Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

fredag 30 mars 2012

De Wael, van Amerongen och van Gent - några holländska anor

På Skansen finns en byggnad som heter Bergsmansgården. Egentligen heter den Laxbro gård och kommer från Nya Kopparberg, numera Ljusnarsberg. Den byggdes troligen kring 1655 av bergsmannen Michel Hindersson i Nya Kopparberg. Man känner inte till Michel Hinderssons anor, men eftersom både hans första hustru Anna Lybecker och hans andra hustru Maria van Gent kom från invandrade familjer antas att han själv också hade utländskt ursprung. Eventuellt var hans farfar den av konungen 1613 förordnade före detta fogden Michel Hindersson, som på begäran av bergsmännen, av konungen utsågs till konstmästare för att förfärdiga en gruvkonst i Linde Bergslag, samt lära upp yngre gruvdrängar. Denne Michel Hindersson skötte sitt uppdrag så väl att konungen utnämnde honom till förståndare för samtliga kronans järnbruk i Noraskog, Linde, Grangärde, Norr- och Söderbärke, samt Norberg Bergslag.(1)

Hans namne, två generationer senare, var även han en dominerande bergsbrukare i samma trakter, nämligen i Nya Kopparberget, där han år 1660 stod för mellan 20 och 25% av den totala kopparproduktionen från Nya Kopparberget. Eftersom flera av hans barn tog namnet Lindberg antas det att han föddes i Linde eller inom Linde Bergslag.

Michel Hindersson har nämnts i en uppsats skriven av två ättlingar till honom, nämligen Göte Klingberg och Yngve Öhman. Uppsatsen med titlen "Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen" behandlar främst Michel Hinderssons hustru Maria van Gent, hennes mor Bartha van Gent (de Cocq) och brodern Pieter van Gent. Maria och Pieters holländska anor berörs också. Uppsatsen grundar sig på ett 70-tal brev från dels Bartha van Gent, dels från sonen Pieter van Gent till räntmästaren Börje Cronberg och har sitt ursprung i hans samlingar.(2)

Eftersom jag är ättling till Michel Hindersson på Laxbro och hans hustru Maria van Gent har de holländska anorna intresserat mig och jag tänkte jag att jag kanske kunde få hjälp av någon holländsk släktforskare som intresserat sig för släkten van Gent. Den webbtjänst där jag publicerar mitt släktträd på är GeneaNet, som är ganska populärt bland holländska släktforskare så jag såg en möjlighet där. Mycket riktigt kom jag i kontakt med en "distant cousin" i Holland, vilket utvecklades över all förväntan och många, åtminstone för mig, nya kunskaper kom i dagen.

För att inte gå händelserna i förväg måste jag emellertid berätta att jag intresserat mig för den här släktgrenen tidigare med hjälp av andra anättlingar. Det har främst varit Margareta Ericsson, som utgående från arkivmaterial vid Ramsbergs Bruk studerat släkten Ericsson på Laxbro ingående. Anfader för den släktgrenen är Eric Magnusson, gift med Catharina Andersdotter Öhman, sondotter till Brita Michelsdotter Lindberg i hennes äktenskap med Johan Erik Öhman.* Jag härstammar från Eric Magnussons dotter Beata Charlotta (Lotta) Ericsson, gift med konstmästaren Fredrik Adler. Jag har vidare fått information från Anders Pemer som specialstuderat en gren av Laxbrosläkten, nämligen släkten Pemer där Nikolas Pemer IV var Michel Hinderssons svärson och Brita Michelsdotter Lindbergs förste make. Nikolas Pemer IV's syster var dessutom gift med Maria van Gents bror Pieter van Gent i Arboga.

Jag måste också påpeka att i den diskussion som förts huruvida Michel Hinderssons dotter Brita Michelsdotter Lindberg var dotter till Anna Lybecker eller till Maria van Gent är jag av uppfattningen att den senare är Britas mor. Diskussionen har sitt ursprung i en artikel i Släkt och Hävd 1954 där Elis Wettergren i en fotnot diskuterar frågan, dock utan några hänvisningar till säkra källor. På Anbytarforum har så sent som 2004 Göran Fredriksson hävdat att han från genomgång av kyrkliga räkenskaper slutit sig till att Michel Hindersson vad gift med Anna Lybecker så sent som 1669, vilket skulle visa på att Anna var mor till Brita.(3)(4)

Den andra uppfattningen stödjer sig på ett brev från Maria van Gents mor Bartha Jacobs de Cocq till Börje Cronberg där hon söker förmedla köp av koppar från svärsonen Michel Hindersson. Detta brev tyder på att Maria van Gent var gift med Michel Hindersson redan 1663 då brevet är daterat. Bartha van Gent skriver: "mijn mach Michel Hindrickss bij Nieu Kopperberch". Hon kallar således Michel "sin måg". Om Michel Hindersson och Maria var gifta vid denna tidpunkt visar det att Maria var mor till Brita.(3)

För mig har en notering i Lindesbergs dopbok varit avgörande i denna fråga. Där uppträder Maria van Gent, benämnd som hustru till Michel Hindersson, som vittne vid ett dop (20 Trinitatis) 24/10 1658, vilket visar att Maria och Michel var gifta vid det tillfället. Brita Michelsdotter Lindberg föddes enligt beräkning, utgående från hennes dödnotis, den 16/12 1666.(5)

I den ovanstående nämnda uppsatsen av Klingberg och Öhman hänvisas till forskning som utförts av de holländska genealogerna A.K. Vink och W. Niekerk angående Maria och hennes bror Pieter van Gents anor. A.K. Wink har sedan publicerat ett antal artiklar om familjen i den holländska släktforskningstidskriften Gens Nostra 1974/1977/1989. Från Margareta Ericsson har jag också fått en bild av den handkolorerade släkttavla grundad på A.K. Vinks studier. Sammanfattningsvis fann A.K. Vink att släkten van Gent härstammade från främst två familjer - de Wael och van Amerongen. Den stora frågan för A.K. Vink var huruvida det var den mycket inflytelserika och kända köpmansläkten de Wael som avsågs eller ej. Såväl namnet van Gent som de Wael förekommer i många släkter i nuvarande Belgien och Nederländerna. Avgörande för att härleda släkten anor har emellertid det vapen som Marias bror Pieter van Gent låtit avbilda på sin gravhäll i Arboga. Med hjälp av de vapen som avbildas där kan anorna härledas.

Det visade sig att min efterlysning på GeneaNet ledde mig till en ättling till ovanstående släkter - Marnix Alexander de Paula Lopes. Han hade emellertid ingen vetskap om att det fanns en svensk anknytning till hans släkt. Min egen insats i det här arbetet har varit blygsam. Jag har kunnat bidra med de rön som andra svenska forskare kommit fram till samt tillhandahålla det arbete som A.K. Vink, Klingberg och Öhman sammanställt. Min holländske "cousin" har sedan med stor skicklighet lyckats finna ett stort antal dokument som i stora drag stödjer A.K. Vinks resultat, på några avgörande punkter förtydligar och kanske i viss mån förändrar dem. På grund av att den på A.K. Vinks arbete grundade antavlan är delvis svår att tyda kan man inte veta om det är förtydliganden eller nya rön. I vilket fall så har det kommit fram betydligt mer detaljerade uppgifter om anorna och framför allt är de grundade i mer solitt källmaterial än det vi, eller åtminstone jag, kände till tidigare.

Detaljerna om den holländska släkten kommer att presenteras successivt i senare texter.

Huvudsakliga källor:

(1) Swederus, M.B. (1910). "Bidrag till kännedom om Sveriges bergshantering". Ur Jernkontorets annaler/sextiofemte årgången 1910, sid. 133-135. http://runeberg.org/jernkont/1910/0137.html

(2) Klingberg, G. och Öhman, Y. (1975)."Van Gent - en 1600-talsfamilj i Arboga och Bergslagen", publicerad av Hembygdsföreningen Arboga Minne 1975, sid. 11-39. Denna artikel innehåller mängder av källhänvisningar, vilka jag inte tagit del av. Den som är intresserad av originalkällorna hänvisas till artikeln. Den finns tillgänglig på Arboga Bibliotek-http://opac.arboga.se/pls/bookit1/pkg_www_misc.print_index?in_user_id=opac-arb

(3) Wettergren, Elis, (1954). "Min mödernesläkt (Flodin)" i Släkt och Hävd 2-3/1954.

(4) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/3142.html

(5) Lindesberg CI:2 (1658-1677) Bild 12 / sid 6 (AID: v53500.b12.s6, NAD: SE/ULA/10851)


* Margareta Ericsson har påpekat att inga officiella källor visar att Eric Johansson Öhman bar namnet Johan. Denna uppgift finns endast i SBL (Svenskt biografiskt lexikon). SBL anger också Anna Lybecker som mor till Brita Michelsdotter Lindberg, vilket diskuteras ovan.

Bilder i ordning: 
Laxbrogården på 1800-talet
Släkttavla grundad på A.K. Vinks rön
Peter van Gents gravhäll i Arboga


Tillägg november 2013: Professor Göte Klingberg, Lund: En bevarad
köpmansbyggnad från 1600-talet

torsdag 22 mars 2012

Vad gör man med osäkra uppgifter i sin forskning?

En medlem på Facebookgruppen Släktforskning för noviser ställde frågan hur man förhåller sig till osäkra uppgifter i sin släktforskning. Han hade kommit till den punkt där han inte med säkerhet kunde fastställa nästa led i släktträdet. Det fanns emellertid vissa indicier på vem den äldsta anans far var och om det vore sant skulle släktträdet utökas med ett stort antal generationer.

Som ansvarsfull släktforskare ville frågaren inte utan vidare föra in den osäkra anan i släktträdet, men samtidigt ville han ta med dessa anor eftersom de skulle föra hans släktforskning ända tillbaka till 1000-talet.

Eftersom den här situationen troligen är ganska vanlig tänkte jag kommentera den ur en vetenskaplig synvinkel. Mitt resonemang tar upp två aspekter av frågan. Den första rör trovärdigheten av släktforskning som går tillbaka medeltiden och tidigare. Rent generellt måste man vara oerhört försiktig när det gäller uppgifter som härrör sig från tiden före kyrkobokföring, mantalslängder eller andra officiella dokument. Undantag kan vara mycket kända släkter, men även där måste man vara mycket noga med att förankra det i trovärdiga källor. I just det här speciella fallet har jag ingen kunskap om hur trovärdiga anorna  tillbaka till 1000-talet är, men det är en separat fråga som måste granskas för sig.

Den andra frågan jag vill ta upp är hur man förhåller sig om man faktiskt saknar ett avgörande bevis på att ens äldsta kända ana är ättling till en bevisligen urgammal släkt som är väl dokumenterad i forskningen. Det är naturligt att man på något sätt vill ta med dessa möjliga anor, men samtidigt vill man redovisa osäkerheten. Mitt förslag är att man så noggrant som möjligt redovisar alla de aspekter som talar för respektive emot att länken bakåt faktiskt existerar. Det är då viktigt att man beskriver den forskning som man känner till och att man ingående redovisar alla källor som man använder i sitt resonemang. Detta kan man göra i en notering i sitt släktforskningsprogram eller än hellre i en kort artikel som man hänvisar till i sitt släktträd.

Att redovisa hela resonemanget utförligt har flera fördelar. Det innebär att man på ett konkret sätt, för sig själv och andra, klargör hur troligt släktskapet är. Detta gör att andra kan bedöma hur väl grundat sambandet är om man skulle vilja använda det i den egna forskningen. Än viktigare är att andra forskare kan se exakt vad man grundat sig på och var luckorna finns i resonemanget, vilket gör att om nya rön kommer i dagen kan man enkelt foga in det i bilden.

Man måste komma ihåg att forskning kännetecknas av att ständigt vara provisorisk. Det provisoriska är själva drivkraften i sann forskning och nya rön som motsäger tidigare rön är lika välkomna som nya rön som underbygger tidigare kunskap. Detta gör att det inte är ovetenskapligt att publicera uppgifter som senare visar sig vara ofullständiga eller inte helt korrekta. Detta måste med nödvändighet hända i all forskning och kunskap som är några år gammal visar sig nästan alltid ha brister, vilket inte på något sätt förtar värdet av den tidigare kunskapen som ett trappsteg på vägen mot än mer korrekta slutsatser. Vi skulle inte kunna gå vidare mot nya nivåer av vetande utan de tidigare rön som andra forskare kommit fram till, även om de inte varit helt uttömmande och korrekta. Att forskningen ständigt bör ifrågasättas får inte förväxlas med den idag så populära postmoderna kunskapsuppfattningen, där det vedertagna ses med misstänksamhet och man hävdar uppfattningen att var och en skapar sin egen sanning. Vi har tråkigt nog sett vissa sådana tendenser även i vår kära släktforskning. 

Vetenskap är således inte att aldrig göra misstag. Vad som däremot är ovetenskapligt är att inte redogöra för alla aspekter, som talar både för och emot en slutsats - att inte redovisa alla källor, både för och emot, samt följaktligen att utelämna sådan fakta som talar emot de resultat som jag gärna vill skall vara sanning.

Som regel kan man komma ihåg att ju hellre man vill att något skall vara sant, ju mer kritisk bör man vara. Det är mycket lätt att man på ett opportunistiskt sätt friserar sina rön så att de passar det man vill skall vara sant.

fredag 16 mars 2012

En viktig förbättring av GeneaNet vad gäller illustration av ditt släktträd

Jag har tidigare skrivit om hur man kan kombinera användandet av ett släktforskningsprogram på sin egen dator och en webbtjänst för att byta anor med andra. Jag har också visat på att av de tre program som jag provat - Ancestry, MyHeritage och GeneaNet - är det egentligen bara GeneaNet som kan uppdatera Gecomfiler med bibehållen länkning till inlagda dokument, bilder och andra resurser.

Rätt skall emellertid vara rätt så just nu provar jag även hur det fungerar med Ancestry's eget släktforskningsprogram - Family Tree Maker - tillsammans med Ancestrys släktträd i det här avseendet. Jag har väl inte kommit så långt ännu, men så här långt ser det lovande ut. Med Ancestry's eget program verkar det som om man skulle kunna få samma funktionalitet som GeneaNet erbjuder med valfritt oberoende program.

En lovande nyhet är just att GeneaNet har förbättrat sin länkningsfunktion vid Gedcomimport. Tidigare behölls visserligen alla länkar till inlagda dokument så länge de nya posterna i den importerade filen kunde identifiera samma post i det befintliga trädet. I klartext innebar detta att om man rättat ett stavfel i ett namn i den nya filen så kunde inte GeneaNet identifiera personen och man förlorade länken. Nu har man rättat till detta. Om den nya Gedcomfilen inte kan hitta någon identisk post i det befintliga trädet får man en lista på möjliga personer som det kan vara och får då välja vilken man avser. På det här sättet behålls alla länkar till olika media som man lagt in i sitt träd.

I dagarna har GeneaNet infört en ytterligare förbättring. På första sidan i släktträdet kan man välja att lägga till media till sitt träd. Än så länge gäller det dokument, gravstenar- och minnesmärken samt familjevapen. Inom kort kommer också möjligheten att lägga till bilder av olika slag. Man kan inte bara lägga till egna uppladdade mediafiler utan också mediafiler som andra medlemmar lagt in. Detta kan göras eftersom GeneaNet är oerhört noggranna vad gäller de mediafiler man tillåts ladda upp. Dels måste man bifoga en detaljerad beskrivning av objektet (ibland lite väl detaljerad kan man tycka), dels måste man göra tydligt att man faktiskt har rätt att ladda upp filen ifråga. Även vad gäller kvalitén på de uppladdade bidragen är GeneaNet osedvanligt noggranna.

Ännu finns inte så många objekt att länka till av naturliga orsaker, men så snart vi medlemmar börjar ladda upp våra egna filer så kan vi börja bidra till varandras släktträd och även finna filer hos andra som passar in i vår forskning.

Man kanske bör tillägga att tjänsten är gratis.

tisdag 13 mars 2012

Kollektivt lärande med hjälp av Facebook - en hyllning!

Jag har ibland ondgjort mig över att många nybörjare inom släktforskning uteslutande använder andrahandsuppgifter från olika Internettjänster för att söka sina anor. Att göra det är i och för sig inget fel om man sedan kontrollerar uppgifterna i originalhandlingarna, eller snarare i kopiorna av originalhandlingarna, dvs. kyrkböckerna.

Fel blir det emellertid när man litar blint till de uppgifter andra skrivit in och sedan för in det i sitt eget släktträd. Jag har syndat mot detta själv några gånger när det gäller anättlingar som inte är direkta anor. Jag brukar emellertid ange från vilken annan forskare jag fått uppgiften och försöker bara använda uppgifter från personer som jag tror är tillförlitliga och har kontrollerat med källorna. Tror säger jag, för det kan jag ju inte veta säkert. Till min förskräckelse har jag sett hur andra kopierat de uppgifter som jag fått från andrahandskällor, vilket skrämmer vettet ur mig. Jag har därför numera skrivit en sk. "Disclaimer" på mina publiserade släktträd där jag påpekar att materialet skall betraktas som arbetsmaterial och att bara uppgifter där originalkällorna är angivna skall tas som fakta och att även dom bör kontrolleras av läsaren.

Nu kommer jag till saken. Jag är väldigt tacksam att jag själv och andra har fått den goda idén att starta ett stort antal Facebookgrupper där nybörjare och andra kan få hjälp med att finna uppgifter i originalkällorna. Jag är också väldigt tacksam och imponerad av det arbete som medlemmarna i dessa grupper lägger ned för att hjälpa varandra hitta korrekta uppgifter.

Om jag helt slumpmässigt tar en tråd från Facebookgruppen Släktforskning för noviser som var aktuell precis när jag skriver detta:
En medlem frågar efter födelseuppgifter för en ana som var sk. oäkta barn. Fallet var svårt eftersom personen inte föddes där han förväntades vara född. 21 timmar efter att frågan ställts hade en tråd med 12 inlägg behandlat frågan fullständigt uttömmande till frågarens stora glädje.

Detta tycker jag visar styrkan med Facebookgrupperna och jag påstår bestämt att de grupper som finns på ett påtagligt sätt höjer kvalitén på de uppgifter som nybörjare och andra för in i sina träd och sedan för vidare till varandra.

Jag vill också framföra en hyllning till alla de personer som bidrar med sin kunskap och sin tid för att hjälpa andra att komma vidare i sin släktforskning. Här kan man verkligen tala om ett kollektivt lärandeprojekt med stor kraft.

Figuren ovan gjorde jag för mer än två decennier sedan för att illustrera just hur vi tillsammans kan fungera som experter, lekmän och användare samtidig i lärandeprojekt. Då handlade det om att bygga bilfabriker, nu om släktforskning. Då kunde jag aldrig ana att Facebook skulle vara den idealiska plattformen för att förverkliga denna idé om kollektivt lärande.

Bilden är från "From Empowerment to Enablement - An evolution of new dimensions in participatory design", Published in Logistik und Arbeit 1996, J.Å. Granath et.al. 
https://independent.academia.edu/JanGranath/

lördag 10 mars 2012

Hur använder vi släktforskare datorn?

Annelie Jonsson gör en uppföljning av sin uppsats Släktforskarens datorvanor från 2002. Hon vill därför genom en enkät undersöka vad som hänt under de senaste 10 åren med vårt sätt att använda datorn i släktforskningen. Man kan svara på enkäten fram till 8 april 2012.

Bakgrund, uppsats, samt enkät finns på följande länk:

Hur använder vi släktforskare datorn som hjälpmedel?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers