Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

torsdag 11 december 2014

Att säkra upp nedlagd tid av släktforskning


Tips om backup

av Daniel Johnsson


I Släkthistoria nr 6/2014 skrev Sten Nolin en utmärkt artikel om fotohantering, men i slutet av den
artikeln skrev han ”Spara bilderna på minst två olika ställen, till exempelvis på externa hårddiskar. Är
det inte så många bilder kan USB-minnen med stor lagringskapacitet också fungera”. För mig är inte
USB ett lagringsmedia, utan något du använder för att flytta filer mellan två datorer. Jag tänkte om
någon är intresserad så kommer här min ödmjuka syn (som arbetar dagligen med IT) på att säkra upp
alla de mödosamt nerlagda timmarna av släktforskning som ligger på våra datorer.

1. Originalfilerna har du på din dators hårddisk. Lättåtkomliga för uppdatering.

2. Ta backup till en USB-disk med adekvat lagringsutrymme. Ta regelbunden backup till denna, men ha den inte inkopplad i datorn när du inte tar backup. Denna backup är behändig och ha när (inte om) din dators hårddisk går sönder.

3. Ta en identisk backup till ytterligare en USB-disk och förvara den utanför ditt hem, exempelvis hos en familjemedlem. Brinner ditt hus ner, så spelar det ju ingen roll hur många backuper du har liggande hemma.
God disciplin krävs, det är lätt och glömma bort att ta backup, framför allt den under punkt 3. Men
du kommer vara glad den dag du behöver den.
Att bränna en CD/DVD/Blu Ray är inget bra media för långtidslagring, då det är ett media som åldras.
Undvik också USB-minnen. Lagring på internet, typ DropBox, är för mig ett sätt att dela med mig av
min information till andra, inte för långvarig lagring (de kan aldrig trots påstående garantera sin tjänst, och företag och dess produkter köps och säljs vilket kan ändra villkoren).

4. Skriv ut all din släktforskning på papper - om du är rädd för krig där neutronbomber slår ut
elektronik. En utskrift är också bra att ha till hands när du får besök av släkt som är nyfiken på
din forskning.

5. Tryck upp en bok (helst flera och dela med dig) med din forskning. När du är död kanske
inte din familj/släkt tänker på din dammiga gamla dator och vad som finns på den. Det kan
också vara en god idé och ge ett exemplar till ditt lokala bibliotek. Vänta inte för länge med
att trycka en bok, är du en genuin släktforskare kommer du aldrig bli klar med din forskning.

Bättre att byta ut boken om tio år istället för att aldrig komma till skott, man vet aldrig hur länge man får vara kvar på jorden.

Det här är mina tankar och idéer, finns säkert många andra sätt, men huvudsaken är att ni är rädda
om det arbete ni har lagt ner tid på. Mest värdefullt är förstås det som inte går att forska fram igen,
intervjuer och avskrifter av lånade brev och dokument som kanske inte finns kvar framöver.

Skrivet av Daniel Johnsson, aktiv släktforskare i Småland sedan tio år tillbaka, men som haft intresset
för ämnet sedan tonåren.

måndag 8 december 2014

Mitt träd på Internet - tankar om det nya Geneanet


Jag har börjat en serie genomgångar och granskande av ett antal tjänster som jag funnit passar mig bra. Jag har tidigare beskrivit hur jag använder släktboksprogrammet The Complete Genealogy Reporter – TCGR - samt programmet EveryThing2Print, som jag använder för att trycka och mångfaldiga mina böcker. Jag har också skrivit om programmet PhotoBox, med vars hjälp jag presenterar de bilder, som jag gärna vill spara till eftervärlden. Många gånger tidigare har jag skrivit om släktforskningsprogrammet Disgen där jag inte alltid har varit så positiv, men trots det inte helt övergivit. Snart – vet jag – kommer en helt ny version av Disgen och då hoppas jag kunna vara mer positiv i mina omdömen. Den här gången kommer jag att skriva om det program som jag använder för att visa mitt träd på Internet.

Den huvudsakliga tjänst jag använder för att presentera mitt släktträd på nätet heter Geneanet. Att jag säger huvudsakliga är för att jag faktiskt provat flera andra och faktiskt har delar av, eller äldre versioner av mitt släktträd på flera andra tjänster. Där det är möjligt att begränsa är dessa träd emellertid privata eftersom jag inte vill sprida inaktuella uppgifter till andra, men gärna vill följa med i utvecklingen av tekniken. På MyHeritage har jag länge haft mitt träd i en äldre version och använt deras mest potenta abonnemang och på Geni finns en liten gren av min släkt, som en annan forskare lagt in som del av hans eget träd. Detta gör att jag regelbundet får förslag till utökade eller reviderade personuppgifter från såväl MyHeritage som Geni och kan följa med i tjänsternas utveckling. Jag har också under lång tid undersökt kvaliteterna hos Ancestry’s off-lineprogram FamilyTreeMaker och därför även använt Ancestry’s on-linetjänst (nättjänst) i en gratisversion.

På Geneanet har jag emellertid mitt senast och fortlöpande uppdaterade offentliga träd och det är därför jag nu vill berätta lite om den snabba utveckling som tjänsten genomgått det senaste året. Jag har sedan några år ett premiumabonnemang på tjänsten. Geneanet är till skillnad från konkurrenterna en tjänst med sina rötter i Europa och då närmast i Frankrike. Förutom i ursprungslandet har tjänsten många användare  i Skandinavien, samt Nederländerna, Belgien och Tyskland vad jag förstår. Belgien är ju speciellt intressant för vallonforskare. Man börjar också vinna mark i USA på grund av deras intresse för sina europeiska rötter. Tjänsten har också en mer ideell profil än sina mer kommersiella konkurrenter, vilket främst tar sig uttryck i att det är informationsmässigt ömsesidigt. Detta betyder att allt som tillhandahålls av medlemmarna kan nyttjas gratis av användarna såvida den enskilde medlemmen inte önskar annat. Att använda tjänsten är helt gratis om man inte vill använda de utökade sökprocedurer som hör till premiummedlemskap eller ta del av material från tredje part.

När jag började använda tjänsten var den något outvecklad i flera avseenden. Att det ändå blev mitt val grundade sig främst på att det var gratis/billigt, mindre kommersiellt och att jag kunde uppdatera mitt träd så ofta jag ville med en Gedcomfil utan att bilder och dokument jag lagt in förlorades, vilket var fallet hos konkurrenterna. Det jag gillade minst var det, i mitt tycke, svårnavigerade användargränssnittet, vilket jag insett är ganska typiskt för franska websidor (jag bor i Frankrike), som ofta följer en annan logik än vad åtminstone jag är van vid. Det dröjde även länge innan det fanns en användbar App för min iPad och den första var mycket primitiv och den andra som var avsevärt modernare kunde ändå inte användas för redigering, bara för att läsa trädet. Tjänstens websida var dock välutrustad med många finesser tack vare ett mycket kraftfullt databasprogram – GeneWeb – som utgjorde ”motorn under huven” så att säga. Trots detta var procedurerna för att lägga till bilder, släktvapen, gravstenar eller dokument omständliga, mycket beroende på att man hade höga krav på kvalitet och på att användarna inte laddade upp upphovskyddat material. Detta gjorde emellertid att man drog sig lite för att lägga till extra filer till sitt träd.

Jag kan med tillfredsställelse konstatera att dessa nackdelar är närmast utraderade. Eftersom utvecklingen gått snabbt de senaste månaderna har jag inte provat allt, men det jag använt har fungerat över förväntan. Först och främst fanns under en tid en helt ny Beta-version av användargränssnittet som gjorts mycket mer intuitiv och är en fröjd att använda för mig som letat mig fram i det gamla gränssnittet. Denna version blev permanent den 1 december 2014 och då stängdes även den gamla versionen ned. Jag har fått veta att inom kort kommer man att kunna lägga till bilder direkt från appen och i januari 2015 kommer det även att vara möjligt att visa alla bilder som hör till en person direkt i din telefon/platta. Mest påtagliga förbättringen är den nya grafiska presentationen av mitt träd både i appen och på datorn, vilket mycket påminner om konkurrenternas, vilket är bra. Alla menyer har gjorts logiska och man hittar numera utan problem. Att lägga till bilder och annat fungerar idag med ett fåtal knapptryck, vilket gjort att jag haft orgier i att lägga in bilder i mitt träd de senaste dagarna.

En favoritfunktion
Geneanet har alltid haft en mycket kraftfull motor ”under huven” i form av en bra databas, som jag nämnde, men som inte utnyttjats till fullo. Glädjande nog har man behållit några av de finesser som denna databas gett möjligheter till. Min absoluta favorit är att man kan generera snygga släktskapsdiagram mellan två godtyckligt valda personer i trädet. Jag försäkrar er om att man får många överraskningar när man väljer två personer och stegar sig fram från diagram till diagram, som visar alla de alternativa vägar som personerna är befryndade på. Jag fann exempelvis att min far och mor faktisk är avlägsna anättlingar till varandra trots att mina föräldrars släkter kommer från helt olika delar av landet. Resultatet av analysen visar bland annat att min farmor är tiomänning med min mor, samt att min far är sondotters son till en femtonmänning till min mor. En avlägsen gemensam ana är Hans i Höjen Jönsson där min mor härstammar från hans dotter Gudlöv och min far från hans son Jeppe Hansson i Risholn. – den senare genom två linjer utgående från barnen Hans Jeppesson i Risholn och dottern Birgitta Jeppesdotter (denna dotterlinje grundar sig dock endast på indicier, varför jag manar till försiktighet). Hela nedanstående figurer är endast illustrationer och bör inte i någon del användas utan att ni själva kontrollerat riktigheten.

Släktskap mellan min mor och min far
Om jag i stället väljer alternativet att visa släktskap ”kortaste vägen” får jag även med släktskap genom ingifte. Det naturliga första alternativet är att mina föräldrar är gifta, men sedan kan jag bläddra mig igenom dussintals av de mest fantastiska släktskapsdiagram, som är oerhört spännande att studera. Med hjälp av den här funktionen öppnar sig oerhört spännande nya insikter om din släkt.

Ett av dussintals släktskap genom gifte
mellan min mor och min far
Lite fler trevliga och nyttiga saker
Om man går in i funktionen Diagram och Listor och väljer Verktyg under rubriken Anor, kan man bli fast länge. Dels kan man få tjänsten att leta rätt på alla lösa ändar utgående från en vald person. Där kan man söka både saknade anor och saknade uppgifter - väldigt användbart. Riktigt kul är det att söka alla grenar till en viss person i valt antal generationer. Liknande tjänsten ovan kan man se alla vägar till en viss ana, vilket är intressant. Mindre nyttigt, men kul och en följd av det svenska namnskicket, är att man kan få sig presenterat alla grenar som leder till någon med namnet Bryngelsdotter. Om man har ett ovanligt familjenamn kan funktionen emellertid tjäna ett syfte.

Gravstensinventering
Jag har också provat en av de absolut senaste funktionerna, nämligen den att inventera gravstenar. Nu bor jag ju i en liten by i Frankrike där jag inte har så stort intresse att dokumentera de avlidna, men jag kunde inte motstå att testa appen. Den är mycket enkel att använda. Man behöver inte ens ha internetuppkoppling på sin telefon eller platta för att dokumentera. Man ombeds emellertid att kontrollera om den aktuella kyrkogården finns redan och det ställer till lite problem om man inte är uppkopplad. Min kyrkogård fanns ju inte tidigare så det var bara att registrera en ny och börja fotografera. Jag antar att man annars måste söka rätt på kyrkogården hemma där man har WiFi och öppna den i appen innan man ger sig av, men det vet jag inte. Jag får testa när jag kommer till Sverige i Jul. Jag använder en iPad 2 och har bara undantagsvis ett SIM-kort i den, men hemma har jag ju alltid kontakt med Internet. Det var intressant att testa med min platta eftersom kameran är så erbarmligt dålig i den. Det funkade emellertid bra – man kan ta en serie bilder av graven och lägga upp. Överföringen till databasen fixar sig med en knapptryckning när man väl är hemma och har WiFi. Det fina är att man inte behöver indexera gravarna själv om man inte vill – det kan någon annan, som har intresse av det, göra efteråt. På så sätt kan man ju ta bilder av mängder av gravar man inte själv har något direkt intresse av enbart som hjälp för andra.
En speciell finess är att varje bild som publiceras och indexeras på en persons gravsten kan länkas och visas i de släktträd där personen förekommer.

En revolutionerande nyhet - genealogiskt testamente
Jag skrev för en tid sedan en text om vad som händer med våra konton och släktträd när vi avlider. Jag efterlyste också en möjlighet till ett Genealogiskt testamente. Denna funktion har Geneanet nu inkluderat i sin tjänst. Man kan nu bestämma vad som skall hända med ens konto när man inte längre finns till. Under alternativet Min profil kan man välja att skriva ett "testamente". Man markerar om man vill att trädet skall raderas eller ej och man kan skriva en åtföljande text, alternativt ange en anhörig eller vän som skall bevaka ens intressen eller vårda trädet fortsättningsvis.

Kul för många
På ditt släktträds välkomstsida (kallas Offentlig kontaktpunkt) kan du välja att visa anor och anättlingar som finns upptagna i Geneanets kändisregister GeneaStar. Med ett klick kommer en antavla upp som visar hur släktskapet ser ut.

Framtiden
Eftersom siten är under stark utveckling händer ständigt nya saker, som fortlöpande presenteras på Geneanets Blogg. Just nu går man igenom nya finesser på Appen, men efter Jul kommer fokus att läggas på nyheterna på web-interfacet.

måndag 1 december 2014

Min farfars gren kontrollerad - Inte bara kyrkböcker


Jag berättade ju nyligen att jag ser över allt jag hittills matat in och kompletterar, restaurerar och underhåller. Nu har jag betat av första grenen av mitt släktträd – det som utgår från min farfar. Att jag berättar hur jag lyckats och hur jag gör beror på att jag dels tror att praktikfall är nyttiga att ta del av för både nybörjare och lite mer vana. De vana kan också känna igen sig i mina vedermödor och känna att de inte är ensamma om att ha klantat till det lite i sina tidiga forskningsaktiviteter. Ett annat skäl är att jag kände mig lite vilsen när jag kom till det stadiet när kyrkböckerna började sina som källor. Jag lärde mig att det finns mycket mer att hämta på andra ställen och det berättar jag om.

Anorna på farfars sida fanns framför allt i Dalarna – Norrbärke och Floda var vanligast förekommande, men några kom också från Grangärde. En liten problematisk gren kom från Värmland, då närmast Lungsund, Övre Ullerud och Filipstad/Nordmark. När jag kom längre tillbaka i tiden dyker det också upp anor från Falun och några få stockholmare. En liten gren fanns också i Västergötland.

Så länge jag kunde förlita mig på kyrkboksmaterialet var allt väl och mitt största bekymmer var bara att hitta och översätta referenserna från Genline till den mer generella källhänvisningen som ArkivDigital kan erbjuda. Turligt nog har just Dalarna ganska gamla kyrkböcker så jag kunde klara mig ganska bra genom 1700-talet och i några fall ända ned i 1600-talet. Att prästernas skrivförmåga och ordningsamhet gav mycket övrigt att önska ställde emellertid till med stora problem.

Min far som ung
En stor fördel för den som forskar på Dalarna är att det allt sedan före 1500-talet varit en industriellt betydande bygd där det funnits skrivkunnigt folk som dokumenterat både det ena och det andra. Detta i kombination till ett nutida mycket aktivt släktforskarintresse gör att det finns många kunniga både amatörforskare och mer professionella som kunnat göra sammanställningar och skrivit böcker om traktens historia även ur genealogisk synvinkel. I flera fall har jag hänvisat till sådana källor i mitt tidiga arbete, men nu måste det kontrolleras. Det är detta kontrollarbete och de källor jag har använt som jag vill förmedla till er. Min målsättning är att byta ut andrahandskällor mot primärkällor där det går eller åtminstone att uppgradera källorna till sådana som har högre trovärdighet. I de fall jag endast kan hitta andrahandskällor strävar jag efter att kontrollera dessa med andra källor av samma dignitet, men inte samma typ. Med detta menar jag att det inte är någon idé att kolla en forskare på exempelvis Disbyt, med en annan på Disbyt, eftersom risken för kopiering är stor. Det måste således vara en annan typ av källa som stödjer andrahandskällans uppgifter.

Norrbärke
Norrbärkes husförhör går tillbaka till 1671, födelseböckerna går tillbaka till 1661, liksom vigselböckerna och död- och begravningsböckerna. Stora delar av de första hundra årens husförhör är emellertid svårlästa och saknar för släktforskaren nödvändig information. De normalt mycket informativa död-och begravningsböckerna är här fram till 1742 bestående endast om notering om inkomster från testamente som socknen fått in. Där finns visserligen namnet på den döde, men exakta datum och annan intressant information saknas. Dock har jag lyckats verifiera det mesta inom den möjliga tidsperioden.

Kjell Vadfors arbeten
När det gäller Norrbärke, Söderbärke och Grangärde finns de sammanställningar som Kjell Vadfors gjort av sina studier av domböcker, byalängder och kyrkboksmaterial. Detta material är inte felfritt eftersom det är en tolkning av gamla primärkällor, men till oerhört stor nytta. Man kan också ta del av domboksmaterialet i renskriven form och göra sina egna fynd. Problemet är att Vadfors inte anger källor till sina fynd.

Lungsund
På den privata sajten http://www.bondetorp.se/lungsund/ finns utskrifter av födda, döda och vigda från slutet av 1600-talet och 100 år framåt.

Flodaboken
Floda har varit ett problem i mitt kontrollarbete eftersom kyrkböckerna är rudimentära. Här finns emellertid en Flodabok sammanställd av folkskolläraren Elfving som täcker större delarna av 1600-talet. Problemet är emellertid två – dels finns den bara digitalt på Genline, numera Ancestry, dels innehåller den en del fel. Jag har studerat den i analog form på biblioteket i Falun och det är ett imponerande verk, men som helt saknar källor. Eftersom jag inte har tillgång till några originalkällor får man helt enkelt hänvisa till boken och inse att längre kommer man inte utan de okända källor 
Elfving använt.

Herdaminne för Västerås stift av Gunnar Ekström
Denna bok har varit till nytta i några fall, men har kommit mer till användning i andra grenar av min släkt. Viktigt är emellertid att använda de senaste versionerna av herdaminnen. Den äldre versionen av Johan Muncktell finns på nätet, men innehåller felaktigheter. Nyare herdaminnen finns på bibliotek och arkiv.

Kopparbergslagen fram till 1570-talets genombrott av Bertil Boëthius
Denna bok är ett klassiskt verk om Kopparbergslagen där även många genealogiska uppgifter kan hittas. Kan köpas antikvariskt, samt finns ofta på bibliotek.

Jöns Pederssons Dombok
Detta verk finns i ett exemplar som avskrift i Falu bibliotek och har varit till stor hjälp när det gäller forskning om Svinhufvudssläkten.

En rikt illustrerad bok om en bergsmansgård och dess ägare och bygden

Ett innehållsrikt grupparbete framställt av Väster Silfbergscirkeln.


DISBYT
I de fall jag inte lyckats finna andra källor har jag litat till ett litet antal erkända forskares bidrag på DISBYT.

Stockholms stads tankeböcker
Dessa har jag främst använt för att följa släktgrenen Westfal, som i generationer var borgmästare i Stockholm från mitten av 1400-talet. Finns numera på nätet.

Släktforskaren – Västerbergslagens Släktforskares medlemstidning
Denna skrift är fullspäckad med artiklar av traktens skickligaste släktforskare som Hans Gillingstam, Anders Winroth, Torsten Berglund, Björn Isheden, Kjell Wadfors, Lisa Norman och många flera. En guldgruva där tidigare artiklar oftast följs upp med rättelser när forskningen gått framåt.

Släkt och Hävd
Denna skrift, som ges ut av Genealogiska föreningen har också mängder av användbara artiklar av kunniga släktforskare. Hos Genealogiska föreningen finns också mängder av andra resurser, bl.a. ett omfattande klipparkiv samt Inrikes pass.

Projekt Runeberg
Vissa äldre biografiska verk samt uppslagsverk finns på nätet och kan vara till hjälp, men bör användas med försiktighet och kontrolleras med senare uppgifter.

Google Books
Även här kan man finna äldre intressanta källor, men samma försiktighet bör vidtas som för Projekt Runeberg

Som ni ser är det ett ganska knepigt arbete att få allt rätt och det krävs många källor, en del svårtillgängliga. Den som försöker ta den enkla vägen och googla sig fram till sina anor eller lita till andras släktträd på nätet kommer att göra sina ättlingar besvikna i framtiden. En tråkig effekt av detta är också att den bild barn och barnbarn haft om din släktforskning allvarligt kommer att få sig en knäck – och kanske inte bara uppfattningen om forskningen.

Trots detta noggranna arbete så vet jag att det fortfarande finns osäkerheter, men förhoppningsvis inga grova felaktigheter. Jag hoppas vidare att framtida läsare kan tydligt se var tveksamheterna och ofullständigheterna finns och främst koncentrera sig på dessa med övertygelsen om att de primärkällor jag angett i de flesta fall är korrekta och kan lämnas därhän.

Bilden ovan visar min farfars far, farfar, samt min halvfarbror

torsdag 27 november 2014

Hur börjar man som släktforskare och några ytterligare goda råd

Låt dina släktingar berätta
av Johan Keller

En av de vanligaste frågorna som brukar dyka upp i samband med släktforskning är "Hur börjar man?" och eftersom den frågan även har figurerat här på forumet så tänkte jag säga några ord om hur man kan börja forska genom att utgå från det som står en närmast.

Ofta så tror den den frågande att det är väldigt svårt och att man måste krypa ner i de mest kryptiska arkiv och vara bevandrad i allehanda arkivtekniska begrepp för att börja släktforska men sanningen är att svaret på hur man börjar ofta finns mitt framför personens egna ögon.
En gyllene regel är nämligen att alltid börja med de levande. De som var med när saker och ting hände och som fortfarande finns i livet. Kanske har man en farfar eller en farmor som kan berätta fantastiska saker om livet förr. Kanske ligger farfars fars dagbok och dammar i en låda. På köksväggen hänger farmors fars fint snidade träskedar. I en pärm har mormor satt in tidningsurklipp och fotografier av äldre släktingar. Vilka var de? I vilket sammanhang är bilderna tagna? Här, i det egna arvet, finns ofta mycket material att starta med.

Det finns också en annan viktig orsak till att börja med de levande. Arkiven finns alltid kvar men människor dör och när en människa är borta så har man inte sällan förlorat en viktig del av sin egen bakgrund. Därför är det viktigt att medan tid är dokumentera så mycket som möjligt om- och av sina äldre. Gärna genom en inspelad intervju. Då får du också med personens röst och dialekt, en trevlig "bieffekt" som kan få ett mycket stort affektionsvärde den dag som personen är borta.
Men, vad behöver man då och hur gör man?

Före intervjun
Det första du ska göra är att förbereda dig. Fråga den person som du vill intervjua om det är okej, Tjata inte utan diskutera saken och låt personen känna att du har respekt för honom eller henne.
När du har fått ett "ja" så sätter du dig ner och funderar igenom situationen. Vad vill du veta? Ska intervjun koncentreras runt något särskilt eller ska du låta den intervjuade berätta om olika saker? Här är det bra om du skriver ner de frågor du kommer på så att du har dem tillgängliga under intervjun. Vilka frågorna är varierar naturligtvis beroende på vem du ska intervjua och vad du vill veta men några standardfrågor är bra att ha med.
- Vad heter du?
- När är du född?
- Var föddes du?
- När konfirmerades du, var?
- Har du varit gift, när, med vem?
I övrigt så är valet av frågor sitt eget. Du kanske vill höra om farfars barndom, om hans första minne. Eller så vill du höra honom tala om en särskild händelse. Kanske hans värnplikt under kriget, eller hur han träffade farmor. Vad minns han av sina föräldrar som nu varit borta i 50 år? Kommer han ihåg sin farmor och farfar som var födda i mitten av 1800-talet? Hur levde de? Kanske kan han berätta om det där fotografiet som suttit på väggen i vardagsrummet sedan långt innan du själv föddes. Listan på frågor kan göras oändlig.

Vilken utrustning ska man använda?
Det beror naturligtvis mycket på vad man vill ha för resultat men generellt så duger ofta en enkel inspelningsutrustning även om resultatet naturligtvis ofta blir bättre om man har mer påkostade attiraljer. Jag går dock inte in på några särskilda modeller eftersom tekniken går så snabbt att det hela tiden kommer nya maskiner för sådana ändamål. Förr användes ofta vanliga kassettbandspelare men idag när marknaden svämmar över av allt från HD-video till digitala diktafoner så låter jag var och en välja efter eget huvud och plånbok.

Det jag kan säga är att du ska känna till din utrustning väl, vad du än väljer. Det är inte roligt att göra en lång och värdefull intervju bara för att komma hem och inse att mikrofonen stod så långt ifrån den intervjuade att han knappt hörs. Eller att man glömde att trycka på "play" innan man körde igång. Inte heller är det roligt att upptäcka att batteriet är slut när man ska köra igång eller att inspelningsmediet är fullt.
Alltså, titta alltid igenom utrustningen före en intervju, det kan bespara dig mycket tandagnisslan. Tro mig.
Minst lika viktig är inspelningssituationen. Att bli inspelad är inte sällan en pirrig och ovan situation så låt det ta den tid det tar. Du ska absolut inte ställa fram micken eller videokameran framför farfar och sedan peppra honom med frågor likt en skjutjärnsreporter. Det är inget granskande samhällsprogram du ska göra.

Intervjun
Försök få stämningen att bli lättsam och avslappnad. Ta gärna en fika och prata en stund runt intervjun. Berätta gärna vad du ska göra och vad utrustningen är till för. Låt intervjuobjektet vänja sig vid utrustningen och låt denne, om personen vill, få provprata in i mikrofonen och sedan höra sin egen röst spelas upp. Det är ofta en märklig känsla för den som inte förr hört sin röst men situationen brukar snabbt förändras och bli mer avslappnad. Se detta som förberedelser inför den riktiga intervjun. Hit hör också att testa din utrustning en sista gång för att säkerställa att t.ex. mikrofonen fungerar och står på rätt avstånd från den intervjuade.
Se gärna till att inga störande element finns i rummet. Fikat bör vara avklarat eftersom klirrande kaffekoppar kan låta störande på inspelningen. Man bör också, om möjligt, välja en plats där man inte riskerar att något annat störande bakgrundsljud kommer med, att någon avbryts av telefonen eller att en främmande människa kommer in i rummet mitt under intervjun. Du stänger naturligtvis också av din egen mobil.

Observera att jag skriver "bör" här ovan, vad som är rätt i en intervjusituation varierar naturligtvis. Exempelvis så kan en intervju utomhus enligt min mening, men det är förstås subjektivt, gärna inramas av fågelsång så att en framtida lyssnade verkligen kan höra den där varma sommardagen för många år sedan när du satt bredvid farfar i hans slitna trädgårdsmöbel och lät honom berätta om sin barndom. Eller så kanske du intervjuar personen framför en öppen spis och låter spraket från brasan bilda en bakgrund till intervjun. Det där bedömer du själv.

När du ser att personen är avslappnad så kan samtalet ta sin början. Inled alltid inspelningen med att presentera det som ska komma och när inspelningen ägt rum. Ett exempel:
I dag så är det den 20 November 2014 och jag sitter här med min xxxxx i köket i hans hem på xxxx i Småstad. Själv så heter jag xxxx.
Just detta är viktigare än vad det låter som. Du kanske vet exakt när intervjun är gjord men vet andra det? Hur blir det den dag som du är borta? Att inleda inspelningen med en kort presentation säkerställer att den inte blir ett anonymt samtal mellan okända personer, förlorat i tid och rum.

Ställ dina frågor och låt intervjuobjektet svara. Om han/hon inte minns eller är ovillig att prata om något så är det inte hela världen. Räkna inte med att du ska få reda på en persons hela liv vid ett enda tillfälle, ofta så kan du få komma tillbaka flera gånger och fylla i luckor som inte blev besvarade förra gången. Respektera personen, om du kommer in på ett känsligt ämne och personen inte vill berätta så låt det vara så. Återigen, det är inte skjutjärnsjournalistik du håller på med. Samma sak om intervjupersonen glider ifrån din fråga och börjar prata om något annat. Låt då personen berätta utan att avbryta. Du kan komma tillbaka en annan dag och ställa frågan igen.

Efter intervjun
När intervjun är över så tacka för denna gång och fråga, om du inte redan har gjort det, om intervjupersonen vill höra/se inspelningen.
Efter intervjun så lyssnar du i lugn och ro igenom den och förbereder inför nästa intervjutillfälle. Du antecknar vad du vill veta mer om och skriver ner nya frågor som kan komma upp när du hör det som berättas. Du har nu gjort din första intervju, räddat ett stycke värdefull familjehistoria och förhoppningsvis fått reda på en hel del om din familj. ... Och det utan att ha åkt till ett enda arkiv.

Om källor, källkritik och referenshantering
Trots att denna tråd är tämligen livlös så tänkte jag skriva ytterligare några rader, nu om ett ämne som ofta förbises av den nyblivne forskaren. Ämnet är källkritik och att notera sina källor.
Som nybliven forskare så är det lätt hänt att du smittas av entusiasm när du börjar fylla ditt släktträd med fler och fler uppgifter och då är det lätt att källkritiken blir underordnad. Du skriver sida upp och sida ner med uppgifter och en tid så brukar detta också gå bra, men så plötsligt så händer något oförutsett...
En dag så står du där och upptäcker att du har antecknat två olika födelsedatum för en anfader eller får veta att en av dina uppgifter inte stämmer med en annan forskares. Vad är rätt och vad är fel? Om du då inte har gjort någon anteckning om varifrån du har hämtat uppgiften så har du inte sällan ett mödosamt arbete framför dig med att söka rätt på den. Dessutom, om du inte har angivit källa finns heller ingen chans att värdera din uppgift, det vill säga, bedöma rimligheten i att den är korrekt.
Om du däremot har angett att den ena uppgiften är tagen från anfaderns födelsenotis i födelseboken som skrevs strax efter hans födelse, och den andra kommer från en muntlig uppgift från anfaderns barnbarn, uppgiven flera år senare, då är sannolikt uppgiften i födelseboken korrekt eftersom den nedtecknades strax efter att händelsen ägde rum.
På samma sätt så är det alltid bra att kontrollera de uppgifter man har med originalkällor, alltså källor som ligger så nära händelsen som möjligt. Detta innebär till exempel att en kyrkbok kan bedömas vara mer pålitlig än en CD där frivilliga för hand har suttit och matat in uppgifter från kyrkboken för att få ett sökbart register. I detta fall så är kyrkboken en primärkälla medan CD:n är en sekundärkälla.

Det är bra att redan från början vänja sig vid att nedteckna källor för alla de uppgifter man finner och att samtidigt värdera och omvärdera uppgifterna under forskningens gång. Detta gäller även uppgifter som är till synes tillförlitliga.
Ett exempel på det senare som jag själv råkat ut för var en man som enligt födelseboken skulle vara född ett visst datum. Senare så upptäcktes emellertid, via hans mors dagbok där modern gjort en anteckning dagen efter förlossningen, att mannen var född några dagar tidigare än vad som fanns noterat i den officiella födelseboken. Mannen firade också hela livet din födelsedag på det datum som stod angivet i hans mors dagbok, inte på det datum som födelseboken angav.
Hur har då detta gått till? Det är naturligtvis svårt att säga säkert men kanske hade prästen skrivit upp födelsen på en kladd och såg sedan fel när han, eventuellt dagar eller veckor senare, skulle skriva in den i födelseboken. Om orsakerna till denna felskrivning kan vi bara spekulera men kontentan av detta resonemang är att man alltid ska vara uppmärksam på de uppgifter man får fram, även de mest trovärdiga, och vara beredd att granska dem om något nytt framkommer som motsäger dem. Givetvis förutsatt att den nya uppgiften har en en hög trovärdighet. Att hårdnackat hålla fast vid en uppgift och inte vara beredd att ompröva den kan leda forskaren in på felaktiga vägar.

Bra- och dåliga källhänvisningar:
Att notera sina källor är alltså viktigt men det är också viktigt att anteckna dem på ett sätt som en framtida forskare kan förstå när han tar del av din forskning, för att inte tala om du själv om du lägger forskandet på is och tar fram det igen om några år. Olika forskare gör på olika sätt men ska här ge några exempel på hur källor kan se ut och hur de absolut inte bör skrivas.
I formella sammanhang, när det gäller exempelvis akademiska rapporter och uppsatser, så finns ofta ett förutbestämt sätt att notera källor, sidfötter, referenslistor, innehållsförteckningar etc. men även här kan det skilja sig från lärosäte till lärosäte. Systemen är många, Harvard, Oxford, Svensk Standard (SS 03 82 07) och APA är några exempel. Den som vill fördjupa sig mer i ämnet kan läsa exempelvis här: Chalmers bibliotek, Luleå Tekniska Universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet eller Lunds Universitet.
Vilket system ska du då välja? Det är upp till dig, kom bara ihåg att göra källhänvisningarna på ett sådant sätt att de som tar del av din forskning lätt kan följa dem.
Jag ska nu återigen ta några exempel. Utgångspunkten för exemplen är att vi har fått ta över en släktutredning av en tidigare forskare och detta är exempel på vad vi kan ställas inför.

Kyrkböcker:
Angiven källa i släktutredningen: Födelsebok
Om man vet när- och var personen ifråga är född så kan man själv lista ut vilken födelsebok som man ska leta i för att verifiera uppgiften men det hade ändå varit bra om den ursprunglige forskaren varit tydligare.
Exempel: Alseda C:5 födb. 1819 - 1839, sid. 32, löpnr 5.
I sådana fall så hade vi direkt kunnat gå till angiven sida i födelseboken och vi hade kunnat vara säkra på att det var just där som den tidigare forskaren hade funnit sin uppgift. Jag har själv varit med om att en forskare angav just ordet "födelsebok" som källa till en viss uppgift men när jag hade letat fram den aktuella boken så stämde datumet där inte med det datum som forskaren hade angett i sin släktutredning. Då är frågan, hade forskaren skrivit fel, hade han tittat i fel födelsebok eller blandat ihop personen med någon annan? Utan en ordentlig källhänvisning så går detta inte att veta.

Övriga böcker:
Angiven källa i släktutredningen: Hembygdsboken.
Vilken hembygdsbok menas? Det finns många hembygdsböcker och för oss så är det omöjligt att veta i vilken av alla dessa som den förre forskaren har hittat sin uppgift även om det för honom var självklart. Bättre då att vara extra tydlig och skriva något sådant här:
Ängelholmsbygdens lokalhistoriska förening, Ängelholm - en hembygdsbok s. 31. Skåneförlaget 1992. ISSN: 1100-0341
Då framgår tydligt vilken bok det gäller och vi kan nu själva få fram den för att verifiera uppgiften.

Tidningar:
Angiven källa i släktutredningen: DN
DN har under åren kommit ut med tusentals nummer, vilket är det rätta? Om vi inte har exakt datum för en händelse så kan det bli mängder av tidningar att gå igenom och ändlösa veckor i arkivet för att försöka hitta rätt. Då är det bättre att redan från början göra en exakt källangivelse:
Dagens Nyheter 1966-11-12 sid. 7.

Muntliga källor:
Angiven källa i släktutredningen: Kalle Karlsson.
För den ursprunglige forskaren var Kalle Karlsson så välkänd att forskaren ansåg att någon vidare förklaring inte var nödvändig, men för oss som sitter här flera år senare med den förre forskarens papper och inte har en aning om vem Kalle Karlsson var så blir uppgiftens värde tveksamt. Detta eftersom du inte på något sätt kan värdera den.
Om den förre forskaren istället hade skrivit exempelvis: "Karl "Kalle" Karlsson, barndomsvän och senare arbetskamrat till Erik Larsson. Uppgiften given till mig vid ett samtal med Karl i hans hem den 30 juli 1992." då hade uppgiftslämnarens identitet och omständigheterna runt uppgiften varit mycket mera klar.

Digitala källor:
Angiven källa i släktutredningen: Internet.
Vadå "Internet"? Det finns miljarder webbplatser där och miljoner av dem skapas, förändras och försvinner under den tid som du gör din forskning. Därför är det särskilt viktigt att den som använder Internet som källa, inte bara skriver var- utan även när uppgiften är funnen eftersom den sidan kan ha förändrats eller försvunnit en kort tid senare.

Ta också, om möjligt, en kopia på den sida där du fann din uppgift så har du källan bevarad även om den senare skulle ändras.
CD- och DVD är, som tidigare nämnts, oftast sekundära källor. Det betyder att man alltid ska kontrollera skivornas uppgifter mot primärkällor så långt det är möjligt. Om man ändå väljer att använda CD- och DVD-material som källa så kan man notera det något i den här stilen:
Sveriges Dödbok 5 (CD), Sveriges Släktforskarförbund, 2010.
Att bara skriva "Dödboken" är inte så bra. För det första så vet man i sådana fall inte om den förre forskaren har tittat i den riktiga dödboken som prästen skrev eller om han har hämtat uppgiften från ovanstående DVD. Dessutom, för att krångla till det ytterligare, så har just Sveriges Dödbok utkommit i flera versioner där felaktigheter allt eftersom har rättats och uppgifter kompletterats. Detta innebär att man i det fallet även bör skriva vilken version av Sveriges Dödbok som har använts.
Ofta så ser man även förkortningen "SDB" förekomma för Sveriges Dödbok och inte sällan kombinerad med numret på den version som har använts. Exempelvis "SDB5". Detta är en mycket praktisk förkortning när man arbetar men samtidigt, du och jag vet vad den betyder men kommer en forskare om 20 år att veta det om han får ta över din forskning?
Det finns mycket att säga om källor och källkritik och detta var bara en kort sammanfattning för att belysa vikten av ämnet. Mer information om att värdera information källkritiskt finns i t.ex boken "Källkritik" av Torsten Thurén, Liber AB, 2 uppl. 2005. ISBN: 91-47-05293-7.

Veckans släktbloggare Johan Keller har släktforskat under några år, men hans intresse för historia och historiska skeden har han sedan han var liten genom sin mormor och morfar som berättade spännande historier om hur det var förr i tiden.

måndag 24 november 2014

Att trycka och mångfaldiga en släktbok

Texten om hur man genererar en släktboksfil med TCGR har blivit väldigt klickad och intresset fortsätter. Även om jag skrivit om hur jag framställt släktböcker från filer tidigare så kan det vara lämpligt att friska upp det lite. Om man följer diskussionerna på Facebook ser man att det finns många sätt att göra släktböcker. Om ni vill följa mina funderingar och försök i ämnet genom åren rekommenderar jag er att klicka här. (Märk att texterna kommer i omvänd tidsordning.)

Om ert släktforskningsprogram har lämnat ifrån sig något som TCGR kan läsa så bör ni efter lite provande med olika inställningar ha en PDF-fil på er dator vid det här laget. Om ni vill trycka den så är den i ett format utan hyperlänkar och lagom innehållsrik för att binda i en bok. Om ni dessutom vill inkludera en minidiskett eller USB-sticka så har ni också en mycket mer omfattande fil med hyperlänkar där ni verkligen kunnat ha orgier i allehanda rapporter från TCGR, av egna texter och rapporter ni tagit fram med hjälp av andra smarta funktioner i ert släktforskningsprogram. Hur skriver man nu ut denna fil på papper och binder den till en bok?

Innan jag går in på det vill jag nämna att det finns en nackdel med PDF-filer - de är svåra att redigera. Det finns emellertid ett program som kan göra det - det heter PDF Editor Pro. Se länk i slutet av texten. Men som sagt - hur tryckte jag min PDF-fil?

Bok från
Everything2Print.com
Jag skall berätta hur jag gjort. Första gången skrev jag ut filen på ett lite tjockare papper (100 gram) med min färgskrivare. Om man har färska originalpatroner, rengör alla delar noggrant och tar sig tid så funkar det ganska bra men kvalitén blir ju inte absolut topp - dock ganska bra om skrivaren är bra. Det blir emellertid ganska dyrt.

Jag letade länge efter en så kallad ”print-on-demand”-tjänst, men det visade sig då vara svårt. De flesta är ämnade för författare och vill inte gärna (inte alls) befatta sig med så små upplagor som jag vill ha. Så småningom fann jag ett företag i USA som specialiserat sig på att trycka enstaka alster från bloggar eller andra sociala medier. Den heter Blog2Print.com, men har även en tjänst som heter Everything2Print.com. Den tjänsten kan skriva ut enstaka böcker av närmast vad du vill, men framför allt från en PDF-fil.

Inlaga från E2P
Jag har provat den tjänsten för en släktbok från en TCGR-fil och är mycket nöjd med resultatet. Den enda nackdelen, som jag ser det, är bokens omslag. Man har visserligen 45 olika utförande att välja på men inget är helt idealiskt för en släktbok, dessutom vore det ju trevligt att designa det själv. Omslagsbild kan man dock lägga in själv. Pärmen är hård, men lite väl "poppig" i stilen  och man kanske skulle vilja ha något mer prestigefyllt för sitt utmärkta alster. Även där finns det råd.


Digital bok på DVD
Min första bok – den som jag printade själv – lämnade jag till ett litet bokbinderi i Göteborg och min andra till ett binderi i Frankrike (se vinjett bild ovan). Det kostade några kronor (ca 600), men så fick jag också en hantverksbunden bok som verkligen pryder bokhyllan eller soffbordet. Min nästa bok kommer jag att trycka på Everything2Print.com och sedan sända den till ett kokbinderi för ombindning. Det funkar utmärkt. På så sätt får jag en bok med högklassigt tryck i ett högklassigt band, vilket jag aldrig funnit någon trycktjänst på Internet som kunnat erbjuda. Jag kan då utforma ett eget vacker försättsblad innanför den prestigefyllda ytterpärmen. Jag tror dessutom inte det är något problem att få bindaren att göra en liten ficka för varken en minidisk eller en av de minsta USB-stickorna. Kanske man skulle kunna hänga en snygg sticka i änden på ett band som fungerar som bokmärke i boken så som man gjorde i biblar förr. Det finns dessutom numera tjänster som kan trycka USB-stickor med eget motiv på om man vill vara riktigt ”märkvärdig”, som vi säger i Bergslagen.

En liten specialare som jag verkligen gillar
När jag exporterade samtliga mina flockar från Disgen till Geneanet fann jag släktförhållanden som jag inte kunde ana genom att använda tjänstens Släktskapberäkningsfunktion. Några sådana diagram vill jag definitivt inkludera i min bok – den tryckta eller elektroniska. Ett mycket avancerat exempel på diagram från funktionen kan du se om du följer denna länk. Enklare diagram kan lätt inkluderas i tryckta släktböcker. (OBS - Om man lagt in bilder i Geneanet kan man få diagrammen med porträtt om man vill.

Mina tidigare försök att göra släktbok:
Släktforskning och DISBYT
Att tillverka en släktbok
Att göra ännu en släktbok - den bästa hittills
Några intressanta släktboksprogram
Att göra en släktbok - förnyad test av Ancestral Author
Jag grunnar vidare på hur jag skall göra en släktbok
Att göra en släktbok av mitt DISGEN-material
Jag har hittat ett riktigt bra program för att göra släktböcker
Nu är min släktbok klar
Så gjorde jag min elektroniska släktbok
Släktböcker på löpande band

Länkar till ovanstående program och några till hittar du under fliken Mina favoritprogram.

fredag 21 november 2014

Att generera en släktbok med TCGR

 Genom min text om hur jag rättar och kompletterar min släktforskning har intresset för det släktboksprogram jag använder ökat. Jag skrev första gången om det i september 2009 och andra gången i mars 2010. Jag var då ganska positiv, men redovisade ett antal brister. Sedan dess har jag använt det ett antal gånger och programmet har utvecklats.

De huvudsakliga bristerna då var bildhanteringen samt några konstiga formuleringar i den svenska narrationen (tolkningen i prosaform) av den Gedcomfil jag matade in. Jag tycker att det nu är dags att ge en aktuell redovisning av programmets färdigheter.

När det gäller narrationen till svenska tog jag saken i egna händer och erbjöd mig att föreslå omskrivning av vissa delar av den svenska tolkningsfilen, vilket mottogs med glädje av Nigel Bufton, som är programmets konstruktör. I den senaste versionen är, enligt mitt tycke, nästan alla brister åtgärdade – men några få finns kvar.

Ett problem man hade på den tiden var att TCGR hade svårt att tolka Disgens version av Gedcom. Jag försökte diskutera detta med Disgen - då utan framgång, men hade mer lycka med Nigel Bufton. Han skrev helt enkelt några tilläggsrader i sin tolk som kunde känna igen en Disgen-fil och tolka om den på lämpligt sätt. De mest besvärande problemen var att Disgen markerar tilltalsnamn med *, vilket inte är standard, varför TCGR alltid valde det första namnet som tilltal. Själv gick jag nästan i spinn när jag flera hundra gånger i släktboken fick läsa en rad av typen: ”Han är Tommys farfars fars hustrus kusin” bara för att jag är döpt till Tommy Jan Åke, men kallas Jan alternativt Jan Åke. Detta åtgärdades enkelt och lär även numera fungera för filer från MinSläkt. Det andra problemet var att Disgens Gedcom-fil var formulerad så att alla som hade gemensamma barn blev bortgifta med varandra – till en del släktingars irritation. Även detta fixade Nigel efter mitt tips så nu kan TCGR skilja på ”partner” och ”fru/make” även när filen kommer från Disgen.

Ett litet skönhetsfel som jag också påpekat var att man använde anglicismen att sätta obestämd artikel på yrken. Det stod ”han arbetade som en bergsman”. Numera är detta åtgärdat.

Ett problem som jag tidigare klagade på var den ”fyrkantiga” bildhanteringen. Jag kan bara konstatera att alla bilder jag lagt in i Disgen numera exporteras utan problem in i min släktbok på ett snyggt sätt. Detta fungerade också fint när jag exporterade en Gedcom från FamilyTreeMaker.

Även solen har emellertid sina fläckar och när jag nu började använda programmet igen fann jag att flyttningar mellan orter behandlades lite knepigt. Det stod ”xx emigrerade från Kyrkbyn 1612” följt av ”xx immigrerade till Hagen 1612”. Problemet var att svenska språket knappast ser det som en emigration följt av en immigration när man flyttar till grannbyn och att det knappast behöver delas upp i två steg. Detta kunde jag enkelt åtgärda själv genom att ändra direkt i tolkningsfilen så alla ”emigrerade” och ”immigrerade” ändrades till ”flyttade till”. För att få det korrekt måste jag emellertid byta notiserna ”Utflyttad” och ”Inflyttad” i Disgen till notisen ”Flyttade” i stället. Att göra sådana manipulationer krävs emellertid att man är van användare, men man får snabb hjälp och vägledning om man inte själv hittar i den utförliga manualen som följer med TCGR i PDF-format.

Mitt mål är nu att exportera mina rättade uppgifter till TCGR och skriva ut en ny släktbok. Man bör dock vara försiktig. TCGR – The Complete Genealogy Reporter är just vad den påstår sig vara, dvs. ”Den kompletta släktforskningsrapporteraren”. Detta betyder att allt som du har i din Gedcom inkluderas om du inte aktivt begränsar dig. Med över 15 000 poster som jag har skulle en bok med alla delrapporter bli enormt stor och bli omöjlig att trycka och binda in. Man får således sovra i möjligheterna i den skrivna versionen. Ett gott råd är att systematiskt gå igenom alla inställningar i TCGR och eventuellt testa resultatet. Du har oändliga möjligheter att styra resultatet, men det krävs arbete och noggrannhet. När du är nöjd sparar du inställningarna under lämpligt namn och kan sedan använda dem till alla böcker du producerar för olika personer eller göra de ändringar som önskas och spara under nytt namn.

Man kan välja mellan ett antal olika format för boken. Jag väljer PDF-format för den tryckta boken. Andra format är PDF med hyperlänkar samt MS Word-format, oformaterad text, två HTML-format samt för olika skrivare. Först har jag bestämt att inga anättlingar kommer med i den skrivna boken – endast direkta anor till den jag väljer som proband. Vidare har många tillgängliga rapporter sitt berättigande främst om man kan klicka mellan dom med hjälp av hyperlänkar. Eftersom hyperlänkar inte kan finnas i tryckta verk så bortfaller många skrymmande rapporter. Jag håller mig således till ett fåtal rapporter - vilka får man prova sig fram till. Själv har jag valt att ta med anor och ättlingar till proband, källor, personindex, samt en avdelning med egna texter. Jag har även valt alternativet att inkludera "thumbnails" av den bild jag valt som porträtt i Disgen. Det kan vara en porträttbild, ett sigill eller bomärke, en namnteckning eller ett släktvapen.

Mina inställningar
Jag tänker emellertid även generera en mer fullständig digital släktbok där såväl hyperlänkar som rikligt med rapporter finns med. Där tar jag även med anättlingar och ytterligare ett antal egna texter, samt rapporter från andra program som jag blivit förtjust i. TCGR kan nämligen ganska enkelt integrera egna filer i sina rapporter och man kan, om man är händig, även lägga till ytterligare bilder, samt hyperlänkar var och vart man vill. Min tanke är att bifoga en minidiskett eller en USB-sticka till den färdiga boken. På så sätt kan den vetgirige eller en framtida ättling som vill fortsätta mitt arbete få tillgång till det kompletta materialet, samtidigt som den som vill läsa släktboken som underhållning inte skall behöva tyngas av teknikaliteter. Eftersom jag har ganska många egna texter har jag även lekt med tanken att, som ett alternativ, tillverka min skrivna släktbok i mer än ett band där huvudbandet innehåller släkttavlan och bilagan de fria texterna och illustrationerna.

Material som jag gärna vill ta med i endera skriven eller digital form i min släktbok är valda texter från min blogg, samt ett antal släktskapsdiagram från Geneanet som dels illustrerar de fantastiskt många och ibland snåriga vägar som proband är släkt med en i tiden avlägsen släkting, dels på vilket sätt proband är släkt med intressanta/berömda anättlingar i nära eller avlägsen tid.

Resultatet av detta arbete blir en PDF-fil som fungerar bra att skicka till ett tryckeri för utskrift och bindning. Det berättar jag om om ett par dagar.

tisdag 4 november 2014

Komplettering, restaurering och underhåll


Jag har ju inte släktforskat i så väldigt många år och jag var fullständig novis när jag startade. Inte fanns det tillgång till särskilt mycket nybörjarhjälp på den tiden heller, speciellt inte om man inte hade en förening nära sig. Nu har jag emellertid byggt upp ett släktträd med över 15 000 personer och tillväxttakten har avstannat avsevärt. Det finns fortfarande en del lösa ändar att utforska i släktträdet, men var och en av dom kräver oerhört mycket arbete eftersom de endera är så långt tillbaka i tiden att kyrkböckerna inte räcker dit eller att familjerna är så obetydliga att inga dokument finns om deras liv och leverne. Ibland är det också kvinnor som är födda i en annan socken, vilken inte är angiven i husförhöret och det blir som att leta efter den berömda nålen i höstacken. Hur som helst så blir de källor jag måste söka i så svårtillgängliga och så svårtydda att min kompetens inte räcker till. Ibland är de inte ens tillgängliga för mig som bor utomlands. Vad återstår då? Skall jag lägga ned min hobby och inse att jag inte kommer längre?

Tvärtom har jag insett att jag har oändligt mycket arbete kvar att göra för att bli nöjd med min släktforskning. Följande problem står jag inför.

Felaktigheter: Även mitt senare material, men i synnerhet mitt tidiga material innehåller felaktigheter (nybörjarfel) även där jag inte tror jag skall finna dom. Se flesta fel är stavfel och skrivfel, men en del är riktiga forskningsfel – en del grova.

Dubbletter: Dessa förekommer dels på grund av att jag inte varit uppmärksam, men oftast på grund av anförluster.(1) Speciell under senaste året när jag fört in flera hundra personer från den svenska adeln. Där är anförlusterna oerhört frekventa och för att göra det riktigt svårt var fantasin vad gäller förnamn ganska liten bland dessa familjer. Männen kunde heta Nils eller Simon i generation efter generation och då är det lätt att villa bort sig även om dokumentationen är både fyllig och tillgänglig. När man sedan gifter sig kors och tvärs mellan några få familjer där även kvinnorna har samma namn i generationer blir det knivigt.

Källor: Jag har ett speciellt problem med detta eftersom jag i början, dels var oerfaren/okunnig, dels använde Genline – numera Ancestry. Genlines adresser överensstämmer inte alltid (nästan aldrig faktiskt) med adresserna i Arkiv Digital och NAD, vilket gör att jag nu försöker leta rätt på alla gamla källor och ge dem konsekventa och allmängiltiga adresser, som kommer att vara hållbara i framtiden.(2)
I början använde jag även andra källor än kyrkböckerna – ofta Disbyt, men också uppgifter från privata släktträd. Fastän jag la mig vinn om att använda uppgifter från erkända släktforskare visade det sig att de ändå innehöll ganska många fel. Av bekvämlighet angav jag ofta släktforskarens namn som källa. Nu måste alla dessa ofullständiga källor bytas ut mot riktiga källhänvisningar. Dessutom måste jag kolla riktigheten av uppgifterna jag fått/lånat från andra. Felaktigheter uppstod oftast då forskaren använt födelseuppgifter från dödsnotiser eller husförhör. I ganska många fall var dessa inte i överensstämmelse med födelsenotisen.(3)

Kompletteringar: Jag har som ambition att ha vinjettbilder till mina anor där det är möjligt. Helst vill jag ha ett porträtt, men ett bomärke, vapen, sigill, namnteckning eller liknande kan också duga.

Vidare vill jag gärna ha någon form a biografi där detta är möjligt, eller åtminstone någon liten notering. Det innebär ett stort arbete att finna sådana texter som jag kan lita på. SBL, ÄSF, Stamtavlor på CD-rom, Wikipedia, historiska websidor, uppslagsverk, herdaminnen, lokalhistoriska skrifter och sidor, domböcker, dödsnotiser eller dödsrunor är några av de källor som jag använder.(4)

Systematik och redskap i renoveringsarbetet

En del av ovanstående kan jag få hjälp med. DISGEN har ett utmärkt hjälpmedel för att finna dubbletter. Problemet är emellertid att programmet är lite okänsligt när det gäller patronymikon.(5) Alla Petter Nilsson som är födda inom ett ganska stort tidsintervall misstänks nämligen vara dubbletter. En annan frekvent övertolkning är när den förstfödda Kerstin Carlsdotter dör ung och en dotter två år senare får samma namn. Dessutom är det som att balansera på gränsen till en avgrund när det skall rättas till. Tänker man det minsta fel går det åt pipan och man förlorar en hel släktgren. Man måste ta frekventa back-uper (kan man säga så?) för att vara på den säkra sidan.

GeneaNet har ett utmärkt hjälpmedel för att finna inkonsekvenser som att modern är 110 år när hon får barn eller att hon är född efter sonens födelse. Sedan är det bara hårt arbete som gäller för att rätta till felet.

Det svåraste är emellertid att hitta ett system för hur man skall korrekturläsa och rätta. Efter bara några generationer har jag villat bort mig totalt i Disgen och vet inte vilka anor jag kollat och inte. Inte är det så lätt att komma ihåg var man slutade kvällen innan när ögonen föll ihop av sig själv heller. Disgen har en funktion som hjälper till. Man högerklickar på personen och väljer kommandot ”Till listan över senaste personer” eller klickar Ctrl+1. Då hittar man tillbaka när man fortsätter.

Nu har jag även funnit ett sätt att kunna beta av alla anor systematiskt. Jag skriver ut mitt träd med det program som jag använder för att skriva ut släktböcker. I mitt fall heter det TCGR.(6) Jag skriver ut en rapport i PDF-format,(7) som innehåller det jag vill kontrollera. På så sätt ser jag exakt hur det färdiga resultatet blir. Ofta består nämligen felen av felaktiga radbrytningar, tomrader eller sär- och hopskrivningar som uppstår vid överföring från släktforskningsprogrammet till PDF-filen. Sådant kan man inte se i sitt släktforskningsprogram utan först när det kommer som en obehaglig överraskning i den färdiga utskriften. För att inte det skall bli alltför mastigt skriver jag ut en gren, eller kanske del av en gren, åt gången. På så sätt blir det överkomligt. Jag öppnar nu filen i Acrobat Reader på min iPad och kan där korrekturläsa. På min dator har jag mitt släktforskningsprogram öppet (Disgen) och kan nu rätta allt eftersom jag hittar felen. TCGR presenterar anorna generationsvis så jag får söka rätt på personerna en efter en i Disgen, men det är enkelt. Acrobat Reader (8) har en mängd korrekturläsningsfunktioner, men den viktigaste är att jag kan stryka för med märkpenna där jag slutade på kvällen. Nästa gång jag öppnar filen öppnas den där jag slutade så jag vet alltid hur långt jag har kommit.

Ofta behöver jag ju Internet, AD och andra källor för att kontrollera där det blivit riktigt tokigt eller där jag skall föra in rätt källhänvisning. Nu händer det ju ofta att jag upptäcker nya fakta när jag läser originalfilen i AD och då kliar det i fingrarna att komplettera. Det gör jag också inom rimliga gränser, men man får vara försiktig annars gräver man lätt ned sig i nya detaljer och då blir man aldrig klar med rättningen. Jag gör en notering och återkommer senare.

Eftersom jag vill ha min offentliga fil på GeneaNet så aktuell som möjligt laddar jag ned nya rättade versioner nästan dagligen. Då uppstår en liten egenhet. GeneaNet tillåter, till skillnad från de flesta nättjänster, att man uppdaterar sina träd utan att man därför förlorar länkar till bilder och dokument. Dock blir GeneaNet lite vilset när den nya Gedcomfilen (9) innehåller personer som de inte känner igen eftersom jag kanske har korrigerat stavningen i namnet eller gjort någon annan detaljändring. Då undrar programmet vilken person jag avser skall länkas till den bild som jag lagt in tidigare, eftersom det inte stämmer med trädet jag laddade upp för ett par dagar sedan. Återigen får man tänka till så det blir rätt.

Anmärkning: Texten bygger på erfarenhet av de program och tjänster som jag använt – Disgen, Disbyt, Genline (upphör inom kort), Arkiv Digital, TCGR, Geneanet och Adobe Acrobat Reader. Motsvarande erfarenheter och tillvägagångssätt är giltiga, i modifierad form, för användare av andra lösningar.

Noter:
1) Anförluster uppstår när personer med, en eller flera, gemensamma anor gifter sig. Om man närmar sig en sådan gemensam ana via två vägar är det ofta så att man för in anan i fråga två gånger och då uppstår dubbletter. Anta att två kusiner gifter sig. Eftersom de har ett gemensamt mor/farföräldrapar kan det lätt bli så att detta par förs in två gånger om man inte observerar att personerna är kusiner. Det äldre svenska namnskicket gör också att detta är svårt att observera.
2) Skälet till att Genlines och Arkiv Digitals adresser inte överensstämmer beror på att de fotograferats från olika källor. Genline/Ancestrys material har fotograferats från de så kallade mormonfilmerna, vilka är en avbildning av originalböckerna, som getts en egen indelning. Arkiv Digital har däremot fotograferat originalböckerna direkt. De adresser AD har överensstämmer således med de original som finns. I AD:s adresser finns också hänvisning till arkivhållaren – Riksarkivet (NAD) – vilket gör att man kan återfinna materialet även om AD skulle upphöra.
3) Uppgifter om födelse från födelseboken har alltid högre sanningsvärde än andra uppgifter. Samma sak gäller uppgifter i dödboken om förhållanden vid dödsfallet.
4) SBL=Svenskt biografiskt lexikon. Finns tillgängligt på http://sok.riksarkivet.se/sbl/Start.aspx
ÄSF=Äldre Svensk Frälsesläkter. Kan köpas från Riddarhuset
Herdaminnen – genealogier över präster från svenska stift. Finns tillgängliga på bibliotek och arkiv.
Domböcker – Ingår i ArkivDigitals utbud
5) Med patronymikon menas det namnskick som var förhärskande i Sverige fram till 1800-talet. Det innebär att barn får efternamn från sin fader. Söner till Nils får namnet Nilsson och döttrar Nilsdotter. Dessa namn följer personen hela livet och ändras inte vid kvinnans giftermål.
6) TCGR=The Complete Genealogy Reporter är ett mycket kraftfullt släktboksprogram som kan generera rapporter på många språk. Programmet tolkar Gedcomdata och omformar dem till en berättelse på önskat språk - narration. Egna språkinställningar kan göras av den avancerade användaren.
7) PDF=Portable Document Format är ett filformat som ger stor kontroll av att dokumentet förblir oförändrat vid överföring eller utskrift. Det är emellertid normalt svårt att redigera på det sätt som ordbehandlingsformat låter sig göras.
8) Adobe Acrobat Reader är ett gratisprogram för att läsa PDF-filer
9) Gedcom är ett filformat som gör det möjligt att föra över genealogiska filer mellan olika program. Det är egentligen en enkel textfil som kan läsas och editeras med vilken enkel textredigerare som helst. Om man ändar namnet på filen från namn.ged till namn.txt låter det sig göras.

måndag 18 augusti 2014

Vad händer med mitt släktträd på Internet när jag avlider? - En jämförelse mellan de stora tjänsterna


Frågor vi måste ställa oss ibland
Jag vet genom frågor på Facebook och bloggen att äganderätt till data och integritet är frågor som engagerar många. Samtidigt är det ganska svårt att få en heltäckande bild av hur de olika tjänsterna ser på dessa frågor. En fråga som dök upp för en tid sedan på Facebook genom en av operatörernas information var vad som händer när man själv eller en anhörig avlider. Jag beslutade då att göra en djupdykning i det ämnet genom att ställa frågor till de mest kända operatörerna.

Jag vill börja med att beklaga att det tagit ganska lång tid att sammanställa materialet och att det finns vissa ofullkomligheter i resultatet. Studien har gjorts så att samma frågor ställts till alla operatörerna. Till Geni har en översättning till engelska varit nödvändig, vilket kan vara källa till missförstånd. Efter sammanställning av det samlade resultatet har det åter skickats ut till operatörerna för en slutkontroll, förtydligande och korrigeringar. Eftersom det skulle innebära alltför mycket översättningsarbete har detta inte skett till Geni. Ancestry hade önskemål om att svaren skulle kontrolleras av deras jurister, vilket inte gått att genomföra, varför deras svar är ofullständiga. I det fallet hänvisar jag till att ni själva får tolka deras allmänna användarregler.

Jag har delat upp frågorna i ekonomiska spörsmål, äganderättsfrågor samt den mer känsliga frågan kring dödsfall. När det gäller ekonomi så har jag förstått att två frågor engagerar speciellt. Den ena är huruvida tjänsten tar betalt för data som jag lagt in gratis av användarna, eller där användarna kanske till och med fått betala för att bidra. Den andra frågan, som är generell på Internet, är när en tjänst löpande debiterar tills man själv avbryter. Den sista frågan blir speciellt aktuell när någon avlider och de efterlevande inte vet vilka åtaganden den avlidne har mot olika tjänster. I värsta fall kan då debiteringen fortsätta ända tills kontokortets utgångsdatum, vilket kan vara många år efter dödsfallet. Speciellt besvärande kan det bli om den avlidne inte har efterlevande som har kunskap eller förmåga att avsluta och/eller spärra konton eller där konton är gemensamma för mer än en person och därför hålls öppna.

Samtliga större tjänster har varit vänliga att besvara mina frågor. De som svarat är:
Ancestry (Ann-Louise Paulsson)
MyHeritage (Sara Silander)
Geni (Amanda Tantisalidchai))
GeneaNet (Laurent Monpouet)
Disbyt (Daniel Berglund)

TACK till er alla för er hjälp!


Kort om tjänsterna
Applikationen som låter oss bygga släktträd eller publicera våra släktträd på Internet är olika centrala i tjänsternas utbud. Dock är det väsentligt för samtliga tjänster att samla ett så stort material som möjligt från privata bidragslämnare eftersom storleken på databasen, dels är viktig för att attrahera kunder, dels är en viktig komponent för tjänstens kommersiella värde.
Den här genomgången handlar endast om hur man kan lagra och publicera och utbyta släktforskardata på tjänsten inte om hur andra applikationer, som databaser och sökfunktioner, hos tjänsterna fungerar.

Ancestry är huvudsakligen en söktjänst för genealogiska databaser, som det svenska kyrkboksmaterialet och motsvarande i andra länder. Man har köpt svenska Genline. Ancestry har ett off-lineprogram för släktforskning - FamilyTreeMaker, som finns i en förenklad svensk version samt en engelsk fullversion. Detta program kan synkroniseras med trädet på Internet.
Prisinformation 
Användarvillkor 

MyHeritage är huvudsakligen en tjänst för att bygga släktträd, samt underlätta släktforskningen med hjälp av allehanda applikationer, samt att möjliggöra utbyte mellan släktforskare och att byta anor. MyHeritage har ett gratis off-lineprogram - FamilyTreeBuilder som kan synkroniseras med trädet på Internet. MyHeritage och Geni är numera samägda och databaserna delvis sammankopplade.
Prisinformation
Användarvillkor

Geni är en tjänst för att bygga släktträd, samt möjliggöra samverkan mellan släktforskare. Geni är numera delvis sammankopplad med MyHeritage. Geni har som ambition att bygga ett Världsträd där dina data kommer att ingå som en integrerad del. Geni är unikt bland de undersökta tjänsterna så till vida att dina möjligheter att styra användandet av dina data starkt begränsas om du valt att ge andra  tillträde till ditt träd eller om någon kopplat dina data till Världsträdet.
Användarvillkor 

GeneaNet är, förutom Disbyt, den enda europeiska tjänsten och har således stora mängder data från Europa, där Frankrike, Holland samt Skandinavien är väl representerade, men även material från resten av världen finns. GeneaNet är huvudsakligen en tjänst för presentation och utbyte av anor mellan släktforskare. Grundprincipen för tjänsten är att allt som lagts in gratis av användarna är tillgängligt för andra utan avgift. Mot en årsavgift kan man emellertid även få tillgång till ett stort utbud av tredjepartmaterial från olika databaser.
Prisinformation
Användarvillkor 

Disbyt skiljer sig avsevärt från de andra tjänsterna. Materialet kan endast läggas in genom att hela datafiler skickas till en administratör som lägger in materialet. En blygsam årsavgift till DIS krävs för att lägga in material eller söka i materialet. Dock finns en enkel gästsökfunktion. Den medlem som bidrar med mer material får tillgång till mer kraftfulla sökredskap. Medlemskap i DIS ger också tillgång till material från grannländernas systerorganisationer. Samverkan mellan forskare sker på användarens eget initiativ där endast tjänsten tillhandahåller namn och kontaktinformation. I Disbyt finns en viss kvalitetsgradering av ursprunget till de inmatade posterna.
Prisinformation 

Frågor och svar:

EKONOMI

Fråga E1: Kostar det att publicera släktforskardata på tjänsten? (engångsavgift, abonnemang, medlemsavgift)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
 Nej
 Nej/Ja (1)
 Nej
Nej
 Ja (2)
1) Olika nivåer på abonnemang finns med årlig eller månatlig debitering. Detta gäller vid publicering on-line eller uppladdning till webtjänsten. Obegränsad användning av off-line programmet FamilyTreeBuilder medges dock.
2) Medlemsavgift i DIS krävs

Fråga E2: Kostar det att söka och ta del av andra medlemmars inmatade data på tjänsten? (engångsavgift, abonnemang, medlemsavgift)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Nej/Ja (1)
Nej/Ja (1)
Ja (2)
Nej
Ja (3)
1) Att söka är gratis, men för att ta del av andra medlemmars data vid sökträffar krävs årsabonnemang.
2) Pro-abonnemang krävs
3) 
Medlemskap i DIS krävs, men enklare gästsökning finns.

Fråga E3: Krävs registrering av kontouppgifter för att ta del av andra medlemmars data?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
 Ja
 Nej/Ja (1)
 Ja
Nej
 Nej (2)
1) Alla kan söka i databaserna, men för att ta del av resultaten av sökträffar måste man registrera sig.
2) Medlemskap i DIS krävs, men enklare gästsökning finns.

Fråga E4: Måste man betala för att få möjlighet att kontakta andra användare?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Nej
Ja
Nej
Nej
Ja

Diskussion
Här kan man se två affärsprinciper - de som låter användaren publicera obegränsat antal poster helt gratis och de som tar betalt. Ancestry, Geni och GeneaNet tillåter fri obegränsad publicering, medan MyHeritage sätter en ganska snäv gräns och Disbyt kräver medlemskap i DIS för att få tillgång till tjänsten.
En annan principiell skillnad är hur man behandlar det material som användaren tillhandahåller gratis på sitt träd. GeneaNet tillämpar principen att allt de fått gratis av användaren kan andra användare söka i och ta del av gratis. Den andra huvudprincipen som tillämpas är att du kan söka gratis, men om du får en sökträff måste du betala för att få ta del av innehållet.
En annan skillnad är möjligheten att kontakta andra användare med samma anor. Det är fritt hos samtliga utom MyHeritage, som kräver abonnemang och Disbyt där medlemskap i DIS krävs.

ÄGANDERÄTT

Fråga Ä1: Krävs registrering för att ta del av andra medlemmars data på tjänsten?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Ja
Ja
Ja (1)
Nej
Ja (2)
1) För full tillgång till andras data krävs Pro-abonnemang
2) 
Medlemskap i DIS krävs, men enklare gästsökning finns.

Fråga Ä2: Vem är ägare till de data användaren matar in?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Användaren (1)
Användaren (1)
Användaren (1)
Användaren
Användaren (1)
1) Användaren äger de inmatade uppgifterna, men tjänsten tar betalt av andra användare för att ta del av dem.

Fråga Ä3: Tar tjänsten betalt av annan användare som vill söka i materialet?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Se E2
Se E2
Ja
Nej
Se E3

Fråga Ä4: Kan inmatade data säljas eller överlåtas vid omstruktureringar av tjänsten eller sammanslagning med andra tjänster?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Nej
Nej
Nej
Nej
Nej

Fråga Ä5: Kan användaren blockera sina data från sökning på tjänsten?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Ja
Ja
(1)
Ja (2)
Nej
1) För nu levande familjemedlemmar råder sekretess, dock ej för avlidna som är allmänt sökbara.
2) Premiekund som inte vill delta i gemenskapen kan blockera sina data för andra. För gratismedlem gäller dock att det man lägger in kan gratis läsas av alla.

Fråga Ä6: Kan användaren få sina data raderade från tjänsten?
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Ja
Ja
(1)
Ja
Ja
1) Bara om du är ensam ägare av trädet och inte gett andra tillgång, eller om ditt träd inte är del av Genis World Family Tree.

Diskussion
Samtliga tjänster säger att äganderätten av inmatade data hela tiden behålles av användaren. Dock måste det betraktas som en gråzon när tjänsten tar betalt av andra för det material som man menar är användarens egendom som Ancestry, MyHeritage och Geni gör.
Ett än mer problematiskt är det unisona påståendet att användarens data inte kan överlåtas eller säljas när exempelvis sammanslagningar sker. Efter samgåendet mellan Geni och MyHeritage fungerar de två företagen separat. Dock matchas posterna över gränserna för de två tjänsterna.
Vad gäller blockering av data för andra att söka i är detta möjligt hos Ancestry, MyHeritage och GeneaNet, men inte hos Disbyt. Geni tillämpar principen att avlidna personer är sökbara av alla, men nu levande familjemedlemmar kan blockeras. 
I samtliga tjänster kan man radera sitt träd i dess helhet utom hos Geni där möjligheten för andra att länka ditt träd till sitt eget och till The World Tree gör detta tekniskt omöjligt. Detta gör också att man indirekt kan bli associerad och sammankopplad med anor och träd på Geni som man inte vill ha med att göra.

VID DÖDSFALL


Fråga D1: Finns rutiner för att konstatera om en användare har avlidit? (Vilka?)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
Passiva
Passiva
Passiva
Passiva
Passiva

Fråga D2: Finns rutiner för hur användarens data behandlas vid dödsfall? (Vilka?)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
?
Ja (1)
Ja (2)
Ja (1)
Ja (3)
1) Radering eller övertagande
2) Debitering upphör och administration av data övergår automatiskt till närmaste anhörig. Se fotnot under Ä6.
3) Data kvarstår, medlem anonymiseras med hänvisning till Disbyt-ansvarig

Fråga D3: Kan efterlevande påverka hur den avlidnes data skall användas vid dödsfall? (raderas, kvarstå etc.)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
?
Se D2
Begränsat (1)
Ja
Ja (2)
1) Efterlevande kan editera trädet. Se vidare under Ä6
2) Samråd i varje enskilt fall på begäran

Fråga D4: Vid automatiska debiteringar – vad händer vid dödsfall? (automatiskt avslut, retroaktiv återbetalning etc.)
Ancestry
MyHeritage
Geni
GeneaNet
Disbyt
?
På begäran (1)
På begäran (1)
N/A
N/A
1) Om inte kontot stängs sker avslut och återbetalning på begäran.

Diskussion
Ingen tjänst har någon aktiv funktion som gör att ett dödsfall kan uppmärksammas. I samtliga fall måste anhöriga observera att ett abonnemang finns och be att få avslut eller andra åtgärder. I de fall där automatisk förlängning och debitering av abonnemang tillämpas upphör inte dessa förrän det konto som kopplats till abonnemanget avslutas. I två fall är detta inte ett problem eftersom automatisk debitering inte sker - Disbyt och GeneaNet. I de övriga fallen säger man sig vara tillmötesgående och avslutar kontot och även kan tänka sig återbetalning om efterlevande kontaktar tjänsten.
I de flesta fall kan de efterlevande välja mellan att ha kvar eller radera trädet. På Geni är denna möjlighet ytterst begränsad på grund av tekniken då det individuella trädet ofta är inlänkat i andras träd och i Världsträdet. Disbyt anonymiserar trädet och övertar ansvaret, men behåller data.
Jag ser fram emot den dag då en tjänst låter användaren registrera ett "Genealogiskt testamente" där man anger hur man vill att trädet skall behandlas vid ens frånfälle och även uppger kontaktuppgifter till en efterlevande. I en förlängning kan man tänka sig att tjänsten i samverkan med Skattemyndigheten automatiskt bevakar när en användare avlider om så medges i "testamentet". 

Avslutande kommentar
Utvecklingen går ständigt framåt och tjänsterna utvecklas. De svar som redovisas ovan gällde vid de tillfälle frågorna ställdes. Därefter har kanske ändringar i tjänsterna skett. Jag hoppas ansvariga för tjänsterna påpekar sådana diskrepanser i kommentarer nedan eller på vår Facebooksida.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers