google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: oktober 2009

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 31 oktober 2009

Släktforskningen har tagit ytterligare ett steg ut i cyberrymden

Nu börjar verkligen släktforskningen bli modern. Att vi gamla släktforskare är ena hejare på att hantera internet vet vi ju redan, men nu tar vi verkligen steget in i den nya cybervärlden där all information flödar fritt och alla medlemmar lämnar ut sig själv, sina liv och sina intressen till alla som vill ta del av det. Vad jag syftar på är att två av våra stora släktforskarsajter har annamat ungdomens nya kommunikationskanaler på internet.

GeneaNet finns nu på Facebook och Släktdata lägger ut sina nyheter på Twitter. Trots informationsrevolutionen är det kanske några av läsarna som undrar vad i herrans namn jag talar om.

Facebook är en så kallad community som alla som "betyder något" ung som gammal kan delta i. Där hittar man sina gamla skolkamrater och ungdomsvänner, både dom man saknat och dom man önskat att man fick glömma. Man hittar också folk som man har gemensamma intressen med och kan delta i olika intressegrupper, föra diskussioner eller bara hålla sig informerad. Själv finns jag där för att hela min familj finns där och det är ett bra sätt att veta vad som har för sig och vad dom roar sig med, samt skicka lite roliga meddelanden till dom då och då.

Twitter är egentiligen samma sak men från en annan distributör. Där har jag inget eget konto men det går bra att följa Släktdatas nyheter ändå.

onsdag 28 oktober 2009

Bernadotte, de La Gardie och andra kanske inte särskilt blåblodiga släkter.

På GeneaNets Släktforskarblogg berättar man om ett dokument som hittats i kyrkböckerna för Saint-Martin-de-Ré där en Jean Bernadotte hade varit bröllopsvittne för en Jacques Ripert år 1791. Det får mig att tänka på en uppsats som skrevs av Ingemar Carlsson i Individ och Historia som var en vänbok skriven till Hans Gillingstam. Uppsatsens namn är Den genealogiska förfalskningen. Att jag tänker på den är att sådana gamla dokument som hittats genom GeneaNet och är daterade före det att en känd familj blivit känd är oerhört viktiga för att sätta in deras härkomst i rätt perspektiv.

Uppsatsen beskriver hur släktforskningen genom tiderna använts för att upphöja konungars och andra ledande personers betydelse genom att visa att dom härstammar från såväl Oden som Adam och Eva. Uppsatsen är mycket underhållande och väl värd att läsa. Inte minst för att vi skall vara försiktiga med alla de "släktforskare" på nätet som lyckas härleda sina anor ända till Karl den Store vilket, av skäl man kan läsa i uppsatsen, var speciellt populärt bland svensk överklass.

Man nämner exempelvis hur besvärande det var när man insåg att familjen de La Gardies anor var ganska ordinära. Hustrun till min favoritvinodlare som ligger någon kilometer från där vi bor kom att berätta för oss att hon varit i Sverige på släktträff inbjuden av de La Gardies ättlingar i Sverige. Hon tillhör den franska ursprungssläkten och hade oerhört svårt att förstå hur hennes släkting hade kunnat få en sådan makt och anseende som adelsman i Sverige. Jag är beredd att instämma efter att ha besökt den pyttelilla byn La Gardie som ligger några kilometer härifrån och där alla med rätt kan kalla sig NN de La Gardie eftersom dom faktiskt är just därifrån.

En motsats betydelse av släktforskning kom jag i kontakt med när jag läste boken Bounty - Myteristens återkomst av den författaren Val McDermid. Boken som är en historiskt inspirerad kriminalroman låter skolläraren i byn introducera släktforskning för sina elever. Deras grupparbete blir att genom intervjuer och källforskning sätta upp släkttavlor för klassens elever och byn innevånare. Klassens mobbare som alltid högt och ljudligt tillkännagivit att hans favoritoffer är en avkomma av idioter och mindre värda personer blir något tilltufsad när man upptäcker att de två är ganska nära släkt.

Lika väl som släktforskningen kan användas i syfte att upphöja de upphöjda kan den också, seriöst använt, visa oss hur nära släkt vi är med många vi känner oss främmande inför och hur sällsynt det är att finna svenskar som inte har anor från när och fjärran. På DIS anslagstavla finns en länk till en intressant krönika i Dagen av Håkan Arenius om vad invandring betytt för Sverige genom seklerna. Den rekommenderar jag verkligen till läsning.

Noter:
Carlsson, Sten, 1989. Den genealogiska förfalskningen. Ur Individ och Historia - Studier tillägnade Hans Gillingstam 22 februari 1990. Gotab, Stockholm.
McDermid, Val, 2007. Bounty - Myteristens återkomst. Alfabeta Pocket.

fredag 23 oktober 2009

Facebook, Stayfiends och Birthday - stöd i jakten på nu levande släktingar

En av dom saker som jag anser måste finnas med i en släktbok som man ger bort som present är nu levande släktingar. Detta är ett problem på många sätt. Dels förbjuder ju Personuppgiftslagen - PUL - att man samlar uppgifter om nu levande människor i databaser, dels är det väldigt svårt att släktforska på nu levande personer just av detta skäl. Men nog känner man till sina egna släktingar säger ni då. Jodå - dom flesta känner väl till den närmaste släkten och deras barn och barnbarn, men redan när vi kommer till kusiners barn och barnbarn är nog de flesta svenskar skrämmande okunniga. Annat är det i Frankrike där jag bor eller i Mexico där mina barnbarn har sina fastrar, farbröder och kusiner. Min dotter har upplevt att hon varje gång hon kommer dit blir presenterad för dussintals små söta barn som får veta att hon är deras tant och det betyder inte att dom är så nära som syskonbarn till hennes make.

Nu har jag kommit fram till en hemmagjord metod för att hitta åtminstone några - faktiskt ganska många - av dessa nutida släktingar. Det är egentligen så simplet ur forskningssynvinkel att några av er tycker att det är onödigt att skriva om. Nu minns jag emellertid att för bara några år sedan, när jag var nybliven inom denna ädla hobby, att inget var för banalt för att jag inte skulle finna det vara en oövervinnerlig svårighet. Det är de personer som befinner sig i det stadiet som jag främst vänder mig till. Så här gör jag:

Utgångspunkten är samtal med släkten. För det mesta kan man dra ur folk vad deras kusiner heter, kanske också ungefär när kusinerna föddes eller åtminstone om dom var äldre eller yngre än dom själva. Har man tur vet dom om dom var gifta eller ej, kanske i något fall vad hustrun/maken hette, men sällan vad fruarna hette som flickor. Dom viktiga uppgifterna att hitta är namn samt ungefär födelseår och födelseort.

Nästa steg är att kontrollera om personerna finns i Sveriges dödbok eller kanske i Sveriges befolkning 1970 eller 1980. Har man tur hittar man båda makarna med fullständiga namn och födelsedata. Väldigt ofta förblir man emellertid okunnig om ingifta kvinnors flicknamn. Eftersom man ju nu vet exakt födelsdag, socken och alla förnamn är det ju ingen stor sak att söka i SVAR eller någon annan databas efter födelsenotisen såvida den härör sig från seklets början och inte är föremål för PUL. Det var kusinerna det!

Värre blir det när man skall söka kusinbarn och deras barn. Även här kan man kanske få vissa ledtrådar från släkten, men mycket kommer att saknas. Jag använder då åter Sveriges befolkning 1970 och 1980. Där finns en utmärkt funktion som visar alla boende på samma adress och samma fastighet. Med dess hjälp kan man, genom att söka på föräldrarna se om det finns personer med samma namn på samma adress i lämplig ålder för att kvalificera sig som familjens barn. Nu är man emellertid ute på lite hal is, speciellt om dom man söker på har vanliga namn. Inte ens om namnen är mycket ovanliga kan man ju vara helt säker på att det är barnen det rör sig om, det kan ju vara ett syskonbarn som bor hos familjen. En komplikation är också att det kan finnas barn i olika kullar från tidigare familjekonstellationer och samboförhållanden och att män och hustrur inte alltid har samma namn. Detta gör det än mer osäkert. Här får man använda sitt omdöme. Ett sätt att kontrollera de uppgifter jag hittar är att söka efter personerna i Hitta.se eller Eniro.se. Där ser man vilken dag en person har sin födelsedag. Där anges också ofta om telefonabonnemanget delas med någon annan. Detta kan under vissa förutsättningar var make/makan. För att kontrollera detta använder jag birthday.se där man även kan utläsa personernas fulla födelsedata. Låt mig ta ett fiktivt exempel:

Vi antar att jag har hittat en kusin vid namn Per Johan Flodström i folkräkningen för 1980. På samma adress finns Olivia Christina Flodström. Båda är födda på 1940-talet. På samma adress finns Peter Mikael Flodström född 1972 och Lovisa Charlotta Flodström född 1975. Jag antar med visst fog att detta är föräldrar med sina två barn. Har då Peter och Lovisa bildat några familjer idag? Jag söker efter Peter Mikael Flodström på Hitta.se förgäves, men hittar fyra Peter Flodström. En av dessa har samma födelsedag som Peter Mikael, men okänt år. Han har gemensamt abonnemang med Anna Flodström. När jag söker på Peter i Birthday.se finner jag att det är rätt person eftersom adressen stämmer. När jag söker på Anna på samma adress så får jag fram hela hennes födelseuppgifter samt finner att hon heter Anna Beata. Med detta i bagaget går jag tillbaka till folkräkningen 1980 och matar in Anna Beata utan efternamn men med fullständiga födelsdata och kan om jag har tur hitta rätt person och därmed hennes flicknamn. Har jag ytterligare tur och de har tagit med eventuella barn på samma nummer i telefonkatalogrna Hitta.se eller Eniro.se så kan jag få indikationer på detta också.

När man söker efter uppgifter om ungdomar under 70 år gamla (-: kan det vara idé att söka på Stayfiends.se där man kan se vilka skolor människor gått i. Det kan bli sista pusselbiten för att se att man är rätt ute. En annan än modernare tjänst är http://www.facebook.com/ där man kan få reda på mer än man önskar om människor, men också denna tjänst kan det vara en bra källa för släktforskare eftersom släktingar och syskon ofta länkar sig samman och håller kontakt här.

På det här sättet kan man pussla ihop ganska mycket av den nu levande släkten även om uppgifterna är något osäkra och måste kontrolleras. Eftersom man under arbetet fått fram adresser och telefonnummer till alla inblandade så kan det ju vara lämpligt att ringa och kolla uppgifterna och fråga om man får lov att ta med dom i en släktbok som skall bli en privat gåva. På så sätt så har man uppfyllt även högt ställda krav i Personuppgiftslagen.

onsdag 21 oktober 2009

Släktforskning som affär - ett exempel från mörkaste Småland

Jag har ibland klagat på att mer erfarna släktforskare avskräcker nybörjare genom en mindre förlåtande attityd till dom som inte är lika erfarna. Något som jag emellertid uppskattar oerhört är den generositet med information som präglar släktforskningen. Tänk bara på alla de personer som lägger ned hundratals timmar på att gå igenom domböcker, och kyrkböcker och annat material som inte är tillgängligt genom de vanliga källorna för att sedan lägga ut dom på internet gratis eller låter prägla CD-skivor som dom säljer till rimliga priser till alla som vill dela informationen med dom. Själv lägger jag ned oerhört många timmar på att skriva den här bloggen och gläds åt den belöning jag får då andra forskare kontaktar mig, kommenterar mina inlägg eller länkar till min sida. Det finns också mängder av resurser på nätet som den som inte har så mycket pengar att lägga ut på sin hobby kan använda.

Det här är ju oerhört viktigt eftersom en stor del av oss släktforskare är pensionärer med begränsade ekonomiska resurser. Det är därför så fantastiskt bra att man genom att vara medlem i någon förening inom gemenskapen ofta kan få rabatt på material och tjänster man behöver. Det är ju så att vi ofta har våra rötter i någon speciell landsända, men när man kommer lite bakåt i tiden så behöver man material från andra delar av landet. Jag insåg det när jag började titta på min frus släkt där en av grenarna leder mig till Kronobergs län, medan huvuddelen finns i Jönköpings län och Östergötlands län. Man är ju ganska bortskämd med att hitta fantastiskt fin information på de olika regionala föreningarnas hemsidor.

Jönköpingsbygdens Genealogiska Förening har exemplevis Ministerialboksavskrifter utlagda på nätet, vilket ju är fantastiskt för den som vill leta efter en gren inom deras område.
Döm om min förvåning när jag besöker Kronobergs Genealogiska Förening för att se om dom har något intressant material som kan hjälpa mig att söka efter några fåtal anor inom deras domvärjo. Visst där finns en CD till försäljning. Bra tycker jag tills jag läser mera. Först och främst säljes CDn endast till medlemmar om man inte är en förening. Dessutom kostar den 350 kronor och innehåller inte något mer än det man kan läsa sig till i Genline, Arkiv digital eller de Dödböcker som ges ut av Rötter. Bara det är ovanligt för i alla fall jag vet så har CD-skivor som getts ut av föreningarna innehållit något material som man inte kan hitta annars, som domböcker, mantalsskrivningar, byalängder eller annat material. Om man blir medlem för 140 kronor per år kan man således få köpa skivan för 350 kronor. Om man förblir medlem får man uppgraderingar för 100 kronor per år, men om man skulle göra paus i sitt medlemsskap så är man omedelbart portat eller så, efter att ha betalat nytt medlemsskap, får man betala nytt fullpris. Snacka om höga kostnader för att söka två generationer anor som råkar ha förirrat sig till Kronoberg.

Jag är övertygad om att ledningen i föreningen är oerhört skickliga småföretagere av den gamla hederliga och mytomspunna småländska sorten, men nu är inte släktforskargemenskapen en arena för att bli rik och sko sig på andra i gemenskapen. Det är en sammanslutning av frivilliga krafter, entusiaster, ofta äldre människor med små resurser som vill göra det de älskar mest av allt utan att behöva försaka alltför mycket av sin livskvalitet och spendera alltför mycket av sina slantar.

Jag vet att det inte är möjligt men nog skulle jag önska att jag kunde lägga en avgift på alla besökare från Kronoberg på min blogg - och dom är inte så få kan jag berätta.

onsdag 14 oktober 2009

Kolarsonen från Norrbärke som kanske var en prins

Min förfader Jan Erik Jansson (1823-1855) är son till kolaren Johan (Jan) Jansson (1797-1863) i Gärsjön och hans hustru Greta Carlsdotter (1797-1839) från Stora Tuna. Föräldrarna bor till en början tillsammans med fadern Jan Andersson (1760-1840) och hans hustru Lisa Jansdotter (1764-) på torpet no.138 i Gärsjön i Gessberg. Det är också där som Jan Erik och hans 5 syskon växer upp fram till 1839 när modern vid 42 års ålder dör i dysenteri den 17 april 1839. Vid moderns död efterlämnar hon tre barn i livet. Året efter dör även farfadern till min ana.

Jan Erik gifter sig 1845 med Stina Lisa Hill (1824-) från Nedre Starbo. Hon kommer närmast från Mårtes. Dottern Anna Lisa föds i april samma år som giftemålet. De bor forfarande kvar med fadern och modern i Gärsjön. 1849 återfinns familjen i Gruvsjön och har fram till 1855 utökats med två söner och två döttrar. En av sönerna är Per Erik Jansson (1849-1931) som är min farfars farfar. Jan Erik dör 1855 endast 32 år gammal av en okänd sjukdom och efterlämnar änka och fem barn. Änkan Stina Lisa blir fattighjon då hon inte kan försörja sig och familjen. Änkan bor emellertid kvar med sina barn i Gruvsjön, men barnen flyttar en efter en till andra platser. Stina Lisa levde fortfarande år 1900, troligen under mycket små förhållanden trots att det rimligen borde ha blivit något arv efter svärfadern som dog 1863 och ägde ett hemman i Åsmansbo.

Jan Erik hade emellertid en yngre bror Carl Petter Landström (1836-1930) som föddes bara några år innan modern dog. För honom går det bättre i livet fast han får uppleva att både mista sin mor som treåring och sin första styvmor vid åtta års ålder. Han lever ganska bra med sin familj på det hemman som den andra styvmodern Maja Lisa Persdotter ärver när fadern dör 1863. Efter änkans död tar Karl Petter över gården och kan titulera sig hemmansägare.

Vi måste emellertid gå tillbaka i tiden något och följa fadern Jan Janssons livsbana. Kolaren Jan Jansson kommer från en ganska välsedd familj i Gessberg där både farfadern och farfars far var Masmästare (Anders och Christian Christiansson) och längre tillbaka räknar men välbärgade bergsmän från Övre Stabo i släkten. Den äldsta kända anan är Anders Finne på Gammelgåden och där finner man även Anders Jonsson Sågmester från Skisshyttan och hans son, den välkände eller kanske snarare ökände, Stor Hemming Andersson i Gruvriset.

Jan Jansson var son till kolaren Jan Andersson i Gesberg och hans hustru Lisa Jansdotter från samma by. Enligt faderns dödsnotis hade Jan haft 6 syskon, vilka alla dött mycket unga, ofta under första levnadsåret och troligen i dysenteri som härjade svårt under den tiden. Jan Jansson gifte sig 1820 med Greta Carlsdotter som kom från Stora Tuna och de bodde kvar i Gärsjön ännu 1838 där även föräldrarna bodde med dem. 1839 blir emellertid Greta sjuk i dysenteri och avlider i april. Jan står nu ensam med barnen och har dessutom sin 76-åriga mor att ta om hand sedan fadern dött 1840. Han gifter emellertid om sig redan inom ett år med den jämngamla Maria Hansdotter från Finnbo. Maria och Jan får året efter giftermålet sonen Anders Gustaf som emellertid dör vid tre års ålder i en okänd sjukdom. Jans gifte son Jan Erik bor med föräldrarna tillsammans med sin hustru Stina Lisa Hill och deras dotter Anna Lisa.

1846 flyttar familjen bestående av hustru och två barn, modern samt dessutom två drängar till Getbo där han har köpt sig ett torp - Getbolandet - och uppenbarligen har det ganska bra. Han markerar också sitt nya liv med att byta namn till Landström. Bara några år efter att de ordnat sitt nya liv drabbas familjen åter av olyckan när hustrun Maja dör i en okänd sjukdom den 28 september 1849. Jan lever dock inte ensam så många år. Redan 1853 gifter han sig med den 19 år yngre Maja Lisa Persdotter som tjänat som piga i By. Jan har nu sålt torpet men brukar det vidare en tid. Tydligen har han fått ett bra pris för 1856 finner man honom som hemmansägare i Åsmansbo dit han flyttat med hustru och yngste sonen från första äktenskapet.

1861 bor sonen Carl Petter och hans hustru Carolina Persdotter och deras fyra barn hos fadern och hans nya hustru. 9 februari 1863 drabbas emellertid Jan av tarmvred och avlider. Den endast 47 år gamla änkan tar nu över hemmanet och bor där tillsammans med Jans son Carl Petter från första äktenskapet och hans nu ganska stora familj som består av fyra söner och tre döttrar.

Spekulationer och anomalier

Så lång vet vi hur historien såg ut. När jag följde Jan Janssons liv slog det mig att han från en ganska fattig tillvaro helt plötsligt 1846 har fått råd att köpa sig ett torp för att sedan byta upp sig till ett eget hemman i Åsmansbo. Han byter också namn till Landström och håller sig med två drängar. Den naturliga förklaringen är kanske att han fått ett arv, eller att han helt enkelt var en skötsam och sparsam människa. Jag hade emellertid blivit lite nyfiken på var namnet Landström kom från. Jag fann då en notis på Anbytarforum under kategorien "Okänd son till Oscar I?". Där kan man läsa om yngste sonen Carl Petter Landström:


" Enligt föddebok hette hans föräldrar Jan Jansson (1797-1862) och Greta Carlsdotter (1797-1839) Muntlig tradition berättar en annan historia. Där är Jan och Greta bara fosterföräldrar och som mor anges en "Lovisa", piga på Finnbo Herrgård och släkt med Jan. Som far utpekas dåvarande kronprisen Oscar (Oscar I). Myt eller sanning? Oavsett vilket - frågan måste utredas innan man kan forska vidare på Carl Petter. ----- En undran är också hur Carl Petter kunde få namnet Landström om han var född Jansson? "

Jag är mycket skeptisk till alla familjehistorier om förmenta kungliga anor, men som "avdankad" forskare tycker jag man måste ta reda på vad som går att ta reda på. Frågan varför Carl Petter fick namnet Landström besvaras ovan. Däremot finns det andra förhållanden som är ovanliga. Ett är varför yngste sonen blev favoriserad framför äldste sonens familj. Ett annat mysterium som inte är besvarat är hur Jan Jansson helt plötsligt kom "på grön kvist" och dessutom ansåg sig behöva byta namn. Man kan emellertid konstatera att det inte alls var ovanligt att man bytte namn på den tiden och då ofta när man flyttade.

Jag har förgäves letat i kyrkböckerna för att finna den Lovisa som hänvisas till som Carl Petters verkliga mor. Hon skulle ju enligt ryktena vara en släkting till Jan Jansson och arbeta på Finnbo Bruk. Carl Petter döpte sin äldsta dotter till Lovisa Sofia. Äldste sonen döpte han till Per efter morfar och Johan efter farfar. Valet av namnen på dottern kan ju vara dikterat endast av den tidens mode.

Det vore intressant att veta mer om familjesägnen, när den uppstod och hur trovärdig den är. Om någon har mer information i frågan så vore det intressant att få veta detta. Om någon har tillgång till bouppteckningar för Dalarna vore det intressant att läsa vad Jan Jansson Landströms arv bestod av och hur det fördelades, likaså om Jan fått något arv i sin tur som förklarar hans hastigt påkomna välstånd.

måndag 12 oktober 2009

Sök information om gamla tider med Projekt Runeberg

Av en ren tillfällighet fann jag en väldigt intressant källa till kunskap om gamla tider. Därefter har jag vi flera tillfällen hittat inressanta detaljer om mina anor i samma källa. Jag talar om Projekt Runeberg. Detta är ett projekt med ursprung på Linköpings universitet som har som uppgift att publicera och transkribera äldre nordisk litteratur och göra den tillgänglig på nätet. Arbetet utförs helt av frivilliga krafter.


Jag har främst haft användning för Nordisk familjebok i den sk Uggleupplagan samt Svenskt biografiskt handlexikon. Ibland har jag funnit omnämnande av anor i skönlitteratur och ibland i någon av de otaliga matriklar och årsböcker som finns publicerade. Det har faktiskt, vid ett tillfälle, hänt att jag funnit en reseberättelse där författaren har besökt en av mina anor och där beskriver värdens vackra dotter, andra gäster och fästmän och kusiner. På så sätt har jag kunnat sy ihop tidigare ofullständiga familjeband.

Nu kan man undra vad man skall med sådana uppgifter till som är kanske 100 år gamla. Jag menar att det är ett alldeles speciellt värde i att läsa biografier över personer som är skrivna vid tiden eller strax efter deras levnad eller att få saker förklarade för sig i den tidsanda som rådde för 100 år sedan och tidigare. Så länge man anger källan och dess datering så tycker jag att sådana uppgifter berikar även om dom inte är helt moderna och inte alltid helt korrekta.En hel katalog över publicerat material finns och man har som målsättning att fördubbla samlingen årligen.

söndag 11 oktober 2009

Mängder av råd från DISSYD om hur man använder DISGEN

Det är helt otroligt så mycket bra information det finns på nätet som olika släktforskare och släktforskarföreningar har sammanställt. När jag ville lära mig lite mer om DISGEN tog jag rådet att ringa den av faddrarna som bor närmast mig och eftersom jag bor i Frankrike blev det Bengt Kjöllerström i Lund. Det bidrog väl lite också att jag kom ihåg att hans efternamn dykt upp i mina släkttavlor, så jag tyckte att när jag nu skulle fråga så kunde det lika bra bli en släkting jag bad om råd.

Bengt engagerade sig i mina frågor och jag lärde mig en hel del av hans erfarenhet. Några dagar senare sände han mig ett mejl där han tipsade mig om en fantastisk källa till kunskap som han, som webmaster för DISSYD, samlat till medlemmarnas hjälp och stöd. På DISSYDs webplats finns, under rubriken Hjälp till medlemmar/Disgen, en oerhörd mängd mycket informativa artiklar om hur man använder DISGEN i olika sammanhang. Jag rekommenderar verkligen alla som har DISGEN att söka upp denna hemsida och studera det som finns där. Själv kommer jag att med intresse läsa artiklarna.

En inte lika positiv nyhet har meddelats på Smulans blog där hon har publicerat länken till medlemsmatrikeln till den nazistsympatiserande organisationen Svensk opposition som under 1940-talet leddes av Per Engdahl. Matrikeln är hämtad ur en bok av Tobias Hübinette från 2002. Givetvis var jag, liksom säkert många av er kommer att vara, tvungen att kontrollera om jag hade några lik i garderoben i min släkttavla. Lyckligtvis var även de "finare" grenarna av familjen intelligenta nog att hålla sig borta från sådana organisationer.

fredag 9 oktober 2009

Att göra en släktbok av mitt DISGEN-material

Eftersom jag har fått påpekande att jag kanske inte satt mig in i DISGENS möjligheter till fullo så har jag tagit mig för att verkligen försöka lära mig dess möjligheter att generera släktböcker. Jag erkänner gärna att programmet har fler möjligheter än de flesta konkurrerande program, men ändå saknar jag en del möjligheter.

När jag gör släktböcker är det mest som presenter till släktingar, av vilka de flesta har mycket lite intresse i släktforskning i sig, men däremot njuter av att läsa en trevlig text om sina anor. Det är här min huvudsakliga kritik mot DISGENS rapporter bottnar. De är helt enkelt för tråkiga för att läsas av andra än släktforskare. Jag har en specifik, men inte särskilt krävande önskelista över vad jag skulle vilja göra.
Bredvid visar jag en sida så som jag skulle vilja den såg ut.
Mina önskningar är följande:
1) Placera bilder mer fritt i texten så att sidorna får en vacker lay-out som är njubar att läsa.
2) Skriva en biografi som fri text som ger en bild av anans liv i stället för några av de automatiskt genererade notistexter som kommer ut.
3) Jag vill inte ha utskrivna källor i texten eftersom det gör läsningen tung och oskön. Däremot vill jag gärna ha en källförteckning i slutet och hänvisningar till denna från varje post.

Första punkten har jag talat om tidigare. Lösningen är att välja RTF-format vid utskrift och sedan lägga in bilderna där man önskar med hjälp av ett ordbehandlingsprogram. Man kan då endera välja att lägga in bilderna i DISGEN som Porträtt eller Bilder och välja att skriva ut dessa eller strunta i att ha bilder i DISGENS databas - alternativt inte skriva ut dom - och sedan lägga in bilderna manuellt i ordbehandlingsprogrammet. Fördelen med att ha bilderna i DISGEN är att dom finns samlade på ett ställe och befinner sig vid rätt post, men nackdelen är att dom skrivs ut i RTF-programmet i ganska stort format så man måste förändra dem i storlek förutom att placera dom rätt i lay-outen.

Hur en utskrift i RTF-format från DISGENS släktboksfunktion reagerar på att man ändrar i layouten med ett ordbehandlingprogram vet jag inte än. Kommer sidnumreringar och andra samlande funktioner att justera sig automatiskt till den nya lay-outen?

Det andra önskemålet har jag löst med hjälp av en av DISGENS faddrar. Man skriver helt enkelt en biografitext och avbockar sedan alla de typer av notiser som man inte vill ha med i utskriften. Det gäller främst flyttningsnotiser samt eventullt annan text man lagt in för att ha den till hands. Man bör då lägga in denna senare text i en notistyp som kan avbockas utan att biografin försvinner.

Det tredje önskemålet är ett värre problem. Vad jag förstår så måste man ha alla källor utskrivna i full text om man vill ha en källförteckning - och det vill man ju ha. Om man jämför med min erfarenhet som forskare inom andra områden så finns det ett antal vedertagna sätt att ange källor i text. Ofta numrerar man bara källorna löpande i texten, endera upphöjt eller inom klamrar ex. [23]. Det utförligaste sättet är författare + år ex. [Andersson, 1999]. Vad det står för kan man sedan se i källförteckningen i slutet. I DISGEN ser en post ut på följande sätt:

Johan Fredrik Adler. Arbetare. Född 1824-08-18 i Stufstjernsfall, Stjernfors (C12, 1815-1829 p 0/0, 118<17>). Döpt 1824-08-22 i Ljusnarsberg kbfd (T) (C12, 1815-1829 p 0/0, 118<17>). (Barn II:2, s 4, Far IV:5, s 8, Mor IV:6, s 8)
<17> hänvisar till en Hänvisningsförteckning där man kan läsa samma sak som står precis framför inom klammern.

Följande hade ju varit helt tillräckligt:

Johan Fredrik Adler. Arbetare. Född 1824-08-18 i Stufstjernsfall, Stjernfors <17>. Döpt 1824-08-22 i Ljusnarsberg kbfd (T) <17>. (Barn II:2, s 4, Far IV:5, s 8, Mor IV:6, s 8)

I hänvisningsförteckningen står sedan att läsa vad <17> betyder, nämligen:
17. (Kyrkoarkiv -- Örebro -- Ljusnarsberg -- Födelsebok -- C12, 1815-1829) C12, 1815-1829 p 0/0, 118 - eller på det sätt du valt att strukturera dina källor.

Nu är det emellertid ännu tokigare i DISGEN-utskriften tror jag. Man kan välja att ta med källor, vilket är ett måste om man vill ha en källförteckning. Man kan sedan välja dels en Källförteckning, dels en Hänvisningsförteckning. Jag vill ju ha Hänvisningsförteckningen som talar om vad siffran <17> betyder, men en uppräkning av alla källor utan relation till anorna är jag mindre intresserad av. Om man emellertid inte väljer Källförteckning så får man heller ingen hänvisning <17> eller hänvisningförteckning.

Källförteckning väljer man i Arkiv/Utskrift (Gäller DISGEN 8.2) under Inställningar/Direktval medan Hänvisningsförteckningen väljes under fliken Inställningar/Register/Källförteckning.

Sammanfattningsvis så kan jag inte se någon lösning på mitt tredje problem med det sätt DISGEN är utformat nu. Först och främst hoppas jag att det jag påstått ovan är fel, i andra hand hoppas jag att det, om det är korrekt, blir förändrat innan jag skall skriva ut min släktbok någon gång i vår.
Tidigare texter i ämnet:

tisdag 6 oktober 2009

Synpunkter på en skrivande släktforskarnovis av DIS-Norge

Jag har blivit hedrad med uppmärksamhet från DIS-Norge för min beskrivning hur jag som relativt oerfaren försöker finna rätt i den fantastiska djungel som det innebär att göra en släktbok. Idén med beskrivningarna och hela min blogg är, att jag som amatör, skall dela med mig av mina framgångar och misstag inom släktforskningen till andra i samma situation. Delvis är detta en reaktion på den ganska snåla och översittaraktiga attityd som jag själv har mött många gånger som nybörjare som inte ont anande ställt frågor utifrån min ringa kunskap.

Så var också fallet med min beskrivning av hur jag sökte ett program för att göra min släktbok och hur jag snabbt testade några program som en läsare tipsade mig om. Jag tror nämligen att det kan ha ett visst värde att ganska intuitivt se hur användarvänligt ett program är utan att gå på kurs innan. Det är i och för sig en av de saker som jag efter 30 år av datoranvändning värderar högt. Att en sådan "test" inte blir i alla stycken rättvis och inte förmår beskriva alla de fördelar som ett program ger för en kunnig och erfaren användare säger sig självt. Jag vill därför, för att utesluta alla missförstånd, trycka på att mina reflektioner över vad jag möter i min släktforskning inte är djupgående konsumentupplysning utan en amatörs omedelbara reflektioner över det jag möter. Jag har skrivit fyra små texter om mitt arbete med släktboken under senare tid. Att jag på detta sätt fyller ett behov hos andra amatörer visar all den uppskattning jag får för mina små essäer.

Två mycket kunniga och erfarna personer har kommenterat mina texter på DIS-Norge och funnit dom alltför ytliga och otillfredsställande och det naturligtvis med all rätta om man läser dem som officiell konsumentupplysning. Eftersom jag efterlyser just den kompetens som dessa personer har vore jag tacksam om dom kunde ta sig tid att dela med sig av sin kunskaper i en kommentar på min blogg. Även andra läsare skulle säkert tycka det vore intressant.

Tidigare texter i ämnet:

Jag grunnar vidare på hur jag skall tillverka min ...
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral A...
Några intressanta släktboksprogram - en snabbtest
Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills!

måndag 5 oktober 2009

Jag grunnar vidare på hur jag skall tillverka min släktbok

Efter att ha testat ett antal specialprogram för att göra släktböcker så inser jag att jag är tillbaka på ruta ett. Jag har inte funnit något program som ger möjlighet att utforma sidornas layout med bilder på det sätt jag vill. Återstår således att använda ett ordbehandlingsprogram som jag tänkte från början. Nu är det ju också så att jag har alla mina data i DISGEN och dessutom i GeneaNet. Jag har också tillgång till MinSläkt och dit kan man ju lätt exportera sina GEDCOM-filer från DISGEN.

Nu finns inga riktigt bra funktioner i någon av dom program jag har för att göra släktböcker så jag har därför beslutat att göra som jag tänkte från början, dvs. skriva rapporter från DISGEN till ett RTF-format som kan bearbetas vidare i ett ordbehandlingsprogram. Detta innebär att jag med sorg i hjärtat måste avstå från alla grafiska finesser i DISGEN. Jag är speciellt förtjust i den rapport som heter Släktmatrikel - Träd, men den kan jag inte använda för den kan inte exporteras till RTF-format eller något annat format som kan bearbetas i ett ordbehandlingsprogram. Jag har just använt den rapporten i två tidigare släktböcker, men nu får jag tänka om.

Nu skall ingen tro att det bara är att trycka på knappen så får man en snygg och välskriven släktbok i RTF-format ur DISGEN. DISGEN har ju många bra funktioner att spara allehanda data kopplade till varje person. Man kan ju få en hel levnadsbeskrivning om man matar in varje flyttning en person gjort under åren. Dessutom kan man ju förrutom att mata in porträtt mata in allehanda andra bilder i databasen som sedan kan illustrera släktboken.

Om man exemplevis använder Flytta-notisen i DISGEN rakt upp-och-ned och sedan skriver ut detta får man ett oerhört tråkigt och tjatigt dokument.


  • Elias Eriksson. Född 1820-12-23 i Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1842 från Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1844 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T). Flyttade 1845 från Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade 1850 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T). Flyttade 1852 från Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T) till Västra Löfallet. (Barn III:4, s 5, Far V:13, s 5, Mor V:14, s 5)


Man kanske skulle vilja att det såg ut så här i stället:


  • Elias Eriksson. Född 1820-12-23 i Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg (T). Flyttade och gifte sig 1842 från Stråtgården, Heden, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade därefter med sin hustru 1844 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) och återvände 1845 från Smaltjern, Yxsjö, Ljusnarsberg kbfd (T) till Kloten, Ljusnarsberg (T). Flyttade sedan 1850 från Kloten, Ljusnarsberg (T) till Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T). därefter 1852 från Klotbacken, Kloten, Ljusnarsberg kbfd (T) till Västra Löfallet. (Barn III:4, s 5, Far V:13, s 5, Mor V:14, s 5)


För att få det att se ut på det sättet måste man redan vid inmatningen skriva till de små förklaringarna och dessutom tänka sig hur texten skall flyta i det färdiga resultatet. Ganska omständligt och tidsödande. Nog skulle man kunna skriva en biografi där man beskriver hur personen flyttade från ort till ort på ett bättre sätt när det nu ändå tar så mycket tid och tankeverksamhet. Kanske något i stil med detta:


  • Elias föddes på Stråtgården på Heden i Ljusnarsbergs socken. Han hade 5 systrar och 6 bröder och föddes som nummer 10 i barnaskaran. Vid 22 års ålder gifte han sig med Katarina Björklund från Kloten och i samband med det flyttade dom till hennes hemby. Dottern Lotta föddes 1843 och 1844 flyttade familjen till Smaltjern i Yxsjö, men återvände redan påföljande år till Kloten. De följande åren föddes Carolina, Carl-Johan och Lars Eric coh 1850 flyttade familjen in vid Klotbacken i Kloten, men redan 1852 gick återigen flyttlasset, denna gång till Västra Löfallet. Familjen fick ytterligare 5 barn och under en tid bodde också dottern Karolina med sin oäkta dotter med familjen. ....


Det här gör att jag kommer fram till mitt första beslut för att förbereda mig för tillverkningen av släktboken. Jag kommer att göra följande:


Även om jag skrivit in både flyttningsnotiser och andra händelsenotiser i DISGEN kommer jag inte att ta med dessa när jag skriver ut min RTF-fil. Istället kommer jag, så långt jag orkar, att skriva en kort biografi grundad på de data som är inmatade och den väljer jag att skriva ut i RTF-filen.
Jag har dessutom varit väldigt generös att lägga in externa dokument, som texter ur Herdaminnen, klipp från sidor på nätet, citat ur olika genealogiska källor osv. Dessa kan jag naturligtvis skriva ut i sin helhet, men också det blir lite för mycket av det goda. Även här kortar jag ned texterna till det väsentliga och lägger in det i en biografi.
Nu skall jag fundera över hur jag skall hantera alla de bilder jag matat in som notiser i DISGEN samt hur jag skall presentera källorna i min släktbok. Om någon har tips om hur jag kan göra allt på ett bättre sätt så är jag tacksam. Hur som helst så återkommer jag när jag grunnat mig fram till nästa steg.

Tidigare texter om min släktbok:

Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills!
Några intressanta släktboksprogram - en snabbtest
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral A...

lördag 3 oktober 2009

Släktforskningsnyheter på GeneaNet

Jag skrev nyligen hur mycket jag saknade nyhetsrapporteringen i DIS.SE. Jag får emellertid regelbundet genealogiska nyheter från GeneaNet som är väldigt matnyttiga. De innehåller dels nyheter om olika funktioner på GeneaNet men framför allt sådant som händer i den svenska och internationella släktforskarvärlden. Man får också fortlöpande information om ny programvara och tjänster för släktforskare som kommit ut, inte bara i Sverige, utan även i andra delar av världen.


I senaste nyhetsutskicket presenteras en ny tjänst på den svenska sajten - Vi är alla släkt. Där kan man på samma sätt som i många s.k. communities* i andra ämnen på nätet skapa sig ett nätverk av personer som man har gemensamma intressen med, är släkt med eller av något annat skäl vill samverka med i framtiden.

* Exempel på sådana communities är StayFriends som länkar samman gamla skolkamrater, Flickr där man kan diskutera och visa sina foton för släkt, vänner och andra fotoentusiaster och Trivago där man kan dela med sig av sina semesterminnen till andra reslystna.

fredag 2 oktober 2009

Är det någon mer än jag som saknar nyhetbevakningen på DIS.SE?

Vart har nyheterna tagit vägen på DIS.SE? Det var alltid en av dom saker jag kollade varje dag. Där stod alltid något spännande om vad som hände i släktforskarvärlden, med intressanta länkar till andra sajter och till dagspressen. Det var många gånger jag fann nyheter där som jag hade stor nytta av i mina efterforskningar.

Jag var alltid imponerad av hur man kunde följa med så bra och hitta så intressanta nyheter; det måste ha inneburit ett ganska stort arbete. Nu är det emellertid länge sedan något nytt kom på plats. Den senaste nyheten daterar sig till 21 augusti 2009. Något måste ha hänt. Jag hoppas bara att det inte är någon sorglig händelse som ligger bakom utan att det har utbrutit semester, blivit för mycket jobb eller att redaktören har stukat pekfinger eller något sådant.

Det kan ju också vara ett aktivt beslut att dra ned på aktiviteten, men i så fall tycker åtminstone jag att det är galet. Är jag ensam om att sakna denna ypperliga tjänst? Jag saknar denna fina service mycket!

Jag hoppas snart få se nya färska nyheter igen på DIS hemsida.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...