Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

måndag 17 april 2017

Kvalitet eller kvantitet - viktigt inte bara för släktforskare


Den senaste av de alltid lika välskrivna och läsvärda texterna av Ted Rosvall handlar denna gång om Ancestry’s senaste tillägg till deras databaser – 12 miljoner poster med döda under perioden 1840-1942. Ted testar den nya databasen och finner att den trots ett antal ofrånkomliga felaktigheter ändå är ett oerhört värdefullt tillskott till släktforskningen. (http://www.genealogi.se/blog/entry/tolv-miljoner-nya-doeingar)

Han ställer emellertid frågan varför Ancestry valt att använda SCB’s avskrifter, som ju är en andrahandskälla, när man har tillgång till Genlines gamla avfotograferade filmer. Han menar att Ancestry skulle ha kunnat fråga någon kunnig svensk specialist på släktforskning innan man tog detta beslut. Ted menar att användning av bilderna av originalmaterialet hade gett färre felaktigheter.

Jag har några funderingar över detta och kanske några förklaringar till Ancestry’s beslut. Jag tror nämligen inte att det beror på okunskap eller tanklöshet utan på företagsekonomiska och marknadsmässiga överväganden – områden som jag förutsätter Ancestry har storkompetens inom.

Till en början så är det inte säkert att tolkning och indexering av de avfotograferade filmerna hade gett mindre fel. Vi vet att Ancestry vid indexering av Genlinematerial tidigare anlitat kinesiska företag för detta. Det förekommer flera bud om var i Asien man gjort arbetet, men jag litar här till de uppgifter jag fått direkt från Ancestry. Alla som använt dessa indexerade databaser vet hur tokigt det kan bli när personer som har bristande kunskap i svenska språket och om svensk namnskick och dessutom skall läsa gammal handskrift utför det. Det kan vara ett skäl till att Ancestry valt att använda de mer lättlästa SCB-utdragen denna gång. Jag tror emellertid inte att detta är huvudorsaken.

På grund av ovanstående skäl kommer naturligtvis kostnaderna för indexeringen att bli mycket lägre om man använder de mer homogen SCB-utdragen än om man använder de fotograferade filmerna. Kompetensen hos det indexerade företaget behöver inte vara så hög och det går fortare – således får man fler anbud på sin förfrågan och det blir billigare.

Det avgörande skälet tror jag emellertid är det marknadsmässiga. Samhället genomsyras idag även inom avsevärt viktigare områden än släktforskningen och i stora delar av västvärlden av att man prioriterar kvantitet framför kvalitet. Min egen erfarenhet kommer från universitetsvärlden, där detta är en markant utveckling. Där belönas de lärare som sänker kraven på studenternas kunskaper för att öka genomströmning och antalet examina. Där graderas de högskolor högre som kan producera flest publicerade artiklar, trots att alla forskare vet att mycket bara är samma alster som med små variationer skickas runt och där kvalitén ofta är undermålig. Den kände historieprofessorn Dick Harrysson har skrivit några skrämmande berättelser om hur han blir kritiserad av sina överordnade för att han avkräver sina elever historiekunskaper för att godkänna dem. (https://www.svd.se/dick-harrison-hogre-utbildning-ar-ett-haveri)

Vad har nu detta att göra med Ancestry? Jo – det absolut viktigaste för Ancestry och deras konkurrenter är att få marknadsandelar och det får man genom kvantitet – att ha flest poster i sina databaser. ”Men” - säger ni då – ”nog vill väl vi släktforskare att uppgifterna skall vara korrekta?” Givetvis är det att föredra för de flesta och primärt för några, men hur viktigt är kvantiteten och enkelhet i förhållande till kvalitén ur framgångshänseende på en konkurrensutsatt marknad? Och – vad får det kosta? Ancestry’s analytiker vet säkert genom erfarenhet att för tillräckligt många av deras kunder är det viktigare att hitta en uppgift än att den är garanterat korrekt. Om man skall vara lite kritisk så bygger ju hela konceptet med att man byter anor på just detta att det är enklare att forska genom att lita till en uppgift som någon annan tagit fram, än att traggla sig igenom kyrkboksmaterialet själv.

Har vi detta i tankarna, är kritiska och kontrollerar allt i primärkällorna så är det bara att tacka Ancestry för ytterligare 12 miljoner poster från en tidsperiod som vi har problem med.

tisdag 14 mars 2017

Att begära familjeuppgifter från arkiven

Jag har under de senaste veckorna sökt så kallade familjeuppgifter i de svenska arkiven, vilket var lite knepigare än jag trodde, men ändå lyckades när jag visste hur man gör.

Med familjeuppgifter menar jag främst vigslar och skilsmässor. Inblandade platser för mig var Göteborg med omnejd samt Tranås. Det handlade om såväl borgerliga, som kyrkliga vigslar, samt skilsmässor från olika tidpunkter.

Jag började hos Tingsrätten i Göteborg, som tidigare hette Rådhusrätten fick jag veta. Damen i arkivet var mycket hjälpsam, men kunde inte hjälpa mig utifrån enbart namn och personnummer. Deras eget arkiv i pappersform är nämligen upplagt enligt datum och dom- handlingsnummer. Utan detta kunde de inte hjälpa mig. Jag fick emellertid ett telefonnummer till Äktenskapsregistret hos Skattemyndigheten där jag skulle kunna få alla korrekta uppgifter om datum och dom-/ärendenummer i förekommande fall.

Sagt och gjort. Med lista över de personer det gällde ringde jag upp och blev återigen mycket väl bemött. Resultatet blev en lista med datum och/eller domnummer för alla de händelser jag sökte – antingen det var vigslar (borgerliga och kyrkliga) eller skilsmässodomar. Åter till Tingsrätten i Göteborg där man tog fram allt det man hade i sitt analoga arkiv, vidimerade originalen och skickade till mig per post. Detta kostade inte ett öre trots många steg för handläggaren i fråga. Jag fick också en lista på handlingar som var så gamla att de hunnit skicka dem till Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg.

Nästa anhalt var en församling i Göteborg för att finna ett vigselbevis. Nu var det lite knepigt eftersom det endera kunde vara registrerat på den församling där vigseln skett eller på kvinnans bostadsförsamling. Hur som helst var det ändå så gammalt så även det hade skickats till Riksarkivet/Landsarkivet i Göteborg.

Nästa jag kontaktade var Säby församling i Tranås där man åter var hjälpsam, men meddelade att man skickat dessa gamla handlingar till Riksarkivet/Landsarkivet i Linköping, som ligger i Vadstena.

Så var det Riksarkivets tur för mig. Nu hade jag gjort misstaget att jag redan efter första hänvisningen ringt till arkivet för hjälp och fått det. Så småningom blev det fyra kontakter eftersom fler myndigheter hänvisade hit. Alla var emellertid hjälpsamma utom en kvinna som tyckte att jag gott kunde beställa på Internet och inte besvärat henne. Fjärde beställningen gjorde jag därför på Internet, vilket funkade bra när man hade lärt sig hur det fungerade från tidigare telefonsamtal. Riksarkivet tog emellertid bra betalt för dessa kopior – 125 kronor för varje vidimerad kopia.

Sammanfattning


Det räcker inte med namn och personnummer för att finna äktenskapshandlingar. Man måste börja hos Äktenskapsregistret hos Skattemyndigheten för att få de sökbara uppgifterna (Tel: 010 574 93 00)

Allt finns inte i de analoga registren hos myndigheten i fråga utan de äldre har sänts till Riksarkivet/Landsarkivet

Man kan dels ringa till Riksarkivet, dels beställa handlingar via Internet

Kyrkliga vigslar kan ha registrerats endera i församlingen där de skedde, eller i kvinnans församling

Riksarkivet tar betalt för sina tjänster

måndag 13 februari 2017

DNA-resultat ger mig massor av arbete



Jag kan i min pappersforskning följa min faderslinje hela vägen till 1500-talet, vilket är väldigt glädjande naturligtvis. Det finns emellertid en hake. Min farfar är i alla officiella källor okänd och han är ju början på hela anlinjen. Det enda som jag kan stödja mig på att han verkligen är min farfar är att han påstår det själv – eller snarare han påstod det nära inpå sin död. Han erkände då för sin son, min eventuelle halvfarbror, att han hade en son före äktenskapet. Han fick kommunicera detta med lappar eftersom han förlorat talet efter en stroke. Han visade också sin son bilder och tidningsurklipp som han samlat under åren avseende min far och sin ungdoms älskade – min farmor. Tråkigt nog avslöjade aldrig min farmor huruvida det var sant och på hennes sida av släkten är man inte helt övertygad om detta. Att han hade ett förhållande med min farmor ifrågasätts inte av någon och av något skäl tog hans far honom på en lång resa till Tyskland under samma tid som min farmor vistades på ett hem för fina flickor som hamnat i olycka på Kungsholmen i Stockholm. Så är alltså läget.

Jag har tagit både FamilyFinder-test och en Y37-test hos FamilyTreeDNA med förhoppningen att komma närmare sanningen. Hittills har jag bara insett problemets komplexitet. Det förhåller sig nämligen så att fram till nu har jag inte funnit en enda person som jag enligt pappersforskningen kan dela den obrutna Y-DNA-linjen med. Jag missade möjligheten att testa min påstådda halvfarbror innan han gick bort och han har inga söner. Visserligen har jag inte kommit längre tillbaka än till mitten av 1800-talet när det gäller att finna möjliga y-linjer som kan sträcka sig in i nutid, men det är oerhört tidskrävande och för varje generation blir det värre.

Jag har emellertid märkt en stor anhopning av FamilyFinder-släktingar från Halland, Skaraborg och Älvsborgs län. Dessa är inte från min mors sida även om en liten gren skulle ha kunnat förvirra sig dit. Däremot härstammar en gren på min förmodade farfars sida från just Skaraborg och inte långt från gränsen till Halland. Det är framför allt en skinnberedarsläkt med namnet Klingert - med namnvarianter - som var verksamma såväl i Ulricehamnstrakten som i Skaratrakten. Namnet kan härledas till Stephan Christian Kleingärtner som invandrade från Mecklenburg till Stockholm i början av 1700-talet. Förekomsten av alla FF-matchningar i dessa trakter skulle kunna härledas till denna släkt.

Jag inser nu att det skulle krävas ett enormt arbete att bena upp detta. Bara att försöka finna nu levande möjliga personer med samma Y-DNA är ett oerhört arbete. Att sedan börja rota i alla anättlingar till en förmodad ana i Västsverige grundat på en stor mängd FF-matchningar i området är närmast oöverstigligt. Speciellt som de flesta inte presenterar egna släktträd på Ftdna.

Min vädjan är således att om någon läsare vet att de är ättlingar till Anders Jonsson Sågmester i Gruvriset i Norrbärke eller hans farfar Anders Finne i Övre Starbo i Norrbärke så hör av er. Likaså om släkten Klingert skulle råka dyka upp i era västsvenska släktträd så hör av er till mig.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers