google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: november 2013

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 28 november 2013

KÄLLHÄNVISNING OCH KÄLLKRITIK - Avsnitt 11

KÄLLOR

Källor är definitivt den mest diskuterade företeelsen inom släktforskningen och där det finns flest uppfattningar. Troligen är det också det man mest slarvar med. Man kan emellertid konstatera några förhållanden, som gäller för all forskning och då även släktforskning. Det finns två aspekter på angivande av källor inom släktforskningen – en vetenskaplig och en mer praktiskt betingad.

Den vetenskapliga är enklast eftersom det finns relativt väl utformade regelsystem för detta. Den praktiska aspekten är mer vagt definierad och avgörs i stora delar av släktforskaren själv. Problemet inom släktforskningen är att de två kraven inte alltid är kompatibla, men nästan alltid måste uppfyllas om man inte som släktforskare lever i ett elfenbenstorn utan kontakt med någon annan.

För att ni skall förstå föregår jag resonemanget med följande exempel från ett tidigare kursavsnitt, nämligen när jag fann min morfars farfar med hjälp av ArkivDigital. Källhänvisningen, som genereras om man trycker på tangenterna Ctrl+C, var:

Grangärde C:12 (1865-1879) Bild 204 (AID: v130194.b204, NAD: SE/ULA/12220)

Vi ser på den här hänvisningen bit för bit.

”Grangärde C:12 (1865-1879) Bild 204” är adressen till en sida i en födelsebok så som den är fotograferad av Arkiv Digital. Man kan emellertid inte vara säker på att denna adress gäller för den som använder Ancestry eller tidigare Genline.

”AID: v130194.b204” är en intern snabbadress i ArkivDigital, som är oerhört praktisk att ha för internt bruk när man vill gå tillbaka till rätt sida, samt när man kommunicerar med andra som använder ArkivDigital, men uppgiften säger inte något utanför denna krets. En liknande snabbadress finns i Genline och Ancestry och heter GID.

”NAD: SE/ULA/12220” är adressen till originalhandlingen enligt Nationella Arkivdatabasen - NAD. Den berättar bland annat att originalhandlingen finns på Landsarkivet i Uppsala, en uppgift som för de flesta av oss inte är särskilt praktiskt användbar, men vetenskapligt nödvändig för uttömmande källkritik om någon i framtiden skulle vilja ta del av och kontrollera vår forsknings seriositet.

Ni ser ovan är ett exempel på en källhänvisning som både täcker in den vetenskapliga aspekten och den praktiska. Kanske man dock bör tillägga den praktiska aspekten att även en länskod kan vara bra eftersom det finns flera socknar i vårt land med lika eller liknande namn. För att vara på säkra sidan skulle ovanstående då heta:
Grangärde (W) C:12 (1865-1879) Bild 204 (AID: v130194.b204, NAD: SE/ULA/12220)

Vad är då problemet?
Vi har börjat prata om kyrkböckerna eftersom det är dessa källor dispyten oftast handlar om. De består ju av handskrivna böcker som prästerna förvarat i kyrkorna genom tiderna. Att dessa är de ursprungliga källorna är det ju ingen tvekan om och svårare skulle det ju inte behöva vara. Om man bara anger rätt sida i en viss volym från ett visst år i en viss församling i ett visst län (sid/volym/år/församling/län) som källa så skulle ju problemet vara ur världen. Exempelvis:
Sid. 48 i husförhör från 1751-1755 för Holmedals församling i Värmlands län.

Det huvudsakliga vetenskapliga syftet med att ange källor är emellertid att vem som helst i efterhand skall kunna gå till det dokument du hänvisar till och kontrollera om du läst och tolkat uppgiften rätt. Nu är det så att alla originalböcker har samlats på olika landsarkiv runt om i landet och är inte längre praktiskt tillgängliga för gemene man. Vi är således hänvisade till andrahandsuppgifter i form av avbildningar av originalhandlingen. Mormonerna fotograferade kyrkböckerna på film, som sedan överfördes till microkort och i senare tid har företag som Genline, SVAR och Arkiv Digital avbildat kyrkboksmaterialet så att de kan nås via Internet. I några fall har man avbildat de gamla filmerna och microkorten i andra fall har man, som Arkiv Digital, nyfotograferat alla böcker i färg.

Problemet är att vid varje överföring till ett nytt format har katalogiseringen av materialet ändrats något lite, ibland ganska mycket. En viss sida i kyrkboken har fått en ny adress i den nya databasen. Det innebär att om du finner en sida i en kyrkbok genom en Internettjänst så kan du inte vara säker på att den går att återfinna för någon som använder en annan tjänst. Speciellt jobbigt blir det om man fått ärva gamla släktböcker där källorna hänvisar till vissa microkort. Det är här åsikterna skiljer sig om hur man skall gå tillväga. 

Det finns en skola som menar att man alltid skall ange den plats där originalkällan kan beskådas. Detta innebär att man måste veta var en viss originalkyrkobok arkiveras och ange detta som adress förutom givetvis sida/volym/år/församling/län

Som jag sa ovan är det vetenskapliga kravet att vem som helst i framtiden skall kunna kolla dina uppgifter och dess tolkningar. För din egen bekvämlighets skull är det viktigt att du när som helst skall kunna hitta tillbaka till den källa, eller snarare den avbildning av källan, där du funnit dina uppgifter. Följden av dessa två krav är att - nu blir jag tjatig - du alltid måste ange vilken typ av volym du använt (husförhör, födelsebok osv.), vilket årtal det gäller, vilken församling det gäller samt sidan du hittade uppgiften på, i den mån det finns en sidnumrering. För att inte blanda ihop församlingar med samma namn bör du också ange länet.

Eftersom det inte alltid finns sidnummer i kyrkböckerna och dessutom ibland finns flera volymer för samma år som har samma sidnumrering i flera volymer så räcker inte detta för att hitta tillbaka till rätt sida. Om man går in i exempelvis Genline ser man att kyrkböckerna namnges på ett visst sätt. AI:1-AI:nn anger exempelvis husförhör. Dessa beteckningar är i det närmaste identisk mellan de olika tjänsterna men inte alltid och inte fullständigt. Det kan skilja så till vida att ett visst årtalsintervall har getts olika nummer i olika arkiv, men det märker man ju om man angett året rätt. Däremot kan de interna numreringen av bilderna i volymerna skilja mellan exempelvis Arkiv Digital och Genline. Detta innebär att det underlättar att veta vilken tjänst som använts om man vill hitta tillbaka till samma sida i en kyrkbok. I Genline och ArkivDigital har man infört ett interna ID - GID resp. AID, som identifierar sidan exakt vid sökning, men det har man ju bara nytta av om man använder Genline eller ArkivDigital. SVAR och Arkiv Digital använder dessutom det ID som Nationella Arkivdatabasen använder, vilket gör livet lite lättare för oss ur vetenskaplig synvinkel.

Ur vetenskaplig synvinkel är således adressen till NAD den bästa, men för en del svår att få reda på, svår att återkomma till i det dagliga arbetet och jobbig att i efterhand kontrollera. Som komplement kan man då använda ovanstående system (sid/volym/år/församling/län) kompletterat med vilken tjänst det hänför sig till. Ursäkta upprepningen, men det är viktigt.

Allmänt om källor och källkritik
Man bör inte blanda samman källhänvisning med källkritik. En korrekt angiven källa år en förutsättning för seriös källkritik.
  • Källhänvisning har som huvudsakliga vetenskapliga syfte att göra det möjligt för vem som helst att i efterhand kontrollera att de uppgifter man presenterar är korrekta. Det skall således vara möjligt för en läsare att gå till den källa man anger och kontrollera om uppgiften är korrekt tolkad.
  • En källhänvisning har ett värde även om den tolkning man gjort av källan är felaktig. Först när läsaren kan ta del av källan man hänvisar till kan man bedriva källkritik.
  • Av detta skäl är det viktigt att som källhänvisning ange den källa man faktiskt tagit del av – inte någon annan som kan betraktas som mer tillförlitlig. (Om man exempelvis i vanlig forskning citerar en svensk översättning av Heidegger skall man ange detta även om originaltexten bättre beskriver Heideggers tankar).
    På samma sätt skall man ange den bild i exempelvis ArkivDigital som man faktiskt läst – inte låtsas som att man läst originalboken, även om det i just ArkivDigitals fall är så nära man kan komma utan stora besvär. För källkritikens skull är det emellertid viktigt att ange en adress som gör att man faktiskt kan hitta uppgiften oavsett vilken tjänst man använder. Tjänsten kanske inte finns kvar om 15 år. Om man skall vara riktigt petnoga så skulle man således skriva ovanstående hänvisning till Nationella arkivdatabasen som följer: ”NAD: SE/ULA/12220, enligt ArkivDigital”, eftersom man ju inte satt sin fot på Landsarkivet i Uppsala och studerat originalhandlingen. Nu får vi anse att det är underförstått på grund av helheten.
  • Om man citerar en annan forskares uppgifter bör man ange detta. Om denne forskare gjort en källhänvisning bör man ange att det är en andrahandsuppgift genom att skriva ”Grangärde (W) C:12 (1865-1879) Bild 204 osv. enligt Bengt Gustafsson”, eller ”… enligt Bengt Gustafsson i ´Klanen Gustafssons Genealogi´, http://www.gustafsson.com” (påhittat). Att föredra är naturligtvis att gå till källan och kontrollera själv. Då kan man strunta i Bengt Gustafsson totalt, även om det var han som satte oss på spåret.
  • I de fall man citerar en annan forskare, som man av någon anledning litar på, men som inte angett källa, bör det framgå att så är fallet genom att man skriver "källa saknas" eller liknande.
  • Ett vanligt problem är att man inte, trots ett kritiskt sinnelag, kan avgöra om en uppgift är korrekt eller inte. Olika forskare har olika uppfattningar, källor är motsägande, indicier är olika starka, man är osäker på tolkningen av kyrkböckerna. Man bör då redovisa de faktorer som talar för och emot, vilka andra tolkningar som finns - med angivande av källor. Slutligen bör man redovisa sin egen slutsats och sedan lämna till läsaren att själv göra en bedömning – kanske läsaren även kan komplettera med faktorer som gör att frågan väger över till ena eller andra sidan. Ett sådant resonemang finns här, som berör Laxbrosläktens ursprung.
Källkritik
Två aspekter är viktiga vid källkritik - hur tillförlitlig källan är och huruvida källan är rätt tolkad. En källa är inte tillförlitlig bara för att den är tryckt eller publicerad. Inom vårt område har flera släktutredningar publicerats som inte ens var korrekta och inte heller hade för avsikt att vara det när de kom till och många som en gång var korrekta, enligt den tidens vetenskapliga rön, men som senare har visat sig felaktiga då nya rön och metoder nu finns till hands. Detta problem har förvärrats oerhört i och med Internet. Kommersiella tjänster inom alla vetenskaper tjänar idag pengar på att presentera förment vetenskapligt seriösa uppgifter som ibland helt saknar grund eller åtminstone inte uppfyller vetenskapens krav. (Ledaren i tidskriften Allt om vetenskap 11/2013 refererar en undersökning som tidskriften Science gjort i den frågan.)

Läs även:


Inom vårt område har vi ett antal källor som anses vara tillförlitliga i olika grad. Ett exempel är Svensk Biografiskt Lexikon - SBL. Även där finner vi emellertid återkommande rättelser av tidiga rön som visat sig vara ofullständiga eller felaktiga. Samma sak gäller Riddarhusets Cd-skivor och den utmärkta tidskriften Släkt och Hävd, m.fl. Även här förekommer inte sällan revideringar. Det är därför viktigt att ta del av de senaste rönen i en fråga som led i sin källkritik. De ovanstående och många andra källor kan man emellertid betrakta som mycket tillförlitliga. Det är emellertid viktigt att läsa igenom källan själv för att försäkra sig om att man själv eller andra inte misstolkat texten, som ibland kan vara ganska snårig. Man kan också, om man är väldigt ambitiös och kunnig, gå till de källor som anges i dessa skrifter och kritiskt granska även dem. Det överstiger emellertid förmågan och möjligheterna för de flesta av oss och vi kan dessutom vara ganska säkra på att feltolkningar i det ledet med det snaraste skulle påpekas av någon kunnig person och föranleda en rättelse.

En hjälp till källkritik
Ett mycket bra och trevligt sätt att ange källor och underlätta källkritik är att bifoga en bild av källtexten i sin släktutredning. Frågan är då om detta är tillåtet, vilket inte var självklart för mig efter att ha läst de största tjänsternas användarregler. Jag beslutade mig därför att ta reda på hur det förhåller sig.
Läs följande texter MED kommentarer:

EN REFLEKTION I TIDEN

I dagarna har vi kunnat läsa i DN under rubriken "Adlig brödratrios 400-åriga bluff" (2013-11-24) om forskare som med DNA-analys lett i bevis att den adliga släkten Bure med all sannolikhet inte är släkt med den gamla Bureätten. (Artikeln är bakom betalvägg, men kan läsas av prenumeranter) Man har funnit manliga ättlingar till såväl den gamla Bureätten som den adliga Buregrenen och genom DNA funnit att de inte kan vara släkt. Nu framgick inte av artiklarna hur man i detalj gått tillväga. I artikeln står följande: "Släktforskarna lyckades leta fram tre män som via raka manslinjer var ättlingar till tre bröder på 1400-talet i den ursprungliga släkten Bure, och tre män som härstammade från en man i den adliga Bureätten"

Om jag skulle spela "djävulens advokat" så blir min fråga hur man kan vara säker på att de nutida ättlingarna faktiskt bär de manliga Y-kromosomerna från den ursprungliga Bureätten, respektive från de adlade bröderna. Om de tre äkta Bureättlingarna har samma Y-kromosomer kan det anses vara säkert, men när det gäller den adliga grenen är det mer tveksamt så som det beskrivs av DN. Man har testat tre ättlingar till en man . Frågan är om denne man var en av de adlade bröderna eller ej. Det krävs ju bara ett snedsteg under 400 år från den äkta sängen, beroende på från vilken generation den nämnda enstaka anan kom, av en av hustrurna till en ättling till denne adlige Bure för att det skall vara någon annans manliga DNA som förts vidare, inte de adlade brödernas. I ett sådant fall kan de tre bröderna ändå vara äkta medlemmar av den gamla Bureätten.

Nu skall det sägas att jag egentligen inte tvivlar på forskarnas slutsatser, däremot kan man inte utifrån DN:s rapportering sluta sig till det rubriken påstår. Det ger mig ett utmärkt tillfälle att ge ett exempel på källkritik, i det här fallet av en andrahandskälla - DN.

En helt annan reflektion är att de tre bröderna troligen, att döma av deras CV, skulle ha blivit adlade ändå, dock med ett annat namn, så som tiden var.

Man kan läsa mer om detta i Släkhistoria 2013, novembernumret, samt en diskussion som fördes av Urban Sikeborg på Anbytarforum.


Vinjettbilden föreställer en skvader.

måndag 25 november 2013

Dator med flera skärmar?

När Daniel Ny visade sin uppställning för släktforskning med fyra datorskärmar slog kommentarerna i Facebookgruppen alla tidigare rekord. Att så många släktforskare var teknikintresserade hade jag aldrig kunnat ana. Jag bad därför Daniel att beskriva sin lösning i en separat text på den här bloggen. Håll till godo!

DATOR FÖR SLÄKTFORSKNING MED FLERA SKÄRMAR
av Daniel Ny

Intresset verkade stort när jag postade min ”släkforskningssetup” i Facebookgruppen
Släktforskning för Noviser

Dom flesta känner nog igen sig, man har efter ett tags forskade en massa olika fönster och program öppna och så får man hoppa mellan dessa för att till slut hitta till rätt sida/program.

Innan mitt intresse för släktforskning startade så höll jag på SIM-racing, alltså bilracingsimulator på datorn. Min dator har jag byggt upp från grunden med moderkort, hårddiskar, minnen mm. Jag införskaffade efter ett tag ett bättre grafikkort för att kunna köra trippla skärmar, detta för att få en bredare vy och exempelvis kunna se tydligare om det dyker upp en bil vid sidan om.

När jag sedan fick intresset för släktforskning så var jag inte sen att testa att ställa in skärmarna så att jag fick 3 olika skärmskrivbord att jobba med. Här är programmet ”Displayfusion” väldigt bra att använda. Där kan man ställa in en massa saker. En av fördelarna med Displayfusion är att man kan skapa en ”Taskbar” - alltså en programlist - längst ner på varje skärm, så man exempelvis kan ha programikoner/genvägar till Dödböcker på en skärm, Sveriges Befolkning på en annan och program som exempelvis FamilyTree Maker och Arkivdigital Online på den tredje skärmen.

När man sedan arbetar så kan man dra fönstret man har öppet mellan dom olika skärmarna och t o m släppa det mitt emellan två skärmar.

Sen gäller det att ställa in hur skärmarna ska fungera gentemot varandra, jag har valt nedanstående inställning för att få det att fungera på det sätt som jag beskriver ovan.
(OBS. Jag använder mig av 4 skärmar)


Så här ser min arbetsplats ut


En printscreen när jag kör lite olika program/sidor


Min dator
Vad behöver man?

Jag har ju byggt min dator med ganska så kraftiga komponenter eftersom jag kör SIM racing.
Håller man bara på med släktforskning så krävs det inte lika mycket av datorn. Sen beror det även på hur många skärmar man vill ha.

En laptop (Bärbar dator) har oftast ett uttag för att kunna koppla in en extra skärm, och då är det inga problem.
Är det en Desktop man har (Stationär) så kan det, på nyare datorer, finnas 2 uttag för skärmar även där. Det kan bero på att datorn har ett integrerat grafikkort i själva moderkortet + ett externt grafikkort. Då kan det också fungera utan några större problem.

Vill man utöka med 3 eller flera skärmar så måste man köpa speciella grafikkort som klarar av att driva 3 st skärmar. Jag länkar till ett sådant som jag köpte. Detta paket innehåller även 3 st 24” skärmar. Man bör kolla upp innan hur specifikationen för ens dator ser ut så det går att installera detta grafikkort i datorn. Har man tillräckligt med minne mm. Detta kan jag tyvärr inte svara på utan det får man kolla i den datorbutik där man inhandlar sina datorkomponenter. De kan säkert hjälpa dig där. Observera att denna guide är en beskrivning hur JAG har det - det finns säkert andra lösningar - både dyrare och billigare. Jag är emellertid jättenöjd med min och det fungerar och underlättar mitt släktforskningsarbete., Jag kan dessutom montera ytterligare 2 skärmar ;-)

//Daniel Ny

torsdag 21 november 2013

ATT NOTERA SINA ANOR - Avsnitt 10


HUR MAN NOTERAR I SITT SLÄKTFORSKNINGSPROGRAM

Många är osäkra på hur man skall föra in uppgifter i sitt släktforskningsprogram. Mycket är det beroende på tycke och smak, men till stor del också en fråga om att kunna söka bland sina poster och även att kunna använda uppgifterna för vidare forskning.

Jag vill inte göra anspråk på att ha rätt svar på detta, men skall ändå försöka beskriva var tveksamheter kan uppstå.

Efternamn
Huvudprincipen är att alltid använda det namn som en person har vid födelsen. Namnet vid födelsen är nämligen länken till personens föräldrageneration, vilket är viktigt i släktforskningen. För män är det här ofta enkelt, men för kvinnor kan det vara knepigare - åtminstone på senare tid.

Traditionellt har man i Sverige använt patronymikon och först på 1800-talet blev det mer allmänt att man brukade ärvda efternamn i familjen. Ärvda namn kallas även familjenamn, släktnamn eller borgerliga namn.

Ett patronymikon bildas av faderns förnamn. Om fadern heter Erik kommer således sönerna att heta Eriksson och döttrarna Eriksdotter. Ofta förenklades emellertid patronymikon så att Eriks barn hette Ersson och Ersdotter. Det speciella med patronymikon var att kvinnorna behöll det efter giftermålet. För den som studerar sina matrilinjära rötter är patronymikon mycket underlättande.

På 1860-talet upphörde bruket av patronymikon successivt och förbjöds i 1901 års namnförordning. Detta innebar att barn ärvde faderns efternamn och från 1920 måste kvinnor anta mannens efternamn. Dessa regler gällde med upprepade förändringar fram till 1982 års namnlag då friheten att välja efternamn blev avsevärt större, men för oss släktforskare knepigare. Man kan ofta idag inte sluta sig till varken släktskap eller äktenskap grundat på efternamnet. En ytterligare komplikation för oss är att kvinnor alltmer ofta väljer dubbla efternamn, vilket faktiskt inte tillåts av nuvarande namnlagen. Återigen, men idag osäkrare, är det viktigt att använda det namn en person fick vid födelsen. Upprepade giftermål, samboförhållanden och nya familjekonstellationer gör livet komplicerat för oss släktforskare.

2016 har efter långt utredande av två regeringar ett nytt förslag till namnlag lagts fram - http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22631122.ab

Tidiga familjenamn
Adeln antog tidigt ärftliga efternamn som överensstämde med figurer i släktvapnet, som Stjärna och Svinhufvud. Inom borgarklassen i städerna och i bruksorter började man redan från 1400-talet använda ärvda familjenamn som komplement till patronymikon. Dessa namn kunde syfta på någon dygd eller egenhet personen hade, var personen kom ifrån eller hans yrke eller de var helt enkelt påhittade. Soldater fick namn som ofta hänsyftade på byn de tillhörde eller någon soldatmässig egenskap. I Dalarna utvecklades en tradition där man kombinerade patronymikon med ett familjenamn utgående från familjegården. Exempelvis kunde man då skilja Back Anders Persson från Sund Anders Persson eftersom den enes släkt härstammade från gården Backen och den andra från gården Sundet (påhittade namn).

När det gäller präster och vissa andra akademiker kan det vara lite knepigt eftersom de hade både ett svenska patronymikon och ett latinskt. Det som ytterligare krånglar till det är att man under studietiden fick bära namn efter varifrån man kom. Inom prästerskapet latiniserade man sina namn och lade dessutom till en latinsk form av sin födelseort. 1500-talsprästen Hans Michelsson på Kopparberget som Rune-Per Olofsson skriver om i sin Kopparbergstrilogi hade således prästnamnet Johannes Michaelis Cuprimontanus. Johannes var en latinisering av Hans, Michaelis var ett patronymikon, som kom från hans faders namn Michael eller kanske Mickel medan Cuprimontanus är en översättning av Kopparberget till latin. Man använde ofta både sitt svenska namn och latinska. För att ytterligare krångla till det tilldelades akademiker ett latinskt namn under studietiden som visade varifrån man kom. Studerade man i Uppsala kunde man få namnet Vermlandius och om man studerade i Tyskland namnet Swecus för att visa att man var svensk. När man sedan blev prästvigd och fick en tjänst ändrade man ofta sitt namn för att visa var man var född. Moreus kommer således från Mora och Nassenius från Nås. I dagligt tal, men också exempelvis i domböcker kallades emellertid prästen vid förnamn med titeln Herr. Den ovan nämnde Johannes Michaelis Cuprimuntanus titulerades således helt enkelt Herr Hans.

På liknande sätt som för präster anges vissa äldre adelsmän med hänvisning till sitt gods. Exempelvis finns en släkt Roos av Hjelmsäter och en annan Roos av Ervalla, som var befryndade. Hur man gör med dessa bestämningar är mycket en smaksak. Själv skriver jag ut så mycket jag kan – exempelvis anger jag både latinskt och svenskt namn på präster både i för- och efternamnsfältet.

En kontroversiell fråga för släktforskare är huruvida man skall normalisera namn eller inte. Detta betyder att man anger en modern form av namnet oavsett hur det skrivs i olika tider. Många hävdar, med starka skäl, att man skall använda det namn som en person fick i födelse- eller dopboken med exakt den stavningen. I husförhören ser man emellertid att namnen ändras både till stavning och lydelse – en Eriksson blir en Ersson eller Ericsson etc.


I vissa fall upprör normalisering vissa forskare eftersom olika grenar av släkten under senare generationer valt olika stavningar av efternamnet och därför starkt motsätter sig en normalisering. En diskussion nära mina egna anor är huruvida släktnamnet Grufman är mer rätt än Gruvman. Båda namnen har etablerats i olika grenar av släkten.

Förnamn
För förnamn gäller samma huvudregel, dvs. att använda det namn som står i dop- eller födelseboken. Det är det namnet som blir länken till nästa generation när det gäller faderns namn. I husförhören kan namnen förändras från år till år och från präst till präst. En Katarina kan få heta både Karin och Kajsa med olika stavningar under sitt liv. Även här finns det de som föredrar normaliseringar, dvs. Per, Pehr, Pär och Pähr normaliseras till det moderna Per, vilket gör det enklare att söka.

Yrke/titel
Man måste skilja på yrke och titel, vilket många inte gör. En präst är alltid en präst, men vissa präster är dessutom pastorer, andra kyrkoherdar, åter andra komministrar. Präst är ett yrke som betecknar en person som genomgått prästutbildning och blivit prästvigd. Kyrkoherde, komminister och pastor är titlar prästen får när han tillträder en viss tjänst. En arbetslös präst är fortfarande en präst. Samma gäller militärer, akademiker och många andra yrken. En teologie doktor är alltid en teologie doktor, men kan också vara prästvigd och därmed präst, men han kan också vara kyrkoherde. Vidare kan han bära titeln professor i praktisk teologi vid universitetet i Storstad, eller biskop i Västerås stift under en viss tid av sitt liv. Jag brukar ange båda. Exempelvis: ”präst, kyrkoherde i Järnboås socken 1723-1745” eller ”officer, major vid Närkes kompani”. I vissa fall kan yrke och titel sammanfalla, som exempelvis mästersmed, eller bergsman. Även hederstitlar bör man föra in som exempelvis sexman och häradsdomare.

När det gäller personer som gjort en karriär inom sitt yrke brukar man ange den högst uppnådda titeln, dvs. oftast den titel de hade när de pensionerades eller dog. Vill man redogöra för deras olika karriärsteg görs det lämpligen i biografin.

Ofta anges inga titlar eller yrken på majoriteten av personer i husförhören. Yrkesbenämningar förekom dock som bonde, samt titlar som ägare, hemmansägare och torpare. Lite "finare folk" är emellertid alltid inskrivna med sina titlar. Ibland kan det som anges vara lite förvillande för oss nutida människor eftersom vi använder språket annorlunda än man gjorde då. Ogifta kvinnor benämndes exempelvis pigor på den tiden och pojkarna kallades drängar. Att de ibland också tjänade som, det vi idag tänker på, som pigor och drängar är en helt annan sak. Ibland ser man då titlarna tjänstepiga och liknande. Social position var viktigt, varför man i Bergslagen ofta ser titlarna bergsmansson och bergsmansdotter. Titeln hustru betydde helt enkelt gift kvinna. Om man avser någons hustru så står hon tillsammans med mannen. Om det, som exempelvis i en födelsenotis står att ett av vittnena var ”hustru Carin Persdotter” betyder detta att hon var gift. Det är inte säkert att hennes man var ett av vittnena. Om så är fallet så framgår det eftersom det då ofta står ”och hans hustru …”.

Om de ogifta kvinnorna var av finare, men ofrälse, familj kallades de oftast jungfru eller mamsell medan titlarna fru och fröken länge var förbehållet adliga kvinnor.

Platser
Även här finns två skolor – normalisering eller inte. Namn och stavning på orter ändras över tiden, vilket kan utgöra problem vid sökning i databaser. Samtidigt är de olika namnen historiska företeelser som många vill bevara. Jag brukar i normalfallet använda de namn och stavningar som anges i SOFIInstitutet för språk och folkminnen. I SOFI kan vi också finna ut om ett platsnamn representerar ett torp, en gård, en by eller något annat. En annan nyttig förteckning är Skatteverkets uppställning av Sveriges församlingar genom tiderna.

Födelse och död
Huvudregeln är återigen att det som står i födelseboken och dödboken skall anses vara det korrekta. Ibland finns bara uppgift om dop- och begravningstillfälle och då får man nöja sig med det. Speciellt på landet kunde det på vintern dröja mellan födelse och dop respektive död och begravning. Viktigt är att det anges vilken uppgift man för in om man inte har tillgång till båda.


Familjeförhållanden
De föräldrar som anges i födelseboken bör anses vara de korrekta, även i de fall då mycket tyder på att så inte är fallet. Vi vet att en viss procent av dessa uppgifter, av olika skäl, inte är korrekta. Har man tvivel får man ange detta och skälen för tvivlen i anmärkningar eller i biografier. Det låter kanske underligt, men det är ibland skillnad på sanning och det som vetenskapligt kan bevisas vara sant. Vetenskapligt sett anser vi det vara sant som kan stödjas med de redskap vi har inom vetenskapsdisciplinen. Att något är vetenskapligt sant innebär emellertid inte att andra tolkningar automatiskt är osanna – bara att vi inte med säkerhet kan påstå att de är sanna. Inom släktforskningen har kyrkböckerna hittills varit det bästa redskapet såvida vi inte inom arkivforskning kan finna andra dokument som säger något annat. Dagens DNA-teknik har emellertid öppnat oanade möjligheter, som gör att vi kan ifrågasätta och även med säkerhet motbevisa det som står i våra historiska dokument. I sådana fall måste avvikelser från det som står i kyrkboken redovisas och styrkas med källhänvisningar.

Skapad med GeneaNet

Namn på anor och anättlingar
En diskussion har uppkommit på Facebook om vad man kallar släktingar i Sverige. Lite tillspetsat kan man säga att man är överens om vad ett syskon är och till nöds vad en kusin är. Därutöver skiljer det sig över landet. Ibland kastar men dessutom om beteckningarna från landsända till landsända. Det finns emellertid ett entydigt sätt där man använder systemet med n-männingar. Man talar då om syskon, kusiner, tremänningar, fyrmänningar osv. Även om man i den lokala dialekten använder andra beteckningar rekommenderar jag det senare systemet, som förutom att vara entydigt även gör att vi kan tala om avlägsna släktskap som exempelvis 9-männingar. Läs om detta i texten
"Skall vi kalla våra syskon för våra enmänningar?" (Ovanstående bild visar släktskap mellan syskongrupper i varje generation).

Vi har ett mycket väl fungerande system för att beteckna släktskap i Sverige som vi bör vara rädda om. Jämför bara det dansk-norska "tip-tip-tip-tip-oldemor" som inte säger något om huruvida det är på faders- eller moderssidan, eller det amerikanska systemet med "second cousin twice removed", som börjar dyka upp på grund av amerikaniserade släktforskartjänster. Då är mormors mormors mormors mor och tre-männings barnbarn betydligt enklare och entydigare.

Källor
Källor och källkritik är kanske den fråga som ger upphov till mest diskussioner och där flest åsikter förekommer bland släktforskare. Det är också en fråga som medför mest arbete utöver själva forskningen. Vi skall därför ägna hela nästa kursavsnitt åt denna fråga.



LITE ÖVRIGT

Praktiska aspekter för släktforskare
Lite mer om varför det är viktigt hur du registrerar korrekt kan du läsa om här - http://slaktforskning.blogspot.fr/2013/07/efternamn-sokbarhet-och-slaktskap.html

Anor i andra kulturer
Om man har anor i andra kulturer eller använder utländska tjänster bör man vara observant på att namnskicket ser olika ut i olika kulturer. Släktforskartjänsten GENI tar exempelvis lite hänsyn till det svenska namnskicket i sin databas. Man använder sig exempelvis inte av patronymikon utan ger automatiskt hustrun mannens efternamn med det korrekta namnet inom parentes. Detta är inte bara irriterande för många som tilldelas namn de aldrig haft utan kan även vara helt felaktigt. Om det är möjligt bör du vid användning av dessa tjänster ställa in det så att personerna (främst kvinnor) får rätt namn genom att sätta födelsenamn som preferens.

Mer om andra kulturers namnskick kan du läsa här - 
http://slaktforskning.blogspot.fr/2014/03/arvda-namn-i-andra-kulturer.html


Ett besläktat svenskt problem upplever vi som använder DISGEN och vill exportera våra anor till något annat program eller tjänst. Den Gedcomfil som exporteras från Disgen viger nämligen alla som har gemensamma barn. Detta skapar viss irritation hos personer som får ta del av det färdiga resultatet och som blivit bortgifta med personer som man kanske inte ens levt samman med. Dessa problem har mestadels eliminerats i Disgen 2016, men kvarstår vid överföring till vissa program.

Råd om stavning
Vad gäller stavning av namnet kan man välja att följa Sveriges Släktforskarförenings rekommendationer.
Vad gäller ortsnamn har jag tagit för vana att använda mig av Ortsnamnsregistret hos Intitutet för språk folkminnen - SOFI som norm. Man söker på Google enligt följande exempel: "Gränge Sofi" där Gränge är ett gammalt namn för Grangärde.

Soldater
De indelta soldaterna fick sitt namn av byn eller regementet när de gick i tjänst. Jag har i början som släktforskare blivit vilseledd att tro att knekten Lustig som står under soldattorpet är far till den yngre knekten Lustig som, med sin fru, står längre ned på sidan. Så var inte alls fallet eftersom namnet följde med tjänsten och torpet. Den äldre Lustig var helt enkelt företrädaren till den yngre. 

En person som gick under många namn
Jag hade väldiga problem med min frus farmor farmors mor Catharina Schutz som under åren i olika kyrkböcker ståtade med inte mindre än sex varianter på sitt efternamn. Först när jag fann hennes patronymikon kunde jag lokalisera hennes föräldrar. Läs denna sedelärande historia om hur man kan gå vilse i kyrkböckerna:
"Urhström och Scheutz - eller jakten på min frus farmors farmors föräldrar".
"Schütz och Wiesel - det börjar klarna kring min frus anor".
"För snabba slutsatser och slarv leder mig till fel stad utan att jag märker det".
"Johanna Ulrika Uhrströms anor - en delvis löst gåta".


Att söka någons matrilinjära rötter
Att söka sina anor på mödernet kan vara ett svårt detektivarbete. Läs här om hur sådant detektivarbete kan läggas upp:
"Att söka sina matrilinjära rötter".
"Forskning i min fars matrilinjära rötter - några ytterligare erfarenheter".

Präster i släkten
Om du har präster i släkten bör du läsa texten om hur man hittar uppgifter om dessa:
"Att ha präster i släkten är en välsignelse".


Om man vill se ett exempel på Herdaminnen kan man läsa hela Westerås Stifts Herdaminne av Joh. Fr. Muncktell här. Använd dock denna utgåva med försiktighet - felaktigheter finns. Det finns en senare upplaga av Ekström som är mer korrekt.

torsdag 14 november 2013

FARMORS FARFAR FUNNEN - Avsnitt 9


HUR JAG FANN CARL JOHANS FÖDELSENOTIS OCH DÄRMED HANS FÖRÄLDRAR

På den tiden då jag sökte min farmors farfar använde jag tjänsten Genline. Att jag beskriver denna process idag beror på att jag vill beskriva en process precis som det gick till. Ni får föreställa er motsvarande process om ni använder en annan tjänst.

Jag loggar nu in på Genline och fyller i önskade uppgifter i sökfönstret.



Carl Johan föddes i Grangärde som ligger i Dalarnas län eller Kopparbergs län som det kallas i Genline. Jag väljer Grangärde socken och markerar att jag vill leta efter notiser om Födde. Jag får nu upp ett antal böcker som har beteckningen C:1-C:11 samt en som heter SCB och avser tiden 1898-1920. Tråkigt nog saknas en bok från det år jag söker, nämligen 1871. Det är ett hopp på 34 år mellan boken C:11 och SCB-boken. (Idag finns denna födelsebok tillgänglig i Arkiv Digital)


Jag går nu tillbaka till rutan där man väljer Församling och finner då att listan inleds med raden _scb Kopparberg. Detta representerar de saknade åren.


Mycket riktigt där finns Födelse-, Vigsel- och Dödböcker för de saknade åren. När jag klickar på den översta av raderna märkta 1871 kommer en lista på församlingar upp till höger och jag rullar ned tills jag finner Grangärde, som jag klickar på. Jag kommer då till en sida med rubriken "Utdrag ur 1871 års Födelsebok för Grangärde församling i Norrbärkes Prosteri, Westerås Stift, Falu Län".


Högersidan avser januari månad så jag får bläddra fram till februari, som jag finner på nästa uppslags högersida där Carl Johan är noterad den 4 februari 1871. Hans far är arbetaren Jan Erik Andersson från Kyrkbyn och moderns namn är Johanna Persdotter. I högra spalten ser jag att båda är i 25-årsåldern och efter namnet står 1/6 år, vilket anger hur länge de varit gifta. Efter Carl Johans namn står (1), vilket visar att han är första barnet.

En alternativ väg
Det här var precis så jag gjorde när jag fann min morfars fars födelsenotis och därmed hans föräldrars identitet. Givetvis var det en besvikelse att födelseboken för 1871 saknades i Genline, men ur pedagogisk synvinkel var det en lärdom.

Grangärde C:12 (1865-1879) Bild 204
(AID: v130194.b204, NAD: SE/ULA/12220)

När jag nu idag söker i ArkivDigital efter födelsenotisen finner jag att där en bild av födelseboken i original. Om jag hade haft tillgång till den när jag sökte mina anor första gången hade en del blivit betydligt lättare.

Utdrag från ovanstående

När jag som nybörjare letade i kyrkböckerna var jag så fokuserad på att hitta nästa generation bakåt i tiden att jag sällan gav någon uppmärksamhet åt vilka som var dopvittnen. Senare har det visat sig att just dopvittnena har gett ovärderliga ledtrådar till kunskap om anorna. Eftersom jag numera är klokare studerar jag således dopvittnena i födelsenotisen. De visar sig senare ge värdefulla upplysningar. Texten lyder:
"Arbetaren Flur Anders Persson och hustru Johanna Andersdotter på Stakheden, Mågen Jan Olof Olausson i Sunnansjö by och Garvaredottern Lydia Maria Söderbäck i Norrgärde."
Redan nu kan jag anförtro er att Flur Anders Perssons hustru Johannas fullständiga namn var Johanna Sophia Andersdotter, född 20 juli 1836 i Lillheden. Modern hette Anna Andersdotter och var farmor till Carl Johan Jansson Granath. Den ovan nämnda Johanna Andersdotter var således Carl Johans faster.

I födelsenotisen i ArkivDigital står också att moderns efternamn var Persdotter Olausson. Hon hade således dels ett patronymikon (1) Persdotter, dels namnet Olausson. Även denna uppgift hade troligen sparat mig mycket arbete om jag haft den när det begav sig.

Jag nämnde tidigare att min far hade både rätt och fel när han trodde att hans morfar Carl Johan hette Andersson innan han fick sitt soldatnamn. Andersson var ju fadern Jan Eriks patronymikon som var det gängse att anta som familjenamn under sent 1800-tal. men Carl Johan valde tydligen det mer traditionella sättet att använda patronymikon Jansson efter sin fader Jan Erik. Ni kommer att finna att det inte är ovanligt under 1800-talet att barn har olika efternamn beroende på om de använder det traditionella eller moderna sättet att välja efternamn. Det det kan vara förvillande. Åtminstone i Bergslagen verkade det, i finare kretsar, ha gått mode i att anta patronymikon efter en betydande förfader som familjenamn. Jag har åtminstone två sådana exempel i min släkt.

Nu har vi fått in en fot i kyrkböckerna, men innan vi forskar vidare skall jag gå igenom lite mer teori, men det blir nästa vecka.

(1) Betydelsen av begreppet "patronymikon" förklaras i nästa avsnitt, men redan nu kan jag nämna att det innebär att barnen får efternamn utifrån faderns förnamn.

LITE ANNAT

Genline
Genline är den tjänst som fanns till förfogande när jag började släktforska. Den är nu uppköpt av Ancestry och materialet finns i någon annan form där. Man kan inte längre abonnera på Genline, men ett par delar som är nyttiga lär finnas att tillgå på Ancestry. Dels finns SCB-materialet, vilket ni sett att jag använt, dels har man en funktion som heter GIDx där man indexerat Sveriges Husförhörslängder avseende namn på byar och gårdar. De kan vara svåra att finna ibland. Detta är ett mycket bra hjälpmedel för den som vill följa en person genom åren i samma by och på samma gård. Själv har jag indexerat Järnboås församling i Örebro län för Genline.

Nyfiken på GIDx
Hjälp till att göra GIDx komplett
Provkörning av Genlines nya GIDx
Djupdykning i Järnboås socken med GIDx
Vad är egentligen GIDx
Att gå igenom Järnboås med GIDx ...
Nu får GIDx tillbaka .....


Vinjettbilden föreställer Grangärde kyrkby

onsdag 6 november 2013

ATT SÖKA EFTER SLÄKTEN UNDER 1900-TALET - Avsnitt 8



Nu skall vi ganska snart börja med lite släktforskning och inte "torrsimma" som vi gjort hittills. Visserligen fick du en uppgift i avsnitt 5, men nu skall vi börja söka i olika databaser. Om du börjat arbetet med att "gräva där du står" så har du nu tagit reda på så mycket du bara kan om dina anor närmast bakåt i tiden. Har du haft tur så kanske du kan fylla i din antavla med både föräldragenerationen och deras föräldrar och även generationen före. Jag hoppas att du har tänkt på att även i möjligaste mån få med kusiner och tremänningar (sysslingar), men troligen har du en del luckor i de generationerna. Hur man hittar de fortfarande okända släktingar som är i livet ingår emellertid inte i den här kursen. Nu skall vi koncentrera oss på det som är riktigt kul, nämligen att gå bakåt i tiden.

Vi har ju talat om kyrkböckerna och hur centrala de är för din släktforskning. Problemet är bara att de iden form vi känner dem under äldre tid med husförhör slutade föras någon gång under sent 1800-tal och. Senare upprättas Församlingsböcker och de samt andra uppgifter om födslar och död finns numera lätt tillgängliga bland annat hos Arkiv Digital, SVAR och andra leverantörer. Detta material finns relativt enkelt tillgängligt till 1991 när Skatteverket tog över uppgiften.

Under senare år har det blivit mycket enklare att forska under 1900-talet eftersom Församlingsböckerna, som i princip har samma uppgifter som Husförhören har blivit enkelt tillgängliga genom flera tjänster, som exempelvis Arkiv Digital och SVAR.

Det finns en CD-skiva som heter Sveriges Dödbok. Den aktuella versionen, som är nummer 7 tar med alla personer som har avlidit mellan 1860 och 2017. Om du kan finna din ana i den så får du reda på när personen är född samt i vilken församling. Man får också reda på om personen har blivit änka eller änkling och när detta skedde. Ofta står också personens yrke och, för kvinnor, ibland flicknamnet. Sökfunktionen på skivan är emellertid mycket känslig för stavning så man måste prova sig fram med olika stavningar på för- och efternamn för att finna en person. Det är inte alltid säkert att namnets stavning överensstämmer med vad familjen anser är korrekt. I Sveriges Dödbok får man inte reda på personens föräldrar, men födelsedatum och födelseförsamlingen skall leda oss vidare till det senare. Man skall emellertid komma ihåg att det finns en del felaktigheter i skivan och många personer saknas.

Är personen född före 1900 finns tre folkräkningar att tillgå. De finns tillgängliga på tre CD-skivor som heter Sveriges befolkning 1880, 1890 och Sveriges befolkning 1900. Du kan här söka på vuxna personer och på barn. Även dessa två skivor är väldigt känsliga för stavning när man skall söka så man får experimentera. I dessa två databaser får man reda på alla familjemedlemmar och deras födelseår och födelseförsamling. Ett annat sätt att komma åt det här materialet är att abonnera på Riksarkivet/SVAR. Där finns även folkräkning för 1910 för vissa socknar.

Skulle det nu vara så besvärligt att man söker en person som föddes efter 1900 och inte kommit med i skivan Begravda i Sverige får man hoppas man genom muntlig berättelse eller dokument man funnit har någon uppgift om personen. Viktigast att ta reda på är då i vilken församling personen föddes och om man vet födelseåret så är det riktigt bra. Har man dessa uppgifter kan man gå in i SCB-materialet på Genline/Ancestry eller SVAR eller i födelseböckerna på ArkivDigital och finna personens födelsenotis. Där kan man läsa vad föräldrarna hette och ibland lite ytterligare uppgifter. Med detta i bagaget kan man oftast gå in i folkräkningarna för 1890 eller 1900 och få reda på föräldrarnas födelseuppgifter. SCB-materialet är avskrifter av kyrkböckerna och liksom Dödböckerna att betraktas som andrahandskällor.

Nyligen har Ancestry, som är en tjänst på Internet, indexerat alla födelseböcker mellan åren 1880 och 1930, samt kyrkböckerna mellan 1500 och 1941. Att indexera innebär att man har läst allt handskrivet eller maskinskrivet material och matat in det i en databas så man kan söka på det. De här tjänsten är emellertid än mer lynnig än de ovanstående, eftersom man låtit ett kinesiskt företag tolka de svenska handskrivna dokumenten och det kan bli ganska underligt ibland. Det blir lätt lite tokigt när man inte förstår svenska och svenskt namnskick. Då reagerar man inte på att en person som man tolkar som Anders har patronymikon Jansdotter. Ett annat företag som indexerat kyrkböcker är mormonernas  FamilySearch. Omfattningen och kvalitén på deras material är för mig okänt. Indexering av källor är ett bra hjälpmedel när man söker, men har problemet att de är tolkade av någon vars kunskap man vet lite om. detta innebär, förutom att det kan vara svårt att få träffar, att originalkällan kan vara feltolkad. Även MyHeritage erbjuder genom Samarbete med Arkiv Digital idag visst kyrkboksmaterial.

Även om jag inte berör det i denna kurs så kan jag nämna att det idag finns folkräkningar på CD eller USB-sticka att köpa från Sveriges Släktforskarförbund för åren 1970, 1980 och 1990 och fler kommer allt eftersom lagen tillåter. Arkiv Digital erbjuder även folkräkningar för åren 1950 och 1960 mot abonnemang.

De som prenumererar på Arkiv Digital har ett otal register att botanisera i och ständigt nya fylls på. Dessa register är mycket användbara om man vill följa en person/familj bakåt i tiden eftersom de tar upp alla förekomster av en person genom den offentliga statistiken och kyrkböckerna. Ofta finns också direkt länkar till rätt sida i Husförhören eller rätt volym i Födelseboken.

Ett sentida problem i och med DNA-forskningen har blivit att identifiera släktingar i nutid som man inte hade en aning om att de existerade för att knyta dessa till sitt släktträd. Är de dessutom lite yngre så finns de inte i folkräkningar som egna individer. Jag har därför nyligen skrivit en text som bland anat behandlar detta problem och hur man använder några moderna databaser för när personer är födda och var de bor.

För att illustrera hur man använder ovanstående tjänster skall jag ta dig med på sökandet efter min farmors farfar. Observera att denna forskning skedde innan Dödböckerna 1901-2009 samt Ancestry's och andra företags indexering fanns.

UPPGIFT: Nu har du kanske skaffat ett släktforskningsprogram och kommit ganska långt i din nutidsforskning. Du har matat in resultatet av ditt "grävande" och nu är det dags att börja söka efter dina släktingar under 1900-talet. Använd de källor du lärt dig om i det här avsnittet. Det kanske går lite trögt i början men i nästa avsnitt skall jag ta dig med när jag gör samma forskning på mina anor.

HUR JAG FANN MIN FARMORS FARFAR

C J Granath, fm far

Intervjuer med släkten har gett följande. Min farmors far hette Karl Johan Granath och var gift med Hilma Granath. De bodde i Ljusnarsberg eller Nya Kopparberg, som det även kallas, i Örebro län. Granath är ett soldatnamn. Karl Johan hade egentligen ett vanligt son-namn. Min far trodde sig veta att de var Andersson, vilket på sätt och vis visade sig vara både fel och rätt. Ryktet säger att han kom från Grangärde. Han var stationsskrivare vid järnvägen i Kopparberg.

Jag börjar med att söka honom i Sveriges Dödbok 1947-2006. Jag söker efter Granath i socknen Ljusnarsberg och finner inget. Jag gör då sökandet bredare och söker på hela Örebro län. Jag utelämnar förnamnet eftersom jag inte vet om Karl stavas med C eller K. Jag söker på Granat* så får jag med både dom som stavar med h på slutet och utan h på slutet. Jag hittar då 25 personer i länet varav en faktiskt heter Karl Johan och passade in på min farmors far.


Han dog faktiskt i Ljusnarsbergs kyrkobokföringsdistrikt i Kopparbergs kommun som jag trodde och kommer från Grangärde. Hans namn var Jansson Granath. Han föddes 1871-02-04 och dog 1952-05-21. Han gifte sig 1899-12-29. Så varför hittade jag honom inte när jag sökte på Ljusnarsbergs församling? Inte heller Jansson Granath gav utdelning, men när jag anger Kopparbergs kommun hittar jag honom. Som du ser måste man experimentera i den här databasen för att finna det man söker. Är detta nu verkligen min farmors far? Troligen eftersom det är ett ganska ovanligt namn, men helt säker kan jag inte vara. För att dubbelkolla söker jag efter farmors mor Hilma – hans hustru. Den här gången söker jag brett i hela Örebro län och finner Hilma Charlotta Granath född Adler i Kopparberg. Hon föddes i Ljusnarsberg 1878-12-24 och dog 1962-08-08, men vad som är mest intressant är att hon blev änka 1952-05-21, vilket var Karl Johans dödsdatum. Jag kan således konstatera att Hilma var gift med den Karl Johan jag fann. Jag har dessutom fått veta att Hilma hade flicknamnet Adler, vilket var mycket intressant eftersom jag vet, sedan tidigare, att hon i födelseboken står som oäkta dotter utan att faderns identitet anges.


Nu skulle väl de flesta vara nöjda och anse att det är min morfars far och mf mor jag hittat. Det är jag också, men bara för fullständighetens skull vill jag kontrollera med folkräkningarna också.


Jag börjar med Sveriges befolkning 1890 och söker brett i hela landet efter alla Karl Johan Granath födda 1871. Jag vet ju inte var han fanns vid den tiden. Detta ger ingen träff. Jag provar då med alla varianter på Granath, Granat och Jansson, alla födda 1871, utan framgång. Slutligen söker jag alla Granat* i hela Sverige som är födda 1871 utan att ange förnamn. Då hittar jag artilleristen Carl Johan Jansson Granat vid 2:a kompaniet Vaxholms garnison. Som du ser är här både förnamn och efternamn annorlunda stavade än dom var i Dödboken. Om jag hade använt *-tecken på ett smart sätt hade jag nått målet snabbare.


För fullständighetens skull går jag även in i Sveriges Befolkning 1900 och finner där min farmors far. Han kallas nu Karl Johan Jansson Granat och är kontorsbiträde och bor i Kopparberg. Han är nu gift med sin Hilma och har fått sin första dotter Karin Linnéa, född 1900 - min farmor.


Eftersom jag just fått CD-skivan Begravda i Sverige så söker jag även på den. Där finner jag samma uppgifter som jag fann i Dödboken, men också när han begravdes, numret på gravplatsen, hur länge den är upplåten, att han var det förste som jordfästes i familjegraven samt att han kremerades.

Släktdata

En gratistjänst man kan prova är Släktdata. När jag söker efter Carl Johan Jansson visar det sig att jag får en träff eftersom Släktdata faktiskt har Sveriges dödbok i sitt arkiv.

Som du ser finns det många vägar att finna sina anor under de senaste 100-åren. Ibland finner man dom på flera ställen, ibland gäckar dom oss in i det sista.

Men – det var ju farmors fars föräldrar jag skulle leta efter. Jag har nu hittat de absolut viktigaste uppgifterna för att finna dem, nämligen Karl Johan Granaths födelsedatum - 4 februari 1871 - och hans födelsesocken - Grangärde. Har man hittat de uppgifterna så har man kommit en bra bit på väg i sökandet efter hans föräldrar. Så nu är det dags för nästa kapitel i kursen, nämligen forskning i kyrkböckerna. Vi tar en liten förhandstitt innan vi går igenom det på allvar.
 
Genline - SCB:401,1871 p. 0/0, 270

Vi skall tillsammans leta efter Carl Johans födelsenotis i Grangärdes födelsebok för året 1871. För att komma åt den skall vi använda en av de tjänster på Internet som gör det möjligt för oss att sitta hemma vid datorn och bläddra i kyrkböckerna. Den tjänst jag använde här heter Genline och programmet man använder för att läsa kyrkböcker heter Genline Family Finder. Jag kommer att visa hur man gör i följande avsnitt. För den som vill följa mig i spåren går det lika bra med någon av tjänsterna Arkiv Digital, SVAR eller Ancestry.

För mer detaljer om jakten på Carl Johan kan du läsa HÄR!
Den som tycker hustru Hilmas ursprung är spännande kan läsa om denna gåta från 2007, samt lösningen från 2011.

Några tips
Du kommer att upptäcka att om du matar in alla uppgifter du vet om en person när du söker i en databas så får du ofta ingen träff. Det beror på att de data som matats in inte alltid överensstämmer med vad du tror dig veta - det kan till och med vara fel i databasen. Tricket är då att söka bredare. Om du inte finner något i församlingen kanske du får söka i länet eller hela landet. Du kanske måste utelämna ett eller flera förnamn och prova varianter på stavningar. Personen kanske inte dog eller föddes där du tror så det kanske man skall utelämna inledningsvis. Var kreativ och ge inte upp för att du får negativt svar på din sökning. Detta gäller i än högre grad indexerade tjänster av kyrkböcker.

När man söker på Sveriges Släktforskarförbunds CD-skivor måste man lära sig den logik de använder för sökning. Man behöver bara mata in början av ett namn så hittar man alla som börjar på samma bokstäver. Söker jag på Granat så kommer således även Granath med. Söker jag på Gran så kommer även Granberg och alla andra som börjar på Gran med. Om jag däremot är osäker på hur namnet börjar, exempelvis Karl eller Carl så får jag skriva *arl och får på så sätt med båda stavningarna. Underligt nog får jag med Jansson Granath när jag söker på Granat*. Det borde ju ha krävts *Granat* för att hitta detta sammansatta namn. Skälet till detta är att de två namnen är inmatade separata i databasen och inte som ett sammansatt namn.

Du kan köpa alla de här CD-skivorna från Rötters bokhandel, men de är ganska dyra. Åtminstone nu i början är det klokt att gå till biblioteket som ofta har dom på en släktforskardator eller bli medlem i din lokala släktforskarförening där du också kan få tillgång till skivorna och dessutom hjälp. För de som vill komplettera nutida ättlingar och anättlingar finns numera folkräkningar på CD för åren 1970, 1980 och 1990, samt för 1950 och 1960 på Arkiv Digital..


Eftersom utvecklingen går snabbt framåt på det här området bör du alltid se om inte din tjänst eller någon annan tjänst har utökats med nya databaser, CD-skivor eller söktjänster. Det är inte alltid jag hinner med att uppdatera kursen med ny information.

En utmärkt steg-för-steg vägledning till forskning under 1900-talet har skrivits av Daniel Johnsson. Den finner du här: SLÄKTFORSKA OM 1900-TALET

Vinjettbilden föreställer Uddenäs i Kopparberg - Carl Johans och Hilmas hem nära hans arbetsplats vid stationen. Ett barnbarn till honom berättar för mig att folk i samhället sade att stalldrängens son fått storhetsvansinne när han byggde sig ett slott.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...