google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: 2009

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 26 december 2009

En betrodd neger

När jag letar i dotterns bokhylla finner jag Svenskt Biografiskt Handlexikon av Herman Hofberg från 1906, utgivet på Albert Bonniers Förlag i Stockholm.


Jag fascineras av presentationen av Badin (Couschi) Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert, med titeln neger. Märk väl att det är bara drygt 100 år sedan denna biografi presenterades.

Badin (Couschi), Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert, neger. Född på danska ön S:t Croix omkring 1747 (enligt andra i Afrika), öfverförd
es han till Europa af en kapten Ekeberg ock skänktes af danska etatsrådet Keiser till drottning Lovisa Ulrika. Drottningen, som lät undervisa honom i kristendomen och högtidligen döpa honom i slottskapellet vid Drottningholm, därvid hela den kungliga familjen stod fadder, beslöt att göra ett experiment i uppfostringsväg med det svarta naturbarnet. Han skulle nämligen helt och hållet lämnas åt sin egen »goda natur», utan att denna i sin utveckling finge hämmas af någon aga eller tillrättavisning. Verkan häraf dröjde ej länge att visa sig. Den obegränsade friheten slog naturligtvis öfver i själfsvåld och till och med de kungliga prinsarna fingo emellanåt höra sig tituleras med tillmälen sådana som »din skurk», munsjör snus», o. dyl. B. blef emellertid med åren en from, pålitlig och god man, hvars trohet och tillgifvenhet för drottningen bestod hvarje prof. 1746 på sin dödssäng befallde Lovisa Ulrika honom, att rida till Fredrikshof och ur hennes byrå uttaga, samt olästa uppbränna, en mängd papper, hvilken befallning B. till alla delar verkställde. När Gustaf III, som gärna skulle velat kasta, en blick i sin mors hemligheter, fick veta detta, sade han i vredgad ton till B.: »Vet du, svarta människa, att detta kan kosta ditt hufvud.» — »Det är i ers majestäts våld,» svarade B. oförskräckt, »men jag har ej kunnat handla annorlunda.» Genom Lovisa Ulrika erhöll han förläning på tvenne hemman på Svartsjölandet och Gustaf III tillade honom titel af assessor, hvilken B. likväl icke ville bära, utan svarade han alla som tilltalade honom därmed: »Har du någonsin sett någon svart assessor?» — Till sitt yttre var han liten och hjulbent. Ordensvurm i hög grad, innehade han värdigheter i en mängd mer eller mindre mystiska samfund, och han gick gärna klädd i frimurareuniform. Död d. 16 mars 1822. - Gift två gånger, men barnlös.

Det är bara att beklaga att han var barnlös då det hade varit intressant att följa hans ättlingars öden.

Ett Gott Nytt År till alla.

torsdag 10 december 2009

Epokgörande rön om Greta Garbos anor?

Det börjar komma lite intressanta svenska personer på GeneaNets kändissajt GeneaStar nu. Där ligger all världens berömdheter med sin antavlor och du kan med ett enkelt klick kolla om du är släkt med dom. Man kan kolla rent allmänt också om man är släkt med någon av berömdheterna över huvud taget. Extra kul tycker jag det är att någon lagt in örebrosonen Ronnie Petersson, som gick bort alltför tidigt.

Alla tycker vi väl att det är lite kul att hitta en berömd ana eller anättling, men en del överdriver definitivt jakten på grevar, baroner och kändisar i sin släktforskning. Det finns en uppenbar fara i detta för om man letar efter berömda personer i sin släkt så kommer man förmodligen att hitta sådana där det inte finns några. Inom forskningen kallas det opportunistisk kunskapsinhämtning, dvs. man hittar det man vill hitta.

Det finns en oerhört underhållande artikel i boken tillägnad Hans Gillingstam; Individ och Historia. Den är skriven av Ingemar Carlsson och heter "Den genealogiska förfalskningen". Köp den på antikvariat eller låna den på biblioteket - det är en nyttig och rolig läsning. Varför berättar jag nu detta. Jo - när jag surfade runt på GeneaStar så hittade jag Greta Garbo. Hon är ju en person som väcker intresse med sin mystik och många forskar i hennes rötter. För en tid sedan skrevs en intressant artikel i Helsingborgs Dagblad över ämnet. Man berättade då att det lär finnas en amerikans kvinna som funnit GG:s rötter ända ned till 1200-talet. Ingen har ännu sett denna enlig vad HD vet.Greta Garbo finns emellertid med i boken "24 Famous Swedish Americans and their Ancestors", utgiven av Sveriges Släktforskarförbund. Där kan hennes släkt härledas till 1500-talet. Bland hennes anor finns Peter Silkelock från Kalmar på 1600-talet samt Karl Sabelsköld från Vetlandatrakten vid ungefär samma tid. Bland hennes anättlingar finner man Dag Hammarskjöld, Carl von Linné, Axel Munthe och Viveka Lindfors.

Det är därför närmast en vetenskaplig sensation när man läser Greta Garbos antavla på GeneaStar, som en medlem bidragit med. Där kan man följa hennes släkt ned till Pippin av Herstal på 600-talet. Han var far till Karl Martell och farfar till Pippin den Lille. Bland anorna finner man också Karl den Store och Erik Väderhatt. Nu kan detta i princip vara helt korrekt eftersom det fanns en länk mellan den dåvarande svenska adeln och Karl den Store, men detta kan inte på något sätt beläggas eftersom källor till dessa utomordentliga rön saknas i antavlan. Däremot är det slående hur väl de anor och anättlingar som finns i den presenterade tavlan stämmer med de vägar som två av 1700 och 1800-talets främsta genealogiska förfalskare Jonas Bång och Ivan Jäderlund tog då de bestod den dåvarande överklassen med fina anor mot betalning. Där finns Karl den Store och Erik Väderhatt. Där finns Rålamb, Gylta och Lilliehök där finns Bonde och Brahe som en annan kreativ genealog Daniel Simming ordnade fina anor åt.[1]

Vad jag vill säga är att man måste vara oerhört försiktig när man hittar gamla dokument i äldre litteratur eller på Internet som härleder släkter till tidiga medeltiden eller ännu längre bak. Det har producerats mängder av förfalskningar, beställningsarbeten och önskedrömmar för adeln och kungahusen genom tiderna för att försvara deras privilegier och upphöjdhet.

Jag har den principiella inställningen att sk. communities där vi vanliga släktforskare bidrar med vårt material är bra och till stor hjälp. MEN, vi måste ta det som en öppning, som en möjlighet och inte tro på allt vi läser förrän vi själva eller någon annan fastställt riktigheten genom studier av källmaterialet. En bra regel är att, ju hellre jag vill att en uppgift skall vara sann ju mer kritisk skall jag vara.


[1] Carlsson, Ingemar, 1990: Den genealogiska förfalskningen. Ur Individ och Historia, en bok tillägnad hans Gillingstam.

Tillägg 2013: Bidraget på GeneaStar tog bort med anledning av denna artikel.

onsdag 9 december 2009

Intervju med mannen bakom Bygdeband och Familjeband

Det är ganska intressant att konstatera hur affärsidéer föds ur fritidsintressen. Jag tror jag läst någon stans att grundarna av Arkiv Digital själva är hängivna släktforskare. Undrar om dom hinner med det numera? Samma sak är det med David Fogelberg på Genline som är mannen bakom Familjeband och Bygdeband. Också hans arbete har sitt ursprung i ett intresse för familje- och bydgeforskning. Christian Rudolf på Mjukvara.se gjorde en intervju med David nyligen där han berättar om sin bakgrund och sitt genuina intresse för bygde- och personhistoria. Lyssna till intervjun här.

För att vara rättvis så skall jag väl också berätta att jag nu lyckats beställa mina böcker och CD-skivor från Rötters bokhandel. Felet låg i att deras näthandel inte riktigt kunde acceptera att jag ville ha böckerna levererade till Sverige fastän jag bor i Frankrike. Jag fick helt enkelt ljuga och låtsas att jag bor i Sverige - då gick det fint.

torsdag 3 december 2009

Nya versioner av Genline och Arkiv Digital - en subjektiv provkörning


De två huvudkonkurrenterna Genline och Arkiv Digital fortsätter utveckla sina produkter till glädje för oss som släktforskar. För inte så länge sedan kom ADOnline2 ver.1.1 och just nu testas Genline FamilyFinder 3.1.3 Beta. Jag tänker inte jämföra hur tillförlitliga de två programmen är i sina nya versioner för det är inte rättvist att jämföra en betaversion med en färdig uppgradering ur tillförlitlighetssynvinkel. Därmed vill jag inte säga att jag haft några som helst tillförlitlighetsproblem med Genlines betaversion.

Jag har jämfört de här programmen förrut och haft en liten förkärlek för Genline framför Arkiv Digital. Det var därför spännande att se hur dom här versionerna stod mot varandra.
Jag skall jämföra följande aspekter:

Tillgängligt material
Bildkvalitet
Hastighet
Sökmöjligheter
Användarvänlighet

Tillgängligt material

Arkiv Digital anger att man i skrivande stund har över 18 miljoner bilder i arkivet. 16 län är klara, 5 är på gång och 3 norrlandslän saknas.
Genline har ca 1 miljon bilder färre, men i gengäld täcker man hela landet. Nu är det här en jämförelse som haltar lite till bådas fördel. Arkiv Digital har skannat in avsevärt mer än bara kyrkböckerna och har stora ambitioner att fortsätta på den vägen. AD skannar exempelvis domböcker, bouppteckningar och mycket mer. På Genline kan man å andra sidan finna material ända fram till 1920 och man har som ambition att gå fram till den tillåtna gränsen 1934. Genlines är som jag ser det bättre på det material som vi vanliga släktforskare vill finna, medan AD är en glädje för den som kan läsa gamla handskrivna domböcker och andra intressanta dokument.
Nu skall man säga att AD har en funktion som med en länk tar oss till Riksarkivet och SVAR där det modernare materialet finns. Problemet är att då måste man betala en gång till och dessutom leta sig fram i den snårskog av register och procedurer som det innebär att leta i SVAR. Jag brukar oftast ge upp när jag äntligen hittat rätt volym och sedan inte lyckas få SVAR att acceptera min inloggning.

AD:s fördel är allt extramaterial, Genlines fördel är att man har hela landet och att man tar in senare material. Vilket man värderar beror lite på ens behov.

Bildkvalitet

I den här grenen sopar AD mattan med Genline. Trots att Genline numera har en knapp på många bilder så gör att man kan få en högupplöst variant kommer Genline aldrig upp i färgbildens kvalitet. Nu vill jag gärna säga att Genlines bildkvalitet för det allra mesta duger utmärkt och i sådana fall är det mest en estetisk fråga, men när det börjar bli fläckar på sidorna då blir Genlines bilder oläsliga medan AD:s ofta kan tolkas riktigt bra.

AD vinner klart här, men i de flesta fall klarar man sig bra med Genlines bildkvalitet.

Hastighet

Det här har tidigare varit Genlines paradgren, men i och med att AD övergett sin Javateknik har man blivit riktigt snabba. Utan att mäta så tycker jag nog att Genline fortfarande är snabbare när man skall bläddra sig igenom en bok sida för sida, men det är numera marginellt.

I fråga om hastighet är det numera dött lopp mellan tjänsterna.

Sökmöjligheter

Jag vet inte om jag tycker att den nya mer avancerade sökfunktionen i AD är bättre än den gamla. Ibland verkar det lite mer komplicerat, men det kan vara en vanesak. Jag uppskattar emellertid att varje bok oftast har ett mycket bra register i början som ger mycket hjälp. Dessutom är det bra att AD berättar var man finner vissa uppgifter även om de står att finna i en annan socken för en viss tid. Där är man bättre än Genline, som ibland kräver stor lokalkännedom för att hitta rätt.


Annars tycker jag nog att genline med sina GIDx funktioner och texttolkningen av kyrkböckerna mer och mer drar ifrån på det här området. I Genline kommer man i framtiden att kunna söka både på ort och person i kyrböckerna. Om man så också förmår indexera de hopplösa böckerna mellan 1900 och 1934 så har man gjort en verklig tjänst för oss släktforskare. Kopplingen mellan DIS och Genline genom DISPOS måste också anses vara en fördel i det här sammanhanget.

Sökmöjligheterna tar Genline hem klart över AD och när alla Genlines funktioner är fullt utbyggda kommer de verkligen att underlätta för oss släktforskare.

Användarvänlighet och annat

Arkiv Digital har en koppling till Släktdata som har en hel del utmärkt material inmatat som är till nytta. Genline har försökt göra samma sak med sitt eget Familjeband, men innehållet i den tjänsten är ännu sorgligt mager.

En klar förbättring i AD sedan tidigare är att man nu kan spara sitt lösenord och kommer direkt in på samma sätt som man med ett enkelt klick gör i Genline.

Båda tjänsterna har möjlighet att spara bokmärken om än på något olika sätt. I båda fallen kan man ha flera fönster aktiva samtidigt. I mitt tycke är Genlines funktion något besvärligare, men återigen är det en vanesak. Genline har emellertid sina, för många, förhatliga GID-nummer som är ett ypperligt sätt att ange adresser till sidor Genline-användare emellan eller för eget bruk när man vill hitta tillbaka på ett enkelt sätt.

När det gäller källhänvisningar så överensstämmer AD:s katalogisering med SVAR, medan Genline har en indelning av sina böcker som är ålderdomligare. Det gör att man inte utan vidare kan använda källanvisningar mellan de båda om man inte skrivit in den på ett utförligt sätt med årtal angivet.

Sammanfattning

Jag kommer för personlig del fram till samma resultat som jag gjort tidigare och ett val mellan de två skulle vara svårt. Jag behöver både Genline och Arkiv Digital. Arkiv Digital har hämtat upp försprånget som Genline haft på ett par områden, men Genlines sökmöjligheter och AD:s bildkvalitet blir nog även i fortsättningen deras huvudnummer. Jag vill inte vara utan genlines sökmöjlighetet och behöver använda de högupplösta färgbilderna i Arkiv Digital när det är riktigt kladdigt. Dessutom kan det ju hända att jag i framtiden blir en hejare på att läsa 1700-talshandstil och då är AD en guldgruva.

Den observante märker att jag inte säger något om priset. Anledningen är att de två tjänsterna följer varandra ganska väl och dessutom hela tiden har en uppsjö av rabatter och erbjudanden man kan utnyttja.

RÖTTER vill ha synpunkter på hur den nya nätbokhandeln fungerar

Inom näthandeln är allt alltid kundens fel. Det spelar ingen roll hur svårbegripliga, buggtäta eller felutformade näthandlarnas webbsidor är - om du trycker på fel knapp eller ett tekniskt fel gör att det blir helgalet så får du stå ditt kast. Riktigt illa är det om man trycker fel eller något går fel när man köper flygbiljetter för då får man köpa en ny biljett.

Jag har nu ett par dagar försökt köpa lite godis till Jul från Rötters bokhandel, med föga framgång. Visserligen blev det lite mer jag stoppade i korgen än vad plånboken tillät men det struntar jag i, tänkte jag - man betalar ju med kort. Trodde jag. När jag skulle klicka på kortbetalning så stannade världen. Absolut inget hände. Där stod jag med en blank ram och väntade och väntade på att få mata in mina kortuppgifter, men inte då. Det var bara att börja om igen, men det blev samma resultat gång efter gång.

Då ringde jag till Rötter och tänkte att jag kanske kunde få beställa per telefon, men si dom har bara öppet halva dagar tre dagar i veckan i julbrådskan. Man kan emellertid mejla. Sagt och gjort. Jag skrev följande:

Hej....Jag har nu i två dagar försökt beställa från rötterbokhandeln, men varje gång jag går till kortbetalning låser sig datorn. Mvh Jan Granath.

Jag vet ju av erfarenhet att så mycket kan gå snett när det gäller Internet och näthandel. Min dator kan vara trög, mitt nätverk kan vara trögt, någon liten 1:a eller 0:a någonstans på vägen kan ha bestämt sig att sätta sig på tvären, så man vet ju aldrig var felet ligger. Det kan vara någon instruktion på sidan som jag har missuppfattat eller som är otydligt uttryckt. Så har ju Rötter just byggt om sin Bokhandel också och vill gärna att man skall berätta vad man tycker. Det kan ju vara något inkörningsproblem. Det är nog därför som sista rutan på beställningen bad om synpunkter på hur den nya bokhandlen fungerade.

Jag fick ganska snart svar:

Hej! ...Den fungerar! Vi får in beställningar hela tiden. Det måste vara något fel som du gör. Du ska INTE logga in i kolumnen till höger. Det är endast för våra medlemsföreningar. Och om du ska betala med kort så ska du skriva alla siffror i en följd. Och CV-koden är endast de tre sista siffrorna på baksidan av kortet.
Lycka till! Med vänlig hälsning xxxx


Skönt med folk som är tvärsäkra på var felet ligger. Men har man att göra med gaggiga pensionärer och äldre vimsiga fruntimmer som ju är majoriteten av medlemmarna så vet man ju hur DOM kan virra till det. Och ingen av dom som har lyckats göra beställningar dom senaste dagarna har ju haft problem och det är ju bevis nog att det är kunden som tokat sig.

Min undran är om det möjligen kan ha blivit överbelastning på Rötters server eller kanske hos personalens tålamod när nu alla skall handla bara för att det är JUL. Vi hade en sporthandlare hemma i Nora som avskydde att det kom in kunder och köpte slut så fort han beställde hem något.

Jag får se om jag vågar besvära Rötterbokhandeln om några dagar igen.

onsdag 2 december 2009

Årets Julklapp från DISGEN - källor som fotnoter vid utskrift?

När jag skrev om arbetet med min släktbok för en tid sedan fick jag ett påpekande från CREX att DISGEN borde göra det möjligt att skriva ut källor som fotnoter eller slutnoter. Sedan dess har jag diskuterat samma fråga med Bertil Turesson. Vi är helt överens om att notförteckning i slutet av en släktbok är, ur läsbarhetssynvinkel, mycket otympligt. Att dessutom som i DISGEN få hela texten "nedsölad" med tunga källhänvisningar är oskönt och kan knappast glädja någon och gör texten närmast oläslig för en icke släktforskare - som ju ofta skall få resultatet som gåva. Jag har nu under lång tid försökt manipulera DISGEN till att skriva ut på annat sätt, men inser då att det är värre än jag kunde tro. Om jag stänger av (inte kryssar) källorna så slipper jag visserligen dessa i texten, men förlorar också källförteckningen. Således får jag en släktbok där den intresserade inte på något sätt kan följa vad jag gjort, vilket är helt oacceptabelt.

Jag berättade i förra inlägget att jag börjat använda InDesign för min släktbok. Det programmet kan importera RTF-filer, vilket DISGEN kan producera. InDesign kan också läsa in RTF-filer manipulerade i MS Word, men det har jag ju ingen nytta av eftersom originalfilen från DIGEN inte ger mig någon möjlighet till Källor som fotnoter.

Vad man önskar sig är en utskrift från DISGEN där Källorna representeras i texten av en not - exempelvis en siffra - som sedan återfinns vid slutat av sidan och där kan man läsa hela källhänvisningen. När jag tittar runt lite i DISGENS notisdialog ser jag att möjligheten till detta faktiskt redan nästan finns. För varje Notis anger man ju en Källa. Samtidigt kan man skriva en Fotnot samt en Anteckning. Det finns ett val i DISGEN där man kan slå ihop Anteckningar med Fotnoter och skriva ut dess nederst på den sida de hör till. Det vore således enkelt programmeringsmässigt att kunna välja att kopiera varje notis Källa till respektive Fotnotsfält så hade man den lösning som erfordras. Det borde vara så enkelt att man inte ens behöver vänta till en stor uppgradering utan göra det ganska omgående.
Läs mer här.

tisdag 1 december 2009

Släktforskning - en hobby som lätt invaderar ens liv

Det här med släktforskning tenderar att invadera ens liv och inte försvarar man sig heller. Jag arbetar vidare med mina släktböcker och har till min glädje hittat det utmärkta proffsprogrammet Adobe InDesign i min gamla jobbdator. Det är det programmet som många använder som framställer tidskrifter. Exempelvis tror jag Släkthistoriskt Forum använder det för att framställa tidningen i dess nya skepnad. Den har förresten blivit riktigt bra sedan bottennappet tidigare i år. Grattis till återkomsten och uppryckningen! Att jag har InDesign kommer att underlätta oerhört när jag vill utforma min släktbok efter eget huvud. InDesign tar också emot RTF-filer från DISGEN utan knot. En annan fördel är att jag kan spara mitt resultat i flera olika former av PDF-filer, vilket gör att jag från samma material kan framställa tryckoriginal för proffstryck och versioner för att framställa e-böcker. Det kommer väl att ta lite tid att lära sig till och med de mest elementära finesserna i programmet, men det skall bli kul. Enda nackdelen är att programmet kostar skjortan så det är inget jag skulle ha råd med om jag inte hade en gammal version som jag skaffade på den tiden jag hade lön.

Förutom släktboksarbetet har jag bearbetat en text från min blogg som just Släkthistoriskt Forum vill publicera framöver. Sådant är ju kul. Jag har också fått en förfrågan om att göra en webbaserad släktforskarkurs för nybörjare och det kan jag bara inte motstå, undervisningsnarkoman som jag är. Vi har ju alla våra yrkesskador! Den planerar jag ha färdig någon gång på vårkanten. Så ser jag fram emot att besöka Sverige under Julen. Jag har en lång lista på saker som jag skall kolla på Universitetsbiblioteket, Landsarkivet och Stadsbiblioteket i Göteborg. Hinner jag kanske jag tar en tur till Sunnansjö, eftersom jag ändå skall besöka mina släktingar i Nora. Jag skulle vilja ta en titt i Olaussons bruksarkiv som lär finnas där och lära mig lite mer om mina förfäder på farmors fars sida. Jag begriper inte hur jag fick tid att arbeta förrut. För dom som inte är pensionärer måste arbetet inkräkta fasligt mycket på släktforskningen.

Eftersom släktforskardagarna är i Örebro nästa år i augusti börjar jag att fundera på om jag inte skulle besöka dom för en gångs skull när det nu är så nära mina svenska hemtrakter. Dels skulle det vara trevligt och lärorikt, dels kanske jag kunde få några fler släktforskarvänner som intresserar sig för samma trakter som jag gör.

Något som glädjer mig mycket är att jag får fler och fler besökare på min blogg. Väldigt många är direktbesökare, vilket betyder att många av mina släktforskarvänner läser min blogg regelbundet. Jag har också sett att många använder mina länkar, vilket betyder att man utnyttjar möjligheten att läsa alla de fina webbsajter som andra släktforskare skriver. Huvuddelen av besökarna kommer emellertid genom Google där man söker efter allehanda saker inom släktforskningen. Det vanligaste sökordet är "släktforskning" och där är konkurrensen stenhård om uppmärksamheten. Jag gjorde emellertid en test idag och fann till min glädje att min blogg hade klättrat uppåt på träfflistorna. Så här blev placeringen bland 104 000 träffar på de olika nationella Googlesajterna ut:

Google.no 1
Google.fr 2
Google.dk 4
Google.fi 5
Google.com 10
Google.se 11

Tack Norge, ni är bäst!!!
Nu är det väl inte så många fransmän som söker efter ordet "släktforskning" kanske, så de svenska och finska träffarna är väl mest värda, men man får glädja sig åt det lilla. Lite underligt är det emellertid att samma 104 000 träffar kommer upp på alla söksajterna, men med olika placering. Troligen är det något elektriskt som jag inte begriper "som gubben sa".

torsdag 19 november 2009

Intressant läsning samt några nya hjälpmedel

Jag hittade några gamla böcker i min nyligen bortgångne fars mycket omfattande bokhylla. Det var Rune Pär Olofssons trilogi om Kopparbergslagen från 1970-talet. Kopparberget, Silverdalen och Guldgruvan heter dom och handlar om romanfiguren Pär Olofssons öden och äventyr under sent 1500-tal. En framträdande roll har den färgstarke prästen på Kopparberget Johannes Michaelis Cuprimontanus och hans familj. Jag fann också boken Min lysande konung av samme författare som handlar om Måns Nilsson Svinhufvud och hans liv med och mot Gustav Vasa. För den som, liksom jag, har anor från Kopparberget var det en fantastiskt spännande läsning. Rune Pär Olofsson har förmågan att skriva en roman där 90% av handlingen och personerna är historiskt korrekta och resten getts en sådan form att det inte förtar det autentiska. Leta gärna på närmaste antikvariat efter dom - det är värt besväret.

I övrigt gläder jag mig över en del nyheter till hjälp för oss släktforskare. Den alldeles utmärkta nyhetsbrevet från GeneaNet som jag får regelbundet berättar att Kungliga Biblioteket lagt ut gamla dagstidningar på nätet. Jag testade naturligtvis tjänsten och blev imponerad. vad sägs om att kunna läsa Post- och Inrikes tidningar så långt tillbaka som till 1700-talet. Dessutom är dom digitaliserade så man kan göra fritextsökning i dom. Nu skall man väl i ärlighetens namn säga att OCR-programmet man använt har lite svårt för det gamla typsnittt så en del blir galematias men det är en fantastisk tjänst ändå eftersom man väl kan läsa texten direkt bara man får en fingervisning var man skall läsa med sökningen. Det är bara att mata in ett namn eller en ort så poppar det upp mängder av notiser som behandlar det man söker.

En annan kul grej är GeneaNets egen GeneaStar där man kan se om man är släkt med någon betydande person. Om man har sitt släktträd på GenaNet kan man jämföra det med alla inmatade kändisar i ett huj och se om man är släkt med dom. Nu är tjänsten fortfarande lite franskt etnocetrisk eftersom de flesta av betydelse i världen enligt GeneaStar är fransmän. Till och med i kategorin skidåkare var det idel fransmän. Det gäller för oss svenskar att mata in våra hjältar, Ingemar Stenmark, Björn Borg, Selma Lagerlöf och Jussi Björling. Olof Palme och John Ericsson finns redan med.

tisdag 10 november 2009

Johanna Ulrika Uhrströms anor - en delvis löst gåta

Om man är slarvig och drar förhastade slutsatser får man lida för det. Jag antog att Johanna Ulrikas okände far hette Uhrström eftersom hon hade det namnet när hon kom tillbaka till Jät i 15-årsåldern för att bo med mostern Marta Stina Schutz. Vilseledd av en googlesökning där jag funnit flera referenser till familjen Uhrström i Karlshamn började jag att leta efter Catharina och Johanna Ulrika där eftersom jag hade för mig att det var dit dom flyttade efter dotterns födelse. Nu var det ju inte alls Karlshamn utan Karlskrona dom flyttade till, så många timmar av letande i husförhören för Karlshamn gav naturligtvis inte ett barr. Jo - jag hittade faktiskt Urmakaren Samuel Schutz och hans familj. Samuel var Catharinas bror och det gjorde ju att jag än mer envetet rotade omkring i fel stad.

Det var inte förrän jag efterlyste Catharina Schutz på Anbytarforum som jag insåg mitt misstag. Det var Helene Jorsell som hittade Catrina Schutz vigsel med Magnus Uhrström i Karlskrona stadsförsamling 2/11 1811 med hjälp av Familysearch.org. Mycket riktigt - i vigselboken fanns Coopvaerdie[1] timmermannen och änkemannen Magnus Uhrström och hans maka Catrina Schutz. Frågan om Johanna Ulrikas far kom nu i en annan dager. Det föreföll mindre troligt att Magnus var hennes biologiske far, men helt uteslutet är det ju inte. Troligare är då att han adopterade henne. För att ytterligare styrka identiteten visar Helene mig ett uttdag ur "Albert Liljas Blekingska samling" där Cofferditimmermannen M Uhrström nämns.

Nu börjar informationen strömma in från Anbytarforum. Chris Bingefors hittar bouppteckningen efter Magnus Uhrströms första hustru Cecilia född Jacobsson. Den förrättades 1811. Vidare meddelar Chris att Magnus och Catharina hade åtminstone 7 gemensamma barn och han lyckas också finna Magnus Uhrström och Catrina Schutz på inte mindre än tre ställen i senare husförhör för Karlskrona. Det enda smolket i glädjen är att den Catrina som Chris och Helene hittat anges vara född 1777 i Jät inte 1779 som "min" Catharina Schutz är. En kontroll visar emellertid att det inte finns någon Catharina eller Catrina född i Jät 1777 och ingen Schutz över huvud taget, däremot en Catharina Schutz född 1779. Eftersom namnet är ovanligt och det var hennes farbror eller farfar som skötte kyrkböckerna under de åren får man väl tro på vad som står där.

Vad som är lite irriterande är att Catharinas dotter Johanna Ulrika fortfarande är osynlig i husförhören i Karlskrona. En annan intressant sak är att Magnus Uhrströms födelseort bara anges som Småland. En idé jag fick när jag stötte på Uhrströmmar i Karlshamn tidigare är att de tagit namnet efter socknen Uråsa. Catharina kom från Uråsa till Östra Torsås för sin nedkomst. Kanske man inte skall räkna bort Uhrströmmarna från faderskapet ändå?

Det blir bara att "gå ned i saltgruvorna igen" dvs. börja leta efter Johanna Ulrika i Karlskrona - sida för sida. Jag börjar i AI:1 och hittar henne redan på sidan 86 (AD* 47/87) där hon bor i 3:e Kvarteret No:58. Hon tituleras Jungfru. I samma hus bor Magnus Uhrström som innan årets slut skall bli hennes make. Catrina Schutz har sin dotter Johanna med sig. Magnus hustru Cecilia är noterad avliden 1811, 43 år gammal och de har två hemmavarande barn, Gustaf 9 och Mertha 15 år gamla.

I AI:2 finner vi Magnus nya familj i 8:e Kvarteret Sparre No: 23. sid 79 (AD 84/79) Här finns också en 20-årig dotter Maria som flyttar till Göteborg samt Gustaf från första äktenskapet och Catrinas dotter Johanna och den lille Johan Fredrik född 25/1 1813. I de följande Hfl finner man dem på olika adresser, Johanna Ulrika har flyttat tillbaka till Jät och lustigt nog har Catrina olika efternamn i olika Hfl. 1821 kallars hon Eliasdotter, medan hon 1832 heter Scheutz vilket namn hon sedan behåller åtminstone in på 1840-talet.

Jag tror jag får nöja mig med detta nu. Vem som var Johanna Ulrikas biologiska far är fortfarande höljt i dunkel, men nu har jag ju hennes anor på moderssidan ända till 1500-talet och det är inte så illa resultat av några dagars jobb. Jag får samla krafter för att finna ut mer om Magnus Uhrström och var han befann sig i början av 1804 när Johanna Ulrika avlades.

* AD står för Arkiv Digital
1. Beteckningen "coopvaerdie" eller "cofferdit" betyder att han arbetade för handelsflottan i motsats till för marinen.

måndag 9 november 2009

För snabba slutsatser och slarv leder mig till fel stad utan att jag märker det

I Jät AI:3 kan man läsa att Elias Schutz dotter Catharina flyttar till Växjö 1796. Eftersom det inte anges vart hon flyttar i Växjö är det bara att leta, sida för sida. Man återfinner henne på No 95 som piga hos Handskmakaren Nils Blixberg. Enligt inflyttningslängden ankom hon från Kalvsvik 1795 och är inskriven med namnet Catharina Eliasdotter Schütz. 28 november 1797 flyttar hon emellertid tillbaka till Kalvsvik men där tappar jag bort henne. Det är bara att återgå till födelsenotisen för dottern Johanna Ulrika i Östra Torsås för att se om jag kan hitta spåret igen. Där anges hennes boendeort som Säljeryds Smedsgård i Östra Torsås. Jag söker därför efter henne där under tiden mellan 1799 och 1806 men finner henne inte. Däremot återfinns hon några sidor tidigare på Säljeryds Hjertonsgård där hon finns noterad som Catharina Eliasdotter Schütz född i Jät socken. Där finns också hennes dotter Johanna Ulrika född 19 januari 1805 medtagen. Även om alla omständigheter gjort att jag var ganska säker på att Catharina Eliasdotter Schutz var Johanna Ulrikas mor så hade jag inga handfasta bevis. Äntligen kan jag visa att det är klockaren Elias Shutz dotter Catharina som nedkommer med en dotter Johanna Ulrika i Östra Torsås 1805.

I husförhöret anges att Catharina kom från Uråsa 1804. I inflyttningslängden använder hon namnet Eliasdotter när hon ankommer till Östra Torsås 5 juni 1804, kanske för att namnet Schutz är allt för välkänt genom farbrodern som är Komminister i Jät och hon redan då är i tredje månaden av havandeskapet. Att hon valde att föda sitt barn i Östra Torsås kan bero på att där finns en Komminister Magnus Thelander som troligen är befryndad med komminister Johan Thelander i Jät tillika farbroderns kollega. Han och hans dotter Maria är sedan vittnen vid dopet. (Jag behöver verkligen komma över ett exemplar av Växjö stifts herdaminne).

1808 har Catharina flyttat tillbaka till sin far som nu hamnat på fattigstugan. Där bor fadern med sin hustru Elin samt döttrarna Märta Stina, som är sjuklig och "har Fattigmedel", och Catharina och hennes oäkta dotter Johanna Ulrika. Catharina flyttar emellertid med dottern till Karlskrona 1809. Påverkad som jag är av en tidigare Googlesökningen på Uhrström så läser jag slarvigt och får det till Carlshamn och slösar på så vis bort massor av tid till nästan ingen nytta. Samtidigt hade jag kunnat bespara mig mycket arbete om jag hittat den här sidan i husförhöret tidigare. Svårigheten är att jag utgick från Johanna Ulrika Uhrströms födelsenotis och letade således efter modern Catharina Schieutz (vilket troligen var en övertolkning av namnet) i Östra Torsås, men var inte smart nog i början att leta på sidorna omkring där hon påstods bo. Att vid det stadiet koppla ihop detta med en Catharina och en Johanna Ulrika på fattigstugan i Jät hade kanske inte varit så lätt även om jag noterat fadern Elias Schutz namn.

Nu har jag således bevisat att Catharinas far var klockaren Elias Schutz. Enligt forskarkollegor på DISBYT är Elias son till Komministern Christian Georgii Schutz som i sin tur är son till Klockaren Jöran Schutz. Elias skall också ha en broder Erik Schutz som var Komminister i Jät. Christian Georgii är enligt födelseboken son till Jöran Schutz. Att Christian Georgii är fader till Komministern Erik Schutz framgår av Jät AI:3 där Christian Georgii änka bor tillsammans med Erik. Det finns absolut inget som tyder på att inte Erik och Elias faktiskt är bröder som kollegorna på DISBYT anger, men återigen behöver jag Herdaminnena från Växjö.

Detta innebär att min fru på sin faders sida härstammar från prästsläkten Wiesel som i 168 år i oavbruten följd varit Kyrkoherdar i Vislanda och Bälinge samt vars släkt har en sammanlagd tjänstetid i pastoratet på 430 år. Länken är Christian Georgii hustru som hette Margareta Christina Alander och vars mor var Märta Wiesel, dotter till den i trakten berömde Kyrkoherden Elias Wiesel.

lördag 7 november 2009

Hjälp att hitta i min Blogg

Det har blivit över 100 texter i min blogg nu och innan året är slut kommer jag nog ha haft 30 000 besökare under 2009. Hur många som kommenterat och gett mig tips, råd och uppmuntran vet jag inte, men det är för få hur många det än blir.

En del texter har passerat sitt bäst-före-datum, men andra kan fortfarande ha sin aktualitet, men är svåra att hitta. Jag har därför lagt in en sökruta till höger som söker endast i den här bloggen. Den skall underlätta för er att se om jag skrivit något om era anor, om era socknar eller om ämnen som intresserar er. Testa den gärna!

fredag 6 november 2009

Schütz och Wiesel - det börjar klarna kring min frus anor

Jag hade kommit så långt att jag troligen funnit Johanna Ulrika Uhrströms morfader, klockaren Elias Schutz i Jät. Mycket återstår emellertid innan jag kan vara helt säker. En sökning i DISBYT efter Elias Schutz gav inget matnyttigt, men däremot sökning på Elias Schütz. I Jät får jag sex träffar - tre på Elias född 1776 och tre på Elias död 1821. Att klockaren Elias Schutz dog 1821 vet jag redan, men han föddes enligt husförhören 30 mars 1739 så det måste vara två olika Elias jag funnit. Mycket riktigt så anges det av de flesta forskarna på DISBYT att fadern till Klockaren Elias hette Christian (Georgii) Schutz medan fadern till Elias som föddes 1776 hette Eric Schutz. Vid närmare studier visar det sig att Eric Schutz var yngre bror till Klockaren Elias Schutz. Den äldre Elias var således den yngres farbror.

Om man nu skall tro på det som finns på DISBYT så leder detta till mycket intressanta anor, men först lite googlande på namnet Schutz/Schütz. Det visar vara en släkt med flera generationer av präster verksamma i bl. a. Jät. Klockaren Elias Schutz trolige bror Eric var Komminister i Jät liksom deras far Christian Georgii Schutz. När jag nu vet detta var det enkelt att finna dom i husförhören för Jät. Där ser jag också att Eric Schutz och Komministern Johan Thelander arbetade samtidigt i Jät, vilket också kan förklara varför det fanns två dopvittnen som hette Magnus Thelander och Maria Thelander när kollegans brorsdotter/klockarens dotter nedkom med sin Johanna Ulrika 1805. Jag får hålla det i minnet för att förstå sambandet.

Elias och Erics mor skulle heta Christina Margareta Alander. Hon var dotter till Erik Alander och Märta Wiesel. Om namnet Schutz gav viss information genom Google så är det inget mot den mängd fräffar som namnet Wiesel ger. Också detta är en gammal prästsläkt vars rötter, åtminstone enligt forskarkollegor på DISBYT, kan härledas till 1500-talet.

I förbigående kan jag konstatera att Eric Schutz var gift med Catharina Sofia Bakfot!!?. En dansk släkt Barfodt har jag stött på när jag sökt efter information om Scheutz tidigare. Kan det finnas samband? Här finns en länk att forska vidare på. Jag är emellertid lite irriterad över att jag inte kan finna Klockaren Elias Schutz födelsenotis så jag får bevis på att han verkligen var äldste son till prästen Christian Georgii Schutz. Han föddes troligen innan familjen flyttade till Jät. Jag skulle verkligen behöva ha tillgång till Herdaminnena för Växjö stift för att veta varifrån familjen kom och för att över huvud taget verifiera uppgifterna från DISBYT. Det får vänta tills jag kommer till Sverige under Julen.

Hur som helst har jag mängder av mer eller mindre korrekta uppgifter från internet att plöja igenom inklusive mängder av information på Anbytarforum. Även utan Herdaminnena hoppas jag nog kunna finna tillräckligt tillförlitliga källor för att gå vidare.

Nog är det spännande med släktforskning - eller hur?

tisdag 3 november 2009

Uhrström och Scheutz - eller jakten på min frus farmors farmors föräldrar

Min frus farmor farmor Johanna Ulrika Uhrströms härkomst är något av ett mysterium. Hon föddes 20 januari 1805 på Seljeryds Smedsgård i Östra Torsås socken i Kronobergs län. Ingen fader uppges men moderns namn är Catharina Schieutz. Vittnen vid dopet är bl. a. komministern Magnus Thelander och demoiselle Maria Thelander. Min första tanke var att undersöka släktnamnet Schieutz och jag fann då att släkten har en utmärkt släktsida på internet. Släkten Scheutz har rötter i kontinentala Europa samt Danmark och har främst gjort sig kända som framstående glasblåsare vid de småländska bruken. I en ursprungligen dansk gren av släkten förekommer samma stavning som hos Johanna Ulrikas moder. Denna gren var mästerkockar och restauratörer och verkade i Sverige främst på Medevi Brunn. Kontakter med släktföreningen och studier av de olika släktgrenarna har emellertid inte givit några svar på vem Johanna Ulrikas mor eller far är.

Johanna Ulrika gifte sig med soldaten Nils Jonasson Raffel samma år som hans första fru avled endast 45 år gammal. Troligen hade förhållandet påbörjats innan hustrun avled eftersom det första barnet kom redan sex månader efter vigseln i december 1834 och hustrun dog 22 maj samma år. Det anges i husförhöret att Nils "förser sig med råd", vilket enligt Ordbok för släktforskare kan tydas endera så att han ber om råd - då troligen av prästen, alternativt att han brutit mot ett tabu.[1] I båda fallen kan det avse hans förhållande och snara giftermål efter hustruns död. Han var ju tvungen att ha sitt befäls medgivande för ett nytt giftermål och var därför säkert angelägen om att ingen skugga skulle falla över hans heder. Johanna Ulrika bodde vid tiden "i en stuga" under Östra Jäts Knutsagård intill Nils Raffel som bodde i soldattorpet. Johanna Ulrika bodde tillsammans med en knappt tjugo år äldre kvinna vid namn Marta Stina Schutz. På samma sida i husförhöret finns undantagsänkan Ingrid Eriksdotter och hennes son Nils Peter Schutz. Namnet Schutz kan vara en av de otaliga varianter som finns i släkten Scheutz, men det är också möjligt att det är en annan släkt och att födelsenoteringen för Johanna Ulrikas mor skall vara Schutz snarare än Schieutz. Jag får börja nysta i tråden med Schutz som jag funnit i husförhöret.

Nils Petter Schutz föddes 14 december 1805 i Kalvsvik socken i Kronoberg. Hans far var Petter Schutz och modern som ovan. Marta Stina Schultz var född 1787 och i hennes födelsenotis finner vi att modern hette Elin Johansdotter. Eftersom namnet Schutz är relativt ovanligt och därför fångar blicken går jag tillbaka till husförhören för Marta Stinas födelse för att finna familjen. Jät AI:2 är emellertid svår att tyda så jag går till Jät AI:3 och finner då familjen redan på sidan 46 i Robbagården. Faderns namn är fortfarande otydligt men han är född 1739 och dom har vid tillfället fyra barn - Peter, 1777, Catharina, 1779, Göran 1783 samt Marta Stina, 1787. En hypotes börjar växa fram. Catharina skulle kunna vara Johanna Ulrikas mor, vilket skulle förklara att hon bor tillsammans med sin moster Marta Stina Schutz. Peter är då troligen undantagsänkan Ingrid Eriksdotters man och Ingrid och Marta Stina är således svägerskor. Nils Petter Schutz är då kusin med Johanna Ulrika Uhrström.

Att Peter Schutz faktiskt är Ingrid Eriksdotters man bevisas när jag finner dom på Knutsgården i Jät AI:4. Där hittar jag också namnet på den äldre Schutz som föddes 1739. Han heter Elias Schutz och var tidigare klockare. Vi har nu kommit fram till 1810-tal och på soldattorpet bor Nils Raffel med sin familj. Några år senare finner vi Petter Schütz, som nu begåvats med prickar över sitt u. Han har gått i faderns fotspår och blivit klockare. Han avlider emellertid 1819 i feber endast 42 år gammal. I dödsnotisen stavas hans namn Scheutz. Fadern Elias lever fortfarande tillsammans med sin hustru och dottern Marta Stina, men nu har den unga pigan Johanna Uhrström tillkommit i familjen. Hon har 1820 flyttat in från Carlskrona endast 15 år gammal. Även Elin, Elias hustru dukar emellertid under för febern 69 år gammal år 1818 och Elias själv dör av ålderdomssvaghet 1821 i december.

Dottern Marta Stina blir nu fattighjon under en tid men redan 1822 får hon bo i en liten stuga på Knutsgården och svägerskan Ingrid Eriksdotter med sonen Nils Petter blir undantagsänka på samma plats. Johanna Ulrika Uhrström har varit i Växjö och dyker upp i husförhören 1822 då hon bor tillsamman med Marta Stina som vi nu ganska säkert kan säga är hennes moster. Johanna Ulrika mor försvann efter nedkomsten 1805 och i senare husförhör framgår att Johanna Ulrika vistats i Carlhamn. Det vore intressant att undersöka var Johanna Ulrika fanns innan 1820 då hon kom från Carlshamn. [Se nedanstående tilläggsnotering från 2009-11-09 - 2]

In- och utflyttningsregister saknas från Jät både för tiden efter 1805 och kring 1820. I Carlshamn finns emellertid register för utflyttning från 1821, vilket i och för sig är ett år för sent, men man kan ju testa. Jag hittar ingen Johanna Uhrström, men väl två andra utflyttade Uhrström - Sven Magnus och Inga M. Uhrström. Jag försöker hitta dom i Carlshamn, men ger upp eftersom det är närmast omöjligt att hitta rätt bland rotar och kvarter. Jag testar Google och söker Uhrström - Karlshamn. Det finns många nutida med det namnet i Karlshamn och på en turistsida över Karlshamn visas ett pampigt hus där familjen Uhrström hade bott på sent 1800-tal. Givetvis går jag till DISBYT och ser om det finns någon Uhrströmsforskare. Uppenbarligen är det inte en särskilt släktkär familj för det finns inte en enda Uhrström i Blekinge län registrerad på DISBYT.

Det börjar bli sent och jag tycker ändå att jag kommit en bit på väg. Jag vet nu att Johanna Ulrikas far troligen kom från Carlshamn och att hans familj tydligen lät flickan växa upp hos sig för att vid femton års ålder återvända till moderns familj. Vad som blev av modern vet jag däremot inte ännu. Johanna Ulrikas mor hette såldes Catharina Schieutz eller Scheutz/Schutz och var dotter till klockaren Elias Schutz och hans maka Elin Johansdotter. Jag har under letandet funnit ett antal Schutz, med varianter, som jag måste undersöka närmare bl. a. en S.M. Adjunkten O.F. Schutz som dog 34 år gammal i Jät år 1832-02-07.

Huruvida detta har något som helst samband med glasblåsar/restauratörssläkten Sheutz vet jag ännu inte. Om någon av mina läsare har någon information så är jag givetvis väldigt tacksam att få ta del av den.

1. Det här uttrycket har diskuterats ingående på Anbytarforum. Elisabeth Thorsell menar där att det betyder att familjen klarar sig själv utan socknens hjälp. Så kan de naturligtvis vara, men i det här specifika fallet förefaller Ordbokens definition mer trolig eftersom det berörde en indelt korpral som uppenbarligen inte hade överhängande ekonomiska problem.

2. Jag hade gjort en googlesökning på Uhrström och funnit flera träffar i Karlshamn, varför jag kom på villovägar och började leta där efter Catharina och Johanna Ulrika. Att det var Karlskrona jag borde letat i kom jag på först långt senare. Jag blandade helt enkelt ihop Karlshamn med Karlskrona - mycket pinsamt (tillägg 2009-11-09)

lördag 31 oktober 2009

Släktforskningen har tagit ytterligare ett steg ut i cyberrymden

Nu börjar verkligen släktforskningen bli modern. Att vi gamla släktforskare är ena hejare på att hantera internet vet vi ju redan, men nu tar vi verkligen steget in i den nya cybervärlden där all information flödar fritt och alla medlemmar lämnar ut sig själv, sina liv och sina intressen till alla som vill ta del av det. Vad jag syftar på är att två av våra stora släktforskarsajter har annamat ungdomens nya kommunikationskanaler på internet.

GeneaNet finns nu på Facebook och Släktdata lägger ut sina nyheter på Twitter. Trots informationsrevolutionen är det kanske några av läsarna som undrar vad i herrans namn jag talar om.

Facebook är en så kallad community som alla som "betyder något" ung som gammal kan delta i. Där hittar man sina gamla skolkamrater och ungdomsvänner, både dom man saknat och dom man önskat att man fick glömma. Man hittar också folk som man har gemensamma intressen med och kan delta i olika intressegrupper, föra diskussioner eller bara hålla sig informerad. Själv finns jag där för att hela min familj finns där och det är ett bra sätt att veta vad som har för sig och vad dom roar sig med, samt skicka lite roliga meddelanden till dom då och då.

Twitter är egentiligen samma sak men från en annan distributör. Där har jag inget eget konto men det går bra att följa Släktdatas nyheter ändå.

onsdag 28 oktober 2009

Bernadotte, de La Gardie och andra kanske inte särskilt blåblodiga släkter.

På GeneaNets Släktforskarblogg berättar man om ett dokument som hittats i kyrkböckerna för Saint-Martin-de-Ré där en Jean Bernadotte hade varit bröllopsvittne för en Jacques Ripert år 1791. Det får mig att tänka på en uppsats som skrevs av Ingemar Carlsson i Individ och Historia som var en vänbok skriven till Hans Gillingstam. Uppsatsens namn är Den genealogiska förfalskningen. Att jag tänker på den är att sådana gamla dokument som hittats genom GeneaNet och är daterade före det att en känd familj blivit känd är oerhört viktiga för att sätta in deras härkomst i rätt perspektiv.

Uppsatsen beskriver hur släktforskningen genom tiderna använts för att upphöja konungars och andra ledande personers betydelse genom att visa att dom härstammar från såväl Oden som Adam och Eva. Uppsatsen är mycket underhållande och väl värd att läsa. Inte minst för att vi skall vara försiktiga med alla de "släktforskare" på nätet som lyckas härleda sina anor ända till Karl den Store vilket, av skäl man kan läsa i uppsatsen, var speciellt populärt bland svensk överklass.

Man nämner exempelvis hur besvärande det var när man insåg att familjen de La Gardies anor var ganska ordinära. Hustrun till min favoritvinodlare som ligger någon kilometer från där vi bor kom att berätta för oss att hon varit i Sverige på släktträff inbjuden av de La Gardies ättlingar i Sverige. Hon tillhör den franska ursprungssläkten och hade oerhört svårt att förstå hur hennes släkting hade kunnat få en sådan makt och anseende som adelsman i Sverige. Jag är beredd att instämma efter att ha besökt den pyttelilla byn La Gardie som ligger några kilometer härifrån och där alla med rätt kan kalla sig NN de La Gardie eftersom dom faktiskt är just därifrån.

En motsats betydelse av släktforskning kom jag i kontakt med när jag läste boken Bounty - Myteristens återkomst av den författaren Val McDermid. Boken som är en historiskt inspirerad kriminalroman låter skolläraren i byn introducera släktforskning för sina elever. Deras grupparbete blir att genom intervjuer och källforskning sätta upp släkttavlor för klassens elever och byn innevånare. Klassens mobbare som alltid högt och ljudligt tillkännagivit att hans favoritoffer är en avkomma av idioter och mindre värda personer blir något tilltufsad när man upptäcker att de två är ganska nära släkt.

Lika väl som släktforskningen kan användas i syfte att upphöja de upphöjda kan den också, seriöst använt, visa oss hur nära släkt vi är med många vi känner oss främmande inför och hur sällsynt det är att finna svenskar som inte har anor från när och fjärran. På DIS anslagstavla finns en länk till en intressant krönika i Dagen av Håkan Arenius om vad invandring betytt för Sverige genom seklerna. Den rekommenderar jag verkligen till läsning.

Noter:
Carlsson, Sten, 1989. Den genealogiska förfalskningen. Ur Individ och Historia - Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990. Gotab, Stockholm.
McDermid, Val, 2007. Bounty - Myteristens återkomst. Alfabeta Pocket.

fredag 23 oktober 2009

Facebook, Stayfiends och Birthday - stöd i jakten på nu levande släktingar

En av dom saker som jag anser måste finnas med i en släktbok som man ger bort som present är nu levande släktingar. Detta är ett problem på många sätt. Dels förbjuder ju Personuppgiftslagen - PUL - att man samlar uppgifter om nu levande människor i databaser, dels är det väldigt svårt att släktforska på nu levande personer just av detta skäl. Men nog känner man till sina egna släktingar säger ni då. Jodå - dom flesta känner väl till den närmaste släkten och deras barn och barnbarn, men redan när vi kommer till kusiners barn och barnbarn är nog de flesta svenskar skrämmande okunniga. Annat är det i Frankrike där jag bor eller i Mexico där mina barnbarn har sina fastrar, farbröder och kusiner. Min dotter har upplevt att hon varje gång hon kommer dit blir presenterad för dussintals små söta barn som får veta att hon är deras tant och det betyder inte att dom är så nära som syskonbarn till hennes make.

Nu har jag kommit fram till en hemmagjord metod för att hitta åtminstone några - faktiskt ganska många - av dessa nutida släktingar. Det är egentligen så simplet ur forskningssynvinkel att några av er tycker att det är onödigt att skriva om. Nu minns jag emellertid att för bara några år sedan, när jag var nybliven inom denna ädla hobby, att inget var för banalt för att jag inte skulle finna det vara en oövervinnerlig svårighet. Det är de personer som befinner sig i det stadiet som jag främst vänder mig till. Så här gör jag:

Utgångspunkten är samtal med släkten. För det mesta kan man dra ur folk vad deras kusiner heter, kanske också ungefär när kusinerna föddes eller åtminstone om dom var äldre eller yngre än dom själva. Har man tur vet dom om dom var gifta eller ej, kanske i något fall vad hustrun/maken hette, men sällan vad fruarna hette som flickor. Dom viktiga uppgifterna att hitta är namn samt ungefär födelseår och födelseort.

Nästa steg är att kontrollera om personerna finns i Sveriges dödbok eller kanske i Sveriges befolkning 1970 eller 1980. Har man tur hittar man båda makarna med fullständiga namn och födelsedata. Väldigt ofta förblir man emellertid okunnig om ingifta kvinnors flicknamn. Eftersom man ju nu vet exakt födelsdag, socken och alla förnamn är det ju ingen stor sak att söka i SVAR eller någon annan databas efter födelsenotisen såvida den härör sig från seklets början och inte är föremål för PUL. Det var kusinerna det!

Värre blir det när man skall söka kusinbarn och deras barn. Även här kan man kanske få vissa ledtrådar från släkten, men mycket kommer att saknas. Jag använder då åter Sveriges befolkning 1970 och 1980. Där finns en utmärkt funktion som visar alla boende på samma adress och samma fastighet. Med dess hjälp kan man, genom att söka på föräldrarna se om det finns personer med samma namn på samma adress i lämplig ålder för att kvalificera sig som familjens barn. Nu är man emellertid ute på lite hal is, speciellt om dom man söker på har vanliga namn. Inte ens om namnen är mycket ovanliga kan man ju vara helt säker på att det är barnen det rör sig om, det kan ju vara ett syskonbarn som bor hos familjen. En komplikation är också att det kan finnas barn i olika kullar från tidigare familjekonstellationer och samboförhållanden och att män och hustrur inte alltid har samma namn. Detta gör det än mer osäkert. Här får man använda sitt omdöme. Ett sätt att kontrollera de uppgifter jag hittar är att söka efter personerna i Hitta.se eller Eniro.se. Där ser man vilken dag en person har sin födelsedag. Där anges också ofta om telefonabonnemanget delas med någon annan. Detta kan under vissa förutsättningar var make/makan. För att kontrollera detta använder jag birthday.se där man även kan utläsa personernas fulla födelsedata. Låt mig ta ett fiktivt exempel:

Vi antar att jag har hittat en kusin vid namn Per Johan Flodström i folkräkningen för 1980. På samma adress finns Olivia Christina Flodström. Båda är födda på 1940-talet. På samma adress finns Peter Mikael Flodström född 1972 och Lovisa Charlotta Flodström född 1975. Jag antar med visst fog att detta är föräldrar med sina två barn. Har då Peter och Lovisa bildat några familjer idag? Jag söker efter Peter Mikael Flodström på Hitta.se förgäves, men hittar fyra Peter Flodström. En av dessa har samma födelsedag som Peter Mikael, men okänt år. Han har gemensamt abonnemang med Anna Flodström. När jag söker på Peter i Birthday.se finner jag att det är rätt person eftersom adressen stämmer. När jag söker på Anna på samma adress så får jag fram hela hennes födelseuppgifter samt finner att hon heter Anna Beata. Med detta i bagaget går jag tillbaka till folkräkningen 1980 och matar in Anna Beata utan efternamn men med fullständiga födelsdata och kan om jag har tur hitta rätt person och därmed hennes flicknamn. Har jag ytterligare tur och de har tagit med eventuella barn på samma nummer i telefonkatalogrna Hitta.se eller Eniro.se så kan jag få indikationer på detta också.

När man söker efter uppgifter om ungdomar under 70 år gamla (-: kan det vara idé att söka på Stayfiends.se där man kan se vilka skolor människor gått i. Det kan bli sista pusselbiten för att se att man är rätt ute. En annan än modernare tjänst är http://www.facebook.com/ där man kan få reda på mer än man önskar om människor, men också denna tjänst kan det vara en bra källa för släktforskare eftersom släktingar och syskon ofta länkar sig samman och håller kontakt här.

På det här sättet kan man pussla ihop ganska mycket av den nu levande släkten även om uppgifterna är något osäkra och måste kontrolleras. Eftersom man under arbetet fått fram adresser och telefonnummer till alla inblandade så kan det ju vara lämpligt att ringa och kolla uppgifterna och fråga om man får lov att ta med dom i en släktbok som skall bli en privat gåva. På så sätt så har man uppfyllt även högt ställda krav i Personuppgiftslagen.

onsdag 21 oktober 2009

Släktforskning som affär - ett exempel från mörkaste Småland

Jag har ibland klagat på att mer erfarna släktforskare avskräcker nybörjare genom en mindre förlåtande attityd till dom som inte är lika erfarna. Något som jag emellertid uppskattar oerhört är den generositet med information som präglar släktforskningen. Tänk bara på alla de personer som lägger ned hundratals timmar på att gå igenom domböcker, och kyrkböcker och annat material som inte är tillgängligt genom de vanliga källorna för att sedan lägga ut dom på internet gratis eller låter prägla CD-skivor som dom säljer till rimliga priser till alla som vill dela informationen med dom. Själv lägger jag ned oerhört många timmar på att skriva den här bloggen och gläds åt den belöning jag får då andra forskare kontaktar mig, kommenterar mina inlägg eller länkar till min sida. Det finns också mängder av resurser på nätet som den som inte har så mycket pengar att lägga ut på sin hobby kan använda.

Det här är ju oerhört viktigt eftersom en stor del av oss släktforskare är pensionärer med begränsade ekonomiska resurser. Det är därför så fantastiskt bra att man genom att vara medlem i någon förening inom gemenskapen ofta kan få rabatt på material och tjänster man behöver. Det är ju så att vi ofta har våra rötter i någon speciell landsända, men när man kommer lite bakåt i tiden så behöver man material från andra delar av landet. Jag insåg det när jag började titta på min frus släkt där en av grenarna leder mig till Kronobergs län, medan huvuddelen finns i Jönköpings län och Östergötlands län. Man är ju ganska bortskämd med att hitta fantastiskt fin information på de olika regionala föreningarnas hemsidor.

Jönköpingsbygdens Genealogiska Förening har exemplevis Ministerialboksavskrifter utlagda på nätet, vilket ju är fantastiskt för den som vill leta efter en gren inom deras område.
Döm om min förvåning när jag besöker Kronobergs Genealogiska Förening för att se om dom har något intressant material som kan hjälpa mig att söka efter några fåtal anor inom deras domvärjo. Visst där finns en CD till försäljning. Bra tycker jag tills jag läser mera. Först och främst säljes CDn endast till medlemmar om man inte är en förening. Dessutom kostar den 350 kronor och innehåller inte något mer än det man kan läsa sig till i Genline, Arkiv digital eller de Dödböcker som ges ut av Rötter. Bara det är ovanligt för i alla fall jag vet så har CD-skivor som getts ut av föreningarna innehållit något material som man inte kan hitta annars, som domböcker, mantalsskrivningar, byalängder eller annat material. Om man blir medlem för 140 kronor per år kan man således få köpa skivan för 350 kronor. Om man förblir medlem får man uppgraderingar för 100 kronor per år, men om man skulle göra paus i sitt medlemsskap så är man omedelbart portat eller så, efter att ha betalat nytt medlemsskap, får man betala nytt fullpris. Snacka om höga kostnader för att söka två generationer anor som råkar ha förirrat sig till Kronoberg.

Jag är övertygad om att ledningen i föreningen är oerhört skickliga småföretagere av den gamla hederliga och mytomspunna småländska sorten, men nu är inte släktforskargemenskapen en arena för att bli rik och sko sig på andra i gemenskapen. Det är en sammanslutning av frivilliga krafter, entusiaster, ofta äldre människor med små resurser som vill göra det de älskar mest av allt utan att behöva försaka alltför mycket av sin livskvalitet och spendera alltför mycket av sina slantar.

Jag vet att det inte är möjligt men nog skulle jag önska att jag kunde lägga en avgift på alla besökare från Kronoberg på min blogg - och dom är inte så få kan jag berätta.

onsdag 14 oktober 2009

Kolarsonen från Norrbärke som kanske var en prins

Min förfader Jan Erik Jansson (1823-1855) är son till kolaren Johan (Jan) Jansson (1797-1863) i Gärsjön och hans hustru Greta Carlsdotter (1797-1839) från Stora Tuna. Föräldrarna bor till en början tillsammans med fadern Jan Andersson (1760-1840) och hans hustru Lisa Jansdotter (1764-) på torpet no.138 i Gärsjön i Gessberg. Det är också där som Jan Erik och hans 5 syskon växer upp fram till 1839 när modern vid 42 års ålder dör i dysenteri den 17 april 1839. Vid moderns död efterlämnar hon tre barn i livet. Året efter dör även farfadern till min ana.

Jan Erik gifter sig 1845 med Stina Lisa Hill (1824-) från Nedre Starbo. Hon kommer närmast från Mårtes. Dottern Anna Lisa föds i april samma år som giftemålet. De bor forfarande kvar med fadern och modern i Gärsjön. 1849 återfinns familjen i Gruvsjön och har fram till 1855 utökats med två söner och två döttrar. En av sönerna är Per Erik Jansson (1849-1931) som är min farfars farfar. Jan Erik dör 1855 endast 32 år gammal av en okänd sjukdom och efterlämnar änka och fem barn. Änkan Stina Lisa blir fattighjon då hon inte kan försörja sig och familjen. Änkan bor emellertid kvar med sina barn i Gruvsjön, men barnen flyttar en efter en till andra platser. Stina Lisa levde fortfarande år 1900, troligen under mycket små förhållanden trots att det rimligen borde ha blivit något arv efter svärfadern som dog 1863 och ägde ett hemman i Åsmansbo.

Jan Erik hade emellertid en yngre bror Carl Petter Landström (1836-1930) som föddes bara några år innan modern dog. För honom går det bättre i livet fast han får uppleva att både mista sin mor som treåring och sin första styvmor vid åtta års ålder. Han lever ganska bra med sin familj på det hemman som den andra styvmodern Maja Lisa Persdotter ärver när fadern dör 1863. Efter änkans död tar Karl Petter över gården och kan titulera sig hemmansägare.

Vi måste emellertid gå tillbaka i tiden något och följa fadern Jan Janssons livsbana. Kolaren Jan Jansson kommer från en ganska välsedd familj i Gessberg där både farfadern och farfars far var Masmästare (Anders och Christian Christiansson) och längre tillbaka räknar men välbärgade bergsmän från Övre Stabo i släkten. Den äldsta kända anan är Anders Finne på Gammelgåden och där finner man även Anders Jonsson Sågmester från Skisshyttan och hans son, den välkände eller kanske snarare ökände, Stor Hemming Andersson i Gruvriset.

Jan Jansson var son till kolaren Jan Andersson i Gesberg och hans hustru Lisa Jansdotter från samma by. Enligt faderns dödsnotis hade Jan haft 6 syskon, vilka alla dött mycket unga, ofta under första levnadsåret och troligen i dysenteri som härjade svårt under den tiden. Jan Jansson gifte sig 1820 med Greta Carlsdotter som kom från Stora Tuna och de bodde kvar i Gärsjön ännu 1838 där även föräldrarna bodde med dem. 1839 blir emellertid Greta sjuk i dysenteri och avlider i april. Jan står nu ensam med barnen och har dessutom sin 76-åriga mor att ta om hand sedan fadern dött 1840. Han gifter emellertid om sig redan inom ett år med den jämngamla Maria Hansdotter från Finnbo. Maria och Jan får året efter giftermålet sonen Anders Gustaf som emellertid dör vid tre års ålder i en okänd sjukdom. Jans gifte son Jan Erik bor med föräldrarna tillsammans med sin hustru Stina Lisa Hill och deras dotter Anna Lisa.

1846 flyttar familjen bestående av hustru och två barn, modern samt dessutom två drängar till Getbo där han har köpt sig ett torp - Getbolandet - och uppenbarligen har det ganska bra. Han markerar också sitt nya liv med att byta namn till Landström. Bara några år efter att de ordnat sitt nya liv drabbas familjen åter av olyckan när hustrun Maja dör i en okänd sjukdom den 28 september 1849. Jan lever dock inte ensam så många år. Redan 1853 gifter han sig med den 19 år yngre Maja Lisa Persdotter som tjänat som piga i By. Jan har nu sålt torpet men brukar det vidare en tid. Tydligen har han fått ett bra pris för 1856 finner man honom som hemmansägare i Åsmansbo dit han flyttat med hustru och yngste sonen från första äktenskapet.

1861 bor sonen Carl Petter och hans hustru Carolina Persdotter och deras fyra barn hos fadern och hans nya hustru. 9 februari 1863 drabbas emellertid Jan av tarmvred och avlider. Den endast 47 år gamla änkan tar nu över hemmanet och bor där tillsammans med Jans son Carl Petter från första äktenskapet och hans nu ganska stora familj som består av fyra söner och tre döttrar.

Spekulationer och anomalier

Så lång vet vi hur historien såg ut. När jag följde Jan Janssons liv slog det mig att han från en ganska fattig tillvaro helt plötsligt 1846 har fått råd att köpa sig ett torp för att sedan byta upp sig till ett eget hemman i Åsmansbo. Han byter också namn till Landström och håller sig med två drängar. Den naturliga förklaringen är kanske att han fått ett arv, eller att han helt enkelt var en skötsam och sparsam människa. Jag hade emellertid blivit lite nyfiken på var namnet Landström kom från. Jag fann då en notis på Anbytarforum under kategorien "Okänd son till Oscar I?". Där kan man läsa om yngste sonen Carl Petter Landström:


" Enligt föddebok hette hans föräldrar Jan Jansson (1797-1862) och Greta Carlsdotter (1797-1839) Muntlig tradition berättar en annan historia. Där är Jan och Greta bara fosterföräldrar och som mor anges en "Lovisa", piga på Finnbo Herrgård och släkt med Jan. Som far utpekas dåvarande kronprisen Oscar (Oscar I). Myt eller sanning? Oavsett vilket - frågan måste utredas innan man kan forska vidare på Carl Petter. ----- En undran är också hur Carl Petter kunde få namnet Landström om han var född Jansson? "

Jag är mycket skeptisk till alla familjehistorier om förmenta kungliga anor, men som "avdankad" forskare tycker jag man måste ta reda på vad som går att ta reda på. Frågan varför Carl Petter fick namnet Landström besvaras ovan. Däremot finns det andra förhållanden som är ovanliga. Ett är varför yngste sonen blev favoriserad framför äldste sonens familj. Ett annat mysterium som inte är besvarat är hur Jan Jansson helt plötsligt kom "på grön kvist" och dessutom ansåg sig behöva byta namn. Man kan emellertid konstatera att det inte alls var ovanligt att man bytte namn på den tiden och då ofta när man flyttade.

Jag har förgäves letat i kyrkböckerna för att finna den Lovisa som hänvisas till som Carl Petters verkliga mor. Hon skulle ju enligt ryktena vara en släkting till Jan Jansson och arbeta på Finnbo Bruk. Carl Petter döpte sin äldsta dotter till Lovisa Sofia. Äldste sonen döpte han till Per efter morfar och Johan efter farfar. Valet av namnen på dottern kan ju vara dikterat endast av den tidens mode.

Det vore intressant att veta mer om familjesägnen, när den uppstod och hur trovärdig den är. Om någon har mer information i frågan så vore det intressant att få veta detta. Om någon har tillgång till bouppteckningar för Dalarna vore det intressant att läsa vad Jan Jansson Landströms arv bestod av och hur det fördelades, likaså om Jan fått något arv i sin tur som förklarar hans hastigt påkomna välstånd.

måndag 12 oktober 2009

Sök information om gamla tider med Projekt Runeberg

Av en ren tillfällighet fann jag en väldigt intressant källa till kunskap om gamla tider. Därefter har jag vi flera tillfällen hittat inressanta detaljer om mina anor i samma källa. Jag talar om Projekt Runeberg. Detta är ett projekt med ursprung på Linköpings universitet som har som uppgift att publicera och transkribera äldre nordisk litteratur och göra den tillgänglig på nätet. Arbetet utförs helt av frivilliga krafter.


Jag har främst haft användning för Nordisk familjebok i den sk Uggleupplagan samt Svenskt biografiskt handlexikon. Ibland har jag funnit omnämnande av anor i skönlitteratur och ibland i någon av de otaliga matriklar och årsböcker som finns publicerade. Det har faktiskt, vid ett tillfälle, hänt att jag funnit en reseberättelse där författaren har besökt en av mina anor och där beskriver värdens vackra dotter, andra gäster och fästmän och kusiner. På så sätt har jag kunnat sy ihop tidigare ofullständiga familjeband.

Nu kan man undra vad man skall med sådana uppgifter till som är kanske 100 år gamla. Jag menar att det är ett alldeles speciellt värde i att läsa biografier över personer som är skrivna vid tiden eller strax efter deras levnad eller att få saker förklarade för sig i den tidsanda som rådde för 100 år sedan och tidigare. Så länge man anger källan och dess datering så tycker jag att sådana uppgifter berikar även om dom inte är helt moderna och inte alltid helt korrekta.En hel katalog över publicerat material finns och man har som målsättning att fördubbla samlingen årligen.

söndag 11 oktober 2009

Mängder av råd från DISSYD om hur man använder DISGEN

Det är helt otroligt så mycket bra information det finns på nätet som olika släktforskare och släktforskarföreningar har sammanställt. När jag ville lära mig lite mer om DISGEN tog jag rådet att ringa den av faddrarna som bor närmast mig och eftersom jag bor i Frankrike blev det Bengt Kjöllerström i Lund. Det bidrog väl lite också att jag kom ihåg att hans efternamn dykt upp i mina släkttavlor, så jag tyckte att när jag nu skulle fråga så kunde det lika bra bli en släkting jag bad om råd.

Bengt engagerade sig i mina frågor och jag lärde mig en hel del av hans erfarenhet. Några dagar senare sände han mig ett mejl där han tipsade mig om en fantastisk källa till kunskap som han, som webmaster för DISSYD, samlat till medlemmarnas hjälp och stöd. På DISSYDs webplats finns, under rubriken Hjälp till medlemmar/Disgen, en oerhörd mängd mycket informativa artiklar om hur man använder DISGEN i olika sammanhang. Jag rekommenderar verkligen alla som har DISGEN att söka upp denna hemsida och studera det som finns där. Själv kommer jag att med intresse läsa artiklarna.

En inte lika positiv nyhet har meddelats på Smulans blog där hon har publicerat länken till medlemsmatrikeln till den nazistsympatiserande organisationen Svensk opposition som under 1940-talet leddes av Per Engdahl. Matrikeln är hämtad ur en bok av Tobias Hübinette från 2002. Givetvis var jag, liksom säkert många av er kommer att vara, tvungen att kontrollera om jag hade några lik i garderoben i min släkttavla. Lyckligtvis var även de "finare" grenarna av familjen intelligenta nog att hålla sig borta från sådana organisationer.

fredag 9 oktober 2009

Att göra en släktbok av mitt DISGEN-material

Eftersom jag har fått påpekande att jag kanske inte satt mig in i DISGENS möjligheter till fullo så har jag tagit mig för att verkligen försöka lära mig dess möjligheter att generera släktböcker. Jag erkänner gärna att programmet har fler möjligheter än de flesta konkurrerande program, men ändå saknar jag en del möjligheter.

När jag gör släktböcker är det mest som presenter till släktingar, av vilka de flesta har mycket lite intresse i släktforskning i sig, men däremot njuter av att läsa en trevlig text om sina anor. Det är här min huvudsakliga kritik mot DISGENS rapporter bottnar. De är helt enkelt för tråkiga för att läsas av andra än släktforskare. Jag har en specifik, men inte särskilt krävande önskelista över vad jag skulle vilja göra.
Bredvid visar jag en sida så som jag skulle vilja den såg ut.
Mina önskningar är följande:
1) Placera bilder mer fritt i texten så att sidorna får en vacker lay-out som är njubar att läsa.
2) Skriva en biografi som fri text som ger en bild av anans liv i stället för några av de automatiskt genererade notistexter som kommer ut.
3) Jag vill inte ha utskrivna källor i texten eftersom det gör läsningen tung och oskön. Däremot vill jag gärna ha en källförteckning i slutet och hänvisningar till denna från varje post.

Första punkten har jag talat om tidigare. Lösningen är att välja RTF-format vid utskrift och sedan lägga in bilderna där man önskar med hjälp av ett ordbehandlingsprogram. Man kan då endera välja att lägga in bilderna i DISGEN som Porträtt eller Bilder och välja att skriva ut dessa eller strunta i att ha bilder i DISGENS databas - alternativt inte skriva ut dom - och sedan lägga in bilderna manuellt i ordbehandlingsprogrammet. Fördelen med att ha bilderna i DISGEN är att dom finns samlade på ett ställe och befinner sig vid rätt post, men nackdelen är att dom skrivs ut i RTF-programmet i ganska stort format så man måste förändra dem i storlek förutom att placera dom rätt i lay-outen.

Hur en utskrift i RTF-format från DISGENS släktboksfunktion reagerar på att man ändrar i layouten med ett ordbehandlingprogram vet jag inte än. Kommer sidnumreringar och andra samlande funktioner att justera sig automatiskt till den nya lay-outen?

Det andra önskemålet har jag löst med hjälp av en av DISGENS faddrar. Man skriver helt enkelt en biografitext och avbockar sedan alla de typer av notiser som man inte vill ha med i utskriften. Det gäller främst flyttningsnotiser samt eventullt annan text man lagt in för att ha den till hands. Man bör då lägga in denna senare text i en notistyp som kan avbockas utan att biografin försvinner.

Det tredje önskemålet är ett värre problem. Vad jag förstår så måste man ha alla källor utskrivna i full text om man vill ha en källförteckning - och det vill man ju ha. Om man jämför med min erfarenhet som forskare inom andra områden så finns det ett antal vedertagna sätt att ange källor i text. Ofta numrerar man bara källorna löpande i texten, endera upphöjt eller inom klamrar ex. [23]. Det utförligaste sättet är författare + år ex. [Andersson, 1999]. Vad det står för kan man sedan se i källförteckningen i slutet. I DISGEN ser en post ut på följande sätt:

Johan Fredrik Adler. Arbetare. Född 1824-08-18 i Stufstjernsfall, Stjernfors (C12, 1815-1829 p 0/0, 118<17>). Döpt 1824-08-22 i Ljusnarsberg kbfd (T) (C12, 1815-1829 p 0/0, 118<17>). (Barn II:2, s 4, Far IV:5, s 8, Mor IV:6, s 8)
<17> hänvisar till en Hänvisningsförteckning där man kan läsa samma sak som står precis framför inom klammern.

Följande hade ju varit helt tillräckligt:

Johan Fredrik Adler. Arbetare. Född 1824-08-18 i Stufstjernsfall, Stjernfors <17>. Döpt 1824-08-22 i Ljusnarsberg kbfd (T) <17>. (Barn II:2, s 4, Far IV:5, s 8, Mor IV:6, s 8)

I hänvisningsförteckningen står sedan att läsa vad <17> betyder, nämligen:
17. (Kyrkoarkiv -- Örebro -- Ljusnarsberg -- Födelsebok -- C12, 1815-1829) C12, 1815-1829 p 0/0, 118 - eller på det sätt du valt att strukturera dina källor.

Nu är det emellertid ännu tokigare i DISGEN-utskriften tror jag. Man kan välja att ta med källor, vilket är ett måste om man vill ha en källförteckning. Man kan sedan välja dels en Källförteckning, dels en Hänvisningsförteckning. Jag vill ju ha Hänvisningsförteckningen som talar om vad siffran <17> betyder, men en uppräkning av alla källor utan relation till anorna är jag mindre intresserad av. Om man emellertid inte väljer Källförteckning så får man heller ingen hänvisning <17> eller hänvisningförteckning.

Källförteckning väljer man i Arkiv/Utskrift (Gäller DISGEN 8.2) under Inställningar/Direktval medan Hänvisningsförteckningen väljes under fliken Inställningar/Register/Källförteckning.

Sammanfattningsvis så kan jag inte se någon lösning på mitt tredje problem med det sätt DISGEN är utformat nu. Först och främst hoppas jag att det jag påstått ovan är fel, i andra hand hoppas jag att det, om det är korrekt, blir förändrat innan jag skall skriva ut min släktbok någon gång i vår.
Tidigare texter i ämnet:

tisdag 6 oktober 2009

Synpunkter på en skrivande släktforskarnovis av DIS-Norge

Jag har blivit hedrad med uppmärksamhet från DIS-Norge för min beskrivning hur jag som relativt oerfaren försöker finna rätt i den fantastiska djungel som det innebär att göra en släktbok. Idén med beskrivningarna och hela min blogg är, att jag som amatör, skall dela med mig av mina framgångar och misstag inom släktforskningen till andra i samma situation. Delvis är detta en reaktion på den ganska snåla och översittaraktiga attityd som jag själv har mött många gånger som nybörjare som inte ont anande ställt frågor utifrån min ringa kunskap.

Så var också fallet med min beskrivning av hur jag sökte ett program för att göra min släktbok och hur jag snabbt testade några program som en läsare tipsade mig om. Jag tror nämligen att det kan ha ett visst värde att ganska intuitivt se hur användarvänligt ett program är utan att gå på kurs innan. Det är i och för sig en av de saker som jag efter 30 år av datoranvändning värderar högt. Att en sådan "test" inte blir i alla stycken rättvis och inte förmår beskriva alla de fördelar som ett program ger för en kunnig och erfaren användare säger sig självt. Jag vill därför, för att utesluta alla missförstånd, trycka på att mina reflektioner över vad jag möter i min släktforskning inte är djupgående konsumentupplysning utan en amatörs omedelbara reflektioner över det jag möter. Jag har skrivit fyra små texter om mitt arbete med släktboken under senare tid. Att jag på detta sätt fyller ett behov hos andra amatörer visar all den uppskattning jag får för mina små essäer.

Två mycket kunniga och erfarna personer har kommenterat mina texter på DIS-Norge och funnit dom alltför ytliga och otillfredsställande och det naturligtvis med all rätta om man läser dem som officiell konsumentupplysning. Eftersom jag efterlyser just den kompetens som dessa personer har vore jag tacksam om dom kunde ta sig tid att dela med sig av sin kunskaper i en kommentar på min blogg. Även andra läsare skulle säkert tycka det vore intressant.

Tidigare texter i ämnet:

Jag grunnar vidare på hur jag skall tillverka min ...
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral A...
Några intressanta släktboksprogram - en snabbtest
Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills!

måndag 5 oktober 2009

Jag grunnar vidare på hur jag skall tillverka min släktbok

Efter att ha testat ett antal specialprogram för att göra släktböcker så inser jag att jag är tillbaka på ruta ett. Jag har inte funnit något program som ger möjlighet att utforma sidornas layout med bilder på det sätt jag vill. Återstår således att använda ett ordbehandlingsprogram som jag tänkte från början. Nu är det ju också så att jag har alla mina data i DISGEN och dessutom i GeneaNet. Jag har också tillgång till MinSläkt och dit kan man ju lätt exportera sina GEDCOM-filer från DISGEN.

Nu finns inga riktigt bra funktioner i någon av dom program jag har för att göra släktböcker så jag har därför beslutat att göra som jag tänkte från början, dvs. skriva rapporter från DISGEN till ett RTF-format som kan bearbetas vidare i ett ordbehandlingsprogram. Detta innebär att jag med sorg i hjärtat måste avstå från alla grafiska finesser i DISGEN. Jag är speciellt förtjust i den rapport som heter Släktmatrikel - Träd, men den kan jag inte använda för den kan inte exporteras till RTF-format eller något annat format som kan bearbetas i ett ordbehandlingsprogram. Jag har just använt den rapporten i två tidigare släktböcker, men nu får jag tänka om.

Nu skall ingen tro att det bara är att trycka på knappen så får man en snygg och välskriven släktbok i RTF-format ur DISGEN. DISGEN har ju många bra funktioner att spara allehanda data kopplade till varje person. Man kan ju få en hel levnadsbeskrivning om man matar in varje flyttning en person gjort under åren. Dessutom kan man ju förrutom att mata in porträtt mata in allehanda andra bilder i databasen som sedan kan illustrera släktboken.

Om man exemplevis använder Flytta-notisen i DISGEN rakt upp-och-ned och sedan skriver ut detta får man ett oerhört tråkigt och tjatigt dokument.


  • Elias Eriksson. Född 1820-12-23 i Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1842 från Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1844 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T). Flyttade 1845 från Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1850 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T). Flyttade 1852 från Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T) till Västra Löfallet. (Barn III:4, s 5, Far V:13, s 5, Mor V:14, s 5)


Man kanske skulle vilja att det såg ut så här i stället:


  • Elias Eriksson. Född 1820-12-23 i Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg (T). Flyttade och gifte sig 1842 från Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade därefter med sin hustru 1844 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) och återvände 1845 från Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade sedan 1850 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T). därefter 1852 från Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T) till Västra Löfallet. (Barn III:4, s 5, Far V:13, s 5, Mor V:14, s 5)


För att få det att se ut på det sättet måste man redan vid inmatningen skriva till de små förklaringarna och dessutom tänka sig hur texten skall flyta i det färdiga resultatet. Ganska omständligt och tidsödande. Nog skulle man kunna skriva en biografi där man beskriver hur personen flyttade från ort till ort på ett bättre sätt när det nu ändå tar så mycket tid och tankeverksamhet. Kanske något i stil med detta:


  • Elias föddes på Stråtgården på Heden i Ljusnarsbergs socken. Han hade 5 systrar och 6 bröder och föddes som nummer 10 i barnaskaran. Vid 22 års ålder gifte han sig med Katarina Björklund från Kloten och i samband med det flyttade dom till hennes hemby. Dottern Lotta föddes 1843 och 1844 flyttade familjen till Smaltjern i Yxsjö, men återvände redan påföljande år till Kloten. De följande åren föddes Carolina, Carl-Johan och Lars Eric coh 1850 flyttade familjen in vid Klotbacken i Kloten, men redan 1852 gick återigen flyttlasset, denna gång till Västra Löfallet. Familjen fick ytterligare 5 barn och under en tid bodde också dottern Karolina med sin oäkta dotter med familjen. ....


Det här gör att jag kommer fram till mitt första beslut för att förbereda mig för tillverkningen av släktboken. Jag kommer att göra följande:


Även om jag skrivit in både flyttningsnotiser och andra händelsenotiser i DISGEN kommer jag inte att ta med dessa när jag skriver ut min RTF-fil. Istället kommer jag, så långt jag orkar, att skriva en kort biografi grundad på de data som är inmatade och den väljer jag att skriva ut i RTF-filen.
Jag har dessutom varit väldigt generös att lägga in externa dokument, som texter ur Herdaminnen, klipp från sidor på nätet, citat ur olika genealogiska källor osv. Dessa kan jag naturligtvis skriva ut i sin helhet, men också det blir lite för mycket av det goda. Även här kortar jag ned texterna till det väsentliga och lägger in det i en biografi.
Nu skall jag fundera över hur jag skall hantera alla de bilder jag matat in som notiser i DISGEN samt hur jag skall presentera källorna i min släktbok. Om någon har tips om hur jag kan göra allt på ett bättre sätt så är jag tacksam. Hur som helst så återkommer jag när jag grunnat mig fram till nästa steg.

Tidigare texter om min släktbok:

Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills!
Några intressanta släktboksprogram - en snabbtest
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral A...

lördag 3 oktober 2009

Släktforskningsnyheter på GeneaNet

Jag skrev nyligen hur mycket jag saknade nyhetsrapporteringen i DIS.SE. Jag får emellertid regelbundet genealogiska nyheter från GeneaNet som är väldigt matnyttiga. De innehåller dels nyheter om olika funktioner på GeneaNet men framför allt sådant som händer i den svenska och internationella släktforskarvärlden. Man får också fortlöpande information om ny programvara och tjänster för släktforskare som kommit ut, inte bara i Sverige, utan även i andra delar av världen.


I senaste nyhetsutskicket presenteras en ny tjänst på den svenska sajten - Vi är alla släkt. Där kan man på samma sätt som i många s.k. communities* i andra ämnen på nätet skapa sig ett nätverk av personer som man har gemensamma intressen med, är släkt med eller av något annat skäl vill samverka med i framtiden.

* Exempel på sådana communities är StayFriends som länkar samman gamla skolkamrater, Flickr där man kan diskutera och visa sina foton för släkt, vänner och andra fotoentusiaster och Trivago där man kan dela med sig av sina semesterminnen till andra reslystna.

fredag 2 oktober 2009

Är det någon mer än jag som saknar nyhetbevakningen på DIS.SE?

Vart har nyheterna tagit vägen på DIS.SE? Det var alltid en av dom saker jag kollade varje dag. Där stod alltid något spännande om vad som hände i släktforskarvärlden, med intressanta länkar till andra sajter och till dagspressen. Det var många gånger jag fann nyheter där som jag hade stor nytta av i mina efterforskningar.

Jag var alltid imponerad av hur man kunde följa med så bra och hitta så intressanta nyheter; det måste ha inneburit ett ganska stort arbete. Nu är det emellertid länge sedan något nytt kom på plats. Den senaste nyheten daterar sig till 21 augusti 2009. Något måste ha hänt. Jag hoppas bara att det inte är någon sorglig händelse som ligger bakom utan att det har utbrutit semester, blivit för mycket jobb eller att redaktören har stukat pekfinger eller något sådant.

Det kan ju också vara ett aktivt beslut att dra ned på aktiviteten, men i så fall tycker åtminstone jag att det är galet. Är jag ensam om att sakna denna ypperliga tjänst? Jag saknar denna fina service mycket!

Jag hoppas snart få se nya färska nyheter igen på DIS hemsida.

fredag 18 september 2009

Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral Author

Rätt skall vara rätt. För några dagar sedan klagade jag på Ancestral Author som jag tyckte lovade runt och höll tunt. Jag har emellertid med Laurents hjälp gett programmet ytterligare en chans och det blev mycket mer positivt. Min första invändning var att programmet inte accepterade mina Gedcom filer från DISGEN. Det problemet kvarstår tråkigt nog men eftersom jag använder GeneaNet och det programmet också kan exportera Gedcom-filer så använde jag den och det gick som en dans. Man får ta lite omvägar ibland för att lyckas med saker. Kanske DISGEN borde se över sitt exportformat för det verkar vara mer krävande än en del andra. Jag måste då säga att mina data på GeneaNet är exporterade med en Gedcom-fil från DISGEN och det har alltid gått utmärkt.

Nu kunde jag verkligen börja använda programmet och fann det ganska enkelt att använda. Principen är att man formaterar kapitel för kapitel i den släktbok man vill utforma. Man börjar med titelsidan och betar sedan av avsnitt för avsnitt. När man utformat de inledande delarna som titelsida, innehåll och dyligt kommer själva antavlan eller stamtavlan som bygger på den valda Gedcom-filen. Man får då frågan vem man vill utgå från och kan välja från en lista som generereras från Gedcom-filen.

Man kan också importera textfiler i släktboken och genererera index över källor och namn. Det jag främst var ute efter var att kunna placera in bilder i texten. Även det kan programmet, men här blir det knökigt.

Bilderna läggs in som en kontinuerlig räcka av bilder i en fil som man sedan får placera ut i dokumentet. För att få dom på rätt ställe måste man lägga in dom i rätt ordning och dessutom indikera att vissa sidor skall vara utan bilder. Man har endast sju fördefinierade positioner att välja mellan vid utplacering på en sida. Det är höger och vänster, upptill och nedtill samt centrerad upptill eller nedtill samt centrerad på sidan. Det är samma positioner som sidan 5 på en tärning. Detta ger åtminstone för mig allt för få möjligheter att styra sidans layout och metoden att placera ut bilder är alltför komplicerad för min smak och ändå ger den alltför lite kontroll.

Mitt förnyade test av Ancestral Author var mycket mer positiv än den första och programmet är idealiskt för att göra släktböcker om man inte som jag har större krav på styrning av illustrationerna. Så var det det där med svenska språket. Programmet kan faktiskt klara det på ett mycket avancerat sätt som jag är säker på fungerar utmärkt, men är lite väl komplicerat för dom flesta användare. Det finns nämligen en fil som heter keywords.txt i programmappen. I denna fil definieras alla de standardfraser som används när man omvandlar Gedcom-data till en begriplig text. Det är här man bestämmer om det skall stå "f". eller "född", om det skall stå exempelvis "hon var dotter till" eller bara "far". Man ändrar då textfilen till den text man önskar på det språk man önskar och kan på så sätt få det precis så personligt man vill. Flexibelt och smart men svårt för många.

Resultatet av mina tester av några i och för sig utmärkta program för framställning av släktböcker är att jag kämpar vidare med att finna en väg där jag kan använda en avancerad ordbehandlare för att styra utseendet på mina sidor. Jag är emellertid fortfarande öppen för förslag till andra lösningar.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...