dag ger dig en möjlighet att besöka ett arkiv och titta in lite bakom kulisserna och se vad arkivet erbjuder för spännande saker. ArkivDigital är ett av de största digitala arkiven i landet och vi har precis passerat 31 miljoner bilder i över 127.000 volymer. Detta motsvarar ungefär 7 hyllkilometer med handlingar. Om du inte har möjlighet att besöka ett arkiv i verkligheten, så kan du alltid titta in hos ArkivDigital. Under nästa helg har vi Öppet Hus och erbjuder gratis släktforskning för alla. Så passa på att bekanta dig med ArkivDigital och vad vi erbjuder.

Specialpris på årsabonnemang

Du har även möjlighet att köpa ett årsabonnemang till specialpris från den 8 november till 20 november 2011. För endast 995 kronor får du ett årsabonnemang (ordinarie pris 1.195 kronor). Erbjudandet kan bara köpas av privatpersoner och gäller 8/11 2011 till 20/11 2011. Självklart kan även du som redan har ett pågående abonnemang köpa detta. I så fall läggs det nya på efter ditt nuvarande.

Hur gör jag för att få tillgång till ArkivDigital gratis?

För att få tillgång till ArkivDigital och tjänsten ADOnLine gratis under helgen 12-13 november 2011, så måste du göra ett par saker. Det är inte svårt och Du skall nog klara det. Följ bara nedanstående punkter. Var noga med detta.

1. Registrera Dig hos oss
   • Om du redan har registrerat dig så går du vidare till punkt 2.
   • On du inte kommer ihåg ditt lösenord gå till http://www.arkivdigital.se/users/forgot_password och skriv in din registrerade e-postadress så skickas ett nytt lösenord till dig.
   • Om du inte är registrerad som medlem hos oss sedan tidigare så måste du göra detta. Gå till: http://www.arkivdigital.se/users/register och fyll i de uppgifter som efterfrågas. Var extra noga med att skriva rätt e-postadress och lösenordet väljer du själv. Lösenordet skall bestå av minst 6 tecken.
2. Installera programmet ADOnLine, http://www.arkivdigital.se/produkter/adonline/installation. Om du inte har den senaste versionen så är tipset att du installerar denna. Den senaste versionen heter 1.4.2 (rev 610). Du kan se vilken version du har om du i programmet trycker på Hjälp-menyn och sedan på Om.
3. Under installationen så kommer du att få ett antal frågor. Du skall svara på dessa "positivt" och när installationen är klar så har du en ikon på din dators skrivbord som heter ADOnLine2.
4. Dubbelklicka på ikonen för att starta programmet.
5. Nu kommer en inloggningsruta upp. Här fyller du i dina inloggningsuppgifter (e-post och lösenord). Var noga med att skriva in exakt samma som du gjorde när du registrerade dig. Det är t.ex. skillnad på stora och små bokstäver. Om du får felmeddelande om fel e-post/lösenord så är det något som inte stämmer. Klicka bort meddelandena och tryck sedan på Arkiv-menyn och Logga In. Nu kommer inloggningsrutan upp igen. Sudda ut det som står och fyll i uppgifterna igen.
6. När du har loggat in så är du nu inne i programmet och kan börja forska.
7. Till vänster finns en lista med arkivbildare. Sök efter "din" församling i listan eller skriv in det direkt i sökfältet ovanför. Klicka på namnet för att välja.
8. Till höger kommer nu en lista med volymer upp från just din valda församling. Leta efter rätt volym i listan och dubbelklicka på den med vänster musknapp för att öppna volymen.
9. När volymen är öppnad så bläddrar du i den med -5, -1, +1 och +5 eller direktvalet mellan -1 och +1.
10. På installationssidan hittar du även en manual till programmet.

Vanliga frågor och problem

• Givetvis förlänger vi alla pågående abonnemang med 2 dagar på grund av gratisdagarna (12-13/11 2011).
• Om du har problem med programmet och vill ha hjälp. Tala direkt om så mycket du kan, vilken version använder du, vad gör du och vad händer? Kommer det några felmeddelanden och vad står det i dessa? Ju mer du kan berätta, ju lättare är det för oss att snabbt kunna svara dig.
• Du kan prova att installera en äldre version av programmet. Längst ner på installationssidan finns länkar till äldre versioner. Ibland kan dessa fungera bättre.
• Om du har automatisk inloggning ikryssad och får felmeddelande om fel e-post/Lösenord, klicka bort felmeddelandena och tryck sedan på Arkiv-menyn och därefter på Logga In. Nu kommer inloggningsrutan upp igen. Sudda ut de uppgifter som står där och skriv in dem på nytt.

Kundtjänst under helgen

En del av oss är ute på arkiven och visar upp ArkivDigital. Vi lovar att svara på mailfrågorna som kommer till oss så fort vi kan, men ibland kan det dröja lite. Det är alltid bäst att skicka via e-post till: kundtjanst@arkivdigital.se
Vi ses på Arkivens dag, antingen i verkligheten eller inne i ArkivDigitals öppna hus.
ArkivDigital