Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

söndag 26 december 2010

Nu är det bara 5 dagar kvar

Till Nyår alltså och då är det sista dagen att köpa nybörjarkursen i släktforskning till specialpris och få en present på köpet.

Vidare kan man konstatera att inte ens släktforskare ägnar sig åt sin hobby på Julafton. Trots det passerade den här bloggen 80 000 unika  besökare i går.

När jag trots julstämningen surfade runt i min släkttavla igår fann jag några intressanta personer i min mors antavla som jag skall titta närmare på efter nyår.

Tills dess

GOTT NYTT ÅR från ett iskallt Göteborg

måndag 13 december 2010

Hjälp Västerbergslagens Släktforskare att få tak över huvudet


Utflykt med Västerbergslagens Släktforskare
Jag läser i Dalarnas Tidning att Ludvika kommun ensidigt har beslutat att den 30 år gamla knytningen som Västerbergslagens Släktforskare har haft till kommunens bibliotek inte längre gäller. Konkret betyder detta att föreningens ekonomi i ett slag försämras med  30 000 kronor, vilket är mycket för en förening med en omsättning på 50 000 kronor. Trots att jag bor utomlands är jag sedan mer än ett år stolt medlem av föreningen..

Att skära ned på en sån verksamhet kommer naturligtvis inte att uppröra särskilt många i kommunen. Det är på samma sätt som att skära i omsorgen om andra svaga grupper - det kostar så lite i förlorad goodwill och röster. Frågan är om det är ett långsiktigt klokt beslut.

Man kan konstatera att Västerbergslagens Släktforskare är en mycket framgångsrik förening när det gäller att bevara och vårda ortens kultur och historia. Jag har tidigare skrivit att deras tidning Släktforskaren under åren haft några av Sveriges yppersta skribenter som medarbetare. Man kan också konstaera att Dalarna är något av den svenska släktforskningens högborg, mycket på grund av den stora betydelse som Kopparbergslagen haft i svensk historia. En följd av detta är att det finns få områden i Sverige där historien och befolkningen är så väl dokumenterad som i Dalarna. Följaktligen är dalmasarna också mycket aktiva släktforskare, vilket gör att landskapets kulturarv förs vidare till kommande generationer och ger berömmelse åt inte minst Ludvika kommun.

En annan aspekt som man bör tänka på är att många av dom som har tid och intresse att ägna sig åt denna kulturgärning är pensionärer. Det är inte bara så att det är en grupp som inte utan vidare kan bära ökade kostnader för sin hobby, det är också så att släktforskning och andra intressen och gemensamma aktiviteter som ordnas för pensionärer direkt påverkar deras välbefinnande och därmed deras vårdbehov. Det är väl dokumenterat inom forskningen att sociala kontakter och meningsfulla aktiviteter motverkar demenssjukdomar och andra åldersrelaterade sjukdomar, något som sparar stora kostnader för kommun och landsting.

Med detta som bakgrund är det ganska tveksamt om man verkligen på sikt sparar några pengar på att lägga en ytterligare kostnad på 30 000 kronor på denna förening. Jag vill ogärna spela ut olika intressen mot varandra, men man kan ju spekulera i om det skulle vara möjligt att göra ens minimala inskränkningar på exempelvis idrottens område. Nu är idrotten också viktig för att fostra den yngre generationen, men här talar vi ändå om mycket stora pengar, genomkommersialiserade företag och ersättningar till utövare som en vanlig pensionär knappast har sett under hela sin livstid. 30 000 kronor är väl ungefär vad puckarna kostar i ett allsvenskt ishockeylag under en säsong eller vallning för ett ordinärt klubblag i skidor.

torsdag 9 december 2010

Årets julklapp kan vara både billig, intellektuell och spännande

Det lackar mot Jul. Visst är det svårt att hitta på bra julkappar till dom som har det mesta och inte vill ha/behöver någon i-Pad. Det skall gärna vara lagom dyrt, men ändå uppskattat. Det skall vara något som man vet är populärt, men samtidigt visar din goda smak. Det får gärna vara lite originellt, men ändå inte så knepigt att det hamnar i någon låda någonstans. Om det är lite nyttigt så gör det inget, men samtidigt vill man ju inte vara alltför präktig.

Det har ju blivit ganska populärt att släktforska, men det är inte så där helt enkelt att komma igång och att veta hur man gör. Lite gratis vägledning kan du få genom att titta på mina videosnuttar som ger grunderna. Du kan också få lite ytterligare rådgivning genom att studera den här bloggen. Om du tycker det låter spännande eller vet någon som du tror skulle gilla att släktforska så har jag också ett julerbjudande.

Ända fram till nyår har jag julpris på mina släktforskarkurser. Om du köper kursen Släktforskning för noviser till julpriset 195 kronor så kommer du att få kursen Släktforska gratis utan extra kostnad. Normalpris är 245 kronor för Släktforskning för noviser och 100 kronor för Släktforska gratis. Det är nästan halva priset, men vad gör man inte för att dela med sig av sin spännande hobby och få ännu fler släktforskarvänner på den här bloggen.

Du kan beställa den till dig själv eller till någon annan. Se bara till att kursen blir registrerad på mottagarens e-mailadress så att personen kan logga in på kursen. Du kan betala med faktura eller med kort. Seniorrabatter gäller inte för det här erbjudandet.

När jag ser att du köpt kursen Släktforskning för noviser så kommer jag manuellt att lägga till kursen Släktforska gratis till kurskontot utan kostnad. Hoppas du eller den som får kurserna som gåva skall ha mycket nöje av dom. Några fritidssysselsättningar kommer ni inte att ha i framtiden om ni blir bitna av detta allt uppslukande intresse.

Jag önskar en GOD JUL och ett GOTT NYTT 2011 i släktforskningens tecken

Hälsningar
Jan Granath

tisdag 30 november 2010

Fortsättning på min mors berättelse - kriget kommer

1939 gick tyskarna in i Norge
Av Maywor Granath

Så fick vi då uppleva hur det var att vara så nära Norge. Det kom en hel del militärer; det bara kryllade var man gick i buskarna och på vägar. Det var en apotekare, en läkare och en tandläkare som bodde hos oss på övervåningen. På Berget var själva logementet och på Rena var sjukvården inrymd.

Mor bakade bullar och sockerkakor, för kaffe det skulle dom ha. Det byggdes tankhinder och fort och vi fick ha passersedel på en del ställen. Då vi åkte med tåget från Åmotfors till Arvika var det alltid militära vakter med gevär och hölsterbälten med ammunition runt midjan. Vi åkte en dag;  mor skulle till sin ögonläkare i Arvika. Det var mor, Signe Myhrin och jag. Mor hade väl i brådskan glömt sin passersedel så det blev promenad till polisstationen. Det var för all del inte så långt från stationen men där gick vi alla tre med två beväpnade militärer bakom oss. Det blev väldiga förhör om allt möjligt och vad vi skulle göra i Arvika. Vi funderade på hur vi skulle komma till ögonläkaren i tid. Då frågade en polis om vi inte hade någon som kunde gå i god för oss. Då kom jag på Martin Medin som var poliskommissarie i Charlottenberg. De såg lite fundersamma ut men så ringde de i alla fall upp och svaret blev: ”Kära ni, släpp Augusta för all del för hon har aldrig gjort en fluga illa.”

Uppe på Berget där de mesta av militärerna bodde var en frälsningssoldat Karl Johan Blomquist - ”Blomma” fick han till smeknamn – samt en ryskfödd präst Igor Trennkjeff. Det byggdes altare med ett stort kors av björkstörar; där var så vackert bland stenar och bergskrevor och det blev deras fältkyrka dit även byns folk kom. Det var flera unga militärer runt om på andra platser som sällade sig till "By missionshus" där det blev fullt av liv med sång och musik till allas förtjusning. Karl Johan – Blomma – tog initiativet till insamling för inköp av ett piano.

Det inträffade en del allvar också, t.ex. en söndag när Karin Strandin och jag var nere i Åmotfors. Dit brukade vi gå ofta för vad skulle vi annars göra på helgerna. Det stod en stor luftvärnskanon uppe på höjden vid hotellet, numera Värdshuset Vita Älgen. Det var ett rött magasin nere vid vägen där Karin och jag befann oss. Plötsligt kom en flygmaskin med hakkors målade på undersidan av vingarna. Norma projektilfabrik låg alldeles intill och det tyska planet gav eld från kulsprutorna samtidigt med kanonen. Kulorna ven över våra huvuden där vi stod tryckta intill väggen och till varandra. Flygplanet kunde väl inte varit berett på angreppet från Åmotfors hemvärn. Innan det vände med en gir över Helmer Larsson Tobak och Pappershandel han det splittra sönder trappan och skyltfönstret. Troligen var den i fel kurs - det spekulerades i alla fall så.

Det kom många tysketåg förbi i Åmotfors; det var sårade soldater i godsfinkor; de såg eländiga ut. Någon kastade upp choklad till dem. Det var som sagt krig inpå knuten kan man säga. Vi fick ha en sorts mörkläggningsgardiner. Det var en typ av rullgardiner. Mor sydde dem själv av ett papper som gjordes på pappersbruket; det var brunt och kreppat, dubbelt med ett skikt tjära mellan – ingenting syntes utifrån.
Alvar var som många andra inkallad och låg i Bräcke. Jag minns mors alla brev till honom. Hon ritade alltid en pipa och skrev ”låt bli den här”. Vi hade kuponger att handla på som vi fick på Kristidsnämnden; det var på mjöl, socker, kaffe, fläsk och kött, tvättmedel mm. Mor hade hamstrat rätt mycket och gav bort kuponger sedan.

Poliskommissarie Martin Medin i Charlottenberg berättade en hel del av vad han var med om. Bland annat då han fick rapport från Stockholm att det ev. skulle komma en täckt tågvagn med en hög tysk militär vid namn Faerwart från Norge. Martin och hans mannar åkte ut till Ottebol och mötte tåget, gick in med automatgevär och fängslade den store nazisten och skickade tillbaka honom till Norge.

Martin Medin, Sigge [på Berget], Harald i Hammarsgärdet och far var ofta tillsammans och spelade kort, spröjte. Det var sällan det var sprit med. Ingrid och Maja styrde dem med fast hand men gubbarna var tillsammans för att dra sina skrönor för varandra och de hade roligt ihop. Maja, född Brandel och Sigge blev ägare till Berget då vi flyttade till Solbacka 1935-36. Jag var ofta på Berget och hjälpte Maja och sen Gunilla [dotter till Maja och Sigge] föddes var jag och passade henne mycket.

Alvar konfirmerades pingsten 1931. Jag konfirmerades pingsten 1937.

Norma Projektilfabrik, 13/3 1939 – 15/5 1942

Jag började på Norma Projektilfabrik och satt vid en hylsmaskin och sorterade i början. På sommaren blev jag lånad till Noreborgs Herrgård till disponent Hoff. Han och disponent Hansen [på Vistegården i By] som var goda vänner och tant Hilde [Fabricius Hansen] ville ha mej som sällskap åt [sönerna] Rolf Einar och Jan Helge med kandidat som det hette på den tiden. Det var en fin tid med mycket omsorg av alla. [Hilde Fabricius Hansen blev när jag föddes 1946 gudmor].

Stockholm, juni 1942 – juni 1944

Jag arbetade hos sjökapten Einar och Anna Helena Norrman, Furulundsgatan 13 på Gärdet och hade hand om Monica 2 år. Där i samma trappuppgång jobbade även Ingrid och där blev vi vänner. Lasse och Inez Dahlqvist [göteborgsprofilen] med sonen Robert (Bob) bodde på nr 11 och jag skaffade dem en barnflicka från Södra By, Lisa Andersson. Jag var mycket där, Ingrid var på Kåren [Frälsningsarmen]. Norrman och Lasse var kusiner; de var trevliga familjer. En gång borstade jag Lasses smoking och där låg en 10-sedel i bröstfickan; ”den kan Maywor ta i ärlighetens namn", sa han - det blev ett par nya skor. Det var många roliga episoder med t.ex. Åke Söderblom och Sickan [Carlsson] som var där ibland.

Norma juni 1942-44

Då jag åkte hem från Stockholm ibland träffades vi, Nisse [min far] och jag. Han låg inkallad i Eda någonstans. Vi träffades på tåget Nora – Åmotfors. 20 augusti 1944 gifte vi oss och bodde på övervåningen [på Solbacka]. Nisse fick jobb på pappersbruket och jag fick jobb direkt 24/8 hos ingenjör Sven Carlberg som omedelbart behövde en flicka till kontoret och laboratoriet eftersom Milred [Maywors kusinbarn och min tremänning] och han skulle gifta sej.

Jag blev upplärd för all kontroll och prover i fabriken av patroner som vägdes med och utan innehåll (krut), mantlade och omantlade. Jag gjorde dragprov på olika hylsämnen 12 mm, 30 mm och 40 mm tror jag måtten var. Dessa satte jag in i klämmor uppe och nere på maskinen och ibland sa det bara smack; då blev det liv – Sven skrek ”Håken Amalia”. Det var det grövsta han kunde ta till.

Kungliga Krigsmaterielverken - K.K.V.-  levererade till Korea tror jag. Det kom flera herrar ibland som skulle vara med vid kontrollerna. Vi satt runt ett stort bord med var sitt mätinstrument. Sven och jag hade de viktigaste. En korean förde protokoll; det var ansvarskännande och jobbigt. Koreanerna var artiga och fina herrar och de bodde på gästmässen och fick fin mat av Gulli.

John Bohlin (Mildreds far) och Ole Berndsen (från Norge) provsköt ammunition för kpist. Det var ett litet hus nere vid Lögarberge´ där de höll på och sköt kpistbanden [det måste nog varit kulspruta eller kulsprutegevär eftersom det hade band]. Jag satt på Svens kontor och tog emot alla skott per telefon och smällarna registrerades på en aluminiumhylsa. Det var 10 skott som markerades i varje salva runt om. Gick markeringarna i rad var allt bra, men vid minsta lilla hopp blev det ”Håken Amalia” och hela partiet kasserades. Det var hårda bud men det var en fin tid tillsammans med en fin chef och Ole och Bohlin.

En dag kom emellertid Sven på att jag måste kunna hantera en pistol. Jag vägrade förstås, men slapp ej undan. Jag skulle skjuta i en sandlåda utanför laddfabriken där alla killarna stod och applåderade. Det var det värsta jag varit med om.

Alla kommentarer inom (parentes) är gjorda av Maywor Granath för tydlighetens skull.

Alla kommentarer inom [hakparentes] är tillagda av Jan Granath för tydlighetens skull. I dessa kommentarer är det således JG som avses med "jag".

lördag 27 november 2010

Hur man kan dokumentera berättelser från gången tid

I videofilmerna som jag gjort tillsammans med GeneaNet och i mina nybörjarkurser trycker jag på hur viktigt det är att börja att dokumentera allt som finns inom familjen. Min far skrev ned sina barndomsminnen och minnen från Järnboås socken medan han levde och på samma sätt har min mor under åren samlat på sig en mängd nedskrivna minnen som jag fick av henne härom året.

Min mor är nu 87 år gammal och har fortfarande många historier och minnen kvar att berätta. Hon beklagade sig nyligen över att hon inte längre orkar skriva för hand eftersom handen blivit darrig. Jag frågade henne då om hon kunde tänka sig att berätta sina historier istället och spela in dom. Hon var inte avvisande till idén men var lite rädd att hon skulle bli nervös och säga fel.

Jag köpte emellertid en liten "bandspelare" av märket Olympus åt henne där man bara behövde använda en start- och en stoppknapp. Den rymmer 2 GigaByte så hon kan prata i en massa timmar innan minneskortet behöver tömmas. Efter en något tvekande inledning ringer hon mig nu regelbundet och berättar om hur mycket hon talat in. Hon tycker det är jätteroligt och har inga som helst problem med varken tekniken eller nerverna. När jag träffar henne nästa gång kommer jag att tömma minneskortet till min dator och skriva ut det hon spelat in.

Jag tänkte nu låta er få ta del av de äldre nedskrivna minnena som hon tidigare har gett mig. De beskriver livet från tidigt 20-tal fram till kriget i Eda kommun i Värmland där hon är född och uppvuxen. Jag har kompletterat texten med kommentarer och förtydliganden så dom som har sina anor i de trakterna lättare skall kunna knyta ihop berättelserna till era egna anor från den tiden. Det är ganska många texter så jag delar upp dom i flera avsnitt. Den första delen sträcker sig fram till kriget.


Minnen från min barn- och ungdom i Norra By
av Maywor Granath, 2007

Augusta Aronsdotter
Jag var barn en gång och ”ung en gång för länge sen”. Jag föddes vid Noreborg i Eda socken de 28 februari 1923. Jag var yngst av fyra syskon - Aina som dog endast ett dygn gammal, min broder Alvar som föddes 1917, därefter en broder Göran Vilmar som föddes 1919 och dog endast 1 år och 8 månader gammal efter att ha fått över sig hett potatisvatten som vår gamla farmor hällt upp i en skål. Han dog i sårfeber.

1923 föddes jag, som ovan nämnts. Jag blev en brunögd liten flicka som kallades för ”ôrebôtta” som betyder yrväder. Jag var allt för pratig och medveten sades det och fick namnet av mina mostrar i Holmedal som var frireligiösa och tillhörde missionsförsamlingen där(1).

Min far var droskägare efter den tjänst han hade som privatchaufför och kusk hos disponent Rolf Hansen på Noreborgs herrgård, där han träffade min mor som var kokerska. Min far Nils Olofsson var född 1887, den 15 mars vid Noreborg. Min mor Augusta Eugenia Aronsdotter var född 1881, den 22 augusti i Holmedal. Hon gick i hushållsskola på Björnö i trakten av Karlstad.

Då jag var ungefär fyra år bröt mina föräldrar upp och arrenderade ett litet torp i Vittensten, men detta visade sej vara ett fiasko och en fasa för min mor som var van att hålla hemmet så gott det gick på den tiden. Vägglusen tog överhanden och hon vakade nätterna igenom för att dräpa dem och hålla dem borta från min bror och mej.

Berget i Norra By

Berget
Vi bodde på Tomta, som det hette, ett halvår. Då tog far ett arrende på en stor gård, Berget i Norra By. Där var tolv rum och kök, alla stora som salar. Jag minns att alla hade namn efter olika länder; Sverige var kök, Norge sovrum, Danmark matsal o.s.v.

Det fanns många mystiska rum för förvaring av olika slag sen år tillbaka och min nyfikenhet var enorm bland papper och spindelväv. Jag var en orädd liten flicka och ville gärna utforska allt. Det var en drängstuga till gården och där hade jag ett litet rum till lekstuga en tid. Dit var det skönt att gå och prata och fantisera för sej själv då jag var.

Vi hade det mycket bra ekonomiskt. Vi hade tolv kor, två hästar - Leo och Bruno - grisar och höns. På gården var en stor djup brunn som var omgärdad av syrener; den var intill den stora ladugården. Det var även en mindre ladugård där vedskjul, vagnskjul mm hade plats. Där var ett fint loft (ränne) där ett kattugglepar hade sin boning. Oj, vad ungarna var söta då de satt där och blinkade till oss!

Vi hade hjälp med skörden och all vedhuggning till vedeldningen av spis och kakelugnar och det fanns söta trekantiga hörnspisar där vi hade öppen eld där vi brukade steka äpplen på pinnar. Vi hade en stor trädgård med bär och frukt. Vi hade stora grönsaksland – mor var mycket duktig och odlade allt, mycket blommor i stora rabatter på var sida om den stora verandan och en stor rundel på gården med grus runt om. Vi levererade smör och ägg till fars släkt nere vid Kroppstadsfors varje vecka. Mor och far körde för det mesta till samhället med häst och ”trilla”, en hög fin vagn med två säten, ”fotsack” och fotsteg. Då jag blev lite större fick jag ta bördan på sparken om det var vinter. Det var i och för sig en rolig åktur. Jag fick träffa Maria och Oskar – faster och farbror (2), samt tant Lovis och farbror Frans (3). Det blev alltid en god smörgås eller jättestora hjorthornslöv - de kunde då ingen mer baka än tant Lovis – så fick jag en hel krona av min farbror Oskar ibland. Jag gick i mina kängor och hemstickade långstrumpor av elektragarn, hemsydda kläder, livstycke av dubbelflanell med strumpeband på för att hålla uppe strumporna.

1928 blev det fart på byn. Då kom det en hel del gubbar och pojkar – AK-arbetare (4) kallades dom. Drängstugan blev full. Där var ju två rum och kök. Även två rum på nedre botten i stora huset blev uthyrda. Det var snälla och trevliga karlar allihop och jag var en flitig gäst i drängstugan och bjöds alltid på något gott av olika slag.

Mor hade alltid händerna fulla av arbete. Far och min bror fick arbete med att köra sten till underlaget till nya Kungsvägen som den hette. Min bror tjänade till en ny fin racercykel – Oj vad han var glad! En dag cyklade han till Anneborg för att hjälpa till med tröskning. Han ställde cykeln i förstallet och det blev ett häftigt åskväder och den fina racercykeln ett minne blott. Försäkringen gav pengar för uthuset och till en ny cykel.

Saker som kan berättas är att vi ej hade elektriskt ljus i varken Norra eller Södra By. På Berget hade vi en fotogenlampa hängande över köksbordet och i de andra rummen hade vi bordlampor med fotogen. Då vi gick ut till djuren hade vi fotogenlampor (Fenixlyktor). Allt vi behövde togs från det egna jordbruket - mjölk, smör och ägg. Mor gjorde även osten, kokade messmör och sötost och sandost av vasslan. På hösten var det storslakt av gris och kalv. Fläsket saltades i en stor tina (kar) och kalv blev konserverad. Det gjordes korv och olika syltor samt blodpudding och ”klubb” eller palt som en del kallade det. Potatis sattes i stora land. Farbror Oskar och Kalle (5) hade också satt för sina behov. Jag ville helst plocka efter farbror Kalle då vi tog upp potatisen på hösten. Vete havre och råg såddes och då det skördades fick jag lära mej ta upp för hand. Far lärde mej att binda och rågen var bäst att binda för den var så lång så det var fint att göra banden. På havre och vete fick man sno stråna om varandra till band. Rågen ”snesades” upp på en stör, vetet likaså. Havren satte man fyra par kärvar i rad, två och två mot varandra.

Mina leksaker var en docka som mor sytt och den var så söt med ett huvud av papp och kläder som mor sytt. Den blev ganska tilltygad runt näsan eftersom den skulle tvättas om munnen ibland. På vintern hade jag min lekstuga under ett fönsterbord i vårt stora kök. Jag hade en blå liten spjälsäng till dockan, madrass, kudde och en virkad filt som jag fick av faster Jenny. För övrigt var möblemanget av olika små och stora papplådor. Jag hade en liten sockerskål, ett fat och ett saltkar som jag hittat i ”spindelvävsrummet”. Dessa små saker var över efter Överste Nordenfeldt som ägde berget före Löjtnant Brandel.

Liksom mor och far hade jag en ”egen gård” i en bergskreva. Där hade jag trädgård och land och en ladugård. Djuren var av kottar med ben av pinnar, fruktträden av blåbärskvistar som jag trädde olika bär på och stack ned i jorden. Mor lärde mej detta liksom allt annat.

Far var en duktig lantbrukare och hjälpte bekanta med vår och höstbruk. Han var alltid väl sedd men var svag ”då det bjöds” av en virkespatron, Axel på Nygärde i Dalen utanför Åmot. Far var ansedd som en duktig kantsågare och var där ofta. Han hämtades tur och retur av patronen som hade en stor fin bil. Han var rödmosig och blank om kinden som en gulaschbaron och jag har bilden för mej när bilen kom uppför vägen till Berget och de var fulla bägge två.

Berget arrenderade far och mor av Bengt Brandel från Stockholm. Han köpte ut Hjalmar och Ruth Brandel i Norra Mon. Själv bodde han i Stockholm men kom varje sommar till oss. Han hade en egen lägenhet på södra änden av Berget. Han hade alltid kost hos oss och berömde mors mat. Han var med ute på åkrarna och körde hö och räfsade. Det var alltid roligt med farbror Bengt. Han hade många gåvor med till oss – Alvar och mej. En gång fick vi en låda med apelsiner; vi åt och frossade och mor kokte marmelad osv. Alvar fick tillklippta byxor och jag en tillklippt kappa eftersom han värdinna hade ateljé i Stockholm. Vi fick också tandborstar och tandkrita.

En kväll gick mor, far och jag till Hammarsgärdet; där bodde tant Kersti och drängen Nils. Vi satt på soffan innanför dörren, runt köksbordet satt Simon och Mari i Väststuga´, Per Edin, Norste Nirs, tant Kersti och drängen Nils och spelade sprôte. Tant Kersti var en fin och god tant. Dit fick jag gå varje dag för att hämta posten och det var lätta steg att springa. Tant Kersti gick in i skafferiet efter en filbunke oftast eller något annat gott som Ola eller Erik haft med sej till sin mor. Hon hade även en dotter Karin som var gift i Eda med Nils. Ola kallades Ola på Norserud av alla och var enkel och gemytlig och gift med Karin på Norserud. De hade två barn Ove och Annika. Erik var gift med Ingrid på Ottebols gård och han blev vd. på Jössefors bruk.

Tant Kersti var alltid fin och pråper i lång fin kjol, blus och ett midjeförkläde och en rutig huvudduk knuten under hakan. Ibland tog hon mej med in i ett rum innanför köket . Där var matsalsmöbel, skänkar med fint porslin. Längst in fanns en stor sal med fina stoppade möbler. Ofta kom Norserudsbilen eller Jösseforsbilen upp till Hammarsgärdet. Ibland var Ove och Annika med till sin farmor. Någon gång var jag där och lekte och i liljekonvaljtider kom de alltid och vi plockade stora buketter till oss och tant Kersti. Konvaljerna växte nere i sluttningen efter gamla vägen och var otroligt stora.

Skolan i Noreborg

1930 började jag skolan. I första klass och även i andra hade vi tant Anna, en mycket fin och god fröken - vilken underbar tid det var! En tid med stoj och glam för en liten flicka med mors hemsydda klänningar och förklä' med rosetter i sidorna, pannlugg och rosett i håret. Varje dag gick vi till skolan 3 kilometer, ibland åkte vi buss med Osvald för 10 öre.

En dag gick jag till skolan med mina nysulade kängor. Då skolan var slut kom Johan på Nygård med häst och vagn med järnhjul med ekrar och hämtade oss. Jag skulle göra mej rolig och satte foten på hjulet och furade (bromsade) och sade att nu skulle Per Edin få laga mina skor snart igen, och vips gled foten emellan ett par ekrar och jag bröt förstås fotleden. Det blev en tur till Doktor Juhlin i Charlottenberg och han gipsade fot och ben utan vidare och jag fick gå med hemgjorda kryckor över stock och sten. Det var mycket berg och en dag gled jag på ett halt berg och låg där tills en AK-kille kom och tog upp mej. Jag var hemma från skolan i över en månad.

Då jag började skolan igen åkte jag buss på morgonen, hem åkte jag med Ola i backen som hade en stor lastbil och körde grus till vägbygget. Ola sjöng ”Du svarte zigenare” för mej varje gång och den lilla flickan var så rysligt kär.

Så började storskolan som det hette – 4-6 klass. Min lärarinnas bror Harald Karlsson lärde oss med rytande, slagpinne och skamvrån. De läroämnen som var viktigast var kristendom, matte och sång – synd att jag inte sparade den bok som kallades Kristendomsanteckningar. Där skulle alla gubbar i bibeln tillsammans med hustrur och söner skrivas in i olika färger. Gud nåde den som inte hade rätt anteckning med rätt färg. Lika var det med matten, det skulle räknas trettio tal i veckan. Det var hårda bud minsann! Sång och bibelverser var viktigt och våra sånglektioner var krävande. Klara Lisa damp i golvet och svimmade en dag.

I skolan hade vi trädgårdsskötsel och var sitt land att odla på – det var ju en sporre i allt annat. Min bror som är sex åt äldre än jag var alltid lugn och snäll i skolan och fick därför skulden för ofog. En lektion pratade en av de mest begåvade och min bror fick skulden. ”Gumsen” som läraren kallades kom ner och drog stora hårtussar av min bror, men det fick han bittert ångra för far var inte att leka med, det blev han varse en dag, fick jag veta av min kusin Folke. De stora pojkarna gav igen för alla elakheter då de kom i högre klasser. ”Gumsen” hade t.ex. planterat fruktträd som de drog upp en natt, vässade och satte tillbaka på plats igen.

Skoltiden på ”Noreborg universitet” var jobbig på flera sätt, särskilt för vår städerska och allt i allo. Hon hette Augusta Säll och kom tidigt varje morgon för att elda den stora kaminen som stod efter ena väggen. Hon var alltid lika rar och mysig trots sitt slit därhemma med sex barn. Oskar, hennes man hade åkt till Amerika som så många på den tiden. Augusta var aldrig sur eller ledsen och de större eleverna hjälpte alltid till att bära vedklampar och fyllde stora lårar.

Då det var vinter och snö hängde ju våra kläder till tork överallt – vi var ju som snögubbar ibland då vi kom till skolan eftersom snön lätt fastnade i ylletröjor, vantar och mössor. Det luktade våta tröjor, läder, fis och matos överallt i omklädningsrum och skolsal. På den tiden var det riktiga köldgrader - 20 – 30 grader var vanligt. Man fick ha stora sjalar om huvudet och för munnen.

Jag hade en liten ryggsäck där jag hade en grön butelj med patentkork, s.k. wichyvattenflaska full med mjölk. Den var nedstoppad i en tjock socka. Jag hade, då det var riktigt kallt, en liten termos med choklad, hembakad kaka (6) med stekt ägg och ibland rökt hästkött à 15 öre per hekto. Vi barn bytte ofta smörgåsar med varandra. Dagny på Hagen hade alltid tunn svart kaka med smör och doppad i socker – det var ett gott byte!

Jag läste för prästen i Eda kyrka för Oskar Svensson och Sven Hektor. Jag gick i fortsättningsskola i Åmotfors – skolkök hette det på den tiden – för hushållslärare Majken Edfeldt som var mycket fin och duktig. Det var en trevlig tid! Jag gick i söndagskola och juniorföreningen i Missionshuset. Det var trevligt och vi hade fester och auktioner.

Solbacka

Vi bodde på Berget i Norra By i tolv år. Sedan köpte min mor en egendom för 5000 kronor för ett sparat arv efter sina föräldrar. Där byggdes ett tvåvånings Borohus – Solbacka - som blev vårt hem.

Då vi kom till Solbacka blev det klart med elektriskt ljus. Då skaffades det en mjölkmaskin, kylskåp,och dyligt. Där hade vi bara 4-5 kor och två hästar, gris och höns. På Solbacka var en Egokamin för uppvärmning till en början. Min gudomligt snälla och goda morbror Walfrid (7) från Holmedal murade själva inramningen där den skulle stå. Han murade även grund till stall och ladugård och gödselstad. Senare installerads en spispanna och element i huset.

Det var snälla och fina människor som byggde och bodde i By. Ingen som helst osämja och alla hjälpte alla. Vi gick på kalas om Julen och vi gick till varandra på förmiddagarna med en stickning eller virkning. Jag följde alltid mor. Hon var så god och trygg. Vi var hos Mala, Anna, Stina och Emilia.


1) Mostrarna var Emma Kristina f. 1876 och Beda Amalia f. 1878 Aronsdöttrar
2) Maria och Oskar – faster och farbror - Oskar Wilhelm Olofsson, 1885-05-26 till 1946-04-24 och hans hustru Maria
3) Tant Lovis och farbror Frans Svensson var inte släktingar, men deras son Sven gifte sig senare med Dagmar Alice f. 1911 dotter till Maria och Oskar Olofsson.
4) AK stod för Statens Arbetslöshetskommission
5) Farbror Oskar och Kalle - Karl Gottfried Månsson f 1889 och Oskar Wilhelm Olofsson
6) Hembakad kaka var matbröd i form av runda kakor som skars upp i trekanter och ofta delades på flatsidan
7) Morbror Walfrid från Holmedal var Walfrid Söderblom f. 1861 och gift med Emma Kristina Aronsdotter.

lördag 13 november 2010

Även de bästa gamla källorna bör man vara försiktig med

Det finns ett antal källor till kunskap om gamla anor som jag har funnit ovärderliga, men också bedrägliga. ett sådant verk är det fantastiska verket Svenskt Biografiskt Lexikon -SBL - som nu kommit till band 31. En annan samling är de digitaliserade artiklarna ur Släkt&Hävd som ges ut av Genealogiska Föreningen. En tredje som är lite mer lokal är den samling av medlemsskriften Släktforskaren som Västerbergslagens släktforskare ger ut.

Gemensamt för alla dessa skrifter är att texterna författats av de skickligaste släktforskarna vi har i landet. Jag har också nämnt andra verk som också har framställts av den tidens stora namn som exempelvis Anrep, som går att finna på Google Books.

Man behöver inte ha adliga eller berömda släktingar för att ha nytta av dessa texter eftersom de redovisar mycket detaljerade släktskap och ingiften lång tillbaka. Det kan således mycket väl hända att en bonde eller präst som du har i din släkt är befryndad med någon av de personer som nämns under några av släktutredningarna i de här böckerna.

Vad är då problemet? Jo problemet är att de här texterna sammanställts under lång tid, vilket innebär att de tidigare texterna kanske inte överensstämmer med de senaste forskningsrönen. Jag stötte nyligen på just ett sådant exempel - för övrigt en av de mer berömda diskussionsämnena i svensk genealogi.

Jag sökte efter information om en ana till min fru - Halvardus Petri - som var kyrkoherde i Stora Vånga i Västergötland och, enligt Släkt & Hävd 1/1981, hade ett vapen som var snarlikt det som bars av släkten Lind af  Hageby, varfor man spekulerade i ett släktskap med den släkten och vidare med den så kallade Vångasläkten. Jag blev således intresserad av att veta mer om denna Vångasläkt.

Jag insåg snart att detta var ett populärt ämne som det skrivits mycket om. Som amatör blir man ju lite upphetsad om man skulle kunna härleda sin forskning till en frälsesläkt från 1300-talet. Jag fick snart reda på från flera auktoritativa källor att en nyckelperson i detta sammanhang var en ättling till Vångasläkten vid namn Bengt Haraldsson i Stora Vånga. Från honom, fick jag lära mig genom ett otal texter på Internet, från äldre släktutredningar och inte minst från SBL Band 2 om släkten Appelbom att inte mindre än fyra adliga släkter kan härledas från denne man, nämligen Strömfeldt, Fäger, Appelbom och Igelström. Länken till Vångasläkten skulle vara Bengt Haraldssons far Harald Månsson, en adelsman som ägde Stora Vånga i Västergötland. Bengt Haraldssons son Harald Bengtsson skulle även vara gift med en dotter till en annan adelsman Sven Jonsson.

I Släkt och hävd no 1 1981 spekuleras i huruvida min frus ana Halvardus Petri skulle vara befryndad med den ovan nämnda släkten Lind af Hageby eller med Ivar Ingvaldsson som fick frälse av Sten Sture 1502.

Det naturliga vore väl nu att känna sig riktigt nöjd över den kunskap man fått från så tillförlitliga källor. Vidare sökande på Internet gav emellertid signaler om att det kanske inte var så där alldeles korrekt med de här fyra adelssläkternas frändskap med Vångasläkten. Att det var viktigt att härleda sina rötter till gammal adel hade sin förklaring i att man önskade förgylla sin historia lite. Man hävdade att deras adelskap inte alls var nyinstiftat utan egentligen bara ett förnyande av ett urgammalt adelskap som hade fråntagits dem, vilket ju skulle ge familjerna en helt annan status i riddarhuset. Huruvida frändskapen med Vångasläkten hävdades efter man blivit adlad eller om det hade hävdats innan som ett argument för att "återfå" ett adelskap som tagit från familjen framgår inte.

Vidare studier av SBL tog mig till kapitlet om släkten Faegreus, där en helt annan bild av historien gavs. Det visade sig att senare forskning hävdade att det dels inte går att härleda något släkskap mellan å ena sidan släkterna Strömfeldt/Faegraus och släkterna Appelbom/Igelström, dels att Bengt Haraldssons far inte alls var av frälsesläkt. Det enda man kunde visa var att han hette Harald, men att han med all säkerhet inte var befryndad med Vångasläkten. De handlingar som tidigare forskare grundat sig på vis i stor utsträckning kom från Harald Bengstssons son Anders Haraldsson, adlad Appelbom 1645.

Vart vill jag nu komma med dessa rader? Jo - att man måste vara ytterst försiktig med uppgifter från tidigare genealogiska texter, vilket är väldigt svårt när man som nybörjare hittar riktiga "guldkorn". Man måste vara medveten om att även i verk som SBL och Släkt & Hävd så kan senare texter motsäga uppgifterna i tidigare texter. Att det blir så beror dels på att forskningen går framåt, dels att man idag är mer kritisk till tidiga källor författade även av kända genealoger som kunde vila på tvivelaktiga uppgifter från de inblandade familjerna eller helt enkelt vara beställningsverk för att förgylla en familjs anor.

Nu har jag inte på långa vägar gått till botten med vad aktuell forskning erbjuder vad gäller Vångasläkten och dess ättlingar. Jag har mängder av artiklar att plöja igenom i Släkt&Hävd, men numera vet jaga att det som står i de tidigare måste kontrolleras med de artiklar som skrivits senare.

Nu kommer det att dröja ett par veckor innan jag skriver något om släktforskning igen eftersom jag skall åka till Hong Kong, men kanske jag får några idéer till texter under resan.

fredag 5 november 2010

Ny version av ArkivDigital - ADOnline2 med bra funktioner

Autokontrast, skärpa och gulkontrast påslagen

Det har kommit en ny version av Arkiv Digital. Den jag laddat ned heter ADOnline2 ver. 1.4e. Det är främst på två områden som den nya versionen är förbättrad. Det är dels ett antal funktioner för läsbarhet, dels ett stort antal sätt som man kan spara källhänvisningar på inklusive en utmärkt kopieringsfunktion.

Arkiv Digital har ju redan en öerhört bra läsbarhet med sina högupplösta bilder i färg. Nu har man förutom detta ett antal funktioner som justerar kontrast automatiskt, skärper bilden ytterligare, utjämnar bilden samt presenterar texten på en gul bakgrund. Samtliga funktioner utom utjämningen kunde jag se en tydlig förändring så här kan man experimentera med det som passar en i varje enskilt fall. Dessa funktioner når man genom klicka på den högra iconen som heter Bildist. i menyraden. Det finns också ett antal val i Visa-menyn, men dom måste jag säga att jag inte fick att fungera. Vad de antas göra vet jag således inte.

Arkiv Digital har infört en ny beteckning, nämligen AID (ArkivDigital ID). Det kan väl närmast jämföras med det GID-nummer som konkurrenten Genline sedan länge använt. I Redigera-menyn finns ett stort antal varianter på hur man sparar källhänvisningen till en viss bild. Så här ser alternativen ut och deras resultat för en sida ur husförhöret för Grangärde:
  • Kopiera källhänvisning: Grangärde  AI:18c (1863-1871) Bild 29 / sid 18 (AID: v130160.b29.s18, NAD: SE/ULA/12220)
Här anger man såväl adressen till den fotograferade boken som det nya AID-numret samt Nationella Arkivdatabasens beteckning)
  • Kopiera ren källhänvisning:  Grangärde  AI:18c (1863-1871) Bild 29 / sid 18
Här anges endast adressen till den fotograferade boken
  • Kopiera AID:  v130160.b29.s18
Här får man endast AID-numret (jämför med GID)
  • Kopiera AID Visa-URL: http://www.arkivdigital.se/aid/show/v130160.b29.s18
Det här är helt enkelt internetadressen till den visade sidan
  • Kopiera AID Info-URL  http://www.arkivdigital.se/aid/info/v130160.b29.s18
Den här adressen tar dig till en sida hos ArkivDigital där alla arkivuppgifter om den fotograferade sidan redovisas.
Det här helt enkelt källhänvisningen sådan den måste skrivas i HTML-format. Om du klistrar in de här raderna i ett mail eller i en blogg så kommer det automatiskt att uppstå en länk.
  • Kopiera Anbytarforum-länk: Grangärde  AI:18c (1863-1871) Bild 29 / sid 18 (AID: \newurl{http://www.arkivdigital.se/aid/info/v130160.b29.s18,v130160.b29.s18} \link{http://aid.arkivdigital.se/show/v130160.b29.s18,Öppna}, NAD: \newurl{http://www.nad.ra.se/archive_index.aspx?id={f2e6d8a3-2592-11d4-bbb8-00d0b73e7a8b}&s=Balder, SE/ULA/12220}
Det här är samma som ovan, men att användas i inlägg i Anbytarforum.
  • Kopiera bildyta
Det här är kanske den mest användbara funktionen. Den kan du använda för att med ett klick kopiera hela bildfönstret exakt som du ser det, dvs med de zoomningar du gjort. Sedan kan du klistra in bilden i ett ordbehandlingsprogram. Om du vill lägga in det i ditt släktforskningprogram eller spara den så kan du först klistra in den i exempelvis Paint - redigera den och sedan spara den som jpg-fil.

Kommentarer

Läsbarhetsfunktionerna är utmärkta eftersom många äldre ägnar sig åt släktforskning och allt som kan göras föra att underlätta är oerhört bra.

Vad gäller källhänvisingarna så är jag lite fundersam. Nog har Genline fått mycket skäll för sina GID-nummer så man undrar ju varför AID-numren skulle vara en bättre idé. Nu gillar jag i och för sig GID så för mig är det OK även med AID. Problemet är ett annat. Källhänvisnngarna hänvisar ju till den originalkälla som respektive söktjänst har använt när man fotograferade sina bilder. Detta gör att hänvisningar till samma sida i originalkyrkboken som är fotograferade vid olika tidpunkter och från olika kopior inte har samma adress. Detta gör att en adress till en viss sida i AD, SVAR och Genline inte alltid överensstämmer. Hur skall vi då skriva våra källhänvisningar? Vi har följande att välja på:
Genlines sidadress, GID, Arkiv Digitals sidadress, AID samt SVARS/NADs adress. I framtiden måste man vara väldigt tydlig med vilken källa man använder. Eftersom jag använder SVAR, Genline och AD så blir det svårt för en framtida läsare att veta vilken jag använt, speciellt om jag använder vad som ovan kallas "ren källhänvisning". För gamla källhänvisningar, dvs innan jag skrev en notering om källan kan det bli riktigt tokigt.

HTML-adresserna är jag lite tveksam till. Jag begriper faktiskt inte hur dom skall användas eftersom dom ju inte leder någonstans om man inte har ett abonnemang hos AD eller NAD/RA. Jag har försökt att klistra in HTML-länken i ett mail och skickat till mig själv. Resultatet blev tre länkar. Den första gav samma resultat som AID Info-URL-länken gav, den andra resulterade i ett felmeddelande och den tredje kopplade mig till NAD/Riksarkivet som gav mig ett felmeddelande. Man undrar ju vad de ger utöver AID-adressen eller den "rena källhänvisningen"

Däremot är den enkla kopieringsfunktionen för bildsidan väldigt användbar och sparar verkligen in arbete jämfört med att använda ett klipp-o-klistraprogram. Nu kan man enkelt spara utsnitt eller hela sidor tillsammans med sina andra data i släktforskningsprogrammet.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att ArkivDigital blir bättre och bättre. Nu ser jag med spänning fram emot Genline/Ancestrys motdrag.

onsdag 3 november 2010

Nu är alla filmer om hur man kommer igång på plats

Det är faktiskt roligt att alla videofilmerna jag gjorde tillsammans med GeneaNet är på plats nu. Det var en kul grej att göra som jag aldrig provat på förut. Filmerna är ganska opretentiösa och har som syfte att hjälpa dom som funderar på att börja släktforska över dom första hindren. Hoppas dom skall vara till nytta för någon och kanske väcka intresset för denna beroendeframkallande last.
Du kan se filmerna här.

måndag 25 oktober 2010

10 knep för att öka trafiken till sin hemsida - så kallad Site Engine Optimization, SEO

Jag har tidigare skrivit om hur man skaffar sig en hemsida, hur man gratis kan publicera sin släktforskning och hur man likaså gratis startar en blogg. Nu gäller det bara att någon läser det man skriver också.

Jag läste för inte så länge sedan hur man skall få mycket trafik på sina hemsidor. I översättning lyder det så här:
"Skapa nya, unika och användbara sidor, lägg ut dom på en användarvänlig websajt som Google kan förstå och försäkra dig om att rätt personer känner till hur man hittar dit."

Jag tyckte att det här stämmer bra med mina egna erfarenheter om hur man själv faktiskt kan påverka trafiken till sina hemsidor. Samma källa påpekade att de flesta som påstår att dom kan hjälpa dig optimera din trafik mot betalning eller vet hur man manipulerar Google är att jämföra med gamla tiders försäljare av "Snake oil", dvs. självtillverkad universalmedicin som kurerar allt. De följande råden gäller främst det som heter SEO, dvs. hur man får framför allt Google att hitta och värdera din hemsida, men det handlar också om hur du kan få intresserade att hitta dina sidor genom egna aktiviteter.

Några saker som jag har erfarenhet av och fått bekräftat av experter att det fungerar är följande:

1. Du måste ha ett bra adress på din hemsida.

En bra adress är en som säger vad din sida handlar om. Om den dessutom överensstämmer med de vanligaste sökorden som dina  besökare använder för att hitta inom ditt ämnesområde så är det perfekt. Min bloggadress http://slaktforskning.blogspot.com är således helt perfekt och troligen en av de viktigaste orsakerna att den här bloggen placerar sig på första sidan i alla Googlesökningar som handlar om släktforskning.
Jag har en annan blogg som har namnet http://france-midi.blogspot.com och den adressen är inte särskilt bra, men det bästa jag kunde komma på som var ledigt. Nu uppväger jag den dåliga adressen med ett namn på bloggen som attraherar såväl Google som många av dom jag vill nå - den heter "Livskvalitet som pensionär i Europa". Både "livskvalitet" och "pensionär" är kraftfulla sökord för dem jag vill nå. Hade ja vetat vad jag vet dag hade jag nog bytt ut Europa mot Frankrike.
Jag har också en gammal hemsida som heter http://www.design4change.com. Trots att jag missköter den sidan ganska rejält attraherar den besökare och framför allt får den höga träffresultat på de mest kraftfulla sökorden inom området, nämligen "design" och "change" i kombination, vilket är två sökbegrepp där konkurrensen är stenhård. En lustig detalj är att nästan 30% av besökarna kommer från Indien, 14 % från USA och bara 4% från Sverige. Hälften av alla besökare kommer från Asien.

2. Du måste skriva ofta.
Google och dina läsare gillar att du skriver ofta och regelbundet. För en blogg är det bra om man skriver varje dag om det är möjligt. En hemsida bör förändras någon gång per vecka.

3. Du skall skriva egna unika saker.

Kopiera inte andras texter om det inte finns starka skäl till att göra det. Dina läsare kanske inte märker det, men Google märker det och nedgraderar din sida.

4. Du måste skriva sådant som läsarna har nytta och glädje av - och som håller sig till ämnet.

Givetvis gör det att du får fler läsare och framför allt regelbundna läsare, men det påverkar också hur Google ser på dig. Google märker nämligen om läsarna återkommande väljer din sida när de söker på vissa begrepp.

5. Du måste ha en användarvänlig sida.
Först och främst måste den vara snabb.
Den måste vara lätt att läsa. Jag har på läsarnas begäran ändrat min bakgrundsfärg och ökat typsnittet just av den orsaken.
Det måste vara lätt att navigera på sidan.
Den får inte vara rörig. Försök att undvika rörlig reklam, pop-up rutor, animeringar och annat som stör. Undvik också alltför mycket reklam som tar intresset från ditt budskap. Det senare är en balansgång, men om du har reklam bör den vara relevant och sådant som du vill göra reklam för. Själv använder jag AdSense annonser som väljer ut reklam som passar till ämnet. Jag spärrar emellertid viss  reklam, exempelvis religion, sex och politik.

6. Du måste se till att rätt personer hittar din sajt.

Det här är den svåraste biten. Det har exempelvis att göra med att vissa centrala sökbegrepp leder till din sida som jag nämnde ovan. Som egen aktivitet kan man skicka mail till alla personer, organisationer och publikationer som man tror kan ha nytta och glädje av det du skriver. Man kan leta efter sidor inom samma ämnesområde på Internet och föreslå länkbyten. Man kan vara aktiv med intressanta kommentarer på andra sidor inom ämnesområdet och berätta om sin egen sajt.

7. Du måste välja dina länkvänner.

Länkar in till din sajt kan du få på två sätt. Det ena är att du byter länkar med andra sajter inom samma ämnesområde. Var emellertid försiktig och se till att det är "riktiga" sajter som har ett bra innehåll som du vill bli associerad med. Ibland får du erbjudande om länkbyte med sajter som verkar ha rätt innehåll om man går efter namnet. Det kan emellertid dölja sig såväl porr som rena spamsajter bakom dessa namn.
Dessa råd om länkar är viktiga för att Google skall prioritera din sajt.

8. Skaffa länkar in till din sajt.
Det andra sättet kan du styra genom dina texter. Om du exempelvis skriver om en nyhet från en dagstidning är det lämpligt att länka till källan där du läst om det. Många nyhetssajter har då en ruta som berättar vilka bloggar som kommenterat just den artikeln. Detta ger mycket trafik från personer som vill ta del av vad du skrivit i ämnet. I sådana fall är det viktigt att du har en attraktiv rubrik på din text så att läsaren väljer just din länk.
På samma sätt är det bra om du kan få olika nyhetslistor att bevaka din blogg. Om du kan få de viktigaste listorna inom ämnesområdet att löpande publicera dina inlägg så ger det mycket trafik. Man kan inte göra så mycket mer än att skriva bra inlägg för att åstadkomma detta, men man kan ju mejla och berätta att man finns till och hoppas att det man skriver duger. Viktiga tjänster som tillhandahåller sådana listor finner du bland de gratistjänster som ger dig möjlighet att publicera din forskning.

9. Ordna interna länkar.

Ytterligare ett sätt som Google gillar är interna länkar. Det betyder att du länkar till dina egna tidigare inlägg där det är befogat. Försök alltid få med ett par tre sådana i varje text, men se till att de är relevanta annars motverkar det sitt syfte.

10. Du kan skapa länkmagneter.
En länkmagnet är en text med en rubrik och ett innehåll som är så oemotståndlig att alla måste länka till den. Det här är ju ingen lätt sak att fixa men fundera över vad som skulle kunna vara sådana ämnen inom ditt område. Ett säkert kort är ofta listor av olika slag. "Stockholms 10 hetaste innekrogar just nu enligt Kurre Kändis" eller annat trams säljer exempelvis bra till vissa kategorier människor, men du kan säkert hitta på något som kan attrahera dina läsare.

Alla de här råden ger inte bara mer trafik direkt utan ger dig också en bättre träff på Google. Men allt tar tid . En välskött sajt vinner alltid i längden i Googles ögon. Som exempel kan jag ta min egen sajt "Släktforskning för noviser"- första året var 2007och då kom den upp till 10 000 unika besökare. Det tog två år ytterligare att komma upp i 40 000 besökare vilket visar att antalet besökare var ganska konstant de tre första åren. Nu, efter ytterligare ett år, är det således 73 000 vilket visar att antalet besökare har ökat avsevärt under den senaste året. Under 2010 kommer antalet unika besökarna att vara ca 30 000.
Vad gäller träffbilden på Google så ser den ut så här för de vanligaste sökorden. Siffran anger placering bland träffarna på Google när man söker på ett visst begrepp.

  • Släktforskning.............................8, före ligger Rötter, Släktdata, Svar, Genline, MyHeritage, DIS, Helsingborgs Dagblad och dom kan man ju inte konkurrera med
  • Släktforskningsprogram...............2, bara DannbergsData är före
  • Släktforska gratis........................5
  • Släktforska gratis på nätet...........3
  • Genline, Disgen, Min Släkt mm....3-8

Då är min andra blogg svårare eftersom det inte finns några lika självklara sökbegrepp. Samma uppställning för "Livskvalitet som pensionär i Europa" ser ut som följer.
  • Pensionär......................... ..10
  • Livskvalitet.........................10
  • Pensionär i Frankrike...........1, 3 och 4, dvs tre träffar bland de 10 första

För fullständighets skull visar jag samma sak för min missskötta, men mycket gamla, sajt "Design for Change". Design och change var för sig är alltför breda sökbegrepp men kombinationer av dem är relevanta för sajtens innehåll.

  • Design+change...........................1
  • Design for change m. varianter....2
Jag vill återigen betona att dom här tipsen inte är annat än mina egna erfarenheter och det finns säkert många sofistikerade sätt att nå läsare som jag inte känner till, men det fördelaktiga med de här sätten är att vem som helst kan klara av dom och i de flesta fall så går de hand i hand med att skriva en bra och intressant sida.

    fredag 22 oktober 2010

    Att dela med sig av sin forskning - skaffa en blogg

    Tidigare har jag skrivit om hur man kan dela med sig av sin släktforskning genom en egen hemsida. Jag har också tipsat om ett enklare sätt där man sprider sitt släktträd genom gratistjänster på Internet. Fördelen med att ha en egen hemsida är att man dels kan visa sitt släktträd, dels presentera andra typer av material och berätta om sin forskning. Nackdelen är att det krävs ganska mycket arbete och kunskap för att konstruera och underhålla en hemsida. Nackdelen med att använda gratistjänsterna på internet för sitt släktträd är att man har begränsade möjligheter att dela med sig av annat material än just sitt släktträd. Där finns emellertid skillnad mellan olika tjänster.

    Jag skall därför berätta om ett enkelt sätt som man kan använda i kombination med dessa gratistjänster där man kan förmedla precis allt man önskar om sin forskning till andra. Man kan starta en blogg. Jag har skrivit lite om det förut, men det kan vara dags att uppdatera detta i det här sammanhanget.

    Det finns olika sätt att starta en blogg. Om man söker på Internet ser man att det finns närmast oändligt många tjänster som erbjuder att man kan få starta en blogg gratis. Det finns emellertid ett talesätt som säger att om du erbjuds en produkt gratis så är det du som är produkten. Detta gäller många av de här tjänsterna. Med det menar jag att ditt skrivande blir det som attraherar trafik till bloggservicen och på så sätt kan servicen sälja annonser i anslutning till din blogg. Ett exempel på en sådan blogg är Expressens bloggtjänst och Metrobloggen. Den enda fördelen du har är att du får publicera din blogg utan kostnad.

    Det finns emellertid bloggtjänster som ger dig något större frihet men ändå inte kostar dig något. De vanligaste är Blogger och WordPress. Den här bloggen är en Bloggerblogg. På de här bloggarna kan du välja adress friare och utforma  dina sidor på ett mer personligt sätt. Du kan också välja om du vill ha annonser eller ej och om du väljer att ha det så går intäkterna till dig eller till något ideellt syfte du själv väljer.

    Att skriva ned sina tankar på en blogg istället för på en hemsida är framför allt enklare. Det krävs nästan inga kunskaper alls - eller åtminstone ganska lite - för att utforma och lägga till nya texter eller bilder på en blogg. Man kan också publicera bilder och texter från sin mobiltelefon eller via mail när man inte är hemma vid sin dator.

    Dom flesta tänker säkert på fåniga dagboksanteckningar eller tramsiga meddelanden om vem man ser på sta´n eller var man fikat när man hör ordet blogg. Så behöver det inte alls vara. Om du ser på listan över bloggar som finns under fliken Länkar på den här sidan så ser du att man kan skriva både seriösa och informativa och fylliga texter på en blogg, men det visste du ju redan eftersom du funnit den här sidan och är kunnig i att söka information på Internet.

    Ta dig lite tid och surfa runt på de olika bloggarna som finns länkade från den här bloggen så får du en del idéer hur du själv kan utforma och använda en blogg.

    Min rekommendation är således att du väljer följande kombination - släktforskningsprogram på den egna datorn, publicering av släktträd på en gratistjänst på Internet och en egen blogg för att administrera och kommunicera dina släktforskningsresultat.

    Skälet till den rekommendationen är enbart praktiska. Om du är väldigt kunnig och intresserad är givetvis en egen hemsida med en bloggmodul ett alternativ som ger samma funktionalitet om än inte samma flexibilitet.

    Slutligen ett litet tips till den som vill dela med sig av bilder. Detta kan man göra på flera av de gratistjänster för att publicera släktträd som jag beskrev för några dagar sedan. Om man vill ha en separat tjänst med många finesser kan jag rekommendera Flickr som är en utmärkt tjänst för detta ändamål. Bland Länkar finns ett stort antal hänvisningar till olika intressanta Flickr-grupper som olika personer och organisationer har skapat.

    Jag kan också berätta att den 6:e videon - Hur söker man information nu är publicerad.

    Om några dagar kommer en text där jag berättar hur man gör för att andra släktforskare och Google skall hitta vägen till det man publicerat på Internet.

    måndag 18 oktober 2010

    Att dela med sig av sin forskning gratis och enkelt

    För någon vecka sedan berättade jag om olika sätt att skapa en egen hemsida för sin forskning. Samtidigt varnade jag för allt det arbete det innebär att underhålla en egen hemsida. I det här inlägget skall jag skriva om ett alternativ att dela med sig av sin forskning genom att lägga ut sitt släktträd på Internet på ett enklare sätt.

    Innan jag går vidare vill jag emellertid komma med en komplettering. Jag sa att de flesta släktforskningsprogram kan exportera ditt material till en HTML-fil, men om det inte skulle vara så så finns hjälp. UncleGED är ett gratisprogram som framställer en enkel HTML-fil från en Gedcom-fil. Vill man ha något mer avancerat kan man använda The Complete Genealogy Reporter som genererar så avancerade rapporter att man kanske föredrar den framför sitt ordinarie släktforskningsprogram för det här ändamålet.

    Om man nu inte vill ha besväret med en egen hemsida så finns det på Internet ett stort antal tjänster som låter dig lägga ut din forskning. Ofta är dessa tjänster helt gratis om man nöjer sig med basservicen, dvs. att ens släktträd skall kunna hittas av andra på Internet. Nu behöver det inte vara så att allt du har blir synligt för alla andra. Oftast kan du göra inställningar som döljer vissa delar av ditt släktträd eller till och med gör det osynligt för alla utom dom som du bjuder in eller ger tillstånd att läsa dina data.

    Du undrar naturligtvis varför sådana här tjänster ofta är gratis och hur de finansieras. Jag vill inte påstå att jag är helt insatt i alla detaljer men några sätt är uppenbara. En del tjänar på annonser, andra tar in pengar på de extratjänster som du betalar för genom att uppgradera till ett mer avancerat abonnemang. Åter andra tar betalt när du vill söka i någon av de databaser som tjänsten erbjuder och några är inte gratis utan tar betalt för att du skall få lägga ut ditt material. En av förutsättningarna för deras existens är att många människor läger in sina släktdata. Deras tjänst blir på så sätt mer attraktiv.

    För att använda de här tjänsterna måste man kunna exportera sina forskningsresultat i ett filformat som heter GEDCOM. Alla släktforskningsprogram jag har träffat på kan göra en sådan export, men kvalitén på resultatet kan variera, liksom toleransen till variationer i materialet hos de tjänster du vill exportera till. Inte alla Gedcom-exporter fungerar så bra med alla Internettjänster.

    När man väl blivit medlem - vilket är en förutsättning - och har exporterat sina data till Internettjänsten kan andra ta del av den och du kan jämföra dina släktdata med andras. Ofta är det mängder av finesser kopplade till de här tjänsterna, vilka du ofta måste betala för. Du kan ofta generera olika former av rapporter, du kan chatta med andra forskare som är medlemmar i samma tjänst eller skicka mail, du kan undersöka om du har gemensamma anor med någon annan och mycket mer. Jag har provat de flesta av dom här tjänsterna, men eftersom de är så sinsemellan olika så vill jag inte förorda någon framför de andra. Jag rekommenderar att du anmäler dig på prov och surfar runt lite. Om du gillar vad du ser kan du ju exportera hela eller delar av din forskning till sajten och se hur det tar sig ut. Som hjälp att välja tjänst som passar dig har jag publicerat en checklista från min släktforskningskurs.

    Nedan följer några vanliga tjänster du kan prova:

    Familjeband som är en svensk tjänst utgiven av Genline.

    GeneaNet är ursprungligen fransk tjänst som finns i ett stort antal länder däribland Sverige, Norge och Finland.

    FamilySeach är ett program från Mormonkyrkan. FamilySearch samverkar med programmet Personal Ancestral File - PAF - som är ett program på din dator.

    Ancestry har just köpt det svenska Genline så i framtiden kan stora förändringar ske. Samverkar med Family Tree Maker på din dator.

    MyHeritage samverkar med programmet Family Tree Builder som är ett program som du har lokalt på din dator.

    Geni är främst tänkt för att bygga släktträd inom familjen och släkten.

    Disbyt är en nordisk tjänst som hör till föreningen Datorstöd i släktforskningen - DIS - som är världens största förening i sitt slag. Medlemmar kan lägga ut och ta del av varandras släktträd. Aktiva bidrag ger fler rättigheter att söka i materialet. Kopplingar finns till såväl Genline som Arkiv Digital samt till släktforskningsprogrammet Disgen..

    Jag vill emellertid rekommendera att du alltid primärt har din forskning lagrad med hjälp av ett släktforskningsprogram på din dator och endast använder dessa tjänster just för att dela med dig till andra forskare.

    Jag har utvecklat de här tipsen mycket mer i min släktforskningskurs Släktforska gratis som för övrigt inom kort kommer att få en ny skepnad. Gamla kunder kommer att kunna välja mellan den gamla eller nya skepnaden.

    I nästa text kommer jag att ge några råd om hur man gör för att förmedla tankar kring sin forskning till andra utan att behöva ha en hemsida.

    torsdag 14 oktober 2010

    Vilken nytta har man av familjens gömmor och minnen?

    I videoserien om släktforskning som jag gjort tillsammans med GeneaNet har vi nu kommit till mer handfasta tips. Förra videon handlade om Hur man börjar släktforska och den här veckans video har titeln Vilken nytta har man av familjens gömmor och minnen?

    Jag hoppas många som inte provat på släktforskning förut blir intresserade och blir tillräckligt nyfikna för att  börja. Men se upp det är beroendeframkallande och tar mängder av tid - men också oerhört lärorikt.

    Ni kan hitta samtliga filmer under rubriken Nybörjarhjälp ovan. Där kan ni också hitta mängder av andra tips för nybörjaren samt mina två nybörjarkurser Släktforskning för noviser och Släktforska gratis.





    söndag 10 oktober 2010

    Att dela med sig av sin forskning - skaffa egen hemsida

    När man har släktforskat en tid kanske man vill dela med sig av sin forskning till andra. Givetvis är Internet då det naturliga valet för dom flesta och då har man några valmöjligheter. Det har också kommit tjänster som erbjuder att hjälpa till med detta. I min kurs Släktforska gratis skriver jag om detta, men tänkte här sammanfatta mina viktigaste erfarenheter och utveckla det lite i de följande texterna.

    Dagens tips handlar om den svåraste vägen - nämligen att skaffa sig och underhålla en egen hemsida.

    Oftast ingår en egen hemsida i Internetabonnemanget man har. Då får man också ett så kallad domain-adress som man endast delvis kan påverka. Ibland kan det vara ganska enkelt att utforma en enkel hemsida med det redskap som Internetleverantören tillhandahåller, ibland lite krångligare.

    Nu kanske man inte tycker att det blir som man vill ha det med det redskap som tillhandahålls. Då finns det möjligheter att utforma en egen hemsida med någon av de redskap som finns på marknaden. Det går faktiskt till nöds att göra det med en avancerad ordbehandlare. Ett annat sätt är att låta någon som kan sådant göra hemsidan åt sig.

    Man kanske inte heller är nöjd med den domain-adress som man får automatiskt av Internetleverantören. Det finns då möjligheter att köpa sig en egen så kallad domain-adress. Detta hjälper ofta Internetleverantören till med och man får då en mer skräddarsydd adress till sin hemsida. Se exempel på detta nedan.

    När det gäller att lägga in sin släktforskning på hemsidan så kan de flesta släktforskningsprogram generera de html-filer som krävs för att kunna publicera sitt släktträd på Internet. Nedan ger jag länkar till några slumpvis valda hemsidor som har löst det på olika sätt.

    Exempel på en specialgjord hemsida är Martin Bergmans hemsida där han för sin släktforskningssida använt data genererad från MinSläkt.

    Ett exempel på en enkel hemsida genererad med hjälp av internetleverantören Bredbandsbolaget är Jonas Öholms webplats där han har kopplat på en släktforskningssida genererad med MinSläkt.

    Jens Lindström har även han gjort en egen hemsida men använt Disgen som källa för sin släktforskardel.

    En helt egen hemsida gjorde Ulla Hansson för snart 10 år sedan som elevarbete vid Axevalla Folkhögskola. Hon har använt Telias webtjänst för sin hemsida.

    Om man väljer att skaffa sig en egen hemsida måste man vara medveten om att man tar på sig ganska mycket arbete och att man bör kunna lägga till nytt material till sidan ganska regelbundet - åtminstone om man vill synas på Internet och få besökare. Givetvis kan man låta någon sköta detta åt sig men det blir ganska kostsamt i längden och opraktiskt.

    Fördelen är att man får ett fönster mot omvärlden som man kan utforma efter eget huvud där man kan visa mycket mer än bara sin släktforskning. Att sköta en hemsida kan också vara en trevlig hobby i sig själv om man har intresset för det.


    I nästa text kommer jag att beskriva hur man kan kan föra ut sin släktforskning på Internet utan att behöva ta på sig besvär och ansvar för en egen hemsida.

    Jag kommer sedan att berätta om andra och enklare vägar att skapa ett fönster mot omvärlden där man kan visa mer än bara släkttavlor och listor.

    Slutligen kommer jag att dela med mig av mina erfarenheter av hur man får såväl Google som andra släktforskare att hitta de sidor man skapat.

    torsdag 7 oktober 2010

    DIS har (snart) en ny websajt - den ser riktigt bra ut

    Jag fick Diskulogen i brevlådan idag. Av någon anledning så blir jag ofta lite besviken när jag får föreningsblad från de grupper jag är medlem i. Jag minns att det ofta var så med Golftidningen och andra trycksaker. Kanske jag är lite konstig, men om det är fler tycker som jag så vore det roligt att veta. Jag tycker den har försämrats sedan pånyttfödelsen som jag var väldigt positiv till.

    Jag vill ha handfasta råd och tips om hur man gör, var man hittar saker. Diskussioner om svåra frågor och jag vill ta del av andras erfarenheter. Framför allt vill jag att mitt medlemsblad skall göra mig kunnigare inom min hobby. Jag är inte intresserad av idolporträtt - även om det är ordföranden. Jag är inte intresserad av rapporter från den eller den konferensen som dom av medlemmarna valda varit på. Det finns väl protokoll om man vill veta vad dom gjorde.

    Nu skall jag i ärlighetens namn säga att flera artiklar i bladet var just så informativa som jag tycker dom skall vara, men jag skulle vilja att hela tidningen ägnar sig åt sådant. Rapporter och presentationer av personer kan väl läggas på den nya webben där alla kan läsa det och alla kan avstå från det.

    En artikel som jag intresserade mig för var "Har du dubbletter i din databas?". Nu blev jag inte särskilt mycket klokare av den eftersom den är skriven på papper som om den var en artikel med hypertext. Vad jag menar är att i nästan varje stycke fanns hänvisningar till tidigare avsnitt. Om man inte snabbt kan leta fram det numret av Diskulogen begriper man inte ett jota. Att skriva på det sättet funkar om man kan lägga in en hyperlänk som man bara klickar på så kommer det hänvisade stycket upp, men det funkar inte i pappersform. Återigen en sak som skulle passa bättre på webben?!

    Det leder mig osökt över på DIS nya webb. Daniel Berglund utropar glatt "Äntligen" i sin ledare. Det var detta "Äntligen" som fick mig att läsa ledaren, vilket jag sällan gör. Nu var det lite tidigt att ropa som det visade sig eftersom den nya webben inte är riktigt klar. Den finns emellertid i en testversion så man kan få en uppfattning om hur den skall bli.

    Den ser väldigt fin ut. Modern design och lättöverskådlig uppläggning. Den är inte överlastad som så många webbar är utan ger ett väldigt fint första intryck. Överst som sig bör finns rubriken Nyheter. Det är en ny och förbättrad version av DIS gamla nyheter. Det nya är att man inte bara skiljer ut DIS interna nyheter utan också har ett antal nya rubriker.

    Bakom rubriken "Andra nyheter" döljer sig några få nyheter av dagstidningstyp, som tydligen är utvalda av redaktionen. Hur denna rubrik skiljer sig från rubiken "Andra nyhetsflöden" är lite oklart. Min gissning är att den första just är styrd av redaktionen och den andra genereras automatiskt genom sökning bland vissa sajter och med vissa sökord.  Den senare är i princip identisk med den automatiska nyhetsbevakning som rullade fram för så där ett är sedan på DIS hemsida. sedan hände något som skar bort det mesta intressanta som hände. Bra att det är tillbaka.

    En ny sak är också "AF Test 3", vilket döljer en flik där nya inlägg på Anbytarforum publiceras. Jag har själv laborerat med att få bevakning på vissa ämnen på Anbytarforum så jag vet hur snårigt - och mycket - det kan bli. Hoppas man hittar någon bra form så småningom för det är en bra service. Givetvis finns också ett "Kalendarium" som är kul för alla Östgötar och för personalen så dom vet vad som händer på jobbet.

    SÅ har vi givetvis Föreningsfliken. Den är informativ och bra och här tycker jag personligen att alla idolporträtt av styrelsen och andra kändisar inom DIS och alla rapporter från deras möten och konferensen hör hemma.

    Under fliken "Forskningsverktyg" menar jag att man skulle kunna lägga in alla "Lär dig mer om DISGEN" med hyperlänkar till relevanta avsnitt. Det skulle vara toppen och dessutom säkert avlasta faddrarna.

    I övrigt så är det ungefär samma som tidigare i en trevligare dräkt. Fliken "Länkar" kan ju aldrig bli för omfattande, men är väldigt fyllig nu. Vad jag kanske saknar är de sociala medierna som exempelvis Facebook där de finns mängder av grupper för släktforskare.

    Den stora nyheten är att vi alla som är medlemmar själva kan bidra med material. Hur detta kommer att gå till vet jag inte riktig eftersom jag inte testat den funktionen, men det låter ju väldigt lovande. Dessutom har Forumdelen fått en helt ny utformning. Man känner igen den från mängder av andra väl fungerande fora så det skall nog bli bra. Redan nu kan man exempelvis läsa en kunnig och detaljerad kritik av artikeln om personuppgiftslagen i senaste Diskulogen.

    Sammanfattningsvis är det roligt att besöka den nya webben, men vilken tid det tog. Jag vet inte hur länge sedan det var jag fick ett mail om den nya webben och en fråga om jag ville bidra med texter. Nu har den ju blivit väldigt bra så det är inget att orda om. Grattis till oss alla!

    Dessutom är det trevligt att presentera den 4:e videon för nybörjare: Hur börjar man släktforska?
    Se även Släktforskarbloggen på GeneaNet

    torsdag 30 september 2010

    Varför släktforskar man?

    Ytterligare en introduktionsvideo är publicerad. Länk finns på min under rubriken Nybörjarhjälp ovan eller på GeneaNet.

    onsdag 29 september 2010

    Sommarpris upphör, men videosnuttarna kommer regelbundet några veckor ännu

    Nu tycker jag att sommaren är över i Sverige och därför upphör sommarpriset på min nybörjarkurs den 1 oktober. Introduktionspriset på kursen Släktforska gratis kommer att finnas ett par veckor till så jag hinner med lite mer finputsning.

    De videosnuttar som jag spelat in i samarbete med GeneaNet kommer att presenteras lite pö om pö under de närmaste veckorna. Det blir sammanlagt 9 stycken som skall hjälpa den som inte vet något om släktforskning att komma på rätt spår. Alla kommer att finnas på U-tube och länkar finns på min Länksida samt på GeneaNet.

    I övrigt så kompletterar jag mina tavlor med uppgifter från den helt utmärkta CDn Sveriges Dödbok 1901-2009 som jag köpte på släktforskardagarna i Örebro. Många lösa ändar blir hopknutna med hjälp av den.

    måndag 27 september 2010

    Även nördar som gillar metal kan släktforska

    min senaste video påstår jag att även yngre kan släktforska. Jag hittade följande text på en blogg av Queen H som beskriver sig själv så här: 

    "När hon inte jobbar på sin onda fasad så bejakar hon sin kärlek till böcker (speciellt fantasy och skräck), hårdrock (metal), choklad, tatueringar och vackra män, gärna nördar och/eller rockpojkar."
    Om släktforskning skriver hon följande:
    "Förra veckan började jag en kvällskurs i släktforskning. Ni vet sådant som gamla tanter och farbröder håller på mig. Det var lite för att spä på min nördstämpel en aning extra och lite för att jag faktiskt har en stor och ganska intressant släkt. Elektriciteten infördes så smått i Sverige kring 1880 och det sägs att min pappas gammelmorfar var elektriker redan på 1900-talets första årtionde. Om det är sant återstår att se.
    Det är spännande med släktforskning! Faktiskt så spännande att det får lite av en dataspelseffekt på mig. Det vill säga, jag kan sitta uppe halva natten utan att ha en aning om hur fort klockan går. Kul men ack så farligt. Dessutom skulle jag behövt använda helgen till annat. Som till exempel att skriva färdigt engelskauppgiften som ska lämnas in idag. ..." 
    Hoppas  alla ungdomar blir inspirerade. Om ni inte har tid med kvällskurser kan ni ta min Internetkurs för nybörjare. Den kan man köra igång med omgående och studera hela natten om man vill.

    torsdag 23 september 2010

    måndag 20 september 2010

    Vem behöver Snabber Släktforskning?



    Jag har nu provat Snabber Släktforskning under 30 dagar gratis och dessutom under lite bonusstid. Jag har emellertid inte publicerat min hemsida utan bara kollat hur släktforskningsfunktionerna verkar genom att köra min sida lokalt. 

    För den som inte känner till det kan jag berätta att det är en applikation för släktforskning som Fjugestaföretaget Snabber tagit fram tillsammans med Sveriges Släktforskarförbund. Paketet innehåller förutom ett släktforskningsprogram grundat på PhpGedView lite andra saker man behöver för att vistas på Internet. Man får en egen hemsida, blogg, gästbok och en del annat trevligt. Den adress (URL) man får automatiskt är av formatet http://NamnSomManHittarPå.snabber.se

    Först och främst vill jag ge en eloge till Snabber för deras goda affärsetik. Man provar hela paketet under en månad utan några som helst förpliktelser. Ingen kräver en på kortuppgifter och sådant och ingen kräver att man måste avbeställa för att inte automatiskt bli kund efter provperioden. Om man inte aktivt hör av sig och vill köpa tjänsten inom 30 dagar raderas bara det man lagt in och man kan glömma hela experimentet. Hur många bra tjänster har jag inte avstått från just för att dom kräver mig på kortuppgifter för att få prova på, med automatisk förlängning om man glömmer sig - och det gör man alltför ofta och då tickar kostnaderna på. Eftersom jag skulle skriva en recension var det heller inget problem att få en förlängning under en tid så jag skulle kunna prova tjänsten grundligt. Över huvud taget har bemötandet från företaget varit väldigt trevligt - även innan dom visste att jag tänkte recensera programmet.

    Nu vill jag inte påstå att jag provat programmet på något systematiskt sätt utan mest provat mig runt bland funtionerna. Jag har ibland funderat på att sätta upp någon checklista för bedömning av släktforskningsprogram på Internet, men det har alltid fallit på att dom är så olika (1). Med risk för att vara kategorisk påstår jag att nästan alla har någon funktion som de lyckats bättre med än de andra och likaså har alla sina brister. Ibland har dom hittat på helt unika lösningar så det är svårt att jämföra programmen sins emellan. När det gäller Snabber har jag helt ägnat min recesion åt släktforskningsmodulen eftersom jag anser att de andra tjänsterna har tveksamt värde för de flesta.

    Först några ord om PhpGedView. Detta är ett program som jag vid ett flertal tillfällen känt mig intresserad av och försökt använda, men alltid misslyckats med att förstå hur man installerar. PhpGedView är ett av dessa gratis-, oerhört avancerade program, som tagits fram av skickliga entusiaster - uttalas nördar. Jag har använt några sådana program inom andra områden med stor behållning, men de har ofta en hake för vanliga dödliga (2). De förutsätter nämligen att du är datanörd och alla instruktioner är skrivna för dom som redan vet allt och bara behöver påminnas. 

    Jag har provat släktforskningsmodulen under lite mer än en månad och kan väl inte säga att jag har upptäckt alla finesser. En del brister i min kunskap beror på att jag inte lyckats ta till mig det, andra på grund av att hjälpen är ganska outvecklad och i många stycken obegriplig för mig och i andra fall svår att hitta i. 

    Det som imponerade mest på mig vid första anblicken var alla de olika rapporter som gick att generera. Vid lite närmare eftertanke insåg jag emellertid att en del av dom visserligen var ganska häftiga, men inte så där absolut användbara. När jag sedan tänkte ett varv till så insåg jag att samma typer av rapporter fanns att få från flera av de gratisprogram som finns att tillgå på nätet idag - kanske inte precis likadana, men lika häftiga. Den som vill ha ett exempel kan titta på Legacy för att nämna något.

    Släktforskingsmodulen är annars lite annorlunda än de man är van vid. På välkomstsidan möter man en uppställning av kuriosa som väl kan vara intressant en gång, men knappast varje gång man öppnar programmet. Det handlar om äldsta personen, tidigaste personen, senaste dödsfall, längsta livslängd och sådana saker. Dessutom finns en mängd händelser som  man skulle kunna fira årdag av just den dag man öppnar programmet. Typisk databaslek, som knappast tillhör annat än kurisosagalleriet.  Dessutom finns det obligatoriska molnet av vanliga namn, vilket ju blir ganska meningslöst för de flesta i ett land där vi av hävd har patronymion istället för efternamn. I rättvisans namn skall jag säga att man i viss mån kan forma om välkomstsidan om man vill.

    Om man sedan börjar botanisera bland de tavlor som erbjuds finner man mängder av roliga varianter - närmare bestämt 12 varianter inklusive statistik coh tidslinje. Centralperson för dessa uppställningar är den person som har lägsta ordningsnummer i din databas, dvs. den person som du först matade in när du började med din släktforskning. För min del är det av någon anledning jag glömt Samuel Nassenius, född 1630, och det upplevs idag inte som så väldigt relevant att få upp varje gång jag startar programmet. Nu kan man lätt med sökfunktionen - som är ypperlig - välja en annan centralperson, men så fort man gör några manipulationer så återgår det till den med lägst ordningsnummer. Vid samtal med en medarbetare på Snabber fick jag reda på att man kan ställa om detta, men eftersom jag inte skrev ned det så har jag glömt och kan inte för mitt liv hitta funktionen med hjälp av hjälpen.

    Sökfunktionerna i programmet är både många och olika. Man kan söka från en bokstavslista på efternamn, man kan görs fria "saundex"-sökningar och ett otal andra sätt. Rapportfunktionerna är väl utbyggda. Inte mindre än 13 varianter finns till förfogande. Jag konstaterade att med min bredbandsuppkoppling och mer än 10 000 inmatade poster var programmet ganska långsamt, men jag har ju ingen särskild brådska så det kan jag stå ut med. Det skulle ta alltför mycket utrymme att beskriva alla finesser och funktioner i programmet även om jag kunde. Min uppmaning är därför att du beställer en egen provperiod, laddar ned ditt material i Gedcomformat och testar själva.

    Släktforskarmodulen har många finesser, men ingen av dom är, som jag se det, unika utan kan fås i ett flertar andra proggram på nätet, varav en del är gratis eller relativt billiga alternativt kombinerade med databstjänster av olika slag. 

    Den största nackdelen med programmet är emellertid priset. Det är kort sagt alltför dyrt, speciellt som de flesta inte kan göra sig nytta av det. Låt mig förklara: Man erbjuder hemsida, vilket de allra flesta som har ett bredbandsabonnemang har inkluderat i sin tjänst. Man erbjuder blogg, vilket man kan få mycket avancerade lösningar på helt gratis. Den här bloggen som du nu läser är exempelvis en Google Blogger Blogg som inte kostar ett öre och fungerar mycket bra och har finesser långt utöver Snabbers variant. Man erbjuder mailadresser, vilket de flesta har i sitt vanliga abonnemang eller kan få hur många man vill gratis. Dessutom är det stökigt att byta adress.

    Det riktigt attraktiva man erbjuder är ju släktforskningsprogrammet, men det är faktiskt gratis för vem som helst att använda ändå. Vad är det då man får för 1250 kronor om året som de flesta inte har redan. Jo man får en smidig installation av PhpGedView samt vissa instruktioner på svenska, vilket jag måste erkänna är värt en del, men inte 1250 kronor/år, speciellt som den pågående nyttan när programmet väl är installetat inte är så stor.

    Förutom att man erbjuder sådant som köparen redan har så tar man dessutom extra betalt för sådant som man får gratis med andra lösningar. Om man vill kunna lägga in Java-script som är nödvändigt på en avancerad hemsida så kostar detta 350 kronor!!!!. Om det är en engångskostnad eller årsvis framgår inte. Java-script krävs för mycket av det som ni ser i marginalen på den här bloggen, dvs. annonser, följa andra bloggar, räknare, hämta bilder automatiskt från andra ställen, hämta nyheter från andra ställen och diverse annat som erbjuds GRATIS på Internet. Utan Java-script blir en hemsida och en blogg ganska fattig och statisk.

    Jag måste erkänna att jag blev lite charmad av Snabbers släktforskningsprogram, men - jag har redan en blogg som är väl etablerad och kommer upp som nummer 8 på Google om man söker på ordet "Släktforskning". Det slänger man inte bort! Jag har inget behov av fler hemsidor än de jag har och mailadresser har jag för många redan. Att betala en årlig avgift på väl över 1000 kronor för att få hjälp att använda gratisprogrammet PhpGedView är väl magstarkt. Jag misstänker att många som, liksom jag är intresserad av att vistas på nätet, redan har skaffat sig de andra erbjudna tjänsterna.

    Jag skulle emellertid överväga att köpa Snabbers lösning om följande förutsättningar uppfylldes:

    - Om priset vore rimligt
    - Om jag kunde presentera en kopia av min blogg Släktforskning för noviser automatiskt på min Snabberblogg
    - Om det gick att använda Java-script i sidmarginalerna utan extra kostad

    Med rimlig kostnad menar jag då att man gärna kunde ta ut en engångsavgift för det arbete man lagt ned på att installera PhpGedView, men att man sedan avsevärt sänker årskostnaden. Man måste ta i beaktande att det finns en uppsjö av utmärkta gratislösningar på Internet med lika bra eller bättre tjänster än vad Snabber erbjuder. Det räcker inte med att man förmedlar ett gratisprogram som PhpGedView för att motivera den aktuella prisbilden, inte heller att man som samarbetspartner har Sveriges Släktforskarförbund. 

    Förklaringen till Snabbers prispolitik kan man lista sig till när man ser deras referenser och pratar med företaget. Man är främst ett företag som erbjuder ett så kallat webhotell med åtföljande tjänster till småföretagare och organisationer som inte har denna kompetensen själva. Släktforskningsmodulen måste nog främst ses som en möjlighet att utöka sin kundkrets för dessa huvudtjänster. Som webhotelltjänst är priserna man tar ut rimliga, speciellt när man vänder sig till företag som kan dra av kostnaden i sin bokföring. Visserligen betalar jag betydligt mindre för det webhotell jag själv använder, men då får jag ingen hjälp med hemsidor och bloggar utan få göra jobbet själv.

    När man däremot skall konkurrera med den stora flora av släktforskningstjänster som finns idag blir priset orimligt. Man får exempelvis ett abonnemang på Arkiv Digital eller Genline för motsvarande kostnad och då är ju nyttan av dom tjänsterna långt större för en släktforskare än att få hjälp att använda ett gratisprogram som det handlar om här. 

    Om man gärna vill ha en hemsida, en blogg samt e-mailadresser samlade under ett enda domainnamn som många företagare vill är Snabbers tjänster utmärkta. Om man dessutom är släktforskare och vill dra av kostnaden för sin hobby på firman så är ju släktforskartjänsten ett ypperligt tillskott. Om man däremot är en vanlig släktforskare som redan har någon av dessa tjänster och dessutom har andra hål att stoppa pengarna i så bör man nog jämföra noggrant med vad man kan få på annat håll. Ofta finns lika bra tjänster och ibland bättre att få gratis, eller mot en engångskostnad, på nätet.

    Slutligen skulle det vara intressant att höra hur Sveriges Släktforskarförbund resonerat när man lånat ut sitt namn och anseende till ett enskilt företag. Som medlem vill jag ju gärna att de råd vi får är väl genomtänkta och trovärdiga. Inte för att Snabbers släktforskningstjänst är dålig eller oseriös - lång därifrån - men av skäl jag framfört här så anser jag inte att det borde "certifieras" på det här sättet av Sveriges Släktforskarförbund. Inte bara certifieras förresten - utan verkligen massivt marknadsföras på VÅR hemsida på inte mer än tre ställen.

    1) Andra texter där jag provat olika program:

    Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

    Google+ Followers