Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 19 maj 2014

Släktforskningen har begrepp, metoder och regler


Den här texten utgår från att släktforskning är en del av den personhistoriska forskningen, dvs. ett vetenskapligt område. Att just detta område har blivit oerhört populärt i vida kretsar förändrar inte detta faktum. Det finns även andra sådana områden, som exempelvis ornitologi, som man i dagligt tal kallar fågelskådning.

Kännetecknade för alla kunskapsområden oavsett om de utövas professionellt eller som hobby är att de har egna begrepp, egna metoder och ett eget regelverk som oftast skiljer sig från det som gäller i det dagliga umgänget i våra liv. Själva säger vi kanske att vi har ont i magen, men detta duger inte för en läkare som måste kunna skilja på blindtarmsinflammation, magsår eller bara väderspänning. Om vi skall elda en brasa hemma kanske det räcker att veta om träbiten är av björk eller gran för att inte elda upp mattorna framför öppna spisen, men en snickare måste skilja på smyglister och hålkärlslister för att kommunicera med sina kollegor. Det är således inte särskilt användbart att hitta på egna begrepp. En grannfru kom till vår trädgård en gång och berömde våra vackra lejongap. Jag kunde inte låta bli att påpeka att det var digitalis inte lejongap. ”Jag kallar dom för lejongap i alla fall”, sa hon förorättat. Det fungerade säker hemma i familjen där hon lärt alla att digitalis hette lejongap, men ingen annanstans.

Att jag skriver den här texten beror på att det förts ganska omfattande diskussioner på Facebookgruppen Släktforskning för noviser om sådana frågor nyligen. Det har dels varit kring hur man benämner släktingar mer avlägsna än kusiner, dels hur man över huvud taget benämner relationer inom släktforskningen. Jag skall inte relatera dessa diskussioner i detalj bara ta upp dem principiellt.

Först måste man skilja på två saker:
  • De benämningar man använder i dagligt tal och de man använder inom kunskapsområdet släktforskning. Det skulle bara bli löjligt om man kallade en kusin för anättling vid släktsammankomsten, men ändå är kusinen just det definitionsmässigt inom släktforskningen.
  • De benämningar man inom familjen använder för de nu levande släktingarna och de som man minns medan de levde är en sak. En helt annan sak är att benämna släktingar som levde på 1700-talet eller nu levande släktingar som man genom gemensamma anor är släkt med, men aldrig har träffat och troligen aldrig kommer att träffa.
För att tala om den nära familjen och de släktingar som rör sig i vår egen tid har vi oändligt många begrepp som skiftar mellan dialekter, i olika tider och mellan familjer. Detta tillhör språkets rikedom och inget begrepp är bättre eller sämre än något annat. Dessa begrepp behöver inte ifrågasättas, bara informeras om i de fall de vållar missförstånd i det dagliga umgänget.

Inom släktforskningen kan vi emellertid inte vara så oprecisa. Där måste vi ha hållbara begrepp som klarar av att på ett exakt sätt beskriver hur vi är släkt med en person på 1700-talet samt dessutom hur vår släktrelation är med alla efterkommande till denna person.

Jag har exempelvis ett inte föraktligt antal 7-, 8-, 9-, och 10-männingar bland medlemmarna i Facebookgruppen. Dessa är givetvis alla mina släktingar eftersom vi har någon gemensam ana långt bakåt i tiden. Ibland är jag både 9- och 10-männing med någon eftersom vi är släkt genom flera anlinjer eller släktlinjer, dvs. vi kan vara släkt såväl via våra moders- som faderslinjer eller vi är släkt via den gemensamma anans skilda släktlinjer, eller vi kan vara släkt via två olika gemensamma anor. Även för sådana skillnader har vi släktforskare begrepp. Att följa anor på faderssidan kallas agnatisk följd eller patrilinjär och att följa anorna på modersidan kallar matrilinjär följd. Om man följer båda kallas det kognatisk följd. Alla dessa personer är mina anättlingar eftersom dom är ättlingar till en gemensam ana. Ett exempel är Carl Michael Bellman, som är min anättling, dvs. en släkting. Det är så nära man kan komma den berömde poeten eftersom han inte hade några ättlingar och om man inte har några ättlingar kan man inte heller vara någons ana. För att vara mer exakt så var han, bland annat, tremänning (3 generationer) till min ff fm fm mormor (8 generationer) genom de gemensamma anorna Herman Mikaelsson på Furbo (1658-1712) och hans hustru Kristina Jönsdotter (1694-1697), 8+3=11 generationer bort – kognatisk följd. Bland alla släktskap mellan CMB och mig var han även 5-männing (5 generationer) med min fm ff ff far Anders Ersson (7 generationer) via anorna Halfvard Halvardsson (1565-1653) och hans hustru Barbro Larsdotter (1575-1636), 5+7=12 generationer bort – kognatisk linje (bilden ovan).

Som ni ser skulle jag inte kunna beskriva dessa släktskap om inte vårt kunskapsområde hade entydiga begrepp för det.

Jag vill uppmana alla som är osäkra på begrepp, metoder och regler inom vår ädla sport att läsa den gratiskurs som jag lagt ned hundratals timmar på att sammanställa för att reda upp de mest grundläggande teorierna och metoderna inom släktforskningen. Diskussionerna på Facebookgruppen blir mer intressanta och mer fokuserade på så sätt.

Till register för Kursen

Den som vill se fler släktskap och kanske öva på att beskriva dem i ord kan gå till http://gw.geneanet.org/jgranath_w?lang=sv;pz=tommy+jan+ake;nz=granath;ocz=0;em=R;ei=350;et=S;p=carl+michael;n=bellman och klicka sig fram bland släkttavlorna

torsdag 15 maj 2014

Daniel Styffes ättlingar – Elin Olofsdotters gren


Denna gren av Daniel Styffes ättlingarna är talrika och till större delen är det äldste sonen – soldaten och tullnären - Petter Styffe (1792-1878) som den utgår från. Huvuddelen av ättlingarna har blivit hembygden, inom nuvarande Torsby kommun trogna, men Elins sonson Per Johan (1848-) utvandrar till North Dakota, USA där han och hustrun Ida Bauman (1857-1921) fick 19 barn och ett otal barnbarn. Barnen tog namnet Wilson och en av döttrarna – Carrie (1884-) - uppges ha kidnappats vid två års ålder.

Efter nedkomsten av den "oäkta" dottern Maria Danielsdotter (1786-1864) ”flyr Daniel fältet” och lämnar såväl sin oäkta dotter som sina två barn från sitt äktenskap med Brita Greta Blankenfjell (1743-1782) i sin svärmoder/styvmoders vård.

Efter att ha lämnat Arvika dyker han upp i Östmark där han 1791 gifter sig med pigan Elin Olofsdotter (1759-1820) från Lima i Dalarna. Det är hennes gren den här texten handlar om.

1792 föds sonen Petter och de bor fram till 1793 i Långerud i Östmark varefter de flyttar till Vingäng i Dalby. Han kommer att vara tullnär i Vingäng mellan 1797 och 1814, men flyttar sedan till Djäkneliden dit tjänsten transporteras. De får sonen Erik 1799, men han avlider efter endast några dagar, därefter Brita Kristina (1801-1817) och sedan sonen Magnus (1804-1851). Under en tid lever även dottern Hedvig Ulrika (1779-1849) från första äktenskapet med honom, men hon flyttar snart till släktingar till Daniels första hustru i Närke. Även Daniels dotter Brita Stina har under några år mellan 1809 och 1813 vistats i Närke. Den yngste sonen Magnus väljer soldatbanan och får soldatnamnet Wingfäldt, som senare kortas till Wing. Hans ättlingar blir hembygden trogna.

Sonen Petter
Det finns en värdefull källa till kunskap om denna gren av Daniel Styffes ättlingar, nämligen en levnadsberättelse av sonen Daniel Petter Styffe, som var äldste sonen i äktenskapet med Elin Olofsdotter. Denna levnadsbeskrivning finner man i avskrift i de Bromanderska samlingarna på Arkiv Digital. Det finns också ett antal andra texter skrivna om denne Petter Styffe.

För varje släktforskare utgör handlingar från tiden en ovärderlig källa, men när man granskar de uppgifter som står där och jämför med originalkällorna så upptäcker man ett antal diskrepanser.
Den första diskrepansen gäller författaren själv som i födelse- och dopboken bara har namnet Petter, men senare i livet förekom med namnet Daniel Petter Styffe efter sin far och farfar. Själv undertecknar han bara med Per. Han uppger även själv att han är född 14 december 1792, men enligt ovanstående dokument är han född den 13 och döpt den 16 december. Han uppger även i inledningen till sitt brev att han inte vet särskilt mycket om sin farfar Petter Styffe, efter vilken han fått sitt dopnamn, och att denne fick endast två barn, nämligen fadern Daniel och den äldre Erik Styffe. I verkligheten har jag funnit 6 barn med Maria Elisabeth Ramsell (1720-1753/57), samtliga söner, i kyrkböckerna.

Daniel Petter (Per) hade ursprungligen tre syskon, som alla var avlidna då brevet skrevs. Han skriver emellertid att han har två halvsyskon, nämligen Gustav och Hedda Ulrika som är döttrar i faderns äktenskap med ”en Blankenfält” som han skriver. Att Brita Greta Blankenfjell (1743-1782) dog i barnsäng är han inte informerad om, inte heller om faderns ”oäkta” dotter Maria Danielsdotter. Detta är emellertid inget som nämns någonstans annat än i födelseboken för Arvika så det är inte så underligt.

Per uppehåller sig en del vid sina halvsyskons tidigare liv och hur de gifter sig ståndsmässigt i Närke. Han får även själv nytta av sina halvsyskons kontakter i Närke eftersom han vid 16 år ålder lämnar hemmet för att bo hos regementsskrivaren N.J. Ruus på Runnaby utanför Örebro, eller ”Ruusen” som han kallar honom.

I Närke kommer han för första gången i kontakt med sin halvbroder Gustav, som var inspektör vid Latorps Alunbruk. Även halvsystern Hedda Ulrika hade flyttat till Närke och gift sig med direktören Malmström. Dessa två halvsyskons öde kommer jag att beröra i en senare text som beskrive den grenen.

Slaktningen vid Leipzig
Per stannade i fyra år hos Ruusen och gick därefter – 1811, 19 år gammal - in vid Närkes regemente som underofficer. Han blev ganska omgående kommenderad i fält under befäl av kronprins Carl Johan och var med i slaget vid Grossbeeren, Dennevitz, övergången av Elbe vid Boüsenburg och Dessau, samt det som han själv kallar den stora slaktningen vid Leipzig och stadens intagande”. Armen tågade sedan till Holstein där man slöt fred med danskarna 1814. Nu var det inte nog med det utan han fick genast följa armen till Maastricht där man intog staden för att sedan göra detsamma i Bryssel. Sedan bar det till Norge där man intog Fredrikstad och även Fredrikshalds fästning. Per tackar gud för att han under alla dessa slag kunnat bevara en god hälsa då han dels tjänat som bataljonsadjutant dels under kompaniet. Efter fredsslutet 1817 då han var 25 år gammal, tog han tjänst som gränsridare vid tullverket där han blev kvar i 41 år till 1852 då han beviljades pension med bibehållen lön, som emellertid var ganska mager vid den tiden.

Per gifte sig 1818 med hustrun Maria Hultenberg (1780-1854), som levde till två år efter hans pensionering 1854. De fick tre söner och en dotter – Daniel (1818-1905), Carl-Gustav (1820-1870) och Olof (1822), samt dottern Maria (1826-1886). Hustrun Maria var änka och hade åtminstone två barn i ett tidigare äktenskap – Erik och Anders Pihlström. Pihlström var även Marias efternamn i husförhören under de första åren av äktenskapet med Per Styffe, men hon bytte sedan till sitt flicknamn. Maria var nämligen dotter till Petter Hultenberg och hans hustru Ingeborg Olofsdotter. Fadern var besökare vid tullstationen i Vingäng där Pers far Daniel Styffe var tullnär. Vid stationen i Vingäng arbetade också Marias förste man Anders Pihlström, även han som besökare.

Marias söner med Anders var 16 respektive 10 år äldre än Maria och Pers första son Daniel och flyttade snart från hemmet. Som Per påpekar levde alla hans egna barn kvar i Dalby socken och levde under mycket små omständigheter. Sonen Daniel var torpare, Carl-Gustav hemmansägare och Olof timmermärkare. Även deras ättlingar blev bygden, eller åtminstone Västra Värmland, trogna i generationer och var ofta jordbrukare eller kroppsarbetare. Två av Carl-Gustavs barn blev emellertid skomakare, ett yrke som sedan dyker upp även i senare generationer. Även i senare generationer blev de flesta bygden trogna. Ättlingar till äldste sonen Daniel var emellertid något mer äventyrliga och hamnade såväl i USA som i Jämtland och Gästrikland. I de flesta fall behöll man namnet Styffe även genom modersidan, men flera undantag fanns.

Snart efter hustruns död inleder Per ett förhållande med Ulla Halvardsdotter (1818-), med vilken han får tre barn – en son Per (1856-) och två döttrar, Gustava (1858-) och Elina (1862-1929). Ulla var dotter till Halvar Andersson Hult – troligen soldat – och hans hustru Kajsa Jansdotter. Per och hans första hustru Maria var vittnen vid Ullas dop, vilket för övrigt skedde samma år som Per och Maria fick sonen Daniel. Givetvis var Halvard och Kajsa vittnen vid Daniels dop. Per var då 26 år gammal.

Per skriver att han med nöd kan försörja sina tre minderåriga barn med Ulla. Han var 64 år gammal när Per kom till världen och 70 när sista barnet Elina föddes. Hans hustru Ulla var 38, respektive 44 år gammal. Pers förmåga att arbeta är liten och hans stolthet hindrar honom från att tigga skriver han. Han avslutar sitt brev med förhoppning att hans anhöriga och hans Gud skall ha överseende med hans brister och önskar de sina ”en god hälsa och det timliga goda”, om vilket han nyligen fått ett glädjande besked. Vad detta bestod i är osäkert, men man kanske får en vägledning genom den hyllningsskrift till Per som krigshjälte och karlakarl som man kan läsa i "Ditt och Datt – smärre uppsatser" av löjtnanten Wilhelm Edgren. Där berättas att, trots att han bara umgicks med sina framstående halvsyskon en kort tid i ungdomen, de och deras ättlingar vakade över den gamle släktingen och även gav honom visst ekonomiskt stöd.

Brevet som återfinns i Bromanderska samlingarna måste ha skrivits mellan 1862 då dottern Elina föddes och 1878 då Per avlider. Underligt nog stämmer inte Pers minne av dotterns födelseår överens med födelseboken, vilket tyder på att brevet skrivits snarare nära 1878 än 1862 då minnet har svikit honom om dotterns födelseår.

Reflektion
Man kan konstatera att livet för Elin Olsdotters ättlingar ekonomiskt sett inte blev så mycket annorlunda under de närmaste generationerna än för ättlingarna till pigan dottern Maria Nilsdotter. De levde ganska normala liv med undantag av sonen Petters äventyrliga krigarliv och Marias dotters utfattiga liv som kringflyttande piga. I båda fallen blev de sina hembygder trogna - Elins ättlingar i Dalby med omnejd och Marias med Eda som centrum. Min kunskap om nutida ättlingar till Maria, varav jag är en, är ganska detaljerad och där kan man konstatera att ättlingarna har kommit att ägna sig åt allehanda yrken. På Elins sida är min kunskap närmast obefintlig, men så långt jag sett har flera varit hantverkare, bönder och kompetenta musikanter och en ättling har jag funnit i den kände värmlandsförfattaren Torleif Styffe, var skrifter visat vägen till flera handlingar om den grenens historia.

Källor:
Bromanderska samlingen - Arkiv Digital
49 (0-9999) Bild 355 (AID: v28625.b355, NAD: SE/VA/50042)

Kyrkböcker från nuvarande Torsby kommun samt andra berörda Värmlandssocknar. I förekommande fall kan detaljerade källhänvisningar hittas på GeneaNet.

Dödsruna över soldaten Petter Styffe, samt andra skrifter funna på websidan "Nordvärmland - Från istid till nutid. Flera av texterna har skrivits eller sammanställts av Torleif Styffe

Vad gäller senare ättlingar har jag inte följt dem i originalhandlingarna utan hänvisar till Gäverts släktsida på MyHeritage. Dessa uppgifter kommer att kontrolleras med originalen efter hand och bör därför inte tas för sanning innan detta skett.

Övrigt:
Vinjettbilden är ett vykort från Dalby taget av Holger Strand och poststämplat 1985
Besökare är en lägre tulltjänsteman
Detaljer om denna gren, samt detaljerade källor finns på GeneaNet
Tidigare läsning:
En tidig text om Daniel Styffe
Daniel Styffes ättlingar - Maria Nilsdotters gren

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers