Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 29 december 2007

Nu börjar det likna något

Konkurrensen om släktforskarna ökar ständigt. För inte så länge sedan fick vi tillgång till Arkiv Digitals utmärkta färgbilder av våra svenska arkiv, Genline kämpar tappert för att förnya sig och kommer ständigt med nya erbjudanden om billigare abonnemang om man binder upp sig för en tid. Nu har också den stora släktforskartjänsten Ancestry kommit på den svenska marknaden med ancestry.se. Jag har tittat lite på gratistjänsterna på ancestry.se och det verkar lovande, speciellt för dem av oss som har släktingar i andra länder - och det är väl ganska många det.

Som ni säkert märkt har jag lagt in en liten omröstning om vad ni anser om olika släktforskarprogram. Dels är jag nyfiken på vad ni tycker eftersom jag själv provat alla tre, dels tror jag det kan vara till hjälp för nybörjaren att få reda på vad mer efarna släktforskare anser. Jag tänkte faktiskt fortsätta med omröstningar om andra släktforskartjänster om intresset visar sig vara någorlunda stort. Därför hoppas jag ni delar med er av era erfarenheter genom att rösta.

Ett annat projekt för de nya året är att testa Arkiv Digital, Genline och ancestry.se under mer "fältmässiga" förhållanden och sedan berätta om det i ett senare inlägg. Det börjar bli lite intressant att göra det eftersom man knappast har råd att ha alla tre utan förr eller senare måste välja ett av dem. Jag kommer dessutom att ständigt bygga ut mina listor över släktforskarlänkar och litteraturtips. Har ni något spännande att bidra med så lägger jag gärna in det.

I övrigt vill jag önska er ett riktigt GOTT NYTT ÅR och som nyårsönskan hoppas jag att konkurrensen mellan de tre databaserna kommer att sporra dem att bli än bättre och framför allt billigare.

lördag 15 december 2007

Vem var Johannes Lustigs hustru Stina Andersdotter?

Fram till idag har den här bloggen haft 10 000 besökare och mer än 12% av dem har kollat på någon av annonserna. Tråkigt nog har jag inte tekniska resurser att se vem som blev den 10 000 besökaren; det hade varit kul att fira på något sätt. Jag firar i stället med ett extra långt inlägg.

Min frus farfars mormor hette Stina Andersdotter och var gift med korpralen Johannes Lustig. Jag har inte kunnat finna hennes föräldrar vid tidigare forskning så nu gör jag ett nytt försök och tar med er på en färd i kyrkböckerna. Samtidigt testar jag mitt nya Arkiv Digital.

Detta vet jag:

Hf A1:6, för Djura Nöbbeleds by i Jät socken i Kronobergs län år 1822-1828. 22/0, p 29 (Genline). Soldattorpet Sandryen beboddes av Korpralen Johannes Lustig f. 15/9 1791 i Jäth och hans hustru Stina Andersdotter f. 1792 i Furuby. De har vid tiden fött sönerna Peter f. 11/9 1813 och Johan f. 13/12 1825 samt döttrarna Johanna f. 23/8 1819 och Anna Cajsa f. 27/9 23. Sonen Peter har 1825 vid 12 års ålder flyttat till Ö. Thorsås. Efter att blandat samman Djura Nobbeleds by med Nöbbelds socken insåg jag att den tidigare ligger i Jäth (Jät) socken.

Jag söker nu efter Stinas födelsenotis i Furuby. Jag finner då att en Christina (som ju kan vara förkortat till Stina i Hf) föddes 4/1 av soldaten Anders Stolt och hans hustru Maria Andersdotter i Kårestad. När jag söker på Hf för år 1792 finner jag en liten underlighet i Arkiv Digital (AD) som jag använder. För Furuby skall det vara Hf AI:3 som gäller för åren 1788-1807. Det förefaller ett ganska långt intervall och mycket riktigt har man slagit ihop samtliga år i samma fil. Vanligtvis brukar det då vara uppdelat i A,B,C osv, men så är inte fallet här vilket strular till sökandet lite. AD har ingen rubrik som anger gårdar och byar men har ändå en sådan förteckning i början. Där redovisas soldattorpen separat vilket är till god hjälp. Jag vet ju emellertid inte vilket soldattorp det gäller så det blir bara att ta dem en i sänder. Redan vid andra sökningen får jag träff och hittar soldater Anders Stolt på soldattorpet Kårestad Hansagård. Underligt nog saknas de sidor som anges för soldattorpen. Exempelvis anges sidan 148 men i stället skall det vara sidan 149. Samma sak gäller alla soldattorpen jag tittade på – knepigt! Ännu underligare är att Anders Stolt och hans hustru, enligt Hf, inte fött något barn 1792 däremot 1793 och det är en son Johannes – ingen Stina eller Christina som anges i födelseboken. Johannes är tillskrivet med annan penna och dessutom är födelseåret 1793 på ett husförhör som slutar 1792 så jag får nog titta vad som står i efterföljande Hf. Jag hittar det i samma bok på sidan 339. Jodå där finns sonen Johannes och en dotter Stina, men hon är född 1796. Vad är nu riktigt? Finns det någon annan soldat Stolt med en hustru med samma namn inom Kårestad. Knappast troligt, men jag får väl kolla. Å andra sidan anses ju en uppgift i Födelseboken var mer tillförlitlig än ett Husförhör och en felaktig uppgift har en förmåga att följa med under åren. Vad finns det för alternativa förklaringar till detta mysterium?

Kan det vara så att det föddes en Christina 1792 som dog kort efter dopet och därför glömts bort i Hf för födelseåret, men sedan sammanblandats med en yngre syster i senare böcker?
Visserligen finns en Stina (Christina) som är född 1796 i familjen Stolt och att hennes far är soldat verkar ju troligt eftersom hon gifte sig med en korpral senare i livet, men det kanske inte är rätt Stina jag hittat.

Jag kollar ytterligare ett Hf senare för att se om samma uppgifter återkommer. Jag får gå tillbaka till bild 5 i AD varje gång för att kolla vad nästa post för soldattorpet på Hansagård finns. Jag hittar det på sid. 498, som då borde vara 499 enligt tidigare logik. Här finner jag att Anders har gift om sig med Nilla Svensdotter och de har fått en dotter Maria Lena. Här står också Stina född 17/10 1796. Jag hade inte uppmärksammat att första hustrun Maria dog 1796; kanske var det i barnsäng?

Jag måste nu kontrollera om det finns födelsenotiser över Johannes och Stina (1796). Johannes finns mycket riktigt i födelseboken född den 4/10. Eftersom Christina skulle ha fötts 4/1 1792 är det möjligt att Johannes föddes 4/10 efterföljande år. Så till 1796 då det visade sig att Anders och Maria födde dottern Anna Stina den 8/11, inte 17/10 som anges i Hf.
Sedan jag gått igenom alla soldattorp inom Kårestad och inte funnit någon mer Anders Stolt börjar jag tro att den Stina Andersdotter som var gift med Johannes Lustig är den dotter Anna Stina som föddes 8/11 1796 av föräldrarna Anders Stolt och hustrun Maria Andersdotter. Vad som hände med Christina som föddes 1792 är osäkert. Troligen dog hon ung. Sammanblandningen kan ha skett när prästen skrivit flyttningsintyg och då hittat en Stina (Christina) och varit nöjd. Det är bara fem sidor mellan de två födslarna i Födelseboken så det kan lätt ha hänt. Men å andra sidan är fyra års ålderskillnad stor när man är ung.
Det finns emellertid en gnagande känsla att det ändå är fel Stina. Att det inte finns någon Stina 1792 har jag redan konstaterat. Däremot finns det några Christinor och dessutom finns det en Stina som föddes i slutet av 1791, så inte kan jag vara säker på att jag hittat rätt person ännu.

Vad jag nu måste göra är att följa ”min” Stina bakåt i tiden genom Hf för att försöka finna hennes ursprung. När jag söker i Hf Jät AI:5, bild 33, sid. 26 ser jag att Johannes och Stina födde tvillingarna Jonas och Anders 8/9 1817 men de dog unga den 25/3 1819 respektive 8/4 1818.

I Hf Jät AI:4, bild 28, sid. 20 hittar jag soldattorpet Sandryen, men då heter soldaten Oloff Lustig. Jag har emellertid tur och hitta Johan Lustig med familj några rader längre ned på samma sida. Det anges att Johan har flyttat in från Rävagård 1912. Jag letar rätt på Rävagård i gårdsregistret och söker mig fram till sidan 27 där jag hittar Johannes född 15/9 1791, son till soldaten Johan Sandström, född 1765 och han hustru Märta Petersdotter född samma år. Johannes blev först skomakare i Kalvsvik men gifte sig 1812 och blev då soldat.

Jag går nu tillbaka till sidan 20 och försöker tyda var Stina bodde innan hon var gift. Jag provar med alla tänkbara tolkningar. Det är praktiskt att ha originaltexten framme samtidigt som man jämför handstil på andra sidor samt letar i gårdsregister. Jag använder då mitt favoritprogram SnagIt och klipper ut ett utsnitt ur Hf som jag har framme i en separat ruta på skärmen. Se bifogade figur.


Jag är nog ganska säker på att det slutar på – berg, eventuellt kan det vara ett y på slutet, men –berg verkar troligast. Ett par n finns också i namnet, medan det förmenta b –et i berg är den enda uppåtstående konsonanten. Jag söker genom alla tänkbara gårdar i Jät socken men hittar ingen som passar. Jag gör också sökningar på Google där jag skriver antagna namn tillsammans med ordet SOFI. Jag kan då hitta förekomster i Ortnamnsregistret, men inte heller här får jag någon träff. Lösningen kommer när min fru tittar på det och säger att det nog är ett L i början. Kan det inte vara Linneberg säger hon efter att ha tittat i gårdsregistret. Det visar sig att det är Prästgården i Lindeberg som avses, men att den ömsom stavas Linneberg och Lindeberg i Hf. Det är d-et i Lindeberg som förvillat mig.

Mycket riktigt, bland tjänstefolket på Linnebergs prästgård finns Christina Andersdotter född 1792 och som avflyttat till Sandryen för att gifta sig 1812. Ny vet jag i alla fall att Stina mycket väl kan ha döpts till Christina eftersom det namnet anges i denna notering. OK, färden går vidare på jakt efter Christinas födelsenotis. Nästa naturliga steg är Hf Jät AI:3, men nu visar det sig att det är ett glapp i Hf mellan 1798 och 1808 så det blir att söka andra vägar i första hand. Vigsellängden tar upp Johannes och Stinas giftemål, men ger inga ytterligare upplysningar annat än att Christinas fader har gillat äktenskapet vid lysningen och att kompanichefen gett sitt tillstånd. De vigdes 9/8 och det lyste den 25/7.

Vad gör man nu? Ett sätt är naturligtvis att söka på alla Christina som föddes 1792 i Furuby och följa familjerna framåt för att kanske kunna hitta rätt Christina. Det verkar jobbigt så först vill jag prova om några andra släktforskare vet något om Christina Andersdotter. Jag provar först med Disbyt. Inga träffar på vare sig Stina eller Johannes. Jag söker då på båda i Google och finner först Johannes Lustig i Martin Sunnqvists släkttavla på http://www.geocities.com/sunnqvist/m1.html . Den ger emellertid ingen vägledning om Stinas anor men en del nytt om Johannes – tack för det Martin.

Återstår bara arbetet i ”saltgruvorna”, dvs. Furuby Födelsebok för 1792 och uppföljning i Hf för samtliga familjer.
Förutom dottern till Stolt har vi ett antal Christinor födda 1792, nämligen följande
född 2/2 av Anders Thorssons, 1763 hustru Ingrid Israelsdotter, 1771 från Wästorp Söregård, sid 245. Födelsedatum anges här till 30/1.
född 29/7 av Per Svensson, f. 1740, hustru Chatarina Ericsdotter, 1757. Neistagård. Sid 201.
född 22/8 av Anders Svensson f. 1766 hustru Annika Petersdotter, f. 1765. Kårestad Norrgård. Sid. 165.
Det finns svårtydda byatillhörigheter i födelseboken så hellre än att sök tyda dessa så letar jag igenom samtliga sidor i Hf 1792 efter personer födda 1792. Det går fortare och är säkrare att leta på datum än på namn har jag funnit. Jag söker mig nu framåt i Hf, vilket inte är så lätt eftersom prästens handstil är närmast oläslig på grund av svår darrhänthet. Jag går i stället till utflyttningsboken och letar efter Christinor som flyttat åren före 1812.

Christina Andersdotter flyttade till Jäth 5/9 1810 från Kårestad Hackegård. Troligen är det Anders Svenssons dotter.
En annan Stina Andersdotter flyttade till Östra Thorsås 29/3 1811 från Fägerstads Prästgård.
En sökning på ”Christina Andersdotter 1792 Furuby genealogi” i Google gav en träff som visade sig vara Anders Thorsson dotter. Hon gifte sig med en Johannes Jonasson så henne kan jag räkna bort. http://www.jungmar.se/family/family.php?famid=F33&ged=jungmar_20071118_2.ged

Christina Andersdotter dyker upp på Linneberg prästgård bland tjänstefolket första gången i Hf 1809-1812, men det finns ingen notering var hon kom från. Inflyttningslängd för Jät saknas för den tiden så det verkar inte som jag kommer så mycket längre just nu. Det finns några trådar till att knyta ihop dock.

Dags att summera forskningen:
Johannes Lustig gifter sig 1812 med Christina Andersdotter som kommer från Furuby och är född 1792.
Det finns tre Christina Andersdotter i födelseboken för Furuby. En är dotter till soldaten Anders Stolt i Kårestad, en är dotter till Anders Thorsson i Wästorp och en är dotter till Anders Svensson i Kårestad.
Anders Stolts dotter verkar inte existera mer än just i födelseboken. Anders Thorsson dotter gifte sig med en annan, men Anders Svensson dotter utflyttar till Jät den 5/9 1810 från Kårestad Hackegård.
Jag har inte hittat någon annan Christina Andersdotter som flyttat ut till Jät under de åren. En snabb titt i Hf Furuby AI:4 sid. 143 bekräftar att det är Anders Svenssons dotter som flyttar till Jät.

Slutsats: Johannes hustru är Christina, dotter till Anders Svensson född 22/8 1992 i Furuby. För att vara helt säkert hade det varit bra att ha ett födelsedatum på Johannes hustru. En inflyttningsnotering i Jät som angett att hon flyttade just till Linneberg prästgård hade också förstärkt saken.
Tveksamheter som trots allt finns är vad som hände med Anders Stolts dotter. En osäkerhet är också att någon Christina Andersdotter kan ha flyttat till Jät tidigare, men att det i så fall skulle röra ”min” Christina motsägs av att hon inte förekommer i Linneberg i Hf före 1810.
Ett sammanträffande som jag inte funderat på konsekvenserna av är att både Anders Svenssons och Anders Stolts döttrar är födda i Kårestad. Jag får fundera på om det kan ha varit orsak till någon sammanblandning. Stolts försvunna dotter irriterar mig fortfarande!

Det här var en helt realistisk forskning som jag har skrivit ned exakt som den gick till. Jag lärde mig att man inte skall hoppa på första bästa lösning som verkar passa in utan ifrågasätta allt. Jag har använt mig av flera sökredskap som ni märker – Disbyt, Google, Sofi samt Arkiv Digital och ibland även Genline. Om någon ser brister i forskningen eller kan sprida ljus över Anders Stolts försvunna dotter vore det kul att få veta det.

söndag 25 november 2007

Julklappstips

Vi har varit i Sverige och besökt släkt och vänner ett par veckor. Förutom att det var trevligt så fick jag lite mer material för min släktforskning. Min mor hade gamla foton av min mormors morfar som var gjorda på små plåtbitar. Det skall bli kul att försöka rekonstruera dom kvalitetsmässigt. Jag presentade också min mor med en utskrift av hennes morfars bouppteckning. Hon var helt fascinerad över att läsa alla de små saker och ting de hade i sitt bo. Jag kunde också återstifta bekantskapen med den släktbok på 2000 poster som jag gav min far när han fyllde 85 förra året. På tal om det så är det ju Jul snart och som vanligt vet vi inte vad vi skall ge våra nära och kära. Låt mig komma med några tips.

En släktbok är alltid en kär gåva för de flesta; även de som redan har allt. Gör utdrag ur er databas med olika personer som proband och skriv ut det på ett bra och vackert papper – gärna minst 100 gr papper om ni skall skriva på båda sidor. Ni kan använda er bläckstråleskrivare, men se till att bläckpatronerna är nya och alla valsar rena. De flesta släktforskningsprogram kan göra detta – själv har jag använt Disgen med gott resultat. Sedan skall ni binda in det på något sätt allt efter vilken ambition ni har. Man kan spiralbinda eller göra enkla inbindningar själv om man är händig. Jag kostade på att gå till ett litet bokbinderi som gjorde ett vackert halvfranskt band med marmorerade pärmar. Det blev jättesnyggt men kostade några hundringar. Å andra sidan var det presenten min far fick från alla barn, barnbarn och barnbarns barn så vi var några att dela på kostnaden. Inte den mest exklusiva köpta present hade kunnat bli mer uppskattad. Det visar omtanke samtidigt som det är bra för mottagarens ego att få en hel bok tillägnad sig.

Andra julklappar jag vill rekommendera är sådana som lockar till att börja med släktforskning. Kanske en nybörjar bok i släktforskning samt/eller ett prova-på abonnemang hos Genline eller Arkiv Digital eller kanske ett släktforskarprogram. Det finns nybörjarböcker för barn också. Vem skulle inte önskat att man intresserat sig för släktforskning medan mormor, morfar, farmor och farfar levde? Då hade man kunnat fråga dem om saker man nu har jättesvårt att få reda på eftersom de hände i det ”svarta hålet” mellan sekelskiftet och andra världskriget.
Jag skall ge er tips på några böcker ni kan köpa åt andra eller önska er.

Om du klickar på titeln får du veta mer om boken.

Släktdetektiven av Charlotte Jensen
Dagas dagbok om andlig släktforskning av Daga Bergholm
Släktforskningens mysterium: lärobok i släktforskning av Ewa Johansson
Släktforska steg för steg av Clemensson, Per
Släktforskning på nätet av Lina Samuelsson
Släktforska vidare av Per Clemensson
Läsebok för släktforskare : lär dig tyda och läsa gammal handstil av Henrik Anderö
Ordbok för släktforskare av Kent Andersson
Finn din egen släktsaga av Per Clemensson
Mitt liv och min släkt av Rolf Ellnebrand
Släktforskning : vägen till din egen historia av Elisabeth Thorsell
Släktforskarens uppslagsbok : 3400 uppslagsord av Barbro Lunsjö
Finn din egen släktsaga av Per Clemensson
Kungliga släktband : kungar, drottningar, frillor och deras barn av Ulf Sundberg
Släktvapnet av Lee Burke J
Släktforska i Stockholm : en handbok till arkiven av Stockholms stadsarkiv
Svenskbysläkter : släktförteckningar över familjerna från Gammalsvenskby i Ukraina av Jörgen Hedman
The Kids' Family Tree Book av Ian Phillips och Caroline Leavitt

onsdag 31 oktober 2007

Kan någon hitta Olof (Ola) Månssons anor?

Ola Månsson är min morfars far. Han föddes enligt Hf i Eda i Värmlands län 27/9 1839. Han var gift med Marta Olsdotter från Södra Fjell, född 19/9 1844. Marta dog i Eda 1927 - när Ola dog är oklart.
Kerstin och Ola fick sex barn tillsammans: Magnus, Maria, Karolina, Oskar, Nils och Karl. Nils var min morfar. Ola hade även ett oäkta barn - Olof - med Kerstin Andersdotter från Långelanda. Enligt familjehistorien skulle även Ola vara oäkta barn. Om man söker i födelseboken för Eda finner man en Olof född den 27 september 1939. Han var oäkta och moderna namn var änkan Karin Olsdotter. Hon uppges vara 42 år vid nedkomsten och bosatt i Hulteberg. Vittnen är Olov Månsson i Hög samt Karin Andersdotter i Hulteberg [Eda C:7, bild224/sid440]. Här slutar alla spår av Karin Oldotter!!
Jag har sökt på alla sätt efter henne. Hon finns inte i Hf på Hulteberg, inte heller kan man hitta Olov Månsson i Hög. Däremot finns det gott om Karin Andersson men det ger ju ingen ledning. Karin Olsdotter var ett ganska vanligt namn på den tiden men ingen passar på den Karin jag söker. Jag har letat igenom hela Eda samt alla kringliggande församlingar och inte kunnat hitta henne. Jag har också letat efter dödsfall som skulle kunna ge ledning till vem hon var änka efter, men kan inte finna något som passar.
Jag har sökt Ola bakåt i Hf men även han försvinner vid en viss tid. Det ryktas i släkten att han var i Norge en tid, vilket kan vara förklaringen till att han saknas i Hf. Jag har även sökt efter hans dödsnotis för att se om det finns några uppgifter där men den har jag inte funnit. Han levde emellertid år 1900. Stor del av sitt liv bodde han vid Noreborgs Bruk utanför Åmotfors där han var bruksarbetare. Tidvis under sitt liv anges han som lösdrivare i Hf.
Om någon kan hjälpa mig med detta eller kan ge mig tips om hur jag går vidare vore jag tacksam. Släkter som härstammar från Ola Månsson är Holfeldt, Olsson, Olofsson och Månsson; alla kommer från Eda. I nästa generation finns släkterna Holfelt (inte samma som ovan), Magnor, Dahl (Gävleborg), Högberg, Granath (Örebro) samt Brefält.

lördag 20 oktober 2007

Arkiv Digital i praktiken

I förra inlägget skrev jag om min testkörning av AD för att hitta bouppteckningen för Aron Andersson.
Arkiv Digital kräver Java för att fungera.
Det första som hände var att det var knöligt att hitta rätt version av Java till min nya Windows Vista dator. När man följer länken som man får från AD kommer man till en nedladdningssida för Java där endast äldre versioner av Windows stöds. Försöker man ladda ned någon av dem på Vista så funkar det inte. Gör i stället så här:
Klicka på länken i mailet du får från AD. Du kommer då till svenska Java. Byt adress från www.java.com/se/ till www.java.com/en/
Du kommer då till en engelsk sida.
Klicka på Downloads i menyraden.
Under Free Java downloads – några rader ned står det ”All Java downloads”
Klicka på den och välj sedan ” Windows XP/Vista/2000/2003 Online *
Ladda ned denna version så skall det funka.
Sedan klickar du på länken http://apps.arkivdigital.se/adclient.jnlp så skall AD starta.
OK vi antar nu att du är igång.
Bilden du möter har mycket gemensamt med Genline så om du är van vid det så är det lätt att komma igång. En av fördelarna är emellertid att du precis som i Windows kan ha flera bilder uppe samtidigt på olika flikar. Det är jättebra! Vidare är sökning på län, landskap och kommuner lätt att jobba med. En stor fördel vid min test var att jag bara behövde klicka på Holmedal så fick jag i högra fönstret automatiskt upp tingsrättsarkiven från rätt härad dvs. Nordmark. Det är ju inte alltid man vet vilket härad en socken hör till så detta underlättade. Problemet kom när jag skulle hitta Aron Anderssons bouppteckning eftersom registret inte sträcker sig så långt fram som till 1888, vilket knappast AD kan lastas för. Vad däremot AD kan lastas för är att det går erbarmligt långsamt att förnya skärmen när man klickar fram en ny bild. Mitt bredband är visserligen inte supersnabbt men jag kan se på strömmande TV så helt kass är det inte. Kan det vara ADs servrar som inte klarat av den anstormning som man säger sig haft sedan man startade tjänsten?
Sammanfattningsvis funkade det bra och läsbarheten är som jag förväntade mig, men AD måste göra något åt hastigheten speciellt som jag förmodar att många släktforskare är mer intresserade av sin forskning än av teknik och inte investerat i de absolut snabbaste linorna.
Annars har det varit 22 grader idag och så klart så man har sett både Pyreneernas snöklädda toppar och Cevennerna. Vi har tagit en lång promenad på stranden i Gruissan och köpt färska ostron från Medelhavet. Delikata. Vill du läsa mer om livet som pensionär i Frankrike gå till
http://www.france-midi.blogspot.com/ eller http://blog.france-midi.co.uk/blog

fredag 19 oktober 2007

Bouppteckningar ger en bild av livet förr



Tillägg i mars 2014
Ända sedan jag var liten parvel har jag beundrat ett litet skrin i masurbjörk som stått på min mormors spiselkrans. Det är just det skrin som jag berättar om nedan. På äldre dagar, när jag själv arbetat mycket med trä, har min beundran för skaparens skicklighet ständigt ökat. Att kunna åstadkomma ett hantverk med sådan precision med de enkla verktyg man hade i mitten av 1800-talet är oerhört svårt, speciellt som slöjdaren, min mormors far, var en bonde till professionen och inte hantverksutbildad. 
Skälet till att jag skriver om det nu är att jag fick skrinet i gåva av min mor när jag besökte henne i Nora i veckan.
Det är också en påminnelse till oss släktforskare att även ting, som den här fästmansgåvan, är viktiga att bevara och vårda.

Observera att det som skrivs om Arkiv Digital nedan uppenbarligen inte gäller idag. Idag är det blixtsnabbt och fungerar som en dröm.

Håll således till godo med denna gamla uppdaterade repris från 2007 av Aron Anderssons bouppteckning, som på det här sättet har blivit aktualiserad.

Jag har gjort en ny bekantskap – eller kanske två. Den ena är att läsa bouppteckningar, den andra, som gjort det möjligt, är Arkiv Digital – tack för det. Bara för att testa försökte jag hitta min mormors far, Aron Andersons bouppteckning från 1888 i Holmedal i Värmland. Det visade sig nu inte vara så lätt att hitta eftersom Nordmarks Häradsrätts arkivs bouppteckningsregister inte går längre fram än till 1864. Jag fick alltså leta manuellt bland bouppteckningarna som var registrerade 1888, vilket var ett mycket tidsödande jobb, speciellt som AD är pinsamt långsamt trots att jag har en bredbandsuppkoppling som jag upplever som snabb i alla andra sammanhang. Jag skall emellertid skriva om AD i ett separat inlägg. Nu gäller det Bouppteckningar.

Jag hittade så småningom bouppteckningen och fann en mycket intressant läsning som jag kunde relatera till på olika sätt. Jag har hört från min mormor att hennes familj var relativt välbärgad och att hon hade ett arv med sig i boet som blev grundplåt när hon och morfar byggde sitt första egna hus. Min mor har också ett litet skrin i masurbjörk som Aron tillverkat och gett i fästmansgåva till sin blivande hustru Anna Britta Andersdotter. Detta skrin har alltid sedan jag var liten fascinerat mig eftersom det är gjort med sådan precision. När jag som vuxen börjat intressera mig för träarbete har jag blivit än mer imponerad av hur man kunde göra ett sådant precisionsarbete på mitten av 1800-talet med enbart handverktyg.

Bouppteckningen är mycket detaljerad och upptar tio handskrivna sidor, vilket jag fann var anmärkningsvärt mycket eftersom de flesta jag bläddrat igenom var på max fyra sidor.
Man kunde se att Aron var en person som satte värde på hur han såg ut. Han var relativt välförsedd då det gällde helgdagskläder där han hade kavajer, rockar och västar i både kläde och vadmal medan det på det intima området inte var lika väl ställt då han ägde två undertröjor och två par kalsonger. Att han ville föra sig med stil ser man också av att han hade både kappsläde, som kunde liknas vid den tidens sportbil och en åksläde där hela familjen kunde rymmas för färd till julottan. Min mormor berättade ofta om dessa färder som var något alldeles extra för en liten flicka. Då var det bloss på släden som gällde och stor entré vid kyrkan. Man fann också i bouppteckningen de skinnfällar som mormor och hennes syskon packades in i för ottefärden.

För mig var emellertid hans snickarverktyg mest intressanta. Där fanns en utförlig lista över alla de handverktyg han ägde för snickeriändamål. Att det var en syssla som han med åren ägnade sig mindre och mindre åt framgick av att samtliga verktyg antecknades som ”sämriga” av boutredningsmannen. Jag har själv tillverkat liknande saker med hjälp av de modernaste snickerimaskiner man kan tänka sig och att någon skulle kunna framställa saker med de verktyg Aron hade till sitt förfogande är ofattbart.

Med dagens mått mätt verkade familjen leva ganska enkelt utan den flärd – bortsett från kappsläden – som utmärker dagens liv. Jag började nästan betvivla mormors berättelse om ett ganska burget bondehem tills jag läste den detaljerade lista över fordringar som dödsboet hade. Han hade lånat ut pengar till flera av sina bröder och i övrigt var det främst släktingar och grannar som fått låna pengar mot revers och det var enligt tidens förutsättningar ganska stora summor. Om ni skulle vara intresserade av denna bouppteckning är det Nordmarks häradsrätts arkiv FII:22:bild 1024-1028.
Annars är vädret här i Frankrike strålande soligt med över 20º. Huset vi bor i är från 1769 och har en väl dokumenterad historia. Kan man ha bättre miljö för släktforskning. Läs gärna mina övriga bloggar om livet Frankrike.
http://www.france-midi.blogspot.com

söndag 7 oktober 2007

Hjälp!

Vädret här i Frankrike inbjuder verkligen inte till släktforskning just nu. Vi har strålande sol och ungefär 25º. Vi väntar goda vänner från Sverige och det innebär naturligtvis att huset skall vara tiptop, åtminstone som min fru ser det. Jag tycker det är charmigt med lite stök och boktravar. Hur som helst är det min ambition att bli lite mer aktiv med forskandet inom den närmaste tiden så häromdagen packade jag upp mina släktforskningspapper och la dom i högar beroende på vilken släktgren de hör till. Jag behöver emellertid lite hjälp att komma vidare eftersom jag kört fast på ett antal ställen. Kanske ni läsare har anknytningar till mina anor så ni kan hjälpa mig komma igång igen.

Följande släkter intresserar mig:

Min fars sida:
- Släkten Adler från Ljusnarberg samt svedjefinnen Pecka Osmi också från Ljusnarsberg.
- Släkten Klingert (Kleingärtner) med rötter i Tyskland och med senare släktingar i Västergötland.
- Släkten Hägerman från Norrbärke samt ättlingar till bergsmannen Michel Hermansson i Furbo.
- Släkten Nassenius från Nås och Floda samt släkten Svinhufvud.
- Anor till den till Amerika utvandrade Nils Johan Mose från Persberg.
- Anor till Anders Jonsson Sågmester i Starbo.

Min mors sida:
- Prästsläkten Kihlgren i Holmedal med senare ättlingar af Borneman.
- Släkten Skragge där jag inte kan huitta anknytningen mellan min ana tullnären Simon Skragge och den stora Skraggesläkten.
- Ola Månsson från Eda vars mor jag inte kan hitta.

Min frus släkt från Östergötland/Småland:
- Släkterna Eckerberg och Ringqvist.

Om ni tror att ni har information om någon av dessa kan vi väl jämföra våra forskningsresultat.
Om ni är intresserade av hur livet som pensionär i Frankrike gestaltar sig kan ni läsa mina bloggar:
http://blog.france-midi.co.uk/blog och
http://www.france-midi.blogspot.com Dom är olika så man kan läsa båda.

tisdag 11 september 2007

Hur man kommunicerar med en databas.

I mitt förra inlägg kom jag in på hur man söker i databaser med hjälp av * och ?. Det kanske inte är helt enkelt för alla som inte är vana att söka i databaser att använda dessa tecken. Jag skall därför förklara hur det funkar.

* är ett tecken som man kan använda i stället för ett okänt led i ett ord. *backa hittar exempelvis alla orter som slutar på ”backa”, dvs Kungsbacka, Solbacka osv. Man kan använda flera * i samma sökning. *dal* ger exempelvis träff på Holmedal, Dalsland, men också på Vemdalsskalet. Som ni märker kan man sätta * istället för flera bokstäver. ? å andra sidan sättes i stället för en enstaka bokstav. Om man är osäker om Karlsson stavar med C eller K kan man söka på ?arlsson. Om man dessutom inte vet om Karlsson använder två eller ett s så får man söka på ?arl*on. Visserligen dyker kanske en och annan Jarlsson eller, som en skolkamrat till mig kallade sig, Charlzon upp. I många databaser som exempelvis DISBYT behöver man inte vara så detaljerad. Den är tillräckligt ”intelligent” för att automatiskt söka på alla tänkbar stavningar av Karlsson om man skriver in en. Däremot är Dödboken och folkräkningarna mer kinkiga. Där måste man stava exakt rätt och använda sina * och ? på rätt sätt.

Många gånger kan man inte tolka exempelvis födelseförsamling för en person i Hf. Man tror sig kunna tyda mitten eller slutet av ortsnamnet men inte mer. Eftersom man rimligen inte känner till alla församlingar som kan komma ifråga har man kört fast. Då skulle man kunna använda GIDx och skriva * i stället för de osäkra delarna eller om man vet antalet bokstäver lägger man in ett antal ?. På så sätt kan man hitta vilka församlingar som skulle kunna vara möjliga. Några kan man säkert utesluta eftersom de ligger i fel del av landet och när det gäller de troliga församlingarna kan man gå in i Födelseboken och söka efter sin ana. Det är detta jag hoppas på när GIDx börjar fungera.

I många databaser, som exempelvis de flesta sökmotorer på Internet kan man använda ” ” för att visa att en fras skall betraktas som en enhet. ”Olov Jansson” som sökbegrepp innebär exempelvis att man bara får träffar där det faktiskt står Olov Jansson. Man missar då Jansson, Olov som kan vara väl så relevant. Å andra sidan slipper man traggla sig igenom alla Olov Persson och Kalle Jansson då de dyker upp i samma post. Det blir nämligen resultatet om man söker på Olov Jansson. Då sker sökningen på alla poster som innehåller Olov och/eller Jansson. Det där med och/eller är lite knepigt. I de flesta sökmotorer behöver man numera bara rada upp sökorden och hittar då alla träffar där allt ifrån alla till en av sökorden förekommer. För det mesta kommer de poster som innehåller alla sökorden först och de som innehåller någon av sökorden på slutet. Avancerad sökning, som ofta är tillgänglig i sökmotorer, innebär ofta att man kan ange om man vill söka på alla eller någon av sökorden eller om man vill utesluta några specifika sökord. Man kan kombinera dessa kommandon så att man söker på släktforskning & Sverige – vilket betyder att båda orden skall finnas i posten – eller genealogi & Sverige, vilket betyder att denna kombination går lika bra som den tidigare och ger träffar i båda fallen. Om man lägger till att man inte vill söka på poster som innehåller ordet Anbytarforum eller Aland så kommer alla poster från Anbytarforum att uteslutas.

Min erfarenhet från exempelvis folkräkningarna på CD och andra mindre avancerade databaser är att man måste prova sig fram med olika kombinationer eftersom de är ganska ”dumma”. Jag har ibland rivit mitt hår i förtvivlan över att inte hitta en släkting som jag vet finns och slutligen har denne dykt upp om jag ändrat i en stavning eller angett ett annat av de namn personen är döpt till. Något system i dessa databasers ofullkomligheter har jag inte funnit så det är bara att vara kreativ och försöka alla möjliga – och omöjliga – kombinationer.

Det här blev ett ganska tekniskt och tråkigt inlägg är jag rädd för, men kanske det kan vara till nytta för någon som inte är så erfaren i att hantera sökmotorer.

Förresten kan det vara på sin plats att förklara vad en databas är. I sin enklaste form är det en kortlåda med adresser över alla dina vänner. Man talar emellertid mest om databaser när det gäller uppgifter som är lagrade på en dator. I din kortlåda kan du enkelt leta genom att bläddra eftersom den är ganska begränsad och de kategorier du lagrat oftast inskränker sig till namn, adress, telefonnummer och kanske något mer. Det skulle ta allt för lång tid att söka på samma sätt i en dator, speciellt som uppgifterna kanske inte är ordnade på ett så förståeligt sätt som dina adresskort hemma i lådan är och dessutom är några hundra tusen fler. Man har därför utvecklat olika program för att söka i datoriserade databaser – dessa kallas sökmotorer och måste ha ett vedertaget språk för att kommunicera med databasen. Det är det detta inlägg handlar om.

måndag 10 september 2007

Provkörning av Genlines nya GIDx-funktion

I ett tidigare inlägg önskade jag mig ett baklängesregister av samma typ som frimärksamlare har för att tyda poststämplar där bara delar av namnet är läsbart. När jag läste om Genlines nya GIDx-funktion trodde jag mig ha blivit bönhörd. Jag har också beskrivit hur svårt det är att finna enskilda gårdar eller byar i de kyrkböcker som inte har gårds- och byaregister. Även här såg jag en möjlig ljusning med GIDx. I den alldeles utmärkta Användarguiden som finns på genline.se ger man ett exempel där man söker på Espebråna efter att ha valt län och församling. Vidare visar man hur man kan använda såväl * för godtyckligt led i namnet eller ? i stället för en enskild bokstav man inte är säker på. Det finns även en sk Soundex-funktion som gör att man hittar rätt även om man stavar lite galet. Allt detta ser alldeles utmärkt ut så jag börjar genast botanisera bland mina församlingar för att testa GIDx-funktionen. Jag blir emellertid snart besviken eftersom jag inte lyckas hitta en enda gård eller by inom de församlingar jag forskar i. Däremot kan man hitta församlingar om man vet länet, men det klarade jag av tidigare också. Inte en enda sökning där jag angav både län och församling gav några träffar. För att testa om det fanns något över huvud taget angav jag * som sökbegrepp inom en vald församling. Inte då heller fick jag en enda träff. En annan knepig sak var att även träffar avseende församlingar begränsade sig till Scb-material från 1800-talet. Att man börjat med Scb-materialet är ju bra i sig eftersom det är knepigt att hitta i.

Jag undrade givetvis om jag totalt missuppfattat hur man gör GIDx-sökningar så därför sökte jag på Espebråna och vips får jag träffar på två Husförhör från 1891 i Näsby församling i Jönköpings län där Espebråna är en gård. Jag söker nu efter alla orter i Näsby genom att ange * som sökbegrepp. Nu får jag en lång lista på orter inom Näsby församling, dock alla från Husförhör 1891. Jag vill nu kolla om det finns några andra orter inom Jönköpings län registrerade så jag avmarkerar första alla församlingar och söker på * - ingen träff. Jag markerar då alla församlingar i Jönköping och söker på * - ingen träff. Åtminstone Espebråna borde ju ha kommit upp! Jag markerar då alla församlingar i Jönköping, inklusive Näsby, och söker på Espebråna – ingen träff! Det är något skumt här! – om Genline bara lagt in Näsby församling som en sorts demo som inte ens går att söka riktigt på borde man nog informera oss användare om detta innan man slår på reklamtrumman för den nya GIDx-funktionen.

Jag ser fram emot att GIDx-funktionen skall bli användbar för det lovar verkligen gott som jag tror att den är tänkt att fungera. En liten ytterligare anmärkning bara innan jag slutar för idag. När man söker försvinner bilden och en helsida med Genlines nya logga och ett förstoringsglas dyker upp och där sitter man och väntar och undrar om datorn har låst sig. Om jag stegar mig genom de öppna programmen med Alt-tab tills jag är tillbaka på Genlinesidan så dyker sökresultatet upp. Det kan väl inte vara meningen att det skall vara så?

Nu är det dags för en sen lunch på altanen – 30 grader idag, lite vind och klart väder – underbart!

tisdag 4 september 2007

Släktforskning från Frankrike

Mitt senaste inlägg är från 23 maj. De som besöker min Blog kan ju undra om jag lagt av. Icke så - men jag har ryckt upp mina bopålar i Sverige och planterat dem bland vinstockarna i södra Frankrike. Juni har därför gått åt till att packa ned allt i lådor - gud så mycket man samlar på sig! - ge bort massor till barn och vänner, samt fylla i alla blanketter som krävs för att flytta till ett annat land. Hur som helst är det mesta på plats nu även om vi fick lite skrämselhicka när flyttkarlarna lugnt konstaterade att vår flygel inte gick upp genom trapporna till tredje våningen. Tack vare en rådig och hjälpsam fransk granne ordnades emellertid en kran som lyfte upp den på takterrassen varifrån den med sex mans hjälp kunde baxas ned till sin rätta plats.
För den intresserade kan jag meddela att det är 30 grader idag och sol, men ganska hård vind. Vinskörden har just börjat och man meddelar att det blir ett dåligt vinår här i Corbières. Druvorna rapporteras vara små och få utan sötma och saft. Det har nästan inte regnat hör på hela sommaren, men å andra sidan är vinodlare som alla bönder - « vädret är alltid uselt och skörden alltid mager« .
Stora lådan med släktforskningsgrejor har bara skyfflats in i en skåp ännu, men datorn är uppkopplad och jag har skaffat abonnemang på Arkiv Digital - det senaste tillskottet bland våra hjälpmedel. Jag fick ett erbjudande om att vara Beta-testare och jämförde då ett antal sidor i Älvsbacka (den enda tillgängliga socknen för demo) mellan Genline och AD. Vad gäller vanliga poster är inte skillnaden alltför stor men när man försöker läsa kommentarer i Hf så är det betydligt lättare i ADs färgbilder eftersom de dels är skarpare och tål mer förstoring, dels på grund av färgen ger bättre läsbarhet. En annan skillnad är att man kan läsa vad som står under överstrukna textrader eftersom färgskiftningarna syns på ADs bilder. Jag gick mail från Genline där man aviserade GFF 4.2. Redan i morgon 5 september. Den skall bli helt kompatibel med Windows Vista och ha en ny funktion GIDx. Det lät spännande och jag återkommer när jag provat det.
Det ser ljust ut för oss släktforskare nu när Genline fått skarp konkurrens av Arkiv Digital. Jag hoppas konkurrensen gör att man försöker överträffa varandra i att ge oss så bra service som möjligt. Drömmen är att de två företagen sporrar varandra till allt mer avancerade utföranden och bättre kvalitet. Jag abonnerar gärna på båda om de är meningsfullt olika.
Det är fortfarande en del att göra med huset här nere men jag lovar att vara mer flitig i skrivandet från och med nu. Jag vill tacka alla läsare för intresset. Sedan jag startade Blogen i januari har jag haft 7300 besökare, varav 850 har utforskat någon av mina betalda länkar. Jättetrevligt tycker jag!

onsdag 23 maj 2007

Det hjälper att ha en strategi när man släktforskar

Jag har redan ojat mig över hur svårt det är att hitta de närmaste släktingarna om man inte har föräldrar eller andra som kan berätta eller har sparat dokument. Tiden mellan 1900 och fram till efter andra världskriget är jätteknepigt om man inte har koll på det. Man behöver en hel drös med databaser för att hitta det man söker. Man behöver Folkräkningar från 1890 och 1900, Dödboken 1946-2003, tillgång till Svar osv. Det blir ganska dyrt om man skall köpa det. Mitt råd är att gå med i en lokal släktforskarförening. De har ofta allt detta på sina datorer och det kan du då få tillgång till. Biblioteken har det också liksom Landsarkiven och en del andra institutioner.
Så kommer vi till 1800-talet där kyrkböckerna under senare halvan oftast inte finns, men nu har ju Genline, gud ske lov, mantalsuppgifterna on-line men de är knöligare att leta i än kyrkböckerna.
Så till kyrkböckerna. Det är väldigt lätt att villa bort sig om man är ostrukturerad. Jag gör det hela tiden, men jag vet ungefär hur jag borde gå tillväga nu även om entusiasmen far iväg med mig ibland. Den viktigaste källan är utan tvekan Födelseboken. Försök alltid att få reda på en anas födelseår och födelseförsamling. Man behöver faktiskt inte alltid veta födelseår exakt, men församlingen är viktig. Det fina med födelseböckerna är att de är de mest tillförlitliga enligt principen att de är skrivna så nära händelsen ifråga, dvs. födelsen. En annan bra sak är att de är upplagda efter församling så man behöver inte hitta byn där personen är född. Gå således in i Genline och leta rätt på rätt län och församling samt födelseboken för rätt tidsintervall. När du hittar personen får du också reda på vad föräldrarna hette, vilken gård de bodde på samt ofta hur gammal åtminstone modern var och ibland också fadern. Du får också reda på vilka som var vittnen, vilket kan vara bra att notera för fullständigheten, men också för vidare forskning.
Nu finns det två vägar att gå – endera är man sugen på att gå vidare bakåt till nästa generation eller också vill man kartlägga familjen i sin helhet. Vad man än vill göra så är det klokt att gå till Husförhören för det år som din ana föddes. Ofta stod föräldrarnas hemby eller gård i Födelseboken och husförhören är upplagda efter gårdar. Här kan man få problem eftersom inte alla Husförhör har register över gårdarna så kan man hitta till rätt sida. Om det inte finns någon sådan förteckning har jag inte hittat något annat sätt än att bläddra sig fram tills man hittar rätt gård. Det kan vara klokt att notera sidan eftersom det ofta är så att samma gård finns på ungefär samma sida i efterföljande och föregående års Husförhör. Det skiftar lite beroende på om innevånarna har ökat, vilket gör att gården dyker upp senare i nästa Husförhör eller vice versa.
Man hittar nu familjen och får en hel del information som syskon till din ana och sådant. Man får också förhoppningsvis reda på föräldrarnas födelsedatum och födelseförsamling. Det är nu man gör valet om man vill detaljstudera denna generation genom att följa dem bakåt genom husförhören och kolla alla deras öden och äventyr inklusive giftermål och dödsfall, gå framåt i tiden och finna fler syskon och vad som hände dem, eller gå bakåt till nästa generation genom att söka upp födelsenotiserna för föräldrarna i den församling de var födda. Utarbeta en arbetsmetod för detta annars är det risk att du gör allt på en gång utan ordning och reda och till slut vet du inte var du är. Jag har till och med velat in på svägerskor till min ana och hennes släkt eftersom de verkat ha så intressanta namn. Det har tagit en stund innan jag insett att de ju faktisk inte ens är släkt med mig.
Jag har upptäckt ett problem ibland med föräldrarnas födelseort i husförhören. Oftast anges församlingen, men i några fall har byn eller gården angetts då det är inom samma församling. Det har tagit mig ganska mycket onödigt sökande efter en församling som inte finns innan jag kommit på idén att kolla församlingens andra gårdar och byar. Det här problemet uppstår ju främst när man saknar lokalkännedom. När jag var yngre samlade jag frimärken och det var en tid då det var på modet att samla stämplar, så perfekta och sällsynta som möjligt. Det fanns då en baklängeslista – med alla namn stavade baklänges - för alla svenska postanstalter som verkligen underlättade när man hade en stämpel där man bara kunde läsa slutet. Vore det inte en bra idé för någon entusiast med datorkunskap att fixa. Det kanske jag kunde ordna själv – jag får fundera på det.

torsdag 15 mars 2007

Nya tag

Datorkrasch samt mycket att göra har gjort pausen i bloggandet ganska lång, men nu är jag tillbaka för en kort tid igen.

Jan

onsdag 7 mars 2007

Gamla Svinhufvudsätten och Israel Petri Dalecarlus

I förra inläggget berättade jag hur Israel Petri Dalecarlus tar Svinhufvudsvapnet i sitt sigill. Det antas att det kommer från hans mor som skulle vara av Svinhufvudsläkt. Hans mor var Chatarina Hansdotter och hans far Petrus Olai Salamontanus. Morfar är Hans Eriksson i Aspeboda. Hitillsvarande forskning har inte kunna visa på vilket sätt Israel Petris mor var befryndad med Svinhufvudsätten. Det fanns vid tiden två betydande gårdar några hundra meter från varandra i Aspeboda, nämligen Lilla Aspeboda och Gunnarsbo. Gunnarsbo ägdes av 1490-1500 av Hans Lambrechtsson Westfal och Birgitta Jeppesdotter Svinhufvud. De hade två söner Jacob och Erik Hansson Westfal samt en dotter Gertrud. Erik Hansson var en av Gustav Vasa mycket betrodd man och valdes till Bergsfogde och Domare 1525-1530, medan brodern Jacob figurerade i motståndet mot Kungen. Jacob Hansson ägde Gunnarsbo 1530 men gården konfiskerades av Kungen 1533 på grund av inblandningen i de olika dalaupproren. Han återfick emellertid gården 1542. Vid tinget i Tuna socken 1545 bjöd han ut gården och Peder Hyulmakare antog budet. Vid tinget efterföljande år visade det sig att Peder Hyulmakare inte förmått erlägga köpeskillingen varför gården återgick i Jacobs ägo. Gården bjöds inte ut vidare utan förblev i Jacobs ägo åtminstone till 1559. Mellan 1560 och 1571 ägdes gården av Hans Eriksson – som troligen var Israel Petris morfar - som omnämns som en mycket rik man och taxerades för stora summor i Älvsborgs lösen 1571. Lilla Aspeboda ägdes 1491-1524 av Lyder Henriksson och Agneta Jeppesdotter Svinhufvud, syster till Birgitta. 1524 säljer Agneta gården till systersonen Erik Hansson Westfal. Inga försäljningar utom släkten är registrerade i Domboken. Dock vet man genom noteringar från en arvstvist att Jöran Eriksson ägde gården 1563-1588. En hypotes, som hittills inte kunnat beläggas, har varit att Hans Eriksson, är son till Erik Hansson och därmed sonson till Birgitta Jeppersdotter. Jacob Hansson skulle då vara hans farbror. Tidigare har inga dokument visat på detta släktskap. Jöns Pederssons Dombok visar emellertid att i flera ting i Tuna socken uppträder Hans Eriksson och Jacob Hansson i gemensam sak. 1549 förde de talan mot Erick Persson i Roma som fått två silverskålar i pant för 26 marc. Erick hade sedan lämnat dessa vidare mot en högre pant vilket Hans och Jacob protesterade mot. Det avgörande dokumentet finner vi emellertid i samma Dombok från 1552. Den lyder omskriven till nutidssvenska:”Lasse Seffredson kom till tinget och böd ut en täkt som Bengt Skrivare hade i pant av Erik Hansson. Då kom Hans Eriksson fram med två efterkommande beskedliga män, Nils Hansson och Jacob Hansson, som vittnade att Morten Skinnare tog dessa fyra – namngivna – Nils Hansson, Jacob Hansson, Peder Andersson i Kniva och Jöns Nilsson till sina egna vittnen på att han gav tillbaka ovan nämnda täkt till Erik Hanssons barn. Sedan vittnade Anders Persson i Götegården att han hade fått Konungslige Maij:ts allra värdigaste, allra nådigaste herres brev där på, att hans nåds herre hade efterskänkt Erik Hanssons barn alla skulder till Morthen Skinnare. Ärendet sköts upp eftersom Bengt Skrivare inte själv var närvarande. ”Detta dokument gör det mycket troligt att Hans Eriksson var son till Erik Hansson i Aspeboda och förklarar därmed hur Israel Petri Dalecarlus var befryndad med den gamla Svinhufvudätten i Dalarna. Någon annan rimlig förklaring till varför Hans Eriksson tillsammans med Jacob Hansson skulle engagera sig i arvet efter Erik Hansson är inte trolig. Att Israel Petri tar ett Svinhufvud i sitt sigill kan tyckas förmätet eftersom detta sköldemärke därmed skulle ha ärvts två gånger i kvinnligt led, först genom hans morfars farmor Birgitta Jeppesdotter, sedan genom modern Chatarina Hansdotter. Nu har detta varit ganska vanligt historisk eftersom båda adliga ätterna Svinhufvud av Vestergötland och Svinhufvud av Qvalstad ärvt sina sköldemärken i flera led på kvinnosidan.

Källor och kommentarer:Västerås Stifts Herdaminne
Jöns Pedersson Dombok 1544-1559
Älvsborgs lösen
Enligt Landskapslagarna var man tvingad att utbjuda gården 3 ggr inom släkten innan den kunde övergå i annan släkt ägo, s.k. hembud. Därför var alla utomståendes köp tvungna att tas upp vid tinget.
Jöran Eriksson var troligen en yngre bror till Hans Eriksson.
Intygas i tingshandling 1633 av sonen Capellanen Jören i Sundborn även känd som kyrkoherden Georgius Georgii Asperus, 1588-1657.
Bengt Skrivare var en myndighetsperson som bevakade panter och andra skuldehandlingar.
Mårten Skinnare var verksam främst under 1520-talet och jämte Nils Månsson och hans son Måns Nilsson tidens mest betydande penningutlånare. Han stod till en början högt i gunst hos konungen. Han föll emellertid i onåd och alla hans egendomar konfiskerades, då han 1529 stod i förbindelse med de upproriska Västgötaherrarna.

måndag 5 mars 2007

Ett prästsigill som gjorde mig nyfiken

Med hjälp av skolläraren Elfvin och hans Flodabok hittar jag prästen Israël Israëris Nassenius i min släkt. Jag skall säga till alla som är skeptiska till Flodaboken att jag kollat själv också. Han var son till Israel Petri Dalecarlius som i sin tur var son till Petrus Olai Salamontanus och Catharina Hansdotter från Aspeboda, dotter till Hans Eriksson i Aspeboda. Det hör till saken att Israel Petri Dalecarlus hade ett svinhuvud i sitt vapen vilket han torde ha ärvt efter sin mor Catharina som skulle vara av Svinhufvudsläkt. Allt detta enligt Västerås stift herdaminnen - den äldre upplagan författad av Johan Munktell den nyare av Gunnar Ekström.
Givetvis vore det intressant om det vore riktigt att min ana var av Svinhufvudsläkt för det skulle föra min släkt åtminstone 100 år tillbaka i tiden. Vad krävs nu för att bevisa detta?
Bergsfogden Erik Hansson Westfal i Aspeboda var son till Hans Lambrectsson Westfal och Birgitta Jeppesdotter Svinhufvud. Frågan är om Erik Hansson hade någon son Hans som kan ha varit fader till Catharina Hansdotter. Jag har framlagt problemet för Torsten Berglund som är en kunnig Svinhufvudforskare och han menar att det endast finns indicier på att den Catharinas far Hans skulle vara son till Erik Hansson Westfal. Hypotetiskt skulle, om släktskapet finns, följande vara riktigt.


Hans Lambrectsson Westfal vet vi var gift med Birgitta Jeppesdotter Svinhufvud. Att Catharina Hansdotter är min ana är säkert, liksom att hennes far hette Hans Eriksson från Aspeboda. Vi vet att Hans Lambrectsson Westfal hade två söner, nämligen Erik och Jacob Hansson Westfal. Frågan är om Erik hade en son som hette Hans och om denne Hans var far till Catharina. Även om man kan visa att Erik Hansson Westfal hade en son som hette Hans kan det ju vara en namne som också bodde i Aspeboda vid samma tid, men inte alls var släkt med Catharina. Efter att lusläst alla dokument jag kunde hitta och samarbetat med Ingvar Ilebrand som också sökte sina samband med Svinhufvudsläkten kunde jag inte hitta några nya ledtrådar. Ingvar hade emellertid läst om en gammal dombok efter domaren Jöns Pedersson som täckte tiden mellan 1544 och 1559. Den finns i avskrift på Falu bibliotek. Jag reste därför till Falun och med hjälp av den oerhört kunniga Elisabeth Hemström fick jag hjälp att leta i de samlingar hon ansvarade för. I domböckerna finns alla fastighetsöverlåtelser noterade, så min första uppgift var att se huruvida någon Hans Eriksson köpt någon av gårdarna i Aspeboda av släkten Svinhufvud. Om inte var det troligt att han ärvt gården och då vore släktskapet troligare. Mina äventyr i Jöns Pederssons dombok och Älvsborgs lösen skall jag berätta om nästa gång.

fredag 2 mars 2007

Att ha präster i släkten är en välsignelse

Jag hittade min första präst i min mors släkt. Det var Aron Birgeri Kihlgren från Holmedal i Värmland. Jag förstod nog inte då hela vidden av att ha hittat en präst och det tog ganska lång tid innan det gick upp för mig. Vad är det då som är så intressant med detta?
Först och främst så har nog många av er upptäckt att det blir ganska enahanda i de flesta släkter. Klasstillhörigheten var stark i gamla tider så man kan söka sig fram i generation efter generation och hitta ömsom Erik Andersson och Anders Eriksson och alla var de bönder. Skämt åsido så har jag upptäckt att det fanns några förhållanden som bröt dessa släktkedjor och gjorde att det kom in lite nytt blod – och samhällsklasser – i släkten. Ett av dessa förhållanden var när en son med läshuvud fått studera till präst eller när någon visat framfötterna i krig och blivit belönad – om de överlevt – av konungen. Andra vitamininjektioner i släkten är ingifta invandrade smeder eller andra specialister från andra länder. Att ta värvning som militär var också den fattiges ”universitet ” som öppnade vägen för tjänst i staten, där den framväxande järnvägen på 1800-talet var en karriärväg för söner från fattiga hem. (Det finns förteckningar över alla järnvägstjänstemän att rådfråga.)
Ett annat förhållande som gör prästerna så intressanta är Herdaminnena. Det dröjde länge innan jag hörde talas om dessa böcker och ännu längre innan jag tog mig för att gå till Universitetsbiblioteket i Göteborg för att se hur de såg ut. De är fantastiska källor för släktforskare! Det är nämligen så att varje stift har dokumenterat alla sina präster så långt tillbaka man förmått i dessa Herdaminnen. De innehåller ofta mycket utförliga biografier över prästen i fråga, som jag måste säga är ganska underhållande att läsa. Min första prästana Aron Birgeri Kihlgren var inte bara en oerhört hängiven och skicklig förkunnare av den rätta vägen med stort förtroende bland sina församlingsbor, utan också en ganska egensinnig person som ägnad stort intresse åt att processa med kyrkoherden och domkapitel om olika egendomar. Han blev med åren ganska förvirrad och, efter ett antal varningar, fråntogs han sitt ämbete. Oavsett detta var hans söner, varav flera följde i faders fotspår, ganska framgångsrika och hans sonsons son översten vid flotten Johan Aron Kihlgren blev adlad af Bormenan. Han blev känd för att inventera hela landets ekar och kom till slutsatsen att ekarna borde släppas fria då de inte längre behövdes för flottans skeppsbyggeri. Dessa uppgifter har jag funnit i dels adelskalendern, dels i Wikipedia, som är en oerhört bra källa för allehanda fakta.
Herdaminnena innehåller också mycket detaljerade förteckningar över släktskap, giften, hustrus anor, barns giftermål och annat intressant. Eftersom präster ofta gifte sig med kollegor döttrar eller ännu mer vanligt med företrädarens änka så kan man följa prästsläkterna i flera led tillbaka och ibland till andra stift. Herdaminnena innehåller också prästerna akademiska bedrifter inklusive referenser till deras vetenskapliga och kyrkliga publikationer.
När vi ändå är inne på prästerna kan man gå vidare och söka upp dem i universitetens matriklar eller de s.k. nationernas matriklar. Nationer är de sammanslutningar, som än idag finns på universiteten, för att samla studenter från en viss landsända. Medlemskap i nationerna var obligatoriskt, vilket gör att man hittar alla studenter i deras matriklar. Några av de präster som verkade på 1500-talet kan man finna vid tyska universitet. En av mina anor – Petrus Olai Salamontanus i Nås – studerade i Rostock. Det finns en matrikel över Svenska studenter i Rostock 1419-1828 sammanställd av Christian Callmer.
Nästa gång skall jag berätta om ett intressant prästsigill.

måndag 26 februari 2007

Hur startar man en Blog?

Dagens Blog handlar inte om släktforskning. Jag har emellertid fått en del frågor från personer i mogen ålder hur man gör för att starta en Blog. Man tänker ju mest på ungdomar när det gäller bloggande och då kanske främst på den typen av Bloggar där man ägnar sig åt allmänt tjôt eller skriver dagbok och berättar vem man såg på sta'n och vilken bio man gick på i går kväll och liknande. Man kan emellertid blogga på många sätt. Det speciella med en Blog, som skiljer den från en vanlig webbsida, är att man lägger till material ganska ofta och regelbundet och att tekniken tillåter interaktion med läsarna, vilket ju gör att andra kan bidra till Bloggens innehåll.
Det fina är att det finns speciell programvara som hjälper en att sätta upp Bloggen och den behöver inte kosta något alls. Tvärtom kan man faktiskt få några kronor i bidrag till sin hobby om man vill.
Man kan blogga om precis vad som helst som intresserar en. Man kan debattera, berätta om sin hobby, skriva poesi – ja bara fantasin sätter gränser. Det är emellertid viktigt att skriva ganska regelbundet så läsarna inte tröttnar. Nu behöver man ju inte vända sig till allmänheten med sin Blog. Man kan faktiskt ha en Blog inom familjen eller i föreningen eller kamratgänget som bara inbjudna har tillgång till. Ett trevligt sätt är att man kan skriva en Blog när man är på semester och rapportera till alla som är intresserade var man är, vad man gör, vad man ser och hur man mår. Det fina är att man kan skicka in blogtexter direkt från sin mobiltelefon eller genom ett vanligt e-mail så man är väldigt flexibel.
Hur gör man då? Ja först skall man bestämma ett ämne, sedan välja en blogtjänst. Det finns både gratis sådana och dem man betalar för. För nybörjaren är gratistjänsterna bra eftersom det kräver mycket lite teknisk kunskap. De man betalar för kan man styra mycket mer själv, men de kräver också mer av kunnande. Själv använder jag Googles blogtjänst som heter Blogger och är gratis. Om man väljer en betaltjänst kan man alltid välja att ha en egen domain som det heter, dvs. en egen webbadress. Den får man betala separat. Även många gratistjänster accepterar egna webbadresser men de tillhandahåller också en gratis adress om man tycker att den duger. I Blogger som jag använder får man en adress som ser ut så här: http://blognamn.blogspot.com. Blognamn bestämmer du själv. Om man vill fördjupa sig i hur man väljer blogplattform så kan man gå till Problogger som kan allt om sådant.
Om man skulle vilja starta en Blog och använda Blogger så klickar man bara på länken Skapa en blog överst till höger på denna sida och så öppnar man ett konto. Vad man bör tänka till lite kring är dels vad Bloggen skall heta, dels vilket namn man skall ha i adressen. Undertexten i rubriken är också viktig eftersom de har ganska stor betydelse när exempelvis Google skall hitta just din Blog. Hur som helst är det bara att följa instruktionerna. Det är naturligtvis lite olika för olika blogplattformar.
Du har säkert också sett att Bloggar ofta har annonser på sidan. Dessa annonser är placerade där av en speciell tjänst. Mina kommer från Google och kan fås genom att man anmäler sig till en tjänst som heter Google AdSense. Det är en smart tjänst som automatiskt läser av din blogtext och placerar annonser som har anknytning till ditt ämne. Vitsen med detta är dels att besökaren lätt kan hitta andra Bloggar eller webbsidor som handlar om det du skriver om, dels att du som äger Bloggen få en lite summa varje gång någon klickar på en sådan länk. Det är olika för olika annonser. Det är samma sak om man placerar en sökruta från Google på sin blogsida så besökaren inte behöver öppna en ny webbsida när han vill söka. Då får man någon krona varje gång någon klickar på de annonser som kommer upp i anslutning till sökresultatsidan.
Huruvida det blir inkomster eller inte beror dels på hur många besökare man har, vilket ju i sin tur beror på ämnet man skriver om. Så har det ju att göra med hur intressanta annonser man får och då är det inte lika enkelt med en släktforskarblog som det är med exempelvis en Blog om datorprogram eller en Blog om Bloggar. Till sist beror det på om de som besöker webbsidan tycker annonserna är av intresse. Kanske det blir mycket klickar om man har något väldigt populärt ämne som popmusik, mode eller datorprogramvara, men oftast blir det någon eller några kronor om dagen som bäst. Men det är ganska kul.
Varning! – Man får inte klicka på sina egna annonser eller uppmana läsarna att göra det.
Google AdSense kan man ansluta till vilken Blog eller hemsida som helst, inte bara de som är knutna till Google. När man anmält sig kommer Google att kolla om ens hemsida överensstämmer med deras regler. Det gäller dels teknik men också att den inte innehåller pornografiskt eller stötande innehåll eller annat som strider mot Googles regler. Man får besked efter några dagar. Under tiden lägger Google ut annonser till ideella organisationer på din sida. Du kan behålla dem även sedan om du tycker det är trevligare än att ha mer kommersiellt innehåll.
Det kanske är på sin plats att påpeka att det bara behövs ett klick för att radera en Blog man startat om man ångrar sig eller tröttnar, så man förbinder sig inte till något för längre tid än man själv vill.

fredag 16 februari 2007

Karin och Anton – en olycklig kärlekshistoria

Jag har tidigare berättat om hur jag sökt mina anor på min fars sida. Historien bakom mina anor på den sidan är både tragisk och romanisk, men också ett tidsdokument över dubbelmoral och heder i en gammal bruksort.
Jag har aldrig haft någon farfar! Min far berättade om sin barndom, hur han blev bortadopterad och flyttades från fosterhem till fosterhem allt eftersom kommunen hittade lämplig familj att ”utackordera” honom till. Min farmor Karin var en främmande människa som jag bara träffade några enstaka gånger i vuxen ålder. När jag nått mycket mogen ålder löstes gåtan med min farfar, som jag emellertid aldrig fick träffa, men jag fick en halvfaster som är årsbarn med mig själv. Här kommer historien om Karin och Anton:
Anton och Karin hade, vad man förstår, sällskap i slutet på 10-talet då de båda var i tjugoårsåldern. Familjerna umgicks med varandra och ungdomarna blev förälskade. Detta ledde till att Karin blev gravid, vilket av någon anledning inte kunde accepteras av föräldrarna. Vilka skäl de hade för en så oförsonlig hållning eller vem som var drivande i händelseutvecklingen vet ingen idag. När jag senare i min forskning upptäckte att Karins mor också varit oäkta barn föreföll det än mer besynnerligt. Karin blev emellertid skickad till Kungsholmen i Stockholm där hon den 2 juli 1921, på Fleminggatan 23A, födde sonen Nils Erik, som kom att bli min far. Antons far tog med sonen på en resa till Tyskland och Berlin i förhoppningen om att han skulle bli distraherad och glömma.

Både Karin och Anton levde under lång tid ensamma men Karin gifte sig 20 december 1939 med Waldemar och Anton gifte sig 1928 med Wiola med vilken han fick två barn. Karin och Waldemars äktenskap blev barnlöst.
Huruvida någon kontakt förekom mellan Karin och Anton under åren vet vi inte men deras förhållande hölls hemligt för deras barn. Antons barn hade ingen aning om att de hade en halvbror och för Nils var hans ursprung en gåta större delen av livet. Nils hade viss kontakt med sina morföräldrar, eller rättare sagt, de höll reda på var han fanns och skickade några år julklappar till mig och min bror. Någon gång då och då besökte jag tillsammans med min mor Kopparberg för att ”visas upp” för Hilma och Karl Johan, min Farmors mor och farmors far. Jag minns att de bodde i ett mycket imponerande hus med torn. Min far Nils följde aldrig med på dessa resor.
Så länge Waldemar levde tog inte Karin kontakt med min far men efter Waldemars död bjöds vi, en gång per år, under några år till Bromma och gick ut och åt på någon fin restaurang. Något närmare familjeliv uppstod emellertid aldrig och hon nekade envist att avslöja vem min farfar var, vilket gav upphov till många spekulationer. Karin dog 7 januari 1996, 96 år gammal utan att ha avslöjat något för någon.
Samma år kontaktades Nils av Kerstin, Antons dotter - Nils halvsyster. Även i den familjen hade förhållandet med Karin och existensen av ett tidigare barn varit okänt. Det visade sig emellertid att Anton aldrig förmådde glömma sin ungdomskärlek eller slutade fundera över sin son. Han hade sparat alla foton av Karin, klippt ur hennes vigselannons och gjort anteckningar om sin förste sons födelse. Han höll till och med reda på adressen till Nils fosterföräldrar. Allt detta hade han sparat i en ask. Strax innan sin död 1988, när han efter ett stroke inte längre kunde tala utan endast kunde kommmunicera med lappar, kallade han till sig sin son Mats och visade sina minnen och berättade mycket känslosamt att syskonen hade en halvbror.
Ödet har gjort att min far och hans halvbror under lång tid, även innan de kände till varandra, bott i samma stad. Jag har sporadisk kontakt med min nyvunna faster eftersom vi båda är frankofiler och vistas stora delar av året i samma sydfranska trakter.

Tillägg i september 2016: Min fars släkt har inte velat acceptera Antons uppfattning att han är min farfar. I dagarna har jag fått kontakt med två personer vars DNA visar att de är rellativt nära släkt med mig och som har samma anor som Anton. Detta indikerar att Anton verkligen var min farfar - vi får se om det håller för vidare granskning.

Det är lätt att läsa fel i gamla handskrifter.

Jag hade tolkat Rossa Anders Ersson födelsedag till 5 april. När jag söker honom i födelseboken finns han inte där. Vis av tidigare erfarenheter söker jag under hela året och hittar honom 5 mars samma år. Ibland har jag funnit personer på åren efter eller före det som jag först funnit. I det här fallet var det en felläsning av mig. Jag har lite svårt för treorna som lutar sig framåt.

Det händer inte så sällan att Hf har fel födelsetid på personer. Jag vet inte varför men jag kan tänka mig flera orsaker. Prästen kan helt enkelt ha hört fel eller personer själv var inte helt säker. Det kan ha varit otydligt skrivet i en tidigare bok som sedan har tagits efter av den efterkommande prästen.
Över huvud taget tycker jag det är svårt med handskrifterna, speciellt de riktigt gamla från 1600- och 1700-talen. Det finns böcker där man kan träna på att läsa gammal handskrift. En sådan bok är Läsebok för släktforskare av Anderö och Thorsell, ICA Bokförlaget 2004. En annan nyttig bok är Ordbok för släktforskare av Andersson och Anderö, ICA Bokförlag, 2002.
Kör man fast helt och hållet kan man få hjälp av erfarna släktforskare vid Släktforskarnas hus i Leksand – mot ersättning.
Det blev en kortis den här gången men jag får väl skärpa mej till nästa gång.

tisdag 13 februari 2007

När gifte Anna om sig egentligen?

Äntligen skall jag ta itu med Anna Andersdotter och hennes familj. Hennes man Per Andersson var född i Rönnäset 31/1 1823. Han kom till Kyrkbyn 10/11 1869 från sidan 69. Frågan är när de gifte sig. Det ser ut som det står 1888 men det måste ju vara fel eftersom det ju inte har inträffat ännu. Att sista siffran är en åtta är ganska säkert men vad står innan. Eftersom Annas son Jan Erik är född 1845 och deras gemensamma son Per Olof föddes 1860 måste det således vara 1848 eller 1858 förutsatt att Per Olof var äkta. Gissningen blir nog 1858 för det är mest likt det som står skrivet. Det finns tre sätt att bli säker. Det ena är att börja kontrollera när Rossa Anders Ersson dog. Det andra är att chansa på de två årtalen och gå igenom vigslarna i Grangärde. Ett tredje sätt är att följa familjen bakåt i husförhören. Eftersom Per Andersson flyttande in 1869 från sidan 69 men ingen motsvarande notering finns för Anna så är allt ganska konfunderande. Här kommer det in som i kvalitativ forskning kallas triangulering, dvs. kontrollera från flera håll samtidigt och se hur det stämmer överens. Jag har ju redan GID 169.65.27600 öppen sedan tidigare.



Jag började följa Per bakåt och hittade hela familjen på sidan 69. Han kallades där Petter och hade flyttat in från, vad jag tyder som, sid. 176. Jan Erik står som inflyttan från, vad som ser ut som, sid 76 så här är något fel. Familjen finns inte på någon av sidorna så jag går succesivt igenom alla sidor som slutar på 6 upp till 196. Ingen Per Andersson! Eftersom Per inte är så intressant i sig, eftersom han inte är min ana, så ger jag upp letandet och provar istället att hitta Per och Annas vigsel. Jag gillar att chansa så jag går direkt till vigslar 1858 och hoppas på tur. Det är Grangärde E:3 och jag öppnar den boken och bläddrar fram till rätt år och där finns vårt par på sidan 110 [GID 169.26.61500].



De vigdes 27 december 1858 av Söderström. I kolumnen till vänster står datum för lysningarna – 21/11, 28/11 och 5/12. Nybyggaren Peder Andersson i Rönnäset och Enkan Anna Andersdotter på Lillheden. Han är 35 år och hon är 47. Bruden Enka 1855 21/3. Bouppteckning efter hennes förra man Rossa Anders Ersson på Lillheden hållen d. 30de Nov. samma år med öfverstigande skulden – Masmästaren Anders Andersson i Östanbjörka närvarande.
Att det heter Östanbjörka tar jag reda på med hjälp av Sofi genom att söka på ”Östanbjörka Grangärde Sofi” och får då en träff på byn Östanbjörka. Så fick vi ju på köpet reda på när Rossa Anders Ersson dog också.
Lägg även märke till att vid de tre tillfällen som maken Per har noterats i kyrkböckerna har han i kronologisk ordning fått namnen Peder, Petter och Per. Man får vara ganska liberal när det gäller namnfrågan. Man vet ändå att det rör sig om samma person när resten av familjen och födelseuppgifterna stämmer. Vi kan ju för skoj skull kolla hans dopnamn. Vi letar rätt på födelseboken för år 1823. Den heter Grangärde C:7 och sträcker sig mellan 1813 och 1825. Jag går nästan till slutet efersom jag söker 1823. Där hittar jag "in- och utflyttade!!" Det förekommer inte så sällan att det finns andra uppgifter än de som anges i rubriken till kyrkboken och då blir det ju svårt att hitta. Jag finner födde 1823 ungefär i mitten av boken och där står Petter ifrån Rönnäset född 31 januari. Han är son till Anders Olsson och Carin Olsdotter. Då vet vi det också.
Nu får det räcka för idag.

måndag 12 februari 2007

Hur man hittar svenska orter och dess koordinater

Som ni förstår får Anna och hennes familj vänta ytterligare litet. Eftersom jag nu börjat intressera mig för ortsnamn och gårdar och var de ligger så skall jag ge några tips som jag kommit på. Disgen ger ju möjlighet att mata in koordinaterna för varje plats, i dess ortsdatabas, på metern när. ”Om man nu ska va’ så himla käck att man gör det”, som man skulle ha sagt i Göteborg, så finns det gratis metoder att hitta dessa koordinater. Jag berättade om Sofi i förra bloggen som ger oss alla tänkbara förekomster av namn på svenska orter/platser genom tiderna. Länsstyrelserna har bra databas med kartor över hela Sverige som är gratis att söka i.

När man funnit rätt plats markerar man den och får då upp koordinaterna som man sedan kan klistra in i Disbyts ortsdatabas. Det knepiga är emellertid att kartorna är moderna och det kan hända att det numera ligger en campingplats där morfars farfars torp en gång låg. Om man verkligen vill markera platsen på några meter när och inte känner till platsen får man problem. Det finns ett sätt, men det kostar lite, tråkigt nog. Häradskartor från 1800-talet kan köpas från Sveriges Släktforskarförbund och med deras hjälp kan man ofta hitta den historiska platsen. Jag kan också tänka mig att det på lokala bibliotek eller museer kan finnas äldre kartor man kan kopiera eller låna om man inte vill lägga ut kostnaden för Häradskartorna. Dessa och andra historiska kartor kan också köpas via Lantmäteriet. Med lite kartläsarkunskap och tålamod kan man jämföra den nya kartan med den gamla och på så sätt sluta sig till var torpet låg. Länsstyrelsens karta är den ovan och den historiska nedan (den historiska kartan är från 1866-67):

Vi ser här på den äldre kartan att det fanns såväl Norra som Södra Rönnäset. Genom att välja en punkt på den historiska kartan till höger och sedan leta rätt på samma punkt på den övre kartan kan man hitta koordinaterna. Klicka på ikonen ”hämta koordinater” på länskartan och peka sedan på den önskade platsen. Koordinaterna kommer då upp i särskild ruta i nederkanten. Ett annat sätt att få koordinater är att använda Google Earth där man kan färdas runt hela jorden virtuellt och finna de platser man letar efter. Google bygger på satellitfoton så här måste man veta var man befinner sig.

Det finns emellertid överlagringar av ortsnamn, vägar och gator, som man kan släcka och tända, för att hjälpa till med orienteringen. Har man anor i utlandet är Google Earth att föredra eftersom man med hjälp av den kan pricka in exakt var den utvandrade farbrodern bodde i Minneapolis. Google Earth kan laddas ned från denna site. När applikationen är nedladdad och installerad skriver man bara in den ort man söker och plötsligt får man en hisnande resa från yttre rymden till den plats man söker. I vissa områden som är väl täckta kan man faktiskt räkna bilarna i gatukorsningarna. Till vänster visas Google Earth’s bild på Rönnäset i Grangärde (inte särskilt skarpt).

Man kan också köpa CD-skivan Svenska ortsnamn för att finna orter. Den vet jag inte så mycket om eftersom jag klarat mig bra med ”min Sofi”. Skatteverket har också en förteckning över alla Sveriges församlingar förr och nu. Den kan vara praktiskt att använda eftersom det har skett sammanslagningar som gör att det kan var svårt att hitta rätt ibland. Jag har själv erfarenhet att det kan vara knepigt i exempelvis Filipstadstrakten. En sista metod att hitta orter och kartor är naturligtvis http://www.hitta.se/ som också är länkat från DISPOS. Den kartan ser du till vänster. Den ger inga koordinater.


Anmärkning: Om man i detalj vill lära sig hur man arbetar med Disgen’s ortsdatabas och kartor kan man gå med i DIS – Datorstöd i Släktforskningen. I deras medlemstidning Diskulogen, har man haft kurser i användning av Disgen och dessa äldre nummer kan man säkert rekvirera.

fredag 9 februari 2007

Anna Andersdotter och hennes man - Fjärdingsmannen

Nu är jag tillbaka framför datorn igen. Släktforskning är beroendeframkallande och man kan inte vara borta från det några långa stunder. I mellantiden har jag lagt till en liten välkomsthälsning på min hemsida, som kanske de som varit inne förut märker.
Vi går tillbaka till sidan där jag hittade min farmors far Carl Johan och hans familj – GID 169.65.27600. Det finns massor att läsa där ännu.

Carl Johans farmor hette tydligen Anna Andersdotter och var född i Kyrkbyn den 10/3 1811. Vi ser att bara på den här sidan skrivs byns namn på tre olika sätt – Kyrkoby i sidhuvudet, längre upp på sidan står det Kyrkobyn och här står det Kyrkbyn. Vad skall man då skriva in? Det var inte för så länge sedan en ganska animerad diskussion på Anbytarforum hur man förhöll sig till olika stavningar och olika versioner av orts- och personnamn. Den ena åsikten var att man skulle normalisera som det heter och kalla alla Persson för Persson även om de under åren får heta både Pärsson, Pährsson och annat. Den andra åsikten, som främst grundade sig i att debattören själv tillhörde en gren av en släkt som vid något tillfälle valt att välja en mer ovanlig stavning av efternamnet, var att det var skillnad på exempelvis Pärsson och Persson och dessa inte fick sammanblandas, vilket den förste tydligen gjort till stor förargelse för den senare. Det blev lite hetsigt där ett tag! Själv har jag svårt att ta ställning. Jag brukar då det gäller personer som heter Katarina och Karin som noteras som Cajsa göra en notering inom parentes att namnet i Hf inte överensstämmer med dopnamnet. När det gäller ortsnamn har jag emellertid en strategi. Om man skriver in ortsnamnet och Sofi i exempelvis Google kommer man in i Ortnamnsregistret hos Institutet för Språk och Folkminnen. Det var så jag kunde påstå att Per Anderssons födelseort var Rönnästet i förra bloggen fastän det är ganska svårt att läsa på sidan. Prova själv att skriva Rönnäset Grangärde Sofi i Goggle får ni se. Ni får en träff – klicka på den. Använd nu sökfunktionen under Redigera menyn i Explorer och skriv in Rönnäset. Ni hittar ny rubriken Rönnäset gårdar. Klicka på den! Ni får tre träffar. Klicka på en efter en. Den sista ser ut så här:

Vad vi har hittat är en databas med registerkort över varje känt tillfälle när ett ortnamn har förekommit i svensk litteratur eller på annat sätt är dokumenterat. Det här är användbar på flera sätt. Dels får vi reda på att det faktiskt finns ett Rönnäset i Grangärde. Vi får dessutom reda på att det är ett antal gårdar NO om sjön Björken, dvs. en by. Den som använder Disgen har säkert ofta varit osäker på hur man skall beteckna orten när man lagrar den. Är det en by, gård, torp eller kanske ett bruk. "Sofi" ger svar.
Ja det blev ju inte mycket om Anna och hennes familj, men jag återkommer.

torsdag 8 februari 2007

Vem var Jan Erik Anderssons far?

Nu har jag samlat nya krafter för att ta en dust med släktforskningen igen. Var var vi nu då? Jo - Jan Erik Andersson var styvson enligt husförhöret (Hf) Grangärde AI:18A, p 13. Ett enkelt sätt att gå dit är om man vet GID för sidan. Den är 169.65.27600. Fyll bara i detta längst upp till höger i Genlines fönster under där det står GID och tryck på bocken. Så här ser ett utsnitt av sidan 13 i Hf ut:


Vi ser att Jan Eriks mor heter Anna Andersdotter och fadern Per Andersson (Det står något innan Per som jag inte kan tyda). Det anges att fadern var Fjärdingsman vilket gör det lättare att tyda gårdens namn till Arrestbyggnaden i Kyrkoby. Frågan är vem av hans föräldrar som var den riktiga och vem som var styvförälder? Min gissning är att modern var hans köttsliga förälder. Jag misstänker att om Per Andersson hade varit hans köttslige far som gift om sig med Anna Andersdotter så hade Jan Eric inte noterats som styvson utan som son.
För att reda ut det här går jag till Födde för Grangärde och letar efter personer födda 1845. Nu är det lite speciellt för det här husförhöret att prästen skrivit ut byarna där personerna föddes. Oftast förekommer bara notering om födelseförsamling. Med det bruket skulle både Jan Erik och Johanna noteras som födda i Grangärde, rätt och slätt. Nu har den här prästen varit ovanligt noggrann så vi vet faktiskt vilken by som Jan Erik är född i. När vi söker i Födde är detta emellertid överloppsinformation eftersom vi helt enkelt söker på församling, dvs. Grangärde och 1845. När vi hittar Jan Erik är det emellertid bra att veta födelsebyn eftersom vi då kan gå till rätt sida i Hf för att hitta honom och hans familj.
Nog snackat – jag öppnar nu ett nytt fönster i Genline och hittar Födde 1845 i C:10. Jag öppnar en sida på måfå en bit in från början eftersom boken börjar på 1843. Jag stegar mig sedan fram till 1845. Det var många som föddes 1845 så jag stegar mig fram med dubbelpilarna, som hoppar fem sidor åt gången, till april (Jan Erik föddes ju 28/4 enligt Hf) och där finner jag följande:


Jan Erik föddes således 28/4 1845 och döptes av prästen Söderström den 30/4. Han var son till Arrendatorn Rossa Anders Ersson och hans hustru Anna Andersdotter på Lillheden. Dopvittnen var Arrendatorn Olof Ersson och hustru Kajsa Persdotter från Lillheden, /…/ Anders Gustav Persson och systern Johanna Persdotter i Bergsbo. I sista spalten står Kyrkotagen 8/6. Kyrkotagen betyder att kvinnan måste återupptas i den kyrkliga gemenskapen efter barnafödandet. Hon får då nattvarden.
Några andra knepigheter som jag brottats med: Jag insåg efter ganska mycket grunnande att hustru inte behöver betyda det det gör idag. Det betyder helt enkelt ”gift kvinna”. Dräng betyder ogift vuxen man och piga ogift vuxen kvinna (jfr danskan). Jag insåg detta när jag i en dombok läste att en bonde var stämd till tinget av hustrun NN, som uppenbarligen inte var hans hustru.
OK – nu har vi konstaterat att Jan Erics far hette Anders Rossa Ersson och att Anna Andersdotter tydligen varit gift tidigare. Vi ser också att hon och Per Andersson 1860 fick en gemensam son Per Olof som troligen föddes 1/8 i L.(alt S.) Rönnäset. Jag är lite osäker på tolkningen av månaden och födelseorten, men jag skall kolla upp det. Hur jag kollar otydliga ortsnamn och vad de står för återkommer jag till senare. Nu behöver jag en kopp kaffe.
Förresten - om någon undrar över klippen så gör jag dem med ett fantastiskt program som heter SnagIt.

onsdag 7 februari 2007

Lite konkret släktforskning

Nu har jag gnällt ett par gånger så det är väl dags att återvända till kämpandet med släktforskningens första stapplande steg. Jag skall berätta lite om mina första möten med kyrkböckerna.
Jag hade tagit ett provapå medlemskap i Genline och började leta efter min mormors far Karl Johan, som jag ju presenterat er för tidigare. Jag hade, genom mycket sökande i folkräkningen 1890 samt i Dödboken 1947-2003 fått fram att han, innan han fick sitt soldatnamn, hette Jansson och var född 1871-02-04 i Grangärde. Jag berättade också vilken otrolig tur jag hade som hittade hans far Jan Erik Andersson (Se tidigare Blog).
Jag startar nu Genline och loggar in. Jag söker på Kopparbergs län och Grangärde och kryssar för Alla kyrkböcker. Jag får nu en lista med Husförhör, Födde, Död, Vigslar, m.m. Ni ser att de ha olika bokstavsbeteckningar AI är Husförhör och C är Födde. Husförhören är numrerade AI:1, AI:2 osv. och ibland finns flera filer för samma tidsperiod och då har de också bokstäver som exempelvis AI:1A. Jag vet ju sedan tidigare att Jan Erik Andersson finns på sidan AI:18A, sid. 13. Följande bild kommer fram (utsnitt):



Eftersom figuren kanske inte är skarp nog råder jag er att gå till originalet i Genline. GID 169.65.27600
Således ser vi att både Jan Erik och hans hustru är födda 1845. Han den 28/4 i Lillheden och hon den 23/2 i Kyrkoby (som är den by de bor i nu, vilket framgår av rubrik överst på sidan).
Lägg märke till den ”framstupa” skrivningen av 3or, vilket kan vara svårt att tyda ibland. Man måste också vara observant i äldre kyrkböcker på hur datum skrivs. Ibland skriver man dag/månad och ibland månad/dag. Jag brukar leta rätt på datum senare än 12e i månaden för att se hur den prästen gjort i just den kyrkboken. Vi ser också att Jan Erik och Johanna gifte sig 4/12 1870. (Lägg märke till att 7an skrivs nästan som en 1a). Någon av dem, troligen Johanna, flyttade från sid. 26 drygt en månad innan giftermålet.
Vi hittar också sonen Carl Johan. Hans födelseort är angiven till ”ib”. Det är förkortning på latin för ”ibidem” som betyder ”på samma ställe”, dvs. Kyrkoby. Samma förkortning kommer ni att finna i mer vetenskapligt inriktade böcker i släktforskning längst ned på sidan bland litteraturhänvisningarna. Då betyder det att man hänvisar till samma källa som hänvisningen innan.
Det sista jag skall göra innan jag tar en paus är att kolla vem det var som flyttade från sidan 26. Jag gör det genom att i Genline öppna ett nytt fönster och öppna sid. 26 (symbolen med ett tomt ark). På så sätt kan jag enkelt gå tillbaka till den första sidan.
Vi hittar Johanna bland pigorna näst längst ner på sidan – rad 29. Gården heter Olaussons i Kyrkoby (Kan det ha något att göra med att hon heter Olausson tro?) Jag har funnit att det är enklare att leta efter födelseår när man har en sida full av namn att söka på. Det är lättare än att hitta ett namn, så jag sökte såldes någon som föddes år 1845. Innan jag slutar för idag vill jag peka på några saker som jag tyckte var knepiga i början. Lägg märke till hur man skriver dubbels s – ungefär som vi skriver ett litet f med skrivstil. Ofta förkortar man –son helt enkelt till ett sådant ss. Dotter förkortar man på samma sätt till dtr. Vi ser också på rad 29 där vi fann Johanna att hon flyttat från pag 97 året innan 1869 18/11. Om vi följer hela raden ut till höger finner vi att hon flyttat till sid. 13 och det var ju där vi fann henne. Märk att prästen skrivit ömsom pag = pagina (latin igen) = sida, ömsom sida i kolumnen för flyttad. Om det bara står ett sidnummer betyder det att personen flyttat inom socknen och dessutom inom samma husförhörsperiod. I det här fallet AI:18A. Annars står det utskrivet vilken den gamla socknen var eller hänvisning till andra husförhör (om man har tur). Jag återkommer till detta. Nästa gång skall jag titta mer på Jan Eriks familj. Att han är styvson intresserar mig nämligen.

tisdag 6 februari 2007

Släktforskning som vetenskap?

I min förra blog skällde jag på dem som klagar på andras oegennyttiga arbete. När man läser en del inlägg på bl. a Anbytarforum får man intrycket av att Släktforskning är en del av naturvetenskapen. Med det menar jag att man ställer sanningskrav på den som bara kan uppfyllas om man var på plats när det begav sig. Så kan man naturligtvis inte se det! Släktforskning är som all historisk forskning en tolkning av källor där man får dra slutsatser grundade på en kombination av logik och indicier i sin tur grundade på kunskap om historien och inlevelse i situationen. Man får också som i all kvalitativ forskning använda sig av flera källor och kunskaper och se om de pekar i någorlunda samma riktning. Den objektiva sanningen kan man aldrig finna även om man har dokument att grunda sig på.
Jag har funnit att det finns en ganska stor rationalism bland vissa släktforskare. Med det menar jag att man litar blint på det som är dokumenterat, men är mer kallsinnig till indiciekedjor grundade på inlevelse i situationen och sunt förnuft. Jag har inte så mycket att invända mot detta i sig om det inte vore så att de hårda fakta man anser vara så sanna, dvs. dokumenten från den tiden, hade så uppenbara svagheter. Jag tänker då främst på kyrkböckerna. I vår kultur är det finaste man kan uppnå som släktforskare att komma riktigt långt tillbaka i s.k. rakt nedstigande led – vilket betyder anor på faderssidan. Hur trovärdigt är det? I andra kulturer som exempelvis judendomen anses inte säkert släktskap kunna bevisas annat än genom modern. Det är på moderssidan man ärver sina judiska anor. Vi vet naturligtvis lika väl som judarna att det enda man inte behöver tvivla på är vem någons mor är – fadern däremot kan alltid ifrågasättas.
Vi ser i de gamla kyrkböckerna hur vanligt det var med oäkta barn fastän det var straffbart. Man inser då lätt att det förekom oftare än som blev officiellt, i synnerhet då ena parten var gift eller tillhörde en annan samhällsklass. Hur många pigor har blivit gravida med husbonden, som sedan har övertalat en dräng att ta på sig faderskapet och gifta sig med pigan mot någon ersättning i form av ett torp eller en summa pengar. På medeltiden var det till och med en regel att resande herremän skulle kunna våldgästa bönderna. Att även kvinnligt umgänge ansågs krävas som gästfrihet är väl inte alltför vågat att anta.
Nu är jag den förste att hävda att det nog är viktigare i vilken familj som barnet växte upp än vilka gener han/hon hade så det kanske inte gör så mycket att vi forskar på den ibland förmente faderns sida. Jag är emellertid inte säker på att de som hävdar petimetersanning i släktforskningen är eniga med mig om detta, utan lägger mer vikt vid genetiken än det sociala arvet. Ett problem med denna fixering vid den osäkra släktskapen genom fadern är att det oftast är mycket svårare att följa sina anor på spinnsidan om man nu verkligen vill veta hur ens genetiska anor ser ut. Dels tycker jag mig sett att prästerna varit mindre noga med kvinnornas härkomst i kyrkböckerna, dels kommer de ofta från andra socknar, vilket ställer till problem om man inte har både födelsetid och födelsesocken. Till detta skall läggas att många släktforskare genom tiderna, liksom i förbigående, noterat ”gift med NN” för hustrun, utan vidare uppgifter än namn och i bästa fall födelseår. Här är emellertid Herdaminnena lysande undantag eftersom man där noggrant redovisar hustruns föräldrar.
Till denna grova osäkerhet i släktforskningen skall vi lägga prästernas egna insatser och där finns nog mycket att fundera över. Jag har många präster i min släkt och har därför läst många Herdaminnen. Det är intressant att se hur upptagna prästerna var av att skaffa sig makt och egendomar och hur mycket tid de ägnade sig åt processande och affärer. Nykterheten var det också si och så med, liksom ibland det sunda förnuftet. Detta gör ju att man kanske skall fundera över riktigheten i speciellt husförhörens korrekthet. Själv har jag ofta hittat uppgifter i husförhören som inte stämmer med exempelvis födelsenotiserna. Trots detta skulle jag inte vilja avråda någon från att använda kyrkböckerna, eller ens husförhören, som källor i sin släktforskning.
Anmärkning: Om du har präster i släkten kan du gå till biblioteket och titta i stiftens Herdaminnen. Där finns i princip alla prästers bibliografier nedtecknade för varje stift. Det är mycket spännande läsning och genom de noggranna förteckningarna av giften, barn och inbördes släktskap är de en ovärderlig källa för släktforskare.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers