google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: mars 2010

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

onsdag 31 mars 2010

Jag har hittat ett riktigt bra program för släktböcker

Jag har hittat ett program för att göra släktböcker som alla borde skaffa sig oavsett vilket släktforskarprogram man än har. Problemet jag har brottats med har ju varit olika filformat. PDF-formatet är ju bra för det kan man trycka från och det är stabilt, men svårt att redigera utan specialprogram. Visserligen kan man göra om en PDF-fil till en Word-fil, men lite knöligt känns det. Mitt Disgen kan ju också fabricera RTF-filer som är bra om man skall använda ett Desk-Top-Publishing-program.


Problemet med RTF-filer från Disgen är att man inte kan skriva ut de trevliga rapporterna som har grafiska element i sig. Då måste man välja PDF. Jag har en äldre version av det svindyra programmet Adobe InDesign, men det saknar de nyaste funktionerna och dessutom tycker jag inte det är så lättanvänt. Jag arbetade ganska mycket med DTP - Desk-Top-Publishing - på 80-talet med det då populära PageMaker som jag gillade. Jag fann emellertid ett program med samma logik som är gratis och dessutom modernt. Det heter Scribus och funkar utmärkt. Visserligen vill Scribus ha Wordfiler, så man får göra om sina RTF-filer till DOC innan man importerar. Jag såg fram emot att göra mina släktböcker med Scribus och gör nog det fortfarande, men då återupptog jag min relation med The Complete Genealogy Reporter som jag skrivit om tidigare.

När jag startade programmet började det spontant ladda den GEDCOM-fil som jag använde senast. Den bestod av över 9000 personer. Väl laddat föreslog programmet en person som släktbokens huvudperson. Egotrippad som man är valde jag istället mig själv, vilket jag gjorde med en enkel rullgardin för efternamn och förnamn. Sedan var det bara att välja vilka rapporter jag ville ha ut och det var verkligen ett imponerande smörgåsbord som erbjöds. Jag valde alla, upphetsad som jag var av att se vad som skulle komma ut. Sedan skulle man välja utskriftsformat och då blev jag verkligen positivt överraskad. Där fanns 2 HTML-format med och utan ramar, PDF-format med eller utan aktiva hyperlänkar, Word-format samt vanligt textformat. Jag testade alla. Det mest imponerande var nog PDF-formatet med hyperlänkar. Där kunde man klicka sig fram mellan individer, släkter och grafiska tavlor hur lätt som helst. Samma sak var det i HTML-formaten. Både PDF och HTML genererades ganska snabbt och blev väldigt överskådliga och lämpar sig om man vill publicera sin släktbok på Internet eller på en CD. Givetvis är PDF-formatet utan hyperlänkar idealiskt att trycka från också.

Jag var emellertid mest nyfiken på Word-formatet. Jag måste då säga att det tar en evig tid att generera eftersom programmet skriver rad för rad i det öppna Word-dokumentet och man kan följa det hela tiden. Mina 9000 personer tog hela natten att generera, men då var det ganska många rapportdelar jag valt. Oj så snyggt det blev! Mest imponerande var det nog att se hur programmet skrev ut de olika grafiska tavlorna på papperet som om ett spöke skulle vara i farten. Fördelen med Word-formatet är ju att man kan redigera det och rätta stavfel och sådant som man missat förrut. Dessutom kan man ju klippa in bilder i materialet, endera direkt i Word eller med hjälp av Scribus.

Jag vill emellertid spara de två mest anmärkningsvärda egenskaperna till sist. Man blir helt tagen av hur programmet gör det sk narrationen från det råa GEDCOM-formatet. På en ledig och närmast korrekt svenska omvandlar programmet GEDCOM-informationen till en text som är njutbar att läsa. Jag har aldrig sett ett program i något sammanhang som förmått göra detta så bra och då har jag ändå arbetat en del med det under min konsulttid. En annan funktion är att man kan lägga till egna filer i släktboken. Kanske man skrivit någon intressant längre text eller man kanske har tagit illustrationer från andra program som man vill inkludera och det är inget problem.

Finns det då inga fel på det här programmet? Ju det behandlar bilder väldigt rått. Illustrationer som finns i GEDCOM-filen kommer med - kors i taket - men de läggs separerade från texten på speciella bildsidor. Det andra lilla skönhetsfelet är att det finns några mindre språkliga missar. Programmet skriver exempelvis "Johan Andersson var anställd som en Rådman" som är en anglicism. Givetvis borde det ha stått "Johan Andersson var Rådman". Att det står Rådman med stor bokstav är mitt eget fel eftersom jag skrivit så i Disgen. Jag har emellertid kontaktat företaget med förfrågan om dessa små skönhetsfel kanske kan avhjälpas. När jag gjorde en snabbtest förra året klagade jag på vissa rubriksättningar. Jag fann nu att man kan skräddarsy det mesta i utskriften så man får rubriker och stilar att bli precis som man vill ha det.


söndag 28 mars 2010

Anders Simonsson i Ny socken - Stina Simonsdotter Skragges farfar

Vi har nu funnit Stina Skragges far och mor och dessutom hennes farfar Anders Simonsson i Vagge i Ny socken. Anders föddes i Västra Ugglesäter i Huggesäs socken 1624. Han avled 1709 i Västra Sälboda i Gunnaskogs socken. Han var gift med Elin Persdotter från Karlstad som avled i Västra Sälboda 1705. Man kan inte i några handlingar se att Anders använde namnet Skragge. Däremot vet vi att Västra Ugglesäter var Skraggarnas gård och att det var brukligt i släkten att ge namnet Simon till äldste sonen.

Vi har sett i sonen Simons dödsnotis att han förde ett ganska vilt liv. Fadern var inte en stillsammare natur. Hans liv kantades av konflikter och dispyter med omgivningen och han var flitig besökare på tinget antingen på kärande- eller svarandesidan. Låt mig ge några smakprov.

Kanske han fick smak för processande när han på vårtinget i Jösse härad 1661 inte kunde bli överbevisad om att han olaga hade avverkat skog på änkan Elin Olofsdotters ägor i Fiskevik. Hennes talan fördes av Halvard Jonsson från samma by. De fick böta 3 mark för den olaga stämningen.

1668 fick tinget ta ställning till en begäran från änkan efter Germund Olofsson i Vagge som enligt ett brev från Drottning Kristina skulle ha rätt att bruka kronohemmanet Vagge i Ny socken mot att de höll med tillbörlig rustning. Detta var vidimerat genom två brev från Krigskollegiet 30 juni 1662. Änkan Gertrud Mårtensdotter ville nu att hon och hennes efterkommande skulle röna samma privilegier i evärdeliga tider. Problemet var emellertid att hennes nye man Erlands Johansson Brun inte red för hela gården utan hennes son i första äktenskapet Gustaf Germundsson red för halva gården, men brukade den inte. Gustaf hade skrivit kontrakt med Anders Simonsson att han skulle bruka den halvan som Gustaf red för. Rätten insåg problemet och fastslog att de två familjerna Anders Simonsson och Erland Johansson Brun inte fick osämjas. För att understryka detta satte man ett vite på 40 mark om de två, deras hustrur eller deras tjänstefolk inte kunde hålla sams.

Friden varade emellertid inte så länge. Redan vid hösttinget i Gillberga härad 1668 fick man sina onda aningar besannade. Erland Johansson i Vagge klagade då på att hans granne Anders Simonson på ett bröllop i Fiskevik gett honom två örfilar, dragit honom i håret och fått ned honom på golvet och dessutom bitit en bit av hans näsa. Eftersom de båda brutit den påbjudna freden - Erland genom otidigt tal och Simon genom att slåss fick de båda böta 40 mark vardera och dessutom fick Anders böta 6 mark för det två örfilarna, 6 mark för att han dragit Erland i håret samt 12 mark för att han bitit av en bit av Erlands näsa, 20 mark för det bestående lytet och dessutom 3 mark för sveda och värk.

Vid Jösse härads ting 1676 avslöjades en mindre skandal. Det visade sig att två soldater från Gunnarskog, Olof Håkansson i Gräfsås och Nils Persson i Tållersrud tagit sig för att råna två andra soldater från Bergslagens kompani som passerade på väg från Eda skans. De hade tagit ifrån soldaterna deras gevär. Detta hade skett på Julaftonen. När soldaterna vägrade hade Nils och Olof hävdat att de gjorde det på order av överste Jöns Gyllenspets. Man hade sedan sålt bössorna och delat på inkomsten. Vid samma ting kom det nu i dagen att tredjedag Jul hade de tillsammans med Börje, Olof och Erik Matsson samt nämndemannen Per Persson i Rexed gjort samma sak och delat vinsten. Det visade sig emellertid att även fjärdingsmannen Anders Simonsson i Vagge och Erik Sme i Rud ägnat sig åt samma extraknäck, men denna gång var det soldater från Närkes kompani som råkade illa ut. Även i detta fall hade man åberopat översten order, vilket man tillstod var taget ur luften.
Rätten dömde de tidigare till 40 mark böter vardera för dubbelt rån och de senare till 20 mark för rån. De skulle dessutom ersätta målsägarna. Alla åtta fick böta 40 mark vardera föra att falskeligen ha åberopar överste Gyllenspets vid sina dåd.

Anders Simonsson flyttar emellertid från Vagge och bosätter sig på Stommen i Ny socken. Han blir vid tinget 1677 krävd av efterträdarna Nils och Anders Pärsson att ersätta takröta som de funnit på Vagge. Anders döms att betala 6 daler silvermynt för reparationen.

Vid samma ting ålades Anders Simonsson att böta 40 mark samt ersätta ägaren till hemmanet Olsby för att han hade slagit och bärgat hö på en äng som av hävd tillhörde hemmanet. Anders hävdade att han hade gjort detta på uppdrag av herr commendanten wählborne Johan von Seülenbärgh då Anders brukade krono- och militiehemmanet Stommen i Ny socken. Rätten erkände emellertid kronohemmanets rätt att låta lagen pröva till vilket hemman ängen hörde.

Senare på samma ting hade dock Anders viss framgång eftersom rätten beslutade att Gunnar Andersson i Flogned inte skulle återbetala en summa som härrörde sig från en "bördeskilling"[1] till arvingarna till halva Rudsgården. I stället skulle han betala dessa pengar till Anders, till vilken arvingarna stod i skuld.

På tinget 1680 vädjar den gamla pigan Dårdi Bängsdotter om att någon skall, mot hennes lilla jordplätt på 12 4/5 riksdalers jord i Järperud, ta hand om henne och ge henne mat och husrum till dödagar. Detta eftersom hon inte har några släktingar som kan ta hand om henne. Anders Simonsson på Stommen i Ny accepterar detta eftersom Dårdi tjänat där i 12 år.

Vid tinget 1683 tillkännages att Anders Simonsson på prästgården i Ny har köpt hemmanet Västra Shölbo (Sälboda) för 230 riksdaler silvermynt av löjtnanten Karl Örnberg.

Vid tinget 1686 fastslogs att köpet mellan Anders å ena sidan och löjtnant Karl Örneberg och hans hustru Catharina Blankenfield vunnit laga kraft, samt att Anders årligen skulle betala 19 Daler Courant till säljaren i skatt.

Vid vårtinget 1689 beslutades att socknarna Arvika, Älgå, Ny, Brunskog, Gunnarskog och Boda skulle ersätta Anders Simonsson i Sälboda och Bengt Torstensson i Freböhl, 2 öre silvermynt per gård för att de reste till Karlstad på nämnda socknars uppdrag och förhandlade om knekthållningen. Köla och Eda socknar var emellertid undantagna då de hade egna representanter.

1889 kommer Catharina Blankenfield till tinget och klagar över att Anders Simonsson inte gör de dagsverken för henne som det enligt Kungligt beslut åligger en skattebonde. Han inte bara vägrar göra sina dagsverken utan är också oförskämd mot henne och hon kräver nu att han skall åläggas göra dagsverken samt böta för otidigheterna. Hon företer intyg från 3 februari av Gyri Amundsdotter och Hälseby Christoffersdotter som vittnen på att Anders skulle "ha gifwit henne tusende dieflar".
Anders företräddes av sin son Simon Andersson som med köpebrev från 29 juli 1683 visar att fadern köpt hemmanet av löjtnanten och hans fru samt att han gått med på en årlig skatt på 18 daler, vilket är avsevärt högre än brukligt då företrädaren Anders Nilsson i By endast betalade 12 riksdaler. Simon menar att den höga skatten överenskoms då löjtnanten muntligt intygade att dagsverkena ingick i denna summa.
Catharina Blankenfield vill inte göra sin makes löften emot om det förhåller sig så som Simon Andersson påstår. I denna fråga samt i frågan om otidigheterna måste rätten emellertid ajournera sig eftersom varken Anders Simonsson eller Gyri och Hälseby är närvarande vid tinget. Detta ärende återkommer med jämna mellanrum på tinget, men jag har inte funnit hur det slutade.

Vid samma ting kom änkan efter Måns Nilsson och krävde att få ta bort de två fönster som hennes man satt in på gården Sälboda under den tid han ägde den. Anders Simonsson hävdade att han köpt gården med fönster. Mats i Grötvål vittnade emellertid till änkans förmån och rätten gav henne därmed rätt att ta fönstren.

Vid hösttinget 1689 slöts en överenskommelse mellan Anders Simonsson och löjtnanten Fredrik Wilhelm Bose (ev. Bäck) där parterna föreslog vissa ersättningar för reparationer på kronohemmanet Stommen i Ny som Anders bott på i 11 år och nu beboddes av löjtnanten. Man överenskom att Anders nästkommande vår skulle på egen bekostnad uppföra en ladugårdbygnad i två våningar samt en loge "efter Kungl. Husesyns ordning" och även betala 8 Daler silvermynt till löjtnanten. I och med detta skulle alla krav på Anders vara reglerade eftersom det inte var helt klart på vilket sätt Anders lämnat hemmanet när han tre år tidigare lämnade det.

Vid hösttinget 1692 förde domaren Mats Torstensson i Grötvål Anders Simonsson i Sälbodas talan angående en begäran om brandstodsersättning [2]. Anders torkhus hade på grund av vådeld blivit förstört och där därmed hela hans rågskörd som bestod av 5 tunnor. Eftersom rätten ansåg begäran befogad värderades rågen till 9 Daler tunnan och fördenskull "Hans Nåde Högvälborne Herr Landshövdingen, Anders remittera att i ödmjukhet erhålla om den hjälp som Konglig Majestät resolution i så måhle likmäktigh ähr".
Anders råkade emellertid ut för en eldsvåda redan under sin tid på Vagge 1662, men den gången ansåg man att skulden låg hos Anders folk varför han fick ersätta skadorna. Skadorna var då mer omfattande eftersom mangårdsbyggnaden, sovhus, stallar, brygghus, visthusbodar, fähus och allt som var i dessa hus förstördes.

Vid vårtinget 1693 blossade en strid upp mellan Anders Simonsson och Fredrik Wilhelm Bäck samt löjtnanten Edle. Dessa klagade på Anders för att utanför tingsstugan beskyllt dem för att motarbeta honom och förvägra honom att få sin rätt i en tvist mellan Sälboda och Berg. De hänvisade till ryttmästaren Edle och vählborne herr Gustaf Uggla som vittnen. Anders försvarade sin ståndpunkt men fick inget gehör hos rätten som dömde honom till "att i läppgäld" betala 3 mark silvermynt för hans ogrundade beskyllningar.

Ovanstående är en berättande beskrivning av vad jag funnit i Domböckerna för Jösse härad så som de är tolkade i Magnels samlingar som finns att tillgå på Arkiv Digital. Man kan här utläsa att Anders Simonsson bodde på Vagge i Ny socken fram till 1675 då han bosatte sig på Stommen i Ny socken. Han köpte 1683 Västra Sälboda gård i Gunnarskog där han också bodde fram till sin död 1709. Hans son Simon Andersson nämns 1889 vid tvisten med Catharina Blankenfield där han företräder fadern.

1) Bördeskilling - den summa som bördemannen betalar vid inlösen av jord eller gård. Bördeman - Fäderne- eller mödernesläkt, vilken har förköpts eller lösningsrätt vid försäljning av arvejord "inom natt och år"
2) Brandstod - brandstöd, brandhjälp. Enl 1734 års lag äger den som genom vådeld förlorat hus, säd, foder, boskap,att hos häradsrätten begära brandstod till vilket vart hemman i häradet är skyldigt att bidra (brandstodskassa). (Visserligen är denna dombok från 1600-talet, men troligen fanns en liknande lag på den tiden)
Ovanstående förklaringar är tagna från Andersson, Kent, Anderö, Henrik. 2002. Ordbok för släktforskare. ICA Bokförlag.

onsdag 24 mars 2010

Christina Carlinia återigen - studier av Svenskt Biografiskt Lexikon

Eftersom Christina Carlinia, den tidigare gäckande modern till Stina Simonsdotter Skragge, så länge varit svår att placera kan jag inte låta bli att söka hennes anor och anättlingar i Svensk Biografiskt Lexikon.

Vi har konstaterat att hon var tremänning med Maria Cameen, hustru till kyrkoherden Sven Faxell i Köla och det påstås också att hon var tremänning med Sven Faxell själv, troligen på hans faders sida. Eftersom dessa släktskap härstammar från kontraktsprosten Erlandus Gudmundi i Västersyssels prosteri i Värmland kan man finna några andra intressanta tremänningar till Christina Carlinia, som exempelvis:
  • Kommerserrådet Erland Caméen, 1720 adlad von Caméen
  • Professorn Sven Caméen, 1701 adlad Caménhielm. Båda syskon till Maria Caméen
  • Kontraktsprosten Erland Hofsten, sonen Bengt adlad von Hofsen 1726. Erland var ff fm farfar till Selma Lagerlöf.
  • Syskonen Norenius/Noreen, varav yngste sonen Erik Noreens son Johan blev adlad Nordenfalk
  • Majoren Johan Henrik Nordberg, adlad Nordenborg
  • Greve Carl Gustaf Löwenhielm och hans syskon. Hans yngste broder hovrättsrådet Gudmund Erik Löwenhielm är anfader till författarinnan och konstnärinnan Harriet Löwenhielm.

tisdag 23 mars 2010

Christina Carlinia har blivit mindre mystisk, men än mer intressant

Med anledning av min text om Christina Carlinia skickade Lasse Brask kopior ur boken "Ehrling, Sigfrid. 1963: Släkten Brask från Nordmarks härad". Dels fick jag där bekräftat att de antaganden och slutsater jag dragit om Christina Carlinias tre äktenskap är korrekta, dels fick jag mer kunskap om Christinas (och mina egna) anor.

Stina Simonsdotter Skragge hade ju, på grund av modern Christina Carlinias tre äktenskap, tre halvsyskon, nämligen Daniel, Samuel och Sara Brask. Samuel och Sara återfinnes som vittnen vid flera doptillfällen i familjen Stina Skragge. Sara Brask finner man också boende hos kyrkoherden i Köla Sven Faxell och hans hustru Maria Cameen. Skälet till detta torde vara Christina Carlinias släktskap med familjen Faxell. Enligt ovanstående källa är nämligen båda makarna Faxell tremänningar med Christina Carlinia. De låter därför dottern till sin släkting bo hos dem. Maria Cameen och Christina Carlenias mormödrar var båda döttrar till kyrkoherden Erlandus Gudmundi i Nor. I förra texten skrev jag att Sven Faxells mor endera var Maria Strokirk eller Clara Kolthoff. Endera av dessa anor leder då till att Sven faxell och Christina Carlenia är tremänningar. Om det skulle vara genom Maria Strokirk inträder det intressanta fenomenet att såväl Christina Carlenia som maken Simon Andersson Skragge skulle kunna vara befryndade med Skraggesläkten på Ugglesäter.

Från kyrkoherden Erlandus Gudmundi härstammar den stora Värmlandssläkten Noreen ur vilken bland annat de adliga släkterna Nordenfalk och Löwenhielm kommer.

De ovanstående uppgifterna kommer främst från boken Ehrling, Sigfrid. 1963: Släkten Brask från Nordmarks härad i kombination med uppgifter från kyrkböcker som fått en ny betydelse i ljuset av bokens uppgifter. För att få en fullständig bild av Christina Carlinias anor måste jag emellertid konsultera Hamarin, Karlstads stift herdaminnen samt följande böcker:

Prostinnan Ulrika Kullgrens register över 7569 personer som är avkomlingar till kyrkoherden Erlandus Gudmundi (1860).
Noreen, Arvid. Släkten Noreen från Värmland (1917)

fredag 19 mars 2010

Christina Carlinia - Stina Skragges mystiska moder

Under lång tid ägnade vi våra gemensamma krafter på Anbytarforum åt att lokalisera Stina Simonsdotter Skagges släkt på fädernet. Hennes mor hette ju Christina och enligt faderns dödsnotis Carlenia i efternamn. Det lät ju som om hon skulle vara dotter till en präst, men eftersom vi inte fann någon lämplig präst lämnade jag och andra det därhän. Intresset för modern tog emellertid fart nu under 2010. Vi fann en prästfamilj i Hova med namnet Carlenius och spekulerade en tid kring detta, men lämnade det spåret.

När vi såg att det fanns ett antal förekomster av Christina i Kyrkböckerna i sydvästra Värmland med relativt likalydande, men något annorlunda namn började vi söka efter präster med varianter på namnet. Sven-Ove Brattström gjorde oss uppmärksamma på att i en dödsnotis från Holmedal 1747 står om en Christina Carolinia och i en vigselnotis från Köla 1704 står det Christina Carlinia. I Köla finns också en präst Andre Nicolai Carlinus som dog 1660. Om det rör sig om samma person i samtliga fall lutar det åt att Christinas korrekta namn är Carlinia, främst på grund av närheten till Köla och prästfamiljen Carlinus.

Enligt mina tidigare noteringar var Christina C. först gift med Samuel Brask och sedan med Simon Andersson Skragge. Åke Holmberg pekar på att hennes tredje man enligt vigselnotis från 1704 skulle vara skomakarmästaren Nils Jacobsson Grip. Elisabeth Thorsell uppmärksammar oss på att, enligt Värmlands Nation i Uppsala 1595-1677 (2000), matrikel upprättad av Erik Gren, var kyrkoherden Carlinus dotter Christina gift två gånger, varav andra gången med Nils Jacobsson Grip. Tidigare äktenskap framgår ej. I detta verk framgår också att Christina hade en bror - stadsmusicus Daniel Carlinus.

Frågan är således om dessa tre gifta Christinor är samma person. Först och främst kan man spekulera i hur sannolikt det är att det finns två eller tre Christinor med så snarlika namn som Carlinia, Carlenia och Carolinia inom en så liten social sfär som socknarna Köla, Skillingmark och Holmedal utgör. Vi vet från föregående studier av Stina Simonsdotter Skragges liv att hon tidvis under livet använde namnet Brask och att en tullnär Samuel Brask var vittne när dottern Margareta föddes. Vi vet att tre kvinnor med dessa snarlika namn gifte sig med, i tur och ordning, en Samuel Brask, Simon Andersson Skragge och Nils Jacobsson Grip. Giftermålen sammanfaller alla med att det tidigare äktenskapet ändats genom att maken dött och en Christina mycket snart gift sig med näste person. Äktenskapen överlappar aldrig varandra. Det är knappast alltför djärvt att påstå att det faktiskt rör sig om samma Christina Carlinia i alla tre fallen. Med detta i åtanke kan vi finna några intressanta släktskapsförhållanden.

När det gäller släkten Brask har jag inte tillgång till annat än andrahandskällor, främst Ulla Hanssons uppgifter på Disbyt samt Kjell Cronés bidrag på Anbytarforum [1]
Samuel Brasks giftermål med Christina Carlinia var hans andra. Första äktenskapet var med Maria Jostesdotter Ohman. De fick åtminstone barnen Eric och Sofia. Med Christina Carlinia fick Samuel Brask dottern Sara, samt sönerna Daniel och Samuel.

Med Simon Andersson Skragge fick Christina åtminstone döttrarna Lena och Stina samt sonen Anders. I dödsnotisen för Simon anges ytterligare en icke namngiven dotter. Yngste sonen i första äktenskapet Samuel Brask var bara 5 år då systern Lena föddes och 11 år när lillflickan Stina föddes. Äldsta dottern Sara Brask var emellertid 21 år när yngsta halvsystern Stina kom till världen.

Sara Brask samt Samuel Samuelsson Brask återfinns bland vittnena när Stina Simonsdotter Skragge och Lena Simonsdotter Skragge döper sina barn. Förklaringen är naturligtvis att Stina och Lena är halvsyskon till Sara Samuelsdotter Brask och Samuel Samuelsson Brask.

Tullmästaren Samuel Samuelsson Brask gifter sig med en Sara Wahlenberg, dotter till tullnären Alexander Göransson Wahlenberg. Sara har också en bror - tullnären Kristoffer Wahlenberg. Kristoffer är således svåger med Samuel Samuelsson Brask och det är troligen på grund av detta släktskap som han och hans syster Sara är vittnen vid dopen av svågerns respektive makens halvsysters barn.

Ett annat dopvittne som ger ledtrådar till intressanta släktskap är madam Maria Cameen som närvarar när Christinas son Anders Simonsson Brask döps i Köla kyrka. Maria Cameen är gift med kyrkoherden i Köla Sven Faxell. Hans far var gift med Maria Strokirk. Huruvida hon var Svens mor eller om det var fadern andra hustru Klara Kolthoff är osäkert, men Maria Strokirk är intressant. Hon tillhör nämligen Filipstadgrenen av släkten Skragge. Anfadern Simon Skragges son sons dotter Engelborg Håkansdotter Skragge gifter sig med borgmästaren i Filipstad Ewert Strokirk. Maken efterträder Engelborgs fader Håkan Svensson Skragge som borgmästare i staden [2].

En liten kuriositet är att Christina Carlinias dotter Lena Simonsdotter Skragges var gift med Anders Aronsson som var son till den (ö)kände prästen i Holmedal Aron Birgeri Kihlgren som var gift med en Anna Maria Brask. Aron Birgeris första hustru Catharina Persdotter Hellenia var dotterdotter till prästen Laurentius Birgeri Victorius i Sunne. En annan av hans döttrar gifte sig med holmedalsprästen Torstanus Johannis Holmdalius. Denna släkt är genom gifte befryndad med prästsläkten Faxell i Köla. Det är Sven Faxells hustru och en släkting Sara som var dopvittnen för Stina Skragges barn.

Anders Aronssons bror Nils Aronsson var min mm fm mf far.

För att komma längre med forskningen om Christina Carlinia skulle jag behöva ha tillgång till Karlstads stift herdaminnen samt boken Ehrling, Sigfrid. 1963: Släkten Brask från Nordmarks härad.


1) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/15711.html?1254088070
2) Lagerborg, Rolf. 1919. En Värmlandssläkts Öden. Söderström & Co Förlagsaktiebolag, Helsingfors. Tabell VIII, s. 184


tisdag 16 mars 2010

Vem var Stina Skragge?

Första gången jag stötte på Stina Skragge var i husförhöret för Holmedal [1]. Hon stod då som hustru till min mm fm farfar Olof Ersson i Upsahl, dvs. min mm fm farmor. Olofs födelse anges till 1684 och Stinas till 1700. Sonen Erik, min ana, bor med föräldrarna. Givetvis väcker namnet Skragge min nyfikenhet. Vid det tillfället hade jag inte hört talas om släkten Skragge, men eftersom det är så ovanligt ville jag gärna veta vem hon var. Eftersom det inte anges någon födelsesocken och eftersom, som det senare visar sig, hennes födelsår är felaktigt, lyckas jag inte lokalisera hennes födelsenotis under ganska lång tid.

Per Magnussons inlägg på Anbytarforum 2006 väcker därför hopp:

"En Christina Simonsdotter Skragge föddes 30 januari 1701 på tullplatsen, Edet i Skillingmark. [Sk-mark (S) C:1 s45].
Hennes far var Tullnär Simon Skragge, modern hette Christina Carolinia. Simon Skragge dör på Edet i Skillingmark 3 december 1703 [Sk-mark (S) C:1 s103]. Hans fader anges vara Anders Simonsson Skragge och modern hette Elin (Persdotter). Simon anges i dödnotisen varit född 1661. Lite mer information om denne tullnär finns i hans dödnotis (skola, vigsel mm) mvh Per M".
[2,3]
På den tiden hade jag stor respekt för det som stod i handlingarna och kunde inte riktigt tro på att det skulle vara fel födelseår i husförhöret. Jag var således tvungen att försäkra mig om att det var rätt Stina som Per funnit. Jag börjar söka efter sonen Erik, som är min ana och som enligt uppgift föddes 1731. Till min förvåning fann jag istället en son Simon, född 29 april och döpt 1 maj 1731 [4]. Fader är Olof Eriksson, moder är Stina Simonsdotter Skragge från Uppsal. De faddrar jag kan tyda är tullnären Christoffer Wahlenberg från Sundsbyn, Holmedal, Guldbrand (Jacobsson) i Leverbyn samt hustru Lena från Sollom. Efternamnet på Guldbrand i Leverbyn finner jag i husförhöret. Ytterligare ett vittne finns som är tullnär, men jag kan inte tyda namnet.

Sonen Eriks födelse verkar vara fel i husförhöret, I stället var en son Simon född det året. Jag får veta att min Stina heter Simonsdotter och att två av vittnena är tullnärer, liksom Stinas förmente far Simon. Hennes son är också döpt till Simon. Det verkar som om Per Magnusson har funnit rätt Stina Skragge, men jag vill vara helt säker.

1733, den 4 september finner jag mm fm far Eriks födelsenotis [5]. Bland faddrarna märks Lena Skragge från Sollom. Medan jag letade efter Erik fann jag födelsnotisen för en Christina vars föräldrar hette Anders Aronsson och Lena Skragge. Hustru Stina i Uppsal är en av vittnena. Tydligen har jag funnit Stinas syster Lena Simonsdotter Skragge.

Vidare studier av födelsenotiserna bakåt i tiden visar att Stina får en son Simon 1729, som troligen avlider ung eftersom sonen som föddes senare fick samma namn. Systern Lena får dottern Sara 1726 och där märks Sara Wahlenberg från Töksmark och prostinnan Lisa Frykman bland vittnena.

13 april 1727 får Olof Eriksson och hans hustru Stina i Uppsal dottern Margareta [6]. Bland vittnena finner vi tullnären Samuel Brask samt prostinnan Lisa Frykman.

1 oktober 1725 får Stina och Olof dottern Anna [7]. Även här finns Lisa Frykman, vid den tiden titulerad madam, samt systern Lena bland vittnena.

Den 11 oktober 1724 finns en vigselnotis för änklingen Erik Olsson och pigan Stina Brask från Uppsal [8]. Det kommer senare att visa sig att detta är Stina Simonsdotter Skragge, men varför efternamnet Brask? Tullnären Samuel Brask var ju vittne då Stina Simonsdotter och Olof Erssons dotter Margareta föddes ett par år senare. Morgongåvan vid giftermålet var 20 lod silver.

Studierna av födesenotiserna visar att födelseåret 1700 för Stina är felaktigt och att den Stina Simonsdotter Skragge som Per Magnusson funnit är min mm fm farmor. Per anvisar också fadern Simon Andersson Skragges dödsnotis som är mycket utförlig. Den har steg för steg försökt tolkas av mig själv och många andra men de sista delarna löstes av Carl-Johan Ivarsson i februari 2010. Hans tolkning lyder:

"Simon Anderßon Skragge född i Wagge och Ny Sochn år 1661 af fadren ehrligh och välförst. Man Anners Simonsson och Modren Erlige och ____ hustrun Elin Persdotter. Bevistat Carlstads Schola och Gymnasium uti 10 åhr. Tient ____ hoos Gref Bielike i Stokholm trenne åhr. Antagen till Kongl. Maijtts Tienst och Stranridare Ao 1685. Till Tullnär Ao 1693. Och samma åhr ingådt Echtenskap med Ehrborne hustrun Christina Carlenia aflat tillsamman 4 Barn 1 Sohn och 3 döttrar. Omsijder förordnat till Lieutenant öfver Noordh Marckz häradtz Allmoge. Lefvat eliest icke så synnerligt väll, utan varit öfverdådig Säker och ogudachtig i sin mästa tijd särdeles begifven på dryckenskap, bannande och Gudz huus försummelse. Men under tiden någon bättring visat. Till deß Gudh lade han på sin Soote och dödz sängh dervid han fasthölt i 3 veckor. Och igenom särdeles Gudz nådh sitt syndiga lefverne ångrade bekände och om nåd och förlåtelse hoos Gudh flitigt sökte. Besöktes med h. Nattvard, beredde sigh till döden Christel. och afsomnade effter et hårdt dödsavsked d. 3 Decembris Ao 1703 sedan han lefvat i 42 åhr och 1/2. Begrafven på Kyrkogården d. 24 Januari." [9,10]
Stina Simonsdotter levde de sista åren tillsammans med sin dotter Margaretas familj i Kållerud i Karlanda. Hon avlider av ålderdombräcklighet den 19 mars 1774 [].

Under sitt liv förekommer hon under olika namn. Hon föds med patronymikon Simonsdotter och detta är också vad som står i hennes dödsnotis. Fadern bär emellertid även namnet Skragge. Hon förekommer ömsom med hela namnet eller med endast patronymikon eller endast Skragge i följande kyrkböcker. Vid giftermålet med Olof Ersson skrives hon emellertid som Stina Brask. Att det är samma person kan man veta av att Stina knappt 12 månader senare nedkommer med sitt och Olofs första barn Anna. Hon skrives då Stina Simonsdotter.

Läget är således följande:
Vi vet att Stinas föräldrar var Simon Andersson Skragge och Christina Carlenia. Simon kom från Vagge i Ny socken och fadern hette Anders och modern Elin Persdotter. Under sökandet har jag också funnit en bror till Stina. 4 oktober 1696 föddes Anders Simonsson Skragge på Edet i Skillingmark och döptes i Köla kyrka av Eriksson. Bland dopvittnena märks Madam Maria Cameen. Hon var gift med kyrkoherden S.E. Faxell i Köla. Vidare närvarade Sara Faxell.

Några intressanta namn har dykt upp under vägen. Det är dels tullnärerna Brask och Wahlenberg, dels prästsläkterna Frykman och Faxell. Umgänget för familjen verkade förutom grannar vara präster och tulltjänstemän. Det var tydligen en familj med relativt hög status i samhället.

FORTSÄTTNING FÖLJER

Källor:
1) Holmedal AI:1 1754-1763, s. 23
2) http://aforum.genealogi.se/cgi-bin/discus/discus.cgi?pg=prev&topic=576&page=254946
3) Skillingmark C:1 Födde 1688-1725 s. 45
4) Holmedal C:1, 1717-1766, s. 56
5) Holmedal C:1, 1717-1766, s. 65
6) Holmedal C:1, 1717-1766, s. 43
7) Holmedal C:1, 1717-1766, s. 37
8) Holmedal C:1, 1717-1766, s. 153
9) http://aforum.genealogi.se/discus/messages/576/255496.html?1267710975
10) Skillingmark C:1 Födde 1688-1691 (!!) på sidan 0/103, 104 i Genline, GID:524.26.70700
11) Karlanda C:2, 1767-1796, s. 181

söndag 14 mars 2010

En helt obetydlig gren på Skraggeträdet - beskrivning av en kreativ process på Anbytarforum.

I 10 års tid har Anbytarforum haft ett forum för släkten Skragge. Av naturliga skäl har diskussionen mest handlat om hur släkten från Hammarö utanför Karlstad, genom bedrifter i otaliga krig, blivit upphov till ett antal adelssläkter som Lagerborg, Skraggenstierna, Skraggenhielm och Hermelin. Andra namnkunniga ättlingar har varit den beryktade häxprästen Elavus Andreae Skragge i Mora samt de med Skragge befryndade inflytelserika släkterna Strokirk och Herweg i Filipstad.

2004 efterlyste Annika Persson föräldrarna till sin ana Stina Simonsdotter Skragge född 1700 (det visade sig senare att hon var född 1701). Hennes efterlysning förbigicks utan reaktioner. Annika följde emellertid diskussionen om de berömda Skraggarna och återkom ett år senare 2005 med ytterligare en förfråga, som i förbigående, om sin Stina Simonsdotter Skragge men även denna gång förbigicks hennes förfrågan med tystnad ända till 2006 när Per Magnusson kunde meddela följande:

"En Christina Simonsdotter Skragge föddes 30 januari 1701 på tullplatsen, Edet i Skillingmark. [Sk-mark (S) C:1 s45].
Hennes far var Tullnär Simon Skragge, modern hette Christina Carolinia. Simon Skragge dör på Edet i Skillingmark 3 december 1703 [Sk-mark (S) C:1 s103]. Hans fader anges vara Anders Simonsson Skragge och modern hette Elin (Persdotter). Simon anges i dödnotisen varit född 1661. Lite mer information om denne tullnär finns i hans dödnotis (skola, vigsel mm) mvh Per M".

Jag hade nu själv börjat släktforska och fann dessa uppgifter när jag på Internet letade efter min mm fm mf far som hette Olof Ersson, född 1684 i Uppsal i Holmedal socken och som avled 1765 i Västra Fågelvik. Han var i sitt andra äktenskap gift med Stina Simonsdotter (Skragge) och de hade fyra barn tillsammans.

Ett ganska intressant utbyte av uppgifter vidtog nu med bidrag från de tidigare nämnda men också från Åke Holmberg, Kent Carlsson och Gunilla Jonsson. Diskussionen pågick under större delen av 2008, men svalnade så småningom av. En och annan försökte återföra diskussionen till de mer bemärkta Skraggarna, men Stina och hennes härkomst förblev i fokus om än i blygsam form. Efter ett års upphåll blåste Kent Carlsson liv i diskussionen igen genom uppgifter om Stinas förmodade farfar - Anders Simonsson i Vagge i Ny socken. Under tidigt 2010 kom Sven-Ove Brattström in i diskussionen och bidrog med intressanta tolkningar av äldre handskrifter och diskussionen tog ny fart genom att alla de gamla intressenterna vaknade till liv och bidrog med värdefulla uppgifter. Ny i gänget var Carl-Johan Ivarsson som jämte Elisabeth Thorsell bidrog med sin kunskap. Vi konsulterade också Ingvar Dahl som med sin eminenta sammanställning av mantalslängder och skattelängder för hela Värmland kunde ge värdefulla upplysningar.

Det här är ett bra exempel på hur en kollektiv och spontan forskaraktivitet kan leva under lång tid, tidvis dö ut, men helt plötsligt ta fart igen. De resultat vi kommit fram till och den kreativa process som försigått har varit mycket intressant och givande. Så intressant att jag avser att i de närmaste texterna här beskriva vad vi kommit fram till. Jag kommer också i möjligaste mån försöka beskriva hypoteser vi arbetat med och slutsatser som vi dragit av det gemensamma forskningsarbetet.

Ursprungsfrågan var vem Stina Simonsdotter Skragge var. När detta klarnade och vi kunde härleda hennes far och farfar blev frågan, med vilken rätt hon och hennes far bar namnet Skragge aktuell. Identiteten av Stinas mor blev också under en tid en viktig fråga. Den fråga vi idag står inför är hur hon är befryndad med den berömda Skraggesläkten. Vissa av dessa frågor har vi funnit rimliga svar på, några är fortfarande olösta, men framför allt har vi tillsammans grävt fram mycket information om Stinas anor, varför vi idag har en bra bild av denna, för de flesta, obetydliga kvist på Skraggesträdet.

För den som är intresserad av släkten Skragge kan det vara intressant att följa min berättelse under någon tid. För andra som vill följa en kunskapsprocess, hur den går framåt, möter återvändsgator och tappar fart, men återfår sin kraft, är de kommande texterna av intresse.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...