DISGEN – Den fula ankungen som aldrig tycks växa upp till en svan

Jag arbetar med DISGEN 8.1e – inte för att jag tycker det är så speciellt bra, utan enbart för de kopplingar det har till DISBYT, DISPOS och GENLINE. Från industrin vet jag att man helst inte utvecklar någon produkt vidare förrän man måste av konkurrensskäl. Det vore ju slöseri att marknadsföra en förbättring när man kan suga ut lite till ur den gamla versionen.

Nu tycker jag inte att en sådan policy borde gälla för vårt ideellt arbetande DIS utan istället att försöka tillhandahålla ett program som i allt är bättre än konkurrenterna Min släkt, Legacy, Holger och andra.

Det är speciellt några funktioner som jag verkligen skulle önska mig. Min databas börjar bli ganska stor nu och jag hittar ständigt nya grenar genom andra släktforskare som jag har gemensamma anor med. Ibland dyker nya grenar upp liksom i förbigående när jag letar på nätet efter något annat. Just då har jag inte tid att mata in det ens provisoriskt och absolut inte att kolla riktigheten i kollegans uppgifter. Det blir att lägga länken som en Favorit i Explorer under någon rubrik jag kommer att minnas senare. Listan över favoriter under flikar med namn som Osmi, Svinhufvud, Klack, Busk, Schubert, de la Montagne, Zätzman, Skragge osv. i all oändlighet börjar bli ganska lång nu, liksom namn på andra släktforskare. Ofta glömmer jag bort alltihop och missar på så sätt intressanta delar i mitt släktträd.

Tänk vad bra det vore om man hade en naturlig flik för en person i DISGEN där man kunde lägga in en länk eller anmärkning om var det finns mer att hämta senare. Gärna skulle detta markeras med någon liten signal eller färg i an- eller stamtavlan. Det bästa vore ju om man med ett enkelt klick kunde välja att ha denna signal synlig eller inte. På så sätt skulle man genast när man tar fram en tavla kunna se att man någonstans har information som gör det möjligt att bygga vidare på släktgrenen uppåt eller nedåt.

Vidare skulle jag önska mig att färgerna på personerna i tavlan skulle kunna ändras enkelt – ungefär som man formaterar vanlig text. Ofta är det åtminstone så för mig att jag funnit någon annan forskare som har forskat på en ny gren och jag för då in den i min tavla utan att just då kontrollera alla uppgifter. Som det är nu får jag ha en log vid sidan om för att minnas dess okollade uppgifter. Tänk om jag kunde sätta en färg på provisoriska poster. Vad kul det skulle vara att släcka alla sådana! Jag har ibland använt mig av andra trick som att bara skriva exempelvis DISBYT, vilket då betyder att DISBYT är källan men att den inte är kontrollerad med kyrkböckerna. Ibland skriver jag ingen källa alls, vilket är en signal till att jag måste kolla. Detta ser jag emellertid inte utan att öppna posten eller dra ut en lista – bökigt!! Jag skulle också önska mig en bra ”Att göra” lista baserad på de markeringar jag gjort eller varför inte något enkelt sätt att se var källor och annan data fattas..

Nu säger vän av ordning att det finns ju flaggor i DISGEN. Det finns dessutom ett antal flikar att skriva in information i. Visst, men som någon påpekade i ett debattforum: Hela DISGEN andas gammalt DOS-program inte bara vad gäller användarinterfejset utan även då det gäller funktionella detaljer. Dessutom vill jag inte använda de befintliga flikarna till annat än det de är avsedda för – inte för arbetsnoteringar. Jag erkänner också att det finns många fina funktioner i DISGEN, men inte är programmet särskilt användarvänligt inte. Nu vet jag att mycket av arbetet görs ideellt av hängivna personer. Jag är också övertygad att dessa personer är skickliga programmerare. Jag är mycket tacksam för allt arbete som läggs ned och resultatet är i många stycken imponerande, men visst kan det bli bättre. Det är ju därför jag vågar önska förbättringar.

Jag är ingen programmerare annat än till eget husbehov. Jag har emellertid arbetat med datorer sedan tidigt 80-tal och det har lärt mig följande; (Jag minns den gamla goda tiden när en lösning för Göteborgs datacentrals programmerare var att använda åtta fingrar på vänster hand för att kunna skriva ett semikolon i ordbehandlaren). Programmerare är bra på att överföra de önskade funktionaliteterna i ett program till källkod, men inte nödvändigtvis bra på vare sig funktionaliteten eller användbarheten. Systemerarna är bra på att strukturera de olika funktionaliteterna men ofta inte nödvändigtvis bra på att förstå hur de används i verkligheten på ett för användaren intuitivt sätt. Om ett program skall fungera bra måste det utgå från det dagliga arbetet med släktforskning, inte utifrån vad som är möjligt tekniskt, är programmeringsestetiskt, eller ur programutformarnas utgångspunkt systematiskt.

Visst, vi släktforskare kanske inte är så smarta alltid så vi förstår hur vi skall använda programmet på bästa sätt, men då får man göra programmet ”dummare” så det passar vår intellektuella kapacitet och förmåga att organisera arbetet.

Jag vill återigen framhålla att jag har stor respekt för det arbete som utförs av inblandade experter, men kanske man skulle komplettera utvecklingsgänget med någon kreativ dumskalle som vet tillräckligt lite om datorer och tillräckligt mycket om släktforskning för att våga ifrågasätta de tekniska realiteterna och begära det omöjliga av programmet.