Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 25 april 2009

Dråpare och horkarlar, tillika rika bergsmän – Anders Finne, Anders Jonsson Sågmester och Stor Hemming Andersson

När jag slöläste i Vadfors avskrifter av domböckerna från Grangärde fann jag av en tillfällighet en notis om Anders Finne i Starebodha. Jag hade inte väntat mig att hitta något om honom i domböckerna över Grangärde eftersom Starbo ligger i Norrbärke.

I domboken för Dalarna 3 mars 1548 kan man läsa följande berättelse:

Det hade tydligen varit så att Anders Finne några år tidigare i Marnäs råkat i gräl med en Olof Jonsson. Det blev handgemäng och olyckligtvis skadades Olof så allvarligt att han dog. Anders ville nu genom ombudet Lasse Persson i Ludvika ansöka hos nämnden om fribrev för sitt brott som han ansåg sig ha sonat. Anders hade till de efterlevande och änkan utbetalat 5 laster järn, en silversked på 5 lod samt 3 ”sengerår” som jag inte vet vad det betyder.

Olof Jonssons bror Erik yttrade sig då på sina egna och broderns barns vägnar och intygade att böterna hade betalats i gängse ordning och varit helt i sin ordning. Han hade därför inget att invända mot att Anders skulle få ett fribrev. Han garderade sig emellertid med att det förutsatte att Anders inte hyste något groll mot familjen för det som varit utan stod vid sitt ord och inte hade några tankar på hämnd.

Nämnden fann att Anders hade betalt sina böter i laga ordning och eftersom inget uppsåt fanns bakom dråpet ansåg man sig kunna ge honom det fribrev han önskade. Detta var också helt enligt rikets lag. Man betonade också att Edsöresbalken föreskrev att Olofs familj på inget sätt fick jäklas med Anders och vare sig själva eller genom ombud skada eller konspirera mot Anders i framtiden.

Jag är speciellt intresserad av Anders Finne i Starbo eftersom han är min äldsta ana i rakt nedstigande led i 15e generationen. Han är således min ff ff ff ff ff ff ff far. Han invandrade från Finland där han föddes ca 1500 och avled ca 1570. Han bodde på Gammelgården, eller Finngården som det också kallades i Övre Starbo i Norrbärke socken i Dalarna. Som det ofta blev på den tiden fick han heta Finne eftersom det var för krångligt att skriva och uttala det finska namnet. Vem han var eller varifrån han kom är såldes höljt i dunkel.

Att han etablerade sig väl i bygden kan man framför allt se av hans efterkommande. Hans sonson var den kände Anders Jonsson Sågmester f. ca 1570, d. ca 1645, som fick kungligt privilegiebrev 1611 av Gustav II Adolf att anlägga en hytta i Skissbäcken. Det anses vara vändpunkten för Västra Silvbergs silverhantering och början till dess betydelse som centrum för järnhantering.

Än mer intressant, om än på ett lite absurt sätt, var Anders Jonssons son Stor Hemming Andersson. Han var byggmästare och konstmästare och en verklig pamp i alla dess bemärkelser. Domböckerna från tiden är fyllda av hans eskapader. Som ung berättas det att han byggde en gruvkonst som skulle invigas av konungen. Han blev emellertid inte inbjuden till invigningen, vilket gjorde honom så förargad att han borrade hål i pumpstocken så konsten inte fungerade vid invigningen. Han kom emellertid till undsättning och lovad ordna allt medan herrskapet gick till kyrkan, vilket han naturligtvis gjorde.

Henning verkade inte ha fruktat vare sig gud eller djävulen. Hans eskapader med fruntimmer var en visa i nämnden och då man inte fick någon rätsida på Hennings skörlevnad fick kyrkan och konsistoriet i Västerås rycka in och utdöma både böter och kyrkostraff. Henning rättade sig emellertid inte varpå han anklagades för förakt mot Guds ord och kyrkoämbetet. Henning genmälde då att ingen Prädikant hade rätt att stämpla honom som syndare utan endast Apostelen Paulus själv, inför vilken han förnekat sin synd och tillika inför hela församlingen och fyra visiterande prästmän som varit närvarande. Vid tinget 1657 bötfälldes emellertid Hemming för hor trots att han tog hela socknen till bevis på sin oskuld.

Det här var bara ett ringa axplock ur den räcka av rättsfall som Hemming var inblandad i, både av moralisk och ekonomisk art. Han föreföll ändå ha behållit sin position i socknen trots alla affärer som han var inblandad i.

Hemming var alltså konstmästare, vilket innebar att han byggde konstgångar eller gruvkonster som det också hette. Man hade ju behov av kraft för att pumpa upp vattnet ur gruvan för att den inte skulle fyllas av det inströmmande vattnet från sprickor i berget. Kraft fanns endast att tillgå i form av vattenkraft eller så kallade vandringar som drogs av hästar eller oxar. Konstgångar var ganska fantastiska mekaniska konstruktioner som hade som uppgift dels att överföra den cirkulära kraften från ett vattenhjul eller en vandring till horisontellt och vertikalt verkande krafter, dels att överföra denna kraft över stora avstånd. Det vattenhjul eller vandring som gav kraften låg ju ofta långt från gruvan och gruvan var dessutom djup. Att konstruera dessa konstgångar och dessutom de pumpanordningar som de skulle driva i gruvan var ett avancerat ingenjörsarbete.

Om någon läsare har kompletteringar eller rättelser är jag tacksam, men framför allt vore det intressant om någon har uppgifter om Anders Finnes ursprung.

Källor

Uppgifterna är dels tagna från Kjell Vadfors avskrifter av domböcker från Grangärde, dels från boken ”Torp och Torpare under Starbo Bruk, Schisshyttan och Wäster Silfberg”.
Släktskapet är verifierat genom studier av kyrkoböcker för Grangärde socken.

Uppgifterna om gruvkonster kommer ur egen fatabur som uppvuxen i hjärtat av Nora Bergslag.

Bilden föreställer Pershyttans gruvkonst och kommer från Wikipedia

onsdag 22 april 2009

Frågan är om det blir någon sport att släktforska med nya Genline 2.6.1 Beta

Jag har testat Betaversionen av Genline Family Finder - GFF 2.6.1. Det var verkligen en kul men också omtumlande upplevelse. Frågan är om det inte börjar bli lite väl enkelt att släktforska när både GIDx och det nya transkriberingsprojektet på Genline blir utbyggt. Lite av det roliga med släktforskningen är ju detektivarbetet, att tyda omöjliga handstilar, att leta rätt på gårdar där inga register finns, att genomskåda prästernas felskrivningar och försöka lista ut vilken födelsesocken som krafset efter det oläsliga födelseåret står för. Vi har kommit långt från den tid när entusiastiska släktforskare färdades mellan kyrkorna och läste i originaldokumenten för att bara upptäcka att deras farfars far redan efter ett år flyttade vidare till en socken som var allt för lång bort för att besöka samma dag.

Nu ägnar jag mig verkligen åt lyxgnäll - innerst inne är jag lycklig som ett barn i en gottebutik när jag insett möjligheterna som den nya GFF innebär. Låt mig förklara. Vad man har gjort är att man har infört en funktion i programmet som gör det möjligt för oss alla att markera en rad i bilden från kyrkboken och sedan mata in de uppgifter som står där i ett formulär som poppar upp. På det sättet blir den text som står i kyrkboken digitaliserad och inlagd i en databas och tillgängliga för alla. Om volymen är GIDx registrerad behöver man inte ens skriva i gårdens namn.

Man kan exempelvis följa Olof Andersson från vaggan till graven genom att gå igenom allt från födelsenotisen till dödsnotisen och alla vigselnotiser och husförhör däremellan. Man matar in allt som står om Olof på dom sidorna inklusive alla barn och deras födelsedata. När man sedan vill hitta tillbaka till Olof så gör man bara en sökning och vips poppar en lista upp med alla förekomster av Olof Andersson. Nu finns det ju många Olof Andersson så därför matar man in någon mer uppgift, förslagsvis födelseår och födelsesocken och får då en lista som bara tar upp den Olof man sökte. Där finns alla ställen där Olof förekommer i kyrkböckerna listade med GID-nummer och allt. Det är bara att klicka på den rad man vill läsa och så öppnar just den sidan i kyrkboken. Mycket enklare än så kan det inte bli.

Nu skall ingen tro att det funkar att skriva in Olof Andersson idag. Först måste någon av oss släktforskare ha godheten att leta fram honom och mata in uppgifterna om var han förekommer. Jag tog ett par timmar och lekte med inmatningsfunktionen och fick samtidigt möjlighet att gå igenom några av mina anor som inte var tillräckligt kontrollerade. Det är faktiskt ett roligt arbete - mycket roligare än att mata in orter för GIDx. Här kände man att man hade en mer direkt egen nytta eftersom man i framtiden skulle få så oerhört lätt att gå tillbaka till sina egna uppgifter. Visst GIDx är också till nytta för oss själva men inte så samma påtagliga sätt. Denna nya funktion slår den befintliga kopplafunktionen mellan DISGEN och GENLINE med hästlängder.

Hela inmatningsproceduren fungerade förvånansvärt bra för att vara en Beta-version. Jag fann dock ett litet problem och det rörde inmatning av datum. Dels måste man använda formatet ÅÅÅÅ-MM-DD vilket är onödigt tidsödande. Där skulle programmet själv kunna formatera det på det sätt det önskar om man bara skriver ÅÅÅÅMMDD. Denna känslighet för inmatning medförde emellertid ett annat, något värre problem. Man kunde inte mata in ofullständiga datumangivelser. Ofta förekommer det i Hfl att endast året anges eller år + månad. I sådana fall får man lämna hela datumet tomt eftersom programmet inte accepterar annat än fullständiga datum - synd tycker jag. Ett förslag är att man tillåter formen ÅÅÅÅ-xx-xx eller något likande.

Man kan ju föreställa sig vilken skillnad det vore att hitta Olof Andersson i en lista där åtminstone hans födelseår står angivet, jämför med om det saknas uppgift. När systemet blir utbyggt kan man tänka sig att det finns hundratals Olof Andersson genom åren i Grangärde och många av dom har säkert inte fullt läsbara födelseuppgifter i husförhörslängderna. Nog vore det bra om man åtminstone kunde begränsa sökandet till dom som föddes 1768 eller däromkring.

Jag vill uppmana alla att göra slag i saken och gå igenom alla dom där posterna som ni plankat från kollegor på nätet, men inte hunnit kolla ännu i kyrkböckerna. Ladda ned Beta-versionen av GFF 2.6.1 och börja mata in samtidigt som ni kollar. Jag hittade själv ganska många nya uppgifter och ett par fel när jag gick igenom ett par generationer. Och som sagt, det var riktigt kul.

I framtiden - när tusentals släktforskare transkriberat alla förekomster av sina anor - kommer man inte bara att kunna hitta rätt volym när man funnit en person i DISBYT och klickar på DISPOS-funktionen. Man kommer då att få upp en lista på alla ställen där personen förekommer och genom att klicka på en av dessa dyker rätt sida och rätt rad i kyrkböckerna upp.

Man kan ju passa på att abonnera på Genline nu eftersom dom har vrålrea under den här månaden - 1295 kronor mot 1995 kronor/år normalt. Men å andra sidan så är det onormalt att dom har sitt normala pris så det det kommer nog fler möjligheter.

På slutet vill jag bjuda på en liten surkart

Bland länkarna på Genlines hemsida fann jag länken till Sverige Atlas. Dom lovade tillhandahålla det som vi många söker efter, nämligen koordinater för svenska orter. Givetvis ville jag testa den tjänsten för att se hur väl den fungerade. Jag använde några av orterna från Järnboås socken som test. Det visade sig att det funkade ganska bra om man matade in orter med ovanliga namn som Tolvsbörd - koordinaterna poppade upp omedelbart. När jag däremot sökte på Finnsjön fick jag en hel lista alternativ av naturliga skäl, utan någon som helst angivelse om var i landet de var belägna. Jag försökte då med Finnsjön Järnboås men det sökbegreppet kunde inte programmet förstå. Efter ytterligare några tester för att se hur funktionellt redskapet faktiskt var kom plötsligt följande meddelande upp:

"Vid systematisk upprepning av sökning efter temporär blockering, stängs funktionen av för berörd besökare då syftet tycks vara missbruk för egen vinning. På grund av återupprepade missbruk av vår Atlas med stöldförsök av data, har vi satt en spärr efter 12 sökningar. Vill du söka igen återkom om ett par timmar då spärren släppt".

Hur i herrans namn kan någon som driver en servicefunktion vara så klumpig och oförskämd mot kunder. "Missbruk för egen vinning. ...återupprepat missbruk ... stöldförsök av data..."

Jag har aldrig sett något liknande.
Ställ dig i skamvrån och stanna där tills tungan inte är svart längre skulle min gamla skolfröken sagt.

Det fungerade som sagt inte så bra eftersom man inte fick veta var orterna låg i Sverige - åtminstone en länsbokstav eller postnummer hade hjälpt.

måndag 20 april 2009

Livet är mer än släktforskning - en vårpresent till mina läsare

Nog börjar nacken bli stel, ryggen värker, ögonen rinner, er partner tycker ni är urtråkig och era vänner ruskar på huvudet när ni börjar dilla om hur spännande det är med anor från 17oo-talet. Jag vill därför ge alla mina läsare en vårpresent. Res er upp från datorn, ropa på er partner, på någon vän eller njut för er själva, klicka på länken nedan och ruska loss den gamla släktforskarskrotten.

http://vimeo.com/moogaloop.swf?clip_id=2539741

TREVLIG VÅR!!!

söndag 19 april 2009

Nya Diskulogen är en höjdare - Grattis DIS!

Efter att ha betalat in 10 kronor för lite i medlemsavgift har jag inte fått Diskulogen på ganska länge. Jag bor utomlands och då skall man betala lite mer än det står på inbetalningskortet för ökade kostnader vilket jag inte visste. När jag mailade DIS och fick reda på felet och sedan betalt in pengarna kom det en hel bunt av den nya Diskulogen. Den är jättefin!! Jag satte mig omedelbart och sträckläste - eller åtminstone skummade samtliga nummer.

Först och främst är det väl förunderligt hur mycket mer man njuter av att läsa en tidning med lite bättre papper och en bra layout! Redan på första uppslaget blev jag positivt överraskad. Jag måste erkänna att jag sällan läser ledare eftersom de ofta är så uppenbart skrivna av plikt och innehåller vad de bör innehålla. Olov Cronbergs Ledare är både väl skrivna och har intressant innehåll. Han verkar vilja lära ut något.

En mycket god idé är Kort&Gott som kommer, som sig bör, i början så man blir lite sugen på nyheter. Ofta gömmer man sådant i slutet eller på baksidan av tidningen. Nästan hälften av alla tips där tyckte jag var matnyttiga och det är ganska bra det anser jag.

Vad gäller artiklarna förefaller det som det finns något för alla smaker. Jag uppskattar speciellt de praktiskt inriktade artiklarna där man får lära sig att använda olika hjälpmedel på ett bättre sätt. Genomgång av alla olika arkiv är också mycket nyttigt liksom nya böcker och CD-skivor som kommit ut.

Nu väntar jag bara på Disgen 8.2. som är utlovad - även om jag varit lite elak mot programmet ibland så rör det sig om en väl utvecklad hatkärlek. Jag misstänker att min önskan om en lite "plupp", förslagsvis röd, vid sidan om de poster som är "oforskade" i Antavlor och Stamtavlor, fortfarande lyser med sin frånvaro. Nog vore det fint att kunna se vilka personer man behöver åtgärda och se hur väl man forskat igen sitt material på ett tydligt sätt?

GIDx funkar emellertid väldigt bra där det är färdigt. Jag blir emellertid lite konfunderad när jag söker på vissa socknar där det finns stora luckor inom samma husförhörslängd. När man sedan går till det bifogade Byaregistren för längden står ju namnen där men ändå är dom inte inmatade. Kan någon förklara varför? Eftersom jag inte vill peka ut någon vill jag inte säga i vilken socken jag sett detta.

Jag vet av erfarenhet att det kan vara jättejobbigt att mata in en församling om man har oturen att välja en bökig en, men snälla - gör en insats så vi kan använda detta utmärkta hjälpmedel snarast. För övrigt tycker jag att nästa steg borde vara att indexera födelse-, död- och vigsellängderna också eftersom det kan vara svårt att hitta rätt årtal, speciellt där man blandat alla tre längderna i samma bok.

torsdag 16 april 2009

Sångesnäs i Järnboås socken - och så några fler tips för ordningens skull

Lisa undrade över orterna Sångensnäs och Lilla Sångensnäs i Järnboås. Det verkar som om Lisa löst problemet, men kanske det är andra som kan ha nytta av följande.

Orterna med namnet Sångesnäs ligger kring sjön Sången som ligger på gränsen mellan Nyhyttan och Grängshyttan. Sångesnäs och Norra Sångesnäs ligger norr om sjön medan Lilla Sångesnäs ligger söder om sjön. Sjöarna Lilla Grängen, Sången, Björken Lindesbysjön och Fåsjön ingår i det sjösystem som sammanbinds av Rastaälven som under järnhanteringens tid var både en viktig transportled och kraftkälla.

Själv minns jag Sångensnäs från min barndom som en plats dit Missionsförbundet hade utflykter och höll friluftsgudstjänst på somrarna.

Grängshyttan tillhör Hjulsjö församling och Nyhyttan tillhör Järnboås församling. Om man studerar Husförhörslängderna (Hfl) genom tiderna upptäcker man emellertid att Järnboås församling har haft skiftande gränser genom åren. Lilla Sångesnäs dyker upp i Hfl första gången 1876, men finns med på Häradsekonomiska kartan från 1864, vilket kan tyda på att det är en relativt ny bosättning eller att den haft annat namn tidigare. Namnet Sångesnäs dyker upp första gången 1771 i Hfl. På moderna kartor kallas Sångensnäs för Stora Sångensnäs - kanske en distingtion som kommit till när Lilla Sångensnäs bebyggdes? Två möjligheter finns - endera har man i tidigare Hfl kallat Lilla Sångesnäs för bara Sångesnäs eller också avser man verkligen den större bybyggelsesamlingen vid Sångens nordända. I det senare fallet skulle hela sjön Sången med kringliggande bebyggelse historiskt ha legat i Nyhyttan/Järnboås och inte en del i Grängshyttan/Hjulsö. Man kan exempelvis på Häradsekonomiska kartan från 1864-67 se att gränsen då går genom sjöns norra ända så att gården Lomnäs ligger precis söder om gränsen i Järnboås. På den kartan ligger Sångesnäs i Hjulsjö, medan Lilla Sångesnäs ligger i Järnboås. I Hfl för 1886 - mindre än 20 år senare - finns emellertid Sångesnäs och Lilla Sångesnäs båda med i Järnboås, vilket är enda gången detta förekommer i Hfl.



Min slutsats är att det är skillnad på Sångesnäs och Lilla Sångesnäs. Lilla Sångesnäs har alltid legat i Järnboås, medan Sångesnäs tidigt tillhörde Järnboås, men senare flyttades över till Hjulsjö. Att Sångesnäs enligt Häradsekonomiska kartan ligger i Hjulsjö 1864, men sedan finns med i Hfl för Järnboås 1886 är ju lite konstigt, men kan helt enkelt bara innebära att prästen i Järnboås genomförde husförhören för Sångesnäsborna genom någon överenskommelse. Man kan ju kolla om man kanske till och med hade samma präst under vissa tider. Jag fann några andra sådana exempel när jag gick igenom socknen. Det verkade var folk från avlägset belägna torp som hade lättare att ta sig till ett husförhör i grannsocknen än till den egna socknen. Just på gränsen mellan Hjulsjö och Järnboås träffade jag på något sådant exempel.

Tips för hur man kan ordna sina bilder

Angående dina bekymmer med kopior ur husförhören som du vill spara på något sätt. Problemen med dom är ju att dom är handskrivna och då kan man inte läsa dom med ett OCR-program för att söka i dom - om man inte indexerar förstås som GIDx gjort och det kan man ju göra själv också med så kallade taggar. Jag har löst detta på ett annat sätt. Jag använder ett program som heter SnagIt, som visserligen kostar några kronor men jag skulle inte kunna klara mig utan det. Med hjälp av det programmet kan jag "klippa ut" precis vad som helst på skärmen och spara i en mängd olika format. Man kan också bearbeta bilden på olika sätt, skriva kommentarer eller lägga in länkar och taggar och sedan spara den under något lämpligt namn. Man kan ju lägga in namnen på personerna, socknen, årtalet, GID-nummer, volymnummer och annat smått och gott som taggar till bilden så hittar man den lätt som en plätt sedan.

Kartan i det här inlägget är klippt och bearbetad med SnagIt.

Avslutningsvis måste jag säga att det här svaret hade inte varit lika lätt att ge om inte Järnboås hade varit GIDx-indexerat. GIDx underlättar verkligen!

Klippet kommer från Häradsekonomisk kartan för Örebro län. Rakid: J112-81-24 Bladnamn: Grängshyttan Årtal: 1864-67 Län: Örebro län

Några praktiska tips - att handskas med allt man samlar på sig

Varje gång jag besöker Sverige går jag på olika bibliotek och arkiv och samlar på mig en massa kopior av sådant som jag behöver forska närmare i när jag kommer hem. Det blir Herdaminnen, Antavlor och andra standarverk. Högen av kopior växer och jag känner allt mer ångest inför att inte veta hur jag skall handskas med det. Om man tar Herdaminnena så finns det ju massor av information. Det är inte bara prästen själv som är intressant utan man får också massor av information om släktskap genom vem som dom har varit gifta med och deras anor, om barn och vem dom gifter sig med osv. Där finns också publikationer prästen har gjort, vem de disputerade för, var de gick i skolan och alla skandaler de var inblandade i. Mycket står i finstilt text och inskjutet i ”notnötter”. Det är mycket lätt att man missar något. Jag har nu kommit på en enkel – nåja - metod som gör att jag kan finkamma alla mina kopior efter namn jag är intresserad av. Så här gör jag:

Jag skannar mina insamlade sidor med min HP-scanner. Jag ställer in det på skanning av dokument. På så sätt tolkas bilden till text av ett så kallat OCR-program som kan editeras i efterhand i en odbehandlare. Jag ser till att spara resultatet som en textfil (.txt) till en speciell katalog på datorn. Om man ställer in skannerprogrammet så att det lägger in alla sidorna löpande i samma fil kan man skanna hela sidorna efter varandra så läggs de bara in i en rad. Det normala är att programmet gör en fil för varje sida man skannar.

Genom att alla sidorna samlas löpande i samma fil kan man enkelt söka i den efter olika sökord. När jag har skannat färdigt alla sidor öppnar jag filen. Har man Windows öppnas filen troligen i programmets WordPad eller Anteckningar. Sedan är det bara att gå till Redigera-menyn och klicka på Sök och mata in sitt sökord och klicka på Nästa. Jag sökte exempelvis på ”Fahl” eftersom jag var ute efter prästsläkten Fahlander och gärna ville ha med döttrar som kunde tänkas kalla sig Fahlandra också. Resultatet blev att jag naturligtvis hittade alla Fahlandersprästerna, men också ett stort antal döttrar som gift sig med andra präster som jag inte hade reda på tidigare.

Nu förutsätter ju det här beteendet att jag kopierat ganska många sidor. Givetvis hade jag ursprungligen valt dessa utifrån hänvisningar kors och tvärs i Herdaminnena. Problemet är bara att hitta tillbaka något år senare till alla de uppgifter som jag en gång hittade. Då funkar det här knepet bra.

För den ordningsamme är nästa steg naturligt. Jag ”klipper” då ut varje enskild präst ur den stora filen och sparar den som en separat fil som kan heta exempelvis WIDICHINDUS JOHANNIS GRANGIUS - VIDIK HANSSON.TXT och läggas i en mapp som heter Västerås stifts Herdaminnen – Ekström. Man kan behöva läsa igenom den eftersom programmet ibland tolkar fel. Då får man rätta till det.

Att spara texterna som textfiler gör att man har stor flexibilitet att senare använda dom på olika sätt eftersom dom då inte har en massa onödig formateringsinformation. Behåll emellertid den stora filen för att söka i – det gör det mycket enklare.

Kom emellertid ihåg att det finns regler om hur man får kopiera ur böcker och hur man får använda uppgifterna. Principen vid forskning är att man bara får kopiera begränsade delar av verket utifrån sina forskningsbehov. När man sedan använder uppgifterna måste man noggrant ange källan till sina uppgifter.

torsdag 9 april 2009

När källorna sinar ... eller vem var Hans Widichsson i Persbo?

Jag känner en viss leda över att traggla mig igenom husförhör och dödsböcker. Likaså är det urbota tråkigt att leta sig igenom DISBYT efter någon som har samma ana som jag. Jag börjar bli lite trött på släktforskning och behöver göra något nytt. Det skulle vara kul att kunna gå på biblioteket eller Landsarkivet eller någon annan stans där det finns riktiga dammiga ursprungsdokument. Nu är det ju så att jag i likhet med många andra inte kan göra det. Jag bor utomlands, men många bor i Hotaheiti ute i norrlandskogarna eller har svårt att ta sig till de större städerna av andra skäl så då får man rätta sig efter sina förutsättningar. Sagt och gjort – jag tar fram skivan av Kjell Vadfors över Norrbärke och Grangärde, där jag har massor av släkt. Kanske man skulle läsa lite i domböckerna för att se om det finns några maffiga grejor att gotta sig åt. Jag börjar således läsa sida efter sida som om det vore underhållningslitteratur. Släktforskare är ibland lika galna som golfare och jag råkar vara bådadera! Jag letar inte efter något särskilt, men alltid lär man sig något.

I den av Kjell Vadfors upptecknade Saköreslängden för Grangärde 1605 kan man läsa att Hans Widichsson i Pedersbo fick böta 1200 osmundjärn för förbudsbrott uppdelat så att 800 skulle tillfalla kronan, 200 tillfalla kyrkan och 200 tillfalla domaren. Vad innebär detta och vem är Hans Widichsson. Namnet förefallen mig bekant.

Genom att söka på förbudsbrott med hjälp av Google finner man att det kunde gälla snart när vad som helst som var förbjudet. Köra timmer på vissa vägar, stanna med sitt timmerlass på vissa ställen, köpa stöldgods, plocka ved på vissa ägor eller handla med visst gods. Att det måste ha varit något ganska allvarligt Hans fälldes för framgår ju av böternas storlek. Andra i saköreslängden har fått sina böter utmätta i daler men här anges böterna i osmundjärn. Ny sökning på Google visar att osmundjern var ett vedertaget betalningsmedel ända fram till denna tid.
De tillverkades således med en enhetlig vikt på omkring 350 gram (olika uppgifter finns om vikten). Osmundjärnet var tillsammans med koppar och smör Sveriges viktigaste exportvaror under medeltiden. År 1604 slutade man exportera osmundjärn och stångjärnet infördes som även det tillverkades i enhetlig storlek om 3,5 meter långa stänger som vägde 30-40 kilo. Ett något mer otympligt betalningsmedel kan tyckas.

Osmundjern i sig intresserar mig eftersom en av mina anor Peder Pedersson Osmi påstås ha fått sitt namn på grund av att han och hans familj hade tillåtelse att betala sin skatt just i osmundjern. Den som är specialintresserad av järnets historia kan läsa en artikel av Nils Björkenstam i jernkontorets historiska serie.

Men åter till Hans Widichsson. Han fick således böta 420 kilo järn, vilket förföll mig ganska mycket. Efter mycket läsande och kalkylerande kommer jag emellertid fram till att det nog inte var mer än 8-9 daler silvermynt, vilket skall jämföras med de 6 daler som Oloff Erlandsson i Erlandsbo fick böta för mökränkning vid samma tillfälle.
Hans Widichsson föreföll mig bekant sa jag. Mycket riktigt – jag finner honom i min databas. Han är min fm fm ff fm ff mf far och en av alla mina anor från Grangärde. Jag har inte antecknat särskilt mycket om honom så han är ganska anonym för mig. OK- jag måste med skam erkänna att jag hämtat uppgifterna från DISBYT där alla de mer aktiva grangärdesforskarna har honom med. Troligen har uppgifterna om honom sitt ursprung i Vadfors Byalängder så varför inte kolla denna, av många föraktade, källa.

På sidan 62 i Grangärdes Byalängder (Vadfors) för 1628-50 hittar man under Persbo (Pedersbo) Bergsmannen Hans Widichsson född ca 1570 i Norrvik, död 28/9 1651, man får förmoda i Persbo. Han gifter sig 1590 med Karin Larsdotter född ca 1570 i Persbo och död 18/5 1645.
I byalängden upptas en son Bengt Hansson född 1604 i Persbo och gift ca 1638 med Rebecka Siffredsdotter. De har 1655 tillsammans 6 barn.
Hans Widichsson var nämndeman liksom hans far Widich Hansson, f.1548, d.1628 och hans farfars far Lasse Ravalsson, f.1490 d.1572. Hans farfar Hans Larsson, f.1520 d.1572 var emellertid en ganska anonym figur som dog redan vid 52 års ålder.
Redan i Saköreslängden för 1551 påträffas farfars fadern Lasse Ravalsson. Han får då böta 100 mark penningar för sin dotters räkning då hon begått ”skylskap” med sin broder. Jag hade nog mina aningar vad ”skylskap” betyder, men kände ändå att jag ville veta mer. En sökning på begreppet gav ett antal träffar på Projekt Runeberg, som samlar och skannar gamla texter som bör bevaras för eftervärlden. Genom att läsa hur ordet användes i olika sammanhang började jag förstå dess betydelse. Vad jag förstår avser det sexuellt umgänge med nära släkting, närmast vad vi kallar incest. Man undrar ju vem som tog initiativet till det? Kan det ha varit den anonyme Hans som var i farten?

Lasse Ravalsson avlider 1572 samma år som hans son Hans Larson avlider. 1574 avslöjas det att hans sonson ”Widiche i Norgudwika”, sedermera Norrvik, hade gömt undan några gamla mynt vid bodelningen efter fadern – och farfadern. För det fick han böta 160 mark.

En intressant incident 1550 var när Lasse Ravalsson som var Bergsfogde för Västerbergslagen anklagade Bergsmannen och Nämndeman Bengt Nilsson i Persbo för att ha smitt alltför lätt osmundjärn. Att det var medvetet framgick klart eftersom Bengts hustru kom utfarande och sparkade omkull vågen och bad Lasse ”att pynta segh dädhan”. Bengt erkände och fick böta trots att han satt ting vid tillfället. Någon fiendskap föreföll det knappast ha orsakat eftersom Bengts sondotter sedermera gifte sig med Lasses sonsonson Hans Widichsson. På så sätt sammanknöts Hans Widichsssons familj med den äldsta och mest inflytelserika släkten i Persbo. Anders Winroth har skrivit en intressant artikel om detta.
Om Lasse Ravalssons son Hans Larsson var en person som inte gjorde så mycket väsen av sig så var hans son Widich, Hans far, desto mer försigkommen. Han nämns som nämndeman första gången 1592 och sitter därefter ting åtminstone till 1618. Han gör en del affärer framgår det av domböckerna. 1593 köper han en täkt av sin svärmor Marit i Norrvik för 10 fat järn. Marit var således mor till hans hustru Malin E-dotter. (2015-06-04: Släktförhållandena kring Lasse R. har reviderats sedan detta skrevs och kan läsas om här.)

1602 bjuder han ut en hytta och smedja som han köpt av sin syster Anna och hennes make Anders Jonsson. Priset är 15 fat osmundjärn samt en silversked på 3 lod.

Annas dotter reser 1615 genom kyrkoherde Erici Holstenii Holstenius i Stora Skedvi anspråk på Widich för en utlovad del i ett arv efter den barnlösa Brita Larsdotter som var syster till Widichs och Annas far Hans Larsson. Det gäller en del i ett hemman i Fline i Husby socken. Till saken hör att Annas dotter och Eric Holstenieus var tremänningar, dvs. Erics mor Sigrid Jonsdotter, Anna Hansdotter och Widich Hansson var kusiner. Ledtrådar till detta har jag fått genom inlägg av
Torsten Berglund på Anbytarforum.



Om man går bakåt i tiden från Lasse Ravalsson är det mer osäkert. Hans far anses vara Rawfall Matsson f. 1460 i Klenshyttan, d. i Norrvik. Hans far anses vara Mats Andersson var födelse antas till 1420.
Källkritik
Själva idén med det här exemplet är att jag inte hade tillgång till några primära källor om man inte skall anse att Vadfors avskrift av domböckerna är tillräckligt tillförlitliga. I övrigt har jag använt källor som finns tillgängliga för den som inte kan besöka arkiv eller bibliotek. I några fall får dom anses vara mycket tillförlitliga. Anders Winroths artikel från Genealogiska Nätbiblioteket 2005 liksom Torsten Berglunds inlägg på Anbytarforum betraktar jag som mycket tillförlitliga.
Uppgifterna från DISBYT som väl överensstämmer med Vadfors byalängder ser jag som i stort tillförlitliga, speciellt som dom som passar in i det mönster av släktskap som andra källor beskriver.

Vissa uppgifter kommer från privata databaser på nätet. Det är främst Hässla Släktförening samt Släktföreningen Tingdal som jag använt.

I de fallen måste man iaktta viss försiktighet när inte källorna är angivna. I några fall är uppgifterna emellertid verifierade av kopior jag själv samlat från bl. a. Västerås herdaminnen av Ekström och i dom fallen anser jag uppgifterna styrkta.

De svagaste delarna är därför generationerna före Lasse Ravalsson, varför jag endast nämner dessa utan att ta med dem i antavlan. Viss osäkerhet råder också om syskon till några av personerna i antavlan.


Var och en som har några invändningar eller kompletteringar ber jag att skriva kommentarer så att inga felaktiga uppgifter sprids till andra släktforskare.

onsdag 1 april 2009

Fredrik Bernhard Lustigs oäkta barn

I januari berättade jag om de gamla bandinspelningar jag fann som kastade ytterligare ljus över min frus ättling Fredrik Bernhard Lustigs härkomst. Jag berättade också hur jag genom texterna om Fredrik Bernhard fick kontakt med en tremänning till min fru – Hans E B Andersson, vilken jag också skickade en kopia av bandupptagningen. Han kunde i kombination med de nedtecknade historier som hans mors kusin Gerda lämnat efter sig ställa samman följande historia. Gerda Ottilia Josefina Andersson var född 1883 och hade därför väl bevarade minnen av Fredrik Bernhard som dog först 1910.

Hans Andersson fann på banden förklaringar till några familjehemligheter som han inte tidigare förstått – nämligen att Fredrik Bernhard hade två utomäktenskapliga döttrar – Karin och Lillian. Här följer Hans E B Anderssons berättelse:

Karin Andersson, dotter till Fredrik Bernhard

I ett inspelat samtal mellan Ingrid Lustig, Fanny Ringquist och Jan Ringquist år 1982 berättar Ingrid bl.a. att hennes farfar Fredrik Bernhard skaffade sig två döttrar efter att hustru Johanna hade dött. De hette Karin och Lilian. Ingrid berättar också att Fredrik inte bara var möbelsnickare utan också husbyggare. Dessa uppgifter har kastat ljus över några dunkla förhållanden under den tid då familjen Lustig flyttade från Enlund i Rystad, till Linköping, till Ö Harg, till Linköping, till S:t Lars och åter till Linköping.

Jag har hittat Karin medan Lilian fortfarande döljer sig. Efter 27 år i Enlund i Rystad flyttade familjen Lustig till Lindhem 18 i Linköpings Domkyrkförsamling den 24 september 1886. Lindhem 18 låg vid korsningen mellan Blomgatan (som finns kvar) och Lindvägen (som nu är borta), ett par fastigheter in från korsningen Grenadiergatan – Blomgatan. Området låg utanför det som kallas Stadens gamla gräns. I fastighetsregistret står Fredrik som ägare till Lindhem 18. Enlund var ett förpantningstorp som brukar ha ett arrendekontrakt på 50 år. Varför flyttade familjen i förtid från Enlund? Där hade Fredrik byggt upp en tillverkning av möbler, hade lärlingar anställda, drängar som skötte det jordbruk som hörde till torpet och sönerna Axel och August började nå vuxen ålder. En möjlig förklaring kan vara det som Ingrid nämner om husbygge. Kanske såg Fredrik en möjlighet att etablera sig som byggmästare i det expanderande Linköping, en möjlighet som inte fanns i Rystad.

Här kommer en annan familj in i bilden. I fastigheten Lindhem 6G, som låg på andra sidan kvarteret mitt emot Lindhem 18 mot Rydsgatan, flyttade den 28 april 1881 en familj in från Tinnerbäcken 8d i S:t Lars församling.

Familjen bestod av:
Arbetaren Carl Fredrik Andersson (*1845-02-14 i Rystad)
Hustrun Maria Wilhelmina Andersson f. Johansson (*1850-03-04 i Svinstad)
Sonen fabriksarbetaren Carl August Carlsson (*1873-01-04 i Linköping)
Sonen Knut Emil (*1877-12-10 i Linköping)
Dottern Hildur Amalia (*1880-12-10 i Linköping)
Sonen Johan Wilhelm (*1882-09-26 i Linköping)
Dottern Anna Wilhelmina (*1887-04-10 i Linköping)

Den familjen råkade hösten 1987 ut för en katastrof. Den 5 november blev fadern Carl överkörd och dödad av tåget. Den 20 november dog dottern Hildur i mässlingen och lunginflammation. Den 4 december dog den unga dottern Anna av mässling och lunginflammation. Kvar blev änkan Maria med sönerna Carl 14 år, Knut 10 år och Johan 5 år. Sonen Carl flyttade till amiralitetsförvaltningen i Karlskrona 1894-04-20 och sonen Knut till S:t Lars 1895-10-29.

Efter bara två år i Lindhem 18, den 29 oktober 1889, flyttade familjen Lustig enligt utflyttningslängden till Asptorpet i Ö Harg. (I längden står Lindhem 20 vilket nog är en felskrivning) Varför denna flyttning? I Ö Harg fanns ju inga tillfällen att bygga bostäder som det fanns i Linköping. Inte heller hade så vitt jag vet familjen någon anknytning till socknen. Familjen rötter fanns ju i Landeryd, Vårdsberg och Rystad. Kanske var det Johannas sjukdom. Kanske ansågs lantluften nyttigare.

I de fastighetslängder som finns tillgängliga hos SVAR hittar man fastigheternas ägare, men där saknas uppgifter om när ägarbytet skedde. Enligt Fastighetslängden 1880 – 1895 köpte Fredrik Bernhard någon gång under denna period fastigheten P73 vid Hunnebergsgatan som låg närmare stadens centrum än Lindhem 18. P står för S:t Pers kvarter.

Änkan Maria flyttade 1893 med barnen Johan och Karin till P73 vid Hunnebergsgatan, som Fredrik Lustig då ägde. Där födde hon den 2 november en dotter som fick namnet Karin. Dagen efter dvs 3 november skrevs Fredrik Lustig in i domkyrkoförsamlingen på adressen P73 efter att ha flyttat från Asplund i Ö Harg. Fredriks hustru Johanna hade då varit död i ett och ett halvt år.

Ett år senare, den 1 november 1894, flyttade Fredrik till Ekängen i S:t Lars där sonen Axel redan bodde. Han blev kvar där i 10 år till 31 oktober 1904 då han återvände till P73 där Maria bodde kvar med dottern Karin.

I Församlingsboken för 1904 står ”Fredrik Bernhard Lustig (i Ekängen S:t Lars) har erkänt Karin, dotter till Maria Vilhelmina Andersson, som sitt eget barn och begärt att det skall såsom sådant antecknas. Linköping d 10 mars 1904. Oskar Hansson, l. p.” Det dröjde alltså 10 år innan Fredrik erkände att Karin var hans dotter.

Över åren finns ganska många personer bokförda på adressen P73 under kortare och längre tider. Jag har inte i detalj rett ut vad som hände där. Fredrik finns där liksom Maria med dottern Karin, på samma adress, P73, men aldrig registrerade på samma ställe i längden.

I Församlingboken 1905 – 1914 på sid 216 står Fredrik Bernhard Lustig som ägare till P73, men på sid 212 står också Marias son snickaren Knut Emil Andersson som ägare till P73, där kallat Fredrikshall. Kan det vara så att Marias son övertog P73 efter Fredrik? Marias och Fredriks dotter Karin Andersson flyttade till Norrköping den 3 november 1909 och blev kvar där hela sitt liv. Hon var dock med på Fredriks begravning i december 1910. Ingrid berättar att på kvällen dagen före begravningen, dvs. den 3 december, kom John, Marias yngste son, och frågade Ingrids far Axel om Karin fick vara med på Fredriks begravning dagen efter. Ja, sa Axel, han är ju lika mycket hennes far som min. På begravningsdagen den 4 december kom också den andra dottern Lilian till begravningen, vilket förargade Fredriks dotter Hulda så att den familjen inte var med på begravningskaffet.

För Karin blev det under de närmaste åren den vanliga vandringen mellan olika arbetsgivare i Norrköping och med titeln tj vilket väl betyder tjänstekvinna. År 1915 flyttade hon till kvarteret Backen, V S:t Persgatan 44 i S:t Olai församling till Anders och Gustaf Fjellström och hade då avancerat till butiksbiträde. Dit flyttade samma år arbetaren Ebert Emanuel Hansson *1884-04-22) som blivit änkling i början av samma år. De vigdes 23 september 1916 och flyttade 12 november till Hedvigs församling i Norrköping. Där slutar spåret på grund av en lucka i församlingsboken.

Nästa gång jag hittar dem är kring 1960. De bor då på Trozelligatan 33 i Sankt Olai församling. Där dör Ebert den 5 maj 1961 och Karin 7 juli 1965. Några barn fick inte Karin så vitt jag har kunnat hitta. Inte heller tycks det ha funnits några barn i Eberts första äktenskap.

(Under det här arbetet har ett minne börjat ta form. Jag besökte Gerda, Huldas dotter, i Norrköping i början av 1960-talet. Där fanns en äldre dam som enligt Gerda nyligen blivit änka. Jag minns inte vilken relation som Gerda sade sig ha till henne och jag minns inte vad hon hette. Men årtalen verkar stämma. Det kan ha varit Karin jag träffade utan att veta vem det var. Gerda var då nära 80 år och hennes moster kring 70 år.)

Stockholm i mars 2009.
Hans E B Andersson

Tack Hans för ditt intressanta bidrag till historien om Fredrik Bernhard Lustig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers