Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

lördag 26 december 2009

En betrodd neger

När jag letar i dotterns bokhylla finner jag Svenskt Biografiskt Handlexikon av Herman Hofberg från 1906, utgivet på Albert Bonniers Förlag i Stockholm.


Jag fascineras av presentationen av Badin (Couschi) Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert, med titeln neger. Märk väl att det är bara drygt 100 år sedan denna biografi presenterades.

Badin (Couschi), Adolf Ludvig Gustaf Fredrik Albert, neger. Född på danska ön S:t Croix omkring 1747 (enligt andra i Afrika), öfverförd
es han till Europa af en kapten Ekeberg ock skänktes af danska etatsrådet Keiser till drottning Lovisa Ulrika. Drottningen, som lät undervisa honom i kristendomen och högtidligen döpa honom i slottskapellet vid Drottningholm, därvid hela den kungliga familjen stod fadder, beslöt att göra ett experiment i uppfostringsväg med det svarta naturbarnet. Han skulle nämligen helt och hållet lämnas åt sin egen »goda natur», utan att denna i sin utveckling finge hämmas af någon aga eller tillrättavisning. Verkan häraf dröjde ej länge att visa sig. Den obegränsade friheten slog naturligtvis öfver i själfsvåld och till och med de kungliga prinsarna fingo emellanåt höra sig tituleras med tillmälen sådana som »din skurk», munsjör snus», o. dyl. B. blef emellertid med åren en from, pålitlig och god man, hvars trohet och tillgifvenhet för drottningen bestod hvarje prof. 1746 på sin dödssäng befallde Lovisa Ulrika honom, att rida till Fredrikshof och ur hennes byrå uttaga, samt olästa uppbränna, en mängd papper, hvilken befallning B. till alla delar verkställde. När Gustaf III, som gärna skulle velat kasta, en blick i sin mors hemligheter, fick veta detta, sade han i vredgad ton till B.: »Vet du, svarta människa, att detta kan kosta ditt hufvud.» — »Det är i ers majestäts våld,» svarade B. oförskräckt, »men jag har ej kunnat handla annorlunda.» Genom Lovisa Ulrika erhöll han förläning på tvenne hemman på Svartsjölandet och Gustaf III tillade honom titel af assessor, hvilken B. likväl icke ville bära, utan svarade han alla som tilltalade honom därmed: »Har du någonsin sett någon svart assessor?» — Till sitt yttre var han liten och hjulbent. Ordensvurm i hög grad, innehade han värdigheter i en mängd mer eller mindre mystiska samfund, och han gick gärna klädd i frimurareuniform. Död d. 16 mars 1822. - Gift två gånger, men barnlös.

Det är bara att beklaga att han var barnlös då det hade varit intressant att följa hans ättlingars öden.

Ett Gott Nytt År till alla.

torsdag 10 december 2009

Epokgörande rön om Greta Garbos anor?

Det börjar komma lite intressanta svenska personer på GeneaNets kändissajt GeneaStar nu. Där ligger all världens berömdheter med sin antavlor och du kan med ett enkelt klick kolla om du är släkt med dom. Man kan kolla rent allmänt också om man är släkt med någon av berömdheterna över huvud taget. Extra kul tycker jag det är att någon lagt in örebrosonen Ronnie Petersson, som gick bort alltför tidigt.

Alla tycker vi väl att det är lite kul att hitta en berömd ana eller anättling, men en del överdriver definitivt jakten på grevar, baroner och kändisar i sin släktforskning. Det finns en uppenbar fara i detta för om man letar efter berömda personer i sin släkt så kommer man förmodligen att hitta sådana där det inte finns några. Inom forskningen kallas det opportunistisk kunskapsinhämtning, dvs. man hittar det man vill hitta.

Det finns en oerhört underhållande artikel i boken tillägnad Hans Gillingstam; Individ och Historia. Den är skriven av Ingemar Carlsson och heter "Den genealogiska förfalskningen". Köp den på antikvariat eller låna den på biblioteket - det är en nyttig och rolig läsning. Varför berättar jag nu detta. Jo - när jag surfade runt på GeneaStar så hittade jag Greta Garbo. Hon är ju en person som väcker intresse med sin mystik och många forskar i hennes rötter. För en tid sedan skrevs en intressant artikel i Helsingborgs Dagblad över ämnet. Man berättade då att det lär finnas en amerikans kvinna som funnit GG:s rötter ända ned till 1200-talet. Ingen har ännu sett denna enlig vad HD vet.Greta Garbo finns emellertid med i boken "24 Famous Swedish Americans and their Ancestors", utgiven av Sveriges Släktforskarförbund. Där kan hennes släkt härledas till 1500-talet. Bland hennes anor finns Peter Silkelock från Kalmar på 1600-talet samt Karl Sabelsköld från Vetlandatrakten vid ungefär samma tid. Bland hennes anättlingar finner man Dag Hammarskjöld, Carl von Linné, Axel Munthe och Viveka Lindfors.

Det är därför närmast en vetenskaplig sensation när man läser Greta Garbos antavla på GeneaStar, som en medlem bidragit med. Där kan man följa hennes släkt ned till Pippin av Herstal på 600-talet. Han var far till Karl Martell och farfar till Pippin den Lille. Bland anorna finner man också Karl den Store och Erik Väderhatt. Nu kan detta i princip vara helt korrekt eftersom det fanns en länk mellan den dåvarande svenska adeln och Karl den Store, men detta kan inte på något sätt beläggas eftersom källor till dessa utomordentliga rön saknas i antavlan. Däremot är det slående hur väl de anor och anättlingar som finns i den presenterade tavlan stämmer med de vägar som två av 1700 och 1800-talets främsta genealogiska förfalskare Jonas Bång och Ivan Jäderlund tog då de bestod den dåvarande överklassen med fina anor mot betalning. Där finns Karl den Store och Erik Väderhatt. Där finns Rålamb, Gylta och Lilliehök där finns Bonde och Brahe som en annan kreativ genealog Daniel Simming ordnade fina anor åt.[1]

Vad jag vill säga är att man måste vara oerhört försiktig när man hittar gamla dokument i äldre litteratur eller på Internet som härleder släkter till tidiga medeltiden eller ännu längre bak. Det har producerats mängder av förfalskningar, beställningsarbeten och önskedrömmar för adeln och kungahusen genom tiderna för att försvara deras privilegier och upphöjdhet.

Jag har den principiella inställningen att sk. communities där vi vanliga släktforskare bidrar med vårt material är bra och till stor hjälp. MEN, vi måste ta det som en öppning, som en möjlighet och inte tro på allt vi läser förrän vi själva eller någon annan fastställt riktigheten genom studier av källmaterialet. En bra regel är att, ju hellre jag vill att en uppgift skall vara sann ju mer kritisk skall jag vara.


[1] Carlsson, Ingemar, 1990: Den genealogiska förfalskningen. Ur Individ och Historia, en bok tillägnad hans Gillingstam.

Tillägg 2013: Bidraget på GeneaStar tog bort med anledning av denna artikel.

onsdag 9 december 2009

Intervju med mannen bakom Bygdeband och Familjeband

Det är ganska intressant att konstatera hur affärsidéer föds ur fritidsintressen. Jag tror jag läst någon stans att grundarna av Arkiv Digital själva är hängivna släktforskare. Undrar om dom hinner med det numera? Samma sak är det med David Fogelberg på Genline som är mannen bakom Familjeband och Bygdeband. Också hans arbete har sitt ursprung i ett intresse för familje- och bydgeforskning. Christian Rudolf på Mjukvara.se gjorde en intervju med David nyligen där han berättar om sin bakgrund och sitt genuina intresse för bygde- och personhistoria. Lyssna till intervjun här.

För att vara rättvis så skall jag väl också berätta att jag nu lyckats beställa mina böcker och CD-skivor från Rötters bokhandel. Felet låg i att deras näthandel inte riktigt kunde acceptera att jag ville ha böckerna levererade till Sverige fastän jag bor i Frankrike. Jag fick helt enkelt ljuga och låtsas att jag bor i Sverige - då gick det fint.

torsdag 3 december 2009

Nya versioner av Genline och Arkiv Digital - en subjektiv provkörning


De två huvudkonkurrenterna Genline och Arkiv Digital fortsätter utveckla sina produkter till glädje för oss som släktforskar. För inte så länge sedan kom ADOnline2 ver.1.1 och just nu testas Genline FamilyFinder 3.1.3 Beta. Jag tänker inte jämföra hur tillförlitliga de två programmen är i sina nya versioner för det är inte rättvist att jämföra en betaversion med en färdig uppgradering ur tillförlitlighetssynvinkel. Därmed vill jag inte säga att jag haft några som helst tillförlitlighetsproblem med Genlines betaversion.

Jag har jämfört de här programmen förrut och haft en liten förkärlek för Genline framför Arkiv Digital. Det var därför spännande att se hur dom här versionerna stod mot varandra.
Jag skall jämföra följande aspekter:

Tillgängligt material
Bildkvalitet
Hastighet
Sökmöjligheter
Användarvänlighet

Tillgängligt material

Arkiv Digital anger att man i skrivande stund har över 18 miljoner bilder i arkivet. 16 län är klara, 5 är på gång och 3 norrlandslän saknas.
Genline har ca 1 miljon bilder färre, men i gengäld täcker man hela landet. Nu är det här en jämförelse som haltar lite till bådas fördel. Arkiv Digital har skannat in avsevärt mer än bara kyrkböckerna och har stora ambitioner att fortsätta på den vägen. AD skannar exempelvis domböcker, bouppteckningar och mycket mer. På Genline kan man å andra sidan finna material ända fram till 1920 och man har som ambition att gå fram till den tillåtna gränsen 1934. Genlines är som jag ser det bättre på det material som vi vanliga släktforskare vill finna, medan AD är en glädje för den som kan läsa gamla handskrivna domböcker och andra intressanta dokument.
Nu skall man säga att AD har en funktion som med en länk tar oss till Riksarkivet och SVAR där det modernare materialet finns. Problemet är att då måste man betala en gång till och dessutom leta sig fram i den snårskog av register och procedurer som det innebär att leta i SVAR. Jag brukar oftast ge upp när jag äntligen hittat rätt volym och sedan inte lyckas få SVAR att acceptera min inloggning.

AD:s fördel är allt extramaterial, Genlines fördel är att man har hela landet och att man tar in senare material. Vilket man värderar beror lite på ens behov.

Bildkvalitet

I den här grenen sopar AD mattan med Genline. Trots att Genline numera har en knapp på många bilder så gör att man kan få en högupplöst variant kommer Genline aldrig upp i färgbildens kvalitet. Nu vill jag gärna säga att Genlines bildkvalitet för det allra mesta duger utmärkt och i sådana fall är det mest en estetisk fråga, men när det börjar bli fläckar på sidorna då blir Genlines bilder oläsliga medan AD:s ofta kan tolkas riktigt bra.

AD vinner klart här, men i de flesta fall klarar man sig bra med Genlines bildkvalitet.

Hastighet

Det här har tidigare varit Genlines paradgren, men i och med att AD övergett sin Javateknik har man blivit riktigt snabba. Utan att mäta så tycker jag nog att Genline fortfarande är snabbare när man skall bläddra sig igenom en bok sida för sida, men det är numera marginellt.

I fråga om hastighet är det numera dött lopp mellan tjänsterna.

Sökmöjligheter

Jag vet inte om jag tycker att den nya mer avancerade sökfunktionen i AD är bättre än den gamla. Ibland verkar det lite mer komplicerat, men det kan vara en vanesak. Jag uppskattar emellertid att varje bok oftast har ett mycket bra register i början som ger mycket hjälp. Dessutom är det bra att AD berättar var man finner vissa uppgifter även om de står att finna i en annan socken för en viss tid. Där är man bättre än Genline, som ibland kräver stor lokalkännedom för att hitta rätt.


Annars tycker jag nog att genline med sina GIDx funktioner och texttolkningen av kyrkböckerna mer och mer drar ifrån på det här området. I Genline kommer man i framtiden att kunna söka både på ort och person i kyrböckerna. Om man så också förmår indexera de hopplösa böckerna mellan 1900 och 1934 så har man gjort en verklig tjänst för oss släktforskare. Kopplingen mellan DIS och Genline genom DISPOS måste också anses vara en fördel i det här sammanhanget.

Sökmöjligheterna tar Genline hem klart över AD och när alla Genlines funktioner är fullt utbyggda kommer de verkligen att underlätta för oss släktforskare.

Användarvänlighet och annat

Arkiv Digital har en koppling till Släktdata som har en hel del utmärkt material inmatat som är till nytta. Genline har försökt göra samma sak med sitt eget Familjeband, men innehållet i den tjänsten är ännu sorgligt mager.

En klar förbättring i AD sedan tidigare är att man nu kan spara sitt lösenord och kommer direkt in på samma sätt som man med ett enkelt klick gör i Genline.

Båda tjänsterna har möjlighet att spara bokmärken om än på något olika sätt. I båda fallen kan man ha flera fönster aktiva samtidigt. I mitt tycke är Genlines funktion något besvärligare, men återigen är det en vanesak. Genline har emellertid sina, för många, förhatliga GID-nummer som är ett ypperligt sätt att ange adresser till sidor Genline-användare emellan eller för eget bruk när man vill hitta tillbaka på ett enkelt sätt.

När det gäller källhänvisningar så överensstämmer AD:s katalogisering med SVAR, medan Genline har en indelning av sina böcker som är ålderdomligare. Det gör att man inte utan vidare kan använda källanvisningar mellan de båda om man inte skrivit in den på ett utförligt sätt med årtal angivet.

Sammanfattning

Jag kommer för personlig del fram till samma resultat som jag gjort tidigare och ett val mellan de två skulle vara svårt. Jag behöver både Genline och Arkiv Digital. Arkiv Digital har hämtat upp försprånget som Genline haft på ett par områden, men Genlines sökmöjligheter och AD:s bildkvalitet blir nog även i fortsättningen deras huvudnummer. Jag vill inte vara utan genlines sökmöjlighetet och behöver använda de högupplösta färgbilderna i Arkiv Digital när det är riktigt kladdigt. Dessutom kan det ju hända att jag i framtiden blir en hejare på att läsa 1700-talshandstil och då är AD en guldgruva.

Den observante märker att jag inte säger något om priset. Anledningen är att de två tjänsterna följer varandra ganska väl och dessutom hela tiden har en uppsjö av rabatter och erbjudanden man kan utnyttja.

RÖTTER vill ha synpunkter på hur den nya nätbokhandeln fungerar

Inom näthandeln är allt alltid kundens fel. Det spelar ingen roll hur svårbegripliga, buggtäta eller felutformade näthandlarnas webbsidor är - om du trycker på fel knapp eller ett tekniskt fel gör att det blir helgalet så får du stå ditt kast. Riktigt illa är det om man trycker fel eller något går fel när man köper flygbiljetter för då får man köpa en ny biljett.

Jag har nu ett par dagar försökt köpa lite godis till Jul från Rötters bokhandel, med föga framgång. Visserligen blev det lite mer jag stoppade i korgen än vad plånboken tillät men det struntar jag i, tänkte jag - man betalar ju med kort. Trodde jag. När jag skulle klicka på kortbetalning så stannade världen. Absolut inget hände. Där stod jag med en blank ram och väntade och väntade på att få mata in mina kortuppgifter, men inte då. Det var bara att börja om igen, men det blev samma resultat gång efter gång.

Då ringde jag till Rötter och tänkte att jag kanske kunde få beställa per telefon, men si dom har bara öppet halva dagar tre dagar i veckan i julbrådskan. Man kan emellertid mejla. Sagt och gjort. Jag skrev följande:

Hej....Jag har nu i två dagar försökt beställa från rötterbokhandeln, men varje gång jag går till kortbetalning låser sig datorn. Mvh Jan Granath.

Jag vet ju av erfarenhet att så mycket kan gå snett när det gäller Internet och näthandel. Min dator kan vara trög, mitt nätverk kan vara trögt, någon liten 1:a eller 0:a någonstans på vägen kan ha bestämt sig att sätta sig på tvären, så man vet ju aldrig var felet ligger. Det kan vara någon instruktion på sidan som jag har missuppfattat eller som är otydligt uttryckt. Så har ju Rötter just byggt om sin Bokhandel också och vill gärna att man skall berätta vad man tycker. Det kan ju vara något inkörningsproblem. Det är nog därför som sista rutan på beställningen bad om synpunkter på hur den nya bokhandlen fungerade.

Jag fick ganska snart svar:

Hej! ...Den fungerar! Vi får in beställningar hela tiden. Det måste vara något fel som du gör. Du ska INTE logga in i kolumnen till höger. Det är endast för våra medlemsföreningar. Och om du ska betala med kort så ska du skriva alla siffror i en följd. Och CV-koden är endast de tre sista siffrorna på baksidan av kortet.
Lycka till! Med vänlig hälsning xxxx


Skönt med folk som är tvärsäkra på var felet ligger. Men har man att göra med gaggiga pensionärer och äldre vimsiga fruntimmer som ju är majoriteten av medlemmarna så vet man ju hur DOM kan virra till det. Och ingen av dom som har lyckats göra beställningar dom senaste dagarna har ju haft problem och det är ju bevis nog att det är kunden som tokat sig.

Min undran är om det möjligen kan ha blivit överbelastning på Rötters server eller kanske hos personalens tålamod när nu alla skall handla bara för att det är JUL. Vi hade en sporthandlare hemma i Nora som avskydde att det kom in kunder och köpte slut så fort han beställde hem något.

Jag får se om jag vågar besvära Rötterbokhandeln om några dagar igen.

onsdag 2 december 2009

Årets Julklapp från DISGEN - källor som fotnoter vid utskrift?

När jag skrev om arbetet med min släktbok för en tid sedan fick jag ett påpekande från CREX att DISGEN borde göra det möjligt att skriva ut källor som fotnoter eller slutnoter. Sedan dess har jag diskuterat samma fråga med Bertil Turesson. Vi är helt överens om att notförteckning i slutet av en släktbok är, ur läsbarhetssynvinkel, mycket otympligt. Att dessutom som i DISGEN få hela texten "nedsölad" med tunga källhänvisningar är oskönt och kan knappast glädja någon och gör texten närmast oläslig för en icke släktforskare - som ju ofta skall få resultatet som gåva. Jag har nu under lång tid försökt manipulera DISGEN till att skriva ut på annat sätt, men inser då att det är värre än jag kunde tro. Om jag stänger av (inte kryssar) källorna så slipper jag visserligen dessa i texten, men förlorar också källförteckningen. Således får jag en släktbok där den intresserade inte på något sätt kan följa vad jag gjort, vilket är helt oacceptabelt.

Jag berättade i förra inlägget att jag börjat använda InDesign för min släktbok. Det programmet kan importera RTF-filer, vilket DISGEN kan producera. InDesign kan också läsa in RTF-filer manipulerade i MS Word, men det har jag ju ingen nytta av eftersom originalfilen från DIGEN inte ger mig någon möjlighet till Källor som fotnoter.

Vad man önskar sig är en utskrift från DISGEN där Källorna representeras i texten av en not - exempelvis en siffra - som sedan återfinns vid slutat av sidan och där kan man läsa hela källhänvisningen. När jag tittar runt lite i DISGENS notisdialog ser jag att möjligheten till detta faktiskt redan nästan finns. För varje Notis anger man ju en Källa. Samtidigt kan man skriva en Fotnot samt en Anteckning. Det finns ett val i DISGEN där man kan slå ihop Anteckningar med Fotnoter och skriva ut dess nederst på den sida de hör till. Det vore således enkelt programmeringsmässigt att kunna välja att kopiera varje notis Källa till respektive Fotnotsfält så hade man den lösning som erfordras. Det borde vara så enkelt att man inte ens behöver vänta till en stor uppgradering utan göra det ganska omgående.
Läs mer här.

tisdag 1 december 2009

Släktforskning - en hobby som lätt invaderar ens liv

Det här med släktforskning tenderar att invadera ens liv och inte försvarar man sig heller. Jag arbetar vidare med mina släktböcker och har till min glädje hittat det utmärkta proffsprogrammet Adobe InDesign i min gamla jobbdator. Det är det programmet som många använder som framställer tidskrifter. Exempelvis tror jag Släkthistoriskt Forum använder det för att framställa tidningen i dess nya skepnad. Den har förresten blivit riktigt bra sedan bottennappet tidigare i år. Grattis till återkomsten och uppryckningen! Att jag har InDesign kommer att underlätta oerhört när jag vill utforma min släktbok efter eget huvud. InDesign tar också emot RTF-filer från DISGEN utan knot. En annan fördel är att jag kan spara mitt resultat i flera olika former av PDF-filer, vilket gör att jag från samma material kan framställa tryckoriginal för proffstryck och versioner för att framställa e-böcker. Det kommer väl att ta lite tid att lära sig till och med de mest elementära finesserna i programmet, men det skall bli kul. Enda nackdelen är att programmet kostar skjortan så det är inget jag skulle ha råd med om jag inte hade en gammal version som jag skaffade på den tiden jag hade lön.

Förutom släktboksarbetet har jag bearbetat en text från min blogg som just Släkthistoriskt Forum vill publicera framöver. Sådant är ju kul. Jag har också fått en förfrågan om att göra en webbaserad släktforskarkurs för nybörjare och det kan jag bara inte motstå, undervisningsnarkoman som jag är. Vi har ju alla våra yrkesskador! Den planerar jag ha färdig någon gång på vårkanten. Så ser jag fram emot att besöka Sverige under Julen. Jag har en lång lista på saker som jag skall kolla på Universitetsbiblioteket, Landsarkivet och Stadsbiblioteket i Göteborg. Hinner jag kanske jag tar en tur till Sunnansjö, eftersom jag ändå skall besöka mina släktingar i Nora. Jag skulle vilja ta en titt i Olaussons bruksarkiv som lär finnas där och lära mig lite mer om mina förfäder på farmors fars sida. Jag begriper inte hur jag fick tid att arbeta förrut. För dom som inte är pensionärer måste arbetet inkräkta fasligt mycket på släktforskningen.

Eftersom släktforskardagarna är i Örebro nästa år i augusti börjar jag att fundera på om jag inte skulle besöka dom för en gångs skull när det nu är så nära mina svenska hemtrakter. Dels skulle det vara trevligt och lärorikt, dels kanske jag kunde få några fler släktforskarvänner som intresserar sig för samma trakter som jag gör.

Något som glädjer mig mycket är att jag får fler och fler besökare på min blogg. Väldigt många är direktbesökare, vilket betyder att många av mina släktforskarvänner läser min blogg regelbundet. Jag har också sett att många använder mina länkar, vilket betyder att man utnyttjar möjligheten att läsa alla de fina webbsajter som andra släktforskare skriver. Huvuddelen av besökarna kommer emellertid genom Google där man söker efter allehanda saker inom släktforskningen. Det vanligaste sökordet är "släktforskning" och där är konkurrensen stenhård om uppmärksamheten. Jag gjorde emellertid en test idag och fann till min glädje att min blogg hade klättrat uppåt på träfflistorna. Så här blev placeringen bland 104 000 träffar på de olika nationella Googlesajterna ut:

Google.no 1
Google.fr 2
Google.dk 4
Google.fi 5
Google.com 10
Google.se 11

Tack Norge, ni är bäst!!!
Nu är det väl inte så många fransmän som söker efter ordet "släktforskning" kanske, så de svenska och finska träffarna är väl mest värda, men man får glädja sig åt det lilla. Lite underligt är det emellertid att samma 104 000 träffar kommer upp på alla söksajterna, men med olika placering. Troligen är det något elektriskt som jag inte begriper "som gubben sa".

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers