google.com, pub-2557206291112451, DIRECT, f08c47fec0942fa0 Släktforskning för noviser: juni 2011

En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 11 juni 2011

Att välja släktforskningsprogram

Det här inlägget skriver jag, väl medveten om att det kan vara kontroversiellt för många. Jag hoppas emellertid att andra skall tillföra sina åsikter till debatten. Det jag framför här har jag skrivit ganska mycket om i min kurs för nybörjare och kommer att argumentera även här för min uppfattning.

Jag har märkt, bland dom som går min kurs lika väl som bland andra nybörjare, att de oftast väljer att använda ett sk. gratisalternativ på Internet för att lagra sina forskningsresultat. Det finns ju ett otal som alla är utmärkta, men olika. Vi har Ancestry, GeneaNet, MyHeritage, Geni m.fl. Jag har själv provat samtliga nämnda och funnit att dom alla har sina kvaliteter. Emellertid anser jag inte det är särskilt klokt att använda dom som enda och första program för att lagra sin forskning på, varken som nybörjare eller senare.

Försäljningargumenten är ofta att man kan fylla på släkttavlorna tillsamman inom släkten och att man kan dela resultaten av forskningen. Det låter väldigt bra för en nybörjare, men det är just detta som är svagheten och risken med att använda de här programmen. Man inser ganska snart att de rön man gör många gånger är allt annat än odiskutabla. Hur många gånger får man inte revidera någon gren i släkttavlan på grund av att man misstolkat eller övertolkat någon uppgift, eller kanske man till och med har litat till en annan forskares uppgifter, som sedan visade sig vara lite svagt underbyggda. Ännu oftare känner man behov av att lägga in några led lite mer provisoriskt för att senare kontrollera det i källorna eller förfina sina källhänvisningar. En annan sak som händer ganska ofta är att man inte upptäcker anförluster förrän efter en tid. Anna Olsdotter som gifte sig med en ana i en gren visar sig vara samma person som den Anna Olofsdotter som är dotter till en ana i en helt annan gren.

Det är just på grund av detta som man bör ha sin forskning samlad på sin egen dator i första hand och först när man är säker på att allt är riktigt bör man sprida ut det över Internet så familjen, släkten och alla andra kan ta del av det och kopiera uppgifterna. Jag tycker man har ett ansvar som släktforskare att inte sprida uppgifter som man inte är säker på så lång man förmår att vara säker. Det är nog så svårt att kunna gå i god för det man matar in själv. Om man har sin forskning som ett kollektivt projekt på Internet skall man dessutom borga för att faster Emmas uppgifter är riktiga, även om hennes kunskaper i släktforskning är rudimentära.

Jag har tillsammans med min svåger samlat in uppgifter om nu levande personer från min frus släkt. De här uppgifterna har jag sedan distribuerat utdrag ur från mitt släktforskningsprogram. Det har aldrig hänt att de uppgifter jag skickat ut har varit helt felfria fastän de kommer från nära anhöriga. Eftersom allt ligger på min dator kan man emellertid jämföra uppgifterna och försäkra sig om att de är riktiga innan de sprids utanför den närmaste kretsen.

Nu säger säkert dom som erbjuder Intenetstjänster att man kan göra sitt släktträd privat och bara ge tillåtelse till sin släkt att läsa och ändra. Visst - så är det, men vad händer den dag man faktiskt vill publicera helheten för en bredare publik. Det är ju ändå det som är affärsidén med dessa publika tjänster på Internet. När den dagen kommer får man väl skaffa sig ytterligare ett konto så man fortfarande kan skissa innan man sprider sina forskning. Alternativet är att man har allt på papper tills man är helt säker.

Jag förstår alla nybörjare som tycker att det verkar bekvämt att börja lägga in sina anor på en sk. gratistjänst, vilket de flesta inte alls är när det kommer till kritan. Man kanske inte är så säker på att man kommer att fortsätta med släktforskning, man kanske inte vill lägga ut hundratals kronor på ett program på datorn, man kanske tycker det är svårt att välja program på datorn - ja det finns massor av skäl till att Internetprogrammen ter sig attraktiva.

Det kan väl vara OK om man testar sitt intresse med hjälp av ett Internetprogram men jag vill på det bestämdaste råda alla nybörjare att skaffa ett program på datorn som första alternativ. Det behöver inte kosta något eftersom utbudet av fullt fungerande program som inte kostar något är ganska stort. Det populäraste i Sverige bland dessa är MinSläkt. Vill man sedan lägga ut det man kan stå för på Internet finns det likaså fullt fungerande alternativ som är gratis. Men - se upp för alltför många har begränsningar på olika sätt. Exempelvis är det vanligt att man bara kan mata in ett begränsat antal personer och det antalet når man fort upp till. För att sedan kunna använda sitt "gratisprogram" måste man betala en årsavgift som ofta är lika hög som ett avancerat program för din dator är och då kan du använda programmet på datorn så länge du vill.

Själv använder jag ett av Sveriges populäraste program Disgen på datorn och har dessutom min forskning till beskådande på Internettjänsten GeneaNet som är helt gratis för hur många personer man vill. Jag använder också DISBYT som är en tjänst organiserad av föreningen DIS, där man kan utbyta forskningsuppgifter. Den senare tjänsten kostar några få kronor i medlemsavgift och man bör bidra aktivt med eget material för att få del av alla finesser.

Följ den mycket livliga tråden på Facebook.

lördag 4 juni 2011

Hela din forskning på ett ark

Student studerar utskrift
Jag har nu testat OnePage Genealogy's program som gör att man kan få in hela sin antavla på en stor sida, vilken under vissa förutsättningar även kan skrivas ut. Programmet har utvecklats av Brigham Young University - BYU, som är ett religiöst universitet i regi av Jesu Kristi Kyrka Sista Dagars Heliga eller mormonerna som de kallas.

Programmet bygger på en algoritm som gör att de tomma led i din antavla, som normalt lämnas som tomma rutor, här lämnar plats för intilliggande led. Algoritmen anpassar också typsnittet efter utrymmet för varje ruta i tavlan. På så sätt kan man passa in antavlor, som normalt sett inte skulle få plats på en fotbollsplan, på papper som stora skrivare kan hantera dvs. 3,5 x 6 fot vilket är ungefär 1m brett och 180 cm långt. Jag har skapat en tavla med 21 generationer och då behövde jag inte ta till den största pappersstorleken.

Programmet har emellertid vissa begränsningar. Den skriver ut antavlor utgående från en vald person på ett utmärkt sätt. Om man däremot vill inkludera ättlingar funkar det bara om proband inte har barn i mer än ett äktenskap. Om så är fallet tillerkänns den första hustrun/mannen samtliga barn. Kan det vara något religiöst som har med mormonernas inställning till skilsmässor att göra kanske? Det finns också ett alternativ som heter timeline där antavlan läggs upp på en sekelindelad linje. Den blir väldigt grötig och närmast oläslig - åtminstone den version man ser på skärmen. Samma sak är det med släktavlor där man utgår från en anmoder/anfader. Programmet klarar inte av detta något vidare så presentationen blir obegriplig och oläslig - åtminstone om man testar med 21 generationer som jag gjorde, men vad kan man begära?


Nu skall jag säga att jag använt en Gedcom-fil från Disgen som indata och det kan ju hända att programmet beter sig bättre med andra Gedcom-filer.

Det bästa med det här programmet tycker jag är att man kan skapa en antavla som man kan läsa i en PDF-läsare på ett utmärkt sätt. Min tavla med 21 generationer tog bara 85 Kb utrymme och kan lätt skickas till släktingar och vänner som inte kan/orkar läsa de rapporter som vi släktforskare gillar att ta fram. Jag skulle emellertid rekommendera att man använder den utmärkta PDF-läsaren som fäöljer med, nämligen Nitro PDF Reader. Den gör läsningen mycket trevligare än Acrobat Adobe Reader gör. Vad gäller utskrift så är PDF-filen spärrad för utskrift. Det är meningen att man skall skicka sina filer till BYU för utskrift. En utskrift kostar drygt hundralappen och behållningen anges gå till forskningen.

Nu har jag ett program som heter CAD-CAS PDF Editor Pro 3.1 och i det programmet kan man ändra och ta bort utskriftsskyddet, men var hittar man en skrivare som tar så stora papper?

Om ni är intresserade av det här så måste jag göra er besvikna. Just nu har BYU's server tydligen lagt av så man kan varken hämta programmet eller beställa utskrifter, men den repar sig väl hoppas vi.

onsdag 1 juni 2011

Det har blivit mycket enklare att forska om den nära historien - ny tjänst från Ancestry

Jag har skrivit tidigare att det svåraste när man börjar släktforska är att hitta sin släkt i nära historisk tid, dvs. under 1900-talet. Det är också det jag har framfört i min släktforskarkurs. Det gäller i viss mån fortfarande men under den senaste tiden har det blivit oerhört mycket lättare.

Det stora steget för mig var när Sveriges Släktforskarförbund gav ut CD-skivan Sveriges dödbok 1901-2009. Helt plötsligt kunde jag hitta data om flera personer som jag saknade i släkttavlan. Med hjälp av den CD-skivan kunde jag också lista ut vem personerna var gifta med i de flesta fall. Eftersom flera källor, bl.a. Genline hade födelseböcker ända fram till 1920 på nätet kunde jag hitta detaljerade uppgifter om personers föräldrar.

Med hjälp av de gamla CD-skivorna över Sveriges befolkning 1970 och 1980 kunde jag se vilka som bodde på samma adress som mina nyfunna personer vid de årtalen. På så sätt kunde man komplettera familjer om man hade tur. Ibland får man ta till så moderna hjälpmedel som Birthday.se för att finna ut mer om den nu levande generationens familjeförhållanden.

På det här sättet har jag kunnat lägga en mängd nya personer till mina tavlor och antalet anättlingar har ökat avsevärt. Idag fick jag genom ett mail från Ancestry veta att ännu ett steg gjorts för att underlätta vår forskning om modern tid.
Ancestry har indexerat alla födelseuppgifter mellan 1880 och 1920 och lagt ut dem på nätet. Detta innebär att man inte längre behöver ha alla uppgifter om en person för att hitta dennes födelsenotis. Givetvis hittar man lättare om man har mer fullständiga uppgifter, men jag bestämde mig för att pressa tjänsten lite för att se hur användbart det var. Redan i det tidigare SCB-materialet som finns i Genline kan man ju enkelt hitta en födelsenotis om man vet Namn, födelsedatum och församling. Svårare blir det om man saknar några av dessa uppgifter. Jag gjorde det riktigt svårt och sökte bara på föräldrarnas namn utan att ange församling eller år. Till min glädje kunde jag då få upp min farmor och alla hennes syskon, bara genom att skriva in deras fars och mors namn - modern med flicknamn givetvis. Andra sökningar som är intressanta är givetvis barnets namn utan att veta församlingen, vilket ju är mycket vanligt, eller söka efter oäkta barn i en viss församling om man känner moderns namn, men inte vet födelseåret för barnet.

För att utnyttja den här nya tjänsten måste man köpa ett Sverigeabonnemang för 995 kronor - då får man också tillgång till svenska kyrkböcker fram till 1937 och en mängd annat nyttigt. I princip kan man säga att det är den gamla genlinetjänsten späckad med en mängd andra databaser som underlättar sökande efter emigranter. Det som är lite speciellt med Ancestry jämfört med många konkurrenter är att du inte ens får tillgång till de släktträd som medlemmar ställt till Ancestry's förfogande gratis utan att betala för det. Man får således som gratismedlem lägga in sina släktträd gratis för att sedan Ancestry skall kunna ta betalt för att låta andra släktforskare använda dina uppgifterna.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...