Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

fredag 29 juli 2011

100 000 besökare - några nostalgiska funderingar

Idag - 29 juli 2011 - läste den 100 000e unika besökaren bloggen Släktforskning för noviser. Enligt Googles inbyggda statistik betyder det ca dubbelt så många, dvs 200 000, sidvyer. Inte kunde jag drömma om att det skulle bli så många som hittade vägen till mina texter när jag började skriva 2007.

Skälet till att jag började var abstinens efter att ha föreläst, undervisat samt skrivit böcker och forskningsrapporter i över 30 år. Ett skäl var också att jag tyckte mycket av det jag läste som nybörjare i släktforskning var onödigt invecklat och gärna "förmärkvärdigades" av de insatta, som min gamle lärare i arkitekturhistoria Elias Cornell brukade säga.

En annan sak som retade mig på den tiden var att det rådde en viss snorkighet bland erfarna släktforskare gentemot den kader av nybörjare som kommit till tack vare tillgängligheten på Internet och tillgång till bra släktforskarprogram. Man kände att det var lite finare med microkort, kortläsare, tjocka pärmar med anblanketter och på sin höjd ett hemmagjort Excellprogram på datorn.

Jag skrev också en del bedrövade texter om uppförandet på Anbytarforum och andra fora. Ganska snabbt slutade jag att delta i flera av dom eftersom man ibland fick både heder och ära ifrågasatt om man vågade förespråka fel släktforskningsprogram, ställa enfaldiga frågor eller gilla GID-nummer.

För dom som är nybörjare idag låter det här förmodligen som sagor. Ni som, liksom jag, blivit lite duktigare under det halva decennium vi hållit på känner säkert igen sig och förhoppningsvis kan några av de "gamla rävarna" rodna lite klädsamt vid minnet av den tiden. Det har nämligen blivit oerhört annorlunda på dessa få år.

Anbytarforum, liksom de flesta andra fora är sakliga och hjälpsamma. Kanske jag saknar några av de största bufflarna för vad man än skall säga om dom - dom kunde sina saker. Hjälpsamheten och viljan att bygga upp kunskap har blivit mycket större på alla fora jag besökt. Den största skillnaden tycker jag emellertid är Facebook som betytt oerhört mycket för alla som behöver hjälp att tyda husförhör, leta rätt på anor eller förstå olika termer. Det finns idag ett otal grupper på Facebook där det sällan tar mer än någon dag innan en fråga är besvarad på ett utförligt sätt av andra medlemmar. Den största gruppen idag är den som kom först och heter Släktforskning, men den jag startade före n tid sedan med samma namn som den här bloggen har också vuxit snabbt det senaste året.

Har då inget blivit sämre sedan "den gamla goda tiden". Jo absolut! Det allvarligaste är kanske att allt fler söker sina anor genom Google, dvs. dom plankar det andra forskare funnit ut utan att alltid kontrollera om uppgifterna är korrekta eller ej. Jag kan förstå att man gör det, dels av okunnighet, dels av sparsamhet. SVAR, ArkivDigital och Ancestry/Genline gör ju ett rejält hål i plånboken. Att nybörjarna idag inte heller vill investera i ett släktforskningsprogram utan matar in sina uppgifter efter hand, utan ordentlig källkontroll, i olika program på Internet gör ju att felaktigheter sprider sig som vådeld över Internet.

En annan sak som jag tycker mig märka är att föreningspublikationerna, med något enstaka undantag, har blivit allt sämre. Jag köpte exempelvis alla årgångar av Västerbergslagens släktforskares ganska enkla tidskrift på CD. Kvalitén på artiklarna från 1980-talet var imponerande och författade av dåtidens, och nutidens, bästa släktforskare. På den tiden handlade det verkligen om äkta forskning även med traditionella vetenskapliga mått mätt. Numera kan bottennivån ibland jämställas med Ring P1 i seriositet. Dessutom har även seriösa media som TV och radio börjat konkurrera med den kolorerade veckopressen. Numera vet vi inte bara allt om hur Lill-Babs stickar, lagar mat, inreder sitt hem utan vi får också vara med och ta fram hennes antavla. För säkerhets skull betar man av hennes barn också i separata program och snart kommer väl hennes män att utredas.

Troligen hänger det senare ihop med det ny sättet att släktforska. Det är väldigt få idag som skitar ned sina händer i dammiga arkiv efter originaluppgifter och än färre som har kompetensen att förstå vad dom finner om dom skulle göra det. Det är ju då inte så underligt att artiklar i vår facklitteratur mer liknar veckopressen och sällan tillför något till den genealogiska forskningen. Själv tillhör jag denna nya kategori av släktforskare som, från min horisont i utlandet, får lita till det som finns på Internet. Jag kompenserar mig med att abonnera på såväl SVAR, som Genlne och AD, men min förmåga att läsa domböcker och annan gammal text är väldigt outvecklad. Det är däför jag är så imponerad av de gamla, riktiga släktforskarnas, kompetens.

Man kan kanske sammanfatta att släktforskningen har blivit enklare och trevligare på senare år, men tråkigt nog också mer lättviktig.

fredag 22 juli 2011

Facebook som en enorm släktträff

Det har verkligen varit fart på släktforskarna i Sverige den senaste tiden. Aktiviteten främst inom olika Facebookgrupper har varit intensiv. På gruppen jag startade - "Släktforskning för noviser" - har massor hänt. Det mest glädjande är att det verkligen blivit en community där alla hjälper alla att hitta rätt i släktforskningens irrgångar. Flera medlemmar har fått ovärderlig hjälp i sin forskning och kommit vidare i sökandet efter sina anor.

Som "grädde på moset" har också flera medlemmar upptäckt att dom är släkt. Själv har jag funnit att jag är släkt med Ove R och Carina J och så Christer G, vars svärdotter jag är ganska nära släkt med på morssidan och vars fru jag är befryndad med på farssidan, fastän min mor kommer från västra Värmland och min fars släkt från Dalarna. Christer har träffat ett antal nya släktingar som jag nu skall få ta del av. Mats F och hans far John har jag känt till en tid och Mats bror och hustru besökte oss i Frankrike häromveckan. Karin K och jag upptäckte att hon är släkt med min fru. Jag är tremänning med Peter C´s mormor, men det visste jag ju förrut. Dessutom har en av våra svenska vänner här i Frankrike och jag insett att vi är släkt. De här exemplen är bara de som kommit fram genom Facebookgruppen. Det finns mängder av andra som upptäckts genom bloggen. En av mina mest frekventa anättlingar verkar vara Barbro H. Hon och jag finner ständigt nya anknytningar i virrvarret av anförluster. Introduktion till hennes släktbok skulle jag i de flesta delar kunna ta över som min egen. Nu är jag inte den enda som hittat släkt genom gruppen under den senaste tiden och det är väldigt trevligt tycker jag. Det börjar utveckla sig till rena släktträffen. Att sådant inträffar ständigt är ju inte så konstigt om man tänker på det jag skrev nyligen om anförluster.

måndag 18 juli 2011

Att ta betalt för det man fått gratis är oetiskt

På grund av felaktigheter i den ursprungliga versionen är denna text omskriven och utökad 20 juli.

För dom som inte redan visste det vill jag göra klart att det inte är av snällhet som olika släktforskartjänster låter dig bygga ditt släktträd på Internet. Inte ens de som tillhandahåller denna tjänst obegränsat och gratis gör det för att dom är hyggliga mot dig - de gör det för att tjäna pengar, vilket är helt i sin ordning om dom ger dig något av rimligt värde tillbaka för att dom får använda de uppgifter som du genom idogt arbete under många år samlat ihop om din släkt.

Om ni inte tror mig kan ni ju föreställa er en släktforskartjänst som bara har några få släktträd på sin sajt. Ju fler släktträd och ju fler personer dom kan ståta med i sin databas ju attraktivare blir dom ju för kunderna att ansluta sig och ytterligare utöka databasen. Hur tjänar dom då pengar om dom inte tar betalt av dig? Dels tjänar dom genom annonser som står i direkt proportion till hur många besökare dom har. Dels tjänar dom pengar på att erbjuda extratjänster som du har nytta av som släktforskare. Det kan vara olika typer av databaser som normalt kostar pengar, det kan vara smarta tjänster som gör att du kan söka bland de andra medlemmarnas släktträd på ett fiffigt sätt, det kan vara att du kan tillverka släktböcker, spara dina bilder, samla dokument eller andra tjänster som underlättar för dig i din släktforskning.

Alla dessa tjänster är till nytta och det är helt i sin ordning att de kostar pengar. Det är däremot inte i sin ordning att dessa tjänster ibland tar betalt av andra för det material som du har ställt gratis till deras förfogande. Detta har gjort mig mer och mer irriterad under den senaste tiden.

Jag tillhandahåller den här bloggen som hjälp till nybörjare helt utan annan egennytta än tillfredsställelsen att få vänner och vara till hjälp, Jag har dessutom en Facebookgrupp där vem som helst kan delta och ställa frågor och andra medlemmar ställer upp helt oegennyttigt och svarar på frågor. I många fall knyts nya kontakter och man finner nya släktingar genom dessa två fora. Att ägna sig åt detta kostar både tid och pengar och det enda bidrag jag får till verksamheten är de få ören som jag tjänar när någon av er blir nyfiken och klickar på en av de Google-annonser som finns på sidan och det är inte mycket kan jag berätta.

Ni kan då förstå min irritation när det gång efter annan inträffar att nybörjare har lagt ut sitt material på en internettjänst som dom hänvisar till för att dela med sig och detta inte fungerar. De andra medlemmarna inser att dom inte kan läsa släktträdet eftersom dom inte är betalade medlemmar på just den släktforskartjänsten. Tråkigt nog är det ofta nybörjare som med stor möda lagt in sina data på sådana sajter och ny inser att deras släkt, vänner och kollegor måste betala för att ta del av materialet.

För att kunna ge råd om vilka tjänster man bör välja har jag laddat upp mitt släktträd på 11 000 personer på de flesta tillgängliga tjänster för att se hur det fungerar. Att göra det innebär oftast inget som helst problem eftersom dom är jätteglada att få en massa nya data. I de flesta fall kan så vem som helst söka i mitt material, men i några fall kan bara betalande medlemmar söka i det material som jag tillhandahåller gratis! i några fall säger man att de vill ha betalt om jag skall ladda upp mer än ett visst antal personer, vilket inte alltid är sant.

Jag är gratismedlem på Ancestry och på MyHeritage och har också mitt material på GeneaNet. På MyHeritage har jag  laddat upp hela min databas, vilket inte skall gå om man är gratismedlem. Gränsen är 250 personer om man inte skall betala för ett abonnemang. Jag är inte särskilt förvånad när inget händer fast jag har 44 gånger så många personer i mitt träd än vad som är tillåtet. Det är som en bank skulle säga att jag bara får sätta in 100 kronor.

På Ancestry kan man ladda upp precis så stora filer man vill liksom man kan göra på GeneaNet. På MyHeritage finns tre nivåer som kostar olika mycket. Nästa nivå är 2500 personer och med det dyraste abonnemanget kan man ladda upp så mycket man vill, men som jag nämnde - ingen har slängt ut mina 11 000 poster.

Ancestry låter dig bjuda in personer som du vill skall se dina uppgifter, men personer i alla andra träd lägger Ancestry beslag på om du inte betalar. Det innebär att en släkting måste bjudas in och acceptera innan han/hon kan se dina uppgifter utan att betala.

På MyHeratiage använder man sig av vad kallar Smart Matchning mellan alla träd, som funkar riktigt bra även för mig som "tjuvåker" med mina 11 000 illegala poster. Jag får reda på med vem och vad jag delar med andra.  Däremot måste jag betala om jag skall utnytja fördelen av denna matchning fullt ut. Även MyHeritage har ett system med inbjudningar.

GeneaNet har sedan två decennier principen att allt material som ställs till deras förfogande gratis också erbjuds gratis. Deras hela websida är just nu under omarbetning och utökning med mängder av nya tjänster, av vilka de flesta är gratis. Sökning, dela med sig av sina uppgifter och jämförelse med andra medlemmars material fungera bra. Även här kan man genom inbjudan ge andra möjlighet att lägga till poster i sitt träd.

När jag nämner Internettjänster måste jag även nämna DIS´ tjänst DISBYT.  Även den tjänsten bygger på att man kan söka i andra medlemmar material, men den skiljer sig så till vida från de tidigare att det finns en kvalitetsgradering av uppgifterna som styrs av hur väl originalkällorna är angivna. Det här gör uppgifterna enklare att kontrollera. DISBYT är emellertid inte ett sätt att bygga upp sitt släktträd, men däremot ett mycket seriöst sätt att dela det med andra.

Ancestry skiljer sig även den från de andra tjänsterna genom att de äger Genline och erbjuder således en möjlighet till att söka i originalkällorna - dvs. kyrkoboksmaterialet. De andra tjänsterna är begränsade till att söka i de andra medlemmarnas material, vilket på intet sätt kan garanteras vara korrekt, men en mycket värdefull ledtråd för vidare sökning och samverkan i forskningen.

Jag skrev för en tid ned en checklista över vad man skall tänka på när man väljer "gratistjänster". Till den listan skulle jag vilja lägga följande:

Betala aldrig för att bygga ett släktträd på en Internettjänst - du gör dem en tjänst. Dessutom - gå aldrig med på att någon Intenettjänst tar betalt för material som du låter dem använda gratis. Det är stöld, eller åtminstone otillbörligt nyttjande av annans egendom. Jag skulle också vilja råda var och en att inte lämna ut sina kortuppgifter till en tjänst för att få "prova på gratis". Dels är det lätt att man glömmer avbeställa efter provperioden, dels är det onödigt att sprida sina kortuppgifter om de inte skall användas vid köp. På samma sätt bör man inte gå med på att lämna ut sitt personnummer om man betalar med kort.

lördag 9 juli 2011

Är det lönt att söka anor längre tillbaka än medeltiden?

Trolig ana?
Jag kan inte låta bli att reflektera lite över Tomas Hultbergs tankar kring våra anor grundat på befolkningstatistik och enkel matematik. Vi vet på grund av vår utmärkta folkbokföring hur många som bott i Sverige under de senaste århundradena. Siffrorna är ganska säkra från 1750 då det bodde 1,9 miljoner personer i Sverige. Om vi går tillbaka till 1500-talet är det mer osäkert, men någonstans mellan 600 000 och 900 000 personer torde ha bott i landet vid den tiden. Går vi ännu längre tillbaka blir siffrorna vagare, men man har ganska säkra uppskattningar som säger att befolkningen på 1300-talet var ca 1,2 miljoner. Den stora minskningen de närmaste hundratal åren beror på pesten mellan 1350 och 1420. Det är anmärkningsvärt att befolkningen ökade så kraftigt från 1500-talet till 1750 trots ständig åderlåtning genom krig.

Befolkningssiffrorna för 1000-1100 är ytterst osäkra men man antar att det skedde en kraftig ökning mellan år 1000 till 1300-talet. kanske vi kan anta att det fanns några få 100-tal tusen år 1000. Hela jorden befolkning beräknas till ca 310 miljoner år 1000.

I min släktforskning kan jag gå tillbaka 22 generationer från mina barnbarn räknat till Lidikin (Lyder) Svinhufvud och Magnus Westfal vilka levde på 1200-talet. Antalet anor utan anförluster för 22 generationer skulle vara 4 194 304. Vi inser enkelt att hela Sveriges befolkning vid den tiden (< 1 miljon) inte räcker till för att fylla min antavla med svenskar utan anförluster. Av namnen att döma i min tavla så fanns det emellertid invandrade tyskar bland anorna och säkert norrmän, danskar, och dessutom har jag mängder av finnar så det hjälper ju upp. Dessutom är mina barnbarns pappa från Mexico med anor i Spanien så där fick vi ytterligare några miljoner.

Låt oss därför gå ytterligare sex generationer bakåt i tiden. Mina anor skulle då vara 268 435 456 utan anförluster, som skall jämföras med de 310 miljoner personer som ansågs bo på hela jorden omkring år 1000. Det var dessa funderingar av Thomas Hultberg som fick mig att fundera vidare.

En slutsats man skulle kunna dra av detta är att när man närmar sig 25 generationer blir släktforskningen ganska meningslös eftersom vi måste vara släkt med alla som bor inom kommunikationsavstånd på vår jord. Nu vet vi ju att släktskap, speciellt i äldre tider var mycket klass- och geografiskt bundet och inavelsgraden ganska hög. Lyckligtvis florerade också promiskuiteten så generna kunde blandas mellan över- och underklass. Dessutom förekom då som nu omfattande hemskheter i krig, som också bidrog till att befolkningens arvsanlag blandades.

En annan, lite lustig, slutsats man kan dra är att alla de fantasifulla släktforskare som härleder sina anor till egyptiska kejsare och andra dignitärer, troligen har i sak rätt, men inte på det sätt de tror.

Om man till alla dessa fakta lägger det jag skrivit om tidigare, nämligen osäkerheten i vem som verkligen är fadern i varje led så känns det som om det vore bäst att hålla sig till släktforskning i modern tid, dvs från 1500 och framåt. I de flesta fall är det inte mödan värt att försöka härleda sina anor längre tillbaka. Oftast blir det bara teoretiska konstruktioner där osäkerheten är gigantisk.

torsdag 7 juli 2011

Jag kan inte använda Billion Graves

Här vilar Léon Banquet, avliden 27 april 1946 vid en ålder av 70 år
Jag fick ett mail härom dagen om den nya tjänsten Billion Graves. Om man tänker på vilket enormt arbete under år som Kent Andersson i Göteborg med hjälp av entusiaster lagt ned på att inventera svenska kyrkogårdar manuellt så inser man hur tekniken har gett oss nya möjligheter. Jag besökte ofta släktforskarlokalen i Västra Frölunda och såg de oändliga rader av A4-pärmar som Kent samlat med rapporter inskickade av frivilliga runt om i landet.

Med den nya tekniken kan man nu bara gå ut på en kyrkogård var som helst i världen med sin iPhone i fickan - registrera kyrkogårdens namn, låta iPhonen ange GPS-koordinaterna, ta en bild av en gravsten och vips ligger den i databasen för alla att ta del av. Trodde jag!

För att testa detta gick jag ned till den lokala kyrkogården i min lilla by Boutenac i södra Frankrike med min nya iPad2 laddad med appen (applikation på modern svenska) för Billion Graves. Visserligen fanns ingen app för iPad, men den jag laddade ned skulle fungera för iPad enligt beskrivningen. Väl på plats angav jag namnet på kyrkogården och vips lokaliserade min iPad platsen via GPS och placerade ut min position på karten. Nöjd trodde jag givetvis att jag nu hade lagt till en ny kyrkogård till den gemensamma databasen. Icke så - den fick snällt stanna i min surfplatta. Inte heller dök den upp på hemsidan för Billion Graves, vilket jag kollade när jag väl kom hem.

Skam den som ger sig. Jag tänkte nu försöka fotografera en gravsten som enligt inställningen i programmet skulle laddas upp till databasen automatiskt. När jag försökte ta en bild från programmet meddelades det att endast iPhone är utrustad med kamera och GPS så att bilder av tillräcklig kvalitet kan läggas till. Då undrar man varför man anger att appen fungerar på iPad, vilket den borde göra eftersom den har både kamera och GPS.

Jag tog ändå en bild av en gravsten med min iPad-kamera som jag skickade till mig själv som mail och den kan ni ju titta på och avgöra om kvalitén duger.

Jag hade sett framför mig mycket intressanta möjligheter med denna teknik om den fungerat. Antag att man på resa runt i välden tar en promenad på kyrkogården och håller utkik efter svenskklingande namn som man kan dokumentera. Det är ju ofta dessa förfäder i förskingringen som är så svårt för släktforskare att finna. Vidare borde man inom en mycket nära framtid kunna dokumentera alla svenska kyrkogårdar om varje släktforskare med rätt utrustning tar en runda med hunden då och då och samtidigt tar lite bilder av gravstenar.

Jag testade också Billion Graves hemsida där man kan transkribera - dvs. tyda de bilder av gravstenar som andra tagit. Det är först när en gravsten transkriberats som man kan sedan söka på personer eller kyrkogårdar. Här kommer förmodligen flaskhalsen i tjänsten att uppstå. Det är ju en sak att vandra omkring och knäppa lite bilder en vacker dag - en helt annan sak att sätta sig vid datorn och tyda gravstenar som man själv och andra tagit. Jag testade med den första gravstenen som kom upp och matade in uppgifterna för Rhoda Johnson Reichart från Utah, USA. Det fungerade väl och jag kunde sedan hitta Rhoda när jag sökte i databasen.

fredag 1 juli 2011

Intressanta fakta om emigrationen till USA

Det del av Sverige som blev mest avfolkad på grund av emigrationen till USA var Värmland. Nästan 90 000 av den dryga million människor som lämnade Sverige kom från Värmland. Kulmen på utvandringen nåddes under 1880-talet då nära 30 000 lämnade Värmland och nära 325 000 från hela landet. Andra stora utvandringslän var Älvsborg, Kalmar och Jönköpings län samt Östergötlands län, från vilka utvandringen var nära nog lika stor som från Värmland. Jämfört med Uppsala läns dryga 6 000 individer var utflyttningen från Östergötland mer än 10 gånger så stor. De här uppgifterna har jag fått från Ancestry.se med anledning av USA:s nationaldag den 4 juli.

Att livet var svårt för många i Sverige och inte blev så mycket enklare i USA vet vi från bl a Wilhelm Mobergs böcker. Många lyckades emellertid väl i det nya landet och exemplen på svenskättlingar som gjort sig bemärkta i USA är många. Från Dalarna känner vi till namn som sångaren Kris Kristofferson och nobelpristagaren i kemi Glenn T. Seaburg. En annan person som fått sitt namn förevigat är göteborgaren Justus P. Sjöberg som anses vara jukeboxens uppfinnare och grundare av firman Seeburg Corporation.

Ancestry.se bidrar med ett antal namn som jag inte kände till tidigare.
Johan Nordström – Grundare av butikskedjan Nordstrom. Johan föddes 1871 i Alvik, nära
Luleå och emigrerade tillsammans med sin mamma när han var 16 år gammal. När han
steg iland i USA ägde han $5. Han arbetade över hela landet och när han tillslut nådde
Seattle 1896 hade guldruschen startat och på olika omvägar samlade han ihop ett kapital
som senare gav honom möjlighet att öppna sitt första varuhus 1901.
-
Charles Rudolph Walgreen – Grundare av apotekskedjan Walgreens. Son till emigranten
Carl Magnus Olofsson, som bytte namn till Walgreen. I samband med en olycka då han
förlorade sitt finger övertalades han av läkaren att börja jobba hos den lokale apotekaren.
Han blev apotekare och efter en tid i det spansk-amerikanska kriget återvände han till
Chicago och startade apotek. 1916 ägde han nio apotek och startade Walgreen Co.
-
Eric Carl Wickman – grundare till bussföretaget Greyhound. Född som Martis Jerk 1887 i Vårnhus, norr om Mora, men bytte namn vid emigrationen. Kom till USA 1905 och jobbade i gruvor i Minnesota. När han fick sluta där 1914, skulle han börja sälja ”Hupmobiles”. Men när han inte kunde sälja någon så började han istället skjutsa sina gamla kollegor. Här tog han också de första turerna till vad som sen blev USAs största bussföretag Greyhound, som startades 1929.
-
Ray Bradbury – författare till bland annat Fahrenheit 451. Föddes 1920 i Waukegan,
Illinois av svenska Ester Moberg Bradbury som immigrerade till USA.
-
Michelle Pfeiffer – skådespelare. Hennes mormors far hette ursprungligen Charles
Peterson och föddes i USA av svenska föräldrar som invandrat till USA. Han gifte sig med
Amanda Carolina Olsson som föddes 1880 i Hornaryd i Kronobergs län och emigrerade
tillsammans med sina föräldrar.
-
Syskonen Maggie Gyllenhaal och Jake Gyllenhaal – skådespelare. Deras pappa
Stephen Gyllenhaal härstammar från den svenska officeren Nils Gunnesson Haal som blev
krönt adlig av Drottning Christina omkring år 1652. Nils Gunnesson Haals ättling Anders
Leonard Gyllenhaal emigrerade år 1866 och idag lever omkring 50 Gyllenhaalare runt om i
USA.

Andra amerikaner med svenska rötter är bland andra: Julia Roberts, Matt Damon, Kirsten Dunst, Jon Huntsman, Jerry Garcia, Hugh Heffner, Scarlett Johansson, Mark Wahlberg och Melanie Griffith.



Alla länkar är inlagda av mig.
Tipstack till Ancestry.se genom Pressmeddelande

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers