Vi gör en fotobok varje år som minne


En blogg om släktforskning som är helt oberoende från de stora kommersiella sajterna och är rankad som en av de bättre av flera bedömare. Om du är nybörjare som släktforskare eller funderar på att börja släktforska kanske du kan ha nytta av mina vedermödor och glädjeämnen. Jag kommer att ta upp sådant som jag tycker har varit svårt som nybörjare i släktforskning. Jag kommer också att tipsa om program och websidor jag har haft nytta av, men också berätta om min egen släktforskning.

onsdag 17 juli 2013

En personlig reflektion kring namns betydelse


Det kan vara intressant att fundera lite grann över namns betydelse och dess historia. Min fru och jag talade med en fransk familj som har ett syskonbarn som heter Sten. Anledningen är att pappan är dansk. Dom tyckte att det var ett konstigt namn och vi berättade då att det betyder samma som det franska namnet Pierre. 

Den engelska versionen av Pierre är ju Peter som vi också har i Sverige. Peter är ju en version av Petrus, som enligt den kristna sägnen fick sitt namn av Jesus eftersom han var fast som en klippa, dvs. här har vi återigen vår sten. I Sverige har vis således två namn som betyder sten, dels det kristna Peter, dels det fornordiska Sten.

Då har jag större problem att förklara ett av mina tillnamn, nämligen Åke. Problemen är så stora att jag helt avstått från det internationellt. Det går varken att uttala eller relatera till. Enligt NamnWiki är det en diminutivform av ett fornnordiskt ord som betyder ”anfader”, dvs. ungefär ”lillefar”. Ett ganska passande namn för en släktforskare dock.

Ett av mina andra namn, som jag aldrig ville veta av som barn, är Tommy, som ju bars av annan av Jesu lärjungar, nämligen Tomas (tvivlaren). Tomas har sitt ursprung i arameiskan och betyder där ”tvilling” och än längre tillbaka från tamilskan där det heter Athamas och betyder Adam. 

Att den bibliska associationen var som gjort för mig blev jag varse under alla år i söndagsskolan när min uppriktiga vetgirighet och frågor om än det ena än det andra, som jag inte fick att gå ihop, fick mina lärare att ständigt erinra om Tomas Tvivlarens tillkortakommanden vad gäller oreflekterad tro.

Kanske inte så underligt att jag kom att ägna mig åt vetenskaplig forskning, där ju tvivlet och nyfikenheten är själva grundvalen.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Google+ Followers