Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

fredag 11 maj 2012

Släktforskning och lateralt tänkande


Annelie Jonsson har under en tid genomfört en uppföljning på sin 10 år gamla uppsats om släktforskares datoranvändning. Resultatet av hennes uppföljningsstudie finns nu att läsa HÄR.

Jag tänker inte referera något av innehållet eftersom det gör sig bäst i Annelies originaltext, men en av resultaten kan jag inte låta bli att kommentera och fundera över lite.

Det som fick mig att haja till var svaret på fråga 12 där man frågar vilka källor man använder i sin forskning och vilka man litar mest, respektive minst på. Helt naturligt hade hela 60% störst förtroende för kyrkboksmaterialet. Mycket förvånande var emellertid att hela 39% hade minst förtoende för samma material. Eftersom det mesta som man kan hitta om våra anor på nätet och i litteraturen under de senaste seklerna emanerar just från kyrkböckerna, hur det än presenteras, är detta väldigt underligt. Möjligen kan det vara en missuppfattning av frågan, men det förefaller vara alltför många för att det skulle vara förklaringen. Visst - vi vet att det av olika anledningar finns felaktigheter i kyrkboksmaterialet, men det mesta är andå, när man lägger samman allt, realtivt korrekt. Dessutom är det vad vi har tillgång till.

Kan det möjligen vara så att svaret inte betyder att man inte liter på kyrkboksmaterialet, utan att man istället inte litar på de uppgifter man forskar fram i kyrkboksmaterialet. Att det faktiskt är så att många släktforskare känner sig osäkra på de data dom får fram genom sin forskning i kyrkböckerna och därför inte litar till de uppgifter man finner. På fråga 11 svarar 55% att man lärt sig att släktforska själv så där kanske man finner ett stöd i mitt ovanstående antagande. Man kan helt enkelt inte förstå materialet tillräckligt bra.

Jag skall erkänna att jag själv tillhör kategorin självlärda släktforskare, men med en stor skillnad. Jag har i över 30 år bedrivit forskning inom andra områden och metoderna och tänkandet är ganska lika oavsett vad man forskar om. Utan denna färdighet i grunden skulle jag ha haft väldigt svårt att komma igång med släktforskningen utan att ta en kurs för någon erfaren person.

Det handlar givetvis dels om att lära sig all teori som hör till släktforskningen, dvs. alla begrepp och kunskap om metoder och tillgängligt material. Det gäller också att få hjälp att förstå kyrkböckernas logik och dessutom träna sig i att läsa gammal handskrift. Något som emellertid är än viktigare är att träna sig i det man kallar lateralt tänkande. Man kan nämligen inte läsa kyrkböckerna som man läste floran i skolan genom att räkna ståndare och pistiller för att sedan tveklöst komma fram till rätt svar. Man kan inte förfalla till linjärt tänkande för då hamnar man med stor sannorlikhet fel i sitt sökande efter sina anor. Det gäller att ha fantasi, tänka det motsatta, att tänka i kringelikrokar och framför allt vara oerhört ifrågasättande till det man kommer fram till. Om man inte har denna förmåga eller har tränat upp den så är det ganska troligt att man inte kan lita på de släkttavlor man konstruerar utifrån sina studier av kyrkböckerna. Då kanske man tycker det känns säkrare att använda sig av andras rön framtagna ur någon databas på nätet.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers