Släktforskningen har begrepp, metoder och regler

Den här texten utgår från att släktforskning är en del av den personhistoriska forskningen, dvs. ett vetenskapligt område. Att just detta område har blivit oerhört populärt i vida kretsar förändrar inte detta faktum. Det finns även andra sådana områden, som exempelvis ornitologi, som man i dagligt tal kallar fågelskådning.

Kännetecknade för alla kunskapsområden oavsett om de utövas professionellt eller som hobby är att de har egna begrepp, egna metoder och ett eget regelverk som oftast skiljer sig från det som gäller i det dagliga umgänget i våra liv. Själva säger vi kanske att vi har ont i magen, men detta duger inte för en läkare som måste kunna skilja på blindtarmsinflammation, magsår eller bara väderspänning. Om vi skall elda en brasa hemma kanske det räcker att veta om träbiten är av björk eller gran för att inte elda upp mattorna framför öppna spisen, men en snickare måste skilja på smyglister och hålkärlslister för att kommunicera med sina kollegor. Det är således inte särskilt användbart att hitta på egna begrepp. En grannfru kom till vår trädgård en gång och berömde våra vackra lejongap. Jag kunde inte låta bli att påpeka att det var digitalis inte lejongap. ”Jag kallar dom för lejongap i alla fall”, sa hon förorättat. Det fungerade säker hemma i familjen där hon lärt alla att digitalis hette lejongap, men ingen annanstans.

Att jag skriver den här texten beror på att det förts ganska omfattande diskussioner på Facebookgruppen Släktforskning för noviser om sådana frågor nyligen. Det har dels varit kring hur man benämner släktingar mer avlägsna än kusiner, dels hur man över huvud taget benämner relationer inom släktforskningen. Jag skall inte relatera dessa diskussioner i detalj bara ta upp dem principiellt.

Först måste man skilja på två saker:

• De benämningar man använder i dagligt tal och de man använder inom kunskapsområdet släktforskning. Det skulle bara bli löjligt om man kallade en kusin för anättling vid släktsammankomsten, men ändå är kusinen just det definitionsmässigt inom släktforskningen.
• De benämningar man inom familjen använder för de nu levande släktingarna och de som man minns medan de levde är en sak. En helt annan sak är att benämna släktingar som levde på 1700-talet eller nu levande släktingar som man genom gemensamma anor är släkt med, men aldrig har träffat och troligen aldrig kommer att träffa.

För att tala om den nära familjen och de släktingar som rör sig i vår egen tid har vi oändligt många begrepp som skiftar mellan dialekter, i olika tider och mellan familjer. Detta tillhör språkets rikedom och inget begrepp är bättre eller sämre än något annat. Dessa begrepp behöver inte ifrågasättas, bara informeras om i de fall de vållar missförstånd i det dagliga umgänget.

Inom släktforskningen kan vi emellertid inte vara så oprecisa. Där måste vi ha hållbara begrepp som klarar av att på ett exakt sätt beskriver hur vi är släkt med en person på 1700-talet samt dessutom hur vår släktrelation är med alla efterkommande till denna person.

Jag har exempelvis ett inte föraktligt antal 7-, 8-, 9-, och 10-männingar bland medlemmarna i Facebookgruppen. Dessa är givetvis alla mina släktingar eftersom vi har någon gemensam ana långt bakåt i tiden. Ibland är jag både 9- och 10-männing med någon eftersom vi är släkt genom flera anlinjer eller släktlinjer, dvs. vi kan vara släkt såväl via våra moders- som faderslinjer eller vi är släkt via den gemensamma anans skilda släktlinjer, eller vi kan vara släkt via två olika gemensamma anor. Även för sådana skillnader har vi släktforskare begrepp. Att följa anor på faderssidan kallas agnatisk följd eller patrilinjär och att följa anorna på modersidan kallar matrilinjär följd. Om man följer båda kallas det kognatisk följd. Alla dessa personer är mina anättlingar eftersom dom är ättlingar till en gemensam ana. Ett exempel är Carl Michael Bellman, som är min anättling, dvs. en släkting. Det är så nära man kan komma den berömde poeten eftersom han inte hade några ättlingar och om man inte har några ättlingar kan man inte heller vara någons ana. För att vara mer exakt så var han, bland annat, tremänning (3 generationer) till min ff fm fm mormor (8 generationer) genom de gemensamma anorna Herman Mikaelsson på Furbo (1658-1712) och hans hustru Kristina Jönsdotter (1694-1697), 8+3=11 generationer bort – kognatisk följd. Bland alla släktskap mellan CMB och mig var han även 5-männing (5 generationer) med min fm ff ff far Anders Ersson (7 generationer) via anorna Halfvard Halvardsson (1565-1653) och hans hustru Barbro Larsdotter (1575-1636), 5+7=12 generationer bort – kognatisk linje (bilden ovan).

Som ni ser skulle jag inte kunna beskriva dessa släktskap om inte vårt kunskapsområde hade entydiga begrepp för det.

Jag vill uppmana alla som är osäkra på begrepp, metoder och regler inom vår ädla sport att läsa den gratiskurs som jag lagt ned hundratals timmar på att sammanställa för att reda upp de mest grundläggande teorierna och metoderna inom släktforskningen. Diskussionerna på Facebookgruppen blir mer intressanta och mer fokuserade på så sätt.

Till register för Kursen

Den som vill se fler släktskap och kanske öva på att beskriva dem i ord kan gå till http://gw.geneanet.org/jgranath_w?lang=sv;pz=tommy+jan+ake;nz=granath;ocz=0;em=R;ei=350;et=S;p=carl+michael;n=bellman och klicka sig fram bland släkttavlorna