Ett inte särskilt trevligt samtal med "kundeservice".

För att kunna hålla mig informerad om olika tjänster använder jag alla de olika företag som finns inom vårt område. Då och då tar jag ett tidsbegränsat fullt medlemskap för att lära mig hur det fungerar. Visserligen har jag varnat er många gånger för att aldrig ta gratisabonnemang där man måste lämna ut sina kortuppgifter, men trots detta accepterade jag ett två veckors ”gratis” erbjudande från Ancestry. Bidragande är att det inte finns något alternativ annat än att lämna ut sina betalningsuppgifter. Emellertid sade jag upp den automatiska förnyelsen redan efter några dagar på den plats på deras hemsida där detta sker.

Döm om min förvåning när jag fann att mitt konto belastats med 250 kronor den 23 maj. OK – fel kan begås tänkte jag och sade upp mitt abonnemang igen på hemsidan. 23 juni belastades återigen mitt konto med samma summa. Den här gången ringde jag till kundtjänst över Skype eftersom deras telefonnummer bara kan nås inom Sverige via normal telefon.

För att ge bakgrund och förklara varför jag varit angelägen om att bara utnyttja gratisperioden berättade jag att jag bara tar provabonnemang på olika tjänster då och då för att hålla mig informerad om deras tjänster som led i mitt arbete med information till andra släktforskare.

Hon var milt sagt inte särskilt förstående utan ifrågasatte först sanningshalten i att jag hade avslutat mitt provabonnemang. Därefter påstod hon att jag inte fullföljt processen på rätt sätt. Mitt påpekande att om en process var så komplicerad så att medlemmarna inte förstod hur det skulle göras så kanske den borde ändras hade hon lite förståelse för. Hur som helst kom hon fram till att felet var mitt eftersom jag borde förstått att det inte fungerade eftersom jag inte fått något mail om att det fungerat. Hon undrade vidare om jag ville att hon skulle ”upphöra med min automatiska förnyelse av abonnemanget”. Jag påpekade att jag aldrig hade bett om automatisk förnyelse utan bara ville avsluta abonnemanget och slippa ytterligare debiteringar. Över 500 kronor är mycket pengar – i synnerhet när man, i tron att man avbeställt, inte använder tjänsten.

Jag vill således återigen varna alla från att acceptera ”gratis” abonnemang som åtföljs av att man måste lämna sina betalningsuppgifter. Det kan lätt bli fel så man får betala ändå. Vad man emellertid kan förvänta sig är att bli vänligt bemött när man påpekar att fel har blivit begångna och inte bli behandlad som om man var en lögnare eller person som inte är kapabel att följa instruktioner på en websida.

Att använda OpenRGD för att finna okända anor

Ingen av de som följer min blogg ”Släktforskning för noviser” eller är medlem i Facebookgruppen med samma namn lär väl ha missat att jag både fått och förlorat en faderslinje under det dryga decennium som jag släktforskat. För er som inte känner till det kan jag berätta att det var omvälvande när min far på sin 75-årsdag fick ett telefonsamtal från en halvsyster. Hennes far hade i sina sista dagar erkänt att han hade en son med sin ungdomskärlek – min farmor. Hon hade emellertid aldrig erkänt honom som fadern och han hade till sin sorg aldrig fått träffa varken min farmor eller sin son efter nedkomsten.

För mig väckte det intresset för släktforskning och jag kunde snart härleda min raka faderslinje tillbaka till 1500-talet i Norrbärke och Finland. Det var en stor dag när jag fem år senare, till min far, överlämnade en släktbok med 2000 namn. Man kan föreställa sig vad som rörde sig i tankarna hos denne man, vilken som barn utackorderats och flyttats från familj till familj, när han äntligen fann sitt ursprung.

Tiden gick och redskapen för oss släktforskare förfinades och den nya DNA-tekniken utvecklades och jag förlorade en farfar och en hel faderslinje. En test av en förment halvkusin på min fars sida visade att vi inte alls var släkt. Det var bara för mig att börja det tröstlösa sökandet efter en farfar med såväl traditionella medel som med den nya DNA-tekniken.

DNA-träffar på de tre stora tjänsterna FamilyTreeDNA, Ancestry och MyHeritage saknades inte, men eftersom min far var avliden sedan några år och inte hade testats så var det svårt att avgöra vilka träffa som hörde till min mor respektive far och i nästa led vilka som härrörde från min farmor respektive den gäckande farfadern. Jag hade testat min bror och min mor så en liten aning kunde jag få om vilka delar av mitt DNA som hörde till min far. Jag hade också sådan tur att en kusin till min far, på farmors sida, lät sig testas och även en tremänning till mig på samma sida. Trots det var det oerhört svårt att avgöra vilka av mina DNA-segment som kunde komma från min farfar än mindre att hitta några spår med traditionell forskning.

Problemen var såväl tekniska som sociala. Det sociala problemet låg i den totala mörkläggning som alltid rått kring vem som gjorde min farmor gravid. Att det inte var den person som hon enligt alla bevis hade sällskap med vid den tiden har jag ju tekniska bevis på. Spekulationerna om vem den okände fadern kunde ha varit, var han kom ifrån, i vilken relation han stod till min farmor och under vilka förhållanden hon blev gravid är många.

Det tekniska problemet är att min farmors båda föräldralinjer kom från en trakt där ”alla” är släkt på något vis och dessutom finns det finska inslag i genomet, vilket inte underlättar för att särskilja en linje från en annan. Jag hade således inget som helst att gå på för att med traditionell släktforskning avgöra på vilket sätt jag är släkt med någon av de träffar som jag med hjälp av olika DNA-redskap kommit fram till att de kan tillhöra min farfars linje.

Vid en ”normal” DNA-träff där jag känner till den egna släktlinjen som personen antas matcha söker jag i den andres släktträd efter en gemensam ana till mig själv. Nu är det väl så svårt i Sverige eftersom vi ju historiskt använt patronymikon och att leta på en gemensam Erik Anderson, född 1783 i en viss socken kan vara väl så besvärligt om träden är omfattande. Om man som jag inte har något eget att jämföra med blir det en meningslös uppgift att ta sig an.

Vad jag då får göra är att se om jag kan finna sinsemellan gemensamma anor bland de DNA-träffar som jag misstänker kan höra till min farfars släktlinje och utgå från det när jag bygger ett träd framåt till våra dagar och som förhoppningsvis leder till rätt tid och plats. Det är här jag använt OpenRGD och det nya plug-inprogrammet One2Tree. Givetvis kan dessa redskap med fördel användas även för att söka gemensamma anor där jag har en känd släktlinje att jämföra med.

Så här gör jag

Hos någon av de tre tjänsterna Ftdna, Ancestry eller MyHeritage hittar jag en person som skulle kunna vara en ana till min okände far.
I Ftdna väljer jag lämpligen någon som varken har blå eller röd gubbe. De röda är ju min mor och, eftersom jag har en kusin till min far testad så vet jag att de blå troligen tillhör min farmors sida. Således – de utan ”gubbe” kan vara släkt med min farfar. För en mer finstämt urval väljer jag att visa alla som är Not In Common With min mor och som jag inte tidigare vet tillhör min farmor. Jag väljer först de med högsta värde på totalt cM och som har stora träd. I en andra omgång väljer jag de som har höga värden för största segment. Detta resulterade i sju personer som jag vill gå vidare med.
I MyHeritage hittar jag lämpliga kandidater genom att triangulera dem med mig själv och försäkrar mig om att de inte varken är släkt med min mor eller min fars kusin eller min tremänning på farmors sida. Jag har sådan tur att alla finns på HyHeritage, delvis genom min egen försorg. Även här får storleken på DNA-träffen och kvalitén på trädet fälla avgörande.
I Ancestry är det lite knepigare, men där få jag titta på om det indikeras någon Common Ancestor. De som har en sådan länk är troligen inte aktuella eftersom de har relation till mitt träd och jag ju inte känner till min farfars släktlinje och därför troligen inte har med hans anor i mitt träd. Men - även det kan ju faktiskt vara fallet. Min farfar kan ju vara en kusin eller tremänning till min farmor, eller släkt på annat sätt, men det får jag bekymra mig om ifall jag kör fast. Skulle det vara så så lär bara slumpen att någon, hittills okänd, riktigt nära släkting testar sig vara till hjälp.

Om jag nu hittar någon ”misstänkt” person så förutsätter det ju att denne också ha ett släktträd och gärna ett som sträcker sig åtminstone till senare 1700-talet eller mitten av 1800-talet. Jag letar ju efter en farfar som är född omkring 1900 och beroende på hur nära släkt min nu levande släkting är så kan jag ju finna en gemensam ana någonstans i det tidsspannet. Jag har exempelvis en träff som är 200/30 cM så hon skulle kunna vara tremänning eller fyrmänning till mig och då skulle vår gemensamma ana kunna vara tre till fyra generationer bakåt i tiden.

Säg att jag nu funnit en kandidat som skulle kunna vara ättling till min farfar eller tillhöra samma släktlinje och som har ett släktträd som jag nu har på skärmen i så kallad Pedigree-form. Jag har laddat ned det utmärkta plug-inprogrammet One2Tree i min Chrome-läsare. Med dess hjälp får jag nu upp personens träd i listform och där kan jag naturligtvis leta efter namn jag känner igen på rätt platser, men det är jobbigt och tröstlöst eftersom jag inte vet vad jag letar efter. Uppe i överkanten finns ett antal knappar och en av dessa heter ”Save list as GEDCOM file”. Klickar man på den så får man frågan om den träff man hittat är man, kvinna eller av okänt kön. Markera och klicka OK. Filen som laddas ned hamnar nu där hämtade filer hamnar på din dator. Jag brukar nu öppna den mappen och hittar då den senaste filen som heter One2Tree.ged. Jag döper nu om den så den heter One2Tree_namn.ged, där "namn" är min träff. Nu börjar det kluriga.

Lista från One2Tree. Klicka på Save List as GEDCOM File

DIS - Datorstöd i släktforskningen – har ett projekt de kallar OpenRGD. Det står för Rikstäckande Genealogisk Databas och har utvecklats av DIS. Jag vill varna för att det inte är så lättbegripligt. Sidan har inte ändrats sedan man utvecklade programmet på en universitetsdator i Lund och då kanske inte användarvänligheten stod i fokus utan att det fungerade som arbetsredskap för utvecklarna. Jag har fått bra hjälp av Carl-Johan Gustafsson på DIS och jag skall i min tur förklara så gott det går, men låt oss först repetera vad jag vill uppnå.

Jag försöker finna en nutida DNA-träff som har en gemensam ana med min okände farfar.

Eftersom jag inte har den blekaste aning om någonting kring denne farfar så säger det mig inte ett skvatt att leta i träffarnas släktträd. Det enda jag vet är att de helst inte skall ha anor gemensamma med min mor eller min farmor de senaste två hundra åren. 

- Först vill jag försäkra mig om det genom att triangulera, samt 

- därefter jämföra med mitt eget ganska stora släktträd. 

- Sedan vill jag jämföra de olika kandidaternas släktträd i förhoppning om att finna en hos dem gemensam ana, som också kan vara min farfars. 

Det är här OpenRGD kommer in.

Så här är arbetsgången:

När du registrerat dig som användare så hamnar du på Startsida – arbetsflöde. Några rader ned ombeds du "lite blygt" att välja en GEDCOM-fil. Klicka på rutan ”Välj fil” och välj din egen GEDCOM-fil som du laddat ned från ditt släktforskningsprogram och sparat någonstans. Några rader längre ned finns en oansenlig ruta som säger ”Starta bearbetning”. Klicka på den. Nu händer en del och det avslutas med KLAR.

Du har nu fått ett antal, troligen deprimerande, listor över alla tveksamheter, dubbletter och annat i din GEDCOM som speglar alla tokigheter som du gjort under åren i din databas. Strunta i det just nu och spara det som terapiarbete till regniga och kalla vinterkvällar.

Vad du däremot skall göra är att gå tillbaka till Startsidan och, på samma sätt, ladda ned den GEDCOM som du skapade med One2Tree och kallade One2Tree_namn.ged. Du har nu två GEDCOM-filer i systemet till att börja med. Nu skall vi kolla om du själv har några gemensamma anor med den person vars GEDCOM du senast laddade ned.

Lite ned på Startsidan finner du rubriken Maskinell Matchning. Välj här Databas I som skall vara din egen och som Databas II väljer du din träff. Klicka på Matcha. Det händer knappt något alls mer än att du får en LOG-tabell och det är i sin ordning. Du behöver inte bry dig om den. Gå tillbaka till Startsidan, men gå den här gången ned till rubriken Manuell Matchning. Där väljer du återigen de två databaserna och klickar på Do Manual Matching.

Kryssa i allOK

Den här gången får du en meny som ser väldigt krånglig ut med en massa val, men för vårt ändamål kryssar vi bara i rutan allOK. Finns det nu några matchningar mellan ditt träd och din träff så dyker det upp namn på GRÖN botten, som är namn som finns i båda träden. Om du klickar på Visa så får du upp detaljer i träden. Dina till vänster och den andres till höger. Känner du dig osäker eller vill se detaljer, så kan du klicka på Graph och får då en grafisk beskrivning om hur de två träden ser ut i detalj. Den grafiska beskrivningen syns om du skrollar ned lite. Skulle du inte få några träffar på grön botten så kan du kryssa rutan AllManuell och får då namn på GUL eller RÖD botten som du kan studera manuellt på samma sätt.

Gemensamma träffar listas. Klicka på "Visa"

Då visas Källar Månssons hela familj. Klicka på "Graph"

Träffen Källar Månsson  de två databaserna visas grafiskt

I det här fallet visar jag, för illustrationens skull, resultatet för en amerikansk 4-männing där jag funnit gemensamma anor till mig själv och det är ju oftast det man letar efter, men i det här exemplet söker jag ju efter en helt okänd farfar och då förutsätter man ju att dennes anor inte finns i min databas så då hade jag inte fått något resultat vid jämförelse med mitt eget träd.

Det jag då hade gjort vore bara en koll på att personen INTE redan matchar ditt träd på någon känd linje så egentligen är det bra om jag inte hittar några eller åtminstone få anknytningar till kända släktlinjer. Så jag går över till nästa steg.

Säg nu att jag har  ett antal intressanta träffar och skapat GEDCOM-filer för dessa med hjälp av One2Tree och sparat dem med namn så de kan särskiljas. Jag laddar nu upp dessa filer i OpenRGD på samma sätt som tidigare. Sedan kör jag var och en mot min egen fil i de två matchningsprogrammen för att se om de har några gemensamma anor med mig på kända linjer.

Nästa steg blir att köra alla filerna parvis i först den Maskinella Matchningen och sedan i den Manuella Matchningen och nu hoppas jag givetvis på namn på grön bakgrund när jag kryssar i rutan allOK. Hittar jag inga där går jag vidare till AllManuell och granskar dessa i detalj. Kanske hittar jag några träffar som har gemensamma anor som även kan vara mina.

Själv har jag inte fått denna "vinstlott" ännu men jag jobbar vidare, När jag hittat DNA-matchningar som har en gemensam ana så vidtar arbetet med att leta bland denna anas ättlingar efter en man som var född omkring 1900 och befann sig i Ljusnarsberg omkring 1920 och som kanske var min farfar.

OBS! Open RGD är inte ofelbart. Använd den positivt. Med det menar jag att om den inte visar likheter så betyder det inte att det inte finns några. Skillnader när det gäller datum, stavning och andra småsaker mellan träden kan göra att programmet inte hittar likheterna i funktionen allOK. Å andra sidan kan algoritmen allManuell, vara lite väl liberal ibland.
Carl-Johan Gustafsson kommenterar att av tekniska skäl så får man snabbare och bättre resultat om den mindre ged-filen får vara grund för Databas I och den större Databas II.

Favoritverktyg för att identifiera mina DNA-släktingar

Jag har ju hållit på en tid med att använda DNA-tekniken i släktforskningen. Kort skall jag nämna de funktioner och tjänster som jag uppskattar mest hittills.

- På första plats kommer möjligheten att kunna föra över sitt DNA-resultat till andra funktioner från Ftdna.
Det är dessutom en fördel - ibland en förutsättning - om man laddar upp sitt träd på alla de tjänster där så är möjligt. Detta dels för att man får ut mer av tjänsterna, dels att det är till hjälp för andra som forskar. Jag anser personligen även att man, i tillämpliga fall, bör ge tillgång till sitt material för att bekämpa grov brottslighet.

- FamilyTreeDNA är den tjänst där jag gjort mina tester. Fördelen med detta är att de har ett fullt sortiment av tester så jag kan uppdatera mitt autosomala test till både Y-DNA och mitokondietest om jag vill utan att skicka in nytt material.

- GEDMatch var den första tjänsten jag förde över mitt resultat till och den tjänsten använder jag dagligen. Ju mer jag använder den ju mer lär jag mig och det finns oerhört många möjligheter.
Det första jag gör är att kolla med funktionen One-to-many. Jag klickar där på kolumnen Age för att se om jag fått några nya träffar. En annan funktion jag använder ofta är att markera ett antal personer i träfflistan och klickar därefter på Visualization Options och sedan väljer jag alternativet Compact Map som ger mig en Choromosome map över de valda personerna i relation till mig. Här finns många val och en jag använder för vidare forskning är funktionen List/CSV som ger mig matchningarna som en lista.
Möjligheterna i GEDMatch är stora, men lite svåra att finna och sätta sig in i, men värt besväret.

- Ancestry var en annan tjänst som jag inte kunde föra över mitt DNA till, men lyckligtvis hade jag fått en test för länge sedan, så jag kunde ta del av deras databas. Den värdefullaste funktionen där tycker jag är ThruLines™, som på elegant sätt ger tips om hur man kan vara släkt med vissa av de man matchar genom sitt DNA. Man måste emellertid ladda upp sitt träd för att det skall funka. Att inte Ancestry har någon grafisk beskrivning av hur man matchar på kromosomnivå är ett stort problem.

- GENI förde jag över mitt DNA-resultat till, vilket sällan ger några tillförlitliga resultat för min del, men det visar sig senare vara en bra idé ändå. Jag finns också med i några andras träd där, vilket ger vissa fördelar.

- MyHeritage har nog de bästa analysredskapen för DNA-forskning. Trianguleringsfunktionen är en höjdare och givetvis har man en grafisk beskrivning av träffarna på kromosomnivå där man kan ladda ned resultatet i CSV-form. Idag kom ytterligare en funktion som påminner om Ancetry´s ThruLines, men är än vassare. Den heter Theory of Family Relativity™. Principen är att den jämför mitt eget träd med alla andra träd och dessutom med GENI, FamilySearch, m.fl. och ger ett förslag till hur släktskapet kan se ut. Ibland blir det många steg som börjar i mitt träd, sedan kanske går över till Geni, till träd A, till träd B, till FamilySearch och slutligen till träd C där träffen finns. Det här är en sökväg som skulle vara väldigt svår att finna genom egna studier. Man skall säga att de svagare träffarna kan vara fel i något led så man måste kolla noga i källorna. Jag har både kollat med redan kända släktingar och kontrollerat steg för steg i kyrkböckerna och än har jag inte funnit något förslag som varit felaktigt bland de rimligt nära träffarna, men när de anges ha Låg säkerhet felar ofta något led. Fördelen är att sökprocessen sker även i träd som man normalt inte har tillgång till genom sekretess eller annan anledning.

- DNApainter är en tjänst som jag tidigt laddade upp mitt resultat till, Jag har alltid det programmet öppet på skärmen för att se på vilka kromosomer mina träffar ligger för att på så sätt kunna avgöra till vilken släktgren de tillhör. Det är här det är så bra att kunna ha CSV-filer från Ftdna, GEDmatch, MyHeritage och eventuellt andra för att måla in i de olika profilerna i DNApainter.

- Genetic Affairs är en tjänst som sorterar mina träffar i olika cluster som representerar olika släktlinjer. Man ger programmet tillgång till ens träffar – OBS, inte DNA-resultatet utan träffresultatet - i den tjänst man gjort testet och med hjälp av detta kan man rita nya cluster allt eftersom träffar kommer in. Det finns flera intressanta funktioner i denna tjänst, men jag har främst fastnat för möjligheten att hämta data från flera ställen där jag laddat upp sin DNA-fil och be tjänsten slå ihop dem. På så sätt kan jag få ett cluster som tar med träffar från alla de databaser där jag har mitt DNA uppladdat. Man kan dessutom ladda ned en CSV-fil från Genetic Affairs och ladda upp den till DNApainter som då målar en profil av alla de cluster man tagit fram från samtliga databaser.

- OpenRGD är en tjänst hos DIS – Datorstöd i Släktforskningen - som jag just börjat undersöka vilka möjligheter den har. Jag återkommer till det inom kort.

I dessa pandemitider passar jag på att lära mig nya saker om DNA

En endast 12 cm lång smyckekniv till en dam

Det är väldigt mycket att stå i nu när man är helt instängd på grund av pandemin. Laga god mat och göra det lite extra festligt, städa riktigt ordentligt i rum för rum, fixa allt man skulle gjort tidigare, läsa bra böcker man missat, fixa blommorna på terrassen och göra lite nya knivar i verkstaden. Det är lite som när man blev pensionär – tiden räcker inte till och så skall man släktforska också. Bara för att ni skall förstå mig så illustrerar jag denna text med min senaste kniv som skall bli en 70-årspresent till en väninna till oss som fyller år i karantän. Det är en liten smyckekniv i ebenholts, renhorn och stirling silver.

När det gäller släktforskning med DNA så börjar jag lära mig tillräckligt för att inse att jag kan alldeles för lite. Jag blir bara mer och mer förvirrad i mitt sökande efter min funne och sedan en tid förlorade farfar.

Jag väljer därför att ägna den här texten åt olika redskap som jag har hittat och som är till stor hjälp i DNA-forskningen när man blir kunnig nog att begripa hur man använder dom.

Föra över sin DNA-råfil till andra tjänster

När man testat sig så tror man ju att man är begränsad till de som testat sig på samma tjänst och till de redskap som de har för analys. Så är det ju inte i allmänhet. Som ni vet har jag testat mig på FamilyTreeDNA, men lyckligtvis har jag också för länge sedan fått en test av Ancestry. Från båda dessa företag kan man föra över sina rådata till MyHeritage och även till LivingDNA. Att det var bra att jag fått en Ancestrytest beror på att man inte kan föra över andra tester till Ancestry så om man vill ha tillgång till deras stora databas så måste man testa sig hos dem. Om ni undrar hur man hittar sin råfil så kan jag berätta hur man gör från FtDNA och för andra finns ofta instruktioner dit man laddar upp.
Så här gör man: Du klickar på fliken Data Download, sedan väljer du alternativet Build 37 Concatenated och klickar sedan på pilen så laddas den ned till din dator. Håll reda på var du har den för du får användning för den fler gånger.

Fördelen med FamilyTreeDNA är att man kan uppgradera sin test till både y-DNA och mitokondrieDNA. Det speciella med Ancestry är egentligen en nackdel, nämligen att det inte finns något annat sätt att jämföra sig med deras databas än att testa sig hos dom. Fördelen med MyHeritage, förutom tillgång till deras databas, är deras utmärkta analysredskap.

Ärligt talat så har jag blivit ganska irriterad på FamiyTreeDNA:s tjänst sedan de byggde om sin websida ”under gång”. Deras redskap, upplever jag, krånglar oftare än de fungerar felfritt. Den stora fördelen är emellertid att de har en Chromosome Browser som gör att man både grafiskt och i tabellform kan få fram hur upp till sju personers DNA överensstämmer kromosom för kromosom.  Detta är viktigt för att kunna använda många av de andra verktygen som har utvecklats av oberoende personer. Så har FamilyTreeDNA många svenskar i sin databas och det är bra om man själv är svensk. Man kan dock flytta DNA-tester från de andra tjänsterna till FtDNA också.

När det gäller Ancestry så saknas Chromosome Browser, vilket gör att om man vill få en bild av hur en persons DNA överensstämmer med ens eget så måste man förmå personen i fråga att föra över sin DNA-råfil till någon annan tjänst – lite känsligt kanske. Annars har Ancestry en väldigt trevlig funktion som heter ThruLines som är riktigt genial. Den förutsätter emellertid att man själv laddat upp sitt eget släktträd till Ancestry, men det är ju gratis. 

Under 2nd Great Grandparents hittar jag Olov Månsson, som har tre matchande ättlingar förutom jag själv.

I mitt fall så föreslår ThruLines, grundat på inmatade släktträd och DNA-resultat, släktingar med gemensamma anor upp till 5th Great Grandparents. Man kan visa, All, New, Potential, In My Linked Tree, Maternal och Paternal. När man svävar över en namngiven ana visas hur många programmet funnit som kan vara ättlingar till personen i fråga. När man klickar på anan så presenteras alla de hittade anättlingarna med detaljerade släktskapsvägar för mig själv och personerna i fråga. Släktskap och antal cM gemensamt DNA redovisas. Riktigt snyggt och bara att gå in i kyrkböckerna och kolla om det stämmer. Om man har ett abonnemang så kan man även studera varje persons eget släktträd, men det behövs ofta inte för att fastställa släktskapet. 

Vi ser här att två av träffarna finns på samma gren.

Det är väl det mest användbara i Ancestry, Själv har jag inte fått särskilt många nära träffar i deras databas, men det är ju olika. Det är också många av de användbara för mig som saknar träd eller har sina träd låsta så det begränsar ju nyttan.

MyHeritage var en positiv erfarenhet för mig. Jag har fört över min egen, min mors och min brors DNA-råfiler och, för skojs skull även min egen råfil från Ancestry till MyHeritage. Det är helt gratis, men om man vill ha tillgång till alla finesser för DNA-analys så måste man betala en engångsavgift på några hundralappar per DNA-fil. Jag har gjort detta för min egen fil, vilket har varit tillfyllest hittills. Jag har också mitt träd på MyHeritage för att testa deras tjänst. Jag får erinran då och då om att det är för stort för ett gratis abonnemang men de är tydligen glada för alla personer de har i sin databas så det blir bara ett påpekande, men jag kan inte ändra eller hantera trädet som gratismedlem, men det behövs inte heller i det här stadiet av min användning eftersom det tas med i alla analyser, vilket ju är till nytta både för mig och andra. 

Träfflistan innehåller mängder av information hos MyHeritage

MyHeritage presenterar mina matchningar på ett föredömligt sätt och deras analysfunktioner är utmärkta. Peter Sjölund har just haft en utmärkt genomgång i ett on-lineseminarium av hur man kan sortera sina träffar med de redskap som finns. De funktioner jag använder mest är Granska DNA-matchning och därunder dels funktionen Gemensamma DNA-matchningar, dels Kromosomläsaren av gemensamma DNA-segment. 

Alla gemensamma matchningar visas. Överst min bror som är kusinbarn/syssling till den valda träffen. I höger marginal visas symbolen för att dessa två triangulerar med mig.

Triangulering ger detta resultat och positionen visas inringad.

Granska DNA-matchningar motsvarar väl närmast In-Common-With i FamilyTreeDNA, men är både snyggare och mer informativ. Man får här en lista på vilka övriga personer som matchar både en själv och den valda personen samt uppskattat släktskap till denne tredje person och hur många cM denne tredje person har med en själv och den valda personen. Det allra bästa är emellertid att det finns en markering i de fall både jag själv och den valda personer triangulerar med den tredje personen. Om så är fallet kan man klicka på den symbolen och får då upp en kromsomläsare som i detalj visar exakt hur de tre matchar varandra.

Kromosomläsaren av gemensamma DNA-segment är samma funktion som Chromosome Browser i mitt eget testprogram och förtjänsten är just att den finns.

Givetvis har jag också använt de matchande personernas släktträd, vilket är tillgängligt om man låser upp sin test, men inte annars. Nu finns det ett lite kryphål som man kan använda sig av. Om man svävar över namnet på sin matchning i matchlistan så dyker det upp en ruta som innehåller en länk till familjens websida. Där kan man ofta finna länken Gå till släktträdet. Om man klickar på den så kan det leda till ett, ibland dock förenklat, släktträd för familjen. Detta kan man göra utan att betala.

Jag har faktiskt laddat upp min DNA-råfil till LivingDNA också, men det verkar ta väldigt lång tid innan något händer där avseende träffar på individer.

Jag laddade också upp alla mina DNA-råfiler till GEDMatch tidigt, men först på senare tid har jag insett vilka stora möjligheter denna tjänst ger i kombination med andra tjänster. Det är bara tråkigt att inte fler laddar upp sina filer dit. Jag skall emellertid säga att jag bara skummat på ytan av vad man kan göra med den här tjänsten, men skall ändå beskriva några som jag fått användning för så här långt.

I GEDMatch får man ett nytt kitnummer. Det är bra så till vida att man kan identifiera varifrån en persons kit kommer utifrån första bokstaven i numret. T=FtDNA, A=Ancestry och M=MyHeritage, vilka är de som intresserar mig. Man kan på så sätt detaljstudera en träff på ”hemmaplan” så att säga. Det första man gör är nog att köra testet One-to-Many och får då en lista över alla som man matchar med. Det finns mängder av inställningar och presentationssätt för de resultat man får fram, men det lämnar jag åt er att undersöka själva. Man kan gå vidare och undersöka en speciell träff med funktionen One-to-One eller använda funktioner för att jämföra med ett urval av personer, eller göra trianguleringar – möjligheterna är oerhört många. En funktion som jag har blivit förtjust i vid sökandet efter DNA-profil hos en okänd farfar är Segment Search, som är en funktion under Tier 1 - är en extratjänst som kostar en liten summa att nyttja. Med den kan man söka efter alla som matchar på en viss position på en viss kromosom och på så sätt ringa in möjliga personer som kan leda till en okänd ana.

OK – det där var mycket, men väldigt elementärt, men ändå inte något man kommer på så där utan vidare som nybörjare. Åtminstone gjorde inte jag det. Nästa text fortsätter i samma anda och då berättar jag om några andra redskap som jag upptäckt och hur jag sett potentiella användningsområden för dom.

En "borttappad" farfar och lite andra problem

Min Far

Förra veckan skrev jag att jag inte hade fått en enda träff som kan relateras till min farfar. Jag är lite feg, eller snarare lite väl försiktig, när det gäller att be människor jag inte känner att få testa dom. Jag hade ju annars kunnat be min fars eventuelle halvbror om att få testa hans Y-dna, men eftersom jag inte visste hur han skulle reagera och jag bara träffat honom en gång så blev det aldrig av. Nu är han tyvärr avliden. Jag har verkligen sökt efter andra möjligheter, men det verkar som om alla grenar av den linjen har avslutats med kvinnor, så också min fars halvbrors familj. Han har dock två döttrar.

I slutet av 2019 fick jag således modet att fråga en av dessa möjliga halvkusiner om hon var villig att ta en autosomal test om jag tog hand om allt utom själva topsningen. Glädjande nog gick hon med på det. I samma veva tyckte jag det var lämpligt att testa min bror.

Jag fick resultatet av testen i december 2019 och i och med det så förlorade jag min farfar som jag nu haft till låns i ganska många år. Inte tillstymmelse till gemensamma träffar trots att de i generationer levt inom samma geografiska område. Ganska unikt i sig i ett område där väldigt många är släkt med varandra. Jag är glad att min far fick gå bort i tron att han hade en familj som ville veta av honom på äldre dagar, men känner stor sorg när jag tänker på den man som i hela livet trott att han var min fars far och sörjt över detta. Vem som verkligen är min farfar och hur den historia ser ut som gör att det har hållits hemligt i hundra år kan man bara spekulera kring. Jag har således ställts inför en utmaning och då menar jag det i dess ursprungliga betydelse – inte så som det används idag.

För att sammanfatta min släktforskning så har jag således en okänd farfar och dessutom har min morfar en okänd farfar. Den senare är väl inte så mycket att orda om, men han ställer ändå till problem i jakten på min farfar. Jag skall berätta hur jag tänker så kanske någon kan ge mig vägledning huruvida jag ser det på rätt sätt eller är på villovägar.

Min mors och min fars familjer är sedan många generationer tillbaka klart geografiskt avskilda, men det finns några saker som ställer till det.

Min mormors anor är ganska oproblematiska eftersom de finns inom ett ganska geografiskt begränsat område i sydvästra Värmland i en i generationer stationär bondekultur, med undantag av utbyte med Norge av tradition, samt relativt stor utvandring till USA.

Min morfars anor har som sagt en joker i form av hans okände farfar, men också ett ”brus” i form av småsegment genom hans anor inom den svenska adeln. Det finns också en annan komplikation eftersom min morfar också genom den ”adliga” anknytningen har rötter i till Ramsberg, Ljusnarsberg och Lindesberg, vilket ligger mitt i det område där min far har sina rötter och en eventuell farfar kan ha funnits.

Så kommer vi till de finska rötterna. Skogsfinnarna invandrade till Bergslagen till precis de områden där min fars rötter finns och sedan flyttade flera av dem vidare under åren till Värmlands finnskogar och så gjorde några av min fars kända anor på hans moder sida. Detta är i kanten av det geografiska område där min morfar är född. Många av skogsfinnarna vandrade vidare till Norge och kan i ”värsta” fall även komma att tangera det område där jag funnit norska släktingar till min mormor.

Således blir det svårt att veta om mina finska träffar hör till min mors eller fars sida och det lär ju vara väldigt centralt att kunna placera in sina träffar om man skall ha en möjlighet att finna en okänd farfar med hjälp av DNA-forskning.

Till allt elände så verkar det på en del träffar som om min far och min mor, mot alla odds, skulle vara släkt och då blir det svårt att veta varifrån jag och min bror har fått våra olika DNA-segment och vilka DNA-träffar som skall härledas till far eller mor, vilket är väsentligt för att använda flera av de nya verktyg som finns att tillgå.

I de här funderingarna är jag ute lite på okänd mark och jag är därför tacksam om de som kan det här bättre rättar till mina felaktiga slutsatser. Dels till min hjälp, men framför allt för att jag skall kunna rätta till det i senare texter. Jag vill ju inte sprida felaktigheter

Är min mor och far verkligen släkt?

Min far träffade min mor när han reste från beredskapen uppe vid norska gränsen under kriget. Han bodde i Järnboås i norra Örebro län och hon bodde i Eda vid norska gränsen. Hon var på väg mellan sitt hem och Stockholm där hon tjänade som piga hos en sjökapten på Svenska Lloyd. Att de skulle vara släkt annat än på mycket långt håll är mycket osannolikt.

Efter att ha ”förlorat” min farfar på grund av DNA-test började jag intressera mig för att använda DNA-tekniken på allvar. Ett av de första redskapen jag stiftade bekantskap med var DNA clustering som utvecklats av Evert-Jan Blom och hans företag Genetic Affairs. I korthet går det ut på att analysera alla resultat man fått från sitt analysföretag och bunta ihop (clustering) dem i grupper som representerar olika släktlinjer. Dessa kluster representerar således anor till mor, far, farmor, farfar, morfar, mormor osv. så väl det nu går att göra det. Det är ingen lätt teknik att förstå och inte heller att utvärdera och använda, men verkligen värd att lära sig principerna i. Nu finns hans teknik i flera andra tjänster också som MyHeritage, GEDMATCH och DNAPainter, men det kommer jag till. Det fina med den här tekniken är att man kan använda sina träffar från flera företag. Tidigare var man ju hänvisad till de träffar som man får från databasen i den tjänst man köpt sin test. Vad man gör är att låta Genetic Affairs få tillgång till sina träfflistor på de testföretag man har.

Jag har ju testat mig på Family Finder DNA, men så kom jag ihåg att jag för många år sedan fått ett test i present av Ancestry och lyckades även hitta mina uppgifter så jag kunde aktivera den. Jag anslöt således både mina träffar från Ancestry och från FTDNA till tjänsten.

Jag började givetvis med mig själv. Förutom ett jättestort cluster med nästan bara finska namn fann jag ett som skiljde ut sig. Det var placerat uppe i vänstra hörnet med de högsta träffvärdena och innehöll många namn som jag inte kan placera till någon av mina släktlinjer. Speciellt ett namn stack ut med en gemensam cM på 121/30 med min bror och 200/30 cM med mig själv. Hon har ingen träff på min mor. Detta är enligt FTDNA. De andra i detta cluster uppvisar liknande egenskaper. Jag tolkar det som att jag funnit ett antal personer som hör till min fars sida – kanske till och med till min farfars.

Nu har jag ju lärt mig att man kan föra över sin RAW-fil från FTDNA och Ancestry till MyHeritage så det gör jag givetvis och då finner jag något irriterande med hjälp av deras utmärkta redskap. Personen som jag hittat och som tydligen är en ganska nära släkting på min fars sida har ett gemensamt segment med min mor på 29,6 cM förutom det mer väntade resultatet på 89,1 cM med min bror. Eftersom tydligen MyHeritage har lite lägre värden än FTDNA på träffarna så är det lite underligt att personen inte finns som träff med min mor på FTDNA. Visserligen triagulerar denna person inte med mig och min mor så tydligen är det ett annat segment som hon har gemensamt med mig än det hon har gemensamt med min mor. Men – det frustrerande är att hon över huvud taget finns med som träff på min mor. Har min mor och min far gemensamma anor någonstans inom rimlig tid? Det blir än mer förbryllande när jag ser att några ytterligare träffar som jag sett som solklara att tillhöra min far har segment – och inte så väldigt små – gemensamt med min mor.

Under tiden har jag funnit en tremänning till mig själv och min bror på min farmors sida på MyHeritage som gör att jag kan börja eliminera segment som hör till farmors sidan och därmed ringa in de träffar som med större sannolikhet tillhör min okände farfar. Men – även när jag gjort detta så spökar inslag gemensamma med min mor i de träffar som jag med allt större säkerhet tolkar att de tillhör min farfar. Här kommer mina två alternativa förklaringar.

Den ena förklaringen är att det är brus från gemensamma finska förfäder. Det som talar emot det är att summan av segmenten inte är jättesmå. Den andra förklaringen är att det är min morfars anor i prästsläkten i Ramsberg som har lämnat segment som fortfarande är levande trots att de passerat genom 8 generationer. Eftersom många av träffarna finns just i Ramsberg, Lindesberg. Ljusnarsberg och kringliggande socknar så lutar jag åt det senare. Men – jag kan ha tolkat det helt fel.

Kanske jag är överdrivet optimistisk eftersom jag så gärna vill tro att dessa träffar skall leda mig till en okänd farfar och inte bara vara ytterligare en mycket avlägsen släkting till min mor.

Jag har här nämnt ett antal verktyg som jag använt. I nästa vecka skall jag berätta lite mer om dessa och även ge er länkarna till dem.

Jag kämpar på för att förstå det här med DNA

Förra veckan skrev jag om hur jag gick till väga för att komma fram till hur mina träffar på FamilyTreeDNA var släkt med mig. Ett redskap som jag använde med framgång för de som hade detaljerade släktträd hette DNArboretum, men först började det strula med Chrome och sedan visade det sig att det inte fungerade alls när FTDNA gjorde om hela sin websida. Det var en så kallade plug-in för Chrome som gjorde att man fick släkttavlan för en matchning presenterad som en lista i nedstigande led på båda sidor. Den finns inte längre men häromdagen fick jag kännedom om en ny plug-in som heter One2Tree som gör samma jobb, men som fungerar även för Ancestry och MyHeritage, samt kan köras både på Chrome och den nya versionen av Microsoft Edge. Dessutom är den snyggare än sin föregångare. För cirka en femtiolapp får man den fullständiga versionen. Ni hittar den på Chrome Web Store.

Lite fler tester

Nåja – nu har jag samlat på mig ett antal personer som jag troligen är släkt med. De allra flesta på min mormors sida i Holmedal. Framgången gav mig blodad tand så jag bad min mor att få testa henne. Hon var vid den tiden 95 år gammal, vilket är en lycka för en släktforskare utöver att ha sin närmaste i livet. Min far är emellertid död sedan några år. Eftersom jag ändå var inne på det spåret så tog jag en mtFull på mig själv. Jag trodde i min okunskap att det skulle ge mig användbara träffar på min mors sida, men vet numera att såväl Y-DNA, som mtFull har begränsad nytta för oss släktforskare om vi inte har någon kandidat att jämföra med. Däremot gav den autosmala testet FamilyFinder av min mor ytterligare utdelning på min mormors sida. Det började bli många där nu.

Ojämnt fördelade träffar – och många finska

Ett mönster började skönjas. Massor av träffar hörde till min mormor, men väldigt få som jag kunde identifiera till min morfars sida. Än värre var det på min fars sida. De jag med säkerhet kunde härleda där var ytterst få. Ändå hade jag en agnatisk antavla ända till 1500-talet och på min farmors mors sida hade jag träd som sträckte sig till 1500-talet i Holland, respektive till Svinhufvudssläkten på min farmors fars sida.

Å andra sidan fanns det mängder av finska släktingar bland matchningarna som inte kunde knytas till de finska anor som jag visste fanns i släkten – främst på min farmors mors sida. Jag hade också mängder av matchningar som jag inte kunde placera någonstans alls och genom att ladda upp min DNA-fil till Geni så fick jag förslag på mängder av släktingar som Geni föreslog kunde härledas till den svenska och europeiska adeln långt tillbaka i tiden. Dessa underligheter tålde att ägnas en rejäl funderare.

Genom att läsa på lärde jag mig att många av de finska träffarna troligen var ”falska”, dvs. de bestod av små segment som tillsamman bildade en relativt stor gemensam summa centiMorgan (cM) som FTDNA tolkade som om personer var närmare släkt än de är. Den gemensamma förfadern kunde ligga mycket långt tillbaka i tiden och omöjlig att finna. Orsaken är tydligen att i små folkgrupper med så kallade begränsade genpoler med mycket anförluster, som den finska, eller i andra folkgrupper med hög grad av giften inom gruppen, som den judiska eller adeln uppstår sådana fenomen som stör analysen av DNA-träffarna. Jag lärde mig att det är  viktigt hur många segment som bildar den totala summan, samt följaktligen hur små de minsta är och hur stort det största segmentet är. Många analysprogram jag mötte rekommenderade därför att man i fall där man tillhör sådana genetiska grupper bör filtrera bort de små segmenten. Ibland ända upp till 10 cM.

Eftersom jag har tre av fyra grenar (ej min mormors) i trakter med stor finsk befolkning under hundratals år (främst skogsfinnar) så har jag givetvis finska förfäder inom forskningsbar tid och detta ger i sin tur upphov till att jag är släkt med en stor del av den finska folkgruppen, men på mycket långt håll. Men – hur förhåller det sig då med träffarna inom adeln?

Adliga förfäder är inte alltid till hjälp

Genom min traditionella forskning har jag funnit att min morfars mormors mor var avlad i ”oäkta bädd”. Fadern var sergeanten Johan Daniel Styffe och modern var pigan i huset Maria Nilsdotter. Johan Daniels mormor var Brita Beata Lennartsdotter Uggla och således medlem i en av Sveriges äldsta adelssläkter. På grund av god dokumentation kan jag följa släkten Ugglas anor ned genom hela Europa och på grund av de frekventa inbördes giften inom adeln är de släkt med varandra på många olika vägar. Släktskapsberäkningar som jag gjort med en funktion i Geneanet visar att jag kan visa släktskapsvägar med någon ädling långt tillbaka på dussintals olika linjer. Det blir många små DNA-segment av närmast diminutiv karaktär som utgör brus när man skall analysera vart de olika träffarna hör.

En ytterligare sak som visar sig vålla besvär är att Johan Daniel Styffes morfar var Johan Ramsell som var son till kyrkoherden i Ramsberg Johannes Andreae Salamontanus, vilket senare visar sin vålla tveksamheter till analyser av de personer som jag antar tillhör min far, som ju har sina rötter i just den norra delen av Örebro län. Som ni ser av bilden ovan var hans barnaskara ganska betydande.

Det allra mest besvärande är emellertid att jag inte funnit en enda träff som på något sätt kan knytas till min ganska detaljerade forskning på min antagne farfars sida. Jag börjar allt mer tro att de som påstår att han inte alls är min farfar har rätt, trots att han hela livet trodde så och att han aldrig fick fylla den rollen utan fick leva med den sorgen till sin död.

Som ni märker börjar jag närma mig viss förståelse för hur man kan göra sig nytta av DNA-testerna. Tror jag i alla fall.

Vad skall man göra med alla DNA-träffar man får?

Det här blir tredje texten om att vara novis på släktforskning med DNA. Jag tycker mig redan höra några undra om jag skall skriva något de inte redan visste. Om jag skall komma med något som leder framåt. Svaret på det till några av de duktigare av er är väl – nej, troligen inte, men för de som börjar på samma nivå som jag kanske det kan ge lite självförtroende och lite av igenkännandets lättnad att det inte är hopplöst att fortsätta på den vägen man börjat. Med andra ord är min ambition precis densamma som den var när jag berättade om mina första steg i den vanliga släktforskningen mysterier för mer ett decennium sedan.

Senast skrev jag om hur jag fann min första ”kusin” och hennes son – eller snarare jag fann sonen och hans mor, som är min 6-männing. Jag hade ett detaljerat släktträd. Likaså hade han så det var ju inga problem i just det fallet, vilket inte alltid är så. Det kan vara nog så besvärligt att finna den gemensamma släktingen långt tillbaka i tiden även om den man hittat har ett detaljerat släktträd. (Ibland är patronymikon ett elände när anorna heter omväxlande Anders Nilsson och Nils Andersson).

Då är man tacksam för anor i Holmedal i Värmland där folk inte sällan hade bibliska namn eller där namn som Brynte och Bryngel var vanliga. Inte heller Gunnarskog i Värmland är alltför svårt där namnen Källar, Böret och Guldbrand förekom flitigt och de förr eller senare visade sig vara släkt. Säkert har du några sådana arketypiska namn även i dina mest frekventa socknar som du kan leta efter. På det sättet fann jag min första DNA-släkting i Gunnarskog från Geneanet härom dagen. Jag kunde identifiera henne som 9-männing, men när jag gjorde en släktskapssökning med hjälp av Geneanet visade det sig att vi var släkt på 22 olika sätt.

Att söka på ort

Det finns en bra sökfunktion i FamilyTreeDNA som gör att man kan söka på sockennamn i det träd som min träff har. Om jag då söker på mina vanligaste kända socknar så får jag en lista på personnamn som jag kan kontrollera. Jag har mitt släktträd på min i-Pad också så på det sättet går det enkelt att kolla utan att behöva lämna trädet i Ftdna.

Då är det värre med de träffar där jag inte finner ett spår av varken gemensamma namn eller orter, vilket inte är ovanligt för mig. Men – om man som jag har några okända anor relativt nära i tid så är det ju lovande spår till dessa okända anor. Man får se det från den positiva sidan.

Nu hade jag börjat beta av alla som jag hade nära träffar med, men insåg snart att det ofta var de närmaste träffarna som inte hade något släktträd – ”karma” som en del säger. Det var irriterande för att uttrycka sig städat – i tanken var det värre än så.

Det kan vara värt att fundera över vad det beror på, vilket jag gjorde och fick några svar. Det enklaste svaret är att de inte hunnit ladda upp ett träd och i sådana fall brukar de komma om man kollar några veckor senare. Värre är det med de som trott på reklamen att det bara behövs lite saliv så uppdagas släkten för dem och som aldrig brytt sig om att släktforska på riktigt. De brukar ofta senare hävda att DNA-forskning bara är en kommersiell bluff, vilket i delar kan hävdas, men inte på det sätt de tror.

En kategori som främst kommer från USA är de som testar sig för att bevisa sin genetiska renhet. Det är dels vita som vill bevisa att de inte har en droppe svart blod och afro-amerikaner som vill visa att de är genetiskt genuina direkt ned till sina afrikanska anfäder. Båda grupperna blir oftast djupt besvikna och en del lär ha hävdat att deras prov kontaminerats på labbet.

Så har vi pokerspelarna som ”håller korten nära kroppen”, men som gärna försöker tjuvkika på motspelarnas. Det är de där allt är hemligt om dem själva, men som hoppas få ledtrådar från andra för att lösa sina egna forskningsfrågor. Givetvis svarar dessa sällan på kontaktförsök.

På senare tid har jag mött ett par exempel av en svårbedömd sort. När jag undersöker riktigt nära träffar, men lite underliga med väldigt få – ofta ett enda, men mycket stort gemensamma segment, så har jag upptäckt att personerna i fråga är journalister. Hur jag skall tolka detta vet jag inte eftersom jag inte får någon kontakt. Vad jag misstänker är att det kan finnas personer som lämnar tester som inte har som syfte att släktforska, men det kanske någon annan vet mer om.

Hur som helst så måste jag finna en strategi för att ”dyrka upp” dessa släktforskningsmässigt anonyma personer.

Att identifiera träffarna

Hur gör jag då med dessa? Ja det är väl bara att försöka identifiera dom och endera se om de har ett träd någon annanstans eller helt enkelt bygga upp deras träd några generationer tillbaka.

Där har öppna källor som Birthday.se och Ratsit.se varit användbara, men om det är vanliga namn så får man massor av träffar. Så har ju en del ovanan att byta namn när de gifter sig - och det gör de ju flera gånger ibland - och inte vet man alla förnamnen eller födelsedagarna heller så det kan vara svårt.

Ett trick som en enskild forskare tipsade om och som nu nämns på DIS är att använda mailadressen. Om man skickat in sitt släktträd till Disbyt så får man tillbaka en lista på alla som man har gemensamma anor med. Då kan man söka efter de intressanta personernas e-mailadresser i dessa listor. Själv fick jag två träffar när jag sökte igenom min lista på 600 sidor, men jag hade nog otur.

Om namnen är någorlunda ovanliga kan man leta i MyHeritage, Geni, Ancestry, Geneanet och andra källor efter personen, men även det är ofta ”långskott”. Men - ibland har de ett träd någon annan stans. Det enklaste är dock det bästa, nämligen att skicka ett e-mail och fråga. Olika personer har olika positiva erfarenheter av detta. Mina är väl sådär ….!

Ibland får man svar från de man skrivet till, men de har inte alltid så mycket att bidra med. De kan till och med vara lite obenägna att dela med sig av uppgifter, vilket i dessa tider kan vara klokt om man inte är säker på att den som skriver är ute i hederliga ärenden. Jag skall emellertid ge några tips, som kanske är lite luriga, men ni får lova att inte sprida dom. Den minsta lilla information i förbigående kan nämligen ge en vägledning till vem man kommunicerar med. Värdefulla uppgifter kan vara hur gammal personen ungefär är, givetvis är födelsedagar eller födelseplats och bostadsort eller liknande uppgifter om någon förälder värdefulla. Även om personens namn är dennes födelsenamn eller namn som gift kan ge vägledning. Det kan man också sluta sig till genom att se vilka som bor på samma adress. Kan man hitta personen på Facebook är mycket vunnet.

Jag brukar utgå från Birthday.se och kan sortera ut några personer som kan vara möjliga. Med hjälp av någon av ovanstående uppgifter kan jag ofta finna en person som är mer trolig än de andra – ibland lyckas jag inte alls. Det som är bra med Birthday.se är att man får alla förnamn och födelsedagen på de kandidater man väljer.

Att forska åt andra

Dessa uppgifter tar jag med mig till folkräkningarna som finns dels på separata skivor, dels i Arkiv Digitals register. Problemet uppstår om personen är ung för då finns denne inte med som eget hushåll, men då kan man söka i perioden de är födda och finna dem som barn tillsammans med föräldrarna. Fördelen med framför allt ADs register är att man inte behöver veta födelsesocknen, men man få reda på den. Sedan är det bara att söka sig bakåt i registren tills man kommer till det omfattande ”BiS Befolkningen i Sverige 1840-1947” och kan då hitta personens anor ned till början av 1800-talet ibland lite längre. Om inte det räcker för att finna en anknytning så får man fortsätta i husförhör och födelseböcker. För att slippa skriva så mycket och fel så använder jag klippa-klistra flitigt mellan registerbladen och sökrutorna. Det går förvånansvärt fort att söka igenom fyra till fem generationer när man blir lite van. Så långt tillbaka har man ofta en aning om huruvida det lönar sig att leta vidare utgående från främst geografisk överensstämmelse. Det är ju ändå personer med ganska höga träffvärden som man lägger ned det här arbetet på man skall ju inte behöva gå alltför långt tillbaka i tiden.

Jag avslutar texten idag med lite uppmuntran. Jag har hittat förvånansvärt många nu levande släktingar med den här enkla och konservativa metoden och det är ju ett bra steg på vägen om man letar efter okända förfäder inte alltför lång borta i tiden.

Man får ett antal släktingar att arbeta vidare med när man lärt sig mer om DNA-forskning och funnit relevanta redskap för vidare analys.

En trevande början - men spännande

Som några kommer ihåg från min tidigare bloggtext så har jag både fått en farfar och förlorat honom under de år jag släktforskat. Min sista möjlighet är nu att hoppas att DNA-tekniken skall hjälpa mig. Peter Sjölund har uppmuntrat mig och sagt att det ganska ofta går att hitta en okänd farfar men att det är en mödosam väg att gå.

Eftersom min far är död sedan ett par decennier så har det verkliga skälet till denna forskning – att ge honom det svar han sökt hela livet - försvunnit, men kvar står min ”yrkesskada” från ett helt liv som forskare att jag bara måste lösa ett problem – speciellt om det är närmast omöjligt.

Det intressanta är att jag nu kunskapsmässigt står på samma fläck som jag gjorde när jag som novis på släktforskning startade den här bloggen och Facebookgruppen för drygt ett decennium sedan. Den här gången är det den nya DNA-tekniken som förbryllar mig, men också är oerhört spännande.

Jag kommer därför att då och då att berätta om de misstag och eventuella framsteg jag gör inom detta nya område. Hoppas ni tycker det är intressant och att ni engagerar er i att ge mig goda råd och kritik när jag klantar till det.

Kort tillbakablick

För 6 år sedan bestämde jag mig för att ta ett test hos FamilyTreeDNA. Efter att ha läst på så insåg jag att det test man kallade FamilyFinder var mest lämpad för släktforskning. Så var den ganska billig också – med rabatt. Det var ett spännande ögonblick att få en lista på hundratals personer som jag skulle vara släkt med. Eftersom jag är en sådan person som alltid skaffar en halv hyllmeter varje gång jag skall lära mig något nytt så läste jag mängder av artiklar om hur jag skulle förstå mina testresultat och sedan använda dom. Jag vill väl inte påstå att jag kände något enormt självförtroende efter det, men jag vet ju att principen för lärande är ganska deprimerande, eftersom man blir medveten om allt det man inte kan i snabbare takt än man lär sig. Relativt sett blir man okunnigare ju mer man studerar, men trösten är att man absolut sett hela tiden blir kunnigare. Det kräver således väldig stor okunskap för att tro att man är ”fullärd”, som man sa förr.

Vid den tiden- för sex år sedan - var ju inte mitt mål att leta efter min farfar. Honom hade jag ju hittat! Det hade han ju berättat själv för sin son i ett senare äktenskap under sin sista tid i livet. Nej – jag var bara nyfiken på den nya tekniken eftersom nyfikenheten alltid varit en enveten följeslagare till mig i livet, men till en del nytta har det varit också.

Två saker insåg jag tidigt och det ena var att DNA-test utan ett rejält släktträd var ganska meningslöst. Den där reklamen som dykt upp senare att man skall hitta sina anor som ett litet vips bara man testar sig har jag aldrig trott på. Det andra jag insåg var att träffar som inte hade någon traditionell forskning var väldigt besvärliga att komma underfund med hur man var släkt med. Som ni hör så hade jag inte så avancerad nytta av DNA mer än att jag fick ett tips om att en person var släkt och sedan litade jag på den kunskap jag hade i traditionell forskning. Det där med ”Chromsome Browser” och sådant avancerat grejs bekymrade jag mig inte så mycket om.

Sagt och gjort letade jag efter de som hade mest DNA gemensamt med mig och jag hade fattat att det där med största segment var viktigt också. Den första jag intresserade mig för var faktisk en person från USA och hans mor. Enligt söklistan skulle modern vara min 3-männing till 5-männing (2nd-4th cousin) och det lät ju väldigt spännande. Modern hade 65 cM gemensamt med mig och ett största segment på 32 cM. Jag ”förföll emellertid till eget kunnande” och började jämföra våra släktträd och fann snart den gemensamma släktingarna i Brynte Bryntesson och hans hustru Maret Ersdotter i Tveten i Holmedal under 1700-talet. Jag fann också att vi alla tre hade anknytning till släkten Skragge från Värmland samt skogsfinnarna Kemppainen och Siikainen från skiftet mellan 1500-tal och 1600-tal. Det visade sig att modern i USA var min 6-männing utgående från släkten i Holmedal så uppskattningen jag fick genom testet var optimistisk i överkant, men om det förstod jag senare att ”snuttarna” av skogsfinnar och Skraggeanor spelade in för totalsumman cM och för den optimistiska bedömningen.

Av det här lärde jag mig en del utöver att uppskattningen av släktskapet kan vara överdrivet. Jag förstod efter en tid att många av mina träffar från USA kom från min mormors sida i Holmedal i nuvarande Årjängs kommun. Jag insåg också att DNA-forskningen var väldigt användbar för att finna spännande nu levande släktingar runt om i världen, men att man om man var tursam och den andre är en duktigare forskare än man själv är även kan finna ytterligare anor bakåt i tiden. Så insåg jag att även många svenska träffar kom från samma trakter i Värmland så det tog jag med mig till nästa steg i min resa i DNA-forskningens underbara värld.

Men det skriver jag om en annan gång.

Mer än 20 år som släktforskare och återigen novis

Min farmor dog 1996 och min far dog 2009. Att min farmor gick bort öppnade för att undersöka vem som var min farfar. Innan var det tabu. En handskriven släkttavla från omkring 1900 som jag fick av min fars morbror väckte mitt intresse för släktforskning. I samband med min fars 75-årsdag kontaktades han av en kvinna som berättade att hon var hans halvsyster. Hennes fader hade på sin dödsbädd sagt att han hade en son från ungdomen tillsammans med sin dåvarande flickvän, men som han till sin sorg aldrig fått dela livet med – flickan var min farmor. Min ”halvfaster” gav min far också en del skissmässiga släktutredningar som en person gjort av hennes fars släkt, vilket var en början till en mer ingående forskning för min del.

Detta resulterade i att jag till min fars 80-årsdag fem år senare kunde ge honom en släktbok där hela hans faderssläkt fanns redovisat tillbaka till 1500-talet. Det var en kär gåva.

Lyckligtvis fick han aldrig reda på att denna släkt inte stämde med verkligheten eftersom den man som trodde sig vara hans far inte alls var det, vilket jag för inte så länge sedan insåg med DNA-teknikens hjälp. Mysteriet kvarstår således och kräver annat än traditionell släktforskning för att lösa.

Novis förra gången

Efter en tid som nybörjare, vid seklets början, insåg jag att det inte var så enkelt att lära sig släktforska. De grynnor man kunde stöta på var många och kommersiella krafter försökte redan då leda mig in på vägar som i många fall inte ledde till sanningen. Inte heller de mer kunniga släktforskarna hade särskilt stort tålamod med oss nybörjare. Det var lätt att tappa sugen när man möttes av en del självtillräckliga ”experter” som bara hade förakt för de som inte kunde lika mycket som de själva och som kunde få de flesta noviser att tappa självförtroendet. Eftersom jag själv var professionell forskare inom ett annat område sedan många år imponerades jag inte av denna attityd utan såg det bara som larvigt, men insåg problemet för många som inte hade min yrkeserfarenhet att falla tillbaka på utan kanske hade en mer vördnadsfull inställning till dessa gurus.

Eftersom jag alltid varit hängivet intresserad av utbildning och att lära ut saker startade jag 2007 den blogg som ni nu läser och några år senare följdes det av den Facebookgrupp som ni troligen också är medlemmar i. Vi är nu snart 15 000 medlemmar. Det var naturligt för mig att också skriva en sammanfattande kurs för de som var i den situation som jag själv nyligen varit.

Mitt syfte med bloggen var att beskriva den resa en absolut nybörjare gör till allt större kunnighet och hur problemen ser ut efter vägen. Jag tänker från och med nu ta med er på en motsvarande resa när det gäller den nya tekniken att använda DNA i släktforskningen. 

Novis igen

DÅ förstod jag inte de mest elementära begreppen inom traditionell släktforskning. NU börjar jag på samma nivå av okunnighet vad gäller hur man kan använda DNA i släktforskningen.

DÅ lockades jag av företag som erbjöd mig släkttavlor på Internet som skulle berätta för mig vilka mina förfäder var. En del lovade med att rita upp mitt släktträd om jag bara kunde ange mina mor- och farföräldrar korrekt. NU får jag samma lockande löften om jag bara skickar in lite saliv eller en tops till företagen i fråga.

I ärlighetens namn skall man väl säga att det ligger något lite, om än väldigt lite, i deras löften i länder där familjenamn har varit det gängse i generationer, men att tro att alla Andersson är släkt med varandra är ju lite förenklat.

DÅ kom jag så småningom på att det bara var originalkällor i form av kyrkboksmaterial som man kunde luta sig mot och allt annat bara skulle ses som ett tips – om än så värdefulla - till att finna sina anor. NU inser jag nästan omedelbart att DNA-träffar på samma sätt bara skall ses som ett ledtrådar utifrån vilka man kan finna något utgående från sin traditionella forskning, vilket givetvis underlättas om den släkting som föreslås också har en traditionell forskning i grunden.

Det är väl ungefär där jag står nu och är på väg över tröskel till att förstå hur DNA-tekniken i sig själv kan hjälpa där den traditionella tekniken inte ger några svar, som i mitt fall med en okänd farfar där inga dokument existerar som anger vem det var och ingen nu levande person har en aning.

Det är detta jag vill dela med mig av under en tid framöver i ett antal bloggtexter. Precis som när det gäller den ”resa” som jag beskrev när det gäller traditionell forskning så kommer jag att visa min okunnighet, men till skillnad mot då kommer jag nu aldrig att uppnå den kunskap som gjorde att jag kunde skriva den kurs som många av er har läst. Det behövs ju inte heller eftersom det redan finns så många utmärkta handböcker. Bland annat den utmärkta bok Peter Sjölund skrivit med titeln ”Släktforska med DNA”. Dessutom är Internet fullt av fantastiska handledningar av olika svårighetsgrad – ibland dock på engelska.

Vad jag vill beskriva är en okunnig släktforskares utveckling mot tillräcklig kunskap för att kunna söka efter svar och hur jag botaniserar mellan olika redskap och tips om hur man kan göra. Kanske finner jag några svar på vem min farfar var så småningom och då vill jag dela det med er. Men – framför allt vill jag berätta hur jag gick tillväga när jag fann något, om jag gör det. Eller – det kanske blir en historia om hur jag tvingas ge upp, men även det lär man sig av. För de som, liksom jag, vill lära sig mer om den nya tekniken och vill ställa frågor till kunniga personer så rekommenderar jag er att bli medlem i grupperna ”DNA-anor” och ”Släktforskning - DNA - för noviser” på Facebook.