Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 31 mars 2011

Problem med Disgens GEDCOM-kod

För att inte riskera att ni skall tro att jag "skämtar aprillo" får det blir två texter idag, fast jag kunde ha väntat till i morgon.

Ungefär en tredjedel av alla släktforskare använder Disgen enligt GeneaNets undersökning. Problemet är emellertid att Disgen inte följer GEDCOM-standarden i alla delar för sina exportfiler. I Disgen anger man tilltalsnamnet med en asterisk * vid namnet. Detta borde översättas i GEDCOM-filen med en kod som ser ut så här:

0 @1-536@ INDI
1 SEX M
1 NAME Tommy Jan Ã…ke /Granath/
2 NICK Jan
1 OBJE
2 FORM jpg
2 TITL Porträtt
2 FILE Jan Ã…ke SV.jpg

Observera raden "2 NICK Jan" som indikerar att jag vill heta Jan inte Tommy. Eftersom denna rad saknas i Disgens GEDCOM-fil så kommer det i varje släktboksprogram som läser korrekt GEDCOM-kod stå som följer:

"Nils Olofsson (Tommys morfar) ...." istället för "Nils Olofsson (Jans morfar) ..."

Mitt släktboksprogram The Complete Genealogy Reporter - TCGR - har ordnat i sin senaste version så att man kan välja att tilltalsnamnet går före första namnet. Detta funkar emellertid inte för Disgenanvändare som jag själv. Jag får vackert ta min texediterare och skriva in "2 NICK JAN" i GEDCOM-filen om jag skall få rätt namn. TCGR jobbar nu på att få sitt program att förstå att en asterisk * i en GEDCOM-fil från 30 % av de svenska släktforskarna betyder att det är ett tilltalsnamn.

Att bringa ordning i alla släktforskningspapper

Jag har ett helt skåp fullt med släktforskarpapper. Fast jag inte ägnat mig åt min hobby mer än några år så har jag samlat på mig en förfärande mängd papper. Varje gång jag tittar igenom högarna hittar jag godbitar som jag för länge sedan borde ha använt mig av, men glömt bort. Det är kopior ur böcker jag tagit vid besök på bibliotek, det är brev från nätsläktingar och släktforskarvänner, det är gamla släktutredningar jag fått ärva samt ett otal antavlor i tjocka buntar som jag bara hunnit skumma igenom.

Detta har inte bara blivit ett konstant dåligt samvete utan också rent fysiskt en olägenhet. Skåpet börjar bli fullt och materialet är fullständigt oöverblickbart. Nu skulle jag ju kunna var den typ av person som älskar att katalogisera, ordna och sätta in i hängmappar - jag har försökt! Tråkigt nog - eller lyckligtvis - hyllar jag principen att ett rent skrivbord snarare tyder på frånvaron av innehåll i tanken än den ofta framhållna synpunkten att ett rörigt skrivbord är tecken på ägarens förvirrade tankefigurer. Jag har således skändligen misslyckats med att finna en metod för att bringa reda i mitt material - fram till nu. Om det möjligen är någon läsare som känner igen sig så kan det vara värt att fortsätta läsningen av den här texten. Den lyckliga resten kan ju alltid förfina sitt diariesystem.

Jag har en scanner - till och med två - och jag har försökt att scanna in materialet och sedan lägga upp det i olika kategorier. Jag har också med hjälp av en läspenna försökt läsa in texterna direkt i min dator vid besök på biblioteken. Varje gång har jag tröttnat för det tar sådan tid. Inte bara att lägga papper i scannern och sedan bearbeta det i datorns program på olika sätt, att tolka det till editerbar och sökbar text, utan även att sendan samla det på något vettigt sätt så man kan hitta tillbaka till materialet.

Vid besök hos optikern, apoteket och andra ställen där man handskas med recept här i Frankrike har jag sett att man vid varje kassa har en liten miniscanner. Man stoppar bara in receptet i springan och sedan dras det igenom ungefär som sedlarna försvinner i bensinautomaten. När jag således fick ett erbjudande om att köpa en sådan liten grej kunde jag inte motstå det. Detta blev lösningen på mitt problem.

Så här funkar det. Man samlar sina papper, sorterar dom i ordning och stoppar in dom i scannern ett och ett. Den är snabb - bara 10 sekunder mellan matningarna. Bilderna samlas endera på en USB-sticka eller på det medföljande minneskortet eller i själva scannern. Man behöver inte ens ha datorn med sig eller ha den ansluten till ström. Den har nämligen laddningsbara batterier som laddas via datorn USB-port. När man scannat det man vill för tillfället så tar man ur minneskortet/USB-stickan och stoppar den i datorn. Det är nu det smidiga börjar.

Programmet som följer med är ett underverk. Man öppnar sin minnessticka, identifierar de filer man vill behandla genom att titta på de små iconerna på vanligt sätt och laddar in dom i programmet. Sedan instruerar man programmet om det skall tolka bilderna till text för ett otal vanliga ordbehandlingsprogram, till PDF eller till bilder, Excell m.fl. applikationer. Jag väljer att skapa filer i PDF. Nu kan man också instruera programmet att automatiskt känna av om bilderna behöver vändas, rätas upp eller på annat sätt justeras för bättre OCR-tolkning (innebär att den grafiska bilden av sidan tolkas till en text som kan behandlas i ordbehandlare och göras fritextsökning i). Sedan är det bara att trycka på knappen och gå och dricka kaffe.

Efter en mycket kort kaffepaus frågar programmet var jag vill spara mina filer. Jag lägger alla i samma mapp och ger filen ett namn som gör att jag på ett ungefär vet vad den innehåller - exempelvis "Svinhufvud", eller "Älvsborgs lösen". Eftersom jag valt PDF öppnas nu filen i Adobe Acrobat Reader och jag kan göra fritextsökning på texten precis som i Google Books eller Projekt Runeberg.

Vad är det nu som är så annorlunda med detta?

Först och främst enkelheten att kunna scanna snabbt utan dator. Scannern är inte mycket större än ett Toblerone-paket så man kan ha den med sig överallt.

Behandlingen och tolkningen av materialet är busenkelt och behöver inte göras samtidigt som scanningen. Man gör det när det passar.

Man behöver inte katalogisera materialet i olika mappar under olika ämnen - bara ange på ett ungefär vad dokumentet innehåller.

Man kan göra avancerade fritextsökningar på filerna en och en eller söka efter ord i hela mappen om man vill.

Naturligtvis har man alltid möjlighet att klippa och klistra ur materialet till sin släktforskning.

För den som gillar sådant kan man naturligtvis ge filerna "taggar" och sådant. Man kan spara scanningarna som bilder och ge dom sk GEO-koder och en massa annat om man är lagd åt det hållet, men det behövs faktiskt inte.

Scanner jag skaffade heter I.R.I.S.

måndag 28 mars 2011

Kärlek, krig och begåvning ger spänning åt släktforskningen

För många är släktforskningen ganska enahanda. Att följa sina bondeanor hundratals år bakåt i tiden där dom bott på samma gård och brukat sin jord, fött sina barn och strävat mot naturen och överheten kan i och för sig vara spännande att utforska, men när hela släkttavlan ser sådan ut kan man lätt tröttna. Det är ju ofta lätt att följa dessa familjer, speciellt på manliga sidan, men inte sällan tar det stopp när man skall följa mödrarna bakåt i tiden. Ändå är det på mödrarnas sida de spännande släktlinjerna oftast hittas. Hur man navigerar sig bakåt på mödernet har jag skrivit en text om tidigare.

Jag har upptäckt att det finns tre företeelser som bryter släktmönstren. Det är kärlek, krig och läshuvud. Först skall jag ta upp kärleken eller åtminstone förhållanden mellan parter av olika kön, dvs. när par från skilda samhällsklasser får barn, ofta utom äktenskapet, eller gifter sig utanför sin klass. Detta bryter ofta mönstret i de homogena släktlinjerna. Jag skall ge ett par exempel.

Min frus släkt är på fädernet djupt rotad i den småländska myllan där de mestadels varit stolta självägande bönder. Släktlinjerna var väl uppradade ned till 1600-talet. En lös ända var Catharina Schieutz som 1805 nedkom med en oäkta dotter Johanna Ulrika vilken senare adopterades av den man som gifte sig med modern, nämligen coperverditimmermannen Magnus Uhrström. Johanna Ulrika gifte sig med min frus farmors farfar soldaten Nils Raffel. Det krävdes en omfattande forskning för att identifiera vem modern Catharina var, men efter ingående studier kunde hon identifieras som dotter till klockaren Elias Schutz i Jät socken. Detta ledde till att anorna helt plötsligt kunde härledas ända ned till 1500-talet och den betydande "prästdynastin" Wiesel i Vislanda och den intressanta "stormor" Christina Halvardsdotter, född omkring 1575, som genom sina tre giftermål blev stammoder till ett otal adliga och berömda släkter.

Det andra exemplet är min farmors farfar som var stalldräng och visserligen kunde härleda sina anor till redliga och betrodda bergsmän och hemmansbrukare med till 1500-talet, men i södra Dalarna är ju inte det så upphetsande. Han var emellertid gift med Johanna Persdotter Olausson, vars anor var betydligt intressantare. Efter en del besvär kunde man visa att hon, som familjenamnet antydde, tillhörde bergsmans- och bruksidkarfamiljen Olausson i Grangärde. Bergsmannen, kyrkvärden och nämndemannen Olaus Matsson på Broby (1763-1813) var hennes farfars far. Detta ledde, återigen via en räcka ingifta kvinnor till flera intressanta anor, bl a den gamla Svinhufvudsläkten på Kopparberget.

Så har vi krigen betydelse. Vid sidan av några fall där adelskap har förtjänats genom fredliga insatser och intellektuella färdigheter är färdigheter i krig utförda av ynglingar från enkla förhållanden en av det vanligaste ursprunget till våra adliga familjer. Inom parentes sagt kan man väl konstatera att samma våldsamma sinnelag som blivit upphov till deras upphöjelse i många fall skulle förpassat dem till samhällets skuggsida i fredstider. Ynglingar från enkla förhållanden som utmärkt sig i krig är ändå ett av de sätt på vilket århundraden av bondetraditioner kan brytas och bli början till en räcka av anättlingar som gift in sig i traditionellt "fina familjer" och resulterat i framstående yrkesutövare och namn i den annars enahanda släkttavlan. Återigen ser vi hur kärleken spelat sin roll genom att möjliga allianser med damer ur bättre familjer gjorts möjliga för bondsonen när han förärats ett adelskap.

Mitt exempel på detta krävde också en inte så liten forskningsinsats eftersom det återigen var resultat av ett giftermål av alldagligt slag. Det visade sig nämligen att den hustru Stina som bonden Olof Ersson i Uppsal i Holmedal gifte sig med 1724 inte bara bar patronymikon Simonsdotter utan också vid olika tidpunkter i livet ståtade med namnen Brask och Skragge. En omfattande forskning, som involverat ett stort antal släktforskare och en intensiv aktivitet på Anbytarforum, har kunnat härleda hennes anor till den kända släkten Skragge från Ugglesäter i Värmland på 1500-talet(1). En släkt som från enkla förhållanden genom tjänstgöring i de otaliga krig som Sverige var inblandade i kom att utgöra grunden för ett antal adliga släkter, som Skraggenstjerna, Skraggensköld, Hermelin och Lagerborg. En intressant anättling, men knappast källa till stolthet, är den ökände häxprästen Elavus Andrea Skragge i Mora som bl a Jan Guillou skriver om i sin bok "Häxornas försvarare".

För det tredje spelar lyckligtvis också begåvning och läshuvud in för ståndscirkulationen, då främst genom att en begåvad gosse från enkla förhållanden fått möjlighet att utbilda sig till präst. Återigen öppnar hans utbildning och nya sociala status dörren till äktenskap med döttrar från familjer som normalt skulle varit otänkbara som partners för ynglingen.

Exempel på detta är många, men ett tydligt exempel är min, i tiden avlägsna, ana skräddaren Anders Persson vid Fahlan i Stora Kopparberg på 1500-talet vars son Lars utbildade sig till präst och antog namnet Lurentius Andreae Cuprimontanus, sedermera Phahlander. Han kom att bli stamfader för en lång räcka av präster och en sonson sonson som valde den militära banan blev dessutom landshövding i Västerbotten och blev adlad Edelstam, anfader till den berömde diplomaten Harald Edelstam. Den ovan nämnde bergsmannen Olaus Matsson, vars sonsons dotter gifte ned sig med stalldrängen Jan Erik Andersson, är även hon en ättling till skräddaren Anders Persson.

Budskapet som jag vill förmedla med denna text är att man bör lägga ned extra energi på de hustrur som man så ofta kör fast på i sin antavla. Det är ofta genom dessa giftermål man kan finna intressanta anor och anättlingar. Det innebär emellertid ofta väldigt mycket arbete.

(1) I skrivande stund var detta endast en på indicier starkt grundad hypotes. I maj 2013, två år senare,  publiceras emellertid en artikel på denna blogg som  leder sambandet i bevis.

Att forska på mödernet:
Att söka sina matrilinjära rötter
Forskning i min fars matrilinjära rötter

Tidigare texter om Catharina Schieutz:

Uhrström och Scheutz-eller jakten på ....
Schutz och Wiesel-det börjar klarna ....
För snabba slutsatser och slarv leder ....
Johanna Ulrika Uhrströms anor en delvis ....

Tidigare texter om Stina Simonsdotter Skragge:

Helt plötsligt händer det ....
En helt obetydlig gren på Skraggeträdet ....
Vem var Stina Skragge ....
Christina Carlinia-Stina Skragges ....
Christina Carlinia har blivit mindre ....
Christina Carlinia återigen studier av ....
Anders Simonsson i Ny socken-Stina ....

lördag 19 mars 2011

Att finslipa sin släktbok - Facebook, Birthday.se, mm.

Om någon undrar hur det går med den sociala nätverksanalysen så kommer det en beskrivning av mina försök inom kort. Den senaste tiden har jag emellertid varit sysselsatt med att finslipa min databas eftersom vi skall åka till USA i maj och vad kan vara en bättre present till släktingar vi besöker än en släktbok på CD.

Det är först när man skriver ut sin släktforskning som man upptäcker alla småfel man gjort. Givetvis måste det korrigeras så långt man förmår. Dessutom hittar man alla de personer som man inte känner hela namnet på. Det står ju då NN Pettersson eller kanske till och med okänd, beroende på hur man matat in uppgifterna. Skälet är ju att jag faktiskt inte visste mer när jag matade in uppgifterna. En förfärande mängd av dessa poster rör personer som levt under 1900-talet - endera döda personer som levde under första halvan eller unga personer. Ett annat problem är att man inte har foton på alla kusiner och tremänningar.

Jag vet att jag varit inne på det här förut och tar upp det i min kurs Släktforska gratis, men jag kan inte låta bli att dela med mig av mina erfarenheter ännu en gång. Sedan jag gjorde stora delarna av min forskning har vi fått CD-skivan Sveriges Dödbok 1901-2009 och det har öppnat helt nya möjligheter. Jag har även i ännu högre grad insett nyttan av Facebook och Birthday.se. Först och främst är det bara att inse att en stor del av Sveriges befolkning faktiskt finns på Facebook. Senaste statistik säger att 45,32 % av svenskarna finns där och 49,06 % av medborgarna i USA. Jag skall väl säga att jag letat ganska mycket efter bilder på nu levande släktingar och där har Google bildsök varit mycket effektivt.

Anta nu att jag hittar ett antal bilder på personer med samma namn. Vilken av dom är nu min släkting? Då går jag till Facebook och väldigt ofta hittar jag ett antal personer där med samma namn. En del människor har listat sina vänner och familj på sin Facebooksida och då är det ju inte så svårt att se vilken av de funna personerna man är släkt med eftersom kanske både syskon, barn och föräldrar är listade på Facebook. Har man riktig tur så har personerna en riktigt bra bild av sig själv också som man kan stjäla. Man får då helt enkelt kopiera bilden, sedan öppnar man gratisprogrammet Paint, klistrar in bilden där, beskär om man vill och sparar den som en jpg-fil. Jag har hittat massor av bilder på både svenska och amerikanska släktingar på det sättet.

Skulle man nu vara tveksam om någons identitet, fullständiga namn eller födelsetid så är det bara att använda sajten Birthday.se. Tillsamman med exempelvis Sveriges befolkning 1970. eller 1980 kan man hitta personer som bor på samma adress och sedan försäkra sig om att allt är korrekt med hjälp av Birthday.se. På det sättet hittar man ofta tidigare okända gemåler och hemmaboende barn. Personer som inte lever längre hittar man med hjälp av Sveriges dödbok 1901-2009. Skulle man vara osäker på vad en ingift hustru hette som flicka så använder man sitt kyrkboksprogram och hittar födelsenotisen med vägledning av de födelsedata som man hittat genom botaniserande i någon av de ovanstående källorna.

Det enda problemet med det här är att man hittar så mycket att man blir gniden. Man slutar aldrig och så småningom får man fundera över om det verkligen är meningsfullt att ha porträtt i sin databas av jämngamla femmänningar och deras barn.

Snyggt blir det emellertid när jag får fixa till min släktbok som jag genererar med The Complete Genealogy Reporter. Jag har ytterligare lite mer än två veckor på mig, men ambitionen stiger och tiden blir allt kortare. Hoppas de två kurvorna möts i en punkt som inträffar innan planet lyfter.

torsdag 17 mars 2011

Jag blir bättre och bättre på att använda mitt nya släktboksprogram

Jag blir mer och mer imponerad av The Complete Genealogy Reporter - TCGR. Den har blivit mitt huvudsakliga program för att framställa släktböcker. Den fungerar fantastiskt bra oavsett om man vill framställa e-böcker, tryckta böcker eller böcker i html-format för Internet eller till och med skriva dom till en Word-fil.

Vad man kan göra är delvis beroende av vilken form ens GEDCOM-fil har, eftersom TCGR läser de data som ditt släktforskningprogram producerar som GEDCOM-export. Själv använder jag DISGEN och exporterar i UTF-format. Det gäller då att säga till DISGEN vilka data programmet skall inkludera i exporten för det är bara dessa som TCGR kan behandla. Man får prova sig fram lite för att se att resultatet blir det man önskar.

Om man har en fullödig GEDCOM-fil att tillgå har man stora möjligheter att manipulera den rapport som TCGR producerar. Variationerna är så många och en del så avancerade att jag bara krafsat lite på ytan ännu. Några funktioner jag märkt är att man kan ställa in typografiska värden för sidlayout om man väljer att trycka sin släktbok.

Om bildinformation är inkluderade i GEDCOMFILEN kan TCGR hantera detta med vissa begränsningar. Porträtt placeras exempelvis i några valda positioner och storlekar i förhållande till varje individ. Man kan även be programmet inkludera speciella bildbilagor i släktboken. Länge trodde jag att möjligheterna därmed var uttömda, men har nu upptäckt att man kan inkludera bilder både i namnlistor, ortslistor och listor över yrken. Dessutom kan man enkelt inkludera beskrivningar i dessa listor. En trevlig användning av detta är exemplevis att man kan skriva presentationer av församlingar eller gårdar med åtföljande foton av gården eller kyrkan i byn. När det gäller socknarna så kan man också inkludera kartor och där upptäcker man att TCGR faktiskt är kompatibel med Google Maps.

Alla dessa delar av släktboken genereras automatiskt av TCGR om man endera har en fullödig GEDCOM-fil eller har skrivit lite egna texter med några enkla kommandon inkluderade. Nu kan det ju hända att man vill skriva egna mer fullständiga texter. Jag vill exempelvis ibland inkludera en del av det jag skrivit i bloggen i en släktbok. Detta gör man då i en speciell sektion som heter "Custom section". Med dess hjälp kan man inkludera extra texter. En praktisk funktion är att man kan skriva exempelvis biografier i form av sådana texter och sedan med ett filter automatiskt inkludera de biografier som är relevanta i just den släktboken. Det fina med detta är att man kanske har en stor GEDCOM-fil som inkluderar hela släkten, men vill göra en släktbok till en kusin som ju bara är intresserad av sin sida av släkten. Programmet kan då känna av huruvida en viss person förekommer i släktboken och inkluderar bara de biografier som hör till den släktgrenen. På så sätt behöver man inte manuellt lägga till och ta bort texter när man skickar olika släktböcker till olika släktingar. Det enda man måste tänka på är att vara noga när man anger filtervärdena. Man måste stava likadant som i originalfilen.

Jag kommer att återkomma efter hand med fler produktivitetstips om hur man gör släktböcker och då främst med hjälp av TCGR.

Eftersom jag nu provat TCGR under snart ett år och verkligen tycker det är ett bra och användbart program så tog jag förnyad kontakt med Nigel - jag hjälpte honom ju, av egoistiska skäl, att skriva om den svenska språktolken  förra våren. Det visade sig att han har ett så kallat "affiliate program" som jag kunde anmäla mig till. Det innebär att jag får några kronor för varje program som ni köper genom mina länkar. Det behövs eftersom den här hobbyn drar en del. Jag kommer därför att lägga in länkar både för testversionen och betalversionen på bloggen så småningom. Där länkar jag också till programmet The Complete Genealogy Builder som är företagets släktforskningsprogram. Det har jag bara testat ytligt eftersom jag fortfarande använder DISGEN. Om ni inte vill gynna mig så bör ni gå direkt till Nigel Bufton hemsida och köpa hans program. Priset är detsamma och jag har ju egentligen inte tillfört annat än att hitta programmet och provkört det, samt berättat om mina erfarenheter.

Mina tidigare försök att göra släktbok:

tisdag 15 mars 2011

Vi vet fortfarande inte vem Vidik Hanssons hustru var - men troligen var det inget otillbörligt förhållande

Det är oerhört intressant att studera redovisningar av forskning som kunniga släktforskare har gjort. En värdefull källa till kunskap är tidskriften Släktforskaren som ges ut av Västerbergslagens Släktforskare och som finns på CD. Jag har studerat alla de artiklar genom åren som behandlat Vidik Hanssons hustrus identitet. Det handlar om bergsmannen och sexmannen Vidik Hansson i Norrvik i Grangärde, sonson till den mäktige Lasse Rawalsson. Det är en mycket spännande läsning och dessutom både lärorikt och uppmuntrande. Lärorikt eftersom det visar på hur man kan gräva djupare och djupare efter kunskap och att man aldrig bör ta ett resultat för givet, uppmuntrande därför att även giganter inom släktforskningen kan dra felaktiga slutsatser.

Vidik Hanssons hustru Malin har vållat mycken huvudbry bland släktforskare. Ett flertal artiklar i Släktforskaren har behandlat hennes identitet. I släktforskaren nr 8:1983 redogjorde Anders Winroth utförligt om Vidik Hanssons farfars, Lasse Rawalssons ättlingar. Grundat på denna artikel spekulerade Björn Isheden  i Släktforskaren nr 16:1985 huruvida Vidik Hansson var gift med sin egen faster, vilket borde ha varit fullständigt omöjligt vid den tiden även om hon bara enligt hans forskning skulle ha varit en halvfaster. Isheden identifierade henne som dotter till Bengt Arvidsson från Norrvik.

I Släktforskaren nr 26:1986 replikerade Anders Winroth. Även han menade att hustru Malin var dotter till Arvid Bengtsson men att Malins moder Marit visserligen var gift med Vidik Hanssons farfar Lasse Rawalsson, men att Malin var frukten av hennes äktenskap med Arvid Bengtsson, som hon gifte sig med sedan Lasse R. avlidit. Vidiks hustru skulle såldes inte ha några blodsband med sin man även om hon rent socialt sett kunde betraktas som hans faster.

I nummer 58:1996 blandar sig Arne Nilsson i diskussionen och stödjer tanken att Malin är dotter till Arvid Bengtsson. Eftersom Malins fmff var Mats Arvidsson vid Klenshyttan, som också var ff till Lasse Rawalsson så är mycket riktigt Vidik Hansson släkt med sin hustru men på ganska långt håll.

I följande nummer blandar sig Kjell Vadfors i diskussionen och påpekar att tanken att Malin skulle vara dotter till Arvid Bengtsson visserligen löser problemet med ett giftermål i förbjudna släktled som att äkta sin faster skulle innebära, men ger upphov till brott mot ett än allvarligare tabu inom samma område. Vadfors menar att han genom studier av domböcker kommit fram till att Vidik Hanssons dotter Sigrid var gift med Arvid Bengtssons son Per Arvidsson. Detta skulle innebära att om Per Arvidssons hustru Sigrid var dotter till Vidik Hansson och Vidik Hansson måg till Arvid Bengtsson skulle Per Arvidsson vara gift med sin egen systerdotter, vilket är orimligt. Slutsatsen torde bli att Vidiks hustru inte var dotter till Arvid Bengtsson.

Kjell Vadfors presenterar, grundad på domboksuppgifter kring en arvstvist, att Lasse Rawalssons hustru Marit skulle ha varit gift i Stockholm innan giftet med Lasse R. och då fått dottern Malin. Andra uppgifter menar att Malin far född i Munktorp.

Slutsatsen av denna diskussion kommer fram till att inga otillåtna förbund förekommit så Vidik Hansson och hans hustru inte är släkt vare sig på fader- eller modersidan även om han mycket väl socialt sett kan ha betraktat henne som sin faster.

Kjell Vadfors avslutar sin artikel med uppmaningen till oss att fortsätta sökandet efter Malins identitet, kanske då i domböckerna för Munktorp.

OBS. Läs uppföljning och rättelser från 27/11 2011

måndag 14 mars 2011

Sveriges populäraste släktforskningsprogram - ny lista från GeneaNet

GeneaNet har återigen undersökt vilket släktforskningsprogram som är populärast i Sverige. Man kan konstatera att det hårdnar mellan de som ligger i täten.




Kampen står liksom förra året mellan Disgen och MinSläkt med en ny bronsmedaljör. Skillnaden är emellertid "inom felmarginalen", som man säger när man mäter väljarröster, både vad gäller tätplatserna och bronsmedaljen.

Disgen har fått 33,6% av rösterna mot 35,8% förra året. MinSläkt har 32,8% mot 31,1% förra året. Förra årets tredjeplats har Holger fått lämna till Family Tree Builder, men det är verkligen tätt med 7,5% för den förra och 7,3 för den senare.

Jag resonerade lite kring dessa placeringar förra året utifrån de olika programmens affärsidéer och hävdade att fullt fungerande gratisversioner är ett koncept som röner framgång.

Det som mest intresserar mig i år, som motsträvig Disgenanvändare, är på vilket sätt Genline/Ancestrys nya samarbete kommer att påverka mitt val av släktforskningsprogram. Som jag nämnt tidigare är ett av huvudskälen till att jag använder Disgen det funktionella samband man har med DIS andra funktioner och Genline. Frågan är alltså hur Genlines framtid ser ut.

Kommer det att försvinna på sikt och bytas ut mot den nya portalen på Ancestry,

- eller kommer det att finnas kvar som en ålderdomligare tjänst som kan samverka med Disgen,

- eller återigen, kommer nya Ancestryportalen att samverka med Disgen och DIS på samma sätt som Ginline gjort hittills,

- eller kommer vi att få se nya konstellationer mellan förslagsvis Arkiv Digital och något släktforskarprogram eller DIS?

Min gissning är att nästa års lista över de populäraste programmen kommer att se annorlunda ut, detta helt beroende på hur de olika företagen sköter sina kort.

tisdag 8 mars 2011

Mer nyheter från Ancestry/Genline - App för iPad/iPhone

Idag kom en ytterligare nyhet från Ancestry/Genline som beskrivs i följande pressrealese:

"Ancestry.se släpper idag en ny gratis app på svenska för iPads och iPhones. Denna app är speciellt anpassad för läsplattor och drar nytta av iPads stora skärm för att visa flera generationer i släktträdet tillsammans med bilder från originaldokument och foton. Detta gör iPaden till det perfekta redskapet för den som på ett enkelt sätt vill visa och dela sitt träd med familj och vänner.
Ett dynamiskt och intuitivt användargränssnitt samt integration med Ancestry.se gör det enkelt för användare att skriva in uppgifter, ändra information, dokumentera händelser och organisera foton. Detta oavsett om man är hemma eller på resande fot.
Introduktionen av denna Ancestry.se app är ytterligare ett steg i arbetet med att göra det enkelt för alla att upptäcka, bevara och dela sin släkthistoria.
Mikko Ollinen, VD för Ancestry i Sverige: ”Den nya Ancestry-appen gör det ännu enklare att utforska och dela din släktforskning. Den som har appen på sin iPad eller iPhone kan spara information till sitt släktträd oavsett var man befinner sig och dela sitt släktträd, foton och dokument med vänner och släktingar.
Vi är dedikerade till att tillämpa den senaste teknologin för att enkelt göra Ancestry tillgängligt och roligt att använda för både nybörjare såväl som för de som släktforskat länge, oberoende av om de är hemma eller på språng.”
Ancestrys app för iPad och iPhone finns nu tillgänglig för gratis nedladdning i iTunes App Store. För att komma igång laddar du ner appen till din iPad, iPhone eller iPod Touch."

En liten kul reflektion kring detta med ny teknik och det förhållande att det är ganska många seniorer som släktforskar. I Spanarna i helgen kåserade Per Naroskin över hur vi seniorer tar över världen. Han ansåg att just iPad, med sin stora skärm och möjlighet att förstora texten så den blev som översta raden hos optikern och sitt praktiska format var, liksom Skype, de nya specialhjälpmedlen för oss seniora makthavare. Vi tackar därför Ancestry/Genline för vårt nya hjälpmedel.

lördag 5 mars 2011

Senaste nytt om Ancestry och Genline




Som vi alla vet ägs Genline numera av Ancestry. Härom dagen kom följande Pressrelease från företaget:

".....
Nu finns Genlines kyrkböcker tillgängliga på Ancestry.se. För att få tillgång till kyrkböckerna och mycket annat material, bland annat uppgifter om emigration, kan man köpa Sverige-abonnemang som endast kostar 995 kr/år. Det finns även World Deluxe- abonnemang som ger tillgång till allt material på Ancestrys webbplats.
Hos Ancestry kan man även gratis bygga sitt släktträd. Om man redan använder ett släktforskarprogram kan man importera sina uppgifter med en GEDCOM-fil för att få tillgång till de olika funktionerna i Ancestrys släktträd. Man kan även hitta nya släktingar i andra medlemmars träd genom tips som visas som skakande löv i ditt träd.
På Ancestry finns idag mer än 6 miljarder uppgifter ur historiska dokument och mer än 20 miljoner släktträd med över 2 miljarder namn.
Mer information finns på http://www.ancestry.se
....."

 Vi gamla Genlinemedlemmar har varit spända på att få veta hur detta påverkar den service vi får. Ovanstående pressrelease förklarar en del av hur det blir i framtiden. Mer information finns också på Ancestry's välkomstsida.

Många frågor återstår dock och mitt första intryck blir att jag nog måste ha två abonnemang - mitt gamla på Genline, som jag betalat en tid framöver och ett nytt på Ancestry för att kunna tillgodogöra mig fördelarna med sammangåendet. Jag måste också testa hur Ancestry's svenska kyrkböcker samverkar med Disgen, ett av de starkaste argumenten för att välja sammanhanget, DIS/Disgen/Genline, åtminstone för mig.

Om jag har råd kommer jag att testa båda tjänsterna och kanske även jämföra med ArkivDigital och återkomma så småningom med mina erfarenheter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers